Alexandra Völker

Fru talman! I Expressen har vi kunnat läsa om akrobattvillingarna Ahmed och Mohammed – akrobaterna med stora drömmar. Nu finns inte längre Mohammed, och Ahmed har förlorat båda sina ben och stora delar av sin vänstra hand och har flera andra stora skador.

Ahmed är i akut behov av vård, men den vården finns inte i Gaza. När han får frågan om vad han skulle önska sig om han fick tre önskningar svarar han: att kriget stoppas och att de häver blockaden, att de som är i hans situation får vård utomlands och att han ska kunna utöva sin hobby igen. Ahmed och de andra skadade barnen i Gaza behöver vård i dag, och de behöver vård och hjälp framöver.

Vi behöver lyssna till Världshälsoorganisationen och till EU:s uppmaningar. Vi behöver lyssna till Vårdförbundet och regionerna här i Sverige, som står redo att hjälpa till. Sverige har oerhört mycket att bidra med. Vi har en fantastisk förmåga att hjälpa de här barnen. Vi behöver göra det här och nu och särskilt när det, förhoppningsvis snart, blir en permanent vapenvila.

Men vi behöver också stötta långsiktigt. De här barnen kommer att ha de här utmaningarna för resten av sina liv. Behoven kommer att finnas under resten av deras liv. Och sjukvården i Gaza, som är sönderslagen, kommer inte att återuppstå av sig själv. Den kommer att behöva byggas upp. Sverige och andra länder, som har den förmågan, kommer att behöva vara en aktiv del i det och verkligen visa och ta ansvar.

Jag tackar sjukvårdsministern för debatten. Jag hoppas att jag i det sista anförandet kanske ändå kan få svar på hur Sverige kan bidra långsiktigt.

(Applåder)

Fru talman! Det är mycket bra att vi är överens om behovet av permanent vapenvila och omedelbart humanitärt tillträde. Där är vi helt överens.

Sedan är det ingen hemlighet att vi socialdemokrater önskar och kräver att regeringen agerar mer kraftfullt, men det är för eftermiddagens debatt med utrikesministern.

De medicinska behoven fortsätter att växa i Gaza, samtidigt som den humanitära hjälpen har stoppats från att släppas in och samtidigt som bomberna fortsätter att falla. Gazas sjukvårdssystem har kollapsat, samtidigt som vårdbehoven ökar dramatiskt. Inget av Gazas sjukhus är fullt fungerande. Blockaden under våren har gjort det omöjligt att få in livsviktiga förnödenheter, till exempel antibiotika, smärtstillande och narkosmedel.

Samtidigt som de medicinska behoven ökar slås alltså det medicinska systemet, sjukvården i Gaza, sönder fullkomligt. Sjukvårdspersonal tvingas arbeta med risk för sitt eget liv. Bara under de senaste månaderna har vi gång på gång sett hur sjukvård och sjukhus fortsätter att attackeras, och det är helt oacceptabelt.

Israel har släppt uppskattningsvis mer än 75 000 ton explosiv ammunition över Gaza. Enligt FN kommer det att ta upp till 14 år att röja alla vapen som har använts men ännu inte exploderat. Det här är ingenting som bara handlar om här och nu, utan det handlar om både den akuta krisen och vilket stöd vi kan ge långvarigt. Det här kommer Gazas barn att leva med under lång tid.

Sjukvårdsministern nämnde det humanitära stöd som regeringen ger. Självklart tycker vi att det är bra att det humanitära stödet har ökat till 800 miljoner. Men med det sagt är det ett oerhört stort problem att man har tagit bort pengarna från UNRWA, som har stått för den första vårdlinjen. Sverige är det enda EU-landet som helt har stoppat finansieringen. EU har exempelvis beslutat att öka, och det har även flera EU-länder gjort.

Även om det nu finns en lagstiftning som absolut försvårar UNRWA:s arbete är det just UNRWA som varje dag med sitt medicinska team ger primärvård till mer än 16 000 personer. Ska vi prata om vård är UNRWA helt ovärderligt, och för den organisationen har regeringen tagit bort finansieringen. Det är inte bara vi som säger detta, utan Diakonia, Läkare Utan Gränser i Sverige, Oxfam Sverige, Plan International Sverige och Rädda Barnen har just nu ett gemensamt uttalande där de betonar hur avgörande UNRWA är just för att nödhjälpen ska nå fram. Läkare Utan Gränsers generalsekreterare säger att UNRWA är absolut nödvändigt för att organisationen ska kunna bedriva humanitärt stöd i Gaza på ett effektivt sätt.

Jag måste få ställa en fråga. Det är bra att Sverige har donerat efterfrågad utrustning till Egypten. Vi ska stötta så mycket vi kan. Men menar sjukvårdsministern att det är Egypten som ska ta hela det medicinska ansvaret? FN:s bedömning var i början av året att 12 000 människor var i behov av medicinsk evakuering. Det är en siffra som tveklöst har ökat efter de senaste månaderna.

Vi förstår att situationen är oerhört svår. Men för varje person som kan få hjälp, varje barn som kan evakueras, görs en otroligt viktig insats.

Jag har inte heller fått något svar på min fråga om vad Sverige kommer att göra långsiktigt.

Fru talman! ”Gaza har förvandlats till en massgrav för palestinier och personer som arbetar där … Humanitära organisationer kämpar med brist på säkerhet och brist på utrustning. Detta gör att människor har få, om ens några, alternativ när det gäller tillgång till vård.”

Så beskrev Läkare Utan Gränsers koordinator i Gaza situationen på plats tidigare i vår. Sedan dess har situationen förvärrats ytterligare.

Det som sker i Gaza har många dimensioner av lidande. Med den här interpellationen vill jag fokusera på de enorma medicinska behoven, de akuta men också de långvariga, på de långvariga konsekvenserna för de hittills minst 21 000 skadade barnen och på hur Sverige kan bidra.

Enligt Rädda Barnen fick minst 5 230 barn i Gaza under 2024 livslånga funktionsnedsättningar på grund av explosiva vapen. Sannolikt är den egentliga siffran mycket högre. Detta är barn som har förlorat armar, ben, syn eller hörsel – över 5 000 barn bara förra året! De här barnen har förlorat sina hem. Många har förlorat nära familjemedlemmar. Många är nu föräldralösa. Flera har förlorat hela sin familj.

Samtidigt har de själva stora skador som kommer att påverka dem för resten av livet. Vi talar om omfattande skador som amputationer, och det på en plats där sjukvården är helt sönderslagen. Vi talar om amputerade barn utan en bostad att återhämta sig i, utan mat och mediciner och utan möjlighet till nödvändig sjukvård.

De barn som utsätts för en amputation är i stort behov av sjukvård, inte bara för det mest akuta utan för lång tid framöver. Den vård du får har oerhört stor betydelse för funktionen framöver och för hur omfattande funktionsnedsättningen blir.

Jag vet själv detta mycket väl. Jag fick som barn stora delar av min vänstra hand amputerade på grund av en olycka, så jag vet vilken betydelse det har att få en specialiserad läkare som med rätt verktyg kan rädda så mycket som möjligt av funktionen. Jag vet hur viktig uppföljningen är efteråt – att säkerställa att såret läker som det ska, att kroppen inte stöter bort något och att det inte utvecklas till en farlig infektion. Jag vet hur viktig uppföljningen fortsätter att vara med ett växande barns kropp. Jag vet också hur viktig tillgången till habilitering är för att lära sig använda sin nya kropp.

En sak jag verkligen vet är vilken fantastisk förmåga vi i Sverige har, vilka fantastiska ortopeder, arbetsterapeuter och ortopedtekniker vi har och hur mycket vi har att bidra med.

Mina frågor till sjukvårdsministern är: Om vi i Sverige har viljan och kraften, som sjukvårdsministern uttryckte det i sitt anförande, varför tar vi inte emot skadade barn från Gaza? Och hur ser sjukvårdsministern att vi långsiktigt kan bidra för att möta de enorma medicinska behov som Gazas barn kommer att leva med för resten av livet?

De här barnen har redan blivit fråntagna nästan allt. Vi kan åtminstone se till att de får den sjukvård de behöver.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Vi instämmer såklart helt och fullt i att vi måste höja tonläget. Vi ser att man gör det från Sveriges sida och från EU:s sida. Men vi anser att det behöver ske mer eftersom situationen är så oerhört akut.

Vi måste agera nu för att förhindra ett folkmord. Det vi ser ske i Gaza är verkligen helt akut. Det finns ingen tid att förlora. Det finns inte tid att se över avtalet. Vi måste verkligen ta till de medel vi har här och nu. Där är handelsavtalet ett av våra starkaste verktyg.

Vi ser också med en viss oro på agerandet. Vi hade önskat att Sveriges regering i större utsträckning tog på sig ledartröjan och verkligen låg i framkant i den här frågan. Vi har full respekt för att det inte alltid finns EU-enighet. Men vi måste ändå agera för att få med oss övriga EU-länder, ligga i framkant och försöka få med oss de andra.

Nu är vi snarare i det andra läget. Vi avviker i flera lägen från EU-linjen. Det gäller exempelvis i fråga om UNRWA. EU som institution fortsätter att ge stöd till UNRWA. Regeringen i Sverige är den enda regering i ett EU-land som har varit att fatta ett aktivt beslut dra bort stödet till UNRWA i detta helt akuta läge.

Vi är fullt medvetna om att regeringen ger humanitärt stöd till organisationer. Vi vet att det är fantastiskt många organisationer som bedriver ett oerhört viktigt arbete på plats. De tar enorma risker och gör ett jätteviktigt arbete. Men de organisationerna har inte infrastrukturen utan UNRWA.

Från Socialdemokraternas sida skulle vi vilja se att Sveriges regering började ligga i framkant i stället för några steg efter.

Herr talman! Tack, statsrådet, först och främst för att du är på plats för den här debatten! Det är otroligt viktigt i det här läget. Tack också för flera positiva besked, inte minst gällande det tydliga ställningstagandet mot Ungern! Det var viktigt och bra.

Jag var också tydlig i mitt anförande med att EU är vår främsta utrikespolitiska arena. Med tanke på det läge som vi befinner oss i i dag reagerade jag lite på att statsrådet inte nämnde Gaza och den fruktansvärda situation som vi ser där. Både i Gaza och på Västbanken fortsätter läget att förvärras varje dag. Och svälten breder ut sig.

Det är bra att såväl den svenska regeringen som EU har tagit steg framåt och nu har beslutat att se över artikel 2 i associeringsavtalet. Men det räcker inte. Det vi ser från den högerextrema israeliska regeringen är inte en nedtrappning. Det är raka motsatsen till en nedtrappning. Det är tvångsförflyttningar, svält och sönderbombade sjukhus. Varje dag förlorar ett stort antal palestinier sina liv på grund av den israeliska krigföringen.

Vi vet att EU kan vara ett kraftfullt organ. Vi har sett det när det gäller Rysslands invasion av Ukraina. EU är Israels största handelspartner, vilket gör att vi har möjlighet att sätta tryck genom att frysa handelsavtalet.

Inom de närmaste veckorna ska både utrikesministrarna och statsministrarna mötas. Situationen är fullständigt akut. Är regeringen nu redo att verka för att frysa handelsavtalet?

Fru talman! Betänkandet kan närmast liknas vid en sammanfattning av det arbete som har bedrivits inom EU under 2024. Det är en utmanande tid för unionen, och den har med inledningen av det här året blivit ännu tuffare.

Flera av grundfundamenten för EU prövas nu, med den amerikanska administrationens tullar, med Ryssland som bedriver fullskaligt krig i vårt närområde och med det högsta antalet väpnade konflikter på 70 år.

Fru talman! Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina våren 2022 innebär en ny verklighet. Redan innan sin fullskaliga invasion hade de tydliggjort att de inte längre står upp för den europeiska säkerhetsordningen, det vill säga varje lands rätt att självt bestämma över sin säkerhet och sina säkerhetspolitiska vägval.

Under över ett decennium har Ryssland brutit sönder den europeiska säkerhetsordningen och gång på gång visat att de är ett hot mot det demokratiska Europa. För Sveriges del kom det ryska agerandet att leda till att vi gjorde ett säkerhetspolitiskt vägval: Vi gick med i Nato.

Nu arbetar vi tillsammans med våra allierade för att öka vår säkerhet och avskräcka från att starta nya krig. Vi ser också att det europeiska försvars- och säkerhetspolitiska samarbetet måste stärkas. Det är avgörande att stärka den samlade europeiska försvarsförmågan och EU:s handlingsförmåga som säkerhetspolitisk aktör och dess förmåga att ta ansvar för unionens och närområdets säkerhet. Europa måste långsiktigt ta ansvar för sin egen säkerhet.

I år är det 30 år sedan Sverige gick med i EU. Då hade vi nyss lämnat kalla kriget bakom oss. Vi trodde på, och arbetade för, en fredligare verklighet. I dag, 30 år senare, är verkligheten en annan, med krig i vårt närområde, hybridoperationer och desinformationskampanjer. EU måste rustas för denna nya verklighet. Jag yrkar därför bifall till reservation 3.

Fru talman! Varje dag kämpar Ukraina för sin och för vår säkerhet, och vi måste göra allt vi kan för att stötta dem i det. EU måste stå stadigt bakom Ukraina. I ett läge där vissa sviktar får Ukraina aldrig tvivla på EU, på Europa.

Det är Ryssland som ensidigt har inlett en fullskalig invasion av Ukraina. Det är Ryssland som ensidigt har startat kriget. Ukraina har all rätt att försvara sig, och en fred måste ske på Ukrainas villkor. Allt annat är oacceptabelt och hotar vår egen säkerhet. I en tid där den regelbaserade världsordningen prövas från flera håll – av starka krafter – måste Sverige och EU stå upp för den i alla lägen.

Fru talman! I fråga om Ryssland och Ukraina har EU visat vilken styrka unionen har när vi talar med en gemensam och tydlig röst. Samtidigt ser vi att det finns länder inom EU som försvårar stödet till Ukraina, länder som samtidigt tydligt inskränker sin demokrati. Ungern begränsar hbtqi-rörelsen och förbjuder Prideparaden, och nu arbetar de med ett lagförslag som riskerar att kraftigt begränsa det oberoende samhället – journalister och civilsamhället.

Vi har tydliga demokratikrav på länder som går med i EU. Vi måste fortsätta att ha lika höga krav när länderna är med i EU. Vi socialdemokrater menar att EU bör införa en sanktionstrappa som gör att EU ytterst kan utesluta ett land som har fullbordat en nedmontering av demokratin.

Det är en besvikelse för oss att ta del av uppgifter om att EU-kommissionens ordförande har uppmanat EU-kommissionärer att inte delta i Budapest Pride. Vi hoppas att vår svenska kommissionär tar tillfället i akt att stå upp för människors lika värde genom att trots allt delta i paraden.

Fru talman! EU är vår främsta utrikespolitiska arena. Det går inte att just nu tala om arbetet i EU utan att tala om Gaza. Det som sker i Gaza är en fullständig katastrof, och det sker rakt framför våra ögon. När vi redan kände förtvivlan över situationen trappades den upp ytterligare. Det mänskliga lidandet förvärras ytterligare.

Nu har den israeliska armén tvingat det enda sjukhuset i norra Gaza att stänga. Sjukhus bombas, skadas eller tvingas stänga på grund av israeliska markoffensiver. Över 52 000 människor har dödats, en siffra som bara fortsätter att stiga.

I dag är det endast 20 procent av Gazas redan begränsade landyta som inte omfattas av militära restriktioner. Där försöker Israel trycka ihop hela Gazas befolkning, utan mat, vatten eller tillgång till medicin. Svälten breder ut sig, och endast en bråkdel av den humanitära hjälpen släpps in.

Under de senaste dagarna har vi återkommande nåtts av rapporter om beskjutningar av människor på väg för att få nödhjälp. Att människor behöver riskera sina liv för att få mat är helt oacceptabelt. Under de senaste veckorna har EU äntligen höjt rösten mot Israel. I ett år har vi drivit frågan om att frysa handelsavtalet med Israel, och i slutet av maj beslutade EU till slut att se över avtalet. Det är ett steg i rätt riktning, men det krävs mer. Det finns ingen tid att förlora – vi måste frysa avtalet nu. Vi måste öka pressen på den israeliska regeringen att upphöra med den brutala krigföringen. All kraft måste sättas in för att förhindra ett folkmord.

Som jag inledde med att säga står EU inför en lång rad utmaningar. Utrikespolitiken är en sådan. Handelspolitiken är en annan. Därutöver har vi klimatkrisen, en ödesfråga som handlar om hela planeten. Bara de temperaturökningar och klimatförändringar vi ser nu orsakar stora utmaningar för alla världens länder, och EU-länderna är inget undantag.

Det krävs ett EU som tar på sig ledartröjan, ett EU som binder ihop utsläppsminskning, miljöskydd och stärkt biologisk mångfald med ekonomisk utveckling, rättvis omställning och fler jobb. När stormakter lämnar Parisavtalet måste EU ta ett större ansvar för att upprätthålla det, hitta nya partner och få fler länder och regioner att driva en ambitiös klimatpolitik.

Fru talman! Det är en tid som ställer stora krav på EU. Precis som alla organisationer blir EU vad medlemsstaterna gör det till. Rösten blir så stark som dess politiska ledare väljer att det ska bli. EU behöver stärka och höja den rösten. Sverige måste börja visa framfötterna och vara den som är drivande, inte bara följa med strömmen. Det är en tid för modigt ledarskap.

(Applåder)

Herr talman! För att nå alla i nöd är UNRWA:s stöd kritiskt. Så uttrycker sig World Food Programme, och så uttrycker sig majoriteten av – eller i stort sett alla – de organisationer som verkar i Gaza. Det gäller Rädda Barnen och Unicef – listan är lång på organisationer som också uttrycker vilken otroligt viktig roll UNRWA spelar, för det är de som har infrastrukturen.

Det är ingen som ifrågasätter att World Food Programme, Rädda Barnen, Unicef eller andra organisationer bedriver ett otroligt viktigt arbete och kan göra otroligt stor skillnad. Men de behöver den infrastruktur som bara UNRWA kan stå för, och den går inte att bygga upp i ett sönderbombat Gaza.

Herr talman! Vi ser hela tiden hur situationen på plats i Gaza förvärras. Vi ser hur den israeliska regeringen tar nya steg efter att i tio veckor ha blockerat mat, mediciner och vatten. Under dessa tio veckor har man samtidigt attackerat sjukhus till den grad att det inte längre finns ett enda fullt fungerande sjukhus i Gaza. Samtidigt fortsätter bomberna att falla. Liv går förlorade, och människor skadas – utan möjlighet till fungerande sjukvård.

Efter dessa tio veckor meddelar Israels premiärminister Netanyahu att Israel ska ta kontroll över hela Gaza och att man tänker använda sig av tvångsförflyttningar. Detta strider fullständigt mot folkrätten. Trots att tusentals lastbilar står redo vid gränsen med 116 000 ton mat och näring redo släpper man inte in mer än några få.

Nu står tusentals barn i Gaza på gränsen till svält. Det finns inte tid för en lång översyn, utan vi måste agera nu, med de verktyg vi har. Sverige måste driva på för att frysa handelsavtalet nu.

(Applåder)

Herr talman! Det enda barnen ser komma in i Gaza är bomber och missiler. Så uttrycker sig Unicefs talesperson. Representanter för FN anklagar samtidigt Israel för att använda hunger som vapen, vilket är ett folkrättsbrott.

Terrordådet den 7 oktober var fruktansvärt och oacceptabelt. Gisslan måste släppas fri. Där är vi helt överens.

Herr talman! Det vi ser ske i Gaza är så fruktansvärt att ord inte längre räcker till. 2 miljoner människor är inlåsta på en yta ungefär lika stor som Surahammars kommun. Samtidigt faller bomberna, och mat, vatten och mediciner släpps inte in. Efter tio veckor släpptes i veckan ett antal lastbilar till slut in, men det är en droppe i havet jämfört med behoven.

Den här situationen bär den israeliska regeringen ansvar för. Det var de som bröt vapenvilan. Det var Israel som antog lagar för att hindra UNRWA från att verka. UNRWA är livsviktigt för att hjälpen ska komma hela vägen fram. Det är ett aktivt beslut att inte släppa in mat, mediciner och annan nödvändig hjälp och att inte släppa in alla de lastbilar som står redo på andra sidan gränsen. Det är ett aktivt beslut att gång på gång neka utländska hjälparbetare visum och att inte släppa in journalister. Det är ett aktivt beslut att nu utöka den militära offensiven och planera för tvångsförflyttningar.

Vi måste nu agera med alla medel vi har. Inga fler ska behöva dö. Handelsavtalet är vårt starkaste verktyg; det är EU:s starkaste verktyg. Det är därför vi på EU-nämndssammanträde efter EU-nämndssammanträde har krävt att den svenska regeringen ska verka för att EU ska frysa handelsavtalet. Ett år senare har regeringen nu till slut ställt sig bakom en översyn av associeringsavtalet. Det är bra, men det är för lite och för sent.

Därför är min fråga till utrikesministern: Är utrikesministern nu beredd att arbeta för att handelsavtalet fryses här och nu?

(Applåder)

I detta anförande instämde Johan Büser (S).

Herr talman! Att säga att regeringen har behandlat civilsamhällets organisationer styvmoderligt vore en underdrift. Anslag har hastigt avslutats. Stränga och otydliga regler har tillkommit. Ansökningsprocesser drar ut på tiden. Detta bidrar till oro och stress och har satt munkavle på organisationer som inte öppet vågar ifrågasätta systemet av rädsla för att förlora sina anslag.

Vi får nu rapporter från biståndets aktörer att beslut, däribland civilsamhällesanslaget som tidigare beslutats av myndighet, i dag står under ökad politisk styrning. Sena avtal påverkar aktörernas arbete att verka för bland annat fattigdomsbekämpning och mänskliga rättigheter.

Anser biståndsministern att detta ger biståndsorganisationerna goda förutsättningar att verka?

Herr ålderspresident! Rysslands anfallskrig mot Ukraina utgör ett existentiellt hot mot Sverige och Europa. När Ryssland för mer än tre år sedan inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina förändrades hela den säkerhetspolitiska miljön.

Ryssland gjorde det tydligt att man inte längre respekterar den regelbaserade världsordningen. Den säkerhetspolitiska verklighet som vi nu har att förhålla oss till är inte den vi önskade, men det är den verklighet vi har att förhålla oss till. I över tre år har nu Ukraina kämpat mot Ryssland. Ukraina har kämpat för sin frihet, men det är en kamp som även handlar om oss och vår frihet.

Herr ålderspresident! Det är en styrka i den enighet som vi har i riksdagen i frågan om stödet till Ukraina. Rysslands aggression är oprovocerad, olaglig och oförsvarlig, och den utgör ett hot mot hela Europa.

Att upprätthålla stödet till Ukraina är en av våra viktigaste säkerhetspolitiska prioriteringar. Vi är också tydliga med att en fred måste ske på Ukrainas villkor och inte på Rysslands.

Herr ålderspresident! Som ni hört av föregående talare handlar dagens ärende om den logistiknod som finns i Polen för militärt och civilt stöd till Ukraina. I takt med att Nato över tiden har tagit ett ökat ansvar för det militära stödet till Ukraina har behovet av stöd från Natoallierade ökat för att skydda logistiknoden.

Nato genomför därför en luftförsvarsoperation med uppgift att skydda och upprätthålla säkerheten. Förslaget är att Sverige ska delta med en väpnad styrka i form av högst åtta stridsflygplan, med tillhörande personal, vilket inkluderar stridsledning och stödenheter. Därutöver avser regeringen att delta med flygburen luft- och sjöövervakningsförmåga och flygburen transportförmåga. Det svenska bidraget ska ställas till Natos förfogande från den 1 maj 2025 till och med den 31 augusti 2025 och stationeras i Polen.

Det är en styrka att vi nu är ett enigt utskott som ställt oss bakom förslaget till svenskt deltagande i luftförsvarsoperationen inom Nato. Förslaget innebär att vi tar ytterligare steg för att stötta Ukraina. Men det innebär även att vi tar ännu ett steg för ökat ansvar för säkerheten i vårt eget närområde.

Herr ålderspresident! Det finns en styrka i enigheten, och riksdagen har också än en gång visat vår förmåga att agera snabbt när det behövs. Det nuvarande säkerhetspolitiska läget såväl som medlemskapet i Nato ställer krav på oss att vid behov fatta viktiga beslut snabbt. Än en gång har vi visat att detta är fullt görbart och att vi gemensamt över blockgränserna tar den uppgiften på största allvar.

Att även denna väpnade styrka har ett riksdagsbeslut i ryggen är viktigt för den folkliga förankringen och ger ett starkt mandat. De som deltar i insatsen kan känna sig trygga i att det är ett enigt utskott som står bakom beslutet att delta med en väpnad styrka. Det här är en ordning som vi tycker att det är viktigt att fortsätta med också framåt.

Herr ålderspresident! Avslutningsvis: Det åtagande Sverige nu gör för att bidra till luftförsvarsoperationen bygger på de piloter och den stödpersonal som åtar sig uppgiften att genomföra Sveriges bidrag. Det är svenskar som genom sin anställning i Försvarsmakten och sin vilja att bidra till allas vår säkerhet för en tid lämnar sin vardag här i Sverige. De lämnar sin vardag på hemmaplan för att arbeta för allas vår gemensamma säkerhet. Utan dem hade detta inte varit möjligt.

Men det är inte bara utan dem det inte hade varit möjligt. Att de kan åka bygger på att det finns människor som kliver in här hemma – människor som får vardagen att fungera. Det är partner, barn, föräldrar, vänner och kollegor.

Jag vill därför avsluta med att rikta ett tack till alla er som själva kommer att vara en del av det svenska bidraget men även till alla er hemmahjältar som gör det möjligt för dem att åka.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! ”I en tid av allvarlig instabilitet och stora förväntningar från människorna i EU kommer de val som vårt EU gör i år sannolikt att forma Europa under årtionden framöver.”

Så inleds kommissionens arbetsprogram för 2025, det dokument som sammanfattar kommissionens arbete och prioriteringar inför det närmaste året. Man kan säga att det är kommissionens vägkarta, och det är detta som vi är här för att debattera.

Dokumentet täcker alla delar av kommissionens områden, men i utrikesutskottets granskning har särskilt det utrikes- och säkerhetspolitiska området varit i fokus. Det är även vad jag kommer att fokusera på.

Fru talman! EU startade som ett fredsprojekt. Efter två på varandra tätt följande världskrig skulle man genom kol- och stålgemenskapen binda ihop ländernas ekonomier och omöjliggöra krig mellan de europeiska staterna framåt. Nu är säkerhetspolitiken åter högst upp på agendan. I morgon ska EU:s statsministrar ha möte i Europeiska rådet. Dessa möten har alltmer kommit att domineras av säkerhetspolitik och säkerhetsläget i Europa.

I arbetsprogrammet konstateras att Rysslands anfallskrig mot Ukraina är ett existentiellt hot mot Europa och EU. Det är ett konstaterande som vi socialdemokrater självfallet instämmer i. Det är också därför vi ser med så stor oro på den nuvarande utvecklingen.

Den regelbaserade världsordningen, grundad på folkrätten och internationell lag, är förutsättningen för långsiktig global fred och respekt för mänskliga rättigheter. Den regelbaserade världsordningen, som vi sedan andra världskriget har kunnat luta oss emot, står under multipla hot, bland annat från Ryssland, genom invasionen av Ukraina, anspråken på landområden i länder som Moldavien och Georgien och försöken att infiltrera politiken i EU-länder och på Balkan.

Tyvärr måste vi nu också konstatera att den regelbaserade världsordningen undermineras också av den nya amerikanska administrationen. Vi har sett oacceptabla utspel om att USA ska överta Grönland och Panamakanalen, hot om våld mot ett Natoallierat land och krav på att få lägga under sig delar av Ukrainas naturtillgångar.

Sverige och EU-kommissionen måste i detta nya läge klart markera mot alla sådana anspråk, mobilisera EU till stöd för FN-stadgan, den regelbaserade världsordningen och internationell lag samt bygga ett brett globalt stöd för dessa principer.

Fru talman! Det är viktigt att tala klarspråk om att dessa principer måste gälla alla stater och att ingen kan sätta sig över dem. Vi kan aldrig acceptera dubbla måttstockar. Det innebär exempelvis att samma krav som ställs på att Ryssland måste lämna Ukraina också måste ställas på att Israel ska lämna ockuperad mark, avbryta bosättarpolitiken, utrymma de illegala bosättningarna i Palestina och återuppta vapenvilan.

I rådande läge måste EU-kommissionen prioritera att utveckla relationerna med andra länder som står upp för den regelbaserade världsordningen, länder som Kanada och Australien. Vi ser även att det kommer att bli viktigt att bygga ut samarbetet mellan EU och länder i det globala syd – i Afrika, Latinamerika och Asien.

Fru talman! Mycket har hänt sedan kommissionen presenterade sitt arbetsprogram i början av februari. Det europeiska samarbetet är viktigare än någonsin, men vi står inför en av våra största gemensamma utmaningar. Det syns dock inte riktigt i kommissionens arbetsprogram. Att garantera Europas säkerhet är den överordnade frågan för det europeiska samarbetet. Att vi nu ska hantera ett arbetsprogram där den nya verklighet vi har att förhålla oss till inte finns med är problematiskt. Då förlorar programmet sin funktion och blir inte den vägkarta som det är tänkt att vara.

Fru talman! Att hålla ihop EU och att med en stark gemensam röst stå upp för folkrätten och den regelbaserade världsordningen är en av EU:s viktigaste uppgifter i det här läget. Det krävs en ordentlig analys av vad den nya säkerhetspolitiska situationen innebär, av vad konsekvenserna av de kraftiga förändringarna i det amerikanska biståndet innebär, av hur EU kan stärka sina relationer till andra länder och organisationer och av hur vi kan öka vår samverkan.

En sak vet jag att vi alla här inne är överens om: Ett fredsavtal måste ske på Ukrainas villkor.

För att återgå till den första meningen i arbetsprogrammet: De val som vårt EU gör i år kommer sannolikt att forma Europa under årtionden framöver. Det förpliktar.

Herr talman! När jag lyssnar på ledamoten Erikssons anförande kan jag inte riktigt låta bli att reagera på det som beskrivs - motsättningen mellan biståndet och de enorma behov som finns i Sverige. Sanningen är att den största budgetsatsningen, det ni framför allt valde att prioritera i den senaste budgeten, var skattesänkning för dem som tjänar allra mest, inte de svenskar som har störst behov.

Under de här åren har ni också minskat biståndet till Afghanistan. Ni har helt strypt biståndet till Sydsudan - man bär ett stort ansvar nu med den katastrof som råder i Sudan. Ni har sänkt stödet till majoriteten av FN-organisationerna - UNDP, UN Women, OCHA och World Food Programme. Listan är lång.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Vad anser ledamoten Eriksson egentligen är svenska intressen?

Herr talman! Det är en prövande tid. Den internationella rätten och våra gemensamt beslutade regler prövas från flera håll. Enligt Unicef lever mer än vart sjätte barn i ett område påverkat av konflikt. Samtidigt blir klimatförändringarna alltmer tydliga, med extremväder som leder till torka på det ena stället och översvämningar på det andra och som orsakar svält, extrema temperaturer och lidande och kräver att vi agerar nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

När stater då samtidigt undergräver den internationella rätten och det multilaterala systemet är det viktigare än någonsin att Sverige står upp för det och att Sverige kliver fram. Tyvärr är det inte vad den nuvarande regeringen gör. I själva verket är Sverige ett av de länder som minskar det ekonomiska stödet till flera FN-organisationer. Det gäller organisationer som OCHA, FN:s kontor för samordning av humanitär hjälp, som verkar för att möta de enorma humanitära behoven i länder som Sudan och Demokratiska republiken Kongo. Sverige minskar kärnstödet till OCHA med 45 procent. Det gäller också World Food Programme, som får 186 miljoner mindre i kärnstöd i år. Kärnstödet är helt nödvändigt för att FN-organisationerna ska kunna finnas på plats där behoven är som störst och snabbt kunna ställa om när nya kriser uppstår.

Det är svårt nog att verka i humanitära kriser när stridande parter försvårar för hjälpen att komma fram. Så ser det ut i Sudan, världens just nu största humanitära kris, där det vid sidan av striderna införts restriktioner som hindrar livsavgörande humanitärt stöd att komma fram. I Etiopien vittnar World Food Programme om hur den nuvarande situationen hotar deras möjlighet att stötta nästan en halv miljon människor bara i Amhararegionen. I Demokratiska republiken Kongo har M23-milisens frammarsch lett till tusentals döda och till att över 100 000 tvingats fly på nytt. När de ekonomiska resurserna samtidigt minskas blir ett svårt uppdrag näst intill omöjligt.

Men det är inte bara de ekonomiska medlen som behövs. Det behövs att vi står upp för FN-systemet som helhet. Med den hastighet med vilken utvecklingen sker just nu får vi vara förberedda på att de kommande åren kommer att bli tuffa för det multilaterala systemet. Det kommer att krävas att vi som värnar om den humanitära rätten och det fredsfrämjande arbetet kliver fram.

För att citera Anna Lindh: "Utan FN får vi djungelns lag, där den militära styrkan är viktigare än styrkan i argumenten. Utan folkrättens principer finns ingen trygghet för oss och andra länder. Rätt måste alltid gå före makt." Så sa Anna Lindh under sitt förstamajtal 2003 - ord som är precis lika sanna i dag.

Herr talman! USA:s president har beslutat att införa sanktioner riktade mot Internationella brottmålsdomstolen i Haag, ICC. ICC:s syfte är att ställa personer till svars för folkrättsbrott, folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser - ett verktyg för att leva upp till våra internationella skyldigheter. Sanktionerna riskerar nu att försvåra domstolens arbete.

Det är bra att regeringen tillsammans med 78 andra stater markerat mot beslutet. Nu är det viktigt att EU:s medlemsstater, som alla ratificerat Romstadgan, gemensamt agerar för att motverka effekterna av sanktionerna.

Sedan Ryssland invaderade Ukraina har EU:s medlemsstater visat vilken kraft EU kan utgöra när vi agerar gemensamt med en röst. Den kraften behövs nu, och Sverige bör vara drivande i att stärka den rösten.

Herr talman! I de auktoritära staterna krymper kvinnors rättigheter snabbt. Två av de mest skrämmande exemplen är Afghanistan och Iran - två grannländer med det gemensamt att kvinnor går under helt annan lagstiftning än män och i alla hänseenden ska begränsas. Det handlar om system för könsapartheid, något som borde erkännas som ett brott mot mänskligheten av FN. I både Afghanistan och Iran måste det internationella samfundet göra allt för att stötta flickor och kvinnor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

I Afghanistan bedrivs trots allt än i dag ett omfattande arbete av internationella civilsamhällesorganisationer, som stöttar inte minst flickor och kvinnor genom insatser inom såväl utbildning som humanitär hjälp. Vi får inte backa undan.

I Iran fortsätter kvinnor att modigt protestera för sina rättigheter och för frihet och demokrati. Samtidigt visar regimen upprepat vad den är kapabel till såväl i Iran som utanför landets gränser. När det nu finns rättslig grund är det dags för EU att ta steget och terrorlista det islamiska revolutionsgardet.

Herr talman! Det är en period som kräver mycket av oss. Sverige kan inte backa undan utan måste tvärtom kliva fram.

(Applåder)

Fru talman! Tack, utrikesministern, för svaret!

Syftet med interpellationsdebatten var att vi skulle rikta blicken mot Etiopien, som jag sa tidigare. I ett läge när det ibland känns som att hela världen brinner är det väldigt viktigt att vi verkligen klarar av att se hur det är överallt, för detta får otroligt stora konsekvenser. Det är viktigt att vi fokuserar på vårt närområde, men vi måste också klara av att se hela vår planet och alla de konflikter och allt det lidande som pågår.

Etiopien är ett otroligt tydligt exempel på att fredsprocesser som inte inkluderar hela befolkningen inte är fungerande och hållbara i längden. Det handlar om att se hela befolkningen. Det handlar om att inkludera kvinnor. Precis som Jacob Risberg har lyft här är det otroligt viktigt att vi också fortsätter att stötta civilsamhället, för det kommer att vara helt avgörande framåt. Där är det också glädjande med utrikesministerns svar.

Jag tänker att vi har all anledning att återkomma till denna fråga framöver, för den får verkligen alldeles för lite uppmärksamhet trots den allvarliga situationen och hur detta kan påverka hela regionen och få otroligt långtgående konsekvenser. Men jag tackar för debatten i dag.

(Applåder)

Fru talman! Tack, utrikesministern, för svaret, och tack, Jacob Risberg från Miljöpartiet, för deltagandet i den här debatten! Jag skulle egentligen önska att vi hade fler diskussioner om just det här ämnet också i Sveriges riksdag.

Det som sker i Etiopien är otroligt allvarligt, och det är otroligt många människor som berörs. Det är väldigt många människoliv som går till spillo, och det är många som verkligen får lida. Det är också otroligt oroväckande inför framtiden.

Vi måste få situationen att lugna ned sig. Vi måste få en fredsprocess som verkligen inkluderar hela befolkningen och kan föra Etiopien in i framtiden och också gör att alla kan få sina rättigheter tillgodosedda. Det handlar om att man får leva i fred, att barn kan få gå i skolan och att Etiopien kan få en chans att ställa om i det klimatarbete som kommer att krävas för att det ska gå att bo där i framtiden.

Det är väldigt viktigt att Sverige och det internationella samfundet fortsätter att agera för detta. Sverige har ju, som tidigare har nämnts här, på många sätt en unik roll att spela just på grund av vårt väldigt långa engagemang i Etiopien. Nu behöver vi ta den rollen. Vi behöver också ta den chansen. Detta handlar ju om vilken framtid vi vill ha.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi ser på så många håll i världen att det går åt helt fel håll. Vi behöver få en långsiktig fred som också stabiliserar regionen, för detta kan påverka hela regionen och få otroligt stora konsekvenser - ännu större än dem vi ser i dag.

Jag tackar för den här debatten så här långt, men jag hoppas verkligen att utrikesministern i sitt nästa inlägg lite tydligare kan säga vad Sverige kan spela för roll framöver, utöver det som vi redan gör i dag. Det behövs tyvärr mer.

Fru talman! Med den här interpellationen vill jag lyfta blicken och rikta den mot ett av de länder som får oerhört lite uppmärksamhet, trots att det är en oerhört allvarlig situation med ett enormt lidande som råder där.

Etiopien bedöms enligt Unicef vara ett av de länder i världen som kommer att ha störst andel barn i sin befolkning år 2050. Etiopien är också och kommer att fortsätta vara ett av de länder som drabbas kraftigast av klimatförändringar. Världsbanken har konstaterat att den torka som landet lidit av under de senaste åren, den svåraste på 40 år, har drabbat delar av befolkningen oerhört hårt. Samtidigt har översvämningar skadat både infrastruktur och försörjning i andra delar av landet. Med den förväntade utvecklingen framåt ser det tyvärr inte bättre ut, utan det här riskerar till och med att radera tidigare utveckling om det inte åtgärdas nu.

Klimatförändringarna slår extra hårt mot befolkningen med tanke på de konflikter som under lång tid har präglat landet. Det är konflikter som skapar en ond cirkel och gör det svårt för landet att utvecklas så som behövs för att möta kommande utmaningar. En långvarig, stabil och inkluderande fred är en helt avgörande fråga för Etiopien. När kriget i Tigray tog slut var vi väl många som drog en lättnadens suck. Men samtidigt kunde vi se det faktum att amharerna inte inkluderades i fredsförhandlingarna och fredsavtalet och att det har skapat stora utmaningar för fredsprocessen.

De nu pågående konflikterna i Amhararegionen kostar människoliv, påverkar möjligheten att gå i skolan och påverkar humanitära insatser. 4,1 miljoner barn bedöms vara utan skola i Amhararegionen i dagsläget. Transportkorridorer äventyras regelbundet, vilket försvårar humanitär hjälp. Det har kommit flera rapporter om drönarattacker; bland annat ska en skola och civila hem ha förstörts.

Konflikterna i regionen gör det svårt för organisationer att verka i området. Exempelvis har World Food Programme uttryckt behov av säker passage för att kunna fortsätta nå de mest utsatta familjerna. Man framhåller behovet av att alla parter måste säkerställa skydd och säkerhet för civila, inklusive humanitära aktörer och deras tillgångar och lokaler. Den nuvarande situationen hotar World Food Programmes möjlighet att stötta nästan en halv miljon utsatta människor i regionen. I september var det endast 49 000 av de planerade 340 000 som fick akut nödhjälp med mat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Etiopien är ett land med stor påverkan på hela regionen. Att bidra till en inkluderande fredsprocess bör därför vara en prioritet för regeringen. Folke Bernadotteakademin spelar en viktig roll utifrån det fredsavtal som råder, men vi ser att det behövs mycket mer.

Etiopien är ett land där Sverige har haft ett långt engagemang. Vi var med och byggde upp det etiopiska flygvapnet, och vi har haft ett över 60årigt biståndsengagemang. Sverige behöver därför ta en viktigare och större roll framöver.

Det är ett stort antal svenskar som varje dag oroar sig över sina nära och kära på plats i Etiopien, inte minst i Amhararegionen. Kan vi förvänta oss att Sverige kommer att spela en större roll framöver?

Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaren och för interpellationsdebatten. Det är otroligt viktigt för oss att fortsätta prata om Iran, driva på mot Iran och verkligen agera mot Iran. Vi kommer att fortsätta lyfta den här frågan, för vi tycker att den är otroligt viktig.

Iran är verkligen ett stort hot. Iran är ett hot mot sina egna invånare och ett hot mot hela världen. Iran använder sitt våldskapital mot sina egna medborgare och utanför sitt lands gränser. Man använder det särskilt mot regimmotståndare, även utanför landets gränser. Vi har sett hur man gång på gång kidnappar utländska medborgare för att kunna utöva påtryckningar, hur man förser Ryssland med vapensystem och hur man, som uppdagades i våras, använder sig av svenska gängkriminella för att kunna utföra dåd i Sverige. Det är otroligt allvarligt.

Jag har även tidigare lyft frågor om hur vi kan stötta kvinnorna i Iran på andra sätt. En sådan fråga handlar om att erkänna könsapartheid som ett brott mot folkrätten. Jag tror att det finns många frågor vi behöver fundera på och fortsätta arbeta med framöver för att verkligen stötta kvinnorna och medborgarna i Iran i deras demokratiarbete.

(Applåder)

Fru talman! Tack, utrikesministern, för svaret!

Jag instämmer i att det är väldigt viktigt och bra att vi är eniga i riksdagen. Det är en styrka. Och vi hoppas att utrikesministern på de möten som hon medverkar vid i EU känner att hon verkligen har en enad riksdag bakom sig.

Vi socialdemokrater tycker såklart även att det är väldigt glädjande att statsministern valde att lyfta upp den här frågan på Europeiska rådets möte nu under hösten. Samtidigt väckte det en del frågor när regeringen och statsministern i oktober 2024, nästan ett halvår efter att tillkännagivandet riktades av den eniga riksdagen, gick ut och sa att man då skulle börja driva frågan på allvar och att man sökte stöd från riksdagen. Vi hade helt enkelt önskat att det skulle ha skett tidigare och att det engagemanget skulle ha kommit tidigare. Men vi tycker att det är otroligt bra att även statsministern driver den frågan nu.

Jag förstår att det är en komplicerad fråga på många sätt och att det som sagt krävs enighet. Det var också därför vi konstruerade tillkännagivandet så som vi gjorde. Men jag undrar fortfarande vad utrikesministern gör rent konkret för att skapa den enigheten. Genomförs exempelvis bilaterala möten med de länder som kanske inte är lika benägna att genomföra den här terrorlistningen? Eller vilka andra typer av åtgärder vidtar regeringen för att se till att vi kommer framåt i den frågan?

Jag undrar också vilka andra initiativ regeringen tar för att stötta de otroligt modiga kvinnorna och även männen i Iran som varje dag kämpar och riskerar sina liv. En i vårt tycke så enkel sak som att kanske inte bära ett visst klädesplagg kan ju innebära att riskera sitt liv. Det är alltså en kamp som tas varje dag på alla nivåer i Iran, och det är otroligt viktigt att vi visar dem vårt stöd, att vi på alla sätt vi kan står upp mot den iranska regimen och att vi verkligen står upp för deras kamp för frihet och demokrati.

Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret som lämnades innan kammaren bröt för frågestund. Interpellationen handlar alltså om situationen i Iran och behovet av att terrorlista det islamiska revolutionsgardet.

De omfattande protesterna för kvinnors rättigheter, för frihet och för demokrati fortsätter med full kraft i Iran på olika sätt. Samtidigt har den iranska regimen nu ytterligare skärpt de sedan tidigare mycket hårda reglerna för kvinnors klädsel. I mitten av december greps en modig kvinna som under en digital konsert uppträdde och manifesterade drömmen om ett fritt Iran. Hon greps för att hon i det digitala klippet uppträder utan hijab och för att hon sjunger.

I december släpptes tillfälligt Narges Mohammadi, mottagare av Nobels fredspris 2023. Hon släpptes tillfälligt från Evinfängelset av medicinska skäl. Men under tiden hon var frisläppt fortsatte hon sitt arbete med full kraft för att vara en stark röst mot den iranska regimen. Nu har hennes straff precis förlängts med 15 månader, just på grund av hennes kamp mot regimen.

Narges Mohammadi är långt ifrån ensam om detta. Vi ser ständigt nya domar och fastställande och verkställande av dödsstraff mot människor som på olika sätt har visat sitt motstånd mot regimen.

Men det är inte bara i Iran som regimen använder sitt våldskapital för att utöva makt. De förser Ryssland med vapensystem, och de använder svenska gängkriminella för att genomföra dåd i Sverige.

Jag har sagt det flera gånger tidigare i den här talarstolen, och jag säger det igen: Irans islamiska revolutionsgarde agerar som en terrororganisation och ska därför klassas som en sådan.

Det var också därför riksdagen i maj för två år sedan riktade ett tillkännagivande till regeringen. Tillkännagivandet bygger på att vi förstår att det här inte kommer att ske bara för att man lyfter upp frågan på möten. Hela syftet med tillkännagivandet är att trycka på för att regeringen ska verka för att skapa enighet. Det är ett otroligt viktigt nyckelord i tillkännagivandet som vi i utskottet var väldigt noga med när vi formulerade det här. Vi förstår att det krävs fotarbete, och vi förstår att det verkligen krävs aktivt arbete för att skapa den enigheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu finns det ett domslut från Düsseldorf som faktiskt betyder att det har tagits steg framåt. Därför undrar jag helt enkelt på vilket sätt utrikesministern verkar för att skapa den här enigheten.