Alexandra Völker

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2025

Herr talman! Tack, utrikesministern, för svaret!

Det har hänt mycket under dessa 24 år, som tur är, även om vi skulle önska mycket mer. Den policy som Nato antog i somras är verkligen en viktig del i detta. Den som läser policyn kan konstatera den feministiska utrikespolitikens påverkan. Den lanserades först i den här kammaren för strax över tio år sedan. Den har sedan har spridit sig bland världsledarna, och det har nu blivit ett helt nätverk av regeringar.

Den lyfts också fram i policyn. Man hänvisar till att för att utveckla agendan för kvinnor, fred och säkerhet ska man genomföra möten med bland annat feminist foreign policy leadership. Det är en del av policyn, vilket vi såklart tycker är otroligt glädjande. Men vi kan konstatera att Sverige tyvärr inte längre tillhör den gruppen. Det är en grupp bestående av länder som Kanada, Frankrike, Spanien, Tyskland och andra drivande Natoländer som verkligen driver på för att detta ska utvecklas.

Jag misstänker att utrikesministern och regeringen inte tänker ompröva sin tidigare ståndpunkt om den feministiska utrikespolitiken och om att vara en del av det nätverk som nu tillsammans agerar för att vi ska röra oss framåt när det kommer till kvinnors situation i kris och konflikt.

Min fråga är: På vilket sätt tänker utrikesministern driva på för att agendan både utvecklas och verkställs inom Nato när man väljer att stå utanför det nätverket?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2025

Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag tycker att det är väldigt bra att både utrikesministern och försvarsministern är på plats här i dag. Det är ett otroligt viktigt beslut, och det är väldigt glädjande att vi också har en så pass bred förankring i riksdagen. När vi skickar iväg väpnade styrkor är det otroligt viktigt att beslutet vilar på ett brett parlamentariskt stöd.

Även om vi i det stora är eniga om dagens beslut är vi socialdemokrater samtidigt frustrerade över att regeringen inte är mer drivande när det gäller agendan för kvinnor, fred och säkerhet. Frågan om väpnade styrkor är en väldigt stor del av den agendan, och när vi skickar militära bidrag vilar ett väldigt stort ansvar på oss att se till att den genomsyrar det militära bidraget.

Jag tror i grunden att vi är överens om att den här agendan är viktig, att kvinnor har en särskilt utsatt roll i konflikter och att kvinnor måste få vara med och ta besluten. Vi är däremot inte överens om hur man ska arbeta med det här. Vi menar att detta måste stå högt uppe på dagordningen för att garantera att vi verkligen skapar säkerhet för alla och att vi skapar säkerhet och fredslösningar som håller över tid.

Vi hade därför önskat att det här funnits med i propositionen. Som jag var tydlig med i mitt tidigare anförande tycker vi att det är väldigt olyckligt att man väljer att endast luta sig mot Natos handlingsplan. Även om vi tycker att den är omfattande och bra önskade vi att detta verkligen också skulle genomsyra det politiska ledarskapet hela vägen och fullt ut.

Jag undrar därför hur regeringen kommer att arbeta för att se till att det här verkligen genomsyrar hela det militära bidraget.

Herr talman! När Ryssland den 24 februari 2022 inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina förändrades hela den säkerhetspolitiska miljön. Ryssland gjorde det tydligt att man inte längre respekterar den regelbaserade världsordningen. Den säkerhetspolitiska miljö vi nu har att förhålla oss till är inte den vi önskade, men detta är den verklighet vi har att förhålla oss till. I över 1 000 dagar har nu Ukraina kämpat mot Ryssland för sin frihet. Det är en kamp som även handlar om oss och vår frihet.

Herr talman! Den 7 mars i år blev Sverige medlem i Nato. Att gå med i Nato var ingenting vi socialdemokrater tog lätt på. Det är ett beslut som förpliktar samtidigt som det ger Sverige viktiga säkerhetsgarantier. Med medlemskapet i Nato kommer ansvar att tillsammans med de andra Natoländerna arbeta för den gemensamma säkerheten.

Dagens beslut handlar om just detta: att bidra till det som kallas för Natos avskräckning och att genom att kontinuerligt uppvisa en trovärdig militär förmåga signalera att vi är beredda att försvara oss. Beslutet innebär att vi aktivt deltar i det gemensamma arbetet med att öka säkerheten i vårt närområde.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2025

Dagens beslut innebär att vi från svensk sida kommer att bidra till Natos avskräckning och försvar i fyra delar.

Den första och mest omfattande delen, sett till antalet personer, handlar om att vi ska bidra med upp till en bataljon till Natos multinationella brigad i Lettland, som kallas FLF Lettland. Det är en komplett bataljon med förstärkningsresurser som ska vara baserad utanför Riga i Lettland och kunna verka i hela Baltikum.

Den andra delen handlar om att under 2025 bidra till Natos stående marina styrkor.

Den tredje delen handlar om att delta i Natos integrerade robotförsvar genom deltagande i det som kallas Nato Air Policing.

Den fjärde och sista delen handlar om att Sverige under året ska kunna bidra till andra fredstida operationer och aktiviteter som syftar till att upprätthålla Natos samlade avskräckning.

Sammanfattningsvis omfattar beslutet att vi ställer markförband, specialförband och amfibieförband om högst 1 200 personer, högst 6 örlogsfartyg med tillhörande personal och högst 24 stridsflygplan med tillhörande personal till förfogande för att bidra till Natos samlade avskräckning och försvar av det nordatlantiska området. Syftet med bidraget är som sagt att bidra till Natos samlade avskräckning och försvar. Med den säkerhetspolitiska verklighet vi har att förhålla oss till är det dock viktigt att vi är tydliga med att de svenska delbidragen till FLF Lettland och Natos stående marina styrkor ska kunna övergå till försvar om det sker ett väpnat angrepp mot en allierad. Detta är en del i det bemyndigande vi har att besluta om.

Herr talman! Ur ett svenskt perspektiv är det ett omfattande bemyndigande vi har att fatta beslut om. Det är en ny verklighet vi har att förhålla oss till. Ryssland har skapat en ny verklighet.

Socialdemokraterna står bakom beslutet att i enlighet med regeringens förslag bidra till Natos avskräckning och försvar. Med detta beslut kommer ett stort ansvar. Det är ett stort antal soldater, sjömän, officerare och annan personal som kommer att få i uppdrag att delta i Natos verksamhet. Det är vi i riksdagen som beslutar att de ska utföra dessa uppgifter, och därmed är det av yttersta vikt att vi håller oss informerade om deras uppdrag.

Det är dessutom första gången vi fattar den här typen av beslut. Som nytt medlemsland i Nato är det här första gången Sverige beslutar om bidrag till Natos avskräckning och försvar. Att det är vi i den folkvalda riksdagen som fattar beslutet är en oerhört viktig ordning, vilket min kollega Heléne Björklund kommer att återkomma till senare i debatten.

Att riksdagen kontinuerligt informeras om bidraget är viktigt både utifrån det bemyndigande vi beslutar om här i dag och utifrån de bemyndiganden vi kommer att besluta om framöver. Det är därför glädjande att utskottet har mött oss när det gäller vårt förslag att utrikes- och försvarsutskottet minst en gång i kvartalet ska få information av regeringen om det svenska bidraget. Det var denna ordning vi hade under förra mandatperioden, och i och med betänkandet blir det även ordningen framåt.

Herr talman! För 24 år sedan antog FN en historisk resolution om kvinnors roll i kris och konflikt. Det var resolution 1325, som kom att lägga grunden för det som skulle utvecklas till agendan för kvinnor, fred och säkerhet. Mycket har hänt sedan resolutionen antogs, och inte minst Nato arbetar aktivt med frågan om kvinnor, fred och säkerhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2025

Senast i somras uppdaterades Natos policy i frågan. Det är en på många sätt bra och omfattande policy som klargör hur man inom Nato ska arbeta med agendan för kvinnor, fred och säkerhet. Tyvärr innebär en policy inte att målet är uppnått. Policyn är ett verktyg, men det är upp till organisationen och medlemsländerna att leva upp till den. I Natos policy står att det primära ansvaret att implementera den globala WPS-agendan ligger på nationerna.

Vi har en lång väg kvar för att leva upp till åtagandena i resolution 1325 och de efterföljande resolutionerna. Om det är någonting nutiden ständigt påminner oss om är det, om vi ska ärliga, att utvecklingen för kvinnor kan ta stora steg bakåt på bara några dagar. Kvinnor och flickor är fortfarande lika utsatta i konflikter. Sexuellt våld används som vapen, och runt beslutsborden sitter fortfarande nästan bara män.

Från Ukraina har det sedan början av invasionen kommit fasansfulla rapporter om hur ryska soldater våldtar kvinnor och flickor och om hur sexuellt våld blir en del av krigföringen. Men det är inte bara i den rena krigföringen som kvinnor blir utsatta. Flera organisationer vittnar om att kriget förstärker skadliga könsroller och att det könsbaserade våldet i Ukraina har ökat. Detta är inget unikt för just Ukraina - forskning visar att övergrepp och våld i nära relationer tenderar att öka i krig och konflikt. För kvinnor och barn som tvingas på flykt finns dessutom ytterligare en stor utsatthet.

Vi har en lång väg kvar för att leva upp till agendan för kvinnor, fred och säkerhet. Det är därför arbetet måste vara med oss i vartenda beslut. Socialdemokraterna menar att det inte räcker att hänvisa till handlingsplaner, utan vi måste hela tiden - och hela vägen - säkerställa att de efterföljs. Vi kan inte luta oss tillbaka och säga att det är inkluderat i Natos policy.

När vi deltog i FN:s militära insats i Mali var det självklart för oss att inkludera kvinnor, fred och säkerhet i både propositionen och riksdagsbeslutet, trots att det är FN som har antagit de resolutioner som ligger till grund för agendan om kvinnor, fred och säkerhet. Det borde vara lika självklart i det här beslutet.

Sverige ska vara drivande i att se till att man verkligen lever upp till agendan. Det räcker inte att vara positiv till att den finns, utan Sverige ska vara drivande i dess genomförande. Detta borde vara en självklar del i beslut om militära bidrag. Vi anser att riksdagen genom ett tillkännagivande bör rikta en tydlig uppmaning till regeringen att säkerställa att agendan för kvinnor, fred och säkerhet ska genomsyra och vara en integrerad del av det svenska bidraget till Natos avskräckning och försvar. Jag vill därför yrka bifall till reservation 2.

Herr talman! Det åtagande Sverige nu tar på sig för att bidra till Natos avskräckning och försvar bygger på ett stort antal soldater, officerare, sjömän, piloter och andra av Försvarsmakten anställda. Utan dem har Sverige inget bidrag.

Det är svenskar som genom sin anställning i Försvarsmakten och sin vilja att bidra till allas vår säkerhet för en tid lämnar sin vardag i Sverige, lämnar sin vardag på hemmaplan, för att arbeta för allas vår gemensamma säkerhet. Utan dem hade det här inte varit möjligt.

Men det är inte bara utan dem det inte hade varit möjligt. Att de kan åka bygger på att det finns människor som kliver in här hemma och får vardagen att fungera: partner, barn, föräldrar, vänner och kollegor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2025

Jag vill därför avsluta med att rikta ett tack till alla er som själva kommer att vara en del av det svenska bidraget men även till alla er hemmahjältar som gör det möjligt för dem att delta.

(Applåder)

Herr talman! Tack, statsministern, för svaret! Det är tydligt när man hör statsministerns svar att mer måste göras för att stärka Sveriges röst för ett sammanhållet Europa i stödet till Ukraina. Jag kan också konstatera att statsministern inte är intresserad av att få med skrivningar om sysselsättning i diskussionen om konkurrenskraft.

Jag vill avslutningsvis ta tillfället i akt och lyfta situationen i Gaza. Vi är fullt medvetna om att det inte var i fokus för detta informella möte, men med tanke på den situation vi ser i Mellanöstern undrar vi om det verkligen är möjligt att den frågan inte diskuteras när EU:s ledare möts. Situationen riskerar att eskalera till fullskaligt krig.

Vad exakt driver statsministern på mötena med EU:s ledare för att verka för fred i Gaza, för vapenvila, för eldupphör och för att barn ska sluta dödas? Lyfte statsministern detta?

Herr talman! Tack, statsministern, för återrapporteringen!

EU:s ledare möttes i en minst sagt orolig tid. I ljuset av presidentvalet i USA har också stödet till Ukraina blivit en än viktigare fråga. Detta krig är ju större än bara Ukraina och Ryssland. Det är i allra högsta grad en existentiell fråga också för oss svenskar. För Sveriges och svenska folkets trygghet är det helt avgörande att Ukraina kan garanteras ett konkret och återkommande stöd.

I denna oroliga tid när stödet till Ukraina ifrågasätts måste Europa vara berett att ta ett större ansvar för att stödja Ukraina. Vi socialdemokrater menar därför att det krävs en handlingsplan för att garantera stödet till Ukraina om USA förhalar det.

Tog statsministern upp behovet av att formulera en plan för att just säkra stödet till Ukraina? Det är min första fråga.

Herr talman! Det är nu viktigare än någonsin att EU står enat och sammanhållet och att vi står upp för sammanhållning mot splittring av auktoritära krafter. Jag vill därför följa upp den fråga som vi socialdemokrater lyfte under samrådet inför mötet: Vilka initiativ tog statsministern för att se till att EU håller samman mot splittring i dessa oroliga tider?

Jag vill också säga några ord om den konkurrenskraftsdeklaration som antogs. Vi instämmer verkligen i bilden av att den är otroligt viktig och att vi verkligen behöver stärka konkurrenskraften genom bland annat innovation och satsningar på utbildning och forskning. Men vi menar att det saknades ett väldigt viktigt perspektiv, nämligen ökad sysselsättning.

Vi ser en växande arbetslöshet. Vi har EU:s näst högsta ungdomsarbetslöshet. Är det då inte viktigt att bygga en konkurrenskraftsagenda som även har perspektivet att öka sysselsättningen? På vilket sätt lyfte statsministern den frågan? Vi kan se i deklarationen att den inte finns med. På vilket sätt agerade statsministern för att föra fram frågan om ökad sysselsättning?

Herr ålderspresident! Gång på gång gör regeringen valet att lägga ned Sveriges röst i FN när det kommer till frågor som rör Palestina. Redan veckan efter den senaste nedlagda rösten fick utrikesministern möjlighet att tala till FN:s generalförsamling. Under 15 minuter hade utrikesministern generalförsamlingens och statsledarnas fulla uppmärksamhet.

Jag kan konstatera att utrikesministern under sina minuter absolut lyfte fram oron för ett regionalt krig. Hon lyfte fram lidandet i Gaza och det viktiga arbete som FN-organisationerna bedriver. Men i samma andetag övergick hon till att tala om Israels rätt att försvara sig.

I en interpellationsdebatt med mig för två veckor sedan uttryckte utrikesministern att hon absolut står upp för de internationella domstolarna och deras domslut. Precis som i dag menade utrikesministern att det var hur resolutionen var formulerad som var problemet.

Men om det nu var formuleringarna i resolutionen som var skälet till att Sverige lade ned sin röst, hade det då inte varit läge att ta chansen att i sitt tal i FN markera att Sverige står upp för ICJ:s rådgivande yttrande och att Israel bör upphöra med sin olagliga ockupation? Nej, i stället väljer Sverige att än en gång endast fokusera på Israels rätt att försvara sig.

Min fråga till utrikesministern är därför: Om det nu verkligen bara var hur resolutionen var formulerad, varför valde man inte då att ta chansen att i FN tydliggöra var Sverige står i den här frågan?

Fru talman! Jag får börja med att tacka utrikesministern för denna första debatt. Frågan om det systematiska och institutionaliserade förtryck som inte minst kvinnor och barn utsätts för i Afghanistan och i Iran kommer vi att ha anledning att återkomma till. Vi kommer att få återkomma till frågan om könsapartheid och också allmänt till hur vi kan stötta kvinnorna i Afghanistan och i Iran.

Som utrikesministern är väl medveten om finns det också ett tillkännagivande från den här riksdagen om att terrorlista det islamiska revolutionsgardet i Iran. Det är definitivt någonting som vi kommer att få återkomma till.

Fru talman! När den socialdemokratiskt ledda regeringen vid regeringsskiftet 2014 inrättade en feministisk utrikespolitik startades en rörelse bland världens regeringar och utrikesministrar. Efter detta kom ett stort antal länder att följa i Sveriges spår. Detta har skapat ett nätverk av utrikesministrar runt om i världen där man just arbetar för feministisk utrikespolitik. Det är ett nätverk där man kan driva frågor framåt när det gäller just kvinnors rättigheter - ett nätverk som Sverige tyvärr numera inte ingår i, då vi ju har lämnat den feministiska utrikespolitiken bakom oss, vilket vi socialdemokrater beklagar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kan konstatera att just frågan om könsapartheid och möjligheterna att driva detta som en del av konventionen är något som Sverige skulle ha kunnat använda ett sådant nätverk till. Jag kan alltså bara än en gång beklaga att Sverige har valt att lämna den feministiska utrikespolitiken. Man har valt att inte längre vara en del av den familjen och därmed också avsagt sig en möjlighet att tillsammans med andra länder med en gemensam stark röst bedriva en stark utrikespolitik för kvinnors rättigheter.

(Applåder)

Fru talman! Tack, utrikesministern, för svaret!

Precis som utrikesministern själv lyfter redovisade FN:s särskilda rapportör Richard Bennet i somras sin rapport där han lyfter denna fråga och behovet av att se detta som könsapartheid eftersom det inte finns någon mer träffande beskrivning. Han lyfter hur detta bör vara en del av en konvention om brott mot mänskligheten och även hur en definition skulle kunna lyda. Han lyfter även exempel på hur man skulle kunna förändra Romstadgan och påpekar att detta också skulle kunna vara aktuellt.

Hans rapport har tagits emot oerhört väl av organisationer och grupper som kämpar för kvinnors rättigheter i Afghanistan just eftersom den för många innebär ett erkännande av det de själva under lång tid har kämpat för och framhållit behovet av. Det är som sagt också en ganska lång rad både experter och framstående människorättsförsvarare samt tidigare utrikesministrar i USA och så vidare som har lyft behovet av att FN erkänner könsapartheid och tar med det i en konvention om brott mot mänskligheten.

I sitt svar på min interpellation lyfter utrikesministern frågan om Romstadgan. Jag kan inte annat än hålla med om att de internationella domstolarna spelar en otroligt viktig roll. Jag valde i denna interpellation att fokusera på FN, men som vi precis var inne på är det klart att Romstadgan absolut blir aktuell. Jag tänker att det kan finnas anledning för mig att återkomma till detta i fler interpellationer, men i dag valde jag att fokusera på FN.

Jag kan dock inte låta bli att förundras över att utrikesministern väljer att lyfta fram just Internationella brottsmålsdomstolen i sitt svar. Regeringens och utrikesministerns syn på de internationella domstolarna väcker nämligen en del frågor.

När utrikesministern tillträdde ville hon inte svara på om Israels agerande i Gaza är proportionerligt; det var en fråga för domstolarna. Men när FN:s generalförsamling i torsdags röstade om en resolution om att Israel ska följa utslaget från den internationella domstolen i Haag och upphöra med ockupationen av palestinsk mark väljer regeringen i stället, till skillnad från exempelvis Frankrike, Norge, Island, Finland, Estland och Lettland, att lägga ned sin röst. Det är ett väldigt beklagansvärt facit att det numera är regel snarare än undantag att Sverige lägger ned sin röst i FN när det gäller Israel och Palestina.

Gång på gång ser vi nu exempel på hur regeringen hänvisar till de internationella domstolarna men sedan inte agerar efter deras utfall. Så när ministern i sitt svar på min interpellation lyfter just Internationella brottmålsdomstolen kan jag inte låta bli att undra hur viktiga utrikesministern och regeringen egentligen anser att domsluten i de internationella domstolarna är, givet att ni i FN kontinuerligt lägger ned er röst i resolutioner som uppmanar till att de ska följas?

Fru talman! Även jag vill börja med att gratulera Maria Malmer Stenergard till att ha blivit ny utrikesminister. Det är en otroligt viktig roll, och vi socialdemokrater ser fram emot att följa ditt arbete noga.

Fru talman! För sin kamp mot förtrycket i Iran och för mänskliga rättigheter och frihet för alla tilldelades Narges Mohammadi förra året Nobels fredspris. Hennes kamp har haft ett oerhört högt pris, och hon sitter sedan flera år tillbaka fängslad i det ökända Evinfängelset i Iran.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I början av detta år skrev hon ett brev till FN om behovet av att erkänna könsapartheid som ett brott mot mänskligheten. I sitt brev lyfter hon i punkt efter punkt exempel på hur Iran via sin lagstiftning aktivt diskriminerar kvinnor - hur man tar ifrån dem deras rättigheter och tillåter att de utsätts för brott.

En kvinna behöver för att beviljas pass godkännande från sin pappa om hon är ogift och sin man om hon är gift. En mans vittnesmål räknas lika mycket som två kvinnors. Män i Iran tillåts ha upp till fyra fruar samtidigt, ännu fler om det handlar om tillfälliga sådana, medan straffet för en kvinna som har en relation med någon utanför äktenskapet är avrättning. Våldtäkt inom äktenskapet anses inte vara ett brott medan iranska män kan lämna in officiella klagomål om deras fruar är ovilliga att delta i sexuella aktiviteter.

Detta är bara några av de 24 exempel som Narges Mohammadi lyfter i sitt brev på hur man genom lagen, myndigheterna och regimens beteende har institutionaliserat förtrycket av kvinnor. Detta är fallet i Iran och även i Afghanistan.

Narges Mohammadi är inte ensam om att vädja om att könsapartheid ska erkännas av FN som ett brott mot mänskligheten. Flera experter inom FN har också vädjat om precis samma sak. De har vädjat om att FN:s medlemsländer ska agera.

Utrikesministern lyfter i sitt svar att Sverige agerar för att det ska antas en mellanstatlig konvention om brott mot mänskligheten. Det är bra. Men kan vi utgå från att regeringen också arbetar för att säkerställa att könsapartheid blir en del av den konventionen?

I oktober ska FN:s sjätte utskott återuppta sina diskussioner om just utkastet till en konvention. Detta ger oss en mycket tidskänslig möjlighet att uppmana utskottet att inkludera könsapartheid i utkastet. Är detta något Sverige kommer att göra?

Fru talman! Jag konstaterar än en gång att biståndsministern återkommer till just talibanregimen. Är det verkligen talibanregimen vi ska lyssna på? Är inte det i sig nästan att faktiskt acceptera dess vilja? Det är folket i Afghanistan som drabbas.

Det går att bedriva biståndsarbete i Afghanistan. Jag har lyft fram flera organisationer som också med stöd av svenska medel bedriver ett effektivt biståndsarbete i Afghanistan.

Vi har FN. FN har klivit in som en enorm part i Afghanistan. Tack vare FN-organisationerna går det i dag att bedriva biståndsarbete utan att pengar kommer den talibanstyrda statsapparaten till del. Man har skapat ett eget ekonomiskt system som gör att det faktiskt går att fortsätta bedriva effektivt biståndsarbete. Det är ju helt fantastiskt.

Trots det väljer regeringen att skära ned på stödet, också det till just FN och FN:s arbete i Afghanistan. Jämfört med 2021 är budgeten en minskning med 40 procent. Det är alltså FN som ser till att det går att ge stöd och bedriva viktigt, helt livsavgörande biståndsarbete i Afghanistan.

Jag menar fortsatt att vi inte kan låta 20 års arbete gå förlorat. Vi kan inte låta talibanregimen vinna, och vi kan inte låta Afghanistans kvinnor och flickor betala priset.

Fru talman! Jag kan inte låta bli att ändå känna en viss oro när jag lyssnar på biståndsministern och det sätt man talar om Afghanistan och utvecklingen. Vi är helt överens om att det är en fruktansvärd utveckling, och vi är helt överens om synen på talibanregimen.

Men biståndsministern återkommer till frågan om ansvaret. Vilka bär ansvaret? Talibanregimen bär absolut ansvaret. Men är det verkligen folket som ska bära konsekvenserna? Om vi väljer att dra oss undan är det folket i Afghanistan som drabbas. Det är flickorna och kvinnorna som drabbas hårdast. Då är 20 års framgångar förlorade. Det är de inte i dag, inte fullt ut, men de är det definitivt om vi drar oss tillbaka.

Jag håller med om att det är klart att det är problematiskt att det har utformats ett dekret direkt riktat mot Sverige. En organisation som har bedrivit ett otroligt viktigt arbete där, det vill säga Svenska Afghanistankommittén, har nu tvingats pausa sitt arbete. Men det får inte begränsa vårt bistånd.

Biståndssfären är mycket tydlig med detta, nämligen att det går att bedriva bistånd i Afghanistan, effektivt bistånd som kommer befolkningen till del, och det måste vi ta vara på. Hur säkerställer vi att det inte blir Afghanistans flickor och kvinnor som bär priset? Ska vi verkligen låta 20 års arbete gå förlorat?

Fru talman! Talibanernas övertagande av makten är lika mycket en sorg som ett misslyckande för det civila samfundet. Precis som biståndsministern ger uttryck för i sitt svar går utvecklingen på grund av talibanregimen nu åt helt fel håll.

Detta gör det bistånd som vi bedriver och det internationella samfundets närvaro ännu viktigare. Om vi inte håller i nu är ju all den utveckling som har åstadkommits under de senaste 20 åren definitivt förlorad, och de största förlorarna på detta är Afghanistans flickor och kvinnor.

Även om det absolut är en komplex miljö och dekretet mot svensk verksamhet spelar roll är det gemensamma budskapet från alla biståndsorganisationer och internationella organisationer som jag möter att det går att arbeta i Afghanistan och att vi behöver arbeta i Afghanistan.

Rädda Barnen arbetar med stöd från bland annat Sverige för barns trygghet, skydd och utbildning med fokus på flickors rättigheter. De arbetar själva och med partner i 17 provinser och har i dag cirka 4 000 anställda, varav 40 procent är kvinnor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

IRC, som också har finansiering från Sverige, arbetar inom hälsa, ekonomisk återhämtning och utveckling. De har just nu 4 823 anställda, varav även där ungefär 40 procent är kvinnor. Kvinnor arbetar också i alla de 13 provinser där de är aktiva.

Hand in Hand Afghanistan arbetar för att bekämpa fattigdom och främja kvinnors ekonomiska egenmakt genom entreprenörskap och jobbskapande. Även de har kunnat behålla alla sina kvinnliga anställda.

Marie Stopes International, som bedriver stöd inom SRHR, finns i 18 provinser, delvis finansierat av Sverige. All deras verksamhet bedrivs av kvinnor för kvinnor.

Än i dag utför alltså tusentals kvinnor ett helt ovärderligt arbete på plats i Afghanistan. Det går att fortsätta bedriva ett effektivt bistånd på plats som kommer det afghanska folket till del. Det behövs.

Uppskattningsvis 23,7 miljoner människor, det vill säga mer än hälften av befolkningen i Afghanistan, kommer att behöva humanitärt bistånd i år. Endast 7,8 procent av det ekonomiska behovet är finansierat.

Utöver talibanregimen skapar klimatförändringarna helt förödande konsekvenser för den afghanska befolkningen. Att vi fortsätter att bedriva ett omfattande bistånd är helt avgörande för landets utveckling.

Jag blev inte helt klok av biståndsministerns svar, och därför undrar jag fortfarande hur regeringen ser på det långsiktiga engagemanget och biståndsarbetet i Afghanistan.

Fru talman! Tack, utrikesministern, för såväl svaret som debatten!

Att synliggöra det som sker i Etiopien och som befolkningen, inte minst amhara, utsätts för är otroligt viktigt. Det får inte ske i det dolda. Det är fruktansvärda brott mot de mänskliga rättigheterna, men det får tyvärr ganska lite utrymme i den politiska diskursen.

Jag instämmer i att det finns mycket viktigt som sker. Bland annat det som Folke Bernadotteakademin arbetar med är viktigt när det kommer till en hållbar fred. Men det är också otroligt viktigt att man då har tillräckligt med resurser. Arbetet för att få till stånd den hållbara freden är enormt omfattande, och som jag förstår det har man ganska långt ifrån de medel på internationell nivå som faktiskt skulle krävas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är en fruktansvärd situation. Det internationella samfundet måste fortsätta driva på och verka för ett inkluderande Etiopien. Det är ett land som till ytan är två och en halv gång större än Sverige. Det krävs alltså omfattande resurser. Det är dessutom, som jag sa i mitt inledningsanförande, ett land som är hårt drabbat av klimatförändringar och torka vilket tillsammans med konflikterna skapar en helt fruktansvärd situation. Etiopien och konflikterna där förtjänar mer uppmärksamhet.

Fru talman! Tack, utrikesministern, för svaret!

Det är onekligen en fruktansvärd situation. Att civila utgör direkta måltavlor får aldrig tolereras. Det internationella samfundet måste verkligen ta kraftigt avstånd och agera för värnandet av civila och för ett stabilt, inkluderande Etiopien.

Amhara har under lång tid varit utsatta för återkommande våld. På grund av etnicitet och religion har amhara i västra Etiopien också blivit förföljda. Vi får återkommande rapporter om massakrer som genomförs på amhara och i Amhararegionen. Ett stort antal svenskar oroar sig varje dag över vad deras närstående utsätts för i Etiopien.

En talesperson för FN:s högkommissionär för mänskliga rättigheter har uttryckt stor oro över det undantagstillstånd som den etiopiska regeringen införde och som har gett stora befogenheter att arrestera utan rättsligt stöd, införa utegångsförbud och förbjuda offentliga sammankomster. Redan i augusti förra året hade FN:s kontor för mänskliga rättigheter fått rapporter om mer än 1 000 fängslade med anledning av den nya lagen. Många rapporterades vara unga amhara som misstänktes stödja Fano.

I höstas varnade FN också för risken för folkmord och omfattande krigsförbrytelser. Sexuellt våld och våldtäkt har använts systematiskt. Det här är helt oacceptabelt och måste upphöra. Oavsett etnisk tillhörighet ska mänskliga rättigheter tillgodoses, och våldet måste upphöra.

Det som drabbar civilbefolkningen i Etiopien, inte minst amhara, måste omedelbart upphöra. Här måste det internationella samfundet verkligen agera gemensamt och, skulle jag önska, än mer kraftfullt. Situationen för befolkningen i Etiopien är skäl nog för det internationella samfundet att agera. Men situationen riskerar dessutom att skapa en eskalering som hotar säkerheten i hela regionen.

Fru talman! 2020-talet är på många sätt ett mycket mörkt decennium. Inte bara går många delar av utvecklingen åt fel håll, som när det gäller fattigdom och demokrati. Det är också ett decennium med många stora konflikter och med stort mänskligt lidande. Ibland är det nästan som att alla konflikter inte får plats, eller får utrymme, i den politiska debatten och i samhällsdebatten. En fruktansvärd humanitär situation får inte överskugga en annan. Den ena är inte mindre viktig än den andra.

Det vi ser i Etiopien just nu är oerhört allvarligt. Utvecklingen i regionen som helhet är oroväckande. I Etiopien har krig och väpnad konflikt varit en del av verkligheten i alltför många år. Som alltid i den här typen av situationer blir de civila absolut värst drabbade. Landet är dessutom hårt drabbat av klimatförändringarna med svår torka som påverkar möjligheterna att odla, tillgången till vatten och möjligheterna att ha kreatur. Det gör att civilbefolkningen lever under oerhört svåra omständigheter.

När fredsavtalet slöts i Pretoria förra året var det nog många som hoppades att det skulle vara slut på krig och konflikt. Men vi kan konstatera att inte hela det etiopiska folket kände sig inkluderade i fredsprocessen och i det fredsavtal som slöts. Amharierna har under lång tid utsatts för upprepat våld i flera delar av landet. Nu har nya stridigheter blossat upp, och från Amhararegionen får vi nu återkommande rapporter om attacker på civila, om hur den etiopiska militären genomför räder där civila kommer till skada och även många gånger förlorar sina liv och om hur attacker med drönare dödar kvinnor, barn och äldre.

FN har uttryckt stor oro över rapporter om målmedvetet dödande av civila. Även EU har uttryck samma oro. Men vi måste ändå konstatera att det tyvärr är ganska tyst. Det handlar om kvinnor och barn och om civila män. Det är en fruktansvärd situation, och det internationella samfundet måste agera starkare. Civila måste värnas, attackerna måste upphöra och en oberoende utredning måste tillsättas.

Jag undrar fortsatt hur regeringen agerar för att öka det internationella samfundets engagemang.

(forts. § 10)

Svar på interpellationer

Fru talman! Det är intressant att lyssna på denna debatt - man skulle nästan kunna tro att det var Socialdemokraterna som satt i regeringsställning och Tidöpartierna som var i opposition. Men nu är det inte vi socialdemokrater som har makten att styra utrikespolitiken, utan det är Tidöpartierna.

När man har makten har man också ett stort ansvar. Vi önskar att man mycket tidigare tagit det ansvaret i denna fråga. Vi önskar att man exempelvis inte hade motsatt sig att ge regeringen det skarpa uppdrag man faktiskt kan ge den genom EU-nämnden: att driva på i frågan om att terrorlista revolutionsgardet.

Men jag är glad över den enighet vi ser i dag. I Iran kämpar människor varje dag för att uppnå drömmen om frihet och demokrati - att inte få sina liv begränsade av en odemokratisk regim, som styr med skräck som maktmedel. Det handlar inte bara om människorna i Iran utan även, som sagt, om människor långt utanför Irans gränser.

I riksdagen har utrikesministern i dag ett starkt och enigt stöd för att terrorlista revolutionsgardet. Om det visar sig bli som det låter här i kammaren i dag har ni även en majoritet bakom er i frågan om att se över regelverket. Jag hoppas verkligen att regeringen använder detta stöd.

Stort tack för debatten! Jag uppfattar att vi ändå kommer sakta framåt, och det är viktigt - för allas vår säkerhet och för människorna i Iran.

(Applåder)

Fru talman! När jag kom in här i kammaren i dag tänkte jag: Vad roligt att se så många ledamöter som vill vara med och debattera frågan om terrorlistning av det islamiska revolutionsgardet IRGC! Men jag tänkte också: Jag hoppas verkligen att de är här för just det.

Jag börjar bli lite trött på SD, Sverigedemokraterna, som förvandlar alla dessa viktiga debatter till en jakt på Socialdemokraterna.

Ni inte bara ingår i regeringssamarbetet; ni är största parti. Trots det har varken SD eller Liberalerna varit till någon som helst hjälp under den här tiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hade ni exempelvis agerat annorlunda i EU-nämnden hade regeringen haft uppdraget att verka för en terrorlistning av revolutionsgardet under ordförandeskapet.

Under ordförandeskapet var, om jag inte missminner mig, Iran inte en egen punkt på dagordningen en enda gång. Det är inte att prioritera den här frågan.

Det är lätt att stå här och vara kaxig, men ni sitter på makten. Använd den!

Fru talman! Vi återkommer ofta till frågan om kriterierna. Flera andra interpellanter har tagit upp den frågan tidigare. Kriterierna som är satta för terrorlistningar och hur det regelverket ska se ut är gjorda i en lite annan tid. Vi är många som undrar om det inte är dags att se över det regelverket. Det är en fråga som diskuteras i EU-nämnden men också i utrikesutskottet.

Vi har sett att den här typen av problematiska situationer uppstår med grupper som Wagner tidigare men också med det islamiska revolutionsgardet IRGC.

S står tydligt bakom att vi ska se över en förändring av regelverket. Som sagt är det också en fråga som just nu är uppe i utskottet.

Jag ser med spänning fram emot hur Sverigedemokraterna kommer att rösta - om man kommer att stå upp för att man står bakom en förändring och faktiskt vill rikta ett tillkännagivande till regeringen eller om man som så många andra gånger väljer att lägga ned sin röst.

Jag är också nyfiken på om Liberalerna kommer att stå bakom ett tillkännagivande till regeringen i den här frågan.

Men jag är ännu mer nyfiken på hur utrikesministern ser på frågan om att se över regelverket för terrorlistning.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka utrikesministern för svaret. Det stämmer mycket väl att utrikesministern har fått svara på den här frågan i flera interpellationsdebatter tidigare, och det är ju för att vi är många som inte är fullt nöjda med hur regeringen har hanterat frågan.

Vi har varit tydliga med hur beklagligt vi tycker att det är att regeringen inte drev den här frågan inför och under EU-ordförandeskapet. Men efter hårt arbete från oppositionen ställde sig för nästan ett år sedan ändå en enad riksdag bakom tillkännagivandet om att regeringen ska verka för att skapa enighet bland EU:s medlemsländer för att terrorlista revolutionsgardet IRGC. Det var ett otroligt viktigt beslut från en samlad riksdag, och jag är också glad att se att det finns ett stort engagemang här i kammaren i dag.

Att vi fortsätter att driva på den här frågan beror på att vi tycker att det är så otroligt viktigt. Revolutionsgardet, som ju är den iranska regimens väpnade gren, bedriver terror mot såväl den egna befolkningen i Iran som mot människor utanför Iran. Bara nu i dagarna har regimen utfärdat en dödsdom mot rapparen Toomaj Salehi som med sin musik beskrev och uttryckte kritik mot den iranska regimens förtryck. För detta har han nu dömts till döden av samma regim.

Vi ser också gång på gång hur Iran använder kidnappning som metod, hur de frihetsberövar utländska medborgare på godtyckliga grunder och hur den som av regimen betraktas som iransk medborgare och som bedriver motstånd mot regimen riskerar att bli tillfångatagen inte bara på iransk mark. Vi har flera gånger sett hur Iran har tagit politiska motståndare utanför landets gränser och fört dem till Iran, där de i värsta fall har ställts inför det oåterkalleliga dödsstraffet. Nu ser vi också hur Iran agerar i Mellanöstern.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är bra att regeringen har lyft frågan om terrorlistning vid de tillfällen som utrikesministern tar upp i sitt svar. Det är också mycket glädjande att Borrell har aviserat sin avsikt att ge rådets rättstjänst i uppdrag att åter titta på de rättsliga förutsättningarna för att terrorlista revolutionsgardet.

Fru talman! Utrikesministern nämner i sitt svar att det sedan mer än ett decennium finns sanktioner mot hela revolutionsgardet på grund av dess delaktighet i Irans kärntekniska program, att flera enheter och individer inom revolutionsgardet är listade under sanktionsregimen med anledning av den försämrade situationen för mänskliga rättigheter och att "den senaste utvecklingen med Irans missil- och drönarattack mot Israel . ger anledning att överväga ytterligare skärpta sanktionsåtgärder mot Iran".

Alla de exempel som utrikesministern lyfter i sitt svar visar att Iran och dess väpnade gren revolutionsgardet utgör ett otroligt stort hot, och för mig är detta ytterligare konkreta exempel som visar varför revolutionsgardet bör terrorlistas.

Därför vill jag fråga utrikesministern: Stöttar regeringen Borrell i hans avsikt att på nytt titta på de rättsliga förutsättningarna? Vad kan Sverige göra för att skapa ett brett stöd inom EU för att terrorlista revolutionsgardet?

Fru talman! Att jorden är rund utan en början och ett slut är gammal kunskap. Det som sker i en del av planeten får stora konsekvenser för det som sker i en annan.

När FN bildades var det utifrån idén om att skapa en plats där alla världens länder kan mötas för att diskutera gemensamma problem och finna gemensamma lösningar som gynnar hela mänskligheten. Behovet har definitivt inte minskat under de snart 80 år som passerat. Behovet har kanske aldrig varit större än det är just nu.

Utöver de brutaliteter som människor utsatt och utsätter andra människor för - kränkningar av mänskliga rättigheter, krig, etniska rensningar och folkmord - har vi dessutom skapat en klimatkatastrof vars konsekvenser vi bara sett början på. Klimatförändringarna ritar bokstavligt talat om världskartan. Förutom att vi behöver arbeta tillsammans för att stoppa den globala uppvärmningen skapar klimatförändringarna enorma utmaningar som vi behöver arbeta tillsammans för att möta. Den extremvärme och torka som flera länder i dag kämpar med är tyvärr bara början.

Fru talman! Östafrika är en av de regioner där klimatförändringarnas konsekvenser tydligt visar sig. Torkan leder till att boskapen dör och betesmarken försvinner. Miljontals tvingas lämna sina hem i jakten på mat och vatten. I Etiopien har torkan tillsammans med allvarliga konflikter lett till att mer än 20 miljoner människor är i akut behov av humanitärt stöd. I landet har vi under de senaste åren sett flera konflikter som fått fruktansvärda konsekvenser för civila.

Från Amhararegionen får vi återkommande rapporter om attacker på civila. I jakten på Fanosoldater genomförs räder av den etiopiska militären där civila kommer till skada och många gånger även förlorar sina liv. Genom användandet av drönare genomförs attacker som dödar barn, kvinnor och äldre. Amharafolket har även blivit förföljda på grund av sin religion och etnicitet i västra Etiopien. FN har uttryckt oro över rapporter om målmedvetet dödande av civila. Civila måste värnas. Attackerna måste upphöra, och en oberoende utredning behöver tillsättas.

Fru talman! Klimatförändringarnas konsekvenser blir särskilt brutala i länder där regeringar inte tar ansvar för sina medborgare. I Afghanistan efter talibanernas återtagande av makten har vi sett enorma konsekvenser, inte minst för kvinnor och flickor. Att det dessutom är ett av de länder i världen som är hårdast drabbat av klimatförändringarna gör situationen katastrofal. FN flaggar för stora utmaningar när det gäller finansieringen för att möta de akuta behoven i år.

I det läget väljer regeringen att dra ned på utvecklingsanslaget till Afghanistan. Årets budget innebär en minskning på 40 procent jämfört med 2021. Samtidigt drar man även ned på stödet till FN-organ som spelar en nyckelroll i att samordna humanitära insatser i Afghanistan. Om vi ger upp om Afghanistan är decennier av arbete förlorat. Då har talibanerna verkligen vunnit.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Fru talman! I Iran kämpar människor varje dag för att uppnå drömmen om frihet och demokrati. De kämpar för att inte få sina liv begränsade av en odemokratisk regim, en regim som styr med skräck som maktmedel, inte bara för människor i Iran utan även utanför Irans gränser. Gång på gång ser vi hur Iran använder kidnappning som metod. De frihetsberövar utländska medborgare på godtyckliga grunder.

Och för den som av regimen betraktas som iransk medborgare och bedriver motstånd mot regimen finns inte bara risken att bli tagen på iransk mark. Flera gånger har Iran tagit politiska motståndare utanför landets gränser och fört dem till Iran, där de i flera fall ställts inför det oåterkalleliga dödsstraffet.

Genom sin väpnade gren Islamiska revolutionsgardet agerar den iranska regimen som en terrororganisation. Islamiska revolutionsgardet måste därför terrorlistas. En samlad riksdag var tydlig redan förra våren, och vi förväntar oss att regeringen med utrikesministern i spetsen arbetar för att EU ska terrorlista Islamiska revolutionsgardet.

Fru talman! Det som sker i en del av världen får stora konsekvenser för det som sker i en annan del. Torka och svält i ett land får konsekvenser som sprider sig över hela planeten, precis som en konflikt i ett land kan förvärra en hungerkatastrof på en helt annan kontinent.

Jorden hänger ihop, och jorden står inför enorma utmaningar. Därför måste vi värna om de institutioner där vi kan arbeta för gemensamma lösningar. FN är en medlemsorganisation, och det är vi medlemsstater som utgör FN. Det är vi som avgör vilken riktning FN ska ta. Därför måste vi alltid prioritera FN.

(Applåder)

Fru talman! Det här en oerhört viktig debatt, och Sverigedemokraternas Markus Wiechel använder den för att peka finger mot oss socialdemokrater. Låt mig då betona att det var på grund av just Sverigedemokraterna som regeringen inför ordförandeskapet inte fick i uppdrag att verka för att terrorlista IRGC. Det är verkligheten; det är ett faktum.

Markus Wiechel satt själv i EU-nämnden under den perioden och hade möjlighet att påverka. Men man valde att ställa sig bakom den ganska luddiga beskrivningen hårdast möjliga linje, vilket gjorde att regeringen faktiskt inte hade det skarpa kravet att verka för att terrorlista revolutionsgardet. Det är synd, men det är ett faktum.

Nu är vi äntligen till slut enade, och det är det som är viktigt här och nu, för IRGC bör terrorlistas. Riksdagen har varit otroligt tydlig. Det är en enad riksdag. Trots denna väldigt svåra fråga, kan tyckas, är det en enad riksdag. Det är också många som har tagit sig hit i dag för att följa debatten för att det är en så otroligt viktig fråga. Vi förväntar oss att regeringen agerar för att få till en terrorlistning.

Jag undrar därför igen om man verkligen tittar på alla de fall och exempel som finns. Det är svårt att förstå hur man kan mena att det inte finns tillräckligt underlag för att kunna terrorlista IRGC med alla de exempel som finns. Agerar verkligen regeringen fullt ut för att få till en terrorlistning av IRGC och samla EU:s medlemsstater?