Anna Vikström

Fru talman! Vi står bakom alla reservationer, men jag yrkar bifall enbart till reservation 1.

Grunden för vårt lands säkra och högkvalitativa hälso- och sjukvård är dess personal. Vi är nu i den absurda situationen att vårdpersonal i många regioner och kommuner varslas och minskas trots att de behövs i vården och samtidigt som hälso- och sjukvården och omsorgen har stora personalbehov. Denna sjukvårdskris hade kunnat stoppas av nuvarande regering. Men regeringen har inte gjort tillräckligt, och sjukvårdskrisens konsekvenser drabbar nu vården – patienterna och de anställda – runt om i Sverige.

Sjukvårdskrisen är fortfarande ett faktum. Sjukvårdsministerns uttalanden om att det väntar ekonomiskt ljusare tider för sjukvården runt om i Sverige nu när inflationen har gått ned och att den befarade sjukvårdskrisen uteblev kunde inte vara mer missvisande. Två veckor efter uttalandet hade 940 personer varslats inom vården och omsorgen på tre veckor. Antalet varslade i vård och omsorg uppgick i mars i år till totalt 1 016, och år 2024 uppgick det till 6 098.

Antalet anställda minskar också på andra sätt även om uppsägningarna inte motsvarar antalet varslade. Personer som slutar ersätts inte, vikariat avslutas och så vidare. Varsel, neddragningar och uppsägningar drabbar personer som egentligen behövs i vården, vilket drabbar vården och patienterna.

Att bara säga att det inte är lika många som sägs upp som varslas och därmed vifta bort problemet visar att man inte har en aning om de långsiktiga konsekvenserna för kompetensförsörjningen av dessa varsel och nedstängningar. Andra frågor måste ställas, såsom hur förtroendet för arbetsgivaren skadas långsiktigt och om varsel och neddragningar ger en knuff i ryggen på utbildad hälso- och sjukvårdspersonal att permanent lämna yrket.

Att inte kunna ge den vård som man vill kunna ge och som man ser att patienter behöver kan orsaka stress. Detta har tydliggjorts i insändare och protester från personal och fackföreningar. Till exempel protesterade femtio läkare i Region Östergötland nyligen mot nedskärningarna inom den psykiatriska vården. De gav mycket allvarliga exempel på hur neddragningarna försämrade olika vårdområden inom psykiatrin.

Att jobba i en situation där man riskerar att bli av med jobbet ofrivilligt är definitivt inte en god arbetsmiljö – något som är en förutsättning för en god kompetensförsörjning. Att över huvud taget varsla och minska personalen när den långsiktiga kompetensförsörjningen visar på stora problem med att rekrytera personal till vård och omsorg är absurt. Varsel och neddragningar av personal måste stoppas. Det är det första som måste ske.

Regeringen måste se verkligheten som den är och agera därefter. Det är en onormal situation för svensk vård och omsorg att det förekommer uppsägningar och varsel på det här sättet. Vi menar att hela vård- och omsorgsverksamheten måste stärkas, även ur ett beredskapsperspektiv, så att det finns bättre förmåga att hantera stora kriser och krig. Vi menar att vården behöver rustas upp och att personalens arbetsförhållanden behöver förbättras.

Fru talman! Andra åtgärder för regeringen, utöver att agera för att stoppa varsel och neddragningar, är att använda de redskap som finns. Exempelvis finns det åtgärder i den nationella planen för kompetensförsörjning, som är färdig. Detta har kommit från Nationella vårdkompetensrådet. Det är åtgärder som riktar sig även till regeringen.

Den färdigremitterade utredningen om verksamhetsförlagd utbildning och det som kallas för VULF, som har att göra med utbildning, kan regeringen också gå vidare med. Den är remitterad och klar. Utredningarna har ganska likartade förslag, det vill säga att utredare och intressenter har en ganska stor samsyn. Det är dags att gå från ord till handling.

Vi vill också gå vidare och se en beredning för välfärdens personalförsörjning. Förebilder för liknande samverkansstrukturer finns till exempel på försvars- och trygghetsområdet. Ska vi vända utvecklingen vad gäller attraktionskraften i välfärdsyrken på sikt krävs en bred samsyn och ett gemensamt nationellt initiativ.

Fru talman! För närvarande finns det många utredningar och regeringsuppdrag när det gäller en nationell digital infrastruktur inom hälso- och sjukvård, bland annat ett förslag till färdplan. Många uppdrag är klara. Till exempel tog den förra S-regeringen fram flera utredningar, och regeringen tillsatte nya utredningar. Dessa ligger nu alla på Regeringskansliet. Men något som faktiskt införs på riktigt är den nationella läkemedelslistan, även om den är reellt försenad. Men i övrigt är det inte så mycket verkstad utan mest utredningar.

Ska det bli en nationell digital infrastruktur behövs en rad beslut. Det är inte något som sker av sig självt. Det vet vi efter många år med frivillighet och rekommendationer inom hälsoområdet. Det krävs även en bra samordning för staten och för de offentliga och de privata utförarna. Det behövs också ställningstagande till finansiering.

Det är inte gratis att få kommuner, regioner och privata utförare att anpassa sig till statlig styrning inom området digital infrastruktur. Regionföreträdare konstaterade nyligen när det gäller det europeiska hälsodataområdet EHDS att det kommer att kräva omfattande och kostsamma åtgärder i alla medlemsländer och att den svenska regeringens ja till EHDS innebär att regeringen behöver ta ansvar för finansieringen. Den så kallade finansieringsprincipen innebär ju att inga nya obligatoriska uppgifter får införas utan medföljande finansiering till kommuner och regioner.

Det är inte bara önskvärt utan också nödvändigt att beslut kommer på plats om en nationell digital infrastruktur ska bli verklighet. Vi vill alltså att regeringen lägger fram en färdplan om den nationella digitala infrastrukturen till riksdagen.

Vi vill också låta regioner begära in och granska privata utförares patientjournaler. Sveriges Kommuner och Regioner har i en hemställan till regeringen begärt att få ett tydligt lagstöd när det gäller rätten att begära in och granska patientjournaler som ett led i en avtalsuppföljning eller för att förebygga och motverka välfärdsbrottslighet. Socialdemokraterna delar SKR:s uppfattning: Regeringen bör snarast återkomma med ett förslag som ger regionerna denna möjlighet.

Regeringen måste vidta åtgärder för att stoppa varsel och neddragningar. Det är det första som måste ske. Regeringen måste göra verkstad av den nationella planen för kompetensförsörjning och andra liknande nationella förslag på området. De finns. Använd dem!

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret och för debatten!

År 2020, före pandemin, hade Sverige 528 intensivvårdsplatser. Nu, med en befolkning som är några hundratusen större finns det färre platser – en beräkning var 490 platser. Trots pandemin och trots insikten att intensivvårdens kapacitet var för liten är antalet alltså ännu mindre nu, trots att Socialstyrelsen är tydlig med att antalet platser behöver öka med mellan 10 och 20 procent.

En helt avgörande pusselbit för att öka vårdplatserna generellt är kompetensförsörjningen. För att säkra den krävs ett nationellt ledarskap. Ett redskap är den nationella planen för kompetensförsörjning, som vi har nämnt, och den färdigremitterade utredningen om verksamhetsförlagd utbildning, vulf, som regeringen direkt kan gå vidare med.

Ett annat redskap är Socialstyrelsens förslag till åtgärder i den nationella planen för att minska bristen på vårdplatser, som i mångt och mycket överensstämmer med de andra utredningar som vi har nämnt. Det finns också helt andra förslag som handlar om att staten borde agera för att minska bördan av administrativa krav från nationella aktörer. Det tror jag är ett mycket bra förslag.

Det jag inte hittar är en överenskommelse med Sveriges Kommuner och Regioner om vårdplatser, men detta har statsrådet kommenterat.

Det civila försvaret är också en viktig aspekt. Jag vill därför avsluta med något som Aida Hadžialić, regionråd från S i Stockholm, har sagt: Sverige befinner sig i det värsta säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget. Då går det inte att sätta välfärden på svältkur. Sjukvården måste rustas för att klara extrema situationer, och det behöver gå fort.

Herr talman! Jag tackar åter statsrådet för svaret. Att de regionala vårdkompetensråden har kommit olika långt är bra information att få. Att de jobbar på är betryggande.

Jag skulle vilja nämna ett annat område också. Jag nämnde tidigare att det totalt endast tillkom 70 nya vårdplatser i regionerna under 2023. Med anledning av årsdagen för WHO:s klassning av covid-19 som global pandemi har medier rapporterat väldigt mycket om intensivvården och intensivvårdsplatser från olika delar av Sverige de senaste veckorna. När Socialstyrelsen gjorde en årlig uppföljning bedömdes det att det saknades omkring 50 vårdplatser inom intensivvården och att bristen på iva-platser var väsentligen oförändrad. Antalet platser hade alltså inte ökat.

Det ser ut som att den enda region som har lyckats vända trenden inom intensivvården är Stockholm. Glädjande nog ökar intensivvårdsplatserna med tre platser i Region Stockholm trots nationell vårdkris och inflationskris. Men det finns tyvärr exempel på att intensivvårdsplatser stängs ned permanent på andra orter. Det har vi kunnat läsa i medier på senare tid.

Herr talman! Intensivvårdssjuksköterskor och annan personal gjorde heroiska insatser i regioner som drabbades hårt av covid-19. En del har lämnat sina arbetsplatser och tyvärr även yrket. Det var en exceptionell situation. Naturligtvis vore det viktigt med åtgärder för att försöka få tillbaka intensivvårdssjuksköterskorna i vården.

Det finns förslag till åtgärder i den nationella plan för kompetensförsörjning som vi har pratat om. En del riktar sig till regionerna, men en del riktar sig också till staten.

Vårdplatsbristen visar varför den långsiktiga kompetensförsörjningen är så viktig. Då fungerar det inte med stängningar, varsel och neddragningar i sjukvårdskrisens spår. Detta förekommer tyvärr i flera regioner när vårdplatserna i stället skulle behöva byggas ut. Det pågår tyvärr fortfarande.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Bland de tydligaste exemplen på sjukvårdens underdimensionering och brist på personal är svårigheterna att komma till rätta med bristen på vårdplatser. Ur ett längre historiskt perspektiv är det naturligt att vårdplatserna har minskat till följd av den medicinska utvecklingen. Men det finns fortfarande ett gap mellan beräknade behov av och tillgång till vårdplatser.

Socialstyrelsen skrev i en rapport 2024 att det till och med finns ett brådskande behov av att öka antalet vårdplatser. Myndigheten såg att det saknades över 2 000 vårdplatser under 2023. 18 regioner hade vårdplatsbrist, och det var bara två regioner som hade en vårdplatsbrist som var mindre än 5 procent. Socialstyrelsen föreslog också riktvärden för genomsnittlig beläggningsgrad om 85 procent i oplanerad vård och 95 procent för planerad vård. För intensivvården föreslogs lägre riktvärden.

Socialdemokraterna har välkomnat uppdraget till Socialstyrelsen som gavs 2023 om att ta fram en nationell plan för att minska bristen på vårdplatser men ser samtidigt att det är otillräckligt. Vi anser att en större tyngd bör ges åt av Socialstyrelsens framtagna riktvärden och har i riksdagen därför tagit initiativ för att göra dessa mål bindande.

Herr talman! För att kunna tillgodose ett nödvändigt antal vårdplatser krävs en fungerande kompetensförsörjning. Det fanns en överenskommelse med Sveriges Kommuner och Regioner när det gäller detta område, och den nationella planen för kompetensförsörjning lämnades nyligen från Nationella vårdkompetensrådet, vilket borde ha relevans för kommande åtgärder. De åtgärder som statsrådet redovisar är i huvudsak åtgärder som, om de genomförs och inte bara blir utredningar, är i rätt riktning. Men det pågår också en verklighet som statsrådet naturligtvis är medveten om med varsel och uppsägningar inom vård och omsorg – 677 varslade hittills i år, förra året 6 098 inom vård och omsorg.

Antalet anställda har minskat på andra sätt, även om uppsägningarna inte motsvarar antalet varslade. Jag har svårt att tänka mig annat än att neddragningar och varsel är skadliga för den långsiktiga kompetensförsörjningen. Varsel och uppsägningar drabbar personer som egentligen behövs i vården. Hur skadas förtroendet för arbetsgivaren långsiktigt? Ger varsel och nedstängningar en knuff i ryggen på utbildad hälso- och sjukvårdspersonal att permanent lämna yrket? Att jobba i en situation där man riskerar att bli av med jobbet ofrivilligt ger i alla fall definitivt inte en god arbetsmiljö, vilket är en förutsättning för god kompetensförsörjning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Äldreomsorg

Fru talman! Tack, Mona Olin, för svaret!

Jag kan hålla med om det sista som ledamoten sa; vi ska verkligen lyfta fram positiva exempel. Jag nämnde tidigare filmen som hade premiär förra året och som till och med fick pris på Guldbaggegalan, tror jag att det var. En annan fantastisk film heter Det omätbara, som jag rekommenderar alla att titta på. Den handlar just om omsorgen på golvet och vilket fantastiskt fint arbete anställda gör i kontakten med äldre, sjuka och barn och inom LSS. Vi ska verkligen lyssna på det. Det är helt rätt.

Men när det gäller det stora perspektivet och det som vi här och regeringen måste tänka på är om omsorgen har tillräcklig finansiering. Det har den inte. De generella statsbidrag som uteblev från regeringen och SD hade kunnat få väldigt stor effekt på de uppsägningar som vi nu ser breda ut sig över landet och som innebär att äldreomsorgen går åt fel håll i förhållande till vad vi sa under pandemin.

SD går alltså med på stora skattesänkningar för höginkomsttagare i stället för att satsa på äldreomsorgen. Det är också en tid av kris i befolkningen. Många har problem med att betala hyra, köpa mat och betala sina läkemedel. Det gäller inte minst pensionärer med låg pension. Det är alltså helt fel satsningar.

Jag skulle också vilja få svar på vad som hände med språksatsningarna. Vår regering lämnade två färdiga utredningar som handlade om språk inom äldreomsorgen. Men ingen av dem togs vidare. I stället tillsatte man en ny utredning. Jag vill veta varför.

Fru talman! Tack, Mona Olin, för anförandet!

Sverigedemokraterna försöker verkligen få det att låta som att äldreomsorgen är viktig för partiet. Det tyckte jag även i debatten förra året. Men vi vet att äldreomsorgen inte finns med i Tidöavtalet, vilket sänder en tydlig signal till alla som läser det att den inte är prioriterad.

Tvärtom verkar Sverigedemokraterna inte ha några stora problem med att stora varsel och personalminskningar pågår inom äldreomsorgen även när SD är med och styr lokalt.

Jag kan inte se några förslag som styrker att Sverigedemokraterna tycker att äldreomsorgen är viktig. Då menar jag inte ord utan konkreta politiska förslag som leder till beslut. Det jag ser är att uppsägningar och varsel fortsätter inom äldreomsorgen, vilket är otroligt bekymmersamt.

Det sker väldigt mycket under radarn, även i medierna. Det har inte stått särskilt mycket om det, men jag hoppas att ledamoten är medveten om hur det ser ut.

Det leder till sämre arbetsmiljö och sämre arbetsvillkor, när vi tvärtom behöver vända på detta för att få fler som vill stanna att orka. De tycker faktiskt om sitt arbete väldigt mycket men klarar inte av det i praktiken.

Regeringen har nu kommit ganska långt ifrån att reformera och bygga upp äldreomsorgen, för att åtgärda de brister som uppdagades under pandemin. Vad vill Sverigedemokraterna göra för att stoppa varsel och uppsägningar inom äldreomsorgen?

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 9.

I september förra året kom filmen Så länge hjärtat slår, som är baserad på att vårdbiträdet Stine Christophersen visselblåste om pandemihanteringen på ett privat äldreboende. Det har också kommit ny forskning om personalens egna erfarenheter av covid-19 på äldreboenden. Jag är verkligen glad för att konsekvenserna av pandemin inom äldreomsorgen har synliggjorts på senare tid utifrån de äldres, de anhörigas och de anställdas perspektiv. Vi behöver påminnas, för det finns fortfarande väldigt mycket att göra för att äldreomsorgen ska bli bättre.

Men jag vill också säga att jag i grunden är imponerad av hur äldreomsorgen i särskilda boenden har utvecklats till det den är i dag, med hemliknande miljöer och aktiviteter utifrån förmåga och vilja. Jag är imponerad av hur personalen, som ofta är undersköterskor, har byggt upp verksamheten med stor professionalitet och kompetens.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Äldreomsorg

Ett exempel är Ekerö, där jag nyligen träffade äldre och personal inom äldreomsorgen. Mitt intryck var att de äldre som vi pratade med verkligen uppskattade verksamheten, att personalen var välutbildad och att det fanns sjuksköterskor och rehabiliteringsresurser samt bra processer för att utbilda om välfärdsteknik.

Det finns som sagt många äldreboenden och hemtjänstverksamheter i Sverige som erbjuder en sammanhållen vård och omsorg av hög kvalitet. Men kvaliteten är ojämn över landet, och det finns brister vad gäller medicinsk kompetens och samordning. För detta krävs reglering och resurser.

Det är i regel multisjuka äldre med komplexa vårdbehov som bor på särskilt boende. Det blir också fler personer som har de tillstånden. Tyvärr drabbas de av att den medicinska vården och behandlingen fortfarande visar omfattande brister. Det gäller bland annat läkemedelshantering, vård i livets slutskede och bedömning av patientens hälsotillstånd för att kanske tillkalla sjuksköterska eller läkare. Kommuner förväntas kunna ombesörja alltmer av den sjukvård som tidigare låg på regionernas ansvar.

Mot bakgrund av detta, fru talman, behöver nu en ny resa göras för att förbättra den kommunala hälso- och sjukvård som ges inom äldreomsorgen.

Den S-ledda regeringen tog initiativ till en utredning om en ny äldreomsorgslag. Den lämnade flera förslag på lagstiftning som syftar till att stärka hälso- och sjukvården för personer med äldreomsorg, bland annat om fast läkarkontakt, fast omsorgskontakt, dygnetrunttillgång till läkare och sjuksköterska, stärkt rehabiliteringsansvar och även ledning och samordning av den kommunala hälso- och sjukvården. Men SD och regeringen valde att stoppa införandet av en äldreomsorgslag, lade utredningen på hyllan och tillsatte i stället av oklar anledning en ny utredning.

Socialdemokraterna vill att regeringen lägger fram ett lagförslag om att stärka hälso- och sjukvården inom äldreomsorgen. Jag har dock inte så väldigt stora förhoppningar, eftersom det varit stiltje från regeringen när det gäller egna förslag inom äldreomsorgsområdet sedan mandatperiodens början.

Fru talman! Den förra S-ledda regeringen påbörjade det stora arbetet med att lyfta, trygga och modernisera den svenska äldreomsorgen. Vi tog initiativ till skyddad yrkestitel för undersköterska och en utredning om hållbar kompetensförsörjning inom vård och omsorg om äldre. Vi tog initiativ till Äldreomsorgslyftet, ett statsbidrag för kompetensförsörjning av personalen, och till ett sektorsbidrag från staten som gick direkt till äldreomsorgen. Vi tog också fram ett centralt stöd för språkbedömning, införde fast omsorgskontakt med mera.

De anställdas arbetsmiljö och arbetsvillkor är dock inte tillräckligt bra, vilket gör det svårt att rekrytera och leder till att undersköterskor och vårdbiträden väljer att sluta trots att de säger att de egentligen älskar sitt jobb. Dessutom behövs fler anställda än det egentligen finns tillgång till. Situationen är än mer bekymmersam nu, då det trots att behoven att rekrytera är stora varslas och sägs upp personal inom vård och omsorg.

Förra året varslades 6 098 anställda inom vård och omsorg i hela Sverige, i år hittills, till och med februari, 659. I Rättviks kommun, till exempel, varslades i februari 60 omsorgsbiträden inom äldreomsorg och LSS. Trots att Region Stockholm inte varslat vårdpersonal var över 2 000 varslade i länet av andra arbetsgivare, privata och kommuner, till exempel Förenade Care i Österåker och Anooni i Sollentuna. Haninge kommun sa upp 17 vårdbiträden precis före jul. Detta säger att det finns en bristande statlig finansiering av välfärden i en tid av kris.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Äldreomsorg

Fru talman! En verksamhet som skulle behöva byggas upp rustas i stället ned. Det är hög tid för fler reformer inom äldreomsorgen. Vi ser dock att regeringen prioriterar annat, till exempel sänkt skatt, före kvaliteten i äldreomsorgen och att det finns fog för oron som flera gett uttryck för: att äldreomsorgens behov hamnat i skymundan.

Vi vill att Äldreomsorgslyftet förlängs. Vi vill fortsatt stärka undersköterskans roll och den medicinska kompetensen och förbättra kompetensutvecklingen. Vi vill att språkkrav och språkträning kommer på plats snarast. Vi vill också att förslagen i den nationella planen för vårdens kompetensförsörjning tas vidare av regeringen.

En stark äldreomsorg är, liksom barnomsorgen, ett viktigt verktyg för ett jämställt och jämlikt samhälle där det går att kombinera lönearbete med omsorg om sina nära. Vi socialdemokrater vill att äldreomsorgen ska hålla hög kvalitet över hela landet, utgå från den äldres behov och självbestämmanderätt och bemannas av rätt utbildad personal med bra arbetsmiljö och trygga anställningsvillkor.

Fru talman! Tack, Malin Höglund, för svaret!

Heltid och ledarskap är viktiga områden. Men när det gäller just omställningen från ett yrke till ett annat kommer inte Äldreomsorgslyftet att räcka. Här pratar vi om en helt annan typ av stöd från staten för att kunna klara av en förändring när det gäller arbetskraft som vill byta jobb.

Jag skulle vilja vara tydlig och säga: Vi vet vad regeringen prioriterar, och det är inte äldreomsorgen. Jag måste säga att jag är förfärad över de stora varsel och det antal uppsägningar som sker inom den kommunala äldreomsorgen. Jag trodde faktiskt inte att det var så mycket som det är.

Jag hoppas verkligen att ledamoten känner till att det ser ut på det här sättet. Det ser ut som att det är de borgerliga kommunerna som har lättast att göra de här neddragningarna, i alla fall vad jag har sett. Det är inte uteslutande så, men det är i hög grad på det viset.

Jag ser också framöver att ni har neddragningar i budgeten för 2027 med ungefär 2 miljarder, Malin Höglund. Det kanske är Äldreomsorgslyftet som lyfts bort, och då står vi i en ganska problematisk situation när det gäller kompetensförsörjningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Äldreomsorg

De generella statsbidragen till kommunerna var alldeles för små. Vi lade 6 miljarder mer. Ni pratar om att ni vill göra vissa förändringar, men det finns inga pengar. Det ni lägger är småpengar på anhörigstöd. Anhörigstöd är väldigt viktigt, men det är ju ingenting som förändrar situationen och stoppar uppsägningarna.

Vad vill regeringen göra rent konkret för att stoppa de allvarliga varsel och neddragningar som finns inom äldreomsorgen?

Fru talman! Tack, Malin Höglund, för anförandet!

Jag vill prata om att ökningen av antalet sysselsatta de kommande åren – de som kommer ut på arbetsmarknaden de kommande tio åren – inte räcker till för att täcka de växande behoven i äldreomsorgen och hälso- och sjukvården.

Det finns också väldigt mycket att göra för att förbättra arbetsmiljö och arbetsvillkor. Det handlar om kompetensutveckling för att fler ska vilja och orka stanna i äldreomsorgen, som flera talare har talat om här tidigare.

Men det kan också behövas andra statliga åtgärder för att anställda ska kunna utbilda sig och gå från en annan bransch till äldreomsorgen, till exempel inom kommunerna. Det kan finnas övertalighet inom vissa områden, och det kan tänkas att det finns ett intresse för att byta men att man i vuxen ålder inte har möjlighet att leva utan lön på det sättet.

Vi lyckades påverka regeringen att behålla Äldreomsorgslyftet, som vi införde. Det är bra. Men regeringen behöver göra mer för att klara situationen när det gäller kompetensförsörjningen i framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Äldreomsorg

De varsel som skett och som sker inom vård och omsorg – 6 098 förra året och 659 i år till och med februari – är mot bakgrund av att det samtidigt finns väldigt stora rekryteringsbehov helt orimliga. Det gäller inte minst den långsiktiga kompetensförsörjningen och hur den påverkas. Många av dem som har sagts upp finns inom kommunerna.

Vad gör Moderaterna och regeringen för att stoppa varslen inom äldreomsorgen?

Fru talman! Vi borde lära av tidigare misstag och de långsiktiga konsekvenserna av dessa. Med ”vi” menar jag då i första hand regeringen.

Det är därför jag lyfter upp exemplet Sollentuna, som var tidigt ute. Det första området med bristande kontroll var ekonomin. Kommunen har nu 1 300 tomma skolplatser och hade länge cirka 1 000 tomma platser. De ekonomiska konsekvenserna är enorma. Man beräknar kostnaden för tomma platser till 20 miljoner kronor per år. Samtidigt driver skolpengssystemet fram större klasser, lägre lärartäthet, mindre stöd, som Eva Lindh pratade om, och försämrad arbetsmiljö för både elever och lärare.

Bristen på kontroll över organisationen illustreras av den norska skolkoncernens etablering. Ett annat exempel är att Skolinspektionen sa ja till ytterligare en fristående skola med internationell inriktning trots att det redan fanns fem sådana skolor i kommunen. Det spelade ingen roll att kommunen den här gången faktiskt sa nej i sitt yttrande. Den lokala politiska demokratins åsikter vägde lätt.

Det tredje området med bristande kontroll handlar om att kommunens demokratiskt valda politiker har stora svårigheter att påverka skolsegregationen. Trots att vi har skolval sorterar marknadskrafterna effektivt eleverna till olika skolor efter föräldrarnas utbildningsnivå och ekonomiska styrka. Det gäller både fristående och kommunala skolor, och detta är väldigt tydligt i Sollentuna.

Händelseutvecklingen i Sollentuna borde vara en varningssignal för hela Sverige. Det är därför väldigt viktigt att de frågor som Åsa Westlund har ställt får svar och att det vidtas åtgärder för att ta itu med detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar för att jag får vara med i debatten och för svaret från statsrådet.

Den här interpellationsdebatten får mig att associera till Sollentuna, där jag var gruppledare i barn- och ungdomsnämnden i tio år. Det som hände där fick långsiktiga konsekvenser för kommunen.

Den borgerliga majoriteten sa under min tid i nämnden ja till i stort sett alla ansökningar av nya friskolor. Det blev ganska snart en överetablering, och ett antal – inte så få – kommunala skolor stängde. Sollentunas borgerliga majoritet sålde också, med mycket förmånliga lån, två grundskolor till privatpersoner som bildat företag. Kommunen gick in med ett lån som köparen skulle betala av under 15 år och där de första fem åren var amorteringsfria. I en dom i kammarrätten fälldes kommunen då rätten ansåg att betalningsvillkoren hade utformats som ett individuellt riktat stöd till respektive köpare.

En av de skolor som såldes av kommunen köptes senare, för några år sedan, av en norsk skolkoncern och förvandlades då – över sommaren, faktiskt – till en internationell skola. Detta skedde utan Skolinspektionens tillstånd och utan att föräldrarna informerades. Krisen var ett faktum: Elever hoppade av, föräldrar protesterade och Skolinspektionen riktade skarp kritik. Till slut gav denna skolföretagare upp, men en annan skolkoncern tog över. Skolor ska inte kunna köpas och säljas på det här sättet. Det är mycket riskabelt, särskilt för eleverna. I det här fallet fick eleverna efter sommaruppehållet uppleva att alla lärare pratade engelska.

Sollentuna och andra kommuner använde termen ”avknoppning” när verksamheter helt enkelt gavs bort eller såldes för symboliska summor till företag, med inventarier och allt. Senare överklagades flera avknoppningar i domstol, och andra kommuner blev fällda bland annat för att ha sålt skolorna för billigt eller gynnat enskilda personer och företag. Avknoppningar fick dåligt rykte och minskade eller upphörde.

I denna interpellation till statsrådet är det inte en försäljning som är aktuell, men i likhet med tidigare processer handlar det om att en politisk majoritet ser till att en tidigare kommunalt driven skolverksamhet övergår till att drivas av en privat friskoleägare, indirekt eller direkt. Det är alltså samma mål, men metoderna är lite olika – och ifrågasatta. Frågan är om det är olagligt, som tidigare avknoppningar visade sig vara.

Vad jag vet är att konsekvenserna av marknadskrafterna i skolan på lång sikt har visat sig vara att Sollentuna mer eller mindre förlorat kontrollen över tre olika områden som rör skolan. Det första är skolans organisation, det andra är ekonomin och det tredje är att kommunens demokratiskt valda politiker har stora svårigheter att påverka skolsegregationen. Detta framgår i en ny rapport som heter Vad hände när marknadskrafterna fick styra skolan i Sollentuna? och som är skriven av Sten Svensson för Nätverket för en likvärdig skola tillsammans med Sollentunas Föräldranätverk.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)

Herr talman! I utredningen om tandvård för våldsutsatta föreslås att tandvård för skador efter våld i nära relationer inte ska kosta mer än ett läkarbesök och inte vara en ekonomisk fråga för den som utsatts. Utredningen föreslår också att frågor om våldsutsatthet regelbundet ska ställas till alla som besöker tandvården. Utredningens förslag lämnades i februari 2023.

Min fråga till statsrådet Jakob Forssmed är om man tänker gå vidare med utredningens förslag och i så fall när de patienter som berörs kan få slippa att själva betala hela eller delar av tandvårdskostnaden för dessa skador.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Camilla Waltersson Grönvall.

I augusti framkom via polisen att flera HVB-hem drivs av organiserad släktbaserad brottslighet och har individer från kriminella nätverk bland sina anställda. I mitten av oktober var HVB-hemmen fortfarande öppna.

En ny granskning av Ekot visar att Inspektionen för vård och omsorg i en rad fall har låtit HVB-hem fortsätta trots larm om missförhållanden från enskilda poliser om bland annat narkotikahantering, knivar på rummen och allmän misär.

Kriminalvården slog larm om att anställda på ett HVB-hem i Uppland kan kopplas till gängkriminalitet, men Ivo ansåg att HVB-hemmets verksamhet skulle få växa.

Vad avser statsrådet att vidta för åtgärder med anledning av dessa uppgifter? Ivo säger själva att de behöver lagändringar och ytterligare medel för att kunna utöva sin verksamhet.

Fru talman! Jag tackar sjukvårdsministern för svaret och för debatten.

Kompetensförsörjningen i vården känns som en evig fråga. Jag tyckte att det var ett bra grepp av den förra regeringen att tillsätta Nationella vårdkompetensrådet, och de har lämnat ifrån sig mycket viktiga underlag. Jag håller med om att arbetsgivarens ansvar är viktigt. Det är dock inte de utan sjukvårdsministern som står här i talarstolen, och då ställer jag framför allt frågor som direkt berör regeringen. Jag tycker ändå att det låter ganska positivt och ser fram emot att det kanske kommer propositioner som tagits fram i samarbete med Utbildningsdepartementet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi i Socialdemokraterna har mot bakgrund av den växande personalbristen och dess konsekvenser lyft upp ett behov av en beredning för välfärdens personalförsörjning. Vi ser att man som förebild kan ha de beredningar som finns inom försvars- och trygghetsområdet, om man inte får den effekt man hoppas på. Det finns också möjligheter till en samlad dialog med många andra intressenter och aktörer på området på ett sätt som den här formen kanske inte riktigt hade från början.

Vi har dessutom redan motionerat om de så kallade VULF-avtalen i två olika utskott. Vi ligger därmed lite före och hoppas att regeringen kommer att lägga fram en sådan proposition. Men vi vill även se en analys av de förslag som har lämnats av Nationella vårdkompetensrådet och att valda åtgärder genomförs. Det känns som att det hela sker lite undercover.

Nu har jag fått veta mycket mer genom den här debatten, vilket jag är väldigt glad för. Det är ju viktigt att gå från ord till handling.

Fru talman! Tack, sjukvårdsministern, för kompletterande svar!

Jag tycker själv att Nationella vårdkompetensrådets förslag verkar genomtänkta. De har gett ut rapporter sedan 2020, och en del av förslagen återkommer i flera rapporter. De verkar vara väl genomarbetade.

När jag vid några tillfällen tidigare har frågat vad regeringen gör med förslagen har jag alltid blivit hänvisad till att arbetet med den nationella planen pågår. Men den är här sedan slutet av maj, och dessutom har rådet lämnat en delrapport om det förlängda uppdrag som regeringen gav, ett uppdrag om förankring. Det ser ut att gå bra med förankringen. Det kommer kanske också en del medskick. Men jag har ändå svårt att tro att det på något avgörande vis förändrar de här förslagen fullständigt. Det kanske blir en del justeringar, absolut.

Nu förankras förslagen hos andra berörda - regioner, högskolor och så vidare. Men förankras de hos regeringen? Vad säger regeringen i så fall? Är vissa förslag förkastade? Eller har man lämnat något besked om att de inte är aktuella? Det skulle jag vilja veta.

Jag tycker fortfarande att det är lite rörigt när det gäller vem som ska göra vad. Jag skulle gärna vilja ha en tydligare bild av hur regeringen tänker om själva användbarheten i förslagen.

Dessutom har jag svårt att tro att sjukvårdsministerns åsikter om de här frågorna inte har betydelse i till exempel samtal med utbildningsministern. Jag hör nu att det finns ett samarbete på Utbildningsdepartementet, men om detta görs ur ett kompetensförsörjningsperspektiv måste ju sjukvårdsministerns åsikter vara viktiga. Här måste olika departement arbeta tillsammans då det handlar om åtgärder som verkligen främjar kompetensförsörjningen långsiktigt i vården.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har både sagt och skrivit att man vill stärka det nationella arbetet för kompetensförsörjningen. Nu finns det konkreta förslag att ta tag i. Som jag nämnde tidigare gäller det även primärvården.

Just nu finns det i Platsbanken 4 627 lediga jobb som sjuksköterska och 1 035 lediga jobb som läkare. Samtidigt är ungefär 13 000 sjuksköterskor inte sysselsatta i sin yrkesroll.

Min fråga till sjukvårdsministern gäller om uppdraget till Nationella vårdkompetensrådet har förändrats eller kommer att förändras med anledning av varsel och neddragningar av personal och uppdragets effekter på den långsiktiga kompetensförsörjningen. Jag ställde denna fråga då vi vet att neddragningar påverkar attraktiviteten i yrket och hos arbetsgivaren. Till svar har jag fått en del budgetsiffror, men det var inte det jag frågade efter.

I en del regioner har det lagts varsel och skett uppsägningar. Det är bara fakta. Men att jobba med kompetensförsörjning är en långsiktig uppgift, så hur bör huvudmän och regeringen agera i denna situation för att minska en långsiktigt negativ påverkan på attraktiviteten i vårdyrken och hos arbetsgivare? Är de förslag som Nationella vårdkompetensrådet tagit fram fortfarande relevanta, eller bör de kompletteras av rådet med tanke på den situation vi befinner oss i? Det är kanske en svår fråga att besvara, men jag tycker att den bör ställas.

Fru talman! Tack för svaret, sjukvårdsministern!

Jag skrev mina frågor till sjukvårdsministern eftersom jag inte har kunnat få klarhet i om regeringen har genomfört eller avser att genomföra några av de åtgärder som Nationella vårdkompetensrådet har föreslagit i de delar som avser beslut från regeringen. Det har länge varit tydligt att det behöver vidtas åtgärder för vårdens långsiktiga kompetensförsörjning. Det var också ett skäl till att den förra regeringen tillsatte Nationella vårdkompetensrådet.

Jag instämmer i statsrådets ord om personalens betydelse för att öka vårdkapaciteten och korta vårdköerna och om att personalen är hälso- och sjukvårdens viktigaste resurs och den grund som hälso- och sjukvården vilar på.

Nationella vårdkompetensrådet har lämnat ett flertal olika rapporter. Jag ska inte ge mig på att räkna dem exakt, men det ser ut att vara minst 20. Exempel är Kompetensförsörjning inom primärvården, Kompetensförsörjning av barnmorskor i förlossningsvården, Förenade anställningar vid de medicinska fakulteterna 2018-2020 och nu senast Förslag till en nationell plan för hälso-och sjukvårdens kompetensförsörjning.

I förslaget till nationell plan finns 25 förslag på åtgärder, varav de flesta riktar sig till regioner, kommuner, högskolor och universitet. Men en hel del, cirka tio, riktar sig direkt till regeringen, till exempel att se över möjligheterna till nationell samordning av systematisk och fortlöpande fortbildning för vårdens professioner och att ge lämplig myndighet i uppdrag att ta fram ett nationellt ledarskapsprogram för chefer inom hälso- och sjukvård samt tandvård.

Andra exempel är att säkerställa att avtal för vårdvetenskaplig utbildning, lärande och forskning, så kallade Vulfavtal, införs för vissa hälso och sjukvårdsutbildningar för att stärka förutsättningarna för verksamhetsförlagd utbildning och säkerställa forskningsmedel för fler hälso- och sjukvårdsutbildningar. Ytterligare förslag är att stimulera universitet och högskolor att samordna vissa hälso- och sjukvårdsutbildningar med få studenter. Detta är bara exempel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För två år sedan kom också många och tydliga förslag för att förbättra kompetensförsörjningen inom primärvården, till exempel att öka antalet ST-tjänster i allmänmedicin och tillsätta en nationell samordnare för att jobba med regioner mot målet för specialistläkare i primärvården.

Sjukvårdsministern hänvisar till ett utredningsuppdrag om regelverk och strukturer för personal inom hälso- och sjukvård och tandvård. I direktivet till den utredningen ser jag en hänvisning tillbaka till Nationella vårdkompetensrådets arbete. Jag blir alltså inte särskilt klok på vad utredningen ska göra mer exakt.

Jag skulle gärna vilja veta mer om hur regeringen har agerat med anledning av förslagen från Nationella vårdkompetensrådet. Är några åtgärder på gång? Har regeringen tagit ställning till några av dessa förslag eller inte?

Herr talman! Jag har väldigt svårt att se att det skulle vara ett första steg i rätt riktning att införa ensidiga nedskärningar för en stor ungdomsgrupp med dålig ekonomi. Det hade varit extremt mycket bättre att försöka adressera den stora ojämlikheten i Sverige när det gäller tandvård, att vi har en kompetensbrist som är jättestor eller att tandvården är en ökad marknad för välfärdsbrottslighet. Det finns ett oerhört stort behov av åtgärder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändrad åldersgräns för avgiftsfri tandvård

Den stora konflikten här handlar om att regeringen sänker skatten med miljarder för välbeställda. Då finns det pengar. Hade man velat förbättra tandhälsan för alla i stället för att ställa unga mot äldre hade man kunnat göra det.

Ni vill hänvisa alla dessa unga till privata vårdgivare. Vi vet att deras priser ökar. Det förekommer till och med exempel på att enstaka åtgärder har legat 180 procent över referensprislistan. Det är dit regeringen nu skickar dessa 20-åringar med ingen eller låg inkomst, unga vuxna med dålig tandhälsa och behov av tandreglering och andra i denna grupp som har särskilda tandvårdsbehov.

Det framhålls dessutom i propositionen som en fördel för regeringen och Sverigedemokraterna att unga hamnar på denna privata tandvårdsmarknad med obegränsad prissättning. Det står i propositionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändrad åldersgräns för avgiftsfri tandvård

Herr talman! Jag skulle ändå vilja fokusera på det ärende som vi diskuterar i dag och den möjlighet som regeringen har haft att lägga fram en tandvårdsreform som syftar till en mer jämlik tandvård.

Det är sant att det finns stora problem i tandvården i Sverige, men att bara lägga en besparing på de unga kommer inte att lösa problemen. Regeringen har inte heller lagt fram något heltäckande förslag. Det här är bara en besparing på unga vuxna med svagare ekonomi i en situation när man är väldigt hårt pressad ekonomiskt. Familjer är det, och unga är det också. Det är varsel, och det är svårigheter att få jobb efter gymnasiet. Det är unga vuxna som sitter i kläm här.

I propositionen står det faktiskt också något klokt: Avgiftsfri tandvård för unga vuxna med mer omfattande tandvårdsbehov och svag ekonomi kan innebära en möjlighet att åtgärda problemen i god tid. Annars kan problemen riskera att påverka tandhälsan under väldigt lång tid framöver. Så står det i propositionen, men det påverkar inte regeringens förslag. Det är ändå en insikt.

Nu pratar jag om bettutvecklingsperspektiv, alltså långvarig tandreglering och så vidare. Då kan det vara motiverat att erbjuda de unga vuxna en möjlighet till avgiftsfri behandling, men nu får de inte det längre. Det finns ingen åtgärd alls i propositionen som tar hänsyn till det här.

I stället framhåller regeringen att det är en fördel att den här gruppen överförs från en prisreglerad till en konkurrensutsatt del av tandvårdsmarknaden. Det är så man argumenterar. Det är positivt för den privata tandvårdsmarknaden och negativt för individerna.

Herr talman! Jag yrkar bifall till vår reservation.

Regeringens förslag är att göra en ensidig nedskärning på tandvårdsområdet för alla personer mellan 20 och 29 år utan att samtidigt lägga fram några förslag på förbättringar. Regeringen tar bort avgiftsfri tandvård för 20-23-åringar och halverar det allmänna tandvårdsstödet för 24-29-åringar. För att ha råd med stora skattesänkningar för höginkomsttagare nästa år sparar regeringen och Sverigedemokraterna på tandvården. Socialdemokraterna motsätter sig dessa nedskärningar.

Den förra S-ledda regeringen beslutade att ge en särskild utredare i uppdrag att se över hur tandvårdssystemet kunde utvecklas för att bli mer resurseffektivt och jämlikt. Utredningen skulle bland annat föreslå modeller för ett nytt och justerat statligt högkostnadsskydd. I mars 2021 överlämnade utredningen sina förslag till regeringen och föreslog då ett nytt högkostnadsskydd.

Som en del av finansieringen föreslogs samtidigt besparingar på tandvårdsområdet i form av sänkta åldersgränser för avgiftsfri barn- och ungdomstandvård samt för det statliga tandvårdsstödet. Tandvårdsutredningen konstaterade att detta var tänkbara förändringar för att, tillsammans med ytterligare tillskott, finansiera ett nytt högkostnadsskydd.

Men i stället för att gå vidare med tandvårdsutredningens förslag tillsatte regeringen en ny utredning och föreslår nu en ensidig besparing inom tandvårdsområdet för 20-29-åringar. Regeringen har genom att lägga fram denna besparing utan att samtidigt lämna några förslag om förbättringar försenat möjligheterna att införa ett nytt högkostnadsskydd för tandvård.

Det finns risker med förslaget som inte är tillräckligt analyserade. Även om unga vuxna generellt har bättre mun- och tandhälsa än till exempel äldre är det samtidigt så att munhälsa och tandvårdskonsumtion skiljer sig åt mellan olika grupper och individer i samhället även inom åldersgrupper. Till exempel anser 6 procent av alla mellan 16 och 29 år att de har dålig munhälsa. Att ta bort eller minska det ekonomiska incitamentet för denna grupp att besöka tandvården skulle kunna leda till stora konsekvenser för dem, skriver Tandvårds- och läkemedelförmånsverket. Det finns grupper och individer mellan 20 och 29 år som har större behov, och de kan komma att drabbas hårt av förslaget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändrad åldersgräns för avgiftsfri tandvård

Den höjda åldersgränsen för avgiftsfri tandvård har framför allt gynnat de personer som annars hade slutat besöka tandvården kontinuerligt. Avgiftsfri tandvård har ökat sannolikheten att personer med dålig tandhälsa och personer som lever i hushåll med låg disponibel inkomst besöker tandvården för undersökning.

De som är mellan 20 och 23 år ska nu få ett allmänt tandvårdsbidrag med 600 kronor om året. Referenspriset för en vanlig undersökning är 1 015 kronor nästa år, men väldigt många tandkliniker har ett högre pris då det är fri prissättning. De 600 kronorna räcker alltså inte långt, inte ens till en vanlig undersökning.

Inspektionen för socialförsäkringen anser att konsekvensanalysen för patienter är alltför knapphändig i förslaget och tycker att det är nödvändigt att analysera konsekvenser för olika grupper i samhället inför förändringar i det statliga tandvårdsstödet. Men någon sådan analys finns tyvärr inte med i propositionen. Flera myndigheter efterlyser också uppföljning av konsekvenser efter införande.

Herr talman! Det finns också en risk för att de som tidigare har haft avgiftsfri tandvård tappar kontakten med tandvården med det här förslaget. Regeringen har inte lagt fram förslag på någon åtgärd som skulle kunna motverka en sådan risk, till skillnad mot den förra tandvårdsutredningen, som hade ett sådant förslag: en tandhälsoplan. Det är en brist i propositionen.

Jag tror att företrädare för regeringspartierna och SD kommer att tala om andra politiska förslag för tandvården än det vi ska debattera i dag, och vi har redan hört dem göra det. Men regeringen har inte lagt fram några andra propositioner än detta förslag, som innebär att alla 20-29-åringar nästa år kommer att få lägre subvention för tandvårdsbesök än de fick före reformen. Särskilt drabbas 20-23-åringar, som har haft avgiftsfri tandvård. Det är en besparing på 576 miljoner. Andra förslag har skjutits på framtiden. Tandvårdsutredningens övriga förslag för att få en resurseffektiv och jämlik tandvård har inte använts.

Socialdemokraterna anser att det i nuvarande tuffa ekonomiska läge är helt fel tänkt att nästa år göra ungas tandvård dyrare.

(Applåder)

Herr talman! Tack, ledamoten, men jag uppfattade inte något svar på min fråga. Jag kommer att upprepa den.

Jag vill ändå påpeka att det förslag som behandlas i dag och som vi nu debatterar ligger väldigt långt från Sverigedemokraternas vallöfte. Man kan säga att det är dess motsats. I stället för att införa ett högkostnadsskydd görs en ensidig besparing på ungas tandvård.

Om vi talar om tandvårdsutredningen som vi tillsatte fanns det ett helt koncept för högkostnadsskydd. Där ingick till exempel en tandhälsoplan med billig basundersökning av tänderna. Det förslag som läggs fram i dag innehåller ingenting sådant. Det ser heller inte ut att komma någonting sådant framöver.

Det som är fel här är att man ensidigt gör en nedskärning på tandvårdsområdet för alla personer i åldern 20-29 år utan att samtidigt lägga fram några förslag på förbättringar.

Jag kommer återigen till övergångsreglerna och den fråga jag ville ha svar på. Övergångsreglerna borde ha omfattats av en finansieringsprincip. Regeringen minskar nu den statliga utgiften och vältrar över kostnaderna på regionerna.

Vad kommer Sverigedemokraterna att göra för att regionerna ska få en kompensation för detta? Det är trots allt sjukvårdskris i regionerna, vilket innebär att det allvarligt påverkar deras ekonomi.