Herr ålderspresident! Vi står här i dag för att diskutera en fråga som är av yttersta vikt. Det handlar om Sveriges hållning till folkrätten och vår inställning till den israelisk-palestinska konflikten. Det är en fråga som rör vår trovärdighet som försvarare av internationella lagar och mänskliga rättigheter och vårt ansvar att verka för en rättvis och hållbar fred i en av världens mest långvariga konflikter.

Som utrikesministern nämnde frågar jag varför Sverige har valt att avvika från den internationella domstolens rådgivande yttrande som fastslår att Israels ockupation är olaglig och varför vi inte längre ställer oss bakom internationella rättsliga bedömningar i denna fråga. Det är centrala frågor som förtjänar en tydlig och utförlig diskussion.

Utrikesministern har svarat att Sverige stöder Internationella domstolen som FN:s främsta rättsliga organ och respekterar dess oberoende. Jag citerar från svaret: "Vi betraktar domstolens rådgivande yttranden som i grunden auktoritativa tolkningar av folkrätten". Men när det rör sig om Israel och Palestina gäller inte den synen längre.

Den internationella domstolens rådgivande yttranden är mycket viktiga som juridisk princip och moralisk auktoritet för förebyggande diplomati och fredsbevarande egenskaper. Rådgivande yttranden bidrar också på sitt sätt till att klargöra och utveckla internationell rätt och därigenom till att stärka fredliga relationer mellan stater.

Folkrätten måste alltid stå i centrum för vårt lands agerande oavsett vilka aktörer det rör sig om. Ändå valde Sverige att avstå i omröstningen i FN:s generalförsamling där resolutionen om Israels ockupation antogs. Regeringen motiverar detta med att resolutionen går längre än vad Internationella domstolen föreslår och att den inkluderar en tidsgräns. Denna tidsgräns sägs försvåra en förhandling om tvåstatslösning som Sverige tillsammans med EU fortsätter att sträva efter.

Det är ett resonemang som jag har svårt att acceptera utan vidare. Jag delar fullt målsättningen om en tvåstatslösning där Israel och Palestina lever sida vid sida i fred och i säkerhet. Men en förhandlad lösning kan inte frikopplas från folkrätten. Ockupationen är och förblir olaglig enligt internationell rätt. Men när Sverige lägger ned sin röst framstår det som att man inte håller med.

Herr ålderspresident! Folkrätten är inte förhandlingsbar. Vi måste återta vår ledarroll inom FN och det internationella samfundet när det gäller att främja mänskliga rättigheter och upprätthålla internationella lagar. Det är vår skyldighet att stödja både palestiniernas rätt till självbestämmande och Israels rätt till säkerhet. Men detta måste ske inom ramarna för internationell rätt.

Därför är att avstå från att stödja en resolution som syftar till att påminna om ockupationens olaglighet ett svagt ställningstagande, och det skadar vårt rykte som en principfast röst för fred och rättvisa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min fråga till utrikesministern är: Vad är det man har hängt upp sig på gällande tidsgränsen för ett israeliskt tillbakadragande inom tolv månader? På vilket sätt skulle aspekten av tidsgränsen äventyra en tvåstatslösning? Vilken tidsgräns anser i så fall utrikesministern i stället bör gälla när en stat ska dra sig tillbaka från ett territorium som den har ockuperat i strid med folkrätten?

Herr ålderspresident! Den som inte vill kan alltid finna ett skäl. Det blir något av den obotfärdiges förhinder över det hela. Att Sverige skulle stå bakom en tvåstatslösning borde knappast vara en nyhet. Vi har erkänt Palestina i ett beslut som fattades under Stefan Löfvens ledning. Palestina har en ambassad i Stockholm.

Att vi nu hamnar i en situation där vi tillsammans med 43 länder avstår, och där 124 röstade för resolutionen och 14 emot, är en oerhörd svaghet. Vi klarar inte av att stå upp för en ståndpunkt som har bekräftats i så många FN-beslut genom tiderna där man har förordat tvåstatslösning, och där den internationella domstolen nu också har ställt krav. Det måste ställas krav på Israel. Israel nonchalerar internationell lag och rätt i en så stor omfattning att det är mycket uppseendeväckande och dessutom upprörande.

Vi har 100 000 skadade, 40 000 döda, 14 000 barn döda, och 21 000 barn försvunna i Gaza, förstörd infrastruktur och förstörda hem, och stora flyktingskaror. Detta är någonting som går långt utöver den försvarsrätt som regleras i internationell rätt. Det står också i internationell rätt att man inte får gå hur långt som helst, så att det blir vedergällning gentemot civila.

Det som har skett på exempelvis Västbanken genom åren är en systematisk urholkning av tvåstatstanken. I dag kvarstår palestinska enklaver. Bosättningar med israeler har brett ut sig till en sådan nivå att vi i dag har över 750 000 bosättare. Alltihop är emot internationell lag och rätt. Det stämmer inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverige hade en gång en röst, kunde peka på det och orkade stå upp för den internationella rätten. Men jag anser inte att nuvarande regering gör det mer än i en form av läpparnas bekännelse.

Budskapet är klart och tydligt när det gäller Ukraina. Där känner man att det stämmer. Men när det gäller Mellanöstern, palestinierna och vad som är den internationella lagen och rätten där är inte rösten på samma sätt. Då är viktningen på ett sådant sätt att man börjar tvivla på det hela.

Det bekräftas slutligen när man avstår i en sådan viktig omröstning i FN. Dessutom blir det stora numret i utrikesministerns tal Israels självförsvarsrätt, och det andra bleknar ut i kanten.

Det är en stor förändring som har skett under både den förra utrikesministern och den nuvarande utrikesministern när det gäller synen på hur man tolkar internationell lag och rätt och framför allt om man skapar sig någon position för att kunna göra någonting i Mellanösternkonflikten.

Nu säger man att tvåstatslösning är någonting som är viktigt och att man ser det långsiktigt. Men när tiden tickar iväg urholkas varje dag genom den israeliska regeringens aktivitet och beslut möjligheten att arrangera en tvåstatslösning. Man fattade dessutom i somras, mitt under brinnande Gazakrig, ett beslut om att upprätta ett stort antal nya bosättningar på Västbanken i strid mot internationell lag och rätt.

Var finns protesterna mot det från den svenska regeringen? Svaret är att de inte finns. Jag tycker att ministern har väldigt mycket att fundera på när det gäller detta, och jag skulle vilja höra en lite mer fördjupad analys av varför man nu agerar på det sätt man gör.