Verksamheten i Europeiska unionen under 2024

Herr talman! I det här betänkandet behandlar vi förra årets arbete i Europeiska unionen, regeringens skrivelse samt totalt cirka 90 motionsyrkanden i både följdmotioner och motioner från allmänna motionstiden. Det är med andra ord dåtid och visionen om framtiden vi debatterar i dag. Det är ett stort och gediget betänkande, och det är därmed svårt att gå in på varje detalj.

Då som nu – och precis som i denna kammare – har Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina varit en påtaglig del i EU:s arbete. Då som nu är vårt stöd till Ukraina oförändrat. Vi ska fortsätta att stötta Ukraina och bidra med ett starkt ekonomiskt, militärt och humanitärt stöd samtidigt som vi ska vara pådrivande i fler sanktioner mot Ryssland. Givetvis måste fredsprocessen ske på Ukrainas villkor.

Herr talman! På temat gällande sanktionsregimen mot terrorism har vi en reservation, och jag yrkar bifall till reservation 7.

EU har sin egen sanktionsregim mot terrorism, där personer och grupper som deltar i terroristhandlingar kan listas och omfattas av restriktiva åtgärder. Dessa åtgärder inkluderar frysning av tillgångar och förbud mot att tillhandahålla ekonomiska resurser. Vi anser att EU:s ramverk inte är tillräckligt effektivt, och ramverket försvårar i sig processen att terroristlista vissa grupper. Vi vill därför att regeringen snarast bör verka för en översyn och därefter en uppdatering av regelverket för terroristlistning inom EU.

Herr talman! När vi nu nämner sanktioner har vi ett särskilt yttrande på området gällande Magnitskijsanktioner. Vi ställer oss bakom utskottets ställningstagande och motivering, men vi noterar att utskottets tillkännagivande i frågan inte är slutbehandlat enligt regeringens skrivelse och att arbetet därmed fortskrider, vilket vi ser positivt på. Det är dock anmärkningsvärt att sådana sanktioner inte har införts, trots att det finns ett stort behov av att dessa snarast kommer på plats inom EU. USA, Kanada och de baltiska länderna är exempel på länder som redan har infört sådana sanktioner. Det geopolitiska läget har inte förbättrats utan snarare tvärtom, varför det är av vikt att frågan färdigbehandlas skyndsamt. Vi anser att behovet av att införa Magnitskijsanktioner snarare ökat än minskat under den senaste tiden. Eftersom vi ingår i samarbete med regeringen kommer vi givetvis att följa frågan noga framöver.

Herr talman! Vi ser en utveckling där EU:s inflytande över medlemsländernas politik ökar och att beslut som borde fattas här i Sveriges riksdag allt oftare dikteras från Bryssel. Sverigedemokraterna anser att det är dags att sätta Sveriges intressen främst och att säkerställa att vår nationella suveränitet inte urholkas ytterligare.

Betänkandet om verksamheten i EU under 2024 visar tydligt hur unionen fortsätter att expandera sitt mandat inom områden som försvar, migration och ekonomisk styrning. Det har gjorts med utgångspunkt i världsordningen, och det har varit rätt och riktigt utifrån situationen vi befinner oss i. Men vi ser också med oro på hur Sverige förväntas anpassa sig till beslut som inte alltid ligger i vårt lands bästa intresse. Det är därför av yttersta vikt att vi stärker vårt nationella självbestämmande och säkerställer att svenska folkets röst får större genomslag i de beslut som påverkar vår framtid. För vi får aldrig glömma att det är svenska folket som har röstat fram våra svenska politiker i Bryssel – inte tvärtom.

Herr talman! Det var med viss nyfikenhet jag funderade på vilken reservation Håkan Svenneling skulle yrka på. Jag letade febrilt i de vänsterpartistiska reservationerna i det betänkande som utrikesutskottet nu har lagt på riksdagens bord. Det var inte mycket i anförandet jag kunde återfinna i de reservationerna, men det är naturligtvis det fria ordet som gäller här.

Jag ska i det här läget be att få yrka bifall till reservation nummer 6 under punkt 3.

Herr talman! Det här är ett betänkande som handlar om EU under det gångna året, vilket åtminstone delvis har framgått tidigare i den här debatten. EU är, som vi konstaterar och som regeringen också har konstaterat, Sveriges viktigaste utrikespolitiska arena. Därför är det naturligtvis oerhört viktigt att Sveriges röst hörs inte bara i Bryssel utan också på vägen till Bryssel, för påverkansarbetet kan ske i de inre rummen. Men det är också oerhört viktigt att Sveriges röst är tydlig, inte i alla frågor men i ett antal viktiga frågor, på väg till Bryssel, för att också på det sättet skapa det yttre trycket. Detta kan inte enbart oppositionen i riksdagen göra, utan det måste också en regering vara beredd att göra i stället för att varje gång bara hänvisa till enigheten. Man måste vara beredd att driva på, som en del andra EU-länder också gör.

Det är oerhört viktigt att vi står upp för värdegemenskapen i EU: rättsstatens principer, mänskliga rättigheter och alla de grundläggande punkter som vi är överens om. Det är nu en mycket speciell tid för EU, för världen tittar på och undrar: När nu USA ser ut att kliva bakåt, vem är det som talar för de värden som vi tidigare tillsammans har hävdat? Då är det klart att EU:s röst måste höras. EU är ett fredsprojekt och en röst för våra gemensamma värden, och EU testas nu mycket tydligt: Står vi upp för dem? Menar vi allvar? Det kommer att påverka förutsättningarna för att möta utvecklingen med allt fler auktoritära stater globalt.

EU testas oerhört tydligt nu och testades också under 2024 av Rysslands oprovocerade, illegala angrepp på Ukraina. Det påverkar EU och EU som aktör. Men EU måste då se att allt inte handlar om att försvara våra värden och Ukrainas rätt till sitt territorium mot ryska angrepp bara på vår kontinent – det finns tydliga sådana tendenser på senare tid. Det handlar också om att försvara dem genom kontakter och trovärdigt agerande utanför EU och den europeiska kontinenten.

Det är naturligtvis också viktigt att vi utvecklar EU som säkerhetspolitisk aktör, vilket vi pekar på både i utskottets förslag och i reservationerna. En av de frågor som då är aktuella är användningen av ryska tillgångar. Det har varit en genomgående och långvarig diskussion om hur vi ska kunna arbeta. Här har Sverige verkligen varit en aktör för att driva på. På det sättet har det varit viktigt, och det ska vi jobba med på andra områden. Jag tycker att det är lite av ett skolexempel på hur man bör arbeta för att försöka åstadkomma förändring. Jag tycker att det finns mer att göra när det gäller ryska tillgångar – för att kunna använda dem vid återuppbyggnaden av Ukraina och också utveckla folkrätten.

Jag vill med anledning av ett tidigare inlägg säga att när utrikesutskottet nu lägger fram det här betänkandet har vi dessförinnan gett alla utskott möjlighet att yttra sig. Miljö- och jordbruksutskottet har inte yttrat sig. Däremot har finansutskottet, försvarsutskottet och EU-nämnden yttrat sig.

När jag läser finansutskottets yttrande tänker jag att det var tur att de inte höll i alltihop. De hänvisar nämligen till att man ställer sig positiv till att använda de frysta ryska tillgångarna, så länge det sker i enlighet med folkrätten och EU-rätten. Här kommer man inte riktigt fram. Man måste utveckla folkrätten i det här läget, för detta är inte ett krig som sker i enlighet med folkrätten. I det här läget är det viktigt att man är tydlig och vågar utmana och försöka utveckla folkrätten.

När det gäller detta är det naturligtvis viktigt att lyfta upp ett annat område där EU också har en viktig röst, nämligen klimatfrågorna. Parisagendan slöts på EU-mark. Världen ser nu vad som händer med klimatfrågorna – inte att det blir värre, utan vad länder gör. Vad finns det för modeller? Vilka är det som står upp för Parisagendan? Där har EU också en viktig röst och måste vara tydligt. Det klimatansvaret måste EU vara berett att ta. Det har under det gångna året förekommit en del diskussioner om detta. Jag hoppas att man från regeringens sida kommer att vara beredd att hålla i och driva på så att EU:s roll i detta sammanhang inte urvattnas, vilket en del andra länder är intresserade av.

Sedan har vi en del i betänkandet som handlar om sanktioner. Jag vill också med hänvisning till min reservation lyfta fram det som är en gemensam reservation tillsammans med Socialdemokraterna – något som vi har drivit under rätt lång tid. När vi tittar på EU:s sanktionsinstrument ser vi att det är som med alla sådana: De kommer att utvecklas utifrån en inträffad händelse.

Den inträffade händelse som lägger ramen eller grunden för EU:s terrorisminstrument är det som hände den 11 september 2001 i New York, ”nine eleven”. Det tar inte fasta på den verklighet vi har sett, vare sig när det gäller IRGC, där vi vill se terrorlistning, eller, för den delen, Wagnergruppen, där det under lång tid var en diskussion om att vi ville se terrorlistning, och liknande.

Det är oerhört viktigt att man från EU:s sida förmår se att den ordning man skapade som grund för terrorlistning enligt den gemensamma ståndpunkten inte är hållbar i dagens värld. Den måste uppgraderas. Detta är en förutsättning för att man ska kunna komma vidare med en del andra sanktionsfrågor som vi har haft.

Jag vill i detta sammanhang, även om jag drar över tiden, lyfta det som vi från vår sida har pekat på, nämligen att vi från svensk sida även nationellt behöver utveckla möjligheten att ha egna sanktioner. Vi måste kunna frikoppla oss från att bli kidnappade av ett enskilt land när det gäller en del sanktionsinstrument som nu har blivit obrukbara på grund av att ett eller annat land lägger in sitt veto.

Detta skulle man kunna komma runt om man hade till exempel en modell där länder skulle kunna säga: Okej, vi är 26 länder. EU-kommissionen har lagt fram förslag. Vi kommer inte vidare på EU-nivå. Men vi andra 26, koalitionen av de villiga, inför de här sanktionerna, och så får väl det enda landet – som det i flera fall har varit när det gäller Ryssland – låta bli och stå där ensamt. Detta är något som det också finns skäl att lyfta.

För övrigt har vi pekat på behovet av att se över diverse avtal, till exempel avtalet för att stödja en förändrings- och moderniseringsprocess på Kuba. Sverige ratificerade. Vi ville inte ha den ratifikationen från svensk sida; vi ville avvakta och se. Alla länder har ännu inte ratificerat. Vi tycker att man ska ta tillbaka ratifikationen, för vi ser att utvecklingen på Kuba inte går i rätt riktning. Denna typ av frågor finns det skäl att lyfta.

Vi har Magnitskijsanktionerna, som handlar om systematisk korruption och penningtvätt – dem vill vi också se utvecklas. EU-kommissionens ordförande var en gång i tiden väldigt tydlig med att detta skulle komma, men ännu har vi inte sett det. Jag hoppas att vi får se det när årsboken för 2025 kommer.

Herr talman! Det är ibland lätt att tro att historien rör sig långsamt och att Europas väg framåt alltid är stegvis, försiktig och ibland till och med trög. Men så kommer tillfällen då allt ställs på sin spets, när världen förändras rasande fort och vi tvingas välja väg.

Vi befinner oss i ett sådant ögonblick precis just nu. Det är krig. Det finns ett stort behov av att stärka europeisk konkurrenskraft, hand i hand med arbetet med att genomföra klimatomställningen. Och det är en fortsatt osäkerhet i den transatlantiska relationen. Men mitt i den här oron växer också någonting annat fram, en insikt om att Europa inte längre kan vänta, tveka eller bekvämt luta sig mot andra.

Herr talman! Europas tid är nu, inte trots utan på grund av de utmaningar vi står inför. Putins krig är ett uppvaknande för Europa. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina är inte enbart ett krig om territorium. Det är ett frontalangrepp på de grundläggande värderingar som vårt Europa vilar på: frihet, en fungerande rättsstat och länders rätt att själva välja sin framtid.

Putin väntade sig kanske att Europa skulle splittras den där ödesdigra dagen i februari 2022. Men i stället svarade vi med beslutsamhet och enighet. EU och medlemsstaterna har hittills stöttat Ukraina med nära 147 miljarder euro i ekonomiskt, finansiellt, humanitärt och militärt stöd. Den svenska regeringen har varit drivande för detta sedan dag ett.

Vårt stöd uppgår till 92,8 miljarder kronor, och i slutet av mars presenterade regeringen Sveriges hittills största militära stödpaket. Tillsammans med våra nordisk-baltiska grannar är vi världens näst största givare av stöd till Ukraina.

Här i Sveriges riksdag råder enighet om att detta är vår främsta utrikespolitiska uppgift. Vi ska värna den enigheten.

Varje dag för också Ryssland kriget bortom frontlinjerna genom desinformation, propaganda och hybridkrigföring med syfte att splittra och så misstro. Vi ser det inom unionen, och vi ser det i de länder som nu strävar efter medlemskap, som Moldavien. Kreml arbetar systematiskt och målmedvetet för att undergräva den europavänliga opinionen inför det kommande parlamentsvalet i september.

Herr talman! Detta understryker behovet av att Europa verkligen slår vakt om sina demokratier, varje dag och med alla till buds stående medel. Alltför länge har Europa förlitat sig på att andra garanterar Europas säkerhet. Det var inte hållbart då. Det är definitivt inte hållbart nu.

Europa tar nu nödvändiga steg för att förstärka sin samlade försvarsförmåga. Inom EU har vi fattat beslut om låneinstrumentet SAFE, som syftar till att möjliggöra accelererande investeringar i just detta. Jag vill påstå att det beslutet inte hade varit möjligt för bara ett par år sedan. Men tidens allvar gjorde det nödvändigt.

Det strategiska partnerskapet mellan EU och Storbritannien markerar ett nytt kapitel i vår relation och är ett tydligt uttryck för att vi bär ett gemensamt ansvar för europeisk säkerhet.

Vi tar också vårt ansvar. I Sverige genomför regeringen en historisk upprustning av vårt militära försvar. Vi genomför också den största satsningen på det civila försvaret sedan kalla kriget. Och vi inspirerar våra kollegor i EU – med Myndigheten för psykologiskt försvar och med beredskap för att klara dagar utan mat, vatten och andra förnödenheter under kris.

Starka europeiska demokratier utgör det starkaste av försvar mot yttre hot. Regeringen arbetar för att upprätthålla rättsstatens principer och våra gemensamma demokratiska värden, både inom unionen och i de kandidatländer som strävar efter medlemskap.

Regeringen arbetar aktivt för att upprätthålla det momentum som nu finns inom utvidgningspolitiken. Med fler medlemmar blir vår union starkare, tryggare och rikare. Men det bygger på att länder som vill bli medlemmar i vår europeiska gemenskap skriver under på och lever upp till EU:s grundläggande värden.

Få saker är viktigare än att gemensamt slå vakt om våra demokratier och de principer som bär upp dem. Därför höjer regeringen nu också tonläget mot Ungern, som trots sju år och åtta utfrågningar inom ramen för det vi kallar artikel 7-förfarandet inte visat några framsteg. Tvärtom ser vi att hbtqi-personers rättigheter, fria medier och civilsamhälle begränsas ytterligare. Det kan vi inte acceptera. Regeringen driver på i EU för att använda alla tillgängliga verktyg för att markera ekonomiskt, juridiskt och politiskt.

Inför kommande förhandlingar om EU:s långtidsbudget driver Sverige tillsammans med Finland på för att tydligare villkora utbetalningarna från budgeten till efterlevnaden av rättsstatens principer. Sverige intervenerar i inte mindre än fem mål i EU-domstolen där Ungern på olika sätt gjort avsteg från unionens värderingar. Efter den senaste utfrågningen med Ungern inom artikel 7-förfarandet konstaterade regeringen att det var dags att på allvar börja diskutera nästa steg.

Herr talman! Europas tid är nu – ett Europa som tar ansvar för vår egen säkerhet.

Klimatkrisen är ett faktum, och det påverkar oss alla dagligen. Bränder, översvämningar och torka slår hårt mot naturen, mot våra samhällen och mot våra ekonomier. EU har tagit en ledande roll i den gröna omställningen genom bindande klimatmål och lagstiftning som styr mot minskade utsläpp och så småningom klimatneutralitet.

Vi ska värna positionen som ledande i det som ytterst handlar om att genomföra ett stort teknologiskt skifte med betydande investeringar i innovation och infrastruktur. Det är viktigt för Europa, men det är också viktigt för Sverige med vårt innovativa, ledande näringsliv som sedan länge påbörjat den här resan.

Regeringen var tidigt ute och gav stöd till kommissionens rekommendation om att minska utsläppen med 90 procent till 2040. Men vi är också tydliga med att det måste ske på ett realistiskt sätt där alla är med och bidrar. Vi kan inte acceptera att länder som ligger långt fram, som Sverige, kompenserar för dem som inte genomför den nödvändiga omställningen.

Vi ser också att svensk skog och användning av förnybar skogsråvara spelar en viktig roll. Vi menar att klimatmålen måste bygga på en teknikneutral energipolitik där alla fossilfria kraftslag, inklusive kärnkraften, får och kan vara med och bidra till att fasa ut fossila energikällor.

Klimatomställningen är i hög grad en energiomställning. Genom att driva på den påskyndar vi även utfasningen av rysk energi. En hel del har skett sedan 2022 för att minska vårt beroende av rysk energi, bland annat genom det så kallade REPowerEU-paketet och hela 17 sanktionspaket. Trots detta har EU fortfarande ett inte obetydligt energiberoende av Ryssland. Det gäller särskilt naturgas, där den samlade europeiska importen från Ryssland ökade förra året.

Som ytterligare ett steg för att täppa till de här luckorna presenterade kommissionen för några veckor sedan en färdplan för att en gång för alla göra Europa kvitt rysk energi. Färdplanen består av totalt nio åtgärder inom gas, kärnkraft och olja. Regeringen välkomnar färdplanen och kommer att fortsätta att arbeta för att fasa ut det europeiska energiberoendet av Ryssland.

Herr talman! För att den här omställningen ska vara möjlig krävs det tillväxt och investeringar. Därför arbetar regeringen för att Europa ska göra det som krävs för att säkra vår globala konkurrenskraft. Den betydande omorientering av politiken som vi nu ser i Europa mot konkurrenskraft och tillväxtskapande regelverk är en förlängning av de ansträngningar som den här regeringen gjorde under vårt ordförandeskap i EU våren 2023. Vi ska vara stolta över det, men framför allt ska vi göra allt för att detta momentum upprätthålls.

Vi behöver göra det lättare, inte svårare, att starta och driva företag i Europa. Vi behöver accelerera arbetet med att förenkla regelverk. Europas kapitalmarknader behöver utvecklas. Företag ska inte behöva lämna Europa för att hitta kapital för att växa. Vår inre marknad behöver bli en inre marknad på riktigt, en marknad som fördjupas och utvecklas. En minimal ökning av handeln inom EU kan nämligen i realiteten kompensera för en dramatisk nedgång i europeisk export till USA.

Vi behöver utnyttja det momentum som nu råder för att driva igenom fler frihandelsavtal. När USA hotar med tullar ska EU erbjuda frihandel. Och hela Europa behöver investera lika tungt i forskning och utveckling som den här regeringen gör.

Herr talman! Sverige visar att ökad konkurrenskraft och klimatpolitiken går hand i hand. Vårt ledarskap i båda de frågorna är tydligt och viktigt. Europas tid är nu – ett Europa som skapar tillväxt, stärker vår globala konkurrenskraft och leder den gröna omställningen.

Herr talman! Jag säger att Europas tid är nu för att omvärlden och de utmaningar vi ser kräver handling. Varje kris som Europa har gått igenom har stärkt vårt samarbete, vår handlingskraft och vår känsla av gemenskap. I denna tid för Europa vill jag också påminna om rollen vi som medlemsland har i att forma Europa så att det utvecklas i en riktning som är bra för Sverige. Det handlar om att få genomslag för svenska prioriteringar.

Den här regeringen har växlat upp arbetet för att vara med och sätta agendan i Bryssel, inte bara följa den. Vi arbetar för att vara tidiga in i förhandlingsrummet. Vi ska vara med och forma politiken, inte bara reagera på förslag som kommer. Vi ska vara tydliga med vad vi vill. Det innebär att vi ibland behöver prioritera det som är viktigt och välja bort det som är mindre viktigt.

Vi ska driva EU-politiken tillsammans med våra svenska intressen. EU-politiken är hela det svenska samhällets angelägenhet – våra svenska företag och industrier, arbetsmarknadens parter, civilsamhället och akademin. Vi samarbetar också med likasinnade för att flytta fram våra positioner i Bryssel, inte minst med våra nordisk-baltiska kollegor och våra partner kring Östersjön, som Polen och Tyskland.

Tidigt, tydligt och tillsammans är ledorden för den här regeringens EU-politik. Utmaningarna är flera. Hotet mot våra demokratier är påtagligt. Men det europeiska samarbetet och Sveriges engagemang har aldrig varit viktigare. Europas tid är nu, och Sverige är med och visar vägen.

(Applåder)

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Kriget i Gaza är en fullständig humanitär katastrof. Efter att Israel har stoppat de humanitära leveranserna till Gaza i mer än två månader råder omfattande brist på livsnödvändiga förnödenheter.

Läget måste omedelbart förändras och förbättras för att undvika att ännu fler människor drabbas av en omfattande svält. Israel har rätt att försvara sig mot Hamas. Men sättet som man nu bedriver kriget på är oacceptabelt.

Därför har regeringen också höjt tonläget betydligt. Vi vill bland annat se sanktioner mot en del israeliska ministrar. Vi är också ett av de länder som ställt sig bakom en översyn av Israels efterlevnad av associeringsavtalet. Det är viktigt och bra att en sådan översyn görs. Vi har också betydligt skalat upp och fördubblat vårt stöd så att förnödenheter ska nå fram till befolkningen i Gaza.

Det är några av de åtgärder som vi vidtar just nu. Vi följer naturligtvis utvecklingen framöver oerhört noga. Det är väldigt tydligt att inte alla medlemsländer i EU är överens om allt. Det har vi diskuterat tidigare i kammaren. Inte minst när det gäller frågan om Israel och Palestina finns det betydande åsiktsskillnader. Men jag märker ett helt annat tonläge från mina kollegor i Bryssel.

Även om vi måste fortsätta att påminna om hur allt detta började den 7 oktober och fortsätta att kräva att gisslan friges behöver vi också tydligt höja tonläget när vi ser detta oacceptabla beteende från Israel.

Herr talman! Jag skulle säga att Sverige ligger i framkant på flera områden. Det gör vi bland annat när vi nu exempelvis kräver att man sätter upp flera israeliska ministrar på en sanktionslista. Vi är också pådrivande för fler EU-sanktioner mot extremistiska bosättare. Situationen på Västbanken är inte heller den bra, även om vi kanske nu talar mer om Gaza. Vi ser också en mycket allvarlig utveckling på Västbanken.

Vi visar också vägen när vi dubblar vårt stöd för att nå fram till befolkningen i Gaza. Jag vet att det är en återkommande diskussion som oppositionen gärna blandar bort korten i. Men vi har gått från 400 miljoner kronor till 800 miljoner kronor i stöd till Gaza genom flera andra FN-organ.

Vi har varit väldigt kritiska mot beslutet i Israel att inte låta UNRWA verka. Men just här och nu är vårt fokus att säkerställa att pengarna kommer fram till befolkningen som behöver insatser. Då har vi valt att öka vårt stöd men att kanalisera det genom andra organisationer, bland annat flera stora och viktiga FN-organisationer.

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Jag kan inte annat än att instämma i att situationen på många sätt är alldeles fruktansvärd. Jag tror att vi är många som både får ont i magen och fäller en tår eller flera när vi ser reportagen från Gaza just nu.

Som jag var inne på i mitt förra replikskifte är det en humanitär katastrof. Det sätt på vilket den israeliska regeringen nu bedriver detta krig är oacceptabelt. Man har rätt att försvara sig mot Hamas. Men sättet som det går till på just nu oacceptabelt.

Här agerar Sverige på flera fronter. Vi agerar för att sätta flera av de israeliska regeringsmedlemmarna på en sanktionslista. Vi ökar biståndet till Gaza för att nå ut med ytterligare förnödenheter. Vi stöder en översyn av Israels efterlevnad av associeringsavtalet.

Den översynen behöver göras ordentligt. Den behöver även värna en långsiktigt fungerande relation mellan EU och Israel. Slutsatserna och rekommendationerna får vi ta ställning till när de kommer.

Parallellt behöver vi se vad vi kan göra för att EU och Sverige ytterligare ska kunna förbättra den humanitära situationen. Där ligger verkligen regeringens fokus nu.

Precis som Håkan Svenneling säger är läget akut. Därför har regeringen också valt att öka stödet till Gaza men också att kanalisera det genom organisationer som vi tror har en bättre möjlighet att nå fram än vad UNRWA har.

Herr talman och Håkan Svenneling! Jag tror att vi får följa utvecklingen väldigt noga och diskutera gemensamt med de övriga EU-länderna vad som kan göras ytterligare. Vi välkomnar en diskussion om hur vi gemensamt kan agera för civilbefolkningen. Vi har också en nära dialog med andra EU-länder och likasinnade för att säkerställa hur vi går vidare.

Jag ser ändå att Sverige tar ett ledarskap på flera sätt, som jag var inne på, både när vi vill agera mer kraftfullt vad gäller sanktionslistningar av extremistiska bosättare och av flera israeliska ministrar och när det gäller att öka vårt humanitära bistånd.

Jag hör vad Håkan Svenneling säger. Jag hoppas att han också kan höra vad jag säger, det vill säga att det inte är vi som har fattat beslutet i knesset och har gjort det svårare för UNRWA att verka i Gaza. Det är Israel. Vi har varit väldigt kritiska till beslutet.

Under de här förutsättningarna, där vi inte ser att UNRWA längre kan verka på ett fullgott och bra sätt, har vi beslutat att dels dubblera stödet, dels rikta det till andra organisationer, inklusive flera viktiga stora FN-organisationer som kan bistå.

Låt mig avsluta där vi båda började, med att konstatera att situationen i Gaza är fruktansvärd. Även om vi fortsatt måste kräva en frigivning av gisslan, påminna om Hamas aktioner den 7 oktober och påminna om att Israel har rätt att försvara sig är det nu viktigt att vi gemensamt höjer tonläget mot Israel. Det som sker just nu är inte acceptabelt, och Sverige kommer att verka för att vi får till stånd ett bättre humanitärt tillträde.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 10 juni.)