Fru talman! Åhörare! Mikael Larsson har frågat mig om jag avser att verka för att Affärsverket svenska kraftnät, som ibland förkortas SVK, ska få i uppdrag att viltanpassa kraftledningsgator för att gynna vilt och om jag avser att ta några andra initiativ för att underlätta samarbetet mellan ansvarig myndighet och skogsägare och jägare.

Elektrifieringen är verkligen avgörande för att vi ska lyckas bygga ett fossilfritt samhälle. I takt med att elnätet byggs ut är det viktigt att kraftledningsgatorna utformas och underhålls på ett hållbart sätt.

I skötseln av kraftledningsgatorna finns ganska många intressen att värna och ta hänsyn till. Bland annat finns intresset av att gynna vilt och den biologiska mångfalden - båda delar. En ökad foderproduktion kan i vissa fall gå att kombinera med att gynna den biologiska mångfalden, men i andra fall är det motstående intressen. Den regelbundna röjningen av kraftledningsgatorna innebär att det försvinner viltbete under ett antal år. Samtidigt har det visat sig att de öppna ytorna i kraftledningsgatorna är positiva för vissa hotade arter och därmed också för den biologiska mångfalden. Eftersom förutsättningarna längs våra kraftledningsgator skiljer sig åt är det viktigt att rätt skötselåtgärder vidtas i rätt miljö, där viltanpassning kan vara lämplig att tillämpa i vissa fall.

Jag vill även nämna att Affärsverket svenska kraftnät, tillsammans med andra aktörer, har arbetat med att utvärdera och sammanställa olika typer av skötselmetoder. Under 2019-2021 genomförde Affärsverket svenska kraftnät ett projekt tillsammans med Södra Skogsägarna, Sveriges lantbruksuniversitet och Ecogain, vilket resulterade i rapporten Skötsel för ökad biologisk mångfald och ekosystemtjänster i kraftledningsgator. I den rapporten redogörs för vilka olika skötselmetoder, bland annat viltanpassning, som kan vara användbara.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen kommer att fortsätta att följa det pågående arbetet hos SVK, alltså Affärsverket svenska kraftnät.

Fru talman! Jag antecknar flitigt de specifika frågorna från ledamoten och vill även passa på att verkligen tacka för den här interpellationen, som är mycket initierad. Med tanke på att jag är en kombination av landsbygdsbo, jägare och energiminister får man väl säga att den landade väldigt väl, så att säga. Vi delar intresset och engagemanget för dessa frågor.

Det ser ut som ett genomtänkt upplägg med landsbygdsministern i plenisalen i dag också. Jag hade glädjen att kunna förena både lite rekreation och viltvård med landsbygdsministern så sent som i helgen. Vi såg just en kraftledningsgata i ett av passen. Det blir väldigt uppenbart att den fyller sin funktion för elen, som ledamoten mycket riktigt påpekar. Men här finns också en väldigt unik möjlighet att varva i omgångar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det handlar bland annat om att öka den biologiska mångfalden. Det finns arter som trivs väldigt bra i den typ av ängsliknande miljö som blir efter att man har grundröjt ordentligt hela vägen ned i en kraftledningsgata, som man gör med jämna mellanrum. Man kan kanske också komplettera. Har man mer viltfoder inne i skogen - det är lite olika hur det ser ut - kan den typen av biologisk mångfald göra så att vi får mer viltfoder naturligt i den mer uppväxta skogen. I andra kraftledningsgator behöver vi ha det omvända. Då behöver vi alltså inte nödvändigtvis ha så mycket mer av den sortens - inom citationstecken - biologisk mångfald, utan där skulle vi vara gynnade av mer som kan tjäna som viltfoder för inte minst klövviltet, inte minst under väldigt tuffa vintrar. Det blir då lite mer lättåtkomligt.

Det jag egentligen vill slå fast för den som inte nördar in sig lika ofta i gränslandet mellan jakt och energifrågor som jag har anledning att göra - eller som man uppenbarligen gör i södra delen av Västgötaslätten - är att det inte behöver finnas en motsättning här.

Det är detta som regeringen via myndigheterna försöker åstadkomma. Det måste vara möjligt att varva. Det är det som den här rapporten, Skötsel för ökad biologisk mångfald och ekosystemtjänster i kraftledningsgator, och det man har tittat på har gått ut på.

Vi i regeringen är medvetna om situationen. Jag tycker att det är svårt, givet det underlag vi har i dagsläget, att bedöma om det funkar som det är tänkt hela vägen. Då behöver man vara medveten om att det på vissa områden kanske kommer att vara den biologiska mångfalden som väger tyngre, medan det på andra områden kommer att vara viltfodret som väger tyngre.

På totalen i ett område måste balansen kunna hållas. Det innebär att man inte bara kan lyssna på den ena eller den andra rösten. Det blir kanske rätt på totalen, men den ena sidan kanske är mindre nöjd när det gäller den specifika kraftledningsgatan i en del av landet eller i en del av ett område.

Här tror jag att det vore bra med ökad dialog och att vi uppmuntrar både markägare och jägare att följa denna fråga. Det är ambitionen. Vi är tydliga från regeringen med att biologisk mångfald, viltfoder och elsäkerhet kan gå hand i hand men att vi gärna tar emot input om hur det funkar och om det funkar som det är tänkt. Där menar jag att vi kanske behöver ha mer underlag.

Fru talman! Jag noterar även denna specifika fråga.

Jag vill börja med frågan om ansvarsfördelning och rollerna där. Svenska kraftnät ser över sina kraftledningsgator regelbundet och vid behov, men generellt sett bottenröjs en skogsgata ungefär vart åttonde till vart tolfte år. Däremellan görs ytterligare besiktningar av ledningsgatorna för att kontrollera att det inte finns andra träd utanför själva kraftledningsgatan som skulle kunna falla och störa. En del av skogsgatan och patrullstigar som används för att ledningen ska kunna inspekteras ses också över.

Det som ligger i ansvaret här är att man ska samråda med länsstyrelsen om åtgärder som kan komma att väsentligt och märkbart ändra naturmiljön. Detta är tydligt stipulerat i miljöbalken, i 12 kap. 6 § för att vara exakt - ett så kallat 12:6-samråd. Om bottenröjningen av ledningsgatan är av sådan karaktär ska Svenska kraftnät alltid genomföra ett 12:6-samråd, och länsstyrelsen kan då inom ramen för det samrådet ställa krav på Svenska kraftnät att göra anpassningar av miljön.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Länsstyrelsen har också en vägledande funktion gentemot myndigheten Svenska kraftnät när det gäller att lämna värdefulla synpunkter utifrån sin lokalkännedom. Svenska kraftnät är en statlig myndighet och ett statligt affärsverk och har det ansvaret, medan länsstyrelsen ska sitta på lokalkännedomen.

Möjligtvis behöver vi där dra in ett annat statsråd, nämligen Erik Slottner, som ansvarar för länsstyrelserna, för att se om dialogen är tillräckligt aktiv. När Svenska kraftnät gör sin del, finns det då utrymme för markägarna och jägarna att svara upp och göra anpassningar? Sker detta i tillräckligt hög utsträckning, som möjligheten medger och som jag menar bör göras?

Inför röjningen ska Svenska kraftnät regelbundet ha en dialog med de berörda markägarna och andra intressenter. Svenska kraftnät strävar i dag efter att anpassa sina åtgärder efter de synpunkter som har kommit in.

Jag tycker att detta är viktiga och stora frågor. Man har mycket ansvar som är det huvudsakliga ansvaret. Om vi får signaler om att det inte funkar fullt ut i alla delar så som det är tänkt tycker jag att vi ska orka vara lyhörda för det.

Jag har mycket stort förtroende för min myndighet Affärsverket svenska kraftnät. Man har dock ett tydligt huvudfokus, och det är klart att det kan finnas anledning att följa tillämpningen, särskilt när arbetssätt ändras efter rapporten, och få in djupare information om vilka skötselmetoder som används, som jag nämnde tidigare.

Jag tycker att det är svårt men ser ingen anledning till misstro i dag. Jag hör dock de rapporter som ledamoten ger här i dag. Jag är beredd att ta detta på allvar och undersöka och inhämta mer information för att se om det finns ett glapp här i delar och om det finns lärdomar att dra av hur man har arbetat på andra håll, såsom de exempel som ledamoten själv lyfte fram med privata markägare, där man har upplevt en annan framgång i dialogen.

Fru talman! Jag tackar återigen för denna interpellation.

Jag tycker att det är när vi har denna typ av utbyte av åsikter i interpellationsdebatter i denna kammare, Sveriges högsta lagstiftande församling, som debatten fungerar som bäst. Det ökar kunskapen om hur detta faktiskt går till i dag.

Jag tycker också att ledamoten på ett lovvärt sätt debatterar detta med ödmjukhet inför att vi har haft ännu en natt med brutala skjutningar och en otrygghet som kryper allt närmare inpå människor - storheten i denna typ av frågor och storheten i energiförsörjningen - och samtidigt med stor respekt karvar ut de väldigt människonära frågor som denna interpellation handlar om och hur storheterna ibland också finns i det lilla. Det är en fråga som på papperet kan se lite torr ut - viltfoder i relation till kraftledningsgator i vårt land - men där ryms något så viktigt som hur folk och våra företag får tillräckligt med el där den behövs och när den behövs till vettiga priser. Där handlar det också om hur vi vårdar det gröna guldet, skogen, som är en av våra viktigaste naturtillgångar och minskar skadorna på den och ser till att den kan förbli en av våra främsta konkurrensfördelar. I detta finns viltvården och den stolta tradition som vi har av allmogejakt. Där är det många gånger inte genom detaljreglering utan genom sunt bondförnuft som vi kan vårda vår viltstam. Här finns också ansvaret för moder jord och för den biologiska mångfalden och för att vi ska lämna efter oss en planet som är bättre än den vi fick ärva.

Som energiminister, som lantis och som jägare tar jag denna fråga med mig. Och jag tror att vi kommer att ha anledning att följa upp detta och höras igen om det.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.