Kjell-Arne Ottosson

Fru talman! Inflationen började ju stiga redan under det socialdemokratiska innehavet av statsministerposten. Det låter som att allt har hänt i och med att vi tog över. Det är inte sant.

Det vi har gjort är att ha en politik som bekämpar inflationen för att få ned inflationen så att vi ska kunna få lägre priser, få mer normala priser. Det är det vi har jobbat med, oavsett om det handlar om mat eller om det handlar om bränsle.

Klimatpolitiska rådet har sagt att acceptans och engagemang för klimatomställningen är den viktigaste faktorn för att skapa robust och långsiktig politik. Folkets engagemang för 28 kronor litern för diesel får du inte, Jytte Guteland. Där får du ingen acceptans från oss som bor på landsbygden. Möjligtvis accepterar man det om man bor inne i stan och har kollektivtrafik, men vi som är beroende av bilen gör inte det. Du hittar ingen acceptans från oss för 28 kronor litern.

Fru talman! Bättre fly än illa fäkta, heter det, men här kommer ett antal anklagelser i hytt og vær.

Jag kan bara meddela Jytte Guteland att vi i alla fall i vårt parti har egna demokratiska processer. Så fort vi är klara i den här kammaren ska jag ska gå till Kristdemokraternas partifullmäktige i Andrakammarsalen, där vi ska fatta beslut om Kristdemokraternas politik. Vi styr över oss själva.

Jytte Guteland stod i talarstolen både i onsdags och i dag och sa att det aldrig har varit så dyrt att vara svensk. För tre år sedan, när Socialdemokraterna styrde, betalade vi 28 kronor litern för diesel. På 70-talet betalade man dubbelt så stor andel av lönen för mat som man gör i dag. Det var betydligt dyrare då än det är i dag. Ändå försöker Jytte Guteland hävda att vi far med osanning. Det är någon annan som står och fäktar med falska siffror.

Hur tänker sig Socialdemokraterna och Jytte Guteland att maten ska bli billigare med Socialdemokraternas vurm för att höja priserna än mer för våra lantbrukare? Ju mer vi höjer priserna för dem, desto dyrare blir maten. Det är en enkel ekvation.

Fru talman! För knappt två dygn sedan hade vi klimatdebatt i denna kammare. Nu är det dags igen. Jag funderade på om jag skulle klippa och klistra från mitt anförande i onsdags eftermiddag. Det har ju inte hunnit hända mycket på knappt två dygn. Dock ska den här debatten ha mer fokus på Klimatpolitiska rådets rapport.

Under debatten i onsdags försatt oppositionen inte chansen att peka på kritiken från Klimatpolitiska rådet. Det hade jag inte heller gjort om jag hade varit i opposition.

Jag läser i Klimatpolitiska rådets rapport från år 2020 att inget av målen i det klimatpolitiska ramverket kommer att nås med nuvarande förutsättningar och beslutad politik. Klimatredovisningen uppfyller inte klimatlagens krav, och därmed uppfyller inte handlingsplanen klimatlagens krav i detta avseende.

Det var alltså när vi hade en rödgrön regering med Miljöpartiet på klimatministerposten och Centerpartiet som stödjande sidekick. Det är partier som hade väldigt hög svansföring i klimatdebatten i onsdags. Jag skulle kunna säga mycket om det, men eftersom vi alla får kritik från Klimatpolitiska rådet borde vi kanske snarare gemensamt se framåt hur vi kan lösa utmaningarna med en gemensam politik som har så brett stöd som möjligt och som inte ändras vart fjärde år. Det skulle alla tjäna på, inte minst klimatet.

Fru talman! När klimatlagen antogs 2017 riktade riksdagen ett tillkännagivande till den dåvarande rödgröna regeringen om att ”klimatpolitiken ska vara långsiktigt effektiv och bedrivas så att minskade utsläpp av växthusgaser förenas med tillväxt”. Det är möjligt att partierna har ändrat sig. Det är länge sedan 2017. Men har man den inställningen till tillväxt kommer vi inte att kunna komma överens om vägen framåt. Kan Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet peka på ett enda land som inte har tillväxt men som har en bra miljö- och klimatpolitik?

(Applåder)

Herr talman! Jag tänker fatta mig kort. Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.

Precis som jag nämnde i den tidigare debatten, om motionsbetänkandet om klimat, är den svenska industrin och det svenska företagandet en avgörande del i omställningen. Näringslivet är den nya miljörörelsen, som vår statsminister har sagt. Det är tydligt att vi måste lägga saker till rätta för att näringslivet ska kunna göra omställningen.

Regeringen välkomnar självfallet Riksrevisionens rapport. Vissa delar har man redan bemött genom att tillsätta utredningar. Andra delar har man en annan syn på. Trots de anföranden som har hållits i denna talarstol i detta ärende är det tydligt att en stor majoritet av riksdagens partier står bakom den bedömning som regeringen har gjort. Det är bara Vänsterpartiet och Miljöpartiet som har reservationer. Övriga partier är med på förslaget i betänkandet. Jag tänker att det är ett tydligt tecken på att vi någonstans, trots kritiken i den här debatten, ändå har landat rätt.

För att Sverige ska kunna ställa om hela vägen till nettonoll måste ett antal förutsättningar komma på plats. Där är Industriklivet en väldigt viktig del.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Katarina Luhr för svaret. Det är bra att hon ändå tar avstånd från viss aktivism.

Jag kan inte låta bli att fortsätta med det som Rickard Nordin tog upp om skogen i sitt replikskifte. Det är fortfarande så, herr talman, att träd är runda medan plank och brädor är kantiga. Evolutionen har ännu inte lett till att träd har blivit kantiga, och det innebär att när timmerstockar kommer till sågverk blir det spill.

Om vi ska få de långlivade produkter som Miljöpartiet och Katarina Luhr strävar efter måste vi gallra. Annars får vi ingen tillväxt och riktigt fina timmerstockar. Det är genom att sköta skogen som vi får tillväxt. Ett annat sätt för att snabbt öka kolsänkan är att gödsla skogen. Men det vill inte Miljöpartiet, eftersom det leder till andra saker som enligt dem vore en backlash.

För hundra år sedan hade vi 1 ½ miljard skogskubikmeter i Sverige. Nu har vi 3 miljarder skogskubikmeter, alltså dubbelt så mycket skog nu som vi hade för hundra år sedan. Under dessa hundra år har vi avverkat fyra gånger tillväxten. Vi har avverkat 6 miljarder skogskubikmeter i Sverige. Ändå har vi dubbelt så mycket skog nu som vi hade för hundra år sedan.

Denna skog ska visst stå och förfalla, för det är vad som händer. Tydligen ska vi i stället importera virke för att kunna förse industrin med allt det virke den behöver. Som avslutning måste jag därför ställa en fråga: Anser Katarina Luhr och Miljöpartiet att andra länder i Europa och världen har ett mer hållbart skogsbruk än vad vi har i Sverige, med tanke på att timret ska importeras?

Herr talman! Mycket i Katarina Luhrs anförande lockade till replik. En sak som nämndes var aktivister. Jag tolkade Katarina Luhr, kanske lite mellan raderna, att hon har en annan syn på aktivism och aktivister än undertecknad har.

Det kallas ofta civil olydnad. I början av veckan var ett antal aktivister från en organisation som vill motarbeta vargjakt hemma hos landsbygdsministern. De vågade förstås inte visa vilka de var, utan de hade huvor på sig. De kom dit för att skrämmas. Det här är personer som inte står bakom demokratiskt fattade beslut. Det är beslut som är fattade i denna kammare.

Det finns aktivister som inte är lika fega som dessa men som i klimatets namn gärna sätter sig och spärrar vägar. Det finns aktivister som i klimatets namn förstör skidtävlingar och till exempel har försökt stoppa Vasaloppet. De försökte förstöra för vanliga medborgare och för föreningslivet vid ett av Sveriges största idrottsevenemang.

Tror Katarina Luhr och Miljöpartiet att det leder till att fler ansluter sig till den vilja som aktivisterna och tydligen Miljöpartiet har? Anser Katarina Luhr och Miljöpartiet att det är rätt väg att gå för att få med sig fler på klimatomställningen?

Herr talman! Enligt klimathandlingsplanen kommer den att leda till nettonoll 2045. Det är inte så, som Katarina Luhr säger, att den inte kommer att bära hela vägen fram.

Tar man beslut som går i fel riktning blir också resultatet fel, och då får man göra om och göra rätt. Reduktionsplikten, som var det stora i omställningen, var ett program som vi stod bakom. Även Kristdemokraterna var med på det. Sedan visade det sig att vi tagit beslut på fel grunder och att det inte var transparens i underlagen. Det var Riksrevisionen väldigt tydlig med. Vi såg även hur priserna drog iväg. Därför var vi tvungna att göra om och göra rätt.

Därför ändrades reduktionsplikten. Vi var mycket tydliga: Ja, utsläppen kommer att öka på grund av detta, men vi kommer med andra delar i stället för att komma i kapp. Inte minst elektrifieringen är jätteviktig om vi ska klara omställningen. Inte minst skogen är en annan viktig del om vi ska klara omställningen.

Men då är vi tillbaka vid det som jag avslutade mitt förra replikskifte med, och det blir än tydligare här: Miljöpartiet är ett av de partier som ser skogen som en kolsänka. Den ska bara stå där. Den ska inte brukas. Då blir det lite som att kissa i byxan: skönt för stunden men kallt sedan. Precis på samma vis blir det här. Det hjälper oss på kort sikt, men på lång sikt leder det i stället till ökade utsläpp. Det tror jag inte att vare sig Katarina Luhr eller Miljöpartiet vill, men med den politik man driver på skogens område är det faktiskt detta det leder till.

Vill man ha omställning ska det fossila bort, och då ersätter man det med annat – till exempel produkter från skogen.

Herr talman! Tack, Katarina Luhr, för frågan!

Politik är ju någonting som utvecklas. När Katarina Luhrs parti satt i regering förra perioden kom det förslag som blev verklighet, som klimatkliv och industrikliv. Det var saker som fick ganska hård kritik från flera myndigheter och som vi var tvungna att göra om för att de skulle bli bättre.

Jag nämnde tidigare reduktionsplikten, där Riksrevisionen var tydlig: Det kommer inte att bära hela vägen. Man lade alla ägg i samma korg, och det höll inte. En annan sak var bonus malus, där kritiken också var ganska hård i vissa delar.

Här hade vi alltså satsningar som såg bra ut men som sedan visade sig inte hålla hela vägen.

Det som är viktigt är att de satsningar som vi gör är satsningar som håller och som är långsiktiga. Jag stod i denna kammare och kritiserade Miljöpartiet ganska rejält för satsningar som Klimatklivet och Industriklivet under början av förra mandatperioden, men där tog även Miljöpartiet till sig av kritiken. Man gjorde förändringar, och de två programmen har sedan utvecklats alltmer i rätt riktning.

Politik handlar om en process. Här processar vi olika saker. Det innebär att en del förändras och en del tas bort, och då kommer det in nya program, incitament eller vad det nu kan vara i stället. Detta är en ständigt levande organism.

Vi politiker vill väldigt gärna missförstå varandra med vilje, vilket jag kan tycka är lite tråkigt. Även om Miljöpartiet till en början fick ganska mycket kritik för Klimatklivet och Industriklivet tror jag dock inte att man ville illa. Man ville väl, men det blev fel. Därför får man göra om och göra rätt, och det är det vi gör.

Herr talman! Tack, Jytte Guteland, för frågan! Det blev ju rena dejtningen här en stund, men vi låter den bollen ligga och tar oss an sakfrågan.

Jytte Guteland nämner i sin replik en sak där hon besitter väldigt mycket mer kompetens än undertecknad eftersom hon har suttit i EU-parlamentet. Det handlar om arbetssättet där, som jag tror är något som på olika sätt skulle revitalisera arbetet också i den här kammaren. Man söker alltså majoriteter i sakfrågor. Samtidigt har vi den styrelseform som vi har i Sverige i dag, vilket gör det svårt. Men det skulle absolut kunna hända mycket spännande om man hade den typen av politik för att hitta majoriteter.

Vi har lagt fram en klimatpolitisk handlingsplan med drygt 70 punkter. Alla punkterna kommer att ha genomförts eller påbörjats under denna mandatperiod. Det finns punkter som enligt planen mycket tydligt kommer att hålla hela vägen till 2045 och till nettonoll. Det är ju det som är viktigt.

Herr talman! Många av de förslag som kommer – det är ju en riktig popcornmaskin när det gäller olika förslag på vad man ska göra – hjälper på kort sikt. Men tyvärr hjälper de sannerligen inte på lång sikt, och då har vi ju kommit lika långt eller till och med backat.

Det gäller till exempel en del förslag om skogen, vilka i det långa loppet i stället kommer att leda till större utsläpp. Det är ingen av oss betjänt av. Det är därför vi måste ta väl underbyggda beslut som håller hela vägen fram.

Reduktionsplikten var ett sådant exempel. Den såg bra ut, men det visade sig att den inte höll hela vägen fram. Då var vi tvungna att göra om och göra rätt. Det gör vi även med vår klimathandlingsplan utifrån den som den förra regeringen lade fram.

Herr talman! Det korta och enkla svaret till Jytte Guteland är att Kristdemokraterna inte har 51 procent i riksdagen.

Det är väldigt glädjande att Jytte Guteland läser vårt principprogram. Läs gärna hela! Det är bra. Det är kanske också möjligt att Jytte Guteland till och med kommer på andra tankar. Hjärtligt välkommen med i Kristdemokraterna i så fall!

Det råder ingen tvekan om det som Jytte Guteland nämnde från principprogrammet; det är en självklarhet. I ärlighetens namn tror jag att detta är en självklarhet för alla partier i den här kammaren och något som alla partier står bakom.

Samtidigt måste vi göra förändringarna på ett hållbart sätt, för även omställningen ska vara hållbar i de tre aspekterna. Den ska vara hållbar ekologiskt, ekonomiskt och socialt. Precis som vår kollega Helena Storckenfeldt sa i ett tidigare anförande eller replikskifte kan vi lägga ned totalt i dag och stoppa massor med utsläpp. Vi kan i denna kammare förbjuda det mesta, om så skulle vara. Men då får vi ett land som ytterst få vill leva i. Därför måste vi hantera detta så klokt som möjligt.

Det sa man också när reduktionsplikten ändrades. Man sa att trenden kommer att brytas men att det kommer att förändras igen. Regeringen var väldigt tydlig med att det kommer att bli så och att kurvan kommer att rätta till sig igen. Det är ju dit vi alla vill. Jag tror att alla står bakom de gemensamma målen; jag kan inte se att det råder någon tvekan om det. Men då måste vi göra omställningen hållbar i alla de tre aspekterna. Det är jätteviktigt. Vi kan inte bara gå på i ullstrumporna.

Om Kristdemokraterna hade haft 51 procent i denna kammare hade politiken självfallet sett annorlunda ut. Men vi är flera partier som enas om politiken när vi sitter i regeringsställning.

Herr talman! Vi kan inte läsa tidningar, se på tv eller lyssna på radio utan att nås av larmrapport efter larmrapport om klimatet och de allt snabbare klimatförändringarna. Vi slår rekord på rekord gällande värme, och på global basis har vi inte upplevt så höga medeltemperaturer sedan man började mäta. Detta är oerhört allvarligt, och det pekar verkligen på vikten av att göra insatser som leder till förändring. Enligt IPCC finns i dag lösningar och åtgärder tillgängliga globalt för att begränsa klimatförändringarna i linje med Parisavtalets mål.

Enligt Parisavtalet har alla länder ett ansvar att vidta åtgärder i fråga om sina utsläpp av växthusgaser. Vi som lever i mer utvecklade länder har ett ansvar att bistå utvecklingsländer i att vidta åtgärder när det gäller både utsläppsminskningar och anpassning till ett förändrat klimat. Vi måste dels hjälpa dem i den akuta fasen, dels peka på de förändringar som kan göras och gå före som goda exempel.

Parisavtalet slår fast att den globala temperaturökningen ska hållas väl under 2 grader Celsius och att man ska sträva efter att begränsa den till 1,5 grader Celsius. Förutom att minska utsläppen av växthusgaser bör man öka förmågan att anpassa sig till negativa effekter och hantera de skador och förluster som uppstår till följd av klimatförändringarna.

I stort sett alla världens länder har förbundit sig att genomföra åtgärder som bidrar till att målen i Parisavtalet nås. Men nu ser vi hur den nya administrationen i USA har beslutat att återigen ta USA ut ur Parisavtalet. Om Google inte ljuger för mig blir USA därmed ett av endast fyra länder utanför avtalet ihop med Iran, Jemen och Libyen. Detta är oerhört allvarligt då USA är ett av de större utsläppsländerna i världen och vi av flera skäl verkligen behöver ha med de stora utsläppsländerna.

Den svenska regeringens syn, som till fullo delas av Kristdemokraterna, är att fokus för klimatpolitiken bör vara att på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt eliminera de utsläpp som kan tas bort, minska de utsläpp som inte går att ta bort helt och därutöver skapa negativa utsläpp via kompletterande åtgärder. På så sätt leder regeringens klimatpolitik till att nettoutsläppen passerar noll för att efter 2045 vara negativa. Detta är dock inget som görs enkelt och lätt. Men görs det på rätt sätt kan omställningen skapa fler jobb och ge ökad tillväxt och stärkt välfärd, och det är just detta vi måste sträva efter. Det handlar nämligen om att få med så många som möjligt på denna resa – inte bara i Sverige utan även i övriga länder och inte minst i tidigare nämnda USA. Gör vi klimatpolitiken till ett gissel där vi totalt skjuter både trovärdighet, konkurrenskraft och lönsamhet i sank kommer vi inte att komma i mål.

Regeringen framhåller att det finns goda skäl att stärka det svenska internationella klimatarbetet för att stötta och driva på andra länders omställning och därmed bidra till att öka takten i genomförandet av Parisavtalet. Parisavtalets tre mål om utsläppsminskning, anpassning och finansiering bör utgöra övergripande målsättningar. Den internationella klimatpolitiken bör utvecklas, och alla länder behöver nå hela vägen till nettonollutsläpp. Därför bör Sverige verka för en höjd ambition och för att öka takten i det globala klimatarbetet, bland annat genom kunnande, teknikutveckling, finansieringslösningar och samarbete. Detta är åtgärder som främjar klimatomställning. Sverige bör visa hur en klimatomställning kan leda till tillväxt och välfärd. Utan tillväxt, ingen effektiv klimatpolitik.

I november 2024 beslutade regeringen att tillsätta en utredning för att utveckla och stärka det svenska internationella klimatarbetet med Parisavtalet som grund. I utredarens uppdrag ingår att lämna förslag på åtgärder där utökade eller stärkta svenska insatser kan bidra till att driva på klimatarbetet även i andra länder.

Klimatutmaningen är global, och regeringen framhåller att prissättning av växthusgaser är en viktig utgångspunkt för en effektiv global klimatpolitik. Sverige bör därför fortsätta att aktivt verka för en ökad användning av direkt prissättning på utsläpp i olika delar av världen. Sverige bör även stödja initiativ till en globalt harmoniserad prissättning av utsläpp som ett effektivt sätt att minska utsläppen.

Herr talman! Visionen i den europeiska gröna given är att göra EU till det första klimatneutrala området i världen senast 2050. Det handlar om att minska föroreningarna och återställa en sund balans i naturen och ekosystemen. EU:s intention är, skriver man, att ställa om till en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi. Det låter väl och bra. Men tyvärr hänger inte EU:s egen lagstiftning med i detta, vilket vi har sett tydligt på senare år.

En del som debatterats flitigt på sistone är LULUCF och EU:s syn på skog och mark som kolsänka. Nettoupptaget i LULUCF-sektorn beror till stor del på skogens årliga tillväxt i Sverige, vilken i det korta perspektivet påverkas starkt av årsnederbörd och medeltemperatur. Det är därför svårt att göra prognoser. Dessutom tar man inte hänsyn till skogens fulla potential, utan man ser bara skogen som en kolsänka, ivrigt påhejad av vissa partier även i denna kammare.

Vill man ställa om på riktigt fasar man ut det fossila och ersätter det med till exempel produkter från skog och mark. Vill man inte det har man inte heller någon omställning. Då vill man i stället antingen gå på som om ingenting har hänt eller krypa tillbaka in i grottan. Vi kristdemokrater vill inte ta någon av de två sistnämnda vägarna. Vi ser skogen som en av Sveriges konkurrensfördelar i omställningen, och självfallet ska skogen brukas!

För att nå målen om klimatneutralitet är det nödvändigt att politiken ger tydliga incitament för negativa utsläpp. Sverige bör verka för att regelverk på EU-nivå som ger incitament till negativa utsläpp i form av bland annat bio-CCS tydliggörs. Alla former av lagring kommer att behövas, men bio-CCS har en särställning. Regeringen har infört driftsstöd för avskiljning, transport och geologisk lagring av just bio-CCS.

Regeringen satsar därför mångmiljardbelopp under perioden 2026−2046 för att genom omvända auktioner skapa förutsättningar för storskalig inlagring. Energimyndigheten genomförde under hösten 2024 den första auktionen och ska under 2025 utvärdera denna och föreslå förbättringar inför eventuella ytterligare omvända auktioner.

Herr talman! Jag vill återigen peka på vikten av att den förda politiken och de åtgärder som regeringar runt om i världen avser att vidta är väl avvägda och att den beskrivna politiken kommer att kunna få brett stöd i olika grupper. Ska omställningen bli verklig måste folket med.

Vi blir ständigt bombarderade med dystra förutsägelser om klimatkatastrofer och jordens undergång, vilket kan beröva vem som helst livslusten. Men i panik och depression fattas sällan de rätta besluten. Ja, tillståndet är allvarligt – det råder det ingen tvekan om. Men vi måste också se alla de framgångar som har nåtts och som nås för klimatet varje dag. Allt är inte svart och mörker. Låt oss ha fokus på positiva lösningar och möjligheter! Det ska vara roligt att ställa om!

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Det är inget parti som har yrkat avslag på propositionen i sig, utan det handlar mer om att man har synpunkter på vissa delar.

Precis som vi hörde tidigare var det den tidigare regeringen som i mars 2022 beslutade att ge en särskild utredare i uppdrag att göra en översyn av lagstiftningen i syfte att reglera fisket för att stärka skyddet för marina skyddade områden. I den proposition vi debatterar i dag behandlas det lagförslag från utredningsbetänkandet som innebär att bemyndigandet i 20 § fiskelagen utvidgas för att möjliggöra ett generellt förbud mot bottentrålning.

Övriga lagförslag från utredningens slutbetänkande omhändertogs i en annan proposition, som behandlades tidigare under detta riksmöte. Denna proposition och de åtgärder som föreslås i den avser fiske i marina nationalparker, naturreservat, biotopskyddsområden eller Natura 2000-områden, med möjlighet till begränsade undantag.

Det kan understrykas att det inte är enskilda beslut om undantag som förutses i förslaget utan föreskrifter från Havs- och vattenmyndigheten, vilket jag förutsätter att regeringen kommer att hantera både klokt och tydligt. Om bottentrålning i någon form kan bedrivas utan att det motverkar syftet med områdesskyddet i ett visst område bör det enligt regeringen kunna göras undantag.

Det är viktigt att regeringen säkerställer att känsliga områden fredas från skadliga effekter av bottentrålning samtidigt som möjligheten till fiske inte begränsas mer än vad som är nödvändigt för att uppnå syftet med det skyddade området. Jag kan inte nog tydligt understryka detta med tanke på den debatt som förekommer i frågan, liksom frågetecknen kring hur Havs- och vattenmyndigheten kommer att agera när de tar fram föreskrifter.

Vad gäller frågan om andra nationers båtar bedriver regeringen ett aktivt arbete för att försöka reglera bottentrålning i skyddade områden i de delar av territorialhavet där även andra medlemsstaters fartyg får fiska, liksom i Sveriges ekonomiska zon. Arbetet bedrivs på unionslagstiftningsnivå eftersom detta bedöms ha bäst verkan. Där handlar det om att jobba tillsammans.

(Applåder)

Fru talman! Ja, när det gäller vad som är ett hållbart skogsbruk tror jag inte att vi kommer att bli överens. Där får vi vara överens om att vi inte är överens. Så enkelt är det.

En tidigare statsministern har sagt: Den som är satt i skuld är icke fri. Om vi ska låna pengar för att klara den omställning som Kajsa Fredholm nämner kommer kommande generationer att få ett rent elände med att hantera den enorma skulden. Det innebär en enorm skuld om vi ska låna så mycket som faktiskt behövs för att ställa om på det sätt som Kajsa Fredholm nämner.

Leta upp den finansminister som faktiskt klarar att få fram de pengarna och som klarar att hantera detta! Jag tror inte att Kajsa Fredholm kommer att hitta den, kanske inte ens – om vi ska vara riktigt ärliga – hos Vänsterpartiet.

De gröna näringarna binder 93 procent av sina egna utsläpp. Det finns ingen annan bransch som binder så mycket av sina egna utsläpp som just de gröna näringarna gör. Därmed ger de ett jättestort värde. Det handlar om detta med att lagra kol, och det är tydligt att Vänsterpartiet och Kajsa Fredholm vurmar för det. Men om vi ska ställa om handlar det inte bara om att lagra kol. Då handlar det även om att slå bort kolet och använda sig av material från skogen för att ersätta CO2-intensivt material. Det är omställning på riktigt.

Då är återigen frågan: Hur ska vi klara det om vi ska dra ned på skogsbruket och om vi inte ska avverka? Om vi inte kan använda materialet från skogen, vad ska vi då använda?

Fru talman! Tack, Kajsa Fredholm, för anförandet!

Det är ganska många delar här som jag skulle vilja lyfta. Det låter på Kajsa Fredholm i anförandet som att skogar formas av sig själva på något vis. Kajsa Fredholm räknar bort den mänskliga påverkan, i alla fall den positiva mänskliga påverkan. En skog formas ju av skogsägaren. Skogen blir inte som den blir bara för att den står där. Det är faktiskt markägare som sköter sina skogar.

Just den biten kring ägandeperspektivet hörde vi ingenting om i anförandet från Kajsa Fredholm. Vänsterpartiet har en historia kring hur man ser på ägande och privat ägande. Är det månne detta som ligger bakom även här?

Det är möjligt att jag lyssnade för dåligt, men ett ord som jag inte hörde över huvud taget i anförandet var ordet bioekonomi. Det handlar alltså om att använda sig av det som skogen ger. Jag kunde i alla fall inte höra det ordet.

Kajsa Fredholm pratade om trakthyggesbruk, om hur vi skulle komma bort från det och om att staten då skulle komma in med ekonomiskt stöd. Då måste jag fråga Kajsa Fredholm: Var ska de pengarna hittas? Här handlar det inte bara om ekonomiskt stöd till skogsägare. Här är det en hel bransch som måste ställa om. Det gäller skogsentreprenörer. Det gäller dem som kör timmerbilar. Det gäller sågverk, pappersbruk och så vidare. Hela industrin måste ställa om, för den kommer inte att få tillräckligt med råvaror. Var ska Kajsa Fredholm hitta dessa pengar om vi ska göra så som Vänsterpartiet önskar?

Herr ålderspresident! Som sagt, jag är inte uppsjungen på vår forskningsproposition, men jag delar Malin Larssons syn att det är viktigt med utbildningsmöjligheter. Man ska kunna läsa i alla fall i någon sorts närhet av där man bor om man inte vill flytta på sig.

Vi har olika förutsättningar beroende på var i landet vi befinner oss. Jag nämnde i mitt anförande att det ser olika ut inom EU. Men det är ingen tvekan om att det ser olika ut även inom Sverige. Det påverkar var skogliga utbildningar passar bäst. Men självfallet ska vi ha skogliga utbildningar, för där vet vi att det behövs folk.

Det finns en stor utmaning kring den akademiska friheten, alltså att du ska få läsa precis vad du vill. Det finns ju många kurser du kan läsa som inte ger dig jobb samtidigt som andra branscher skriker efter folk. Då är frågan om det går att hantera på något vis eller om den akademiska friheten ska råda. Måste vi börja styra för att få folk till yrken där de faktiskt får jobb och som är viktiga för Sverige, inte minst för bioekonomin, som Malin Larsson nämner? Vi är rörande eniga om hur viktig den är. Den kan utvecklas och bli än starkare. Det behövs folk där. Det är ingen tvekan. Därom är vi eniga.

Herr ålderspresident! Tack, Malin Larsson, för frågan!

Jag vet inte om det är tillåtet, men jag vill ändå rikta mig till samma gäng på läktaren som Malin Larsson. Läs en skoglig utbildning! I den här kammaren träter vi ofta med varandra. Vi är också väldigt ofta eniga, men det syns inte utåt.

Malin Larsson och jag är här för att diskutera betänkandet om skogspolitik och inte forskningspropositionen. Jag ska villigt erkänna att jag inte har läst forskningspropositionen, så jag är inte uppsjungen på den. Men precis som jag sa i mitt anförande, herr ålderspresident, har regeringen satt av pengar till ett forsknings- och innovationsprogram med fokus på cirkulär bioekonomi och en nationell forskarskola om bioekonomi. Till det har Formas fått mer pengar – inte bara innevarande budgetår utan även för 2026, 2027 och 2028. Det finns alltså en långsiktig sådan satsning.

Vad gäller forskningspropositionen erkänner jag som sagt att jag inte har läst den. Men när jag möter folk i skogsbranschen är det väldigt tydligt att man även där skriker efter folk.

Det är inte så länge sedan jag besökte skogsbruksskolan Södra Viken i Sunne i Värmland. Efter den utbildningen är det inga problem att få jobb. Det är säkert som banken att gå där. Men problemet är ju att inte bara skogsindustrin utan alla branscher skriker efter folk. Det finns alltså en större utmaning i detta. Men självfallet ska vi uppmuntra folk att läsa vidare.

Herr ålderspresident! Det är trevligt med en värmlänning även i den stolen.

Apropå Värmland – 80 procent av alla i vårt län som har gått till jobbet i dag, eller som kommer att göra det i eftermiddag om de jobbar skift, jobbar inom skogsnäringen på något vis. Och 12 procent av Värmlands förädlingsvärde kommer från skogen. Skogen är oerhört viktig för Värmland, för de andra skogslänen och för Sverige som helhet.

Av alla vätskekartonger som finns i världen, alltså mjölklitrar, juicepaket och allt vad det är, är var sjätte tillverkad i just detta förnämliga landskap: Värmland. Och var fjärde vätskekartong som finns i världen är tillverkad i Sverige. Det säger något om hur viktigt skogsbruket är. Dessutom har vätskekartongen ersatt andra produkter som har större miljöpåverkan.

I detta är det svenska familjeskogsbruket helt avgörande. I debatten pratas det ofta om de stora skogsbolagen och den biten. Men i Sverige har vi 330 000 privata markägare. Familjeskogsbruket är ändå ryggraden. Där har vi det lokala ägandet, och vi har skogsägaren som ser till och sköter sin skog.

Herr ålderspresident! Det är inte minst för oss som är i det här huset och detta ekorrhjul otroligt gott att få komma hem och ta motorsågen och gå ut i skogen och göra någonting. Det betyder ofantligt mycket, inte bara för omställningen för svensk industri utan också för den enskilde skogsägaren. Därför är ägande- och brukanderätten och att den stärks helt avgörande.

Jag vill yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Apropå reservationer vill jag lyfta upp några av dem i mitt anförande. En sak som vi ofta diskuterar i den här kammaren och där vi har stor samsyn är EU och skogen, som min kollega John Widegren tog upp tidigare. Skogen nämns inte med ett ord i EU-fördragen. Därmed är skogen inte EU-kompetens, utan det är svensk kompetens.

Det har varit tydligt att det finns stor okunskap om skogsfrågor i EU. När man inte vet vad det handlar om ska man inte anta lagstiftning kring det. Man ser inte heller de stora olikheterna mellan länderna i EU, och man ser inte skogens potential. När Sverige var ordförandeland i EU 2023 hade vi en stor bioekonomikonferens här i Stockholm. Där stod en generaldirektör från ett generaldirektorat i Bryssel och sa: Vi kan inte fortsätta elda dugligt timmer.

Då blev det tydligt; att man säger en sådan sak visar på enormt stor okunskap. En skogsägare som är vid sunda vätskor skickar inte sitt sågtimmer som brännved för att därmed få bara en bråkdel av priset mot vad man får om man skickar det till ett sågverk.

Den där meningen har bitit sig fast, eftersom den så tydligt visar på okunskapen. Därför är skogen nationell kompetens.

I klimathandlingsplanen skriver regeringen: ”Bioekonomin ger dubbel klimatnytta genom ökade upptag och substitutionseffekt, där biomassa ersätter fossila råvaror. Det är viktigt att EU:s politik bortom 2030 utformas för att skapa incitament till en hållbar och växande bioekonomi.” Just när det gäller en hållbar och växande bioekonomi har vi stor samsyn i den här kammaren. Som vi hörde tidigare i diskussionen handlar det snarare om hur mycket vi ska använda oss av. Men att bioekonomin är viktig råder det ingen tvekan om.

Apropå detta har regeringen avsatt pengar, inte minst inom ramen för Formas, till ett forsknings- och innovationsprogram med fokus på cirkulär ekonomi och en nationell forskarskola om bioekonomi. Sverige ligger i framkant vad gäller bioekonomin, men vi kan bli ännu bättre. Och vi har möjlighet att bli ännu bättre, just eftersom vi har kunskapen.

Herr ålderspresident! En annan sak som tas upp i betänkandet är återbeskogning. Där kan vi också se till vårt vackra Värmland, där det inte är något problem. Problemet är inte att vi har för lite skog. Vi håller på att växa inne. Att det växer igen är ett betydligt större problem. Efter att man har avverkat är man dessutom enligt lag skyldig att återplantera. Man kan också låta fröträd stå kvar eller så. Det finns olika möjligheter. Det sköter skogsägaren, eftersom man självfallet vill ha en återväxt till kommande generationer.

Vi har en utmaning, återigen, med dessa EU-lagstiftningar. Vi har en avskogningsförordning, som visserligen är pausad, och en naturrestaureringslag, som tyvärr gick igenom – trots att den inte skulle det – då en österrikisk minister röstade emot sin egen regering. Men det är EU-lagstiftningar som går direkt emot varandra. De säger olika saker om samma fråga. Vilken lagstiftningsakt ska vi då följa? Där blir EU svaret skyldigt.

Skogsutredningen har också varit uppe i debatten tidigare. Det är en enormt viktig utredning för att hitta lösningar på många av utmaningarna vi har i fråga om skogen i dag. Det kom ett delbetänkande precis före jul; det var trevlig julläsning. Vi ser fram emot slutbetänkandet som kommer i slutet av sommaren i år. Av det vi har sett i delbetänkandet finns det många bra förslag som kommer att hjälpa skogsbruket framåt och som kommer att lösa många av de här problemen. Men det står också att ett aktivt svenskt påverkansarbete inom EU är helt avgörande om vi ska komma dit.

Frivillighet under ansvar nämndes tidigare. Den här kammaren tog, med stor enighet, beslut om skydd för frivillighet som grund. Men det är helt avgörande att skogsägaren kan lita på staten och att staten litar på skogsägaren. Där är vi verkligen inte i dag. Och frågan är hur vi ska komma dit. En del i det är kunskapskravet, som vi diskuterar ganska ofta. Det är en sak som ska vara med i skogsutredningens slutbetänkande.

Regeringen har nu genomfört flera andra delar, till exempel förändring av referensperioden som nämndes här tidigare. Vi ska inte straffa ut oss själva genom att ha en referensperiod från förindustriell tid när de flesta andra EU-länder har tidpunkten för EU-inträdet. Varför ska inte Sverige ha detsamma? Den här regeringen har sett till att vi kommer dit.

Jag hade tänkt lyfta upp fler saker, herr ålderspresident, men min tid är slut.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Det är bara att konstatera att vi inte är eniga i den frågan, och vi ser inte ut att bli eniga.

Emma Nohrén lyfte det här med rödlistade arter, och det är en sak som ofta lyfts i debatten: Vi har så många rödlistade arter.

Ja, men i vår svenska natur är det faktiskt normalt att vara sällsynt. För väldigt många arter är det ett normaltillstånd, inte minst för att vi befinner oss i utkanten av den stora tajgan. Vi är på ett gränsområde. Där nere där Emma Nohrén bor är det en helt annan natur. Sedan är man plötsligt i havet, och då är det slut på bomöjligheterna för många av dessa arter. Vi är alltså precis på gränsen. Det är normalt att vara sällsynt.

Vi ska självfallet ta vara på sällsynta arter. Men bygger vi detta på rödlistan bygger vi det på trender. Vi har arter som är rödlistade och som sannerligen inte är sällsynta men som de senaste åren har haft en vikande trend. Det kan vi inte bygga på. Vi måste bygga på reella siffror, vad som faktiskt gäller. Kråkan och skogsharen, till exempel, är två arter på rödlistan. Men de är inte på något vis utrotningshotade.

Vidare tog Emma Nohrén upp detta med hyggesstorlekar. Ja, det har hänt otroligt mycket när det gäller den biten, i alla fall under min livstid. När man fick maskiner i skogen på ett annat sätt gjorde man betydligt större hyggen, för det var enklare. Men där har det gått i en annan riktning. Samtidigt talar Emma Nohrén om att vi behöver ha lägre uttag.

Min fråga till Emma Nohrén blir då slutligen: Om vi ska ha ett lägre uttag ur skogen men ändå göra omställningen, vad ska vi använda oss av för material i stället?

Herr ålderspresident! Förra veckan stod vi här och debatterade med eller mot varandra – det beror på hur man ser det. Då hade vi en debatt om vår så kallade slasktratt: övergripande miljöpolitik. Emma Nohrén nämnde i sitt anförande miljökvalitetsmålet Levande skogar. Det hör egentligen, i den uppdelning som vi gör här, hemma i det betänkandet. Det lyftes alltså även då. Men eftersom Emma Nohrén tydligt adresserade frågan nu valde jag att begära replik.

Miljökvalitetsmålet Levande skogar är något som vi ofta debatterar – av flera skäl. Ett skäl är att vi ideologiskt har olika syn på skogen. Det är fine. Det är därför vi här är. Vi ska bryta ideologier mot varandra. Det är det som är pudelns kärna.

Men vi hör forskare som är ganska tydliga med att miljökvalitetsmålet Levande skogar inte är ett mål. Det är en utopi. Även om all mänsklig verksamhet på jordens yta skulle upphöra i 100 år skulle vi alltså inte nå miljökvalitetsmålet Levande skogar.

Då är min fråga till Emma Nohrén: Anser Miljöpartiet och Emma Nohrén att miljökvalitetsmålet trots detta är nåbart? Eller ser Miljöpartiet problem med målet – och dess preciseringar – så som det är satt i dag? Skulle det behöva ändras? Kan man se det när man har ett helikopterperspektiv för att se skogens fulla betydelse?

Fru talman! Det är inte så konstigt att väldigt mycket av Sveriges skog är yngre än 60 år, som Rebecka Le Moine nämner i sitt anförande. På 60 och 70-talen såg vi verkligen en stor omställning i skogen till nya brukningsmetoder. När man fick maskiner blev det betydligt enklare att göra avverkningar, och då gick man till stora delar för långt. Man gjorde enorma kalhyggen. Det är jag den förste att erkänna. Det är det som gjort att vi har väldigt mycket skog som är 60 år eller yngre. Det har på så sätt en naturlig förklaring.

Det är även en förklaring till att sysselsättningen i skogen har minskat. Det har ju skett en teknikutveckling, och den ska vi vara glada för. När jag skulle läsa vidare efter högstadiet hade jag väldigt god lust att läsa på skogsbruksskolan Södra Viken i Värmland. Min far tog inte ofta till orda när det gällde mina vägval i livet, men där sa han nej. Han hade jobbat i skogen på 50- och 60-talen och levde kvar i den bilden. Pappa ville inte att jag, hans son, skulle uppleva slitet i skogen. Folk slet verkligen ut sig.

Det gör man inte i dag tack vare teknikutvecklingen, och vi ska verkligen omfamna den. Den är jättebra. Utvecklingen innebär också att skogsmaskinerna lämnar mindre skador efter sig. Det blir mer high tech. Vi blir alltså mer effektiva och gör bättre jobb, och det leder till att färre jobbar i skogen eftersom maskinerna gör jobbet för oss.

Slutligen var det frågan om ekoturismen. Jajamän! Inga problem. Men när vi får ut mindre virke från skogen måste jag fråga Miljöpartiet vad man ska använda i stället i omställningen om man inte ska använda produkter från skogen.