Herr ålderspresident! har frågat mig varför den ursprungliga utredningen kring karensavdraget lades ned och ersattes med en översyn på Socialdepartementet. Isabell Mixter har också frågat mig om jag och regeringen avser att göra några förändringar avseende karensavdraget.

Den förra regeringen tillsatte Karensutredningen (S 2022:02) i syfte att se över karensavdraget. Den nuvarande regeringen anser också att det är angeläget att se över karensavdraget men bedömde att den pågående översynen av karensavdraget borde förändras och förtydligas samt knytas närmare Regeringskansliets övriga arbete. Karensutredningen ersattes därför av en arbetsgrupp i Regeringskansliet. Detta har jag bland annat kommenterat i flera medier och redogjort för i den här kammaren i en interpellationsdebatt den 14 februari 2023 om svaret på interpellation 2022/23:166. Dessutom deltog jag vid socialförsäkringsutskottets sammanträde den 9 februari 2023, då jag redogjorde för detta och besvarade utskottsledamöternas frågor. Jag tror dessutom att interpellanten ställde många frågor då som jag också bevarade.

Arbetsgruppen gavs i uppdrag att analysera karensavdragets ändamålsenlighet och bedöma om det fanns något behov av förändringar av karensavdraget. Genom ett tilläggsuppdrag som beslutades den 31 januari 2023 utvidgades uppdraget till att särskilt analysera förutsättningarna för att förändra karensavdraget för att förbättra villkoren för avgränsade yrkesgrupper som är särskilt utsatta för nära mänskliga kontaktytor i sin yrkesroll och som har svårt att arbeta hemifrån, till exempel vissa anställda inom vård, skola och omsorg, och ta fram en modell för detta.

Den 15 december 2023 slutredovisade arbetsgruppen sitt uppdrag. Arbetsgruppens redovisning är ett omfattande kunskapsunderlag om karensavdragets konsekvenser och ändamålsenlighet.

Arbetsgruppen bedömer att karensavdraget innebär en mer rättvis och försäkringsmässig självrisk jämfört med tidigare karensdag. Arbetsgruppen bedömer också att karensavdraget motverkar överutnyttjande men att det kan vara belastande för individer med återkommande sjukfrånvaro och för individer med små ekonomiska marginaler.

Arbetsgruppen lämnar förslag som innebär ett enhetligt karensavdrag samt ett utökat skydd mot inkomstbortfall till följd av karensavdrag för grupper med återkommande sjukfrånvaro. Arbetsgruppen lämnar också förslag på åtgärder som ska göra administrationen av högriskskydd enklare och mer effektiv.

Arbetsgruppens förslag remissbehandlas för närvarande. Jag ser fram emot att ta del av remissinstansernas synpunkter, som ska lämnas senast den 3 maj 2024. Regeringen kommer därefter att ta ställning till eventuella förändringar avseende karensavdraget.

Herr ålderspresident! Statsrådet representerar hela regeringen och har för jag vet inte vilken gång i ordningen fått stå här i riksdagens kammare, sitta i utskottet och medverka i medierna för att förklara varför man valde att göra en bokstavsutredning i stället för den tidigare karensutredningen. Just den frågan från vänsterkanten börjar bli ganska tröttsam.

Lustigt nog upplever jag ändå att riksdagspartierna, inklusive Vänsterpartiet, har fått större insyn i den här arbetsgruppens arbete i bokstavsutredningen än jämfört med många andra utredningar. Alla direktiv, utredningar och utredare är såklart olika, men att fortfarande vara upprörd över den förändringen börjar faktiskt bli lite märkligt. Den insyn som har funnits här ser man inte i många andra utredningar, och det inkluderar även Vänsterpartiet.

Herr ålderspresident! Jag vill också passa på att nyansera den bild som Vänsterpartiet målar upp. Ja, det finns grupper där karensavdraget slår något hårdare än andra, exempelvis min egen yrkesgrupp förskollärare och pedagogisk personal. Men det finns inte heller samma problem med det vi lite slarvigt kan kalla för måndagssjukan, som vi kan se i andra delar. Det är inte heller en helt orimlig tanke att man ska bära en del av kostnadsansvaret.

Avvägningen är svår, men här tycker jag personligen och som moderat att vi måste hålla båda perspektiven i huvudet samtidigt. Det gäller hur vi kan hjälpa och skydda de grupper i kontaktyrken som inte kan jobba hemifrån men som behöver vara hemma men också hur vi kan stävja ett överutnyttjande av välfärdssystemen. Båda perspektiven är viktiga att ta med sig i det kommande arbetet.

Herr ålderspresident! Anna Tenje är inne på att de förslag till förändringar som man kommit fram till i arbetsgruppen kommer att underlätta för dem som är särskilt utsatta, till exempel vårdpersonal. Men tittar man på snittet vad gäller antal sjuktillfällen ser man att det ligger på ungefär två sjuktillfällen på ett år, så de allra flesta som arbetar inom till exempel hälso- och sjukvården - eller för den delen förskolan, som Caroline var inne på här - kommer inte att omfattas. Man kommer ändå att drabbas av ett stort inkomstbortfall i det fall man blir förkyld och behöver stanna hemma från sitt arbete.

Anna Tenje beskriver i sitt svar att karensavdraget motverkar överutnyttjande. Men karensavdraget leder också till underutnyttjande, det vill säga att människor avstår sjukskrivning trots sjukdom.

Av de människor som avstår från att sjukskriva sig trots att man är sjuk uppger sex av tio att man arbetar trots sjukdom. Många uppger som skäl att man inte vill belasta kollegor och att det inte finns någon annan som kan göra jobbet. Men en hel del svarar också att det är på grund av att man inte har råd att vara sjukfrånvarande.

Svaren visar på att det finns en stor plikttrogenhet bland de arbetande. Att tro att ett borttagande av karensavdraget eller en mer generös ersättning redan från första dagen skulle leda till ett massivt överutnyttjande tycker jag är att tro väldigt illa om människor som arbetar. Tvärtom finns det samhällsvinster i att människor inte går till jobbet när de är sjuka, som att undvika smittspridning och längre sjukskrivningar senare.

Jag håller med regeringen om att det är svårt att avgränsa särskilda yrkesgrupper som bör omfattas av lättnader i karensavdraget. Vänsterpartiet anser ju att karensavdraget bör slopas.

På Anna Tenje och i arbetsgruppens skrivelse låter det som att sjukförsäkringen är som vilken försäkring som helst. Att man har en självrisk i en försäkring är rimligt också för mig om det gäller en bilförsäkring eller liknande. Men i allmänhet blir människor förkylda eller drabbade av sjukdom någon gång då och då, och att man då varje år ska behöva förlora i snitt 1 500 kronor i lön trots att man betalar in till sjukförsäkringen via avstått löneutrymme är faktiskt rätt orimligt. Det är också orimligt att det är vissa som drabbas hårdare än andra, bland andra kvinnor i arbetaryrken.

Att det ska löna sig att arbeta brukar vara en devis för högerpartierna. Men tycker inte statsrådet att det då är rimligt att den som sliter hårt och arbetar och avstår löneutrymme till sjukförsäkringen får ersättning när den blir sjuk?

Herr ålderspresident! Arbetsgruppens slutsatser pekar mot att karensavdraget fyller en funktion och motverkar överutnyttjande. Det var alltså arbetsgruppens slutsatser som jag redogjorde för tidigare i mitt svar.

Som sagt hade vi nog alla önskat att kontroller inte behövdes. Men för mig och regeringen är det helt avgörande att motverka alla typer av fel, överutnyttjande och bidragsbrott. I det här fallet håller jag med ledamoten Högström om att det gäller att ha balans och hålla båda de här två sakerna i huvudet samtidigt. Det krävs ett visst mått av kontroll. Samtidigt vet vi att det stora problemet i dag inte är om man har några dagars frånvaro utan att vi behöver inrikta oss på att skydda dem som har väldigt många dagars frånvaro.

Det förslag som arbetsgruppen nu har lämnat, som handlar om att man går från tio till sex gånger under ett år under de senaste tolv månaderna, blir givetvis mer generöst. Men det gör också att de som är allra mest utsatta skyddas i högre grad än tidigare. Det ger ett större skydd för fler individer med sjukdomar som medför risk för återkommande sjukfrånvaro och möjlighet för dem att undantas från ett karensavdrag. På så vis kan vi också bättre rikta regelverket för att underlätta för de grupper som har störst behov av detta. Det är grupper som av olika anledningar och återkommande drabbas av olika sjukdomar - exempelvis kvinnor som jobbar inom vård, skola och omsorg, som ledamoten Mixter talade sig varm för.

Enklare administration är det andra som arbetsgruppen föreslår. Att arbetstagare med högriskskydd ansöker om sjukpenning från början av sjukperioden gör att arbetsgivaren inte längre är skyldig att betala ut sjuklönen. Detta skulle förenkla skyddet för den enskilde och administrationen och minska risken för arbetsgivaren, vilket skulle spela stor roll för funktionsnedsatta och personer med funktionsvariation. Det skulle minska risktagandet för arbetsgivaren i att anställa personer med den här typen av funktionsnedsättning.

Det är viktigt att man har sans och balans i den här frågan. Jag förstår att Vänsterpartiet och ledamoten Mixter helst vill slopa karensavdraget helt och hållet. Det är ingenting som arbetsgruppen har föreslagit. Man har inte heller föreslagit en differentiering, just av skälet att gränsdragningsproblematiken skulle vara så svår. Det skulle göra det omöjligt att sätta gränser för vilka yrken och på vilket sätt.

Man har föreslagit de här två förändringarna samtidigt som man konstaterar att karensavdraget har tjänat oss väl och tjänat sitt syfte och att det betydligt bättre tillgodoser många olika yrkesgruppers behov än karensdagen gjorde.

Nu pågår ett arbete med att sammanställa remissinstansernas svar. Sedan kommer vi i regeringen att ta ställning till detta och återkomma med hur vi har landat.

Herr ålderspresident! Jag vill börja med tacka ledamoten Mixter för en bra debatt i den här viktiga frågan. Den har varit återkommande, så uppenbarligen finns det ett stort intresse att diskutera just den frågan. När vi har tittat på vad remissinstanserna säger och landat i frågan får vi säkert all anledning att återkomma till kammaren för att diskutera eventuella förslag.

Det finns nyansskillnader, och ibland lite större nyanser mellan vissa partier än mellan andra. Det är viktigt att konstatera att vi ändå kan landa i att det är viktigt att både värna och vårda våra medarbetare. Det gäller att se till att de mår bra och att man minskar sjukfrånvaron.

Samtidigt gäller det att se till att vi har en kontrollfunktion så att det inte sker ett överutnyttjande av våra gemensamma välfärdssystem, givet att det är där som hela legitimiteten för vår välfärd ligger.

Arbetsgruppen föreslår generösa förslag. Samtidigt konstaterar den att karensavdraget har varit bra och har tjänat oss väl. Det är bra att det finns för att minska överutnyttjandet.

Vi får all anledning att återkomma hit för att debattera och diskutera de här frågorna. Men fram till dess vill jag tacka för debatten.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.