Ebba Busch

Fru talman! Jag börjar med att försöka svara så tydligt som det går. Jag är inte tveksam till uranbrytning; jag är positivt inställd. Jag tycker att vi inte ska hyckla när vi är så beroende av kärnkraft som vi är. Vi behöver ha mer kärnkraft framöver om vi ska klara klimatomställningen, med stark ekonomisk tillväxt och en god välfärd. Då behövs kärnkraften i mixen, och då behöver vi ha uran. Av den anledningen är jag positivt inställd till uranbrytning.

När man tidigare har tittat på dessa frågor har en del tyckt att det varit svårt att bedöma om det verkligen är ekonomiskt intressant. Det beror på hur man ställer sig till de här blandfyndigheterna i stort.

Det finns också två helt olika typer av uranfyndigheter i Sverige, som vi vet om. Det är väldigt mycket vi inte vet. Det är därför regeringen nu i budgeten tydligt prioriterat att se till att vi tar reda på mer och får bättre kännedom om vad som faktiskt finns i vår mark, utöver de fyndigheter vi redan känner till i dag. Den ena typen av fyndighet har väldigt hög halt uran, och den andra är mycket mer låghaltig och uppblandad med mycket annat.

Jag tycker att det får vara upp till aktörerna själva att göra bedömningen om det är ekonomiskt intressant för dem att bryta detta eller inte. Det beror också på hur enkelt det är att bedriva gruvnäring i Sverige i stort.

Att det ska vara högt uppsatta krav på miljö, säkerhet och mycket annat är alla med på, men inte att det ska vara så eländigt långa ledtider och så stor oförutsägbarhet kring vilka aktörer som har rätt att överklaga, hur många gånger, i hur många led och så vidare. Det är detta vi styr upp nu. Vi säger alltså inte bara att vi älskar gruvor, vi levererar också på det i handling genom att göra om upplägget för hur vi jobbar med gruvnäringen. Vi i regeringen är positiva till uranbrytning, men vi kommer att återkomma skarpt i frågan eftersom man då behöver ändra lagen, och där är vi inte nu.

Vad gäller mineralstrategin har vi påbörjat den. Det har varit ett hiskeligt högt tempo på Klimat- och näringslivsdepartementet sedan vi tillträdde. Hela 97 procent av allt som är beslutat i Tidöavtalet är antingen avklarat eller påbörjat på det departement som jag har ansvar för. Vi har ett högt tempo och hög leverans. Mineralstrategin har vi påbörjat, men det kommer att ta lite tid innan vi går i mål med den. Kan jag säga när vi går i mål med den? Nej. Kan jag säga om uran kommer att ingå i den? Nej, det är för tidigt att säga. Varför då? Jo - bland annat som svar på den sista frågan från ledamoten Palmqvist - för att vi också vill lyssna in gruvindustrin. En mineralstrategi skulle kunna innehålla allt eller väldigt lite. Var ska vi lägga oss någonstans utöver att vi rent allmänt banar väg för gruvnäringen i Sverige på ett helt annat sätt?

Den svenska gruvnäringen är bland de mest miljövänliga och säkra i hela världen. Mer än en fjärdedel av Europas kända tillgångar av uran finns i Sveriges berggrund. Vi behöver i bred bemärkelse se över hur vi nyttjar de tillgångar som finns i den svenska berggrunden, under ytan i Sverige, och bana väg för detta i högre grad än vad som hittills skett.

Fru talman! Äntligen! Eric Palmqvist har frågat mig om jag avser att verka för uranförbudets hävande och för att uran inkluderas i den kommande mineralstrategin.

Regeringen aviserade i budgetpropositionen för nästa år, 2024 (prop. 2023/24:1 utgiftsområde 24), att regeringen avser att ta fram en ny mineralstrategi för att stärka inhemsk metallproduktion i en förändrad geopolitisk kontext. Strategin kommer att vara vägledande för hur regeringen framgent ska arbeta för att stärka och utveckla svensk mineralnäring och hela gruvklustret.

Den 1 augusti 2018 infördes en ny bestämmelse i miljöbalken som innebär att det inte är möjligt att bryta, bearbeta eller fysikaliskt eller kemiskt anrika uranhaltigt material vid gruvverksamhet eller genom återvinning av utvinningsavfall, om syftet är att utvinna radionukliderna eller använda materialets radioaktivitet.

Det rådande förbudet mot uranbrytning får stora konsekvenser för möjligheten att bryta andra metaller och mineral som behövs för klimatomställningen då de många gånger hittas tillsammans. Uran hittas ofta tillsammans med till exempel molybden, vanadin eller nickel, och intresset för att ta vara på dessa blandfyndigheter riskerar att minska i och med förbudet. Förbudet kan alltså försvåra Sveriges möjligheter att starta inhemsk produktion av kritiska metaller och mineral som behövs för produktion av vindkraftverk, elbilar och mobiltelefoner.

Det är därför verkligen angeläget att förbudet mot utvinning av uran utvärderas, något som också framhålls i den proposition (prop. 2017/18:212) som ligger till grund för förbudet. Det är emellertid för tidigt att svara på frågan om uran kommer att inkluderas i mineralstrategin. Men regeringens öppna inställning till uran tror jag ändå har blivit tydlig.

Herr talman! Jag vill i all enkelhet tacka för interpellationen i januari och för uppföljningen nu i höst. Jag tänker att vi väl kan ha en dialog igen, både i och utanför kammaren, för att se vilka ytterligare konkreta steg som kan tas utifrån den här debatten.

Jag vill igen rikta en uppmaning till dem som lyssnar där hemma. Det gör skillnad vem man röstar på som representant. Man ska välja sina folkvalda noga. Det här är ett ypperligt exempel på hur en enskild riksdagsledamot lyfter fram en konkret fråga som påverkar många svenskar, som lätt bara skulle kunna fladdra i lite allmänna medierapporteringar men får en annan styrfart när regering och riksdag kan samarbeta och föra frågor framåt. Jag ser fram emot att arbeta vidare med detta.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag vill återvända till frågan om Fjärrvärmenämnden.

Det går att mäla sig ur det systemet och välja att inte vara med i det. Då blir det lite svårare att pressa och granska det bolaget, och det blir lite svårare för kunderna att anmäla när de har ett bolag som valt att lämna systemet. Det har gjort det här ännu svårare.

Det specifika exempel som Joakim Sandell tar upp här, där man lyckas pressa kostnaderna i ena änden och tar ansvar för en rimlig elförsörjning till uppvärmningsupplägget för sitt hus och sedan ser en radikal prishöjning vad gäller fjärrvärmen, är en del i det som berörs i utredningen. Konkurrensverket utreder alltså en av aktörerna för missbruk av sin dominerande ställning. Den utredningen, som vi inte kan föregripa, är i sig en allvarlig indikation på att något behöver ses över.

Det här har som sagt fungerat väl historiskt sett. Om den inte hittar ett sätt att reglera sig själv utesluter jag inte att vi kommer att behöva kliva in och reglera en marknad som inte har behövt detaljregleras på det sättet tidigare. Det vill jag såklart att aktörerna ska vara väldigt väl medvetna om.

Jag vill också understryka att mötet som vi håller den 8 november har en bredare dagordning vad gäller läget inför vintern i stort men kommer att ha det här som en specifik punkt på dagordningen. Vi kommer också att ta ytterligare initiativ för att möta fjärrvärmeaktörerna brett. Men det hänger lite grann ihop med Konkurrensverkets pågående utredning, vilket gör att man behöver stämma av takten över tid.

Herr talman! Jag vill understryka att när jag refererar till att detta historiskt sett har fungerat väl är det verkligen historiskt sett.

Jag vill också tacka för interpellationen. Jag vill precis som i januari understryka att på samma sätt som frågan om Öresundsverket var en fråga om samspel mellan regeringen och det lokala - det fanns ett tydligt uppdrag från regeringen som inte pekade ut Öresundsverket, men det fanns inte så många andra att tillgå, och som sedan verkställdes av myndigheter - är även detta ett gott exempel på hur en enskild ledamot i Sveriges högsta beslutande församling kan lyfta fram en fråga så att det faktiskt gör skillnad.

Man kan titta på vad vi har gjort här, generellt sett.

Den 1 januari 2023 avskaffades skatten på avfallsförbränning. Det var bra. Den förra regeringens politik kostade branschen runt en halv miljard. Skatten låg på 125 kronor per ton avfall.

Konkurrensverket utreder nu specifikt det bolag som nämns här, Eon, rörande missbruk av dominerande ställning.

Det här är det som kallas naturligt monopol. Bor man i ett område där fjärrvärme är det som står för uppvärmningen av ens bostad kan man inte välja ett annat bolag, utan då finns det bara ett bolag att välja på i hela kedjan för att kunna ha ett varmt hus. När någon då säger att "nu höjer vi med 20 procent" är det ganska svårt att göra något åt det. Då kan man anmäla till en instans.

Historiskt sett har det varit väldigt få anmälningar till Fjärrvärmenämnden, som den heter. Det har normalt varit mellan noll, alltså inga alls, och två. Men bara sedan oktober 2022 har alltså 200 ansökningar inkommit till nämnden. Potentiellt kan man blockera hela processen genom att överbelasta nämnden. Det är ganska hög belastning redan nu. Men här är det uppenbart att det är en indikation på att något inte riktigt stämmer.

Det är också stor variation i prisökningarna. Vissa fjärrvärmeaktörer säger att de ser inflationen och det ekonomiska läget och inte ser någon anledning att höja. Andra aviserar och ger indikationer på höjningar på 60 procent. Det smäller ju stenhårt mot hushållen.

För att svara så rakt jag kan på ett möjligt påstående eller en fråga om jag som energiminister tycker att detta fungerar tillfyllest: Mitt svar är nej. Jag tycker att det är uppenbart att det är något som är ruttet här. Något funkar inte så som det historiskt sett har gjort. Det har varit en avreglerad marknad som har tickat och rullat på förhållandevis väl av sig själv.

Min statssekreterare och jag kommer den 8 november att träffa ett antal berörda aktörer angående läget inför vintern. Det här kommer att vara en specifik fråga på dagordningen på det mötet, för vi vet ju att det är uppvärmningsfrågorna som blir riktigt stora inför vintern. Vid behov kommer vi att följa upp det mötet med att träffa en bredare krets av berörda aktörer. Inbjudan till den 8 november har redan gått ut, och vi kommer att ha frågan om fjärrvärmen som en specifik fråga på dagordningen.

Herr talman! har frågat mig om jag är beredd att ta initiativ till att reglera fjärrvärmemarknaden om Konkurrensverket med flera myndigheter förordar det och om det finns stöd i regeringen för en sådan åtgärd. Joakim Sandell har också frågat om jag kan tänka mig att verka för att Konkurrensverket får i uppdrag att genomföra en bredare analys av hela fjärrvärmemarknaden mot bakgrund av de privata bolagens breda intåg på fjärrvärmemarknaden och de konsekvenser vad gäller prisnivåer och risk för monopolmissbruk som detta kan leda till.

Vad gäller privat ägda bolags agerande på marknaden kan jag konstatera att det sedan decennier - nu blir det historia för dem som behöver det - funnits privat ägande i alla delar av energisektorn. Fjärrvärmemarknaderna har under många år haft en sund konkurrens från alternativa uppvärmningskällor, och prisökningarna har varit rimliga. Det har gällt på marknader med både offentligt och privat ägda fjärrvärmenät.

Såväl Energimyndigheten som Energimarknadsinspektionen följer utvecklingen utifrån sina respektive roller och ansvar. Energimyndigheten har i uppdrag att ta fram ett förslag till en kraft- och fjärrvärmestrategi, och Energimarknadsinspektionen har i uppgift att analysera utvecklingen på fjärrvärmemarknaderna och att verka för konkurrenskraftiga priser.

Kraft- och fjärrvärmen har en viktig roll i det svenska energisystemet. Regeringen ser över möjligheterna att utveckla politiken på området.

Jag har nu läst upp det svar som departementet skickat in och som finns skriftligt. Vi börjar lite grann så, tänker jag, och så får debatten ta vid. Jag ser fram emot att i de kommande inläggen kunna utveckla svaret ytterligare muntligt.

Herr talman! Jag skulle avslutningsvis vilja lägga lite fokus på just kompetensförsörjningsfrågan och utveckla detta med Energimyndighetens uppdrag som de fick från regeringen för att få till en nationell kraftsamling kring kompetensförsörjning för elektrifiering. Energimyndigheten har genomfört en kartläggning och en analys av kompetensbehoven. Denna analys presenterades den 5 oktober.

Energimyndighetens kartläggning och analys visar sysselsättningseffekterna och kompetensbehoven och därmed också de många flaskhalsar och situationer med bristyrken som vi på kort sikt kommer att stå inför till följd av elektrifieringen. Vindkraftstekniker är en sådan kategori. Enligt Energimyndigheten skapar elektrifieringen kompetensbehov från tillståndshantering, vilket är en separat historia, till byggnation, drift av olika kraftslag, infrastrukturer och industrisatsningar som hänger ihop med detta.

Samhällets elektrifiering förväntas bidra till helt nya näringar som skapar behov av för svensk del nya kompetensprofiler som vi inte har sett på samma sätt tidigare, exempelvis kopplat till energilagring genom vätgas eller etablering av storskaliga havsbaserade vindkraftsparker.

Rapporten visar att kompetensbehovet är stort redan i dag men att kompetensbristen verkligen är en akut utmaning. Myndigheten identifierar 35 bristyrken. Rapporten har som sagt precis presenterats, i början av denna månad, och jag ser fram emot att få återkomma till den.

Sedan vill jag vara öppen och rak och säga att ingången till dessa interpellationer, som var väldigt snarlika, gjorde att jag trodde att vi ändå skulle ha förutsättningar för en något smalare debatt. Jag ser fram emot att vi kan få fördjupa oss lite mer i det som interpellanterna önskat ta upp i dag.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag kan berätta för åhörarna att vi är inne på den tredje timmen där jag svarar på interpellationer från ledamöterna.

Detta gör vi om! Men jag kan hålla med om att vi kanske inte gör om det med så många frågor i ett sjok - där kan jag ge er superrätt.

När det gäller startup- och scaleup-företag. har expertskatten ändå bäring på dessa mer än på många andra företag. Jag håller med om att det finns en skillnad för startup-företag. Det finns också en skillnad mellan startup-företag och scaleup-företag. Vi har många gånger också lagt väldigt stort fokus på att det ska kunna poppa upp nya innovativa företag - men hur ska de kunna växla upp, bli kommersiellt gångbara och bli riktigt livskraftiga och konkurrenskraftiga? Jag håller med om att vi behöver utveckla ännu fler mått och steg.

Med det sagt står jag för att vi har lagt det stora fokuset på att det ska bli generellt sett mer företagarvänlig politik, och det menar jag att regeringen har lyckats göra ett rejält ryck med, även under vårt första år i regeringsställning. Expertskatten nämnde jag, och andra saker är personaloptioner, FoU-avdraget och översynen av 3:12-regler för entreprenörer. Därtill har vi aviserat industristrategin, mineralstrategin och strategin för norra Sverige.

I strategin för norra Sverige ingår en helhetssyn på dessa frågor, inte bara infrastruktur och energi utan även kompetensförsörjning, bostäder och välfärd. Ta en sådan kommun som Ånge, som har intressanta företagsetableringar på ingång. De står med en jätteutmaning i och med att de inte är kapitalstarka nog för att kunna bygga tillräckligt med förskolor och skolor för att kunna matcha detta. Detta är just vad den här strategin går ut på, som har sin utgångspunkt i norra Sverige men som kommer att kunna ha bäring på hela Sverige. Vi har mycket riktigt hittat ett nytt sätt att gå vidare med det som utredaren Peter Larsson så förtjänstfullt har tittat på vad gäller norra Sveriges stora potential, och vi vill se det applicerat på fler områden.

Under åtta år tog den förra regeringen beslut om ett havsbaserat vindkraftsprojekt. På åtta månader tog den här regeringen beslut om två havsbaserade vindkraftsprojekt. Det säger någonting om att detta är en viktig och välkomnad del. Och självklart finns det ett behov av fler vindkraftstekniker! Jag kommer att få äta upp detta, för jag får mer jobb att göra, men jag tycker att den frågan förtjänar en egen interpellation. Frågan fanns inte konkret ställd i dag, men jag ser gärna att vi återkommer till den.

Jag skulle vilja gå lite djupare in på kompetensförsörjningsfrågan i mitt sista inlägg, men nu fokuserar jag ändå på att World Intellectual Property Organization placerar Sverige som tvåa efter Schweiz. Det är inte fy skam. Jag ser det som en utmaning, men det är verkligen inte dåligt. Tittar man på European innovation scoreboard ligger vi etta.

Under det svenska EU-ordförandeskapet tog vi också ett otroligt efterlängtat mer enhetligt och gemensamt patentsystem i hamn. Det har vi alltså hållit på med under tre svenska EU-ordförandeskap och gick nu i hamn med det under våren.

Vi gör det vi kan för att vara en grindvakt, inte minst på EU-området i de immaterialrättsliga frågorna. Där ser vi många hot, inte minst på läkemedelsområdet som står för en otroligt stor del av svensk bnp. Många svenskar vet inte om det, men det är en av våra största intäktstillgångar. Och där gör vi mycket för att hålla rent mot EU-lagstiftning som skulle kunna hämma denna konkurrenskraft.

Fru talman! Jag skulle vilja börja med att återvända till frågorna om digitalisering och det som rör innovation, för det är mycket riktigt så att den internationella konkurrensen hårdnar i dessa frågor. Allt fler företag konkurrerar med kunskapsintensiva varor och tjänster.

Regeringen anser att forskning och innovation är avgörande för Sveriges position som kunskapsnation och för Sveriges globala konkurrenskraft samt för att möjliggöra den gröna omställningen. Allting hänger ihop.

Vi kommer att presentera forsknings- och innovationspolitiken i den kommande forsknings- och innovationspropositionen. Det är korrekt att någon särskild innovationsstrategi inte är planerad, utan detta inkorporeras parallellt med - och är en avgörande del i - den industristrategi som kommer att tas fram och flera av de tidigare aviserade strategierna. Det är bärande i forskningspropositionen.

Den digitala industriomvandlingen berör hela näringslivet. Ska Sverige vara ett land där nästa generations avancerade och kraftfulla digitala lösningar utvecklas? Det är egentligen inte en fråga, utan detta behöver ske för att vi ska klara den gröna omställningen. Genom att svenska företag är ledande i att ta fram ny teknik och digitala lösningar etableras också grogrunden för framtida export och arbetstillfällen liksom verktyg för produktivitetsförbättringar.

Forsknings- och innovationsprogrammet Avancerad digitalisering, som initierades av bland annat Verket för innovationssystem, startade under 2021 en långsiktig satsning som ska kunna ge svensk industri en ledarroll inom framtidens digitala och tekniska lösningar. Jag menar att mycket av det som ledamoten Vencu Velasquez Castro pekade på ryms inom detta.

Jag vill fördjupa mig särskilt i frågan om innovation. Det är mycket riktigt så att regeringen gör en omprioritering i budgeten. Vinnova är fortsatt en mycket viktig myndighet i innovationsfrågorna. Man har haft ett uppdrag och har gjort prioriteringar som bland annat rört civilt och militärt försvar. Där ser vi det som kallas dual use, vilket innebär att det som forskas fram och som rör innovationssidan också används inom både det civila och det militära. Det görs en tydlig prioritering av detta i Försvarsmaktens FOI-program. Det tillförs rejält med medel de tre kommande åren, även till Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.

Som ansvarig minister för Vinnova menar jag att det finns en tydlig effektiviseringspotential hos Vinnova i och med att det görs en så tydlig prioritering av det som rör civilt och militärt försvar och som är innovationsrelaterat och delvis forskningsrelaterat. Detta läggs nu tydligt i Försvarsmaktens FOI-program och hos Totalförsvarets forskningsinstitut. Det är inte exakt samma summor, men det är i närheten av liknande nivåer för de kommande tre åren.

Kompetensfrågan är ett jättebekymmer; jag vill verkligen understryka detta. Energimyndigheten har haft ett väldigt viktigt samordningsuppdrag gällande kompetensförsörjning som man presenterade den 5 oktober. Jag ser verkligen fram emot att kunna ta många av dessa slutsatser vidare.

Fru talman! Till åhörare, både på plats i kammaren och på distans, vill jag säga att detta alltså rör interpellationer som på olika sätt handlar om kompetens, innovation, norra Sverige samt startup- och scaleup-företag. Det säger jag som en liten lyssningsanvisning.

Marianne Fundahn har frågat mig hur jag inom mitt ansvarsområde avser att skapa rätt förutsättningar för den gröna omställningen i Sverige, särskilt när det gäller tillgången på rätt kompetens.

Aida Birinxhiku har frågat mig hur jag inom mitt ansvarsområde avser att skapa rätt förutsättningar för den gröna omställningen i Sverige, särskilt när det gäller svensk innovationskraft.

Isak From har frågat mig hur jag inom mitt ansvarsområde avser att skapa rätt förutsättningar för den gröna industriella omställningen i Sverige, särskilt när det gäller nyindustrialiseringen i norra Sverige.

Daniel Vencu Velasquez Castro har frågat mig hur jag inom mitt ansvarsområde avser att skapa rätt förutsättningar för den gröna omställningen i Sverige, särskilt när det gäller automatisering och robotisering inom små och medelstora företag i industrin, samt vilka insatser regeringen gör för att främja startup- och scaleup-scenen i Sverige.

Dessa fyra interpellationer besvaras gemensamt.

Sverige sitter på en unik möjlighet att ta till vara den tillväxtpotential som industrins omställning utgör och stärka Sveriges resiliens mot globala störningar. Vi har ett fossilfritt elsystem, rikligt med mineral och metaller, hög kompetens och innovationsförmåga samt en betydande företagsamhet. Tidigare regeringar har inte i tillräcklig grad aktivt verkat för en snabbare omställning. Regeringen avser att verka för en mer effektiv prövning av målkonflikter mellan allmänna intressen som uppstår exempelvis vid utbyggnad av elsystem och infrastruktur, vid industrietableringar och vid expandering av gruvnäringen.

Den klimat- och näringslivspolitik som den här regeringen driver är ambitiös, effektiv och resultatinriktad. Det svenska näringslivet ska ges förutsättningar att vara ledande i den gröna omställningen. Svensk konkurrenskraft går hand i hand med målet om nettonollutsläpp till 2045, och det kräver en aktiv industripolitik. Det handlar bland annat om en utbyggd elproduktion, kompetensförsörjning samt snabba, förutsägbara och effektiva tillståndsprocesser.

I Norrbottens och Västerbottens län pågår en omfattande nyindustrialisering kopplad till fossilfri produktion och elektrifiering. Regeringen ser stora möjligheter för norra Sverige att leda den nya industriella revolutionen och verkligen bli en motor för gröna innovationer. När nya hållbara industrier etablerar sig kan denna del av landet bli ledande i den globala klimatomställningen. Genom att ligga i framkant med ny innovativ hållbar teknik finns också konkurrensfördelar för svenskt näringsliv och företagande.

Regeringen avser att utarbeta en strategi för nyindustrialiseringen och samhällsomvandlingen i Norrbottens och Västerbottens län. Satsningarna i norra Sverige är nyckelinvesteringar för industrins omställning med fokus på råmaterial och produkter som är tidigt i värdekedjan och därmed utgör insatsvaror som är avgörande för hela landets industriomställning och konkurrenskraft.

Regeringen avser även att ta fram en industristrategi som sätter ramarna för hur Sverige kan fortsätta att vara världsledande inom innovativ och hållbar industriell produktion av varor och tjänster.

Regeringen avser dessutom att ta fram en ny mineralstrategi för att bland annat säkra inhemsk metallproduktion i en förändrad geopolitisk kontext. Strategin kommer att vara vägledande för hur regeringen framgent ska arbeta för att stärka och utveckla svensk mineralnäring och hela gruvklustret.

Sveriges industri spelar en avgörande roll i samhällets klimatomställning, då den driver utvecklingen för fossilfria industriella processer. Detta innebär stora investeringar i ny miljöteknik och ny infrastruktur som skapar tillväxt.

Regeringen tar nu ett helhetsgrepp kring tillståndsprocesserna. I juni tillsatte regeringen en ambitiös utredning om förkortade och förenklade tillståndsprocesser, som ska se till att processen från ansökan till beslut går snabbare, blir enklare och mer effektiv och även mer förutsägbar. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 2024 att resurser tillförs för att öka kapaciteten i prövningarna. Parallellt med detta arbetar regeringen med att genomföra delar av de förslag som tidigare lämnats av Miljöprövningsutredningen. Beredning av Klimaträttsutredningens slutbetänkande pågår i detta nu.

För att hantera utmaningen med att säkra rätt kompetenser för att möjliggöra den gröna omställningen behövs insatser på forskning och universitetsutbildningar men även på skol- och gymnasienivå för att attrahera studenter till högre utbildningar. Här ser vi att den bristande matchningen på arbetsmarknaden delvis beror på att arbetssökande inte har den yrkeskompetens som efterfrågas. Möjligheten till omställning och utbildning behöver därför stärkas. Av den anledningen prioriterar regeringen medel till fler platser inom både yrkeshögskolan och den yrkesinriktade vuxenutbildningen. I budgetpropositionen för 2024 föreslår regeringen flera olika satsningar på utbildning och forskning som ska stärka ingenjörslandet Sverige och möta de stora kompetensbehoven.

Den internationella konkurrensen blir allt hårdare, och allt fler företag konkurrerar med kunskapsintensiva varor och tjänster. Regeringen ser att forskning och innovation är avgörande för Sveriges position som kunskapsnation.

Jag avser att återkomma med fler delar som regeringen arbetar med. Detta finns i ett inskickat skriftligt svar som kommer att finnas på riksdagens hemsida, men jag har inte tid att läsa upp det nu.

Fru talman! Jag tror i grunden att vi nu har ett gyllene tillfälle, ett unikt fönster, att komma överens om en långsiktig grundplatta för svensk energiförsörjning framåt. Det kommer att finnas många "detaljer" i detta att fortsätta diskutera framåt. Det kommer att finnas olika kreativa idéer kring hur man kan öka tempot i en del av tillståndsprocesserna eller öka ekonomiska incitament för det ena och det andra. Men jag tror att vi är så pass många inom politiken, brett, och inom näringslivet som tycker att det kanske inte är på detta område som de mest ideologiskt färgade politiska besluten ska tas. Jag tror också att det är den allmänna folkviljan.

Det är något så grundläggande som svenska hushålls möjlighet till tillräckligt med el till vettiga priser som är det som behöver värnas här. Nu är det något så grundläggande som en helt unik konkurrenskraft i världen. Det finns obevekliga och högt satta klimatmål oavsett regeringar som kommer och går. Här kan vi konkurrera med USA, för deras klimatambitioner har kommit och gått med regeringar. Här kan vi diskutera tempot och vad som är bäst beslut. Men att vi tar klimatförändringar på stort allvar, att ambitionerna är höga och att vi ska göra detta på ett sätt som värnar ekonomisk tillväxt och arbetstillfällen är en unik säljfördel för Sverige.

Jag tror att vägen framåt är leveranssäkerhetsmål, planeringsmål och mer kraftproduktion med rätt egenskaper, som gör att vi inte bara blir exportörer utan också har tillräckligt med effekt där det behövs när det behövs. Jag ser fram emot de fortsatta samtalen inför propositionen senare i höst.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag börjar med frågan från Mattias Jonsson angående Elektrikerförbundet. Det låter som att det skulle kunna bli en egen session, faktiskt. Generellt sett behöver många av de grundläggande basutbildningarna uppvärderas. Där tror jag att politiskt ledarskap och de signaler vi förmedlar är framtiden.

I denna ganska mörka tid finns det hopp om en bättre framtid, fler arbetstillfällen och att fler ska kunna stå på egna ben och försörja sig själva och potentiellt sett även en familj. Jag tror att det finns ett stort värde i att vi är flera som bär budskapet om att framtiden finns här. Det är så många svenskar som ändå har en ganska mörk syn på framtiden, givet allt det hemska som händer i vårt land och i omvärlden. Här finns ett budskap om möjlighet till många arbetstillfällen, men då behöver vi signalera att det handlar om både nutidens och framtidens jobb. Vi behöver att många fler unga utbildar sig och att många fler ställer om mitt i livet.

Därför är jag glad över att det har gjorts en tydlig prioritering av yrkesutbildningar generellt sett. Jag tror att vi behöver göra mer av detta och kroka arm i de frågorna. Vi behöver också värna och utveckla omställningsstödet för dem som har jobbat inom en bransch som under de senaste åren har utvecklats åt ett helt annat håll medan efterfrågan inom till exempel energisektorn ökar.

Jag återkommer gärna till just säkerhetsaspekterna på detta. Vi ska ha en effektiv arbetskraftsinvandring, men vi har också en arbetslöshet i Sverige som jag tror skulle gå att trycka ned ytterligare om vi lite tydligare orkar slussa och styra folk dit där efterfrågan finns. Det finns en säkerhetsdimension på detta. Vi bör inte ha hela sektorer som utgörs av utländsk arbetskraft, utan det bör vara en vettig och sund mix. Vi ska heller inte vara naiva om vad som är nyckelyrkesgrupper och vilken information vi lämnar ut och till vem.

När det gäller elektrifieringsstrategin skulle jag vilja svara att hela regeringens miljö- och klimatpolitik bygger på elektrifiering. Industripolitiken bygger på elektrifiering. Att vi får ihop högt ställda klimatmål med många arbetstillfällen och tillväxt bygger på elektrifiering. Vi ska elektrifiera transportsektorn. Vi ska elektrifiera den tunga industrin och möjliggöra för fler privatpersoner att elektrifiera. Ur det perspektivet är den välintegrerad i hela den bas som presenterades hösten 2021 av Khashayar Farmanbar, den dåvarande ministern.

Det jag skulle vilja trycka lite på är att vi i perioder alltså är en av de största elexportörerna, men trots detta har effektbrist. Vi har tryckt in 10 000 megawatt i systemet. Trots detta tvingas kommunalråd av alla möjliga färger att säga nej till företagsetableringar. De kan inte välkomna arbetstillfällen i sin kommun, för de kan inte garantera att det finns el.

Nu försöker vi göra något åt de luftbokningar som sker i systemet. Men vi måste ha tillräckligt med effekt och inte bara mer kraftproduktion. Under mina sista 20 sekunder i det här replikskiftet vill jag därför fråga: Vad är interpellanternas tanke när det gäller vad som ska vara baskraft? Mitt största bekymmer när det gäller de kommande fem till tio åren är att vi nu har ett elsystem som har svårt att klara mer vindkraft och mer solkraft. Det är solkraft och vindkraft vi kan få loss snabbt, men det är också det som är skört i systemet. Varifrån ska baskraften komma?

Fru talman! Jag ska försöka bena i några frågor.

Jag börjar i den här änden: Jag uppfattar att det finns samsyn om att vi måste ha mycket mer kraftproduktion framöver. Jag uppfattar att det finns samsyn om frustrationen över att det går för långsamt.

Vad gör då vi? Man kan väl sammanfatta det som att vi går och pratar samtidigt. Det vill säga: Nej, det är inte så att vi bara tillsätter nya utredningar. Delar av Miljöprövningsutredningens och Klimaträttsutredningens förslag är redan på rull - några kom i regleringsbrev till myndigheterna, och några har börjat pytsas ut i separata beslut. Men vi tyckte faktiskt inte att det täckte allting. Det fanns vita fläckar där det fanns risk att det ändå skulle gå alldeles för långsamt. Därför har vi kompletterat med ytterligare utredningar, bland annat om hur vi kan öka den lokala viljan att välkomna landbaserad vindkraft.

Det är svaret på ett kluster av frågor, kan man väl säga.

Ett annat handlar om att lyssna på näringslivet. Jag har inte mött en enda företagare som har sagt att det är precis så här en överenskommelse om långsiktiga spelregler ska se ut. De struntar i om vi sätter in det i något fint dokument någonstans. Vi behöver bara skapa ett sunt och bra samtalsklimat där vi börjar leverera och börjar göra saker.

Delar av detta har vi redan gjort. Den nu sittande regeringen har ju en majoritet bakom sig i denna kammare, så vi kan tuta och köra. Men jag tror ju att det är bra om det kan vara ett så brett och stabilt stöd som möjligt för de långa linjerna.

Därför försöker vi nu, och jag vill understryka det, med en annan typ av energipoliska samtal som inte är de klassiska, segdragna, ibland ganska mediedramaturgiska förhandlingarna utan samtal där vi verkligen ser och lyssnar på varandra och där vi - på ett sätt som är ganska oortodoxt för en regering - väldigt tidigt försöker släppa in synpunkter i texter i det som ska bli propositionsunderlag. Vanligtvis skriver regeringen ett förslag; det är motioner i riksdagen och propositioner från regeringen. Regeringen kommer med en proposition, och sedan kan man ha synpunkter på den. Här försöker vi få synpunkterna innan dess och hellre göra en tajtare produkt med färre men tydliga mål som ska hålla över tid och som inte blir så politiskt färgade. Sedan kommer det att finnas många olika bra och mindre bra idéer från oss alla, tror jag. Där har vi en väldigt bra och nära dialog, och jag ser fram emot att regeringen i olika kapaciteter kommer att fortsätta träffa alla riksdagens partier vart och ett enskilt för att verkligen kunna djuploda i en del av de här frågorna.

Det för mig till 2030. Det finns inget jag önskar mer än att kunna säga ett mål inte 2045 utan 2030 som är realistiskt. Jag tycker fortfarande att Socialdemokraterna är svaret skyldiga på frågan hur det ska gå till, men jag är välvilligt inställd till ett mål om 60 terawattimmar till 2030. Jag har själv inte lyckats få grepp om det. Blir det bara ett mål som vi säger men där vi har svårt att liksom trovärdiggöra planen för att nå dit? En del aktörer jag möter pekar på att det behövs 70 terawattimmar; andra säger 55. Man kan också tänka sig att man sätter ett spann. Men jag har höga förhoppningar på att vi i de fortsatta samtalen skulle kunna konkretisera det ytterligare. Jag utesluter inte det; tvärtom är det där det verkligen skriker nu. Det är därför vi har haft många investeringar som har aviserats men där det finns tveksamhet om framtiden eftersom man inte riktigt vet vad som händer nu. Det skulle jag gärna djuploda i.

Sedan ser jag fram emot att prata lite mer om mina egna förslag här. Jag återkommer strax.

Fru talman! Vad trevligt att flera ledamöter har anmält sig till debatten - härligt med engagemang i de här frågorna!

Jag börjar med att tacka Monica Haider, som har frågat mig hur jag avser att, inom mitt ansvarsområde, skapa rätt förutsättningar för den gröna omställningen i Sverige, särskilt när det gäller utbyggnaden av elnät. Fredrik Olovsson har frågat mig hur jag avser att, inom mitt ansvarsområde, skapa rätt förutsättningar för den gröna omställningen, särskilt när det kommer till utbyggnaden av elproduktion till 2030.

Som energi- och näringsminister är utvecklingen av det svenska elsystemet en av mina främsta prioriteringar. Det är mitt arbete och min hobby, och det fyller mycket av min tid. Sveriges internationella konkurrenskraft och den gröna omställningen bygger bland annat på god tillgång till fossilfri energi till konkurrenskraftiga priser i hela landet. För att investeringar i elproduktion, eldistribution och elanvändning ska gå i takt både geografiskt och tidsmässigt behövs en utvecklad energiplanering och effektiva och förutsebara tillståndsprocesser.

I dag är elsystemet större än någonsin. Jämfört med 2013 finns i dag 10 000 megawatt mer installerad elproduktion, men nyetableringar och expansion inom industrin kan ändå inte ske i önskad takt på grund av att elsystemet inte har tillräcklig kapacitet.

För att ta ett helhetsgrepp om utbyggnaden av elsystemet, såväl elnät som elproduktion, avser regeringen att återkomma till riksdagen med en energipolitisk inriktningsproposition med två övergripande mål för elförsörjningen. Det första är ett planeringsmål och det andra ett leveranssäkerhetsmål. Elsystemet behöver planeras så att elproduktion och elnät byggs med rätt egenskaper, på rätt plats och i rätt tid för att kunna möta efterfrågan på el för den gröna omställningen och kunna leverera stabila och rimliga elpriser.

I budgetpropositionen för 2024 har regeringen lagt en grund för att åter stärka elsystemet och svensk konkurrenskraft med bland annat satsningar för effektivare tillståndsprocesser och utvecklad planering.

Regeringen har också lämnat flera regeringsuppdrag till berörda myndigheter på energiområdet som bland annat syftar till att återuppbygga ett robust elsystem och öka försörjningstryggheten, ge bättre förutsättningar för elnätsutbyggnad och förbättra transparensen kring förutsättningarna för industrier och producenter att ansluta sig till elnätet. Därtill arbetar regeringen för en stärkt europeisk elmarknadsdesign avseende såväl systemdrift, flexibilitet och prisstabilitet som konsumentskydd och konsumenträtt.

Fru talman! Svaret på frågan är: Det tror jag. Ibland är det tuffa rubriker och tuffa konflikter i politiken. Det hör demokratin till. Men jag kan säga att några av de bästa och mest omdömesgilla personer jag vet är sossar. De är stolta socialdemokrater. Nog är det många av dem som jag har haft dialog med genom åren, och det har jag även nu.

Jag uppfattar att det brett i politiken nu finns ett fönster där vissa politiska låsningar som fanns förut inte finns där längre. Det är ett fönster och en möjlighet som vi verkligen ska ta till vara. Vi är många, oavsett politisk färg, som enas i kärleken till Sverige. Vi enas i viljan och drivet och i vetskapen om att oavsett vilken regering som kommer att få lov att klippa de där banden, och oavsett om det är blå eller röda kommunalråd som lokalt kommer att få välkomna nya företag, nya investeringar och nya arbetstillfällen till sina orter, är det dit vi måste. Vi har inget val.

Med det sagt tycker jag att man också ska ha en ödmjukhet inför att det ibland inte blir bra när man fattar politiska beslut. Jag vet redan nu att det kommer att finnas sådana beslut. När de utvärderas om några år kommer man att säga: Vi skulle till A, men vi hamnade i stället på B. Då får man vara ödmjuk inför att man behöver justera kursen.

Denna ödmjukhet ska jag försöka hålla fast vid men ändå fortsätta att välkomna alla goda krafter - alla goda krafter i politiken och alla goda krafter vad gäller ny kraftproduktion.

Jag älskar kärnkraft, för den kommer att göra Sverige rikare, den kommer att göra det billigare att vara svensk och den kommer att bana väg för tillväxt, för fler arbetstillfällen och för möjlighet att nå våra klimatmål. Kärnkraften har gjort det förut, och den kan göra det igen. Nu ska vi se till att det blir verklighet. Tack för interpellationen!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det är bra att både titta lite grann på vad som har hänt under det här året och också blicka lite framåt.

Vi har, precis som Tobias Andersson har understrukit här, valt att bana väg för ny kärnkraft genom att se över de regler som hindrar utbyggnaden. Det handlar om att det har funnits en begränsning i Sverige för vilka platser man får bygga kärnkraft på och för hur många reaktorer, begränsat till tio reaktorer.

Vi talar ofta om de fyra kärnkraftsreaktorerna som har försvunnit ur det svenska energisystemet. Men därtill har vi Ringhals 5 och Ringhals 6 där hela projekteringen stannade av. Den hade fortlöpt i nio år till om det inte hade varit för det politiska klimat som rådde då.

Framför allt försöker vi nu sätta en ordning av att alla goda krafter behövs. Sverige är i dag världsledande i grön omställning. Vi är världsledande i grön omställning som inte innebär att vi ska tillbaka till medeltiden eller att folk ska lägga sig ned och dö, sluta konsumera, sluta kunna resa till andra delar av världen och sluta kunna bana väg för nya företag, ekonomisk tillväxt och fler arbetstillfällen.

Vi är världsledande i grön omställning som svarar på det som ibland på engelska kallas för the million dollar question. Går det att kombinera grön omställning med ekonomisk tillväxt, stark välfärd och sjysta jobb? Det svenska svaret är ja. Anledningen till att vi har kunnat svara ja på detta är att vi har haft förhållandevis billig och leveranssäker el, och vi har haft mycket av den.

Det bygger på att man har visat lite kärlek, omtanke och förståelse för hur elsystemet fungerar. Jag ska dra det igen, med en dåres envishet. Det handlar om att man trycker på en massa intermittent kraftproduktion. Det är väderberoende kraftproduktion som sol och vind. Den kommer och går beroende på vädret. Än så länge har vi inte lyckats hitta en fantastisk lösning där man kan spara all den el som produceras när det blåser jättemycket eller när det skiner jättemycket. Det kanske kommer, liksom små ekosystem för att kunna hantera det. Men det finns inte i stor skala för att kunna hantera ett land som Sverige.

Elnätet måste vara gjort för att kunna vara som en autobahn när det blåser jättemycket och skiner jättemycket. Då måste man kunna brassa på hur mycket el som helst i systemet. Annars kan man inte ta vara på det. Men däremellan när det inte finns där är det precis som Tobias Andersson understryker. Då ska vattenkraften eller kärnkraften balansera upp det när det plötsligt slutar att lysa eller slutar att blåsa. Det är vad som har gjort det hela så komplicerat.

Vad har vi då fattat för beslut här? Svenska kraftnät och Energimyndigheten har fått i uppdrag att öka på takten och intensifiera och stärka försörjningstryggheten i energisektorn. Det är precis för att komma åt att systemet är så labilt och kommer och går lite som det vill.

Vi har också beslutat om en tillförlitlighetsnorm. Det låter väldigt korrekt och är otroligt bra och viktigt. Den beskriver hur många timmar per år det är samhällsekonomiskt motiverat att landets produktion och möjlig import inte tillgodoser hela den förväntade efterfrågan på el. Vi måste alltså skaffa oss koll på vad det är som gör att systemet är mycket mer labilt nu trots att vi de senaste tio åren har tryckt in 10 000 megawatt - vilket motsvarar sju kärnkraftsreaktorer - i ny kraftproduktion. Det beror på att kärnkraften har försvunnit.

Hur säkerställer vi då att vi kompenserar för detta? Det här, fru talman, är några beslut som redan har fattats i år.

Fru talman! Jag vill åter understryka för dem som lyssnar att vi kommer att återkomma med en fullständig redogörelse för dels hur vi från den nuvarande regeringens sida ser på Riksrevisionens rapport, dels vilka åtgärder vi redan har vidtagit eller kommer att vidta.

Jag har haft möjligheten att vara aktiv i rikspolitiken med ett formellt uppdrag i ungefär tio års tid. Under den tiden har jag till och från debatterat energifrågor. Väldigt många av de påpekanden som jag själv har lyft fram i debatten hittar jag också i Riksrevisionens rapport. Med det perspektivet går det ändå att få en viss fingervisning om vad som komma skall även i regeringens svar på Riksrevisionens rapport. Det fanns inte någonting i rapporten som gjorde mig som energiminister förvånad.

Det understryks att tiden måste vara förbi för komplicerade överenskommelser som inte är stringenta utan snarare handlar om att överbrygga andra politiska meningsskiljaktigheter och låta energisystemet och elsystemet betala priset. Det kan låta skönt när man når politiska uppgörelser. Jag själv som medborgare kan tycka att det känns skönt ibland att höra politiker säga: Nu är vi överens - vi har gått in i ett rum här och är överens om detta. Men man är överens om någonting som i grunden kommer att bli varken hackat eller malet. Summan av kardemumman är att det helt enkelt blir ganska dåligt. Det är också dåligt att vara överens om något som är dåligt. Det säger sig självt. Ibland har vi nästan haft ett egenvärde i att vi måste komma överens och att det är bra.

Om man nu ska blicka lite framåt är det vi försöker titta på: Vad behöver elsystemet för att garantera en rimlig nivå av leveranssäkerhet och stabil tillgång till el till ett konkurrenskraftigt pris?

Det gäller hur ska vi säkerställa att nästa generation inte behöver fundera på:

Kommer det el ur två hål i väggen?

Till vilket pris?

Finns det överallt där det behövs och när det behövs?

Det är vad energipolitiken går ut på egentligen. Då måste man bort från ideologiska låsningar.

Jag är en varm förespråkare för spänstiga ideologiska debatter på många politikområden. Men när det kommer till energipolitiken är det faktiskt fysik som det handlar om. Jag älskar sol. Jag älskar vind. Men ingenting av det är baskraft. Vad är baskraft i Sverige? Det är vattenkraften och kärnkraften.

Har vi inte tillräckligt mycket av det som är synkrona energi- och kraftproduktionskällor kan vi inte heller brassa på med mer solkraft eller mer vindkraft. Då funkar inte systemet i Sverige. Politiken måste ut ur energipolitiken, och fysiken måste in i energipolitiken. Det är den omläggningen som vi har påbörjat att göra.

Jag ska svara på Tobias Anderssons fråga om jag tror att det kommer ett erkännande om de politiska beslutens uppenbara effekt på kärnkraftsreaktorerna. Det gäller de fyra kärnkraftsreaktorer som ändå har försvunnit ur det svenska elsystemet under de fem åren. Mitt svar är nej.

Det kan jag kanske älta på natten, men inte på dagen. Då måste vi framåt. Jag tror att det finns en väldigt stor öppenhet för att navigera lite mindre politiskt och lite mer fysikorienterat framåt brett i Sverige i dag.

Fru talman! Tobias Andersson har frågat mig vilka lärdomar regeringen och jag drar av Riksrevisionens rapport Statens åtgärder för utveckling av elsystemet och om jag avser att agera för att åtgärda de problem som belyses i rapporten.

Svar på interpellationer

Jag vill redan nu be om ursäkt på förhand till såväl interpellanten som dem som sitter på läktaren och andra som lyssnar för att det här kan bli ett av de tråkigaste svaren i mannaminne. Men det blir ett korrekt sådant. Sedan ska vi se om vi ändå kan ha ett givande utbyte om detta.

Det här rör alltså en riksrevisionsrapport. Det kan låta lite torrt, men det är en otroligt viktig fråga. Regeringen mottog den 19 september den granskningsrapport som Tobias Andersson hänvisar till i sin interpellation. Det som Riksrevisionen har granskat är om de statliga aktörerna förberett och genomfört åtgärder med påverkan på elsystemet så att de tre energipolitiska grundpelarna kan förenas på ett effektivt sätt.

Processen för hanteringen av Riksrevisionens granskningsrapporter följer en väldigt tydlig mall. Regeringen ska i en skrivelse till riksdagen redovisa vilka åtgärder som regeringen har vidtagit eller avser att vidta med anledning av granskningsrapporten. En sådan skrivelse ska lämnas till riksdagen inom fyra månader från det att man tagit emot rapporten. Regeringen kommer därmed att återkomma till riksdagen med anledning av Riksrevisionens granskning av statens åtgärder för utveckling av elsystemet.

Riksdagen beslutade före sommaren om det nya energipolitiska målet om 100 procent fossilfri elproduktion till 2040. Regeringen har med utgångspunkt i regeringens politiska prioriteringar och i enlighet med detta mål inlett arbetet med att lägga om energipolitiken.

Fru talman! Jag tackar återigen för denna interpellation.

Jag tycker att det är när vi har denna typ av utbyte av åsikter i interpellationsdebatter i denna kammare, Sveriges högsta lagstiftande församling, som debatten fungerar som bäst. Det ökar kunskapen om hur detta faktiskt går till i dag.

Jag tycker också att ledamoten på ett lovvärt sätt debatterar detta med ödmjukhet inför att vi har haft ännu en natt med brutala skjutningar och en otrygghet som kryper allt närmare inpå människor - storheten i denna typ av frågor och storheten i energiförsörjningen - och samtidigt med stor respekt karvar ut de väldigt människonära frågor som denna interpellation handlar om och hur storheterna ibland också finns i det lilla. Det är en fråga som på papperet kan se lite torr ut - viltfoder i relation till kraftledningsgator i vårt land - men där ryms något så viktigt som hur folk och våra företag får tillräckligt med el där den behövs och när den behövs till vettiga priser. Där handlar det också om hur vi vårdar det gröna guldet, skogen, som är en av våra viktigaste naturtillgångar och minskar skadorna på den och ser till att den kan förbli en av våra främsta konkurrensfördelar. I detta finns viltvården och den stolta tradition som vi har av allmogejakt. Där är det många gånger inte genom detaljreglering utan genom sunt bondförnuft som vi kan vårda vår viltstam. Här finns också ansvaret för moder jord och för den biologiska mångfalden och för att vi ska lämna efter oss en planet som är bättre än den vi fick ärva.

Som energiminister, som lantis och som jägare tar jag denna fråga med mig. Och jag tror att vi kommer att ha anledning att följa upp detta och höras igen om det.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag noterar även denna specifika fråga.

Jag vill börja med frågan om ansvarsfördelning och rollerna där. Svenska kraftnät ser över sina kraftledningsgator regelbundet och vid behov, men generellt sett bottenröjs en skogsgata ungefär vart åttonde till vart tolfte år. Däremellan görs ytterligare besiktningar av ledningsgatorna för att kontrollera att det inte finns andra träd utanför själva kraftledningsgatan som skulle kunna falla och störa. En del av skogsgatan och patrullstigar som används för att ledningen ska kunna inspekteras ses också över.

Det som ligger i ansvaret här är att man ska samråda med länsstyrelsen om åtgärder som kan komma att väsentligt och märkbart ändra naturmiljön. Detta är tydligt stipulerat i miljöbalken, i 12 kap. 6 § för att vara exakt - ett så kallat 12:6-samråd. Om bottenröjningen av ledningsgatan är av sådan karaktär ska Svenska kraftnät alltid genomföra ett 12:6-samråd, och länsstyrelsen kan då inom ramen för det samrådet ställa krav på Svenska kraftnät att göra anpassningar av miljön.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Länsstyrelsen har också en vägledande funktion gentemot myndigheten Svenska kraftnät när det gäller att lämna värdefulla synpunkter utifrån sin lokalkännedom. Svenska kraftnät är en statlig myndighet och ett statligt affärsverk och har det ansvaret, medan länsstyrelsen ska sitta på lokalkännedomen.

Möjligtvis behöver vi där dra in ett annat statsråd, nämligen Erik Slottner, som ansvarar för länsstyrelserna, för att se om dialogen är tillräckligt aktiv. När Svenska kraftnät gör sin del, finns det då utrymme för markägarna och jägarna att svara upp och göra anpassningar? Sker detta i tillräckligt hög utsträckning, som möjligheten medger och som jag menar bör göras?

Inför röjningen ska Svenska kraftnät regelbundet ha en dialog med de berörda markägarna och andra intressenter. Svenska kraftnät strävar i dag efter att anpassa sina åtgärder efter de synpunkter som har kommit in.

Jag tycker att detta är viktiga och stora frågor. Man har mycket ansvar som är det huvudsakliga ansvaret. Om vi får signaler om att det inte funkar fullt ut i alla delar så som det är tänkt tycker jag att vi ska orka vara lyhörda för det.

Jag har mycket stort förtroende för min myndighet Affärsverket svenska kraftnät. Man har dock ett tydligt huvudfokus, och det är klart att det kan finnas anledning att följa tillämpningen, särskilt när arbetssätt ändras efter rapporten, och få in djupare information om vilka skötselmetoder som används, som jag nämnde tidigare.

Jag tycker att det är svårt men ser ingen anledning till misstro i dag. Jag hör dock de rapporter som ledamoten ger här i dag. Jag är beredd att ta detta på allvar och undersöka och inhämta mer information för att se om det finns ett glapp här i delar och om det finns lärdomar att dra av hur man har arbetat på andra håll, såsom de exempel som ledamoten själv lyfte fram med privata markägare, där man har upplevt en annan framgång i dialogen.