Isabell Mixter

Herr ålderspresident! Sverige är unikt i Norden med att ha ett karensavdrag eller en karensdag. Ur mitt perspektiv är det negativt. Men man kan tycka olika om att vi är väldigt unika i detta.

I arbetsgruppens översyn har man nämnt att det finns skillnader mellan de nordiska länderna. Men man har inte analyserat vad det egentligen innebär i sjuktal. Är det så att måndagssjukan bara går i Sverige, eller finns måndagssjukan i de andra nordiska länderna? Det hade varit en intressant fråga att få svar på. Men det har man helt enkelt inte givit svar på.

Kvinnor är sjukskrivna i högre grad än män. Fler i offentlig sektor behöver också vara sjukskrivna då och då på grund av att de har högre risk för att drabbas av sjukdom, helt enkelt. Jag blev väldigt nyfiken på varför statsrådet tycker att just kvinnor ska betala priset för karensdagen. Applåderna till vårdpersonalen som alla gav under pandemin verkar sedan länge ha blivit glömda.

Anna Tenje var också inne på att Vänsterpartiet inte tycker att kontroller behövs. Det är en del av ett kontrakt när man är anställd att man har någon som arbetsledare. Man har till exempel en chef som kollar hur man mår. Om man är återkommande frånvarande brukar det följas upp med samtal med chef och liknande. Jag förstår inte varför den som arbetar och betalar in till försäkringen gång på gång ska behöva förlora stora summor pengar bara för att den råkar bli förkyld.

Anna Tenje menar att det stora problemet är den som har många sjukdagar. Men den ensamstående mamman som nu vänder på varje slant har inte råd att vara sjuk. Varför tycker Anna Tenje att hon ska tvingas gå till jobbet med feber och riskera att smitta ned andra? Det undrar jag.

Herr ålderspresident! Anna Tenje är inne på att de förslag till förändringar som man kommit fram till i arbetsgruppen kommer att underlätta för dem som är särskilt utsatta, till exempel vårdpersonal. Men tittar man på snittet vad gäller antal sjuktillfällen ser man att det ligger på ungefär två sjuktillfällen på ett år, så de allra flesta som arbetar inom till exempel hälso- och sjukvården - eller för den delen förskolan, som Caroline var inne på här - kommer inte att omfattas. Man kommer ändå att drabbas av ett stort inkomstbortfall i det fall man blir förkyld och behöver stanna hemma från sitt arbete.

Anna Tenje beskriver i sitt svar att karensavdraget motverkar överutnyttjande. Men karensavdraget leder också till underutnyttjande, det vill säga att människor avstår sjukskrivning trots sjukdom.

Av de människor som avstår från att sjukskriva sig trots att man är sjuk uppger sex av tio att man arbetar trots sjukdom. Många uppger som skäl att man inte vill belasta kollegor och att det inte finns någon annan som kan göra jobbet. Men en hel del svarar också att det är på grund av att man inte har råd att vara sjukfrånvarande.

Svaren visar på att det finns en stor plikttrogenhet bland de arbetande. Att tro att ett borttagande av karensavdraget eller en mer generös ersättning redan från första dagen skulle leda till ett massivt överutnyttjande tycker jag är att tro väldigt illa om människor som arbetar. Tvärtom finns det samhällsvinster i att människor inte går till jobbet när de är sjuka, som att undvika smittspridning och längre sjukskrivningar senare.

Jag håller med regeringen om att det är svårt att avgränsa särskilda yrkesgrupper som bör omfattas av lättnader i karensavdraget. Vänsterpartiet anser ju att karensavdraget bör slopas.

På Anna Tenje och i arbetsgruppens skrivelse låter det som att sjukförsäkringen är som vilken försäkring som helst. Att man har en självrisk i en försäkring är rimligt också för mig om det gäller en bilförsäkring eller liknande. Men i allmänhet blir människor förkylda eller drabbade av sjukdom någon gång då och då, och att man då varje år ska behöva förlora i snitt 1 500 kronor i lön trots att man betalar in till sjukförsäkringen via avstått löneutrymme är faktiskt rätt orimligt. Det är också orimligt att det är vissa som drabbas hårdare än andra, bland andra kvinnor i arbetaryrken.

Att det ska löna sig att arbeta brukar vara en devis för högerpartierna. Men tycker inte statsrådet att det då är rimligt att den som sliter hårt och arbetar och avstår löneutrymme till sjukförsäkringen får ersättning när den blir sjuk?

Herr ålderspresident! Jag upplever en viss frustration i statsrådets svar över att frågan om varför utredningen lades ned återkommer. Jag vill bara klargöra att jag inte på något sätt vill göra någon frustrerad genom att återkomma till frågan, utan jag tycker helt enkelt att det är viktigt att diskutera frågan. Jag noterade inte heller i svaret någon egentlig anledning till att utredningen lades ned och gjordes om till en skrivbordsprodukt på Socialdepartementet.

Som Anna Tenje mycket riktigt redogjorde för beslutade regeringen att lägga ned Karensutredningen och ersätta den med en arbetsgrupp på Socialdepartementet. När utredningen först presenterades var det tydligt att det fanns ett syfte att utreda ytterligare en karensdag. Det backade man snabbt från och uttalade att det inte var aktuellt att utreda. Men det var tydligt när arbetsgruppen skulle tillsättas att det fanns ett annat syfte än vad den ursprungliga utredningen hade, det vill säga att självrisken skulle vara mer fördelningspolitiskt rättvis beroende på vilket arbete man har, om man kan arbeta hemifrån eller om man befinner sig i ett riskyrke. Vidare skulle risken för sjuknärvaro minska.

Nu har arbetsgruppen på Socialdepartementet lämnat ifrån sig sin produkt, och de föreslagna förändringarna är modesta. Det föreslås en förändring som innebär att den som har fler än sex sjuktillfällen per år jämfört med dagens tio sjuktillfällen per år ska omfattas av ett högriskskydd, som det kallas i dag. De allra flesta arbetstagare som behöver vara hemma på grund av en förkylning eller liknande kommer inte att nå upp till vare sig sex eller tio sjuktillfällen. Det ekonomiska bortfall som det innebär med karensavdraget kommer alltså att kvarstå.

Karensavdraget slår mycket olika för olika yrkesgrupper. Tjänstemän som kan arbeta hemifrån kan vid lättare sjukdom fortsätta att göra så och behöver därför inte ta ut någon karens. I vård- och omsorgsyrken och i skola och förskola, där sjukskrivningstalen är högre, kan de inte jobba hemifrån, och de får betala i förlorad lön när de blir sjuka.

I en rapport från fackförbundet Handels uppger sju av tio att de någon gång under det senaste året gått till jobbet trots sjukdom. Fyra av tio anger som skäl att man inte har råd att vara hemma.

Karensavdraget utgör alltså i dag ett reellt hinder för många människor att stanna hemma från arbetet på grund av sjukdom. Under pandemin fanns ett system som innebar att staten tog ersättningen för karensavdraget för att underlätta för människor att stanna hemma och undvika smittspridning. Det visar på att systemet med karensavdraget inte är statiskt utan möjligt att förändra. Även om pandemin är över skulle jag vilja påminna äldre- och socialförsäkringsministern om att smittspridning inom till exempel äldrevården behöver undvikas. Såklart minskar också smittspridningen generellt i samhället om människor stannar hemma när de är sjuka.

Men om man ska kunna stanna hemma när man är sjuk behöver det också vara ekonomiskt möjligt att göra det, och karensavdraget är i dag ett hinder för många människor att vara hemma. Jag skulle vilja fråga statsrådet vilka människor hon tycker ska gå till jobbet fast de är sjuka.

Fru talman! Hushållen pressas av fallande realinkomster, höga matpriser och kraftigt stigande bolåneräntor. Samtidigt gör bank- och matjättar rekordvinster på konsumenternas bekostnad. Det är regeringens och Sverigedemokraternas ansvar att se till att vi tillsammans tar oss igenom krisen och att krisens bördor fördelas rättvist, men det ansvaret har man struntat i att ta.

Fru talman! Vänsterpartiet presenterar i sin budgetmotion en helt annan inriktning än regeringen och Sverigedemokraterna - en ny kurs för ett tryggare Sverige. Den ekonomiska politiken ska inriktas mot full sysselsättning och ekonomisk jämlikhet. Bördorna för de snabba prishöjningarna måste fördelas rättvist, med särskild hänsyn till de hushåll som har små marginaler. Bankernas och matjättarnas övervinster behöver strypas. De ska inte kunna göra vinster på hushållens bekostnad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Välfärdssektorn har under lång tid varit underfinansierad och håller nu på att vittra sönder. För att välfärden ska kunna fortsätta vara ett av samhällets grundfundament behöver den tillföras resurser så att den som behöver vård får det i tid, den som är på väg in i gängkriminalitet kan stoppas och den som är äldre kan få det stöd han eller hon behöver i vardagen. De som arbetar i förskola och skola, inom sjukvården eller i äldreomsorgen behöver en god arbetsmiljö och goda arbetsvillkor. Det skapas genom satsningar, inte nedskärningar.

Fru talman! Vänsterpartiets budgetalternativ för utgiftsområde 10, som är det utgiftsområde vi diskuterar här i dag, innebär att karensavdraget avskaffas och att staten i stället bär de kostnader som uppstår till följd av det. När det gäller sjukpenningen höjs taket för ersättningen. Sjukpenning på fortsättningsnivå avskaffas medan sjukpenningen för arbetssökande höjs och indexeras. Dessutom ändras beräkningsgrunden för SGI.

Ersättningsnivån inom aktivitets- och sjukersättningen höjs. Budgetalternativet innebär också att rätten till dessa förmåner ska bedömas mot samma arbetsskadebegrepp som gäller för rätten till sjukpenning. På arbetsskadeförsäkringens område föreslås ändringar i syfte att fler ska få rätt till livränta. Dessa ändringar leder till lägre utgifter för sjukpenning. Försäkringskassans anslag höjs för att minska handläggningstiderna och som en följd av förslaget om arbetsskadeförsäkringen.

Den generella besparing som regeringen föreslår när det gäller förvaltningsanslagen avvisas. Sammantaget anvisar vi 18 miljarder kronor mer än regeringen till utgiftsområde 10 för 2024.

Fru talman! För att sjukförsäkringen ska fungera som avsett måste den vara behovsstyrd. Sjukförsäkringen ska ge ekonomisk trygghet till den som är för sjuk för att arbeta och möjligheter till rehabilitering för återgång i arbete. Under alltför lång tid har andra ambitioner och målsättningar, till exempel att pressa ned sjuktalen, kommit att styra sjukförsäkringens funktion. Det orimliga i denna ordning blev tydligt under pandemin.

Regeringen bör därför återkomma med förslag om ändringar i målet för utgiftsområde 10 till "att ge ekonomisk trygghet vid sjukdom och ett effektivt stöd för att individen ska återfå arbetsförmågan och återgå i arbete" och låta det vägleda Försäkringskassans regleringsbrev. I dag är det endast Vänsterpartiet som röstar för att ta bort skrivningarna om låga sjuktal i budgeten. Det beklagar jag.

Samtidigt har regeringen ändrat i direktiven till den utredning av sjukförsäkringen som finns. Målet har ändrats till att den ska titta på omotiverat långa sjukskrivningar, vilket för mig är kodspråk för att vi ska få fler utförsäkrade. Det är en politik jag inte står bakom.

Fru talman! När Vänsterpartiets mandat behövdes för att styra Sverige under förra mandatperioden använde vi dem för att pressa igenom förbättringar i sjukförsäkringen. Sverigedemokraterna har tidigare talat om att man ska ha en god ersättning och trygghet när man blir sjuk, men när deras mandat behövs är dessa värderingar inte längre särskilt viktiga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

När vi fick vara med och bestämma fick fler rätt till ersättning när de var sjuka, och äldre personer som hade slitit ett långt arbetsliv fick rätt till så kallad trygghetpension. Nu vill vi ta nya steg: Fler ska få sjuk- och aktivitetsersättning oavsett ålder, trygghetspensionen ska breddas och omfatta fler, karensavdraget ska avskaffas och de som utförsäkrats genom åren ska få upprättelse.

Tyvärr ser vi hur Sverigedemokraterna viker ned sig i fråga efter fråga. Före valet lovade de förbättringar i sjukförsäkringen och att karensavdraget skulle avskaffas, och nu låter de Moderaterna driva fram försämringar i utredning efter utredning. Det kommer Vänsterpartiet aldrig att acceptera.

Med det yrkar jag bifall till Vänsterpartiets reservation.

(Applåder)

Fru talman! Jag noterar att ledamoten väljer att inte svara på min fråga. Varför prioriterar regeringen rot- och rutavdrag framför pengar till barnfamiljerna? Det skulle ju inte bli dyrare om vi tar bort ert alternativ med höjda rot- och rutavdrag och skattesänkningarna ni genomför som framför allt tillfaller höginkomsttagarna. Det handlar om prioriteringar, och ni har valt att prioritera dem som redan har mest framför barnfamiljerna. Det är inte någonting som spär på budgeten i dess helhet, utan det handlar om prioriteringar.

Ledamoten försöker blanda bort korten, men jag vill gärna ha svar på min fråga. Varför prioriterar regeringen och Sverigedemokraterna dem som redan har mest framför barnfamiljerna som nu inte har råd med mat?

Apropå regeringsbildning verkar ledamoten väldigt upptagen av att fråga hur vårt regeringsalternativ ser ut. Det kanske är för att man inte är bekväm med sitt eget regeringsalternativ. Det är ju uppenbarligen så att Liberalerna har svalt allt för att få vara med i den här regeringen. Det som tidigare var liberala värderingar har man kastat över bord. Jag förstår att man är väldigt intresserad av hur det ska gå att bilda regering när man själv har misslyckats så fatalt med att hålla fast vid de liberala värderingarna. Ledamoten bör oroa sig mer över sitt eget regeringsalternativ än över hur vi ska få ihop våra satsningar.

(Applåder)

Fru talman! Det är komiskt att ledamoten ägnar sex minuter av sitt anförande åt att prata om allt annat än det som rör det här utgiftsområdet. Jag tycker att det är anmärkningsvärt, men jag vill ändå gärna bemöta några av de saker ledamoten tog upp. Han ägnade avsevärd tid åt att recensera Vänsterpartiets politik, och det är ju fint att man är intresserad av att prata om vår goda politik.

Ledamoten menar att Vänsterpartiets politik blåser upp inflationen men glömmer att det är hans eget parti med samarbetspartier som styr det här landet just nu. Sverige har haft en inflation som är bland de högsta i EU-området, och ni har inte gjort några av de åtgärder ni hade kunnat göra för att få ned inflationen.

Vänsterpartiet har kommit med otaliga förslag, bland annat att begränsa matjättarnas vinster och bankernas övervinster, men ni har valt att inte göra någonting åt inflationen. Med det lämnar ni också över den bördan på hushållen. Hushållen har inte råd att köpa mat till sina barn, och 40 procent av de ensamstående kvinnorna behöver låna för att köpa mat till sina barn. Det är er politik som har lett fram till det. Ni försöker lämpa över ansvaret genom att prata om annat.

Vad gäller skuldsättningen har Sverige den femte lägsta statsskulden i Europa. Vår politik innebär kraftiga investeringar för att faktiskt få fart på Sverige igen, få tågen att gå och ordna infrastruktur på alla ställen i landet. Det är investeringar som är nödvändiga men som ni vägrar att göra.

Jag vill fråga ledamoten varför ni väljer rotavdrag för de rika framför höjt barnbidrag till barnfamiljerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet för familjer och barn

(Applåder)

Fru talman! Tomten kommer i år att ha stora leveransproblem, och denna gång är det inte Postnords fel. Det är faktiskt regeringen och Sverigedemokraterna som lämnar familjerna i sticket i den ekonomiska krisen. Vart tredje hushåll har just nu svårt att få ekonomin att gå ihop.

På många barns önskelistor i år kommer det inte att finnas några dyra tv-spel, leksaker eller nya skidor. Barnens hopp om att få häftiga paket har redan släckts. När Majblomman tog emot årets ansökningar om pengar ur deras fond var det ovanligt många ansökningar som gällde busskort till barnen - för att de ska kunna ta sig till fritidsaktiviteten eller sommarjobbet. Ett busskort är en mycket modest önskan, men det är så verkligheten för många barn ser ut.

Regeringspartierna har vid upprepade tillfällen sagt att det allra viktigaste för hushållen är att man får ned inflationen. Efter drygt ett år med denna regering kan vi konstatera att regeringens prat har haft mycket liten effekt i verkligheten. Tvärtom har regeringen och Sverigedemokraterna passivt tittat på när inflationen har ökat. I stället för att agera har man låtit hushållen ta smällen. Matjättarna och bankerna får fortsätta att göra rekordstora vinster.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Vanligt folk ser i plånboken hur mycket dyrare det är att betala sina boendekostnader, sin matkasse och sin elräkning. Mot det hade regeringen kunnat agera, men man ser passivt på. Regeringen har också aktivt försatt kommuner och regioner i den värsta situationen på decennier genom att välja skattesänkningar framför välfärden.

Upprepade gånger har regeringen sagt att man avser att hjälpa de svagaste hushållen genom krisen, men man gör precis tvärtom. Regeringen och SD prioriterar rot- och rutavdrag för de välbeställda framför högre barnbidrag. Det man behöver fråga sig är om det är den som har råd med städhjälp hemma som behöver skatteavdrag från staten, eller om det är den familj som inte har råd att köpa en vinteroverall till barnen som skulle behöva ett höjt barnbidrag. Regeringen har en prioritering. Vi har en annan.

Vi föreslår i vår budget en höjning av barnbidraget med 400 kronor per barn. Den höjning som vi föreslår är en permanent höjning, inte tillfällig. När Vänsterpartiet fick igenom en höjning av barnbidraget i budgetförhandlingarna med S-MP-regeringen 2018 var det första gången som barnbidraget höjdes sedan 2006. I samband med de snabba prisökningarna har barnbidraget återigen urholkats. Swedbank konstaterade i april att kostnaderna för barn har ökat med 23 procent på två år och att barnbidraget nu enbart täcker 28 procent av de nödvändiga utgifterna för en tioåring. Jämför det med 40 procent 2018! Vi menar därför att det är angeläget att höja barnbidraget.

Fru talman! Bland ensamstående föräldrar, oftast kvinnor, är det betydligt fler än bland sammanboende som lever med en låg ekonomisk standard. För den med låga inkomster blir ersättningar som barnbidrag, underhållsbidrag och liknande än viktigare.

Många ensamstående föräldrar är också i behov av bostadsbidrag. Det är ett bidrag som har urholkats kraftigt över tid. Antalet hushåll med barn som får bostadsbidrag har nästan halverats mellan åren 1997 och 2022. Den högsta hyra som kan ligga till grund för bostadsbidrag har inte höjts sedan 1996. Om förklaringen till att färre får bostadsbidrag hade varit att hushållens ekonomi hade blivit avsevärt bättre hade det varit jättebra, men så är inte fallet. Bland ensamstående med barn har andelen som lever med en relativt låg ekonomisk standard ökat från 10 procent 1999 till 33 procent 2021.

Varken inkomstgränser eller bostadsbidragets storlek räknas upp per automatik, vilket gör att det urholkas på detta sätt. Allt färre hushåll får ta del av bidraget. Justerar man inte nivåer för hur mycket man får tjäna för att ta del av bostadsbidraget kommer snart ingen att få ta del av det. Att regeringen har gjort en tillfällig höjning av bostadsbidraget är bra, men det räcker inte om inte den som behöver det får ta del av det.

Vänsterpartiet föreslår en reformering av bostadsbidraget. I och med att priset på boende ökat kraftigt, vilket bidrar till att många hushåll är ekonomiskt pressade, anser Vänsterpartiet att det är rimligt att fler grupper får ta del av stödet. Därför föreslår vi att även hushåll utan barn ska omfattas av bostadsbidraget från och med år 2025. Fullt utbyggt skulle förslaget innebära att nära 500 000 fler hushåll än i dag skulle få ta del av bostadsbidraget. För hushåll utan barn skulle maxbidraget bli 3 250 kronor. För hushåll med barn skulle bidraget med vårt förslag öka med mellan 2 200 kronor och 2 650 kronor från dagens nivå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Enligt en ny rapport från FN:s barnfond har Sverige högst relativ barnfattigdom i Norden. 18 procent av barnen i Sverige lever i relativ fattigdom. I det läget vill regeringen ta bort flerbarnstillägget. Det är en helt verklighetsfrånvänd politik. Det var decennier sedan hushållen hade så svag ekonomi som nu, och då vill de som styr göra barnfamiljerna ännu fattigare. Det är en skamlig politik, som är mycket långt ifrån det sammanhållna Sverige som vi en gång kunde vara stolta över.

Vänsterpartiet föreslår också höjningar av ersättningar i föräldraförsäkringen för att förbättra familjernas ekonomi. Vi föreslår en höjd grundnivå i föräldraförsäkringen men också ett höjt tak, så att 80 procent av löntagarna ska få ut 80 procent av sin lön.

Fru talman! Som jag var inne på i mitt tidigare replikskifte var det med viss förvåning som vi mottog regeringens budgetförslag. Det innehöll också en lagändring gällande föräldraförsäkringen. Det blir nu möjligt att överlåta 90 dagar med föräldrapenning till någon annan person än barnets vårdnadshavare. Det finns ingen begränsning i vem den personen får vara. Det kan vara grannen, farmor eller en avlönad nanny.

Förslaget kommer ursprungligen från en utredning som gjordes 2017, men då var det en del av ett större paket. Där fanns även ett förslag om en tredelad föräldraförsäkring, vilket är ett förslag som skulle öka jämställdheten.

Vi vet att kvinnor fortfarande tar ut den allra största delen av föräldraförsäkringen. Det gäller såväl betalda som obetalda föräldradagar. Under året har det kommit rapporter från bland annat TCO som visar att det ojämställda uttaget av föräldrapenningen är mer ojämställt än vad som tidigare har varit känt, om man räknar med den obetalda ledigheten.

Det finns en politiskt fastslagen ambition i utskottet om att den ekonomiska familjepolitiken ska bidra till ett jämställt föräldraskap. Regeringen genomför nu en politik som inte för oss närmare det målet. Tvärtom underlättar man nu för pappor att lämna över ansvaret till någon annan kvinna. Att man ska kunna anlita en nanny med pengar ur föräldraförsäkringen förändrar systemet i grunden. En fråga man ställer sig är: Vem ska föräldraförsäkringen vara till för?

Den svenska föräldraförsäkringen är något som jag har varit stolt över. Den möjliggör för föräldrar att vara hemma länge med sina barn utan att tappa anknytningen till arbetsmarknaden. Den har på många sätt varit en del i en feministisk frigörelse. Kvinnor har haft rätt att vara lediga med ersättning utan att bli sparkade från sina arbeten. Vi skulle nu behöva ta nästa steg i frigörelsen för kvinnor, så att de inte straffas med lägre lön och pension. Därför behöver män ta ut en större del av föräldrapenningen.

De steg som regeringen nu tar för oss inte närmare målet om jämställdhet, dock närmare en söndertrasad föräldraförsäkring där marknadselement och fusk kan leta sig in.

När socialförsäkringsutskottet besökte Försäkringskassan ställdes frågan om det är det möjligt att kontrollera vem som är hemma med barnen och inte vid en överlåtelse. Svaret blev nej.

Regeringen har inte heller räknat med att reformen skulle innebära några fördyringar. Vi har dock låtit riksdagens utredningstjänst räkna på vad det skulle innebära för fördyringar om de lägstanivådagar som i dag inte tas ut skulle göra det. Med den här förändringen skulle man ju kunna låta grannflickan som passar ens barn få en lägstanivådag, för det behövs ingen sjukpenninggrundande inkomst för att kunna ta del av det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Om dessa dagar skulle tas ut skulle det innebära en fördyring på 100-190 miljoner kronor per år. Den risken har regeringen inte räknat på. Många av lägstanivådagarna brinner i dag inne, eftersom ersättningen är för liten. Men med regeringens förändring skulle det kunna vara så att fler av dem tas ut. Det är därför en brist att regeringen inte tillräckligt har belyst vad effekterna av reformen är.

Flera av de tidigare remissinstanserna, såväl LO och TCO som Sveriges Kvinnoorganisationer, har riktat kritik mot den lagändring som nu genomförs och menar att riskerna inte är tillräckligt utredda. Ändå väljer regeringen att gå vidare med detta.

Vänsterpartiet motsätter sig den här förändringen, men jag ska också vara tydlig med att vi ser ett behov av att öppna upp möjligheten för ensamstående föräldrar.

Fru talman! Det är uppenbart att regeringen saknar förmåga att hjälpa familjerna genom krisen. Den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget når bara en liten, liten del av alla de familjer som nu kämpar för att få ekonomin att gå ihop. Regeringens skattesänkningar kommer framför allt till dem som redan har mycket, medan normalhushållet får några korvören. Det höjda skatteavdraget för städhjälp ger mer pengar över till den som redan har.

I Vänsterpartiets budget prioriterar vi annorlunda. Höjt barnbidrag om 400 kronor per barn och en riktig höjning av bostadsbidraget, som också skulle komma betydligt fler till del än vad som är fallet i dag, är en politik som gynnar vanligt folk.

(Applåder)

Fru talman! Det är väldigt lätt för ledamoten att säga att vi pratar om att det är de rika som utnyttjar systemet. Men ledamotens egen regering är ju väldigt mån om att sätta stopp för alla möjliga bidrag som den som verkligen behöver det skulle kunna få. Er regering har nu sett till att hushållen är fattigare än någonsin, och ni har mage att stå här och säga att jag överdriver kritiken när jag säger att våra försäkringssystem kommer att gå sönder med er reform!

Jag undrar också hur långt regeringen är beredd att gå i sin frihetsiver. Är detta första steget? Nu handlar det om 90 dagar. Kommer nästa steg att handla om 120 dagar eller 150 dagar - hur långt är regeringen beredd att gå för att föräldrar ska kunna ha valfrihet?

Sanningen är ju den att vi ändå har en gemensam ambition, och den är att vi ska ha ett jämställt föräldraskap. Det enda som har fört oss närmare det målet de senaste decennierna är att viga månader i föräldrapenningen åt pappor. Det finns inget annat som har haft effekt på jämställdheten, hur många kampanjer man än har för att prata om att det gynnar familjernas ekonomi att man delar på föräldraledigheten och att kvinnor kommer få bättre pension och löneutveckling och så vidare. Det hjälper inte, och detta visar rapport efter rapport.

Varför gör ni då inte det som hjälper? I den ursprungliga utredningen föreslog man att det skulle finnas både en möjlighet till överlåtelse av föräldrapenning och ett ökat antal reserverade dagar. Nu har man tagit bort den delen och i stället bara genomfört det som man själv tycker är kul.

Jag ser en mycket stor risk för att detta kommer att trasa sönder föräldraförsäkringen och också öka ojämställdheten. Varför vill regeringen genomföra detta?

(Applåder)

Fru talman! Det var med en viss förvåning som vi mottog regeringens budget, då den inte bara innehöll fördelning av pengar utan också denna lagändring gällande överlåtelse av föräldrapenning.

Ledamoten talade i sitt anförande om att det är viktigt med ett jämställt föräldraskap. Därför undrar jag varför man nu backar från det målet. Den här förändringen kommer ju inte att föra oss närmare målet om ett jämställt föräldraskap.

Det kommer nu att bli möjligt för pappor att överlåta dagar till farmor eller till någon annan kvinna som kan ta hand om barnen, eller varför inte till en nanny, som även tidigare talare var inne på?

Jag har tidigare ställt frågor till ansvarig minister angående överlåtelse av föräldrapenning och om riskerna för att detta används på en marknad. Hennes svar var hon ser att riskerna är små, men andra verkar inte dela den bilden. Som ledamoten Möller var inne på i sitt anförande har redan vd för Nanny.nu hunnit uttala sig positivt om detta.

Ledamoten Högström var inne på att detta inte skulle vara möjligt, för man måste förvärvsarbeta, och därmed kan man inte ta ut detta i ett företag. Men man skulle till exempel kunna ha en nanny anställd på 75 procent. Resterande 25 procent kan då nannyn ta ut föräldrapenning för och få en hel lön.

Som en händelse har regeringen också höjt rutavdraget till 75 000 kronor per år. Det gör att man som högavlönad skulle kunna ha en nanny på heltid i ett helt år om man slår ut de 90 dagarna på 25 procent.

Jag ser en överhängande risk för att systemet kommer att utnyttjas på en marknad. Varför tycker ledamoten att det är rimligt att vi ska använda våra försäkringssystem på en marknad?

Herr talman! Ledamoten svarar inte på min fråga. Det är ju ni som sänker skatterna för dem som har mest pengar. Det är det som blir effekten av era stora skattesänkningar. Det vanliga hushållet får kanske 14 kronor. Det räcker inte till någon falukorv. Ert rut- och rotavdrag kostar skattebetalarna enorma pengar, och det går inte till de barnfamiljer som nu är i akut behov av dessa medel.

Varför bryr sig ledamoten mer om dem som bor i lyxvillor i Stockholm än om den vanliga barnfamiljen, som nu har extremt svårt att få pengarna att räcka? Det vill jag fortfarande ha svar på från ledamoten.

Försök inte heller dribbla bort korten med att säga att vi höjer skatterna på allt och alla, för det är inte sant! Då har ledamoten inte läst vår budget. De investeringar vi vill göra i vår budget är också saker som tar oss igenom krisen och får Sverige att komma ut ur den recession som vi nu befinner oss i och som ni har försatt oss i. Det är er regering som har sett till att vi nu kanske har den sämsta ekonomiska utvecklingen av Europas länder. Det är er regering som har satt oss i den situationen. Ni gör inte heller någonting åt inflationen, och det får hushållen betala för.

(Applåder)

Herr talman! Jag är medveten om att ledamoten ersätter en annan ledamot i den här debatten, så han kanske inte kan svara på alla mina frågor. Jag tror dock att de som lyssnar på debatten kan vara intresserade av att få höra lite mer.

När man lyssnar på Tidöpartierna och det anförande som nyss hölls får man nästan känslan att de fortfarande tror på tomten. Det är någon annan som ska komma och ge hushållen julklappar i år, inte de som faktiskt sitter på makten och nu har förmågan att ge barnfamiljerna tillräckligt med pengar för att klara sig.

I går kom det rapporter om att 40 procent av de ensamstående behöver låna pengar till mat. I den situationen talar ledamoten om att man vill barnets bästa och att man ska se till att det finns en god levnadsstandard för alla hushåll.

Ett år in med regeringens och Sverigedemokraternas politik är hushållen fattigare än någonsin. Åt de höga räntorna, matpriserna och elpriserna gör Tidöpartierna ingenting. De har uppenbarligen varit alltför upptagna med att prata om moskéer och dragqueens. Ingenting ser vi av tillskott till hushållen. De enstaka kronor som ett normalhushåll får tillbaka av elskattesänkning äts snabbt upp av den dyrare matkassen.

Varför prioriterar ni höjt rutavdrag framför höjt barnbidrag till barnfamiljerna? Varför är de boende i lyxvillor i Stockholm som har städhjälp i större behov av subventioner från staten än en familj i Sundsvall, till exempel, som inte har råd med en ny vinteroverall till barnet? Det vill jag fråga ledamoten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet för familjer och barn

(Applåder)

Fru talman! Det jag hör är att kvinnor ska betala priset för att kvinnor ska kunna göra karriär.

Under mycket lång tid har vi vetat att föräldraförsäkringen är ett av de största jämställdhetsproblemen vi har. Att kvinnor tar ut den allra största delen av föräldrapenningen leder till att kvinnor får lägre livsinkomster och pensioner än män. För att komma till rätta med det problemet vill inte regeringen se till att pappor ska ta ett större ansvar, utan de ska i stället överlåta till någon annan att ta det ansvaret, för att kvinnorna ska kunna fortsätta hänga med i löneutvecklingen.

Det är en politik som jag inte ställer mig bakom. Man försöker ta upp att det handlar om ensamstående mammor eller att man ska fixa för stjärnfamiljer, men varför gör man då inte åtgärder som hjälper just den gruppen?

Det är väldigt tydligt att detta handlar om att öka valfriheten till vilket pris som helst. Om det leder till ökad bidragsbrottslighet är det ett pris som den här regeringen är villig att betala för ökad valfrihet; om det leder till försämrad jämställdhet är det ett pris som den här regeringen är beredd att betala för ökad valfrihet.

Vi kan se att vi har varit naiva tidigare när det gäller gängbrottsligheten, till exempel att reglerna om fri etableringsrätt är en guldgruva för gängen. Varför öppnar man nu upp våra socialförsäkringssystem på ett sätt som skulle kunna komma att användas på väldigt dåliga sätt?

Valfrihet från jämställdhet - det tycker jag att man ska få bekosta själv.

Fru talman! En viktig skillnad mellan regeringens förslag och det ursprungliga förslaget är som sagt att detta var en liten del av en större helhet, det vill säga det fanns åtgärder som också skulle öka jämställdheten. Att reservera fler dagar för pappor respektive mammor leder till att fler män är hemma med sina barn under längre tid. Att genomföra regeringens förändring utan att reservera fler dagar förändrar spelplanen ganska mycket, vilket remissinstanserna också framfört. Det är inte samma sak, och riskerar att försämra jämställdheten.

Det går inte heller att jämställa den tillfälliga föräldrapenningen för vård av barn med detta, för den utgår vid enstaka tillfällen här och nu som är svåra att planera.

Jag tänkte prata om något helt annat. Regeringen vill gärna stävja bidragsbrottslighet och fusk i välfärden. Vi tycker också att det är viktigt att man känner tilltro till försäkringssystemet och att det inte missbrukas.

Därför förvånar det mig att regeringen inte ser någon risk med att de nya reglerna kan öppna upp för mer fusk och brottslighet. Det kommer ju att bli svårare att kontrollera om den som har fått föräldrapenning överlåten till sig faktiskt tar hand om det barn den är föräldraledig för eller inte, samtidigt som föräldraledigheten utbetalas. Det öppnar också upp för möjligheten att överlåta föräldrapenning till någon som har högre sjukpenninggrundande inkomst än man själv och att sedan dela på vinsten, till exempel.

Vi har sett hur gängkriminella letar sig in på nya arenor för att tvätta pengar. De öppnar vårdcentraler, till exempel. Föräldrapenningen kan med den här förändringen bli ännu en arena för gängen. Detta är risker som lyfts av till exempel TCO, som menar att förslaget borde pausas och att man bör titta närmare på dessa risker. Tycker inte statsrådet att det är viktigt att se till att en lagändring inte kan missbrukas innan den träder i kraft?

Den borgerliga regeringen brukar vara mycket intresserad av att hålla nere kostnaderna i våra socialförsäkringssystem. Man bedömer att den här förändringen bara innebär väldigt små kostnadsökningar. Föräldrar plockar i regel ut de flesta av sina föräldradagar. En del dagar brinner dock inne, framför allt lägstanivådagar. De har en låg ersättning, och många väljer därför i stället att förvärvsarbeta.

De nya reglerna öppnar dock upp för att fler lägstanivådagar kan komma att överlåtas och tas ut. För att ta ut lägstanivådagar krävs inte heller att man har någon anknytning till arbetsmarknaden. De skulle alltså till exempel kunna överlåtas till en ungdom som passar ens barn.

Vi har låtit riksdagens utredningstjänst räkna på vad det skulle innebära för kostnad för staten om de föräldradagar på lägstanivå som i dag brinner inne skulle tas ut. För 2024 skulle det innebära en kostnad om 100 miljoner, för 2025 skulle det innebära 190 miljoner och för 2026 skulle det innebära 180 miljoner. Jag undrar därför om statsrådet ser någon risk med att denna förändring blir dyrare än vad som ursprungligen var tänkt. Det borde oroa regeringen om kostnaderna drar iväg, särskilt som Försäkringskassans senaste rapport visar på att kostnaderna i socialförsäkringssystemen ökar. Jag lämnar gärna rapporten från riksdagens utredningstjänst till statsrådet efter debatten.

Fru talman! Jag tackar Anna Tenje för svaret.

Det ska nu bli möjligt att ge bort 90 dagar med föräldrapenning till någon annan person. Det har mött bred kritik från olika håll, bland annat på liberala ledarsidor. Som Anna Tenje nämnde kommer förslaget mycket riktigt från en utredning som gjordes 2017. I denna utredning var överlåtelse av föräldrapenning en liten del av en större helhet. Det fanns även förslag på att fler dagar i föräldrapenningen skulle reserveras till vardera föräldern; de reserverade dagarna skulle öka från 90 till 151 dagar. Det skulle inte heller vara möjligt att spara lika många dagar som i dag till efter barnets treårsdag. Dessa förslag skulle öka jämställdheten i föräldraförsäkringen.

I utredningen föreslogs också att man skulle ta bort lägstanivådagarna i föräldrapenningen och att sambor till föräldrar skulle ges möjlighet att ta ut föräldrapenning. Det sistnämnda förslaget är redan genomfört och alltså inte som regeringen säger en del i kommande förändring för att hjälpa så kallade stjärnfamiljer.

Vänsterpartiet befarar att den nya lagen kan leda till att marknadselement letar sig in i föräldraförsäkringen, att fusket ökar och att jämställdheten försämras. Män tar redan i dag ut betydligt färre dagar med föräldrapenning än kvinnor, och nu blir det lättare för män att överlåta föräldrapenning till en annan kvinna. Anna Tenje avser att följa upp utvecklingen, men varför går regeringen i en riktning som riskerar att försämra jämställdheten i stället för i en riktning som vi vet ökar jämställdheten? Det har länge varit konsensus att jämställdheten behöver öka. Jag är orolig för att man nu kastar detta över bord.

Vi ser i likhet med regeringen ett behov av att se över reglerna för föräldrapenning för ensamstående föräldrar, varav de flesta är kvinnor, i syfte att underlätta för ensamstående.

Att genomföra den förändring regeringen föreslår för alla föräldrar utan att tillräckligt belysa riskerna kan få stora konsekvenser. Anna Tenje menar att det förslag som nu ligger på bordet är berett under lång tid och att remissinstanserna i huvudsak har varit positiva. Men såväl TCO och LO som Sveriges Kvinnoorganisationer, som lämnade remissvar i samband med den ursprungliga utredningen, har riktat hård kritik mot att regeringen nu går fram med ett förändrat förslag, lösryckt från de ursprungliga förändringar som föreslogs. De menar att regeringens förslag inte är tillräckligt utrett.

Anna Tenje beskriver att möjligheten att föräldrapenning används systematiskt på en marknad är liten. Andra verkar inte dela denna bild. Till exempel har vd:n för Nanny.nu redan uttalat sig positivt om förändringen. I en artikel i DN säger han att detta öppnar för nya möjligheter. Som av en händelse har regeringen höjt rutavdraget till 75 000 kronor per år samtidigt som man öppnar för möjligheten att överlåta föräldrapenning till någon annan person. Regeringen ser små risker att detta ska kunna användas för att anlita en anställd i ett företag. Men jag tänker att det inte är särskilt svårt att komma runt. Man kan till exempel ha någon anställd på 75 procent och använda föräldrapenningen till att bekosta de resterande 25 procenten. Man skulle kunna få ersättning med föräldrapenning ett helt år om man delar upp de 90 dagarna och tar ut 25 procent per dag.

Ser statsrådet ingen risk för att föräldrapenningen kan användas på detta sätt? Ser hon ingen risk för att jämställdheten kan försämras?

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Vänsterpartiets reservation.

Att Sverige ska vara ett land som ligger långt fram när det gäller forskning och utveckling är oerhört viktigt och centralt för vårt samhälles utveckling. För att komma dit krävs det offentliga satsningar. Vänsterpartiet föreslog 1 miljard kronor extra till forskning i vår höstbudget 2023. Vi vet att forskning kommer att vara en viktig del i klimatomställningen men också för samhällets utveckling som helhet.

Men att göra ytterligare nedsättningar av arbetsgivaravgifterna för företag med anställda som arbetar med forskning eller utveckling utan att veta vad effekten har varit av de tidigare nedsättningarna är att agera vårdslöst med våra trygghetssystem och vår välfärd. Arbetsgivaravgifterna går till att finansiera bland annat sjukpenningen. I en rapport som gjorts av Riksrevisionen om nedsättningar av arbetsgivaravgifter är slutsatsen att kostnaden tas av arbetstagarna.

Den del av arbetsgivaravgifterna som ska gå till sjukförsäkringen, akassan och arbetsskadeförsäkringen har minskat rejält. I stället har det som kallas den allmänna löneavgiften mångdubblats. Den infördes 1995 för att finansiera Sveriges medlemskap i EU men var då bara 1 ½ procent av lönen.

Sjukförsäkringsandelen har mer än halverats sedan 2006. Och givetvis finns det ett samband mellan att personer som är sjuka och som egentligen borde få rätt till ersättning via sjukpenning nu nekas ersättning och att dessa inbetalningar till systemen har minskat.

Den första nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för personer som arbetar med forskning eller utveckling infördes av den borgerliga regeringen 2014. År 2020 beslutades om ytterligare nedsättning av arbetsgivaravgifterna för personer som arbetar med forskning eller utveckling genom att taket för avdraget höjdes från 230 000 kronor till 450 000 kronor samtidigt som den allmänna löneavgiften sattes ned med 10 procentenheter på sådana ersättningar till personer som arbetar med just forskning eller utveckling. Vänsterpartiet röstade mot förslaget som ändå antogs av riksdagen.

År 2021 beslutades det om ytterligare förstärkning av detta avdrag genom att taket höjdes och kraven sänktes för vilka anställda som omfattas. Även detta röstade Vänsterpartiet mot. Det antogs dock av riksdagen.

Nu föreslår regeringen alltså att nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för personer som arbetar med forskning eller utveckling förstärks ytterligare. Det högsta sammanlagda avdraget från arbetsgivaravgifterna som får göras för samtliga personer som arbetar med forskning eller utveckling hos den avgiftsskyldige höjs från 600 000 kronor till 1 ½ miljon kronor per månad. Detta sker i en tid då vi har en mycket hög inflation och regeringen säger att deras främsta mål är att bekämpa inflationen.

Herr talman! Varför satsar vi inte riktat på företag som går på knäna eller på forskning och utveckling i framtidsbranscher som kan växa? Vi behöver ställa om samhället snarast. Men i stället för att satsa pengar på det som skulle göra skillnad vill man säkerställa företagens vinster.

Vänsterpartiet har kritiserat samtliga förslag på sänkta arbetsgivaravgifter för personer som arbetar med forskning eller utveckling för att de har varit dåligt utredda.

De införda möjligheterna till avdrag har inte utvärderats. Ingen internationell jämförelse har gjorts. Och det finns en uppenbar risk för att dessa tillåtande regelverk missbrukas så att detta används för personer som inte ens jobbar med forskning eller utveckling. Hur stor denna risk är hade kunnat analyseras om de tidigare förändringarna hade utvärderats. Men det har inte gjorts.

Sverigedemokraterna ville att en utvärdering av effekten av sänkningarna av arbetsgivaravgifterna skulle göras när det förra beslutet om en höjning av avdraget gjordes. Nu sitter de vid makten och struntar helt enkelt i hur vår välfärd och våra trygghetssystem ska kunna fungera.

Den föreslagna höjningen som regeringen nu går fram med är uppenbarligen riktad till stora företag som har möjlighet att göra dessa avdrag i den omfattning som nu kommer att bli möjlig. Vänsterpartiet anser inte att det är prioriterat att subventionera just dessa stora företag.

Arbetsförmedlingen bedömer att ett höjt tak för avdraget skulle ge en marginell effekt på sysselsättningen inom denna grupp och omfattningen av arbetet med forskning och utveckling.

LO lämnade ett remissvar 2021 när den förra höjningen av avdraget gjordes. Då uttryckte man sig på följande sätt: LO anser att det finns en övertro på att sänkta lönekostnader skulle öka sysselsättningen och stimulera företagandet. LO:s generella uppfattning är att stöd till verksamheter ska ske på utgiftssidan. För att stöd ska utvidgas eller förlängas är ett självklart krav tydligt definierade mål samt ett underlag med påvisbara, positiva effekter av stödet. Skatter och arbetsgivaravgifter ska användas för att finansiera offentlig verksamhet samt offentliga försäkringar. LO anser att regeringen bör upphöra att behandla skatter och arbetsgivaravgifter som något potentiellt skadligt eller som något vars syfte är att fungera som ekonomiskt styrmedel.

Vänsterpartiets uppfattning är att vi i stället för att dumpa arbetsgivaravgifter måste satsa på att avsätta faktiska pengar i budgeten för forskning och utveckling. Allt annat är att urholka systemet i en annan ände. Arbetsgivaravgifterna är våra pengar som vi avstår i lön för att våra trygghetssystem ska fungera.

Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservation.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)

Fru ålderspresident! Det är sant att kommunerna kan fatta beslut om undantag, och det har även min hemkommun Sundsvall gjort - där jag tidigare har varit kommunpolitiker. Det är bra, men det är också olyckligt att ens postnummer ska avgöra om man ska stå i matkön till Stadsmissionen eller inte. Det är olyckligt att det ska avgöras av var man bor om man har råd med mat eller inte.

Vi vet att matfattigdomen ökar. Den bilden bekräftas av Stadsmissionen. De ger årligen ut en fattigdomsrapport, och den visar att 62 procent av insatserna går till personer som lever på långvarigt ekonomiskt bistånd. Det handlar bland annat om hjälp med mat och kläder.

Varför vill regeringen lämna över ansvaret för att se till att människor har råd med mat och väsentligheter till civilsamhället? Det är för mig obegripligt.

Anna Tenje var inne på att arbete är oerhört viktigt för att man ska försörja sig själv. Det är vi självklart överens om. Men ibland låter det på regeringsföreträdarna som att människor som lever på bidrag inte har några krav ställda på sig och inte gör någonting. Men då kan jag upplysa om att enligt nuvarande socialtjänstlag måste man stå till arbetsmarknadens förfogande för att ha rätt till försörjningsstöd. Lagen stipulerar också att man inte har rätt till försörjningsstöd om man har pengar på banken eller andra tillgångar som kan möjliggöra försörjning. Därmed finns också ett krav på att alla människor ska söka arbete om de har möjlighet att förvärvsarbeta.

Att ni inte lyckas uppbåda en tillräckligt bra arbetsmarknadspolitik som får människor i arbete är ert ansvar. Till dess måste vi se till att människor i Sverige 2023 inte behöver svälta. Det är ert ansvar. Varför vill ni inte se till att även de här människorna och barnen får möjlighet att slippa det?

Fru ålderspresident! Anna Tenje nämnde i sitt anförande att det absolut viktigaste just nu är att bekämpa inflationen. Därmed kan man inte göra något för att hjälpa de mest utsatta hushållen, förutom den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget.

Varför gör då regeringen tvärtom saker som spär på inflationen? Både Riksbanken och Konjunkturinstitutet har påpekat att elstödet driver på inflationen. Vänsterpartiets politik skulle enligt Konjunkturinstitutets bedömning ha liten effekt på inflationen, samtidigt som de mest utsatta hushållen stöds. Sverigepriser skulle sänka inflationen med 1-2 procentenheter. Regeringen gör ingenting, förutom att sänka skatten för de allra rikaste.

Att regeringen nu inte vill avisera vad som kommer att hända med bostadsbidraget är problematiskt eftersom hushållen har det extremt tufft just nu. De vet inte om de kommer att kunna bo kvar i sina hyresbostäder, om de kommer att vräkas, om de kommer att hamna hos kronofogden eller vad som kommer att ske. Även Hyresgästföreningen har påpekat att människor måste få besked om vad som händer 2024. Kommer det tillfälliga bostadsbidraget att ligga kvar, eller vad kommer att hända för de hushåll som nu har det extremt tufft?

Vi vet att inflationen är hög och att det är extremt svårt för många familjer att få ekonomin att gå ihop. Särskilt tufft är det för dem som har försörjningsstöd. De lever på i princip existensminimum. Christina Olsson, generalsekreterare för Makalösa Föräldrar, en förening som organiserar ensamstående föräldrar, har kallat detta att människor inte får behålla höjningen av bostadsbidraget för stöld från barnfamiljerna, det vill säga att kommunerna behåller det tillfälliga krisstödet. Jag kan bara hålla med Christina Olsson om att det är en mycket olycklig konstruktion att någonting som regeringen gör för att verkligen sätta in hjälp till de allra mest utsatta hushållen inte når fram till dem. Det är oerhört sorgligt.

Varför vill man inte, Anna Tenje, se till att barnfamiljerna får råd med mat, hyra och så vidare?

Fru ålderspresident! Anna Tenje belyser i sitt svar på min interpellation att bostadsbidraget är en träffsäker förmån för att nå hushåll med svag ekonomi och för att ge ekonomiskt utsatta barnhushåll extra resurser.

Statsrådet påpekar också mycket riktigt att boendekostnaden är den största enskilda utgiftsposten för många hushåll. Hon menar därför också att det är lämpligt att minska risken att barnfamiljer inte kan betala sina boendekostnader och att vi därför under en begränsad tid behöver förlänga och höja det tillfälliga tilläggsbidraget till barnfamiljer inom bostadsbidraget. Så långt är vi helt överens.

Min fråga är dock varför regeringen inte väljer att se till att människor som uppbär försörjningsstöd, en grupp som lever med låg ekonomisk standard, också kan få använda detta tillfälliga krisstöd för att betala hyran eller köpa mat till barnen.

Bostadsbidraget räknas som en inkomst och dras därför vanligtvis av från försörjningsstödet som kommunerna ger personer som är i behov av det. I praktiken innebär det alltså en oförändrad ekonomi för familjerna, samtidigt som kommunerna får minskade utgifter för utbetalning av försörjningsstöd - om inte kommunen fattar beslut om särskilda undantag. Om nu regeringen säger sig värna om de mest utsatta hushållen och vill hjälpa dem genom krisen förstår jag inte riktigt varför man vill lämna den här gruppen av föräldrar och barn utanför.

Riksnormen för försörjningsstödet har, som Anna Tenje mycket riktigt påpekade, uppräknats med 8,6 procent efter årsskiftet, men det täcker inte för den höga inflationen, som i december 2022 enligt Statistiska centralbyrån låg på 12,3 procent, samtidigt som riksnormen räknades upp. Den tillfälliga extra höjningen av bostadsbidraget aviserades också långt senare av regeringen, så därför måste situationen ha försämrats ytterligare.

Under den presskonferens som regeringen och Sverigedemokraterna höll för att presentera förslaget om förlängning och höjning av det tillfälliga bostadsbidraget uppstod också en viss förvirring. På frågan om förslaget innebar att personer med försörjningsstöd skulle få ta del av det här och om den situation som man tidigare känt till var ett problem skulle rättas till svarade regeringsföreträdare att så var fallet. Sedan visade det sig att så var det inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I den promemoria som låg till grund för det man presenterade på presskonferensen kunde man också mycket tydligt läsa att regeringen och Sverigedemokraterna räknade med att det här skulle innebära en besparing för kommunerna. Det var ju lite pinsamt, kan man tycka.

Civilsamhället vittnar nu om att allt fler personer söker sig dit för att få hjälp med mat och väsentligheter när försörjningsstödet inte räcker till. Regeringsföreträdare har många gånger talat om att hjälpa dem som har det allra tuffast i krisen. Då blir min fråga: Varför ser inte regeringen till att även de som uppbär försörjningsstöd får ta del av den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget?

Fru ålderspresident! Jag noterar att statsrådet inte svarar på den fråga jag ställt i interpellationen om man avser att permanenta höjningen av bostadsbidraget och om inte, varför. Vad kommer att hända med bostadsbidraget när den tillfälliga höjningen löper ut?

Herr talman! Elisabeth Svantesson beklagar situationen för personer som är födda -57. Det är en ganska klen tröst för personer som straffbeskattas med i genomsnitt 26 100 kronor per år att finansministern beklagar situationen. Det ger inte särskilt mycket mat på bordet - eller pengar till hyran, för den delen.

Det är en borgerlig regering vi har, som värnar låga skatter och att människor inte ska behöva straffbeskattas. Men hur kan vi då ha en regering som inte agerar i den här frågan? Jag blir väldigt nyfiken på det. I ett svårt ekonomiskt läge, som vi nu har, vill inte regeringen göra någonting utan beklagar bara situationen och låter er fortsätta betala 26 100 kronor extra i skatt det här året.

Ledamoten som talade före mig här frågade hur detta ska lösas. Regeringen hade kunnat agera före årsskiftet så att straffbeskattningen inte hade behövt ske; då hade man kunnat lösa det på ett normalt sätt i skattetabellerna. Men nu har ni valt att inte agera, och då behöver ni som regering räkna ut hur ni ska lösa detta. Det är inte något som är oppositionens uppgift. Ni sitter i regeringen. Ni behöver nu lösa detta för att pensionärerna ska ha råd med mat och råd att betala sin hyra. De ska inte behöva hamna hos kronofogden för att regeringen och den förra socialdemokratiska regeringen har gjort ett taffligt jobb. Det är ert ansvar. Jag vill gärna ha ett svar: Hur ska ni lösa detta?

Herr talman! Det gick som genom ett trollslag att sänka skatten för de allra rikaste när regeringen tillträdde. Värre har det varit för pensionärerna som är födda år 1957. Likaså var det enkelt att höja arvodena för politikerna.

Det nämndes tidigare i debatten att garantipensionerna har höjts, och det får man tacka Vänsterpartiet för. Det var någonting vi ställde krav på och som hände tack vare att Vänsterpartiet drev frågan så hårt. Det vill jag ta tillfället i akt att säga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vänsterpartiet var emot höjningen av pensionsåldern, och vi tycker att det är oerhört slarvigt agerat att denna åldersgrupp nu drabbas på det här sättet och blir straffbeskattade. Regeringen har haft en del chanser att rätta till detta; man har haft både en höstbudget och en vårändringsbudget på sig. Ändå agerar man inte på något sätt. Vänsterpartiet har också lagt fram förslag om detta under allmänna motionstiden men inte fått något gehör.

Elisabeth Svantesson har nämnt i debatten att det vore olyckligt att spä på inflationen och att man därför inte kan åtgärda dessa problem. Men då kan man fråga sig varför regeringen i andra fall agerar för att spä på inflationen - till exempel har Konjunkturinstitutet konstaterat att regeringens elstöd spär på inflationen. Vänsterpartiets förslag om Sverigepriser skulle i stället sänka inflationen med 1-2 procent. Vi har också haft förslag om att pressa matjättarna till sänkta matpriser, men även där har regeringen gjort väldigt lite. Man har druckit kaffe med matjättarna, men inte särskilt mycket mer.

Varför vill regeringen smita undan och skylla på inflationen? Det är ju ni som sitter på korten, Elisabeth Svantesson. Jag vill verkligen ha svar på den frågan.