Alexandra Völker

Fru talman! Jag vill börja med att tacka Alireza Akhondi för en otroligt viktig interpellation. Det är viktigt för oss som riksdag att följa upp det tillkännagivande som vi gemensamt riktade till regeringen i maj i år.

Det är ingen hemlighet att vi socialdemokrater, tillsammans med övriga oppositionen, hade önskat att utrikesministern och regeringen haft i uppdrag att samla medlemsländerna för en terrorlistning redan när vi gick in i EU-ordförandeskapet så att man faktiskt hade ägnat sig åt det under det halvår då Sverige höll i klubban i EU. Men jag är ändå glad att det när vi väl fick igenom ett tydligt beslut i Sveriges riksdag skedde med en enig riksdag. Så viktig är nämligen denna fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Varje dag kämpar människor i Iran för sin rätt till frihet och demokrati. Varje dag riskerar kvinnor sina liv genom att göra sådant som borde vara helt självklart. Varje dag visar också regimen i Iran sin brutalitet. Sedan vår förra interpellationsdebatt, som ägde rum den 29 september och som också utrikesministern hänvisar till i sitt svar, har ännu en ung kvinna förlorat livet på grund av moralpolisens brutalitet. Sedan vår förra interpellationsdebatt har dessutom Hamas genomfört ett brutalt terrordåd i Israel - ett terrordåd där Israel tydligt har pekat ut Iran som inblandade.

Därför blir jag än en gång förundrad över utrikesministerns svar att det inte går att lista det islamiska revolutionsgardet därför att det saknas underlag för listning. Alireza Akhondi har redan redogjort för de möjligheter som faktiskt finns för att ta ett sådant beslut i EU, så mina frågor blir: Tar regeringen hotet från Iran på allvar? Undersöker man de olika händelser som faktiskt kan vara underlag för terrorlistning, eller väljer man att blunda?

Att vi driver frågan om att terrorlista revolutionsgardet beror på att det är viktigt. Att en samlad riksdag har ställt sig bakom tillkännagivandet beror på att det är oerhört viktigt.

Precis som jag sa i den förra debatten: Revolutionsgardet agerar som terrororganisationer agerar och ska därför klassas som en sådan. Genom revolutionsgardet utövar den iranska regimen terrorism.

Herr talman! När 1 ½ miljon palestinier, varav hälften barn, nu har tvingats på flykt på den krigshärjade Gazaremsan väljer regeringen att ta pengar från FN:s organisation för palestinska flyktingar, UNRWA - en av de FN-organisationer som redan innan var bland de mest underfinansierade och som verkar i ett område där behoven är oändliga, en organisation som vi under de senaste veckorna har hört ifrågasättas rejält av flera partier i regeringssamarbetet.

Påståenden utan tydliga bevis har gjorts vilket riskerar att urholka förtroendet för en FN-organisation som verkar mitt i stridens hetta, vars medarbetare riskerar livet för att hjälpa de mest utsatta i Gaza och som har förlorat ett stort antal medarbetare de senaste veckorna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

USA:s FN-ambassadör har förklarat att UNRWA är en av de viktigaste organisationerna att stötta i detta läge. Hon har varit tydlig med att det inte finns något som kan ersätta den kritiska roll som FN och särskilt UNRWA spelar i Gaza just nu, att UNRWA:s personal modigt tillhandahåller essentiellt stöd och skydd till hundratusentals civila, att de arbetar i absolut fara och att de redan har förlorat över 70 av sina medarbetare. Så uttryckte sig USA:s FN-ambassadör.

I Sverige blir dock UNRWA snarare ifrågasatt av det nuvarande regeringsunderlaget. Och nu kan vi alltså konstatera att man tar pengar från UNRWA i ett läge när de behövs som absolut mest.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill också börja med att tacka interpellanterna för två otroligt viktiga interpellationer.

Befolkningen i Gaza har sedan tidigare levt under oerhört svåra levnadsvillkor med kraftigt begränsade rättigheter, i stor fattigdom och i utsatthet. En återkommande beskrivning av Gaza har varit att det är som ett fängelse under bar himmel.

Efter det fruktansvärda terrordådet som Hamas genomförde den 7 oktober i år har situationen för människorna i Gaza eskalerat. Över 10 000 människor har dödats, och varje dag rapporteras 400 barn dödade eller skadade. Det är nu 4 324 dödade barn, och den siffran är dessutom några dagar gammal och lär nu vara ännu högre.

Så som situationen just nu fortskrider är det med fasa man ställer sig frågan hur många människoliv som ska gå förlorade. Hur många barn ska sätta livet till? Sedan finns också frågan vad som över huvud taget kommer att finnas kvar för dem som överlever. Det handlar om barn som har förlorat såväl sina föräldrar som sina hem. Familjer som knappt hade något innan har nu absolut ingenting - inte ens varandra.

I det här svåra läget måste vi hålla extra hårt i de verktyg vi har. Vi måste stå upp för folkrätten och att minimera antalet civila offer, och vi måste stötta FN:s ansträngningar i högkvarteret i New York och på plats på marken. Under de senaste veckorna har närmare 100 FN-medarbetare förlorat livet när de har arbetat för att ge stöd till de absolut mest utsatta. Trots det fortsätter såväl FN-organisationer som andra organisationer sitt arbete på marken.

FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar, UNRWA, är en av de organisationer där medarbetare med livet som insats stöttar de mest utsatta på plats i Gaza. Just nu gömmer sig tusentals människor i UNRWA:s skolor för bomber och stridigheter.

En och en halv miljon palestinier lever just nu på flykt i Gaza. Av dem är hälften barn. I det här helt desperata läget får vi absolut inte minska stödet till UNRWA. Trots det får vi nu uppgifter om att 80 miljoner av de 150 miljoner som utrikesministern talade om tidigare är pengar som har omfördelats från UNRWA. Det innebär att mer än hälften av pengarna kommer från dem, att man tar pengar från UNRWA och ger till andra organisationer. Varför väljer regeringen att i det läget omfördela medel från FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Samtidigt som FN-medarbetare varje dag riskerar sina liv på marken genomförs också förhandlingar på högkvarteret i New York. Som Jacob Risberg redogjorde för tidigare, och även i interpellationen, röstade FN:s generalförsamling den 27 oktober om just en resolution som uppmanar till skydd för civila och respekt för internationell rätt. Det var en omröstning där Sverige valde att lägga ned sin röst. Vi socialdemokrater vill ha en förklaring till varför Sverige valde att avstå i stället för att rösta för, i likhet med Norge och Frankrike.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att tacka Linnéa Wickman för denna otroligt viktiga interpellation. Det här är väldigt viktiga frågor.

Jämställdhet är ett kärnvärde. Det har vi hört nu flera gånger. Och det är viktigt att kvinnor och män har samma rättigheter och möjligheter. Det är just detta som är poängen: Det är skillnad mellan att vara för någonting och att aktivt arbeta för det. Det är just här som vi socialdemokrater ständigt skiljer oss från högern när det kommer till jämställdhetspolitiken. Konflikten står mellan att vara för jämställdhet och att genom strategiskt feministiskt arbete uppnå jämställdhet.

Feminism är ett verktyg. Det är att i varje steg se kvinnors och barns särskilda utsatthet och att aktivt arbeta för kvinnors del av makten.

Jag ifrågasätter inte att regeringen tycker att jämställdhet är viktigt. Men genom att avskaffa den feministiska utrikespolitiken sätter man inte längre jämställdhet först. Linnéa Wickman har också lyft fram flera tydliga exempel på den praktiska politik som följer i den feministiska utrikespolitikens avskaffande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ett signalvärde är det såklart inte, men även om det skulle vara ett signalvärde tänker jag att vi åtminstone borde kunna enas om signalvärdenas betydelse i utrikespolitiken. Därmed borde vi också inse vilket signalvärde det faktiskt har att avskaffa den feministiska utrikespolitiken.

(Applåder)

Herr talman! Historien visar gång på gång att normen i utrikespolitiken är det manliga perspektivet. Varje gång fredsförhandlingar ska hållas, konflikter lösas, militära insatser eller demokratiprocesser inledas eller makt fördelas är det fullt av män runt bordet. Såväl historien som forskning visar att när politik formas av män blir den också för män; kvinnor och barn lämnas utanför. Och konsekvenserna visar sig varje gång. För långsiktiga lösningar måste kvinnor vara en del av lösningen. Detta visar också forskningen.

Men om det är något som vi historiskt och egentligen varje dag får bevisat för oss är det att detta inte sker av sig självt. För att kvinnor ska vara en del av lösningen och kvinnors villkor lyftas krävs att vi har en strategi - att vi säkerställer att vi tidigt lyfter och utbildar kvinnor och arbetar strategiskt för att lyfta fram kvinnor.

Vi har tidigare här i dag debatterat situationen i Iran och hur kvinnor i Iran modigt protesterar mot regimens förtryck och kämpar för sina egna rättigheter och sin frihet, med livet som insats. Trots detta kan vi, sett till historien och hur det alltid blir i internationella situationer, utgå från att kvinnorna inte kommer att lyftas fram som en del av lösningen. Vi kan utgå från att det även där kommer att vara fullt av män runt förhandlingsbordet. För varför skulle det bli annorlunda när det handlar om att hantera makt?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För att det ska bli annorlunda krävs att vi aktivt agerar för detta - att vi arbetar aktivt för att lyfta fram kvinnor och säkerställa kvinnors del av makten. Det är därför den feministiska utrikespolitiken behövs.

Jag repeterar därför interpellanten Linnéa Wickmans fråga: Vad ser utrikesministern för risker med att avskaffa den feministiska utrikespolitiken?

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret, och jag tackar alla er som har deltagit i debatten. Det är såklart bra att utrikesministern delar bilden av situationen i Iran. Men det finns ändå flera delar i utrikesministerns svar som jag finner oerhört oroväckande. Min kollega Azadeh har redan pekat ut det som står i svaret om att protesterna nu har avtagit. Just detta har också den iranska regimen gjort allt för att säkerställa. Man har gjort allt för att slå ned på protesterna. Om detta är den bild man har på Utrikesdepartementet, en bild som jag också hört lyftas tidigare, är det oerhört oroväckande, för trots allt som regimen gör har folket fortsatt att i stort som smått protestera mot den.

Den iranska regimen är en våldsapparat som använder ett brutalt våld mot sin egen befolkning men som också använder våld mot andra länders befolkning. Regimen kidnappar andra länders medborgare och ställer sina medborgares rättigheter mot andra medborgares rättigheter. Det är en brutal regim.

Vad gäller revolutionsgardet: Om en organisation som agerar som en terrororganisation inte kan klassas som en sådan måste vi nog fundera lite över systemet och vad det är som faktiskt krävs. Jag hoppas verkligen att regeringen fullt ut agerar i enlighet med riksdagens tillkännagivande och agerar för att vi ska få till en terrorklassning av revolutionsgardet.

Kvinna, liv, frihet! Jin, jiyan, azadi!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack, utrikesministern, för svaret!

Det stämmer att det var i december förra året som det här senast var en egen punkt på EU:s dagordning. Det kommer jag och alla vi socialdemokrater mycket väl ihåg, för redan då försökte vi verkligen få till att det skulle vara regeringens ståndpunkt att aktivt verka för att terrorlista revolutionsgardet. Vi och de andra oppositionspartierna ville att regeringen skulle gå in i ordförandeskapet med ståndpunkten att det var vad som skulle åstadkommas. Men så blev det inte, för det ville inte regeringspartierna och inte heller Sverigedemokraterna.

Revolutionsgardet är en organisation som sprider skräck långt utanför sitt eget lands gränser. Det är en organisation som agerar som en terrororganisation. Den bör därför klassas som en sådan.

Trots att det är tidig fredagsmorgon sitter ett stort antal personer på läktaren för att lyssna i dag. De har tagit sig hit för att få svar på vad regeringen faktiskt gör för att samla medlemsländerna för att terrorlista revolutionsgardet. Att man gör "aktiva sonderingar" tolkar inte jag som att man aktivt arbetar för detta. Det är snarare att fråga hur andra ställer sig. Det tillkännagivandet säger är att man ska verka för att skapa konsensus. Jag frågar alltså igen: Hur agerar utrikesministern och regeringen för att samla medlemsländerna för att terrorlista revolutionsgardet?

(Applåder)

Herr talman! Det har nu alltså gått ett år sedan Jina Mahsa Amini misshandlades till döds av den iranska moralpolisen - dödades för att hon, enligt dem, bar sin slöja på fel sätt.

Under decennier har Irans folk, allra särskilt Irans kvinnor, levt under ett enormt förtryck. Under det senaste året har vi kunnat följa hur folket i Iran kämpar för sin rätt att leva fritt, för demokrati och mot regimen.

När kvinnor i Iran går ut utan slöja gör de det med risk för sitt eget liv. Att manifestera mot regimen genom att kräva sina rättigheter - sina mänskliga rättigheter, rättigheter som borde vara självklara - och säga att nu är det nog kräver ett enormt mod och görs med livet som insats. Det har också regimen gjort tydligt. Under det här året har vi sett hur regimen besvarat frihetskampen med en enorm brutalitet - med våld, med mord och med tortyr.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är bra att EU samlats kring flera sanktionspaket. Men att säga att Sverige har gjort att frågan om Iran kommit upp på möten med EU:s utrikesministrar blir jag allt annat än imponerad av. När var egentligen Iran en egen punkt på EU:s dagordning senast?

Under det halvår som Sverige innehade ordförandeskapet i EU, och därmed hade en särställning och möjlighet att påverka dagordningen, var då Iran en egen punkt på dagordningen en enda gång? Var det inte just detta att Iran inte var en egen punkt på dagordningen som gjorde det så svårt för oss i oppositionen och för riksdagen att göra vår röst hörd? Om något inte är en egen punkt på dagordningen har nämligen inte EU-nämnden möjlighet att agera.

Hela våren arbetade vi för att utrikesministern och regeringen skulle arbeta för att få till en terrorlistning. Efter mycket om och men fick vi till slut en enig riksdag som ställde sig bakom ett tillkännagivande om att regeringen skulle verka för att skapa enighet inom EU för att terrorlista det islamiska revolutionsgardet.

Att vi driver frågan om att revolutionsgardet ska terrorlistas beror på att det är viktigt. Att en samlad riksdag ställde sig bakom tillkännagivandet berodde på att det var viktigt.

Revolutionsgardet agerar så som terrororganisationer agerar och ska därför klassas som en sådan. Genom revolutionsgardet utövar den iranska regimen terrorism. Revolutionsgardet mördar, kidnappar och torterar. Det agerar mot Irans befolkning och agerar utanför landets gränser. Det använder sig av samma verser som al-Qaida och andra terrororganisationer.

Utrikesministern poängterar i sitt interpellationssvar att det krävs konsensus för att få till en terrorklassning. Det är vi fullt medvetna om. Det är också precis därför som tillkännagivandet säger att regeringen ska verka för att skapa enighet. Det är det som är poängen med tillkännagivandet: att verka för det. Konsensus skapas nämligen inte av sig själv. Sverige måste ta ledartröjan och aktivt arbeta för att samla medlemsländerna kring att lista det islamiska revolutionsgardet som terrororganisation under EU:s sanktionslagstiftning mot terrorism.

Det har nu gått över tre månader sedan riksdagen ställde sig bakom tillkännagivandet. Arbetar utrikesministern aktivt med att faktiskt samla medlemsländerna för att terrorklassa revolutionsgardet?

(Applåder)

Herr talman! "Den som anser att man ska tvinga medborgare att ange varandra till myndigheterna skapar obönhörligt ett samhälle byggt på misstänksamhet." Så uttryckte sig utrikesministern i maj 2018. Angiveri, menade Tobias Billström, var något som Sovjet, Nazityskland, Östtyskland och Francos Spanien sysslade med.

Hur bedömer utrikesministern att bilden av Sverige påverkas om vi inför den angiverilag som regeringen nu har gått vidare med? Utrikesministern själv har uttryckt att lagen för tankarna till Nazityskland, Sovjetunionen och Francos Spanien.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag tänker att jag ska höra av mig till mina kollegor i Sundbyberg och hälsa att statsrådet Slottner råder dem att effektivisera och digitalisera verksamheten. Det är ett gott råd. Jag vet faktiskt nästan inte om jag ska skratta eller gråta när jag hör det.

Tror ministern, som ansvarar för kommuner och regioner, att kommunerna inte ägnar sig åt effektivisering och digitalisering? Om det är någonting vi gör är det ju att vrida och vända på varje krona för att se till att varje krona som skattebetalarna bidrar med går dit där pengarna används på absolut bästa sätt. Detta var nog det mest arroganta jag har hört i debatten i dag.

Vi ser brist på lärare, förskolepersonal, busschaufförer, läkare och så vidare. Runt om i hela välfärdssektorn går personalen på knäna. Det finns kommunpolitiker runt om i regionerna och i kommunerna som sliter hårt för att få detta att gå ihop, för att eleverna inte ska drabbas och för att de äldre på äldreboendena inte ska drabbas. Det är människorna som drabbas, och det är regeringen som har möjlighet att gå in och stötta upp.

Statsrådet sa att man är beredd att skjuta till pengar om man får en signal om behov. Om det är någonting som regionerna och kommunerna är tydliga med är det ju att behoven är gigantiska, så därför får jag väl nästan tolka detta som ett positivt svar.

Avslutningsvis vill jag fråga ministern om man anser att privat konsumtion är bättre än offentlig konsumtion. Man valde ju ändå att lägga pengarna på privat konsumtion - med skattesänkning - snarare än på offentlig konsumtion.

Fru talman! Min hemkommun Sundbyberg här i Stockholms län är landets i särklass minsta kommun sett till ytan, men det är också den mest tätbefolkade kommunen. Under lång tid har Sundbybergs kommun varit en av de kommuner som har tagit absolut störst ansvar för bostadsbyggandet och för att människor faktiskt ska kunna ha någonstans att bo och känna sig trygga. Vi i Sundbybergs kommun har tagit ansvar för att fler ska få en bostad, men vi har också hela tiden tagit ansvar för välfärden - att det ska finnas skolor, förskolor och äldreomsorg. Det är kostsamt, och det är utmanande. Men det är också helt nödvändigt om Stockholmsregionen ska växa så som krävs.

Med dagens inflation har detta blivit än tuffare. Vi ser kostnadsökningar på 10 procent när det gäller inhyrda objekt. Vi ser att livsmedelspriserna har ökat med i genomsnitt 20 procent. Vi förstår alla vad detta får för konsekvenser för skolan, förskolan och äldreomsorgen.

Vi är många, en hel generation, som växte upp och fick hela vår skolgång präglad av 90-talskrisen. Vi vet också vad det gör med elevers utbildning. Nu måste regeringen verkligen agera för att detta inte ska drabba dagens ungdomar och dagens välfärd.

Men det är inte bara själva välfärden som sådan som drabbas, utan det är även bostadsbyggandet som också är en del av välfärden - möjligheten att ha någonstans att bo. Vi ser nu att prisökningarna inom byggsektorn ligger på ungefär 15,6 procent mellan december 2021 och december 2022.

Så sent som i dag kom det rapporter med siffror från SCB, Statistiska centralbyrån, som visar att bostadsbyggandet är det lägsta på tio år. Om man jämför första kvartalet i år med första kvartalet förra året har det skett en minskning med 50 procent. Detta får enorma konsekvenser, inte minst just i Stockholmsregionen där många vill leva men där platsen att bo är begränsad. Konsekvenserna av det blir fruktansvärda med en enorm trångboddhet och social utsatthet.

Just frågan om att stötta kommuner och att stötta välfärden är enormt viktig. Regeringen pratar om att man ska ta ansvar för inflationen och inte vara kostnadsdrivande. Men det är ändå ett faktum att man valde att lägga 13 miljarder kronor i privatpersoners plånböcker som kunde gå direkt till konsumtion i stället för att faktiskt stötta kommuner och regioner.

(Applåder)

Herr talman! Det kan inte bli tydligare - vad sägs om att ge regeringen ett tydligt krav på att försöka samla stöd för att terrorlista revolutionsgardet, det vi faktiskt tar beslut om här på onsdag? Det är ju det som vi ville ha. Kan det bli tydligare än så?

Tuffast möjliga linje - kan det bli tydligare? Hela våren har vi fått följa de olika rapporterna från EU om regeringens agerande och vad det har betytt. Vi har tyckt att regeringen har bedömt att det inte är aktuellt att verka för en terrorlistning. När vi har ställt frågan om man faktiskt försöker samla stöd för den frågan har det raka svaret varit nej.

Det blev effekten av er tuffast möjliga linje. Det hade alltså kunnat vara tydligare. Det hade kunnat vara hårdare om man faktiskt hade gått på linjen att ge mandatet och det tydliga kravet att driva på för en terrorlistning.

Mänskliga rättigheter

Herr talman! Timmen är sen, och nästa gäng väntar på att få gå på. Men det är klart att jag till slut kände att jag måste ta replik på ledamoten Wiechels påståenden.

Det är intressant med Sverigedemokraterna. Ni är ju alltid så goda samariter som står upp för mänskligheten. Ni pratade om att vända kappan efter vinden och snabbt ändra inställning. Ledamoten pratade om Sverigedemokraternas historia av att stå upp för och länge ha velat ha en terrorlista.

Men varför har ni då inte agerat när ni har haft chansen? Ni är faktiskt det parti som hela regeringspakten vilar på. Ni har möjlighet att fälla den avgörande rösten i Sveriges riksdag. Det är inte så jag skulle vilja ha det, men det är så det är i dag. Ni hade kunnat se till att det här blev faktisk politik i december!

Ledamoten kan stå här hur mycket han vill och tala om att agera. Men det är ju verkligen inte vad Sverigedemokraterna har gjort. De som har drivit på i den här frågan, hela våren, är i stället den samlade oppositionen med Socialdemokraterna.

Herr talman! Jag instämmer fullt ut i att det är en styrka att vi nu är enade. Det gläds jag enormt över.

Men det är ändå väldigt konsekvent från Liberalernas sida att man gärna står här i talarstolen och pratar om att man är för en terrorlistning, och man står gärna på demonstrationer och pratar om samma sak. Men när det faktiskt gäller, när det kommer till besluten och när det avgörs - då viker man ned sig.

Jag kan berätta för dig, Joar Forssell, som har varit borta att vi så sent som i mars fick en majoritet i utskottet som var tydlig och sa att utskottet anser att regeringen ska verka för en terrorlistning. Men inte ens då ställde sig Liberalerna bakom detta, fast det till och med fanns en majoritet. Även då gick man emot beslutet och hade en reservation.

Det är intressant att det är ett språk när vi samlas utåt och ett annat när vi ses här. Och man ska ha med sig att om det inte hade varit en majoritet i utskottet skulle inte regeringspartierna ha tagit den här linjen i dag heller, i alla fall inte utifrån hur det lät i utskottsrummet.

Herr talman! Det är klart att vi måste välkomna ledamoten Forssell tillbaka med ett klassiskt replikskifte!

Jag konstaterar att ledamoten i sitt anförande stämmer in i känslan av att det äntligen sker. Det är en känsla jag delar när det gäller terrorlistning av revolutionsgardet. Det jag ändå förundras över är varför Liberalerna aktivt har motarbetat att det ska vara den svenska linjen.

Precis som Sverigedemokraterna hade kunnat avge den avgörande rösten i EU-nämnden innan jul hade det även räckt med Liberalernas röst i EU-nämnden för att få en annan linje. Det är faktiskt EU-nämndens beslut som gäller.

Jag undrar därför hur ledamoten Forssell ser på regeringens insats under ordförandeskapet. Utrikesministern har valt att inte driva frågan om terrorlistning. Man har valt att inte försöka att samla stöd för detta. Man tycker inte att det har varit en framgångsrik linje.

Hur ser ledamoten på utrikesministerns och regeringens agerande i den här frågan, och också på Liberalernas agerande?

Herr talman! Det är intressant med vem som har gjort vad, och vi kan nog leka den leken länge. Men faktum är att hårdast möjliga linje skapar en rad valmöjligheter, och det är också tydligt vad regeringen har gjort med de valmöjligheterna.

Vi ville i stället ha kravet att arbeta för att samla stöd för att terrorlista. Det hade varit ett tydligt skarpt krav. Som du är mycket väl medveten om, Markus Wiechel, är det som bestäms i EU-nämnden också det som gäller och det mandat som regeringen har i EU. Där och då i december hade vi kunnat göra skillnad.

Vi har inte slutat där, utan vi har fortsatt. Vi har beklagat att regeringen inte en enda gång har lyckats få upp Iran som en faktisk punkt på EU:s dagordning. Det har gjort att vi inte haft möjlighet att agera här i Sveriges riksdag, och då har vi försökt hitta de vägar som finns. En sådan var att vi socialdemokrater i utrikesutskottet krävde att utrikesministern skulle komma till utskottet för överläggning. Det var också det som gjorde att vi faktiskt fick framföra det besked till regeringen som kom i mars. Där blev det tydligt att utskottsmajoriteten sa att man verkar för en terrorlistning, och det är det första steget.

Yttrandet har nu återanvänts i betänkandet. Bland annat tillstyrker vi delvis en av era motioner. Även Centerpartiet och Socialdemokraterna har väckt motioner, men de har hamnat i EU-betänkandet. Frågan har lyfts upp i flera fall, och vi har gjort allt vi har kunnat för att driva på. Vi jobbade på i december, men ni stoppade förslaget. Sedan har vi försökt att hitta alla vägar som finns, men regeringen har behållit frågan på sitt bord och har inte agerat.

Herr talman! Jag konstaterar att vi har haft många sådana här debatter den senaste tiden, och det är klart att det finns mycket vi alla kan fundera över i hanterandet av Iran under lång tid i svensk politik.

Det jag också konstaterar är att Sverigedemokraterna gärna håller fanan högt. Men faktum är, precis som jag tog upp i mitt anförande, att jag hade önskat att vi hade gått in med detta i det svenska ordförandeskapet. Det är Sverigedemokraterna som är skälet till att det inte blev fallet. Ni valde att vika er i EU-nämnden, Markus Wiechel; ni valde att gå på regeringens linje.

Hade du och dina partikamrater i höstas - den riksdagsgrupp som sitter nu - valt att stå upp för det ni säger att ni står för, det vill säga att ställa krav på Sveriges regering att verka för att samla EU:s medlemsländer för att terrorlista revolutionsgardet, hade det varit Sveriges linje. Då hade vi gått in i ordförandeskapet med exakt det uppdraget till regeringen.

Herr talman! Det här betänkandet hanterar ett stort antal motioner som på olika sätt rör mänskliga rättigheter.

Den 10 december i år är det 75 år sedan deklarationen om mänskliga rättigheter antogs av FN. Tyvärr är det många stater som konsekvent bryter mot de mänskliga rättigheterna. I Iran har befolkningen, inte minst den kvinnliga delen av befolkningen, levt i över 40 år med islamistiskt förtryck. Mordet på Mahsa Jina Amini den 16 september 2022 var inte en isolerad händelse utan en del av en serie extremt våld mot kvinnor och flickor genomfört av den iranska regimen. En månad innan Aminis död signerade presidenten ett dekret som beordrade än hårdare repressalier när kvinnor inte bär sin hijab enligt regimens instruktion.

Under det senaste halvåret har vi sett hur iranska kvinnor modigt rest sig mot sina förtryckare och protesterat mot regimen och för sin rätt till frihet. De har samlat människor i alla delar av befolkningen, alla åldersgrupper och i alla delar av landet i viljan till förändring, i viljan till frihet och demokrati. På bilder från Iran ser vi i dag en förändrad stadsbild med kvinnor som modigt går på gatorna utan den obligatoriska hijaben.

Svaret från den iranska regimen har varit en fruktansvärd brutalitet. Enligt FN har minst 527 människor dödats, varav 71 barn. 22 000 har fängslats. Barn, kvinnor och män har brutalt förlorat sina liv för att de har stått upp för sina egna och sina landskamraters rättigheter.

FN:s särskilda rapportör för mänskliga rättigheter i Iran rapporterar om hundratals som fått allvarliga ögonskador eller helt förlorat synen på grund av användningen av metallpellets och gummikulor av säkerhetsstyrkor. Styrkorna har målmedvetet skjutit kvinnor vid protesterna i ansikte, bröst och kön för att skapa extremt svåra skador.

Av rädsla har många skadade inte vågat söka vård hos statliga vårdställen, och det rapporteras att ambulanser har använts för att köra demonstranter till häkte, att medicin har konfiskerats av revolutionsgardet vid checkpoints vid kurdiska städer och att medicinsk personal har tvingats utfärda dödscertifikat utifrån instruktioner från säkerhetsstyrkor.

Den iranska regimen har förlorat all form av legitimitet. Det enda som är kvar är en våldsapparatur. Det är en regim som lägger all sin legitimitet i sitt våldskapital, vilket sträcker sig långt utanför Irans egna gränser. Att Iran stöttar Ryssland med drönare i kriget mot Ukraina visar att den iranska regimen inte bara är ett hot mot sina egna medborgare utan även i vårt absoluta närområde.

Hur vi och andra länder agerar är avgörande. Som ordförandeland i EU blir just Sveriges hållning ännu viktigare. I och med betänkandet blir det nu äntligen en samlad riksdag som tillkännager för regeringen att Sverige ska verka för att skapa enighet inom EU för att lista det islamiska revolutionsgardet som en terroristorganisation under sanktionslagstiftningen för terrorism.

I mars kallade vi regeringen till överläggning för att göra det tydligt att en majoritet i riksdagen vill att Sverige ska arbeta för att terrorlista revolutionsgardet, men det tog ända till nu att få enighet. Om en terrorlistning ska bli möjlig måste det finnas medlemsstater som tar ledartröjan och arbetar aktivt för att samla stöd bland samtliga medlemsstater. Och vem kan vara mer lämpad att ta denna ledartröja än det land som för tillfället håller i klubban?

Jag beklagar att regeringen inte fick detta krav redan före jul. Jag beklagar att vi inte gick in i ordförandeskapet med krav på att regeringen skulle skapa enighet i EU för en terrorlistning, men jag gläds åt att budskapet är tydligt här i dag.

Det islamiska revolutionsgardet är en organisation som använder sig av samma verser för att uppmana till islamistisk jihad som flera andra kända terrororganisationer. Det är en organisation som kidnappar, torterar och mördar, en organisation som sprider skräck långt utanför Irans gränser.

Efter att tidningen Charlie Hebdo hade publicerat karikatyrer föreställande ayatollan höll IRGC:s överbefälhavare den 10 januari i år ett tal där han sa att Frankrikes regering och Charlie Hebdos personal hade begått ett stort misstag och att muslimer förr eller senare kommer att hämnas.

Det islamiska revolutionsgardet kan inte betraktas som något annat än en terrororganisation. Nu är det dags för EU:s ministerråd att göra det som Europaparlamentet har uppmanat dem till, det som till och med EU-kommissionens ordförande har uttryckt sitt stöd för. Det är dags för EU att lista det islamiska revolutionsgardet som en terrororganisation.

Herr talman! Innan jag lämnar frågan om Iran för den här gången vill jag vara tydlig om vägen framåt. Här behövs också en feministisk utrikespolitik. När Irans kvinnor modigt har rest sig mot decennier av förtyck måste vi ha respekten att möta dem med att lyfta fram dem som en del av lösningen. Det måste vara slut med att män ska bestämma över Irans kvinnor.

I politik och i fredslösningar slutar det ofta med att män sitter vid förhandlingsbordet och förhandlar om hur demokratiseringsprocesser ska se ut och hur fred och stabilitet ska bibehållas. Men detta kan och får inte lösas av män för män. Här måste Sverige, tillsammans med andra länder, aktivt arbeta för att lyfta fram kvinnor som en del av lösningen. Sverige måste göra allt vi kan för att möta det iranska folkets vilja till frihet. Jin, jiyan, azadi!

Herr talman! Den 20 maj 2016 biföll det turkiska parlamentet en konstitutionell ändring där den parlamentariska immuniteten upphävdes för totalt 154 ledamöter, varav 55 ledamöter från HDP. Kvällen den 4 november samma år frihetsberövades partiledarna Selahattin Demirtas och Figen Yüksekdag och flera andra parlamentsledamöter.

Europadomstolen har tre gånger slagit fast att Demirtas rättigheter har kränkts, och det har nu hunnit gå sex år sedan HDP:s två partiledare fängslades. Flertalet av HDP:s ledamöter och borgmästare är frihetsberövade, och tusentals andra sitter inspärrade.

Fri opposition är en förutsättning för ett demokratiskt och pluralistiskt samhälle. Detta slår vi också fast i betänkandet. Vi i Socialdemokraterna menar att Sverige måste agera för frigivning av Selahattin Demirtas, Figen Yüksekdag och andra politiska fångar i Turkiet. Jag yrkar därför bifall till reservation 6.

Herr talman! Avslutningsvis har Ryssland under en längre tid utvecklats i alltmer auktoritär riktning. År 2012 antogs lagstiftningen om foreign agents, som var starten på en rad lagstiftningar som syftar till att tysta den ryska oppositionen och civilsamhället. I samband med inledningen av Rysslands anfallskrig mot Ukraina förra våren förvärrades de demokratiska förutsättningarna i Ryssland. Det är i dag så gott som omöjligt att bedriva demokratiarbete i Ryssland och omöjligt att agera som civilsamhällesorganisation.

Arbetet med att motverka mäns våld mot kvinnor, främja rättigheter för kvinnor och hbtqi-personer och stötta civilsamhället är utslaget. Vi har träffat människor som i decennier har kämpat och arbetat för att främja demokrati i Ryssland men som nu fruktar inte bara för sitt eget liv utan också sina anhörigas och som inte har möjlighet att befinna sig i landet då risken att de fängslas är så stor. Människor som motsätter sig den ryska regimen och som använder sin rätt att yttra sig riskerar att förlora sina barn. Den ryska regimen använder alla möjliga medel för att kväsa alla röster för demokrati och stoppa allt motstånd.

I dag saknas förutsättningar för att demokratiska val ska kunna hållas. Sverige måste driva på för att Aleksej Navalnyj, Vladimir Kara-Murza och andra politiska fångar omedelbart ska släppas.

(Applåder)

Herr talman! Det oerhört allvarliga läget i Sudan har skapat en fruktansvärd humanitär situation för människor som befinner sig i landet. Till följd av militärkuppen hösten 2021 har läget under en längre tid varit ansträngt. Efter intensiva medlingsförsök bröt våldsamma stridigheter ut förra lördagen, den 15 april. Det är stridigheter som snabbt har eskalerat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt deltagande i evakueringsinsats i Sudan

Det allvarliga läget gör att våra svenska medborgare och vår utsända personal som finns i landet befinner sig i en mycket utsatt situation. Förutsättningarna för evakuering är svåra. Vi socialdemokrater stöder regeringen i arbetet för att föra våra svenska medborgare i säkerhet.

Att vi i dag beslutar om ett utskottsinitiativ för att ge regeringen mandat att sända väpnad styrka är unikt. Men situationens allvar kräver att politiken snabbt fattar avgörande beslut.

Regeringens bedömning är att det är angeläget att skapa ytterligare handlingsfrihet för att kunna genomföra en evakuering och att det kräver att mandat till väpnad styrka ges. Vi tar beslutet för att möjliggöra för Försvarsmakten att stödja ambassaden i att evakuera våra svenska medborgare och föra vår utsända personal och deras familjer i säkerhet.

Vi är ett enhälligt utskott som lägger fram förslaget i riksdagens kammare.

Regeringen gör bedömningen att folkrätten ger visst utrymme för begränsade evakueringsinsatser när det gäller egna medborgare vid exceptionella säkerhetslägen. Här har Sverige även samtycke för insatsen från Sudan, vilket meddelats via dess ambassad i Stockholm. Det folkrättsliga mandatet är fundamentet för alla våra militära insatser. Således är den bedömningen viktig.

Att ge regeringen bemyndigande att sända väpnade styrkor till ett område där väpnad konflikt pågår är inget beslut vi tar lätt på. Jag vill uttrycka min tacksamhet till alla dem som på olika sätt kan komma att delta i evakueringsinsatsen. Det är en oerhört svår och riskfylld uppgift. Jag vill även uttrycka min tacksamhet till alla er hemmahjältar, ni som möjliggör att Försvarsmakten kan utföra sin uppgift - ni föräldrar, partner, barn och andra anhöriga som stöttar upp här hemma och lånar ut era kära.

Det är många svenskar som med oro följer utvecklingen i Sudan, och många har anhöriga på plats i området. Nu pågår stora ansträngningar inom det internationella samfundet för att få ett långvarigt eldupphör och återgå till en politisk process. Situationen är oerhört allvarlig, riskerar att bli en humanitär katastrof och kräver det internationella samfundets fulla engagemang.

Jag vill avslutningsvis yrka bifall till förslagen i betänkandet.

(Applåder)