Fru talman! Linus Sköld har frågat mig hur jag avser att agera för att undvika att den ekonomiska krisen i kommunerna blir en kulturskolekris samt hur jag ska tillse att alla barn har jämlik tillgång till kulturskolans verksamhet.

Jag vill inleda med att betona att den kommunala kulturskolans betydelsefulla verksamhet för barn och unga är enormt viktig. Den möjliggör för barn och unga att ta del av och utöva olika konstformer samt bidrar till en meningsfull fritid. För att stödja den kommunala kulturskolan föreslår regeringen i budgetpropositionen för 2024 en förlängning av det statliga utvecklingsbidraget till den kommunala kulturskolan med 100 miljoner kronor för perioden 2024-2026, alltså samma nivå som gällde före pandemin.

Genom utvecklingsbidraget stöder staten särskilda satsningar för att förnya och utveckla verksamheten och nå nya målgrupper, inte minst barn och unga i socioekonomiskt utsatta områden och även glesbygd. Det är viktigt att påminna om att den kommunala kulturskolan är just kommunal och att det statliga stödet finns till för att stödja särskilda insatser, inte för att finansiera den löpande verksamheten.

När det gäller att tillse en jämlik tillgång till kulturskolans verksamhet antog riksdagen våren 2018 nationella mål för statliga insatser till stöd för den kommunala kulturskolan. Kulturskolans möjligheter att erbjuda barn och unga undervisning av hög kvalitet i kulturella och konstnärliga uttryckssätt ska främjas, liksom möjligheterna till såväl fördjupning som bredd i undervisningen, naturligtvis med utgångspunkt i vars och ens särskilda förutsättningar. Utöver det statliga utvecklingsbidraget har det initierats ett antal statliga insatser för att nå de nationella målen. Insatserna är naturligtvis fortfarande aktuella. Till exempel har Kulturskolecentrum inrättats vid Statens kulturråd, med uppdrag att stödja den kommunala kulturskolan genom att bland annat fördela bidrag och identifiera utbildnings- och utvecklingsbehov. Därutöver har en satsning på Kulturskoleklivet genomförts, vilken syftar till att möta bristen på utbildade pedagoger i kulturskolan.

I de nationella kulturpolitiska målen framgår det att barns och ungas rätt till kultur särskilt ska uppmärksammas. I min roll som kulturminister är det därför viktigt att främja barns och ungas möjlighet att på olika sätt uppleva och skapa kultur. I det arbetet är naturligtvis den kommunala kulturskolan en viktig pusselbit.

Fru talman! Tack till Linus Sköld för en viktig interpellation! Och god afton till ministern denna sena timme!

Kulturskolan är fantastisk! Den lyfter människor och ger den enskilda eleven möjlighet att växa. Men det går inte heller att överskatta den vikt som kulturskolan har för Sverige som en stark musikexportnation. Kulturskolan, de estetiska programmen på gymnasieskolan, studieförbunden, folkhögskolorna och våra konstnärliga högre utbildningar hänger alla ihop i samma ekosystem och är en omistlig del för fortlevnaden av professionell musik och kultur i Sverige. Kulturskolan måste därför vara tillgänglig på jämlika villkor i hela landet för alla barn oavsett bakgrund.

Jag och ministern har haft denna debatt tidigare. Men regeringen fortsätter nu med en politik som även i år slår dubbelt mot landets kulturskolor. Man fortsätter att vidhålla ett halverat statligt utvecklingsbidrag till barnens kulturskola samtidigt som kommunernas ekonomi blir mer och mer ansträngd när regeringen inte ger kommunerna tillräckliga statsbidrag. Det blir inte bara färre anställda inom vården, skolan och omsorgen med regeringens politik, utan det får också konsekvenser för kulturskolan.

Uppföljningar som Statens kulturråd har genomfört visar att det statliga utvecklingsbidraget har använts för att bredda kulturskoleverksamheten genom att till exempel starta uppsökande verksamhet och nya undervisningsformer för att nå barn och unga som vanligtvis inte söker sig till kulturskolan. I bidragsgivningen har särskilt socioekonomiskt utsatta områden och lands- och glesbygd prioriterats. Det är dessa barn vi pratar om.

Socialdemokraterna vill öka förutsättningarna för barn och unga att hitta till kulturskolans fantastiska verksamhet. Vi vill därför bibehålla utvecklingsbidraget till kulturskolan och se mer resurser till kommunerna för att undvika stora neddragningar.

När vi debatterade denna fråga förra året menade kulturministern att "Socialdemokraterna visserligen vill dubblera nivån på utvecklingsbidraget till kulturskolan till 200 miljoner kronor. Men det vi ska komma ihåg är att det Socialdemokraterna gör är att man höjer skatten för 1 miljon svenskar."

Ministern syftade då på att Socialdemokraterna inte höjde brytgränsen för statlig inkomstskatt förra året. Nu har ministern själv valt att bedriva samma socialdemokratiska politik. Ministern och hennes kollegor i regeringen har valt att lyssna på oss socialdemokrater och höjer därför inte brytpunkten för statlig inkomstskatt kommande år. Det är bra, fru talman. Men när Moderaterna nu höjer skatten för 1 miljon svenskar, för att använda ministerns egen terminologi, väljer man ändå inte att prioritera barnens kulturskola.

Givet detta och under förutsättning att ministern delar min bild av kulturskolans betydelse instämmer jag i Linus Skölds frågor till ministern: Hur avser kulturministern att agera för att undvika att den ekonomiska krisen i kommunerna blir en ännu djupare kulturskolekris? Och hur ska kulturministern tillse att alla barn har jämlik tillgång till kulturskolans verksamhet?

(Applåder)

Fru talman! Det var både högt och lågt. Jag ska försöka göra mitt bästa för att svara på i alla fall några av synpunkterna.

Ledamoten Sköld sa här alldeles nyss att den här regeringen fortsätter samma politik som den socialdemokratiska regeringen lade grunden för. Jag tycker att det finns något ganska fint i det. Jag tycker inte att det är något som man ska rygga tillbaka för. För mig finns det alltså ingen prestige i att behöva ändra sådant som är fungerande och bra, oavsett vilken regering som har genomfört de besluten.

Jag tror dessutom ärligt talat att både medborgarna i Sverige och politiken skulle tjäna på om vi var lite mer uppgiftsorienterade i stället för att fastna i sådana här politiska prestigefajter. Jag tycker inte att det är ett dugg konstigt att den här regeringen står upp för flera av de saker som den socialdemokratiska regeringen genomförde, som var kloka och bra och som har visat sig fungera.

Men förutom att framhålla och fortsätta redan gjorda kloka satsningar på kulturskolan gör regeringen ytterligare saker. En av de sakerna är införandet av fritidskortet som ska ge barn och unga möjlighet att välja olika typer av både kultur- och fritidsintressen oavsett vad de har för möjligheter hemifrån. Det ska kunna vara ett stöd till framför allt barn i ekonomiskt utsatta områden och ska balansera upp möjligheten att delta i kulturlivet och fritidslivet på lika villkor. Det är ett sätt att tillgängliggöra både kulturskolan och kulturen för fler.

Ett annat sätt är naturligtvis att vi i den föreslagna budgeten höjer de generella statsbidragen till kommunerna med 10 miljarder kronor. Det är ytterligare ett sätt att tillse att kommunerna kan göra prioriteringar i tuffa tider, för pengapåsen är inte outsinlig. Vi måste kunna prioritera.

Jag fick också höra att vi inte höjer brytpunktsnivån och därmed höjer skatten. Men det var ju bara halva sanningen, för anledningen till att vi inte höjer brytpunktsnivån just nu är att vi även här ser behovet av att prioritera i tuffa ekonomiska tider.

Det vi har gjort i stället är att sänka skatten för låg- och medelinkomsttagare. Det glömde ledamoten att säga. Det är det som ligger till grund för beslutet att inte höja brytpunktsnivån - att kunna möjliggöra en sänkning av skatten för låg- och medelinkomsttagare och därmed möjliggöra för fler föräldrar framför allt i socioekonomiskt utsatta områden, föräldrar som har låga inkomster eller är medelinkomsttagare, att få sätta sina barn i olika typer av aktiviteter för att de ska få en meningsfull fritid - däribland kulturskolan.

Herr talman! Jag hade inte fått klarhet tidigare i att fritidskortet kommer att kunna användas för att bekosta kulturskoleavgiften, så jag vill börja med att säga att jag tycker att det var ett välkommet och intressant besked.

Det är tuffa ekonomiska tider. Det behöver vi nog inte debattera, för det tror jag att vi alla är överens om. Men att bibehålla nivån på det statliga utvecklingsbidraget handlar inte om några stora pengar, särskilt inte när vi vet vilken stor nytta det gör.

Nu väljer ministern att fortsätta med halveringen av det statliga utvecklingsbidraget även kommande år. I stället prioriterar ministern och regeringen sänkt skatt på snus nästa år. Det är 130 miljoner kronor som i stället hade kunnat gå till barnens kulturskola.

Barns och ungas tillgång till kultur och fritid är inget som kommer av sig självt. Barn och unga är beroende av sin familjesituation. Ekonomiska förutsättningar och föräldrarnas arbetssituation, kunskap och egna erfarenheter har betydelse. Det krävs en medveten, aktiv och långsiktig politik och en vilja från politiskt håll att ge förutsättningar för en aktiv och värdefull fritid för barn och unga.

Ministerns eget parti beskriver det till och med på sin egen webbplats: "Moderaterna vill att alla barn och unga ska få del av konst och kultur. De kommunala kulturskolorna spelar här en mycket viktig roll, där arbetet med att nå även barn och unga i socioekonomiskt utsatta områden, bör utvecklas."

Herr talman! Utvecklingsbidraget uppfyller exakt det som Moderaterna säger sig stå för. Ändå vidhåller ministern neddragningen på utvecklingsbidraget. Ministern lyfter i sitt svar upp att kulturskolan är viktig och radar sedan upp ett antal socialdemokratiska satsningar. Det är kul och välkommet att vi är överens om detta, men frågan är: Har ministern någon egen politik utöver detta?

Och nu när regeringen i stället prioriterar att sänka skatten på snus: Vad tänker ministern göra konkret för att tillse att alla barn har jämlik tillgång till kulturskolans verksamhet?

(Applåder)

Herr talman! Jag vet inte riktigt var jag ska börja, för återigen känns det som att det inte spelar någon roll vad jag säger i talarstolen därför att man egentligen inte lyssnar på hela meningarna.

Jag har tydligt talat om vilka insatser som införlivades av en tidigare regering och som regeringen avser att fortsätta med och vilka ytterligare prioriteringar som regeringen gör i kommande budget för att stärka upp bland annat kulturskolan.

I det socialdemokratiska budgetförslaget finns det ett förslag gällande kulturskolan, och det är att ge 200 miljoner kronor i stället för 100 miljoner kronor i utvecklingsbidrag. Är detta att ge jämlik tillgång?

Regeringen gör en betydande satsning på bland annat fritidskortet. Det kommer att röra sig om mer än en halv miljard kronor för att tillgängliggöra kultur för ännu fler barn och unga. Dessutom sänker vi skatten för låg- och medelinkomsttagare och ger generella statsbidrag till kommunerna. Om inte detta är satsningar på att tillgängliggöra kulturen och göra den mer jämlik för fler vet jag inte vad som är det.

Herr talman! Jag vet inte om det är för att det är sent på kvällen eller för att jag är mycket otydlig i mina anföranden, men det verkar som att ledamoten inte har uppfattat ens hälften av det som jag har sagt att regeringen de facto gör. Det är synd och tråkigt.

Jag tycker att politik behöver vara prestigelös, att vi behöver kunna berömma varandra för sådant som man gör bra, oavsett partifärg, och att vi också behöver kunna erkänna när det finns politik som genomförs av det andra blocket och som faktiskt är bra.

I det här fallet lägger regeringen i en svår tid fram en budget som prioriterar barns och ungas möjlighet till en meningsfull fritid genom att bland annat möjliggöra för fritidskortet, som kommer att kosta staten över en halv miljard kronor. Det är betydligt mer än de 100 miljoner kronor som Linus Sköld och hans parti vill lägga på utvecklingsstödet i kulturskolan utöver det som regeringen redan lägger.

Jag har talat om att vi har sänkt skatten för låg- och medelinkomsttagare. Jag har också talat om att vi ger generella statsbidrag till kommunerna för att stärka upp i en svår tid och att vi gör prioriteringar som siktar in sig på att möjliggöra för barn och unga att i en tuff ekonomisk tid för många föräldrar ha tillgång till en meningsfull fritid med både idrott och kultur.

Jag får helt enkelt tacka ledamoten för frågan och inse att vi kommer att behöva debattera detta igen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.