Isak From

Herr talman! Vi har virkesbrist, och det påverkar exportnettot och exporten av klimatnytta. Just nu faller exporten till Mellanöstern, vilket är förståeligt med tanke på de konflikter som pågår där. Som jag inledde med har den inhemska efterfrågan fallit tillbaka för att vi har en obefintlig bostadspolitik. Jag hör inte i statsrådets svar att åtgärderna finns där.

I P1 Morgon redovisade man att virkespriserna går upp, vilket gynnar det privata skogsägandet. Det lyckades Socialdemokraterna inte med, och jag tror att det är bra att skogsägare får mer i sin plånbok för sin produktion. Det är viktigt och bra. I grund och botten beror det dock dessvärre på att det är virkesbrist.

Industrin hade stora förhoppningar på denna regering, inte minst eftersom Moderaternas partiledare Ulf Kristersson, numera statsminister, skrev ett tydligt brev till alla Sveriges skogsägare inför valet där han lovade att de skulle få bestämma över sin skog, att mer skog skulle brukas, att bara den som berördes av skogliga åtgärder skulle kunna påverka och att Sverige i EU skulle stå upp för det svenska jordbruket.

Det är fortfarande långt från leverans på dessa löften, men statsrådet är inte skyldig att stå här och svara på vad Moderaternas partiledare lovat. Det är ändå ganska tydligt att skogen inte prioriterades i Tidöavtalet. Den finns inte med, och vi kan därför konstatera att den har ringa betydelse.

Så till den skogsutredning statsrådet har tillsatt och som leds av Göran Enander. Trots att utredningen har fått ganska mycket kritik för diffusa direktiv verkar utredaren i detta fall vara ganska handlingskraftig, och det som har läckt ut ser i stora delar relativt positivt ut. Det ska lämnas ett delbetänkande, som vi får ta del av. Kanske finns det förslag däri som kan få fart på leveransen av virke till sågverken.

Något som dock oroar enormt mycket är det väldigt diffusa svar man får när det gäller den artskyddsutredning regeringen tillsatte. Här är den stora frågan: Var är fåglarna? Det är hackspettarnas och tjädrarnas boplatser som stoppar flest avverkningsanmälningar och skapar flest restriktioner. I Västerbotten har vi tack vare privata skogsägare som långsiktigt har planerat sitt skogsbruk relativt många tretåiga hackspettar.

Fru talman! Tack, statsrådet Kullgren - jag delar mycket av de fina ord om skogens betydelse som statsrådet levererar i sitt svar.

Fru talman! Det tog två månader för regeringen att få fram detta svar - jag ställde den här interpellationen i mitten av september. Detta kan vara en indikation på hur regeringen och Tidösamarbetet ser på den svenska skogen. Jag var tvungen att titta i Tidöavtalet, och vad jag kan se nämns inte skogen över huvud taget. Tidösamarbetet bygger alltså inte på den svenska skogspolitiken, en politik och en näring som är oerhört betydelsefulla för Sverige.

När jag skrev denna interpellation tog jag del av siffrorna för första och andra kvartalet 2024, som visade en kraftig nedgång i branschen, där sågade trävaror minskar kraftigt. Detta beror, som jag skriver i min interpellation, i huvudsak på två faktorer. Den ena är bristande inhemsk efterfrågan. Statsrådet skriver i sitt svar att efterfrågan påverkas av konjunkturen, men den påverkas också av den förda politiken. Den här regeringen har inte och har inte haft en bostadspolitik för att försörja landet med bostäder, gärna byggda i trä.

Jag är från Västerbotten, och där har konjunkturen varit något bättre. Det har funnits en väldigt stor efterfrågan på sågade trävaror; flera tillverkare av modulhus har levererat och har haft en stor efterfrågan. Just nu drabbas inte minst två företag i Lycksele, Kubly och Maxmoduler, av det som händer med Northvolt och ett av Northvoltbolagens konkurs. Vi hoppas naturligtvis att de ska övervintra, för det finns en stor efterfrågan på deras produkter.

Som jag skriver i min interpellation har också Holmen varslat. De varslen har nu löpt ut, och man stänger flera skift vid sina sågverk. Detta beror i huvudsak på den bristande tillgången på råvara.

De senaste åren är det faktiskt stormen Hans som har sett till att det har levererats virke till de norrländska sågverken. Sveaskog har pausat över 40 procent av sina pågående avverkningar i Norrbotten med anledning av FSC-certifieringen; man behöver ta större hänsyn. Det finns en ganska stor oro i norra Sverige för vad som händer om markägarna och skogsindustrin inte kan fortsätta bruka skogen och försörja sågverken. Det kan inte vara så att vi ska hoppas på en ny storm som ödelägger ytterligare någon kommun så att vi får fram virke till våra sågverk.

Svar på interpellationer

Detta är en fråga som i allra högsta grad angår regeringen, och jag förväntar mig faktiskt lite bättre svar än det som statsrådet har levererat här i dag.

(forts. § 12)

Fru talman! Tack, arbetsmarknadsministern! Jag delar nog synen att man behöver jobba tillsammans. Det innebär också att de som är på plats behöver känna regeringens stöd, oavsett om det gäller att LTU vill starta en särskild omställningskurs eller att Arbetsförmedlingen vill göra en särskild insats för att förlänga möjligheten för dem som kommer från tredje land att söka jobb här. Det är ju inte säkert att miniminivån i lönekravet uppnås förrän man fått sin fasta anställning. På många håll vill man kanske ha en provanställning.

Det måste likväl vara så att Sverige aviserar att denna verksamhet som är viktig för den gröna industriella omställningen kan fortsätta och att man säkerställer att den kompetens som upparbetats och som går in genom grindarna på Northvolt kan fortsätta att bidra till den.

Än en gång: Överväg en särskild insats, för det kan behövas. Vi kommer naturligtvis att följa detta. Det accelerationskontor som regeringen själv har infört kommer med all säkerhet att komma med liknande förslag. Man ser att dessa människor verkligen behövs.

Fru talman! Efter det att jag ställde den här interpellationen har det, som jag nämnde, kommit andra varsel från andra företag. Ett antal konkurser har också blivit följden av att en del av Northvolt gick i konkurs. Det är väldigt dåligt för Sverige att bostadspolitiken nu havererar även i den del av landet där bostadsbyggandet och arbetslösheten för byggnadsarbetare varit låg. Det är till stor del ett helt annat område, men det är klart att den kategorin förväntar sig insatser. Det handlar om att ta tag i den bristfälliga bostadspolitiken.

Jag blev lite förvånad över att arbetsmarknadsministern har missat att en annan del av regeringen - vice statsministern och energi- och näringsministern Ebba Busch - ständigt återkommer till regeringens beslut om accelerationskontor och de två industrisamordnare som anställts på Regeringskansliet för att matcha den gröna industriella omställningen. Det tycker jag är ett bra initiativ, och det krävs också att man lyfter fram det. Jag blir alltså lite förvånad över att den ena handen inte vet vad den andra gör. Om arbetsmarknadsministern inte är medveten om detta är det djupt oroande.

Det finns en del som arbetsmarknadsministern utelämnar. Den budget som förmodligen går igenom här innebär att ungefär 40 miljoner försvinner från de fyra nordligaste universiteten och högskolorna. Det innebär sämre möjligheter för till exempel LTU i Luleå eller Umeå universitet, som har aviserat att man vill starta omställningsprogram specifikt för dem som har en kompetens av teknisk art som gör att de skulle kunna ställa om till att jobba inom gruvsektorn eller energisektorn. Luleå tekniska universitet efterlyser det uppdraget.

Vi hade en debatt tidigare här i kammaren med den nya utbildningsministern Johan Pehrson. Han kunde varken bekräfta eller dementera att sådana program startas, för regeringen styr inte universiteten, men det finns ändå en stark vilja från akademin att bidra till kompetensförsörjningen inom den del av industrin som ser en möjlighet att behålla en del av kompetensen i regionen.

Vi hoppas ju allihop att Northvolt ska ta tillbaka sina anställda och komma upp i full kapacitet och att Sverige ska vara fortsatt ledande vad gäller batteriproduktion, men där är vi inte riktigt nu.

Fru talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för att vi kunde ha denna debatt inom utsatt tid. Det är angeläget, och frågorna är viktiga.

Flera tusen anställda går in genom Northvolts grindar i Skellefteå varje dag. Northvolt är trots startbekymmer den ledande batteriproducenten i EU. Att delar av regeringsunderlaget, specifikt Sverigedemokraterna, konsekvent har ifrågasatt hela den gröna industriella omställningen och att en endaste krona skulle gå till norra Sverige gör att de inblandade å sin sida ifrågasätter det regeringen gör.

Med anledning av den extremt stora kompetensbrist som råder inom industrin och offentlig sektor i norra Sverige finns all anledning att ta vara på dem som nu tvingas gå från Northvolt. Oavsett om de kommer från Västerbotten, övriga Sverige eller ett tredjeland har de gjort ett aktivt val att satsa sin tid i Skellefteå.

Fru talman! Sedan min interpellation skrevs har det framkommit att fler verksamheter varslar och fler kommuner berörs. Jag förutsätter att samma regelverk gäller och samma insatser görs även i Norsjö och Lycksele om anställda varslas på dessa orter i spåren av de förändringar som sker på Northvolt.

Fru talman! Många av dem som har kommit från tredjeland, alltså länder utanför EU, är här på ett arbetsvisum. De har gjort ett aktivt val. Många av dem är välutbildade med minst gymnasiekompetens. Många industrier och företag i norra Sverige, bland andra Boliden, LKAB, Vattenfall, Stegra - tidigare H2 Green Steel - Volvo och SCA efterfrågar kompetens. Även inom offentlig sektor efterfrågas kompetens.

Tre månader kan vara en kort tid. En anställd kan bli erbjuden en provanställning som uppfyller villkoren i kollektivavtalet men som ligger under nivån för minimilön. Kommer arbetsmarknadsministern och regeringen då, precis som kommunalrådet Lorents Burman i Skellefteå har efterfrågat, överväga att införa en särskild åtgärd? Regeringar har genom åren kunnat vidta åtgärder vid särskilda händelser.

Med anledning av detta frågar jag arbetsmarknadsministern: Avser arbetsmarknadsministern och regeringen att införa någon särskild åtgärd för dem som har kommit från tredjeland för att jobba i den gröna industriella omställningen?

Fru talman och statsrådet Slottner! Vi diskuterar gärna kostnadseffektivitet. Vi diskuterar också gärna Riksrevisionens rapport. Som statsrådet väl känner till eftersom han också har hänvisat till rapporten i en tidigare debatt vore, sett till ett kostnadseffektivt styrningssätt, det absolut mest kostnadseffektiva att lägga de stora myndigheterna ute i landet. Där har man lägre lokalkostnader, mindre personalomsättning och oftast högre effektivitet i sina beslut. Det vore att ta ansvar och att faktiskt effektivisera användningen av statens medel.

Det kanske blir så - vad vet vi? Statens servicecenter kanske kommer fram till att det faktiskt är mycket dyrare att vara lokaliserad till storstadsområdena och behöver minska lokalytan och i större utsträckning fokusera ute i landet, kanske i Arvidsjaur, Lycksele, Vetlanda eller Norberg - vad vet jag?

Det finns en stor efterfrågan på de statliga tjänsterna och även på att staten ska styra sina myndigheter. Vi behöver säkerställa att Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Skattemyndigheten och så vidare är med på tåget och finns på de statliga servicekontoren. Här har regeringen en uppgift - ta den!

Fru talman! Jag tackar Peder Björk och Linus Sköld för viktiga interpellationer.

Fru talman! I budgeten ser vi nu på område efter område att intentionerna i Landsbygdskommitténs förslag, som renderade i en proposition i Sveriges riksdag, tas bort. I fråga om kommittén har sju av åtta av riksdagens partier varit överens om att förslagen är viktiga. När det gäller statlig närvaro i hela landet var alla partier helt överens om att staten måste finnas i hela landet för att skapa förtroende. De statliga besluten, organisationerna och myndigheterna måste finnas i hela landet.

Förslaget var att Statens servicecenter skulle få uppdraget. Det är något som i och för sig kritiserades från en del håll. Andra ville ha en helt ny myndighet, men nu blev det Statens servicecenter som skulle ha uppdraget att bygga ut servicekontor.

Vi socialdemokrater hade en ganska offensiv agenda, även om jag personligen tyckte att den var lite för dålig. Vi byggde ju inte ut tillräckligt snabbt. Vi hade också ett stort arbete med att få myndigheterna att vilja vara representerade på de statliga servicekontoren.

Nu ser vi en annan agenda. Det lästes upp ett citat från en tidigare debatt med statsrådet Erik Slottner och mig själv. Statsrådet var tydlig med att det inte finns några ändrade intentioner i frågorna. Statsrådet sa vidare tydligt att man vill att staten ska finnas och vara verksam i hela landet, det vill säga att staten ska ha ett ansikte i hela landet.

I svaret från Erik Slottner framgår det att neddragningar på 50 miljoner kronor får konsekvenser. Men statsrådet vill inte ta på sig ansvaret att säga vilka konsekvenser, utan man lägger på myndigheten att ta ansvaret. Där, fru talman, har vi pudelns kärna. Regeringen tar inte på det här området ansvar för sina egna förslag. Det hade varit mer rakt och rättrådigt att säga att man inte tycker att det fungerar speciellt bra. Det finns partier i Tidöunderlaget som säger att man vill centralisera och effektivisera myndigheterna eftersom det för närvarande ser för flummigt ut.

I stället gör man en neddragning och säger att detta får myndigheten sköta själv. Samtidigt finns en landsbygdsproposition som säger att staten ska utvärdera och beskriva konsekvenserna av neddragningarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Erik Slottner lyssnade inte på vad jag sa, så jag får upprepa det igen. Jag sa att LRF, Lantbrukarnas Riksförbund, säger att man vill ha stöd för omställning. Det är inte vare sig Isak From eller Socialdemokraterna utan LRF som nu menar att en av deras största frågor är att hinna ställa om.

Erik Slottner kan vara helt övertygad om att vi socialdemokrater kommer att stå på den vanliga människans sida. Det har vi alltid gjort. När vanliga människor känner otrygghet och hör av sig till politiken måste vi lyssna.

Vi socialdemokrater var tydliga med att teknikomställningen är viktig. Vi har varit pådrivande i den, men när vi ser att det hackar och att stora organisationer hör av sig till regeringen och säger att de inte hinner med måste vi lyssna. När den vanliga medborgaren säger "Jag är orolig. Vad händer om jag blir sjuk - kan jag inte nå 112 då?" måste vi politiker lyssna. Då duger det inte att säga att det är marknadens ansvar.

PTS hänvisar mycket riktigt till det som Erik Slottner nämnde, nämligen konnektivitetsstrategin - den nya digitala strategin. Jag tror att den är efterlängtad och att många har förhoppningar om den. Jag tror att regeringen måste leverera lite mer trygghet i strategin, för det finns en oro.

Det är självklart att vi, om vi ska vara ledande i teknikomställningen, måste bygga ut i hela landet. Nu hackar det, herr talman.

Herr talman! Teknikneutralitet - javisst! Vi socialdemokrater har varit väldigt tydliga med att vi välkomnar 5G-tekniken. Det har varit - och är - avgörande för det moderna samhället att den byggs ut, men det krävs också att den faktiskt byggs ut.

Herr talman! Nu övergår jag till att tala om yttäckning i glesbygd. Telia kan inte garantera när omställningen är genomförd att yttäckningen är densamma. Varken Telia eller Post- och telestyrelsen kan garantera att man kommer att kunna ringa och nå 112 överallt utanför sitt hem.

Just nu görs de allra största investeringarna i de större tätorterna och de stora städerna, vilket är fullt förståeligt, för det är här de flesta konsumenterna finns. Det är också därför politiken har öppnat för att stötta de glesare befolkade landsändarna. Även det har politiken tidigare varit överens om - eller misstar jag mig där, Erik Slottner?

Upprinnelsen till den här interpellationen var det tragiska dödsfallet i Ammarnäs i Västerbotten i Sorsele kommun i sommar där det under tre dagar inte gick att nå nödnumret 112. Det berodde på att samtliga mobiloperatörer använde sig av en och samma fiberkabel. Den hade ramlat ned och blivit överkörd. Här har politiken ett ansvar.

Jag har läst Erik Slottners kommentarer om att kommunerna måste säkerställa täckning. Det framgår även här att kommunerna ska gå in och säkerställa täckning när marknaden har misslyckats. Det är väldigt tydligt i svaret från Erik Slottner att kommunerna ska gå in.

Herr talman! Låt mig vara väldigt tydlig med att jag skrev interpellationen utifrån ett glesbygdsperspektiv, men nu kommer det ju vittnesmål från fler och fler kommuner - även stora - som har investerat i trygghetslarm, styrning av va-anläggningar, trafikljus, gatubelysning och så vidare. All sådan teknik som har byggt på 2G kommer inte att hinna ställas om. Där, herr talman, är det alltså inte bara en pengafråga. Erik Slottner hänvisar till att kommunerna har beskattningsrätt och är skyldiga att ta hand om detta själva, men SKR menar att kommunerna inte kommer att hinna ställa om.

Omställningen är helt nödvändig, men om en så stor sektor i Sverige talar om för regeringen att de behöver mer tid - är det då inte ansvarig ministers skyldighet att lyssna på kommunerna? Det här gäller ju inte bara de små kommunerna.

Herr talman! Jag tackar statsrådet Erik Slottner för tydligheten. Det här är dock beklagligt, eftersom dessa två olika interpellationer hade förtjänat två olika debatter. Jag kommer därför i mitt inledande anförande att i huvudsak hålla mig till jord- och skogsbrukets förutsättningar.

Jag har frågat landsbygdsministern om han avser att ta några initiativ för att jord- och skogsbruket ska ges förutsättningar och rimlig tid att ställa om.

Statsrådet Slottners svar är tydligt: Det är marknadens ansvar. Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, delar inte riktigt denna bild. En av LRF:s just nu mest prioriterade frågor är nedmonteringen av 2G- och 3G-näten, framför allt 2G-nätet, eftersom väldigt många av jord- och skogsbrukets tekniska lösningar bygger på 2G-nätets funktioner. Jag delar Erik Slottners bild att 5G är den bästa lösningen, men nu har vi en situation där de ansvariga säger att man inte kommer att hinna ställa om. Stora pengar har investerats i 2G-teknik. Telia har därför aviserat att man kommer att skjuta fram det till 2027. Men övriga operatörer säger att de kommer att stänga ned nu. LRF säger att även 2027 är för tidigt och menar att regeringen behöver gå in och finansiera hållbara lösningar. Det var därför jag ville ha denna debatt med landsbygdsministern, för detta ansvar ligger på honom.

Jag tycker att vi ska ge jord- och skogsbruket rimlig tid att ställa om. Det är jord- och skogsbrukets ansvar att själva investera i sin teknik, men nu har vi en situation där jord- och skogsbruket och LRF ser att det behövs längre tid att ställa om, och i andra ärenden har regeringen påverkat och skjutit fram införandet av ny teknik.

När Post- och telestyrelsen besökte Västerbotten och träffade R10, de tio inlandskommunerna varav åtta i Västerbotten och två i Norrbotten, var det tydliga budskapet att det är marknadens ansvar så länge riksdag och regering inte säger något annat. Riksdag och regering har ett ansvar att gå in och ta beslut när de ser att något är på väg åt fel håll, och i detta fall är det rimligt att ge omställningen lite mer tid.

Fru talman! Man kan fråga sig vad SD-regeringens ambitionsnivå är. Vad är ambitionen? Är det att vi ska fortsätta i EU:s bottenskikt när det gäller tillväxt eller att vi ska ha högst arbetslöshet bland alla EU-länder?

Sverige har genom tiderna konkurrerat med omvärlden genom att ligga i framkant. Nu behöver vi fler utbildningsplatser, inte färre. Skillnaderna i landet är väldigt stora. I vissa delar är arbetslösheten väldigt hög. Samtidigt har vi särskilt i norra Sverige en extrem kompetensbrist.

Kan man matcha ihop det här, Johan Pehrson? Har regeringen någon ambition? Kommer LTU och Umeå universitet att ha möjlighet att ta hand om dem från Northvolt som eventuellt blir varslade? Det är en enkel och konkret fråga.

Vilka ambitioner har man? Kommer universiteten att ha medel att genomföra omställningsinsatser för att möta kompetensbristen?

Fru talman! Tack, Linus Sköld, för möjligheten till denna viktiga interpellationsdebatt med utbildningsministern!

Som Linus Sköld lyfter fram kommer färre att kunna utbilda sig trots att behoven är större. Peder Björk lyfter också mycket riktigt fram att det blir 40 miljoner mindre.

Just nu i Västerbotten pågår den gröna industriella omställningen. Samtidigt har Northvolt varslat över 1 000 medarbetare. Även många andra företag har aviserat varsel i spåren av detta. Detta är människor som har kommit från hela Sverige och hela världen till en region med extremt stor kompetensbrist, där samtliga företag, kommuner och regioner skriker efter arbetskraft: Kom hit och jobba hos oss!

Men man behöver också ha rätt utbildning. LTU och Umeå universitet planerar för att starta särskilda kurser för att de som kanske blir entledigade från Northvolt ska kunna gå in med en omställningsutbildning och jobba hos LKAB, Vattenfall, Stegra - tidigare H2 Green Steel -, kommunerna eller regionerna.

Kommer universiteten att ha möjlighet att bidra i omställningen, Johan Pehrson? Det är en ganska lätt, konkret och direkt fråga. Kommer universiteten att få de medel som behövs för att kunna bidra till att förstärka kompetensen i norra Sverige?

(Applåder)

Herr talman! Ja, vi behöver göra det här nu. Det är ju nu som Critical Raw Materials Act har börjat gälla.

Men vi har många gånger lyft upp den bostadsbrist som råder i Kiruna och Gällivare och alla de riksintressen som gör det i princip omöjligt att få fram byggbar mark.

Gällivare och Kiruna liksom Skellefteå, Norsjö, Malå, Lycksele och några kommuner till är gruvkommuner, väl vana att hantera motstående intressen. Många har också en koppling - de har jobbat i gruvan eller känner någon som har jobbat i gruvan. De motstående intressena är inte lika stora.

Men ska man öppna en ny gruva på en helt ny plats blir det nya motstående intressen. Då blir det en rädsla för att vattnet ska bli förstört - eller åkermarken, för att tala om de motstående intressen och konflikter som finns i de södra delarna av vårt land.

Det måste vi också vara medvetna om - de här mineralen finns i hela landet, inte bara i norra Sverige, och då behöver regeringen också ha en strategi för att möta det. Då behöver man skapa större förståelse för att vi behöver bryta det här.

Lokalsamhället behöver också känna att ingen kommer och kör över en utan att man också får någonting tillbaka. Känner man inte att man får det hamnar man i det läge som Kiruna befinner sig i. Man har under lång tid skrikit: "Vi behöver fler bostäder! Vi vill inte ha en 'fly in, fly out'-kultur! Vi behöver ha infrastruktur!" Men man har inte fått det. Till slut kanske man fattar ett felaktigt beslut.

Nu ska inte jag uppta statsrådets tid mer här, för statsrådet behöver faktiskt gå till departementet och fatta beslut.

(Applåder)

Herr talman! Låt mig vara tydlig; Vi har haft en dialog med partikamrater, och vi anser att det är fullständigt oacceptabelt att man utpressar bolaget. Däremot står vi helt bakom Kiruna kommun när man lyfter upp frågor om fler bostäder och fler insatser. Det är något som både riksdag och regering behöver ta på stort allvar. I dag saknas många bostäder och tillgång till byggbar mark.

Det tydliga besked om krav jag har gett till partikamraterna i Kiruna måste också gälla på den nationella nivån. Det kan inte tas med i en utpressningssituation mot bolaget. Därför står jag helt bakom att bolaget har tillskrivit regeringen och begärt att regeringen fattar beslut om ett planförfarande, vilket regeringen kan göra. Jag är fullt medveten om att det är ett annat statsråd i regeringen som gör det. Men jag tänker att det är ett kollektivt beslutsfattande i regeringen, så det här borde kunna återställas.

Det här visar också på att det finns en okunskap. Precis som Bergsstaten lyfter fram är det många kommuner som nu känner ganska stor oro inför vad det här kommer att innebära: "Vad kommer det egentligen att innebära om vi ska bryta? Vad kommer det att innebära för vårt vatten?" Här behöver vi utan tvivel ha kunskapshöjande insatser.

Jag står också bakom Critical Raw Materials Act. Att vi står bakom den och är med där nu är viktigt, men det kommer också att innebära att man för att få de tillstånd som krävs måste ha med alla nivåer. Då måste även den lokala nivån känna att den är inkluderad, annars kommer man att hamna i det läge - det olyckliga läge, som jag säger - som nu har uppstått, där regeringen och Bergsstaten skickar tillbaka ärenden mellan sig och fluoritprojektet på Kyrkberget återigen ligger på regeringens bord att hantera.

Det här är olyckligt för investeringsviljan i Sverige, vill jag påtala. Här behövs det fler insatser än dem som regeringen nämner. Man har gjort vissa väldigt viktiga ändringar. En del av Natura 2000-ändringen som regeringen gjort bygger på utredningen som tillsattes av den S-ledda regeringen. Den var väldigt viktig, och det är också väldigt många som välkomnar ändringen och ser att det kommer att bli en förbättring.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här sammanfaller dessvärre. Jag har nu haft två debatter med statsrådets kollega Romina Pourmokhtari om kalkbrytning. Där visar det sig att vi har stor kalkbrist som nu drabbar våra företag. Inte minst gruv- och mineralföretagen och stålindustrin i norra Sverige har drabbats av både dyrare kalk och längre transporter. Samtidigt har vi en regering som avslår tillstånd. Det här blir ytterst motsägelsefullt.

Det kan ju vara så att just den fyndigheten var på fel plats, för det är rennäringens kärnbetesområde eller någonting annat. Men min fråga till Romina Pourmokhtari var då: Är det all kalk vi har tänkt bryta på Gotland? Vi har ju sett de senaste åren att det inte heller kommer att vara möjligt. Det krävs att vi får fler möjligheter, precis som statsrådet är inne på. Vi behöver hitta fler förekomster. Men vi behöver också ha en bättre dialog.

Jag hoppas att accelerationskontoret, som jag tror är väldigt bra, kan göra ett viktigt bidragande jobb för att skapa förståelse för att vi faktiskt behöver de här mineralen här och nu.

Fru talman! Det är inte dåligt att vi får diskutera dessa viktiga framtidsfrågor. Jag tackar också för svaret, och jag återkommer till det.

Fru talman och åhörare! Jag har ställt interpellationen utifrån att det har framstått som att regeringen på något sätt är i hamn eftersom man vill avskriva tillkännagivanden som riksdagen har lagt fram om att regeringen måste komma till riksdagen och redovisa hur man tänker gå till väga med att korta tillståndsprocesserna och minska konflikterna.

Men nu är det på riktigt så att det är fler ansökningar som hamnar på regeringens bord. Det blir ett pingpongförfarande som ingen tjänar på. Det är ingen som tycker att en process är bra där myndigheter och regeringen skickar ärenden mellan varandra. Enligt LTU, Luleå tekniska universitet, finns ett växande motstånd mot gruvnäringen. LTU har kartlagt 16 pågående konflikter, som tyvärr på intet sätt kommer att lösas med det svar som Ebba Busch har lämnat på den här interpellationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Just nu fastnar stora och viktiga projekt som har att göra med tillgången till Sveriges och Europas strategiska jordartsmetaller. Då är frågan om det är det investeringsklimatet som ska leda oss framåt. Är det detta som gör att fler företag ska våga satsa? Är det detta som ska göra att Sverige och Europa blir mindre beroende av Kina?

Vi kan konstatera att en gruvfyndighet oftast skapar oro på orten där gruvan ska ligga. Det gäller oavsett om man befinner sig i Ortviken i Jämtland, där företaget vill bryta vanadin, eller om det är fråga om grafit i Vittangi eller fluorit i Storuman. Det finns fler exempel. På varje ställe där man vill bryta en metall, ett mineral eller en särskilt sällsynt jordartsmetall uppkommer konflikter. Det är konflikter som kommer att överklagas någonstans, och då hamnar de på regeringens bord. Men kommer regeringen att fortsätta att skicka tillbaka ärenden till Bergsstaten? Det som behövs är mer vägledning, och jag hoppas att regeringen är tydlig i skrivningarna i regleringsbreven och i samtalen med Bergsstaten. Bergsstaten har själv identifierat att kommunerna behöver högre kompetens för att handlägga ärendena, och det behöver regeringen och ansvarig minister säkerställa.

Herr talman! Det är ändå lite obegripligt att regeringen inte väljer att plocka de lågt hängande frukterna. Det fanns flera färdigutredda förslag som regeringen hade kunnat gå vidare med, men nu väljer de att göra om allting från början trots att processerna fungerar i stora delar. Om sökandens alla underlag är korrekta finns stora möjligheter att nå framgång. Sedan finns det motstående intressen, precis som statsrådet lite grann var inne på. Det finns kolliderande riksintressen där man anser sig ha samma rätt - eller större - som när det handlar om mineralutvinning.

Regeringen ska se över hela lagstiftningen, komma tillbaka och få en förändring. Under tiden står industrin med högre kostnader. Det är ganska tydligt vad politiska prioriteringar innebär. Den här regeringens politiska prioriteringar innebär att man subventionerar fossildiesel från Saudiarabien medan man straffbeskattar och ökar kostnaderna för insatsvaror till gruvindustrin och jordbruket och motverkar den gröna industriella omställningen. Det är också en politisk prioritering. Man lägger ut hinder för det här. Det vi diskuterar nu är när industrin i Sverige ska få tillgång till mer kalk som bryts i Sverige.

Herr talman! När det gäller den lagstiftning som har gällt tror jag att statsrådet är mycket väl medveten om att den här kammaren oftast har fattat beslut om den i bred enighet. Sedan har olika rättsprocesser i domstolar inneburit prejudikat som förskjutit frågan. Vi har också en situation där olika myndigheter har haft motsägelsefull styrning, och jag är den första att skriva under på att det behöver bli bättre.

Statsrådet säger i sitt svar att man tillför pengar till Naturvårdsverket och länsstyrelserna. Det är ju vällovligt, men samtidigt tar man bort stora anslag från samma myndigheter vilket gör att de landar på minus. Det leder förstås till frågeställningen hur myndigheterna ska prioritera sin kärnuppgift. Det är klart: När det blir ett nej är ansökan oftast undermålig och återförvisas till sökande för komplettering. En del i att det drar ut på tiden är att sökande då inte kommer in med kompletteringar. Det kan ju inte läggas vare sig domstolar eller myndigheter till last. Det behöver tydliggöras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag håller med statsrådet om att processen med Gåsgruvan är pågående, och den kan statsrådet därför inte kommentera. Däremot har andra projekt landat på regeringens bord som regeringen faktiskt har avslagit.

Med den situation vi har i dag är det helt nödvändigt att SGU utökar riksintresset på Gotland om det över huvud taget ska bli möjligt att bryta mer kalk i Slite på området som avses. Om det kommer att vara möjligt vet vi inte än. Vi vet inte heller när det eventuellt kan levereras kalk från det området till industrin.

Det som industrin, inte minst stål- och mineralindustrin i norra Sverige, efterfrågar är tillgång på kalk och att man ska möta de ökade priserna. Kan man inte köpa sin kalk i närområdet blir ju import och längre och dyrare transporter den lösning man får titta på. Jag tror att varken den här regeringen eller den tidigare ansåg att den bästa lösningen för att uppnå klimatmålen vore längre och dyrare transporter med större utsläpp för att förse vår industri med nödvändig insatsvara.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Nu ska vi prata om kalk igen. Jag och Romina Pourmokhtari hade en debatt här den 14 maj på nästan samma underlag. Nu ställde jag min interpellation till energi- och näringsministern utifrån industrins stora behov av kalk och de kostnadsökningar som industrin råkar ut för på grund av att kalkbristen blivit påtaglig, inte minst till följd av den process som har varit på Gotland, som statsrådet mycket väl känner till.

I statsrådets svar saknas att SGU har tagit ett nytt initiativ när det gäller Gotland: att utöka riksintresset för kalkbrytning. Det är positivt. Samtidigt signalerar det att regeringen ser Gotland som Sveriges kalkproducent och att man fortsätter att avslå nya ansökningar i resten av landet. Det är väl så, statsrådet, att vi egentligen skulle behöva öka underlaget.

Statsrådet hänvisar till de processer som pågår i riksdagen. Näringsutskottet yttrar sig just nu om den proposition regeringen har lagt på riksdagens bord och som behandlas i miljö- och jordbruksutskottet. Regeringen anser där att man kan avskriva de tillkännagivanden om tillståndsprocesser som riksdagen har riktat till regeringen.

Samtidigt har det startat en ny pingpongrörelse där regeringen återförvisar ärenden till beredande myndigheter och där beredande myndigheter sedan tar beslut som sedan överklagas och återförvisas till regeringen. Detta gör väldigt lite nytta och hotar i stället att förlänga tillståndsprocesserna.

Det vi kan se är att kalkbristen också tydligt påverkar den gröna industriella omställningen eftersom kalk är en grundläggande insatsvara i den metallurgiska industrin och kommer att vara enormt viktig vid framställningen av fossilfritt stål.

Med en skenande prisutveckling på kalk behöver något hända, så min fråga till energi- och näringsministern hade varit: Vad ska regeringen göra under tiden? Är det näringslivets eget bekymmer att hantera sin kalkbrist? Som det nu verkar kommer regeringens nya lag, om den går igenom, att ligga något år framåt i tiden. Vad ska industrin göra i mellantiden?

Fru talman! Snart ska vi fira midsommar enligt svensk tradition, med glam och fest. Studenterna har just sprungit ut och åkt sina lastbilsflak. Det är härliga tider.

Samtidigt pågår fortfarande Rysslands fruktansvärda övergrepp på Ukraina. Samtidigt som vi firar midsommar strider Ukraina inte bara för sin frihet utan för allas vår frihet. Därför är våra gemensamma EU-sanktioner mot Ryssland oerhört viktiga, liksom att de blir så effektfulla som möjligt.

EU-kommissionen har tillskrivit regeringen om att svenska storföretag har hittat kryphål och bryter mot sanktionerna, vilket spelar Putin rätt i händerna. Frågeställningen är alltså: Vad gör regeringen, och hur skadar detta hanterande från regeringen svenska storföretags trovärdighet?