Isabell Mixter

Herr talman! Det gläder mig att Kristdemokraterna anser att det är positivt med en flexibel sjukskrivning. Då hoppas och förväntar jag mig att Kristdemokraterna kommer att strida för den frågan nu när utredningen ligger på bordet. Man menar att man är så väldigt överens om sjukförsäkringen, men jag kan konstatera att man uppenbarligen inte är det.

Men om vi ska återgå till betänkandet i dess helhet: När jag nu ändå har begärt replik vill jag gärna passa på att fråga hur Kristdemokraterna ser på den utredning som ligger på bordet och som innebär en tillbakarullning av de förbättringar som har skett i sjukförsäkringen. Dessa förbättringar innebär att fler nu faktiskt får möjlighet och tid att rehabilitera sig i stället för att kastas ut på en fiktiv arbetsmarknad med olika typer av hittepåjobb dit man hänvisar dem som är sjuka, vilket gör dem fattiga. Hur ser Kihlström på den utredning som nu ligger på bordet?

Herr talman! Jag hade egentligen inte tänkt begära replik, men jag blev väldigt nyfiken på några saker som Ingemar Kihlström nämnde i sitt anförande och som jag gärna passar på att ställa frågor om.

Kihlström nämnde i sitt anförande att det är ett problem att vi i oppositionen inte lägger fram gemensamma förslag. Men faktum är att Tidöpartierna inte heller är överens i det här motionsbetänkandet. Vi har ju ett parti, Sverigedemokraterna, som har en hel rad reservationer på det område som vi nu debatterar. Jag blev väldigt nyfiken på att höra om det är så att ni har kommit överens om att ni är överens om de här frågorna, särskilt med anledning av den utredning som nu ligger på bordet.

Jag hörde också ledamoten tala i sitt anförande om att det är viktigt att ha en flexibel sjukskrivning med flera olika nivåer och steg, så att man kan vara sjukskriven enligt olika procentsatser. Det är någonting som Vänsterpartiet också tycker är väldigt positivt och som vi har tagit upp i en motion som behandlas i det här betänkandet. Det handlar om att man ska ha större flexibilitet för att människor ska kunna pröva att arbeta och lättare kunna återgå i arbete. Men det är ju någonting som också finns med i den utredning som nu ligger på bordet. Där vill man strama åt flexibiliteten i deltidssjukskrivning ytterligare. Jag blir väldigt nyfiken på Kristdemokraternas syn på detta.

Herr talman! Ledamotens samarbetspartier och även ni själva har hänvisat till att ni vill invänta remissvaren på den här utredningen, och det kan man på ett sätt förstå. Samtidigt är ju det som föreslås i utredningen en tillbakagång till de regler som gällde före 2021. Vi har alltså facit på hur det faktiskt såg ut, och facit är att svårt sjuka människor inte fick möjlighet att bli friska. De blev i stället fattiga. Min fråga till ledamoten är hur man kan försvara det systemet och tycka att det är rimligt.

Ledamoten hänvisade i sin replik till att man väldigt gärna vill lyssna på forskningen. Men faktum är att den man tillsatt som utredare är en nationalekonom, som alltså tittar på siffrorna och vad det kostar - inte på vilka de faktiska behoven i sjukförsäkringen är. Någonstans är vi väl ändå överens om att det sjukförsäkringen ska erbjuda är trygghet för människor som drabbas av sjukdom? Det är ju en försäkring som vi betalar in till genom avstått löneutrymme när vi arbetar. Ska den då inte finnas tillgänglig för oss när vi bli sjuka? Det är jag väldigt nyfiken på att höra svaret på.

(Applåder)

Herr talman! Tack, ledamoten, för ditt anförande! Jag skulle vilja uppehålla mig lite vid det som ledamoten inte talade om i anförandet.

Jag skulle vilja fråga ledamoten hur hon ser på den utredning om sjukförsäkringen som nu ligger på regeringens bord. Utredningens förslag innebär en återgång till de omänskliga regler som gällde i sjukförsäkringen före 2021.

Avslagsgraden, både initialt och vid dag 180, var avsevärt högre före 2021. Människor med svår cancer blev av med sin sjukpenning, och människor med förlamning ansågs kunna jobba med händerna. En ung kvinna som hade cancer och var gravid i vecka 25 blev av med sin sjukpenning nästan direkt efter det att barnet hade fötts och hänvisades till föräldrapenning. En kvinna som drabbats av både stroke och cancer blev utförsäkrad. Hennes läkare ansåg att hon inte kunde jobba. Ändå hänvisade Försäkringskassan till att hon kunde ha ett stillasittande jobb. Människor med utmattningssymtom hänvisades till jobb där man inte behöver tänka. Listan med orimliga förhållanden kan göras mycket längre.

Tycker ledamoten att den utförsäkringspolitik som gällde före 2021 var bra?

Herr talman! Jag skulle vilja påminna ledamoten Lundkvist om att utskottet har ett gemensamt mål för området ekonomisk familjepolitik. Det är att utjämna ekonomiska skillnader mellan barnfamiljer och dem som inte är barnfamiljer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk familjepolitik

Det ställer vissa krav på oss som politiker att leva upp till det. Nu ser vi hur skillnaderna ökar och hur allt fler barnfamiljer har svårt att sätta mat på bordet till sina barn. De har svårt att ha råd med hyran, de har svårt att köpa kläder som är anpassade efter säsong och de har svårt att betala fritidsavgifter.

Det måste vara politikens uppgift att se till att människor får vardagen att funka när de har gjort allt som de kan och när de har ett arbete, eller för den delen om de inte kan arbeta. Om de råkar ha blivit sjuka av sitt arbete måste det fortfarande finnas förutsättningar för att alla barn i detta land ska kunna växa upp med rimliga förutsättningar. Om regeringen och Moderaterna inte tycker det tänker jag att det är ett väldigt stort problem. Om de tycker att det är okej att barn får växa upp i fattigdom i detta land, då tycker jag att vi har ett väldigt stort problem i denna kammare. Men om de tycker att det är rimligt att alla barn ska få goda förutsättningar att få en dräglig uppväxt måste de se till att de ersättningar som vi har i våra system, som barnbidraget och bostadsbidraget, faktiskt följer med i utvecklingen. Det är inte indexerade bidrag, vilket gör att de urholkas. Och om man inte gör någonting kommer de om ett par decennier att vara helt meningslösa.

Moderaterna behöver kanske fundera på om de tycker att det är okej med barnfattigdom eller om de tycker att den inte ska finnas. Där finns det ett ganska tydligt val.

Herr talman! Tack, ledamoten Lundkvist, för frågorna!

Vänsterpartiet tycker verkligen inte att Sverige har för många som arbetar. Det är därför vi ser med väldigt stor oro på att arbetslösheten nu stiger. Det är också detta vi kritiserar regeringen för - man står totalt handfallen i den konjunktur som Sverige nu befinner sig i. Sverige är på väg in i en lågkonjunktur. Byggandet störtdyker, och vi ser att väldigt många fler av dem som är anslutna till exempelvis Byggnads har gått ut i arbetslöshet. Det är er regerings ansvar att se till att det kommer investeringar som gör att människor kan gå till ett arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk familjepolitik

Jag tycker att ledamoten Lundkvist har en väldigt märklig inställning när hon menar att de som nu behöver till exempel bostadsbidraget bara måste gå och jobba lite mer. Det är ju inte så verkligheten ser ut. Extremt många ensamstående kvinnor sliter dag ut och dag in. De kanske jobbar som undersköterska på ett sjukhus som nu tvingas varsla massvis med personal för att er budget till regionerna inte räcker till. De sliter och jobbar hårt, och det de får tillbaka är att ni säger att de ska jobba mer. Jag tycker att det är fruktansvärt kränkande.

Vi ser nu att majoriteten av de ensamstående föräldrarna inte har råd med de grundläggande saker som behövs för att de ska kunna ta hand om sina barn. Då är det ju någonting i systemet som är trasigt. Det kan inte vara så att 57 procent av de ensamstående föräldrarna behöver jobba mer för att detta ska lösa sig. Det måste till politiska reformer för att underlätta för barnfamiljerna. Vad vill ledamoten Lundkvist göra för dem?

Herr talman! Elisabeth Svantesson menar att regeringen stöttar de svagaste barnfamiljerna genom att förlänga den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget, men det är också det enda som den här regeringen gör för att stötta barnfamiljerna. Regeringen och Sverigedemokraterna sviker de svenska barnfamiljerna.

Regeringen vill se bidragstak och en återgång till massutförsäkringar i sjukförsäkringen. Man sänker akassan och tittar på när byggandet störtdyker och arbetslösheten går upp. När föräldrar blir fattiga blir barnen också fattiga. Regeringen måste slå något slags rekord i att göra så lite som möjligt för hushållen i den ekonomiska krisen. När andra europeiska länder har agerat mot de höga elpriserna, matpriserna och övervinsterna för bankerna har den här regeringen passivt stått vid sidan av.

Herr talman! Hur ser det då ut för hushållen? Närmare 1,7 miljoner människor i Sverige bor i hushåll som saknar kontantmarginal, det vill säga förmåga att betala en oförutsedd utgift på minst 13 000 kronor. Det är 20 procent av samtliga hushåll i landet. Av ensamstående kvinnor med barn var det en så stor andel som 57 procent som saknade kontantmarginal. Mer än en fjärdedel av ensamstående kvinnor med barn har inte råd att åka på en veckas semester eller spendera en mindre summa på sig själv.

I en undersökning som gjordes i år av Rädda Barnen, Röda Korset, Hyresgästföreningen och Majblomman kan vi ta del av hur situationen för barnfamiljer och familjer med lägre inkomster ser ut i dag. I undersökningen anger 42 procent av de ensamstående föräldrarna att de har behövt låna pengar för att kunna betala grundläggande utgifter de senaste sex månaderna. Det är en kraftig ökning från förra året.

Undersökningen visar att 41 procent skulle klara av ökade utgifter på som mest 1 000 kronor innan det blir svårt att betala räkningarna, vilket också är en kraftig ökning jämfört med förra årets undersökning. Av de ensamstående föräldrarna har 46 procent inte haft råd att köpa näringsriktig mat varje dag i veckan, och 20 procent har inte haft råd att äta sig mätta vid något eller flera tillfällen de senaste sex månaderna. Sammantaget visar dessa siffror på en extrem situation för många familjer - en situation som dessutom har förvärrats under året.

Den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget infördes under pandemin. Nu har det gått fyra år, och höjningen presenteras fortfarande som en nyhet i budgetpropositionerna. Det är ju fascinerande i sig. Det är i dag cirka 170 000 hushåll som nås av bostadsbidraget. År 1997 var det 365 000. Antalet som får bidraget minskar för varje år eftersom inkomstnivåerna inte automatiskt justeras. Fattas inga beslut om att höja inkomstgränsen kommer snart ingen att vara berättigad till bostadsbidrag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk familjepolitik

Detta sker samtidigt som vi har sett rekordhöjningar av hyresnivåer och bostadskostnader. Bostadsbidraget behöver därför indexeras både när det gäller bidragsnivåer och inkomstnivå. Vänsterpartiet vill se en ny modell för bostadsbidraget. Kostnaden för boende har ökat kraftigt, och många hushåll är ekonomiskt pressade. Bostadsbidraget behöver höjas permanent och konstrueras så att andra inkomster, till exempel försörjningsstöd, inte automatiskt sänks när bostadsbidraget höjs.

Vidare bör en högre bidragsgrundande inkomst godtas så att fler kan få rätt till bidrag och till högre bidrag. Även den övre gränsen för vilken bostadskostnad som är bidragsgrundande behöver höjas. I dag har den absoluta majoriteten av mottagarna bostadskostnader som överstiger den övre gränsen, vilket gör att de endast kompenseras med en liten del av bostadskostnaden. Dessutom bör beloppen för den bidragsgrundande inkomsten och bostadskostnaden indexeras efter pris- och inkomstutvecklingen så att värdena inte urholkas.

Även hushåll utan barn menar vi bör kunna få bostadsbidrag. De kraftiga hyreshöjningarna kombinerat med ett mycket lågt byggande gör att allt fler har svårt att ha råd med sitt boende. Det är en politisk uppgift att ta ansvar för det.

Herr talman! Jag blev väldigt glatt överraskad när sex av åtta riksdagspartier svarade att de vill att bostadsbidraget ska följa kostnadsutvecklingen. Det här var på en konferens som anordnades av just Röda Korset, Rädda Barnen, Hyresgästföreningen och Majblomman den 20 mars. Därmed finns det ju en majoritet för detta i Sveriges riksdag, och därför föreslog jag ett utskottsinitiativ om det i utskottet och förutsatte att vi lätt skulle kunna enas i denna fråga. Tyvärr kan jag konstatera att partierna - Vänsterpartiet och Miljöpartiet undantagna - inte stod fast vid vad de lovat och sagt till organisationerna.

Herr talman! I år fyller den svenska föräldraförsäkringen 50 år. Det är en reform att vara stolt över. Den har möjliggjort för kvinnor att både vara föräldrar och förvärvsarbeta. Det är en frihetsreform för kvinnor.

Men vi kan inte vara nöjda. När kvinnor får barn uppstår ett inkomstglapp mellan kvinnor och män som består till dess att barnet blir nio år. Inkomstgapet innebär att kvinnor i snitt förlorar 50 000 kronor per år. Det finns såklart flera orsaker till inkomstglappet, men en betydande del är att kvinnor tar ut större delen av både betald och obetald föräldraledighet.

Utvecklingen mot ett mer jämställt uttag av föräldrapenningen går långsamt. I dag tas 30 procent ut av män om man räknar de betalda föräldraledighetsdagarna. Tar man hänsyn även till obetalda dagar ser det mer ojämställt ut. Sedan 2018 har utvecklingen i princip stått stilla.

Att män fortfarande tar ut en så liten andel av föräldrapenningen spelar roll för kvinnors inkomster, löneutveckling och framtida pensioner. Det är dags att efter 50 år med föräldraförsäkringen ta nästa steg och individualisera föräldrapenningen.

Den 1 juli införs regeringens nannyreform, som innebär att 90 föräldradagar kommer att kunna överlåtas till någon annan person. Många remissinstanser har varit mycket kritiska mot regeringens lagändring och pekat på att detta riskerar att göra att vi backar längre ifrån målet om jämställdhet, att det öppnar upp för en marknadisering av föräldraförsäkringen och att det kan leda till ökat fusk.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk familjepolitik

Förslaget som regeringen genomfört kommer från en större utredning om föräldraförsäkringen. Nu har regeringen valt att gå vidare med ett förslag från utredningen och helt struntat i de andra förslagen, som går i riktning mot ökad jämställdhet. Det är bara att gratulera alla välbeställda som nu kommer att kunna hyra in en nanny för pengar från föräldraförsäkringen.

Herr talman! Sedan 2000 har antalet barnhushåll med låg ekonomisk standard dubblerats. Det beror bland annat på familjeersättningarnas minskade omfördelande effekt. Barnbidraget och bostadsbidraget behöver prisindexeras. Barnbidraget har i samband med de snabba prisökningarna på basvaror urholkats. I höstbudgeten föreslog Vänsterpartiet en höjning av barnbidraget med 400 kronor per barn. Detta skulle för en ensamstående mamma med två barn innebära 800 kronor mer i månaden. Det skulle göra stor skillnad för henne och andra föräldrar som nu kämpar för att få ekonomin att gå ihop.

Det handlar om prioriteringar. Regeringens budskap har varit att man ingenting kan göra för att stötta hushållen, då det är inflationsdrivande. Samtidigt har vi sett hur andra länder agerar för att stötta hushållen. Det har också gått alldeles utmärkt för regeringen att sänka skatten och höja rutavdraget. Dessa pengar hade kunnat användas till annat, till exempel höjt barnbidrag och bostadsbidrag.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 25.

Herr talman! Det är tydligt att Sverigedemokraterna tycker att den ena sortens trygghet är väldigt viktig men att den andra sortens trygghet, som man också har lovat sina väljare, inte betyder någonting när man väl har makten. Ni har lovat era väljare att kämpa för sjukförsäkringen och akassan, men när ni sedan har makten är det inte så viktigt.

Även för Vänsterpartiet är det självklart oerhört viktigt att vi får stopp på den kriminalitet som nu gör människor extremt otrygga i deras vardag. Men det kan inte betyda att man samtidigt ska göra människor ekonomiskt otrygga. Jag tycker att det visar en extremt märklig och bedräglig inställning från Sverigedemokraterna att man först lovar att man ska göra vissa saker när man får makten men sedan gör någonting helt annat.

Men åter till frågan som det här handlar om! Regeringen skyller väldigt ofta på inflationen och säger att det är den som har gjort det svårt. Samtidigt sätter man rekord i att inte göra någonting för att bekämpa inflationen och underlätta för barnhushållen. Andra länder i Europa gör saker för att bekämpa bankernas övervinster, pressa ned matpriserna och se till att elpriserna inte skenar, men den här regeringen har inte gjort någonting. Det drabbar såklart hushållen och barnfamiljerna.

Det som regeringen aktivt har gjort är andra saker. Man har höjt rutavdraget och sänkt skatterna. Det är pengar som hade kunnat läggas på att till exempel höja bostadsbidraget mer och se till att det når fler personer än i dag eller höja barnbidraget. Men ingenting av det har ledamotens regering gjort. Jag undrar fortfarande vad ni ska göra för att stötta hushållen i krisen.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för anförandet, där jag hörde valfrihet för barnfamiljer nämnas. Då undrar jag om valfrihet för Sverigedemokraterna är att man ska välja mellan att äta havregrynsgröt eller nudlar. Det är nämligen så verkligheten ser ut för väldigt många barnfamiljer i dagens Sverige. I SD:s och den här regeringens Sverige är det verkligheten.

Inte på decennier har hushållen tappat så mycket i disponibel inkomst. Matkassens pris har stigit med 25 procent sedan 2021, boendekostnaderna med 26 procent. Er regering gör ingenting för att stötta hushållen. Orättvisa skattesänkningar och höjt rutavdrag hjälper knappast den ensamstående undersköterskan.

Det som ni däremot har gett människor är otrygghet. Barnskötaren som blir sjukskriven på grund av förslitningsskador blir snart utförsäkrad. Byggarbetaren som blivit arbetslös på grund av den nu kraschade bostadsmarknaden kommer snart att få lägre ersättning.

Jag undrar, ledamoten: Varför gör SD ingenting för att hjälpa barnhushållen genom krisen?

Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret! Tyvärr får jag inte riktigt svar på min fråga om hur Moderaterna ser på utvecklingen av bostadsbidraget på sikt.

Antalet förmånstagare inom bostadsbidraget har minskat med ungefär hälften från 1997 till i dag, och om man inte justerar inkomstgränsen kommer bidraget i princip att successivt fasas ut av sig självt eftersom det krävs så låga inkomster för att man ska få ta del av bostadsbidraget.

Jag hör att regeringen anser att det fungerar bra som det är i dag, men jag tycker ändå att politikerna måste ta detta på allvar. Vi måste se till att de ersättningar som finns faktiskt följer med kostnadsutvecklingen, annars tappar de helt sitt syfte. Man vill nästan ställa frågan: Vill ni över huvud taget ha kvar det här som ett bidrag eller inte?

Ledamoten nämnde också barnbidraget och att det inte är en träffsäker reform. Moderaterna återkommer ofta till att det är ett problem att barnbidraget också når höginkomsttagare. Problemet är att jämförelsen med skatter verkligen haltar. Barnbidraget är ett nominellt belopp, vilket gör att 400 kronor för en låginkomsttagare betyder otroligt mycket mer procentuellt sett än för en höginkomsttagare. Skattesänkningar, som Moderaterna gillar att ägna sig åt, fungerar precis tvärtom, det vill säga det har en omfördelande effekt åt andra hållet. Den som har mest får också mest procentuellt när man sänker skatterna.

Ni ägnar er åt en omfördelningspolitik som tar från dem som faktiskt skulle behöva det mest och ger till dem som har mest i dag. Jag undrar därför fortfarande hur ledamoten ser på utvecklingen av bostadsbidraget på sikt.

Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet! Jag vill fråga ledamoten vad Moderaterna vill med bostadsbidraget på lite längre sikt. Om man inte justerar inkomstnivåerna för bostadsbidraget kommer antalet hushåll som är berättigade till bidraget att fortsätta att minska varje år. Att hyresnivåerna inte heller justeras när det gäller bostadsbidraget gör att allt mindre av hyran täcks av bostadsbidraget - det minskar för varje år.

Detta gör såklart att människor tvingas in i trångboddhet om de är i behov av bostadsbidrag. Jag vill fråga ledamoten om Moderaterna tycker att det är en bra utveckling.

Att regeringen tillfälligt har förlängt höjningen av bostadsbidraget är nödvändigt. Men antalet personer som är berättigade till bostadsbidraget minskar för varje år som går när man inte höjer inkomsttaket i förmånen. Även när den akuta ekonomiska krisen är över kommer de med små marginaler att ha det fortsatt tufft. Den utjämnande effekten av den ekonomiska familjepolitiken har minskat över tid, då flertalet ersättningar inte är indexerade.

Regeringen har flera gånger under den ekonomiska krisen påpekat att bostadsbidraget är ett träffsäkert bidrag som man vill använda för att stötta svagare hushåll. Men om inte bostadsbidraget ska tappa sin funktion behöver det justeras även när det gäller nivåerna på inkomstsidan. Jag vill fråga ledamoten hur man ser på bostadsbidragets utveckling.

Fru talman! Min fråga går till socialministern.

Den 20 mars anordnades en konferens om barnfattigdom i Sverige där alla riksdagspartier deltog. På konferensen släpptes en rapport om barnfamiljers ekonomiska svårigheter. Drygt varannan ensamstående förälder och tre av tio sammanboende föräldrar med lägre inkomster har haft svårt att betala fritidsaktiviteter till barnen. Det borde oroa ministern.

Ett effektivt sätt att stödja barnfamiljer som har det svårt är genom bostadsbidraget. På konferensen svarade samtliga riksdagspartier utom M och SD att man vill att bostadsbidraget ska höjas i takt med kostnadsutvecklingen. I och med att det fanns en majoritet för att genomföra ett sådant förslag har jag lagt ett initiativ om detta i socialförsäkringsutskottet, vilket endast V och MP röstade för.

Jag undrar om det är vanligt att partierna far med osanning på olika konferenser.

Min fråga är: Hur ska socialministern se till att barnfamiljer har en skälig levnadsstandard som ger barn och unga möjlighet till fritidsaktiviteter?

Herr talman! Nu vill regeringen och Sverigedemokraterna återigen införa striktare regler i sjukförsäkringen. Det kommer att innebära en ny utförsäkringsvåg. Det kommer inte längre att vara läkarens bedömning utan regelverk som regeringen har beslutat om som väger tyngst. Återigen ska människor tvingas ta fiktiva hittepåjobb, trots att de är sjuka och läkare har bedömt att de är i behov av sjukskrivning.

När Vänsterpartiets mandat behövdes förbättrades sjukförsäkringen. År 2021 och 2022 infördes lättnader som innebar att fler fick längre sjukskrivningar, fler äldre fick rätt till sjukersättning och färre utförsäkrades.

Nu vill regeringen tillbaka till de regler som gällde tidigare. Trots att det bara har gått en kort period vill man väldigt snabbt dra slutsatsen att detta innebär stora ökningar. Jag undrar om statsministern har en egen spåkula då han säger att Sverige kommer att få så höga sjuktal. Försäkringskassan säger något annat.

Varför vill regeringen genomföra detta?

Fru talman! Min fråga går till socialförsäkringsministern. Barnfamiljernas ekonomiska situation är akut. I går släpptes en undersökning av Röda korset, Rädda Barnen, Majblomman och Hyresgästföreningen om barnfamiljernas ekonomiska situation. Resultaten är nedslående. Fyra av tio ensamstående föräldrar har behövt låna pengar för att kunna betala grundläggande utgifter. Tre av tio sammanboende föräldrar med lägre inkomster har behövt göra detsamma. Det är en stor ökning från förra året.

Det ekonomiska utrymmet för barnfamiljer har minskat kraftigt jämfört med 2023. En stor andel skulle klara maximalt 1 000 kronor i ökade utgifter på en månad. Det räcker alltså att man har en sjukdag eller behöver vabba för att kalkylen inte ska gå ihop.

Regeringens bidrag för städhjälp och skoputs hjälper knappast dessa familjer.

Hur avser ministern att se till att alla barn i Sverige kan växa upp med en skälig levnadsstandard?

Fru talman! Jag har en fråga till finansministern. Vården genomgår nu ett stålbad. Regeringens och Sverigedemokraternas budget leder till stora nedskärningar. Flera regioner har tvingats säga upp vårdpersonal. Regeringens besked att 6 miljarder ska tillföras räcker inte för att förhindra de stora nedskärningar som nu sker, kanske för att täcka de allra rödaste siffrorna i resultaten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Regionerna vidtar nu olika typer av drastiska åtgärder för att få ned sina kostnader eller höja sina intäkter. Region Västernorrland, där jag bor, har nu den högsta patientavgiften för akutbesök. Det kostar 600 kronor att besöka akuten där.

Enligt lag ska vården vara jämlik. Trots detta ökar skillnaderna alltmer. Skattesatsen i Region Västernorrland är också väldigt hög. Min fråga till finansministern blir därför: Tycker finansministern att det är rimligt att regeringens budget leder till ökade skillnader mellan regionerna i landet?

Herr talman! Det tillsattes i förra veckan en utredning om hur socialavgifterna ska synliggöras på lönespecifikationerna. Varför det finns ett behov av det är för mig oklart, även om ledamoten Caroline Högström redogjorde för regeringens ingång i detta tidigare. Men jag gissar att högerpartierna tror att folk i allmänhet går runt och tänker jättemycket på de bevingade orden som Svenskt Näringslivs vd en gång sa: "Vad fan får jag för pengarna?"

Som en liten sakupplysning skulle jag då vilja berätta vad de sociala avgifterna går till: ålderspension, efterlevandepension, sjukförsäkring, arbetsskadeavgift, föräldraförsäkring, arbetsmarknadsavgift och allmän löneavgift.

Jag tror att de svenska löntagarna i allmänhet tycker att det är väldigt bra att det finns en pension när man blir gammal, en sjukförsäkring som träder in vid sjukdom och en föräldraförsäkring som finns där när man blir förälder. Sedan kan jag med ganska stor säkerhet säga att den som arbetar ofta tycker att pensionen borde vara högre och att ersättningen vid sjukdom borde vara tryggare och högre.

Herr talman! Det är ju inte något som kommer att förändras av att sociala avgifter syns på lönespecifikationen. Det kommer inte att göra att våra trygghetssystem automatiskt blir bättre. En förklaring till att högerpartierna vill genomföra detta är väl att de tänker sig att folk ska bli väldigt upprörda och undra "Vad fan får jag för pengarna?" så att de sedan ska kunna sänka dem. Det blir nästan så dikten överträffar verkligheten när utredaren dessutom kommer från samma organisation som mannen som uttalade de bevingade orden, Svenskt Näringsliv.

Herr talman! Nu ska jag pausa utläggningen om regeringens tillsatta utredning och övergå till motionerna som vi behandlar här i dag.

Arbetsgivaravgifterna utgör i dag cirka 27 procent av de totala skatteintäkterna och utgör därför en viktig finansiering av trygghetsnätet för anställda. Den generella arbetsgivaravgiften är 31,42 procent, men det finns i dag en stor mängd undantag. Både unga och äldre i vissa åldersgrupper omfattas av nedsatta arbetsgivaravgifter liksom personer som arbetar med forskning och utveckling, personer som bor i vissa stödområden och vissa enmansföretag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialavgifter

Nedsatta arbetsgivaravgifter har blivit ett populärt politiskt verktyg för att signalera att man satsar på olika saker. Men utvärderingar av nedsatta arbetsgivaravgifter visar att effekterna på sysselsättningen är små eller obefintliga.

Som exempel kan nämnas den nedsättning av arbetsgivaravgifterna med drygt 10 procent för personer i åldern 19-25 år som regeringen Reinfeldt genomförde. Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering kom i sin utvärdering av reformen fram till att intäktsbortfallet per jobb av sänkningen uppgick till 1-1,6 miljoner kronor, vilket då var omkring fyra gånger högre än den genomsnittliga anställningskostnaden för 19-25-åringar. Den största effekten av skattesänkningen blir ökade vinster för företag med en stor andel unga arbetstagare.

Stöd till verksamheter och politikområden sker mest effektivt på utgiftssidan, menar vi. Arbetsgivaravgifterna ska användas för att finansiera offentlig verksamhet och offentliga försäkringar.

I budgetpropositionen för 2024 föreslår regeringen att nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för personer som är 15-18 år avskaffas. Sedan tidigare är även nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för personer som är 19-23 år utfasad. Det är glädjande, menar vi, att regeringen nu tycks förstå att dessa nedsättningar är en ineffektiv politik. Vänsterpartiet anser att kvarvarande nedsättningar och undantag också ska begränsas.

Herr talman! Jag yrkar därmed bifall till reservation 1.

Herr talman! Till att börja med vill jag be om ursäkt för att jag gav Mattias Eriksson fel namn i mitt förra replikskifte. Jag har hoppat in i den här debatten i stället för Ilona Szatmári.

Men åter till frågan. Nu är vi inte i den här salen i egenskap av kommunpolitiker, så jag tycker fortfarande att Mattias Eriksson Falk försöker blanda bort korten. Nu handlar det inte om vilka prioriteringar vi gör i kommunerna. Men om du ändå är intresserad kan jag säga att jag tidigare var kommunpolitiker i Sundsvalls kommun, och där lämnade vi ifrån oss en god resultatreserv efter förra mandatperioden. Om man vill leda något i bevis får man nog ha lite mer fakta än tre kommuner, som du nu anger som något slags faktabevis i detta.

Faktum är att en överväldigande majoritet av våra regioner nu går med kraftiga underskott, och de kommer att tvingas till stora nedskärningar. Det handlar inte om vilken resultatreserv man har haft tidigare. Det handlar om att er regering aktivt har valt att prioritera andra saker än att ge tillräckliga resurser till regionerna för att de ens ska kunna upprätthålla samma nivå som de hade innan er regering tillträdde.

Det är detta frågan handlar om. Ni har aktivt valt att prioritera annat än att se till att den ens är på exakt samma nivå som den var när ni tillträdde. Ni har aktivt gett regioner och kommuner mindre pengar. Det handlar inte om vad kommuner och regioner prioriterar, utan det handlar om att de får mindre pengar. En femåring förstår att om man får mindre pengar kan man inte utföra lika mycket verksamhet. Det är enkel matematik.

Därför vill jag fortfarande få svar från den här regeringen och dem som styr i landet: Ska sjuksköterskor, undersköterskor och läkare sägas upp på våra sjukhus, eller ska regeringen agera på sitt löfte? Det vill många i det här landet ha svar på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala frågor

Herr talman! Det är väldigt tydligt att Mattias Eriksson gärna vill blanda bort korten här och inte prata om sitt eget ansvar. Man är faktiskt den tyngsta spelaren i regeringen. Det är helt enkelt ni som sitter på den faktiska makten i denna kammare.

Jag tror att ni väldigt ogärna vill tala om den sjukvårdskris som nu briserar där ute. Sjukvården är väljarnas viktigaste fråga. Vi har enormt många människor som arbetar inom sjukvården och som är väldigt angelägna om att få besked om hur Sverigedemokraterna kommer att agera för att förhindra att det blir massvarsel i sjukvården, längre köer för patienterna och fler felbehandlingar och kanske också dödliga utgångar på våra sjukhus på grund av er budget.

Ni visste när ni satte denna budget att den skulle innebära stora nedskärningar inom välfärden. Nu ser vi resultatet svart på vitt.

Ulf Kristersson satt i TV4:s morgonsoffa och sa att ingen ska sägas upp i vården. Jag tycker att det är upp till Sverigedemokraterna och Mats Eriksson att svara på följande: Kommer ni att leverera på det löftet? Kommer er regering att agera för att ingen ska sägas upp i sjukvården? Detta vill jag gärna ha svar på.

Försök inte blanda bort korten med några 15 miljoner i kommunerna! Det handlar inte om det. Kommunerna har under lång tid fått sämre ekonomiska förutsättningar, och någon liten kultursatsning här eller där är inte det som gör att skolan går på knäna och att vården håller på att kollapsa. Det är inte det som är den stora frågan här.

Vad avser Mats Eriksson att göra åt den stora vårdkollaps som vi har framför oss?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala frågor

Herr talman! Vi står inför en välfärdskollaps när varslen nu väller in över sjukhusen, äldreomsorgen ständigt är underbemannad och lärarna inte får de resurser de behöver för att göra ett bra jobb i klassrummen.

I stället för att se till att välfärden får resurser prioriterade regeringen och Sverigedemokraterna skattesänkningar i budgeten. Nu får regioner och kommuner ta smällen för detta, och regeringen skyller på regionerna. Här i debatten har vi hört att regionerna får prioritera bättre.

Men kommunerna och framför allt regionerna räknar med ett budgetunderskott på över 30 miljarder under 2024. Detta går inte att spara in med åtgärder som inte märks i välfärden. När regeringen anser att kommuner och regioner kan effektivisera och skära ned innebär det längre köer till vården, sämre skolor och nedlagda busslinjer. Oftast är det också det förebyggande arbetet som får stryka på foten. Samtidigt som unga dras in i gängkriminalitet tvingas kommunerna spara på skola och verksamhet för unga.

Välfärdssektorn har under lång tid varit underfinansierad och håller nu på att vittra sönder helt. För att välfärden ska kunna fortsätta att vara ett av samhällets grundfundament behövs resurser, så att de som behöver vård får det i tid, de som är äldre får det stöd de behöver i vardagen, kollektivtrafiken går som den ska och våra barn får en trygg och bra förskola och skolgång.

När gängvåldet terroriserar vårt samhälle med bombdåd och skjutningar behövs en regering som kavlar upp ärmarna och satsar det som krävs för att sätta stopp för gängen. Det behövs en regering som avsätter resurser till socialtjänsten för att se till att ungdomar på glid hamnar rätt.

Herr talman! Sveriges Kommuner och Regioner konstaterar att sjukskrivningarna ökar. Det är tragiskt för dem som drabbas av utbrändhet eller söndervärkt kropp, men det ökar också kommunernas kostnader med sjuklöner och vikarier. I värsta fall är det vikariestopp, och de som då är kvar får pressa sig lite till och riskera att bli sjukskrivna i sin tur. Många kommuner och regioner har redan infört vikarie- och anställningsstopp samtidigt som vikarier sägs upp, personal varslas och vissa personalkategorier nästan helt försvinner.

Vänsterpartiet har tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet lagt fram ett initiativ i finansutskottet om att regeringen skyndsamt bör ge sjukvårdsregionerna besked och lägga fram en budget som ser till att människor inte sägs upp i den svenska sjukvården. Läget är akut, och Ulf Kristersson behöver agera på sitt vårdlöfte om att ingen vårdpersonal ska sägas upp.

Herr talman! Vi har stora skatteklyftor i Sverige, som är djupt orättvisa. Åtta av tio kommuner med den högsta skattesatsen återfinns i norra Sverige, och knappast är det så att den höga skatten syns i att välfärden är mycket bättre för oss som bor i norra Sverige. De tio kommunerna med den lägsta skatten hittar vi i Region Skåne och i Stockholms län. I år ökade skatteskillnaden mellan kommunen med lägst skatt och kommunen med högst skatt till 6 kronor och 32 öre.

Vi kan inte ha ett Sverige som är så här delat. Därför måste vi stärka kommunsektorn, och de kommuner som har störst utmaningar är de som behöver detta mest.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala frågor

För att mindre kommuner ska kunna erbjuda en välfärd som det går att lita på har Vänsterpartiet föreslagit en indexering av statsbidragen så att de ska följa såväl demografin som prisutvecklingen. Utjämningen mellan kommuner och regioner måste öka, och det måste vara en av Utjämningskommitténs slutsatser när man i sommar lägger fram sitt utredningsförslag.

Herr talman! Från att välfärden i huvudsak drevs i offentlig regi öppnades välfärden under 90-talet upp för privata marknadsintressen. Sedan dess har marknaden trängt djupt in i skolan, sjukvården och äldreomsorgen på ett sätt som inneburit en ineffektiv och ojämlik resursfördelning. Skolkoncerner och privata äldreboenden gör stora vinster på våra skattepengar. Marknadsvården gör att den med störst behov inte nödvändigtvis längre går först. Det kan i stället vara den som kan betala för sig.

Den svenska sjukvården behöver återgå till att styras med utgångspunkt från hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf om vård efter behov. De nyliberala dogmerna måste mönstras ut och vinster i välfärden förbjudas.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 4.

Avslutningsvis vill jag återigen trycka på att regionerna nu måste få besked: Kommer Ulf Kristersson att leverera på sitt löfte eller inte? Sjuksköterskor, läkare, undersköterskor, patienter, anhöriga och regionerna väntar. Ett löfte är ett löfte.