Isak From

Fru talman och statsrådet! Tack återigen till Linus Sköld för en viktig interpellation! Jag ska fatta mig ganska kort, för jag tycker att Linus Sköld slog huvudet på spiken.

Sverigedemokraterna styr regeringen som vi har nu. Det påverkar hela det politiska samtalet. I det förra inlägget här var det väldigt tydligt vad man är ute efter: I stället för att faktiskt rikta in sig mot dem som eventuellt fuskar riktar man in sig mot alla.

Jag har ställt frågan förr till Mats Persson, och jag har ställt den till Peter Kullgren. Jag har fortfarande inte fått något svar. I små kommuner nyttjar 30-40 procent av befolkningen studieförbunden. Studieförbunden ute i småkommunerna på landsbygden är helt avgörande för kulturen, för bildningsverksamheten, för att kunna ta skoterkort, AM-kort och vattenskoterkort, för att lära sig att odla, sköta får, dreja eller vad som helst som man vill lära sig och för bokcirklar. Det är studieförbunden som upprätthåller hela den infrastrukturen i småkommuner. Vilken konsekvensanalys har regeringen gjort av det upprop som kommer från runt om i landet, från samtliga studieförbund, från Studiefrämjandet, från Vuxenskolan, från ABF och så vidare? Det dråpslag som regeringen och Sverigedemokraterna nu genomför, vad får det för konsekvenser för dem som bor på landsbygden?

(Applåder)

Herr talman! Statsrådet hänvisar till den klimatpolitiska handlingsplan som ska lämnas till riksdagen, enligt lagen. Vi och andra partier ser fram emot den och att få se vad den innebär.

Vi tog också med nöje och intresse del av regeringens utredare John Hasslers utredning, som pekar på det som statsrådet säger, att EU-politiken och EU-styrningen kommer att innebära att fossila bränslen fasas ut och blir dyrare. Någon kommer i alla fall att få betala för utsläppen. Frågeställningen här är om det blir skattebetalarna eller konsumenterna eller vem som ska göra det.

För att minska utgiften, oavsett om den hamnar på staten eller konsumenterna, är påskyndad elektrifiering väldigt viktig. Att statsrådet har fått stå här och säga att fordonsindustrin är viktig och att dessa frågor är jätteviktiga är i grunden bra, för vi har ett gemensamt ansvar för att förtydliga att elektrifieringen måste ske.

Vi ser gärna att fler vågar ta klivet och faktiskt beställa en ellastbil, och då är det viktigt vad regeringen säger. Därmed blir min ingång: Vart är vi på väg? Om vi ska fortsätta att vänta flera år finns det en risk att både marknaden och fordonsindustrin överger tanken på att ställa om och tänker: Att ställa om är nog för någon annan och inte för oss.

Då kommer vurmen för Opecländernas fortsatta oljeproduktion att vinna, och detta tror jag inte att vare sig jag eller statsrådet vill vara med om. Vi värnar Sverige och Sveriges intressen mer än så.

Herr talman! När det gäller reduktionsplikten och hushållens ekonomi håller jag delvis med om det som statsrådet säger.

Vi har reviderat delar av vår politik och sett att det gick för långt och var för kostsamt. Däremot är frågan: Vem gynnar man? Det är klart att man genom direkta anslag eller i styrningen genom skatten kan gynna dem som verkligen behöver bilen på landsbygden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man kan också, när det gäller fossildrivna lastbilar, tänka sig en särskild annan beskattning som riktas mot fordonsskatten eller de områden där man kör. Detta skulle också gynna en omställning till elektrifiering.

Sedan delar jag transportnäringens egen bedömning att ungefär 30 procent av alla tunga transporter under överskådlig tid kommer att behöva gå på någon form av flytande bränsle, gärna biodrivmedel, för man kommer inte fullt ut att kunna bygga ut elektrifieringen i hela landet. Det kommer inte att vara ekonomiskt motiverat att göra det överallt heller, och därför behöver man nog tänka lite både och här.

Statsrådet nämnde något som jag håller med om och tycker är bra, nämligen den utredning som har tillsatts och som ska analysera vissa åtgärder för att påskynda elektrifieringen. Den ska ju dock lämna sin proposition först den 31 december 2024, och då är frågan: Hur lång tid tar det för regeringen att lämna en proposition till Sveriges riksdag som skulle möjliggöra att dessa insatser görs?

Vi har ett rejält glapp här och nu. Om fordonsindustrin och lastbilsköparna ska gå och vänta på detta kommer det att innebära att man antingen fortsätter att köpa helt och hållet dieseldrivna lastbilar eller bestämmer sig för att det nog inte blir något av och att man inte vågar testa.

Några behöver gå före och visa att det går. Nu har mindre test visat att det kommer att fungera. Det kommer att gå. En ellastbil kör nästan lika långt. Det kräver dock att en hållbar laddinfrastruktur utformas. Jag håller med statsrådet om att detta behövs, framför allt för de långväga transporterna.

När det gäller stadskörning - kanske varubilar i denna stad eller i storstadsområdena - finns det ingenting i dag som säger att man inte kan ladda sin lastbil under natten i depån och sedan köra under dagen och lasta och lossa sina varor i staden. Detta skulle man kunna göra. Det kan man motivera. Det skulle också sätta igång omställningen på ett helt annat sätt, och det skulle även vara en drivkraft för att faktiskt våga investera.

Herr talman! Vart är vi på väg?

Tack, statsrådet, för ett långt och detaljerat svar! Jag får säga att statsrådet ser pigg och alert ut trots gårdagskvällen, som säkert var trevlig.

Jag har ställt den här interpellationen i två omgångar, så att säga. Jag ställde en interpellation som jag sedan kände att jag behövde dra tillbaka och komplettera. Det kom oroväckande signaler. Bland annat har Volvo Lastvagnar sagt att man drar ned på sin produktion. Det varslas inte minst i Umeå. Men detta visade sig nog mer vara en form av marknadsanpassning för att världskonjunkturen överlag är på väg ned.

Utgångspunkten är dock inte minst det som har lyfts fram av Scania. Inom transportnäringen känner man sig ganska rejält oroad över regeringens dubbla styrsignaler. Precis som statsrådet sa har regeringen en handlingsplan och satsar konkreta medel, vilket vi inte har några synpunkter på.

Man kan väl se det som att statsrådet här har aviserat en bred asfalterad väg för elektrifiering. Men man har samtidigt grävt ett djupt dike och tillskapat olika hinder i och med att man gör oljeförbrukning mer marknadsekonomiskt gångbar.

Detta skickar dubbla signaler till marknaden om vilken väg man ska gå: Vart är vi på väg? Ska vi tro att det är detta som samhället vill?

Både transportföretag och fordonstillverkare har visat att en elektrifierad lastbil kan vara väl så konkurrenskraftig. Den är dock dyrare i pris just nu, men sett över tid kan den bära sig marknadsekonomiskt och inte minst klimatmässigt och klimatekonomiskt.

Vart är vi på väg? Detta kan man fundera över när vi nu har sett oljeländernas vurm under COP 28 för att fortsätta att bedriva oljeutvinning i en tidigare aldrig sedd skala. Vad är det alltså som vi ska driva våra fordon med?

Också fordonstillverkarna i Sverige ställer sig denna fråga. De stora investeringar som man har gjort för att tillverka elektrifierade lastbilar hotas nu av att marknaden ser att fossildiesel fortsättningsvis kommer att vara det som politiken prioriterar. Jag skulle säga att marknaden ligger före här. Det är nödvändigt att politiken sätter ned foten och talar om vart vi egentligen är på väg.

Fru talman! Jag kommer att fortsätta följa frågan, och näringsutskottet kommer också att träffa Postnord, bland annat mot bakgrund av den här situationen.

Det har även uppmärksammats att Postnord är väldigt duktiga, framför allt via sina postombud, på att leverera droger och vapen som gängkriminella skickar. Det är en fråga som förmodligen hör hemma i en helt annan interpellationsdebatt, men här fokuserar jag på att medborgarna i Sverige ska få sina postförsändelser. De ska få dem i tid, och det ska vara rättssäkert.

Tack för debatten! Jag önskar finansministern en trevlig helg.

Fru talman! Tack, finansministern, för förtydligandet! Det är klart att det är välkommet, och jag tror att det också är helt nödvändigt, att Finansdepartementet har en aktiv ägardialog. Inte minst efter pandemin har posttjänsterna ytterligare förändrats till fördel för mycket mer paket och färre brev. Nu blir det väl lite julkort. Men det kanske inte är de som är viktigast, utan det är ju brev från myndigheter och annat som måste komma fram i tid utifrån lagstiftningen.

Fru talman! Jag tog mina siffror från medierna när jag skrev interpellationen. Där framgick det att Postnord bedömde det till 250 000. Postnord har sedan kontaktat mig och sagt att det inte är så. Däremot finns den siffran hos PTS. De bedömer att det kan vara 250 000 hushåll som är i samma situation. De handlar alltså till exempel om radhuslängor där det är lite trängre och Postnord inte kommer fram med sina lastbilar eller lätta lastbilar. De ställer nu om sin fordonsflotta. När de ställer in leveranser och hänvisar till närmaste postkontor innebär det att alla i området, även äldre och funktionshindrade, måste hämta sin post på närmaste postkontor. Det kan vara någon kilometer dit, men det kan också vara några mil. Det är inte rättvist och inte rättssäkert. Det följer inte lagstiftningen.

Man måste invänta förändringar och ge rimliga tidsramar när man ålägger områden att ställa om och anlägga nya platser där de kan ha postlådor. Den här frågan måste hela regeringen jobba med och dessutom ge hänvisning till Lantmäteriet, som är regeringens myndighet, att också jobba med. Det duger inte att säga att det inte är någon prioriterad uppgift, att den kommer att kosta si och så mycket pengar och förmodligen ta ett och ett halvt år. Det är inte rimligt.

Det handlar ju om en och samma regering. Jag förutsätter att Finansdepartementet har lite dialog med berörda statsråd, för jag kan annars garantera att många boende ute i dessa områden inte kommer att känna sig speciellt nöjda. Pensionärsorganisationer har redan reagerat och sagt att det här är fullständigt oacceptabelt och att vi inte kan ha det så här.

Fru talman! Tack för svaret, finansminister Elisabeth Svantesson, även om det var ganska kort!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ställde interpellationen eftersom jag, precis som Elisabeth Svantesson, har följt Postnords verksamhet. För ett drygt år sedan gav ju Elisabeth Svantesson Postnord berättigad offentlig kritik då det visade sig tydligt att Postnord inte levde upp till kravet att leverera post i tid.

Nu framkommer att Postnord ställer in postutdelningen till ett antal radhusområden. Post- och telestyrelsen, PTS, har utifrån Postnords agerande beräknat att om Postnord gör på samma sätt i andra liknande radhusområden skulle ungefär 250 000 hushåll inte få sin post levererad. Det innebär att många äldre kommer att bli tvungna att ta sig till närmaste postkontor för att hämta sin post.

Postnord vill att man ska samla postlådorna i sådana områden till centrala platser. Men då behövs lantmäteriförrättning. Regeringen fattar beslut kollektivt, och Lantmäteriet är också regeringens myndighet. Lantmäteriet säger: Det där har vi inte tid med just nu. I varje fall kommer det att ta ganska lång tid, och någon ska betala för det.

Med de premisserna fortsätter Postnord att ställa in postutdelningen av brev och paket upp till 20 kilo till många boende i radhusområden. Är det rimligt? Uppfyller man då samhällsvillkoret? Samhället har faktiskt gett ett extra uppdrag här. Eftersom Postnord är helt dominerande på marknaden har man fått Post- och telestyrelsens uppdrag att säkerställa postleveranser till alla i hela Sverige. Nu ställer man in det.

Det är grunden för denna interpellation till finansministern. Finansministern är ansvarig för de statliga bolagen, och Postnord är ett statligt bolag. Det är utgångspunkten för mitt uppdrag.

Mina frågor till finansministern är: Tycker hon att Postnord uppfyller samhällskravet när man agerar på det här sättet? Avser regeringen att fatta något beslut för att säkerställa att alla som bor i Sverige får sin post och sina paket?

Fru talman! Elisabeth Svantesson undrar hur det hade gått med en socialdemokratisk regering. Vi hade prioriterat annorlunda. Vi har varit väldigt tydliga med att vi ska stärka de hushåll som behöver det mest och stötta de bilägare på landsbygden som behöver det mest. Regeringens politik fokuserar, när det gäller de sänkta bensin- och dieselpriserna, på storstadspendlarna, vilket i och för sig inte är oviktigt.

Vi har konstaterat att reduktionsplikten var för hög och behövde sänkas till en rimligare nivå, men inte till den nivå som den SD-styrda regeringen har lagt den på.

Den inflation vi har nu är till stora delar byggd på Europas kraftiga beroende av rysk gas och olja, och den beror till stor del på de skenande energipriserna i Europa. Detta har vi fått ta del av mycket.

Vad vi också har drabbats av är regeringens oförmåga att hålla uppe kronkursen. Kronan är helt absurt lågt värderad, och detta genererar också kraftigt höjda livsmedelspriser på allt som vi inte kan producera själva, såsom bananer, frukt och så vidare, som de allra flesta barn vill ha på julen.

Regeringen skulle kunna göra någonting åt det här. Men man väljer tydligt att prioritera dem som har de större plånböckerna. För Socialdemokraterna gäller den motsatta politiken.

Fru talman! Detta är en interpellation från Mikael Damberg, men jag tackar Markus Selin för inlägget. Jag kunde inte underlåta att gå in i debatten när jag hörde att Elisabeth Svantesson i sitt svar hänvisade till det kraftigt kritiserade elstödet som ett svar på skenande matpriser - ett elprisstöd som faktiskt har delat landet.

Man lovade väldigt tydligt att ett elstöd till kommuner och regioner skulle vara klart för länge sedan. Nu visar det sig att det är långt ifrån klart. En av orsakerna är att myndigheterna har bedömt att hästverksamhet eller annat som en del kommuner och regioner har ska klassas som jordbruksverksamhet.

Det är helt absurt hur regeringen på område efter område har misslyckats med det elstöd som man nu lyfter fram som ett verktyg mot skenande matpriser. Det är ganska många som inte håller med regeringen. Man lyfter gång på gång fram att man sänker bensin- och dieselskatten och att man har gjort det i omgångar. Det syns dock inte speciellt mycket ute vid pump, för det är faktiskt världsmarknadspriserna som helt och hållet påverkar priset vid pump. Priset har sedan regeringen tillträdde gått upp och ned med ungefär 7 kronor. Det är någonting som påverkar Sveriges bilister. Man har lovat att det skulle sänkas med upp till 10 kronor vid pump, och detta har inte genomförts. Nu har man infört en förändrad reduktionsplikt, och än så länge har vi inte sett resultatet av det.

Vi socialdemokrater däremot lovade att stötta dem som verkligen behöver det. De boende på landsbygden som har behov av bilen ska få ett stöd. Vi har också presenterat ett förslag om Sverigepriser där staten upphandlar en viss mängd biodrivmedel för att hålla nere priserna.

Det blir skillnad beroende på vem som styr. Lägger man resurserna på lyx-rot och lyx-rut, eller prioriterar man något annat? Här har Markus Selin tydligt visat att för många barnfamiljer kommer denna jul att bli extremt jobbig, men i regeringens politik ser vi ingenting.

I stället ser vi ett ökat antal varsel och fler arbetslösa. Då är det bra att ha a-kassa, men kostnadsökningen i livsmedelssektorn drabbar barnfamiljer här och nu.

Fru talman! Jag tror att Elisabeth Svantesson bör koncentrera sig på sitt eget regeringsunderlag. Vi var väldigt tydliga med vad vi ville med vårt regeringsunderlag. För oss hade och har flyget en viktig ställning. Men vi ser inte någon framtid för Bromma. Däremot ser vi en stark framtid för Arlanda, och det behövs politisk styrning för att upprätthålla Arlandas status, speciellt utifrån att våra grannländer investerar väldigt mycket av sin nationella prestige i sina flygplatser. Det gäller både Köpenhamn och Helsingfors. Och vi behöver upprätthålla Arlandas status. Där efterfrågar vi också regeringens ambitioner. Vi har inte sett dem. Jag har ifrågasatt detta i andra interpellationsdebatter. Men det verkar vara lite svårt i Elisabeth Svantessons eget regeringsunderlag att faktiskt peka ut vart man vill.

Återigen: Denna debatt handlar om Peter Normans utredning och vad som händer i Regeringskansliet med ägarsamrådet med Swedavia. Detta är en planeringsfaktor för de kommuner som Peter Norman faktiskt pekar ut. Vad ska de förvänta sig? Är detta någonting som kommer att hända i närtid, eller är det någonting som kanske ska presenteras någon gång 2026 som en ny utredning eller någonting annat? Elisabeth Svantessons regeringsunderlag behöver presentera någonting för dem som faktiskt berörs.

Fru talman! Just Skellefteå står också utan egen järnväg. Vi behöver inte här dra upp förseningarna med Norrbotniabanan, men det ligger bland annat en överklagan på regeringens bord som har legat där i ett helt år. Regeringen fattar som sagt var beslut kollektivt.

Här gäller det frågan om Swedavia kan gå in som aktör i Skellefteå, så att Skellefteå får en statlig flygplats med allt vad det innebär. Det måste vara en grund i de ägarsamråd som regeringen har med Swedavia. Det är angeläget för kommunen men även för näringslivet i Skellefteå och för hela regionen, norra Västerbotten, att veta: Vad vill regeringen med detta? Avser man att gå vidare med det?

Just nu upprätthåller kommunen flygplatsen, och man gör det väldigt bra. Men man åtar sig en uppgift som borde vara statlig när den är i denna omfattning.

Peter Norman föreslog även att flygplatserna i Ängelholm och Kalmar utifrån sin kontext också skulle bli statliga Swedaviaflygplatser. Transportinfrastrukturen i Sverige är väldigt beroende av vad man vill.

Jag har haft interpellationsdebatter här med Andreas Carlson, särskilt utifrån att den kanske viktigaste flygplatsen för hela norra Sverige är Arlanda. Kaoset på Arlanda har vi alla kanske varit berörda av. Senast i tisdags satt jag tre timmar i Umeå. I Umeå snöade det. Men det var inte på grund av att det snöade i Umeå som flygtrafiken drogs med kraftiga förseningar, utan det var för att Arlanda inte klarade av att upprätthålla verksamheten då man bara klarade av att ha en rullbana igång. Detta borde egentligen bli föremål för en egen interpellationsdebatt. Men Arlanda är ändå så pass stor och viktig att man verkligen bör se till att Swedavia sätter in alla tillgängliga resurser så att denna flygplats, som en nationell nod faktiskt, fungerar. Det är helt avgörande. Och det tror jag att samtliga flygplatser, oavsett om det är en Swedaviaflygplats eller en kommunal flygplats ute i landet, ser. Fungerar inte Arlanda, fungerar inte flygtrafiken. Och då fungerar inte heller transportinfrastrukturen. Detta mål bör regeringen därför titta särskilt på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag skulle uppskatta om man från regeringen kunde vara lite tydligare när vi har denna debatt och säga att man avser att komma till riksdagen och presentera en ny plan för Swedavia för att fler kommunala flygplatser, som i dag upprätthåller ett stort nationellt ansvar, ska kunna bli statliga.

Fru talman! Tack, Elisabeth Svantesson, för svaret! Som Elisabeth Svantesson säger i svaret är utgångspunkten för min interpellation egentligen att det fortfarande är det här beslutet som gäller - det beslut som regeringen fattade 2009 om det nationella utbudet av flygplatser.

Anledningen till att den tidigare S-regeringen gav Elisabeth Svantessons partikamrat Peter Norman i uppdrag att utreda och ta fram förslag till inriktning för statens ansvar för flygplatser i Sverige var att man såg att det kanske är orimligt att några kommuner får bära ett väldigt stort ansvar för något som egentligen borde vara ett statligt ansvar.

Man kan titta på det som händer i norra Sverige och särskilt på det som nu händer i Skellefteå. Det har visat sig att flygplatsinfrastrukturen är helt avgörande för att man ska kunna genomföra och klara industrins omställning.

Jag hörde att Elisabeth Svantesson besökte Kiruna. Elisabeth Svantesson kanske flög till Kiruna - jag vet inte om hon gjorde det. Men vid Arktiska rådets seminarium här i riksdagen blev jag uppmärksammad på vilka enorma svårigheter som Swedavia har att upprätthålla flygtrafiken till just Kiruna. Man har varit tvungen att ställa in många avgångar. Det är också så att man inte klarar att upprätthålla flygtrafiken till Kiruna under lördagar, vilket är ganska anmärkningsvärt och tråkigt.

Kiruna är ett av de största besöksmålen. Besöksnäringen i Kiruna omsätter över 1 miljard kronor per år, vilket i skuggan av LKAB och annat som händer i Kiruna kanske inte uppmärksammas så mycket. Att man då inte har en statlig flygplats som levererar det som en statlig flygplats förväntas göra är på intet sätt godkänt.

Finansministern återkommer i sitt svar till att regeringen ska komma till riksdagen och presentera en ny inriktning. Det är klart att det är väldigt välkommet. Men man säger att frågan bereds. Nu har frågan beretts under inte riktigt ett helt år, men man måste kanske ha haft en idé i regeringen. Vad vill man göra? Peter Norman lämnade över utredningen i februari. Där säger man att Skellefteå omedelbart borde bli en statlig flygplats. Då borde det vara en diskussion som nu förs. Jag förutsätter i alla fall att den idén finns. Då borde man kunna avisera här i kammaren att man avser att komma till riksdagen och presentera en utvecklingsplan för hur man tänker sig att utveckla Swedavias uppdrag så att det kan bli fler statliga flygplatser.

Fru talman! Den här kammaren har varit väldigt engagerad i landsbygdens förutsättningar, särskilt under de två föregående mandatperioderna. Tidigare landsbygdsministern Sven-Erik Bucht tillsatte också landsbygdskommittén, som lämnade 73 förslag. Några av dem är genomförda, men de kan behöva uppgraderas.

Jag tänker särskilt på hur man prioriterade och satsade pengar på de minsta kommunernas näringslivsutveckling. Det var oerhört positivt. De pengarna gör fortfarande stor verkan, och det är välkommet att de är kvar. Stödet till enskilda vägar är också jätteviktigt att utveckla.

Men det handlar om fler och fler delar, så min fråga till landsbygdsministern är: Hur tänker landsbygdsministern samverka med riksdagen och oss andra partier? Det är ganska många som är intresserade, och jag tror att vi skulle nå större framgång om vi kunde hitta en större enighet. Avser landsbygdsministern att tillsätta en ny landsbygdskommitté, eller hur har han tänkt jobba med denna fråga?

Fru talman! Tack, Monica Haider, för en viktig interpellation! Tack, landsbygdsministern, för svaret!

Jag ser att landsbygdsministern sedan våra två tidigare interpellationsrundor om ungefär samma ämne har utvecklat sitt svar. Nu säger regeringen att man har inlett ett arbete för att göra en samlad översyn av landsbygdspolitiken. Det är ju välkommet, men då är Monica Haiders fråga ytterst motiverad. Hur lång tid kommer det här att ta, och vad kommer det att innebära? Det tror jag att ganska många är riktigt intresserade av.

Som Monica Haider beskriver behöver samhället, staten, gå in och stötta när marknaden inte finns på plats. Jag har ett konkret exempel hemifrån. Jag besökte ett serviceboende där äldre, relativt friska människor bor. De vittnade om frustrationen över att två gånger behöva åka 18 mil tur och retur för att skaffa ett id-kort eller hämta ut sitt pass. Vi har på område efter område ute i landet försämrat vanligt folks möjligheter att leva och bo.

I regeringens budget ser vi nu också att man inte räknar upp anslagen till vare sig bensinstationer eller lanthandlare, vilket gör att fler riskerar att få en sämre service. Vi har tidigare här också talat om regeringens prioritering att sänka bensin- och dieselskatten, något som gynnar storstadsinvånarna mycket mer. Man hade kunnat välja linjen att stötta dem som bor i glesbygd, i småkommunerna.

Så sent som nu i veckan kom det ett nödrop från Studiefrämjandet - detta har vi också pratat om - som ser ytterst allvarligt på regeringens budget vad gäller studieförbunden. Studieförbundens verksamhet är helt avgörande ute i små kommuner, för att upprätthålla både bildning och kulturverksamhet. Detta är ytterligare ett område där Sverigedemokraternas politik tyvärr har fått för stort genomslag.

Jag hoppas att även dessa delar kommer med i en samlad översyn av landsbygdspolitiken.

Detta granskas; det är fler som tittar på det här. Vad kommer regeringen faktiskt att göra? Hittills är det inte så imponerande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Senast i dag hörde vi under frågestunden att regeringen gör en översyn av statliga myndigheter för att se vilka man kan slå ihop och kanske ta bort. Kommer detta att innebära en sämre service för medborgarna ute i landet, i de mindre kommunerna? Det tror jag också att väldigt många vill veta. Oavsett var vi bor ska vi ha rätt till samma statliga service.

Fru talman! Vice statsministern hade kunnat stå kvar, för min fråga går till henne.

I september varslades hela 1 500 personer, drygt, om uppsägning från byggindustrin. Det är en ökning med över 446 procent sedan september 2022, och det ökar fortfarande. Man får gå tillbaka till finanskrisen 2008 för att hitta liknande siffror.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Samtidigt har varslen inom träindustrin mer än femdubblats, i huvudsak från småhusindustrin och modulhusindustrin, och året är inte slut ännu. När en sektor redovisar ökade varsel med 550 procent hörs ingenting från regeringen. Samtidigt saknas det bostäder i norra Sverige. Det saknas tusentals bostäder i Kiruna, Gällivare, Boden, Luleå och Skellefteå i spåren av den gröna industriella omställningen. Det finns projekt på plats som skulle kunna sättas igång.

Vad avser regeringen att göra?

Herr talman! Värdefull fritid kanske är något av det allra viktigaste just nu. Det är ett kallt klimat för många unga, och många unga som är utan fritidsintressen eller möjlighet till fritid, idrott eller kultur hamnar i dag tyvärr i sämre miljöer. Från andra partier i regeringsunderlaget är orden väldigt hårda: Trettonåringar ska låsas in på livstid.

Vore det inte bättre att då prata lite mer om förebyggande åtgärder? Då blir det ganska små pengar. Att Parisa Liljestrand och högerregeringen nu behåller samma nivå som före pandemin är en ganska kraftig sänkning och en tydlig fingervisning om hur lite man prioriterar denna verksamhet.

Samtidigt har vi ett ganska stort land med skilda förutsättningar, där små kommuner slåss mot kraftigt höjda kostnader i alla verksamheter, där studieförbunden är den enskilt viktigaste orsaken till att de kan ha verksamhet som dans, teater och måleri och där man kan komma till Dorotea, Vilhelmina eller någon annan inlandskommun och bidra till kulturskolans verksamhet. Detta vill kulturministerns parti skära ned på.

Fru talman! Tack till Linus Sköld för en väldigt viktig interpellation!

Statsrådet Parisa Liljestrand svarar inte på Linus Skölds huvudfråga om hur man ska tillse att alla barn har jämlik tillgång till kulturskolans verksamhet. Det är faktiskt så, kulturministern, att skillnaderna i landet är ganska stora. På vissa håll har man valt att prioritera detta ganska ordentligt med kommunala medel och har en väldigt bra verksamhet medan man på andra håll inte gör det alls eller har privatiserat med höga avgifter, för dem som har föräldrar som har resurser. Detta är inte likvärdiga förutsättningar - om alla barn ska ha samma förutsättningar.

Parisa Liljestrand sitter i en högerregering som kraftigt skär ned på studieförbunden. I den del av landet som jag kommer från har studieförbunden ABF och Vuxenskolan verksamhet i alla kommuner och bidrar till att skapa förutsättningar så att kulturskolan kan variera och få in andra aktörer. Samverkan mellan studieförbunden och kommunerna runt om på landsbygden, i glesbygd och i småkommunerna är helt avgörande för att barnen där ska få olika former av kultur. Detta väljer den här regeringen att skära ned på, vilket ger negativa effekter och ökar skillnaderna.

Den här regeringen, där Parisa Liljestrand är kulturminister, centraliserar kulturpolitiken. Det görs satsningar på storstadsområdena. Sanningen är att barnen i den här regionen får större möjligheter och utbud medan all den verksamhet ute i landet som faktiskt blomstrar nu kanske kommer att sakta in eller upphöra. Detta ger inte samma förutsättningar.

Kulturministern kan svara på Linus Skölds fråga.

(Applåder)

Fru talman! Nästa gång vi har den här debatten kanske Peter Kullgren kan lägga in att regeringen också jobbar med att stärka den lokala och regionala rådigheten.

Det finns ett positivt exempel som jag gärna vill lyfta fram, och det är R10. Tio kommuner i Västerbotten och Norrbotten möjliggör nu gemensamt med Umeå universitet polisutbildning på distans. Man ska kunna bo i Vilhelmina, Dorotea, Arvidsjaur eller Arjeplog och studera på deltid för att bli polis. Det är för att det har visat sig väldigt svårt för många att gå en vanlig polisutbildning eftersom man efter utbildningen först hamnar någon annanstans, i ett storstadsområde. Det har varit väldigt svårt att få poliser att vara kvar, men det har nu möjliggjorts tack vare initiativet till lokal rådighet så att kommunerna själva kan styra över det här. Det är motsatsen till en centraliseringspolitik där allting flyttar mot en större del.

Norra Sverige har begåvats med både Linus Sköld och Eric Palmqvist. Det är norra Sverige väldigt tacksamma över, och det finns plats för många fler. Välkommen till norra Sverige - det är där framtiden finns!

En sak som landsbygdsministern kan göra någonting åt är att kapitalet - skogen - håller på att försvinna från norra Sverige. Stora privata plånböcker köper upp skog. Jag pratar om Akelius, till exempel, som köper stora mängder skog på ett sätt som skogsbolag inte har fått göra men som bedriver skogsbruk på samma sätt. Det utarmar den regionala rådigheten och tar bort kapital från landsbygden.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Statsrådet, landsbygdsminister Peter Kullgren, och jag hade en liknande debatt för snart två veckor sedan. Svaren skiljer sig inte särskilt mycket åt. Då räknades det också upp lite om lanthandlarstöd och grejer som inte riktigt är med här. I övrigt lägger statsrådet stor vikt vid den bensin- och dieselskattesänkning och sänkning av reduktionsplikten som regeringen nu gör. Dessa gynnar till stora delar storstadsområdena.

Man hade kunnat göra precis som statsrådet säger i sitt svar här när det gäller att det behövs olika insatser i olika delar av landet. Man hade med fördel kunnat göra som Socialdemokraterna och rikta ett stöd till de boende på landsbygden. Med socialdemokratisk politik skulle de få ett direkt stöd, som vi vet inte skulle ätas upp av vare sig världsmarknadspris eller de stora bensin- och dieselbolagen.

Är det ett direkt stöd till dem som faktiskt behöver det, eller är det ett stöd till storstadsområdena? Det är tydligt vad Tidöpartierna prioriterar. Det är stödet till storstadsområdena.

I den debatten lyfte jag också upp en viktig fråga som faktiskt gör livet värt att leva, inte minst i Norrlands inland. Det är studieförbundens verksamhet. Det är ABF och Studieförbundet Vuxenskolan som möjliggör att kurser kan hållas för att ta snöskoterkort, vattenskoterkort och AM-kort. Man kan ta en kurs i fårklippande, potatisodling och språk som engelska och franska. Människor som faktiskt flyttar från Mellaneuropa till Norsjö eller Lycksele får genom studieförbundens verksamhet möjlighet att komma in i samhället och förstå hur det är att leva och bo i Norrlands inland. Men det ska Tidöpartierna kraftigt skära ned på.

Det är också studieförbunden som möjliggör att annan kulturverksamhet, som Norrlandsoperan, Norrbottensteatern eller andra verksamheter, kan ta sig ut till befolkningen i hela landet, även de små kommunerna. Det är en ganska stor skillnad.

Jag ser fortfarande ingenting i regeringens budget som pekar på en decentralisering som skulle möjliggöra för större flexibilitet, större handlingskraft och en förmåga för kommuner och regioner ute i landet att fatta egna beslut. När man ser på helheten och de utredningar som den här regeringen tillsätter ser man snarare en centraliseringspolitik.

Det är fokus på storstadskultur. Det är fokus på att sjukvården ska centraliseras. Det är också större fokus på de privatiseringar som genomförts och som gör det besvärligare att göra en registreringsbesiktning om man bor i Malå. Tillgängligheten på registreringsbesiktningar är liten. För att besiktiga ett tungt släp som man ska dra efter sin timmerbil får många åka väldigt många mil, ibland 60 mil tur och retur. Är det ett hållbart företagsklimat? Det är det naturligtvis inte.

Det här är skillnader som finns i Sverige i dag.

(Applåder)

Fru talman och statsrådet! Det har väl inte riktigt med den här debatten att göra, men jag konstaterar att regeringen tänker fortsätta att importera inflation. Man tänker öka importen av råolja i och med sin politik för reduktionsplikt. Men det är en helt annan debatt med en annan minister.

Det vi diskuterar här är hur vi får fler vårdanställda att stanna kvar på sin tjänst. Hur får vi fler sjuksköterskor som i dag utbildar sig att vilja vara kvar? Hur minskar vi beroendet av hyrläkare? Sjukvården har under en tid varit underfinansierad personellt.

För varje dag som går gör sjukvården framsteg. Det vi inte kunde bota i går kan vi bota i dag, och det gör att kostnaderna, inte minst medicinkostnaderna, ökar kraftigt. Det vet jag att statsrådet är ganska väl informerad om. I ljuset av det läge vi nu har, där sjukvården gör drastiska besparingar, innebär det att det kommer att finnas människor som inte får den vård som de har rätt till.

I det läget tillsätter regeringen en utredning för att förstatliga hela eller delar av sjukvården i stället för att inrikta sig på det verkliga bekymret: Hur får vi mer personal att vilja vara kvar på jobbet? Hur får vi fler läkare, sjuksköterskor och undersköterskor att med glädje vilja gå till jobbet?

Och hur får vi tandläkare i hela landet? Det tycker jag att statsrådet bör fundera på.

(Applåder)