Azadeh Rojhan

Fru talman! Ledamoten Roland Utbult nämnde i sitt anförande att fritidskortet är ett segelskepp. Jag kan faktiskt inte undgå att ställa mig frågan hur seglingsdugligt skeppet egentligen är.

När vi tar del av Lagrådets yttrande ser vi att kritiken mot reformen är omfattande. Man går så långt att man till och med säger att det inte ens går att granska reformen därför att den har sådana brister. Då undrar jag, Roland Utbult: Hur ska vi i riksdagen kunna veta vad det är vi fattar beslut om när inte ens Lagrådet kan bilda sig en uppfattning om reformen och dess konsekvenser?

Herr talman! Det stämmer faktiskt. Jag är verkligen helt fascinerad av denna reform. Jag är fascinerad av den enorma tondövhet som kommer med den.

Bortse från all kritik som jag och mina partikollegor med flera framför här i kammaren! Bortse från de politiska motstånd som ni finner i detta rum! Lyssna på remissinstanserna, på myndigheterna och på sektorn själv! Lyssna på dem som ska genomföra reformen och stå för den! De säger själva att denna reform är att börja i fel ända. Detta handlar inte om en politisk motsättning mellan mig och Moderaterna. Det handlar om att alla vill uppmärksamma regeringen på att reformen inte kommer att slå rätt.

Här riskerar 2 miljarder att slösas bort och att inte få den effekt som regeringen önskar.

Jag är alltså fascinerad. Jag är fascinerad över att ni går fram med denna tondövhet. Jag tycker faktiskt att ni borde vara oroliga och lite mer ödmjuka efter att ha läst remissinstansernas svar. Det förvånar mig verkligen att ni inte är det.

(Applåder)

Herr talman! Emma Ahlström Köster redogjorde precis från talarstolen för alla reformer och satsningar som regeringen gör på idrottsområdet. Jag vill dock påminna om att pengarna till de satsningar som nu kommer till idrotts- och friluftsrörelsen tas från de över 790 miljoner som aldrig betalades ut eftersom fritidskortet inte kom till. Det finns fortfarande inget fritidskort på plats. Man fick alltså lite pengar över. De pengarna behövde man göra sig av med, och då gjorde man lite smådutt här och där.

Min fråga är då: Vad händer när dessa småpengar - pengarna som blev över - inte längre finns kvar? Man lägger närmare 2 miljarder kronor i administrativa kostnader på att genomföra fritidskortsreformen. Vilka utrymmen finns det då för att göra satsningar på idrotts- och friluftsområdet?

Från dessa talarstolar har det nu sagts flera gånger att man i opposition helt plötsligt hittar en massa pengar, att man slösar med pengar och resurser och att man satsar lite här och där. Men i detta fall verkar det finnas oändliga mängder pengar att satsa på olika reformer.

Fru talman! Från ljudet av springande barn i gymnastiksalar till fansens hejaramsor på läktarna, och från värmen runt lägerelden till den kaffedoftande föreningslokalen i botten av ett flerfamiljshus - det är allt detta som är det vackra med Folkrörelsesverige. Här finns civilsamhällets stora och små organisationer. Här finns trossamfunden, och här finns idrotten och friluftsrörelsen - det är främst dessa två områden jag kommer att fokusera på i mitt anförande.

Fru talman! Ett par av vår tids största utmaningar är det ökande stillasittandet och den alltmer utbredda psykiska ohälsan, särskilt bland barn och unga. Detta är utmaningar som påverkar såväl den enskilda individen som samhället i stort. Stillasittandet leder till försämrad fysisk hälsa, med alltifrån övervikt till hjärt- och kärlsjukdomar som följd. Den psykiska ohälsan, med ökade nivåer av stress, ångest och depression, hotar inte bara ungas välbefinnande utan också deras möjligheter att nå sin fulla potential i livet.

Här spelar Folkrörelsesverige en avgörande roll. Våra folkrörelser, från idrottsrörelsen till friluftslivet och civilsamhällets alla organisationer, har en unik möjlighet att möta dessa utmaningar. De erbjuder platser för rörelse, gemenskap och meningsfulla aktiviteter. Genom att engagera barn och unga kan de bidra till att minska stillasittandet samt ge de unga verktyg att hantera livets motgångar och bygga en starkare självkänsla.

Idrottsrörelsen skapar till exempel inte bara möjlighet till fysisk aktivitet utan erbjuder också en miljö där barn och unga får lära sig samarbete, ledarskap och att hantera både vinster och förluster. Friluftslivet, å andra sidan, ger en chans att hitta lugnet i naturen utan krav på prestation - något som är oerhört värdefullt i en tid då många unga upplever sig överväldigade av samhällets höga krav och tempo.

Fru talman! Folkrörelsesverige är dock inte bara viktigt i tider av utmaningar, även om det ofta bär på många av de lösningar vi söker. Nej, det har ett stort egenvärde.

Idrottsrörelsen är Sveriges största folkrörelse, med 3,2 miljoner medlemmar i 20 000 ideella föreningar och 650 000 ledare i hela vårt avlånga land. Här finner människor glädjen i idrotten dagligen. Här fostras framtidens idrottsstjärnor och förebilder.

Men för att idrotten ska kunna utvecklas måste vi också ta en del av de utmaningar vi står inför på allvar. Detta är ansatsen i Socialdemokraternas skuggbudget för 2025. Det handlar om just detta: att se utmaningarna och ta sig an dem.

Färre människor har i dag tid, ork och kunskaper att engagera sig i en förening, som ledare eller i en styrelse. Många idrottsföreningar vittnar om en attitydförändring - allt fler föräldrar ser sig som konsumenter och vill köpa sig fria från engagemanget. Samtidigt är detta inte ett alternativ för väldigt många arbetarklassföräldrar, som redan har det tufft med försörjningen. I dessa tider blir bristen på ledare inom idrotten mer påtaglig.

Anledningarna till att föräldrar och unga inte väljer att engagera sig ideellt är flera. Det kan handla om brist på tradition och även om ekonomiska möjligheter. Vi socialdemokrater vill därför långsiktigt arvodera och utbilda fler ledare i idrottsföreningar. Kommunerna och idrottsföreningarna kan tillsammans, i samarbete med Sisu Idrottsutbildarna, genomföra dessa ledarutbildningar.

Syftet med denna reform är att skapa och stärka hållbara, långsiktiga idrottsverksamheter i hela Sverige, speciellt i de områden som i dag behöver fler ledare. Vi vill att ambitionen långsiktigt ska vara att utbilda och arvodera 1 000 ungdomar och föreslår därför att 200 miljoner avsätts under 2025 för detta ändamål.

Fru talman! Vi socialdemokrater vill också att Sverige ska vara ett land där vi fortsätter fostra framtidens stora, internationellt erkända idrottare. Vi vet från sommarens OS i Paris att våra idrottsstjärnors framgångar bidrar till att stärka Sverigebilden internationellt och ger våra barn och unga viktiga förebilder i livet.

Därför behöver vi se över de hinder som i dag finns, som gör det svårt för många idrottare att göra en elitsatsning. Ett av dessa är trygghetssystemet för elitidrottare. Den tidigare S-ledda regeringen tillsatte en utredning om ett trygghetssystem för alla, och i juni 2023 presenterades förslag på alternativa sätt att beräkna en individs sjukpenninggrundande inkomst. Tyvärr har denna utredning i dag hamnat i en byrålåda hos den nuvarande regeringen - ingen har sett röken av den.

Vi socialdemokrater menar att unga idrottsutövare som vill satsa på sin idrott ska kunna känna samma trygghet som alla andra och omfattas av samma socialförsäkringar och framtida pensionsmöjligheter. Vi uppmanar därför regeringen att plocka fram denna utredning; det är inte så svårt. Gå först och främst fram med de förslag som förbättrar förutsättningarna för många konst- och kulturutövare, men se också över hur idrottsutövare kan omfattas av de förslag som finns i utredningen!

Tyvärr är situationen för elitsatsande parasportare ännu svårare. Detta blev också tydligt uppmärksammat i samband med Paralympics i Paris.

Paralympics är mer än bara underhållning där man får se sina elitidrottare. Dessa idrottare har en ännu viktigare roll för många barn med funktionsvariationer. För många med funktionsvariationer är Paralympics en arena där fördomar krossas och det omöjliga helt plötsligt blir möjligt. De fantastiska prestationer vi ser under dessa mästerskap är inte bara ett bevis på enastående idrottsliga insatser utan också en kraftfull påminnelse om vad som är möjligt när vi skapar förutsättningar för alla att lyckas.

När barn och unga med funktionsvariationer ser en idrottare som tävlar i Paralympics ser de inte bara en idrottare. De ser någon som delar deras erfarenheter och som har övervunnit hinder och nått framgångar. De känner att även de skulle kunna klara att göra exakt samma sak. Därför uppmanar vi regeringen att se över hur fler paraidrottare kan få möjlighet att göra en elitsatsning.

Vi socialdemokrater vill på samma område att barn och unga med funktionsnedsättningar och funktionsvariationer ska få möjlighet att utöva idrott på sina villkor. Detta kräver ofta mer insatser och ledare som är utbildade för denna målgrupp. Därför föreslår vi 100 miljoner kronor för funktionsnedsatta barns och ungas idrottande.

Fru talman! En annan utmaning som idrottsrörelsen ofta lyfter fram är anläggningsfrågan. Det gäller bristen på anläggningar och idrottsmiljöer samt det stora behovet av att renovera och tillgänglighetsanpassa redan befintliga. Bristen på anläggningar är en stor anledning till att barn och unga antingen inte får utöva sin idrott alls eller får göra det i mycket mindre utsträckning än önskat.

Vi socialdemokrater vill se ett större omtag för att få bukt med anläggningsproblematiken. Den tidigare S-ledda regeringen genomförde en samordningssatsning på 80 miljoner kronor och utökade Centrum för idrottsforsknings uppdrag att titta närmare på anläggningsproblematiken. Detta är dock inte tillräckligt. Kommunerna efterfrågar möjlighet till delfinansiering för nybyggnation och renovering av anläggningar.

Även här uppmanar vi regeringen att komma igång. Se över hur vi kan få bukt med denna problematik, och tillsätt en utredning om en statlig idrottsanläggningsfond!

Fru talman! Friluftsliv är en hörnsten i naturvårdspolitiken. Oavsett förutsättningar ska alla människor, däribland barn och unga, ha möjlighet att vistas i naturen och utöva friluftsliv med allemansrätten som grund.

Men med SD-regeringens nedskärningar riskerar vårt rika och välutvecklade friluftsliv att kraftigt försämras. SD-regeringen har nästan halverat budgeten för naturvården, med en nedskärning på 900 miljoner kronor från 2022 till 2023. I budgetpropositionen för 2025 lägger de nu tillbaka en bråkdel av de pengar de tagit bort och presenterar detta som en satsning. Detta sätter både friluftsintresse och jobbmöjligheter på spel. Den otillräckliga finansieringen har lett till att Riksrevisionen nyligen gick ut och varnade för eftersatt skötsel av värdefulla naturområden.

Vi socialdemokrater inser allvaret i frågan. För att vända den farliga utvecklingen föreslår vi stärkta möjligheter för skötsel av naturreservat, nationalparker och vandringsleder. Vi föreslår därför en ökning med 250 miljoner kronor inom utgiftsområdet Klimat, miljö och natur och utöver detta en ökning på 75 miljoner kronor till friluftslivets organisationer.

Fru talman! Regeringens enda svar på dessa utmaningar är en enda otroligt kostsam och dyr reform: fritidskortet, en 2-miljardersreform. Det är en reform som genomförs med fullständig tondövhet.

Ledamoten Roland Utbult redogjorde för hur han har kämpat för att övertyga oss om att fritidskortet är förträffligt och måste komma på plats. Det ska firas, säger han. Men jag tror faktiskt att han behöver övertyga många fler än bara oss här i kammaren.

Efter att ha läst igenom remissvaren från alla instanser, berörda myndigheter, sektorn själv och SKR står det klart för mig att alla remissinstanser är kritiska till hur denna reform ska komma på plats. Farhågorna att den inte ens kommer att träffa rätt är många.

Väldigt oroväckande är Brås remissyttrande, där man menar att fritidskortet kan komma att utnyttjas och bli ytterligare en kassako för kriminell verksamhet.

Trots alla kritiska röster låter regeringen prestigen gå före. I stället för att lyssna till idrottsrörelsens rop på fler anläggningar, fler ledare och mer resurser för inkludering, väljer regeringen att prioritera en dyr administrativ reform. Fritidskortet löser inte problemen med långa köer till föreningar, lokalbrist eller ledarrekrytering. Det riskerar i stället att öka trycket på föreningar som redan saknar kapacitet att ta emot fler medlemmar.

Fru talman! Jag ser en fara med hur fritidskortet riskerar att ytterligare driva på en oönskad marknadisering av föreningslivet och idrotten. I stället för att se barn och unga som individer med olika behov och förutsättningar blir de i denna reform förknippade med en fast summa pengar som idrotten, friluftslivet och kulturskolorna ska konkurrera om. I stället för att skapa möjligheter och samverkan mellan dessa aktörer för att de ska komma samman och försöka nå fler reduceras allt till en fråga om vem som kan sälja bäst för att fånga dessa barn.

Detta förvandlar dessa aktörer från samhällsbyggande gemenskaper till leverantörer av tjänster. I stället för att uppmuntra till samverkan och ställa krav på att utöka den uppsökande verksamheten skapar man en situation där varje aktör ska slåss om samma krona per barn. Det är en olycklig väg att gå.

Fru talman! I stället för att lägga grunden för långsiktigt hållbara lösningar på idrottens och föreningslivets utmaningar förstärker fritidskortet en kortsiktig logik där pengar styr över samhällsnyttan. Vi socialdemokrater menar att barn och unga inte ska vara en marknad att slåss om. I stället måste vi stärka de grundläggande strukturerna: fler anläggningar, fler ideella ledare och mer stöd för uppsökande verksamhet som når de barn och unga som i dag står utanför. Därför avvisar vi socialdemokrater fritidskortet helt. I stället går vi fram med totalt 645 miljoner kronor i satsningar på idrotts- och friluftsområdet. Det är så vi bygger en stark och inkluderande idrotts- och friluftsrörelse för alla här och nu.

(Applåder)

I detta anförande instämde Kristoffer Lindberg och Lawen Redar (båda S).

Fru talman! Frågan är om vi ska hålla på att leka med ord och tala om att vi någonstans tycker om extremism och att Carl Nordblom inte tycker om det. Tyckte ni om extremism under de år som alliansregeringen styrde? Då kom ni inte fram med något demokrativillkor. Det blir nästan löjligt att ha en sådan diskussion.

När problemen visade sig och det fanns en problematik att bemöta tog den tidigare S-ledda regeringen tag i problematiken och började arbeta fram ett förslag till en proposition med demokrativillkor som skulle träda i kraft och bli lagstiftning under 2023.

Den propositionen drog nuvarande regering tillbaka, och den kom tillbaka med små, marginella förändringar. Carl Nordblom tyckte att propositionen kom åtta år för sent. Den är nu tio år försenad på grund av att man jobbat väldigt sakta och försiktigt och att Tidöpartierna inte har kunnat komma överens för att få till ett färdigt resultat.

Under den här tiden har extrema organisationer kunnat ta emot statliga medel, i stället för att vi skulle ha kunnat stoppa dem redan för två år sedan.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Carl Nordblom, för frågorna! Jag tycker att det är jätteintressanta frågor.

Det finns något som jag blir förundrad över. När vi hade debatt om civilsamhället före valet 2022 var det partikamrater till Carl Nordblom som gick upp här och kritiserade oss för att vara sena i hanteringen av propositionen och som menade på att detta skulle komma på plats. Det var dags att få en proposition på plats. Sedan presenterade den S-ledda regeringen en proposition, och inte något av partierna Moderaterna, Liberalerna, Kristdemokraterna eller SD motionerade med anledning av den propositionen. Inga motioner - det måste väl ändå tolkas som att man var nöjd med propositionen.

Sedan blev det maktskifte. Tidöpartierna, med stöd av SD, kom till makten. Då drog man tillbaka propositionen. Frågan är, Carl Nordblom: Vad var det som hände där? Var ni före valet 2022 inte tillräckligt uppmärksamma på de saker som ni nu framför som kritik till oss? Ni hade ju då kunnat framföra detta genom motioner för att belysa att dessa förbättringar skulle kunna göras.

Fru talman! Det pågår en kamp om demokratin. Extremism i olika former och totalitära idéer sprider sig som en mörk skugga över världen och vår samtid. Rysslands pågående krig i Ukraina är en smärtsam påminnelse om att kampen om demokratin är en kamp vi måste ta varje dag.

När vi i dag debatterar civilsamhället debatterar vi kärnan i ett demokratiskt samhälle. Civilsamhällets organisationer, oavsett deras specifika intressen, bidrar till en viktig komponent i en demokrati: att föra människor samman.

Det är när människor möts, uttrycker sina tankar öppet och vågar vara kritiska mot varandra men också vågar samarbeta kring gemensamma frågor som en känsla av samhörighet och tillit uppstår. Vi lär oss av varandra och inser att vi tillsammans kan påverka och förändra. Vi lär oss att lita på varandra.

Fru talman! Antidemokratiska krafter gynnas av ett samhällsklimat där människor i stället ställs mot varandra och där vi inte längre vågar tro på att de bästa besluten fattar vi gemensamt. De farligaste tiderna har börjat på detta sätt.

Fru talman! Civilsamhället i Sverige har de senaste åren drabbats hårt när regeringen kraftigt reducerat statliga resurser till studieförbund, folkhögskolor, kulturverksamhet och nu senast folkrörelsebiståndet.

Att minska svenska frivilligorganisationers roll i biståndsarbetet kommer att få förödande konsekvenser för människor runt om i världen. I över 60 år har svenska civilsamhällesorganisationer och folkrörelser spelat en central roll i svenskt bistånd. Nu föreslår regeringen att Sida ska ta över folkrörelsebiståndet, vilket kommer att begränsa civilsamhällets roll och underminera den folkliga förankring som det svenska biståndet har haft.

Det är en djupt oroväckande utveckling och en djupt oroväckande civilsamhällespolitik från regeringens sida. Detta riskerar att urholka det svenska civilsamhället, som på många sätt är unikt. Här finns 244 000 organisationer där hälften av den svenska befolkningen arbetar ideellt och lägger ned i genomsnitt 15 timmar i månaden. Här finns alla de som leder hockeyträningar, de som anordnar poesikvällar, de som fungerar som stöd för människor som hamnat snett i livet och de som älskar fåglar och fågelskådning.

Fru talman! Som jag sa står civilsamhället redan inför ett antal utmaningar, och det har förvärrats sedan pandemin. MUCF:s årliga rapport visar att organisationerna har svårigheter med medlemsrekrytering, att inflationen har slagit hårt mot deras verksamheter och att det finns ett ökat problem med hat och hot.

Vi socialdemokrater ser med oro på dessa utmaningar. Vi vill utveckla civilsamhällets möjligheter att göra människor delaktiga utifrån engagemang och viljan att påverka den egna livssituationen eller samhället i stort. För det menar vi att det krävs fler mötesplatser och långsiktiga villkor för civilsamhället.

Vi vill stärka förutsättningarna för det civila samhället att bidra till samhällsutvecklingen och välfärden som röstbärare och opinionsbildare men också som huvudman för olika verksamheter. Det kräver bland annat att vi motverkar den glidning som pågår just nu, där ett antal myndigheter hävdar att de regler som gäller för privata näringsverksamheter även ska gälla för ideella föreningsverksamheter. Vi socialdemokrater anser att det ideella föreningslivet inte ska lida under marknadslogikens regler.

Fru talman! Vid samhällskriser har civilsamhället alltid klivit fram och tagit ett stort ansvar. Det har vi goda erfarenheter av i närtid, som under pandemin, under flyktingkrisen och nu under de svåra ekonomiska tider som råder. Men när det gäller att civilsamhället även fortsättningsvis ska kunna vara ett viktigt stöd vid kriser och stora samhällsutmaningar ligger det på oss beslutsfattare att säkerställa stabila och goda villkor för sektorn.

Fru talman! Vi beslutsfattare som värnar demokratin måste också inse att hot och hat samt påhopp och våld från extrema grupper mot civilsamhället inte sker i ett vakuum. Det är ett resultat av ett framväxande samhällsklimat. I värsta fall tar det sig uttryck i våldshandlingar, som för några veckor sedan i Gubbängen och under första maj i Västerås, när högerextrema NMR attackerade politiska sammankomster. Men det sker också vardagligt. Det sker varje dag på sociala medier genom trollkonton eller i vanliga mejl till enskilda engagerade individer i dessa verksamheter.

Dessa handlingar handlar endast om en sak: att tysta oliktänkande och skrämma människor från engagemang. Det är en utveckling vi socialdemokrater aldrig tänker acceptera. Demokrati byggs nedifrån. Vi socialdemokrater kommer alltid att slå vakt om dem som dagligen bygger vår demokrati.

Fru talman! För att civilsamhället ska fortsätta att vara en stark kraft för demokratin måste vi också vara vaksamma mot de krafter som försöker utnyttja civilsamhället för odemokratiska syften. Det är vårt gemensamma ansvar att säkerställa att civilsamhällets värden om inkludering, jämlikhet och respekt för mänskliga rättigheter bevaras och skyddas. Det är därför som vi välkomnar att regeringen nu äntligen går fram med en lagstiftning om demokrativillkor för civilsamhället, en lagstiftning som den S-ledda regeringen hade tagit fram tidigare men som drogs tillbaka av den nuvarande regeringen.

Det är också därför som vi är djupt kritiska till regeringens hantering av en färdig proposition, som har lett till att bland annat trossamfund som inte har levt upp till demokratiska principer om mänskliga rättigheter har kunnat fortsätta att uppbära statsbidrag.

Vi har tyvärr under de senaste åren sett ett flertal avslöjanden som har visat på hur olika samfund som mottar statligt stöd har gjort avsteg från grundläggande demokratiska principer om mänskliga rättigheter. Som exempel kan samfund som förvägrat kvinnor att ingå äktenskap utan manlig förmyndare eller att ta ut skilsmässa nämnas - samt frikyrkor som bedrivit omvändelseverksamhet.

Vi ställer oss därför djupt kritiska till den långsamma hanteringen i fråga om att ta fram en ny proposition. Nu när den finns ser vi att den endast avviker marginellt från den ursprungliga. Det får oss att fråga: Varför har det dröjt?

Verksamheter som inte lever upp till de föreslagna demokratikriterierna har kunnat fortsätta sin verksamhet med statligt stöd. Detta riskerar att underminera förtroendet för statens bidragssystem. Det har också gjort att organisationer som inte främjar demokratiska värderingar har kunnat ta emot offentliga medel. Det menar vi är oacceptabelt. Men med en lagstiftning om demokrativillkor på plats kommer myndigheterna att kunna utkräva återbetalning av verksamheter som inte uppfyller krav, och det välkomnar vi.

Socialdemokraterna stöder de förslag som presenteras i den proposition som nu läggs fram. Men samtidigt vill vi uppmana den nuvarande regeringen att agera snabbare och mer effektivt i framtida lagstiftningsarbeten för att undvika liknande förseningar. Här vill jag specifikt nämna det arbete som pågår med att ta fram direktiv till en utredning om förbud mot utländsk finansiering av trossamfund och andra organisationer på civilsamhällets område med kopplingar till islamism och extremism. Vi socialdemokrater vill gärna se att detta arbete skyndas fram.

Fru talman! Demokratin byggs inte av oss här i riksdagen. Den byggs inte genom lagar och förordningar. Den byggs i de vardagliga mötena mellan människor, i diskussionerna på föreningsmöten, på idrottsplanen och i kulturens värld. Det är där, i hjärtat av civilsamhället, som den sanna demokratin lever och frodas. Det ska vi skydda och värna.

Med de orden tackar jag för mig, och jag ställer mig bakom reservation 14.

(Applåder)

Fru talman! Resonerade Moderaterna och SD på samma sätt när de startade partilotterier? Var fanns detta resonemang då? Var det inte okej att ha lotterier då heller? Eller ändrades åsikten när lotterierna inte längre var av intresse för Moderaterna och SD?

Socialdemokraterna vill ha transparens, så låt oss tillsammans se över alla former av partifinansiering. Låt oss genomlysa systemet och se över om det finns luckor i transparensen när det gäller partiers ekonomiska situation. Det har Socialdemokraterna inga problem med.

Men detta förslag handlar om att med precision komma åt ett partis finansiering, och det är ett angrepp på demokratin.

Fru talman! Jag skäms inte för att stå upp för mitt parti och för de demokratiska värderingar som är viktiga för mig och mitt parti.

Detta är inte ett angrepp på Socialdemokraterna; det är ett angrepp på civilsamhället. Socialdemokraterna liksom alla andra politiska partier är i grund och botten ideella föreningar. I dag angriper regeringen, påskyndade av SD, ett politiskt partis finansiering. Men det är en farlig väg att gå, för vad väntar härnäst? Vilka andra föreningar kommer att få sin finansiering strypt för att de är meningsmotståndare till regeringen och SD? Detta är ett angrepp på demokratin.

Jag skäms absolut inte. Men jag undrar: Skäms Carl Nordblom, som anser att detta är ett sätt att angripa meningsmotståndare på? Litar Carl Nordblom inte på att Moderaternas politik räcker för att övertyga väljarna?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Spelfrågor

Fru talman! Det har redan konstaterats flera gånger från talarstolen att Sverige är ett fantastiskt spelland. Det är väldigt spännande att se att Sverige har blivit ett internationellt erkänt spelland och utvecklar de mest framgångsrika dataspelen i världen. Detta är någonting som vi socialdemokrater gärna vill se utvecklas, och vi vill gärna se hur det kan främjas än mer.

De tekniska framstegen och den ökade digitaliseringen, som är en viktig del av spelutvecklingen, har förändrat hur vi spelar. Detta har också förändrat hur vi spelar om pengar. I dag kan vi med några knapptryck på mobilen spela på kasino under dygnets alla timmar, och med några fler knapptryck kan vi enkelt skaffa fram pengar att spela med.

Denna utveckling tog fart under 2010-talet när allt fler utländska spelbolag började rikta in sig mot svenska spelare. Sedan dess har ett flertal politiska åtgärder vidtagits för att uppdatera regelverken till dagens digitala verklighet. Bland annat avskaffades det svenska spelmonopolet 2019, och ett nytt licenssystem infördes. Detta licenssystem har lett till att den politiska debatten de senaste åren i stället främst har fokuserat på spelreklam och förstärkt konsumentskydd.

I januari 2022 presenterade den socialdemokratiska regeringen ett nytt lagförslag gällande spelreklam, särskilt för de spel som är mest beroendeframkallande och som riskerar att nå barn och unga. Förslaget handlade om måttfull marknadsföring, vilket betyder att marknadsföringen inte ska framställa spel om pengar som något socialt attraktivt eller antyda att spel bidrar till social framgång. Inte heller ska det finnas antydningar om att spel om pengar kan vara ett alternativ till arbete, en lösning på finansiella problem eller en form av finansiell investering.

Beklagligt nog valde den nuvarande regeringen att avslå det förslaget. Kristina Axén Olin, som deltog i kammardebatten när vi behandlade förslaget, sa att praxis äntligen hade börjat falla på plats, att man såg en måttfull marknadsföring från spelbolagen och att det då inte kändes seriöst att ändra lagen en gång till. Hon sa också att en majoritet i kulturutskottet tyckte att det var bättre att invänta att den tidigare lagstiftningen, som gällde från 2019, skulle få fullt genomslag och att man skulle se att den fungerade.

Här står vi i dag, ett och ett halvt år senare. Anser regeringspartierna och SD fortfarande att vi ska vänta och se om nuvarande lagstiftning fungerar?

Fru talman! Tror vi socialdemokrater att hårdare krav på marknadsföring av spel är det enda sättet att motverka ökat spelmissbruk i Sverige? Nej, men det är absolut ett viktigt steg. Folkhälsomyndighetens siffror visar att 75 procent av 16-17-åringarna nås av spelreklam under en vecka. Dessutom uppger 34 procent av 16-17-åringarna att de har spelat om pengar under det senaste året. Det är naivt att inte se korrelationen mellan dessa siffror.

Vi socialdemokrater står därför fast vid vårt förslag om ett justerat krav på måttfullhet vid marknadsföring av spel där det görs en bedömning av hur riskfyllt spelet är för utvecklande av spelproblem och i vilken utsträckning marknadsföringen riskerar att nå personer under 18 år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Spelfrågor

Tyvärr visar siffrorna att spel om pengar ökar bland unga och att allt fler får problem med sitt spelande. Inte alltför sällan leder spelberoendet till att dessa unga också blir djupt skuldsatta. Det otroliga stigma som finns kring spelmissbruk gör att många dessutom väntar alltför länge med att söka hjälp, vilket förvärrar deras situation ytterligare.

Efter omregleringen av spelmarknaden 2019 har lagstiftningen successivt skärpts för att begränsa den olicensierade delen av marknaden. Det är tyvärr ofta hit - till den olicensierade marknaden - en spelberoende söker sig efter att ha stängt av sig själv på spelpaus. Det är sedan årsskiftet förbjudet att främja olovligt spel genom att till exempel göra reklam för olicensierade spelföretag eller erbjuda betallösningar till sajter utan svensk licens. Spelinspektionen har också fått större befogenheter att på egen hand utreda och ingripa, men än så länge har det inte skett.

Den olicensierade spelmarknaden är ett stort problem, och den är drivande i att allt fler unga faller in i spelmissbruk. Det finns i dag inte tillräckliga åtgärder för att komma åt detta. Vi socialdemokrater är öppna för att tillsammans med regeringen se över vilka andra åtgärder som behöver vidtas för att minska och stävja spelproblematiken i vårt samhälle.

Fru talman! I detta betänkande behandlas även motioner som rör de allmännyttiga lotterierna. Med spel för allmännyttiga ändamål menas spel som med stöd av en särskild licens bedrivs av en ideell förening eller ett registrerat trossamfund. I dag är de allmännyttiga lotterierna en av de främsta inkomstkällorna för delar av det svenska civilsamhället. Här finns idrottsrörelsens lotteriverksamhet, Bröstcancerförbundet, Postkodlotteriet, Sveriges Dövas Riksförbund och Bygdegårdarnas Riksförbund. Här finns också arbetarrörelsens lotteriverksamhet.

För ett år sedan påbörjade Sverigedemokraterna och regeringen ett arbete för att strypa oppositionens finansiering, eller för att strypa Socialdemokraternas finansiering. Nyligen presenterades resultatet av den utredning som tillsattes då. Där slås det fast att förtroendet för de politiska partierna inte har påverkats av partiernas möjlighet att bedriva allmännyttiga lotterier. Trots detta utesluter inte regeringen ett förbud.

Fru talman! Jag må vara socialdemokrat, och självklart är det omöjligt att ha den här debatten utan att det framstår som att jag enbart argumenterar utifrån ett eget intresse. Men jag är faktiskt först och främst en demokrat. Hur vi än vrider och vänder på denna fråga är det svårt att komma ifrån att detta är ett försök att försvaga det största oppositionspartiet.

Försöket att strypa det största oppositionspartiets finansiering bottnar i en farlig idé om att alla medel är okej för att tysta meningsmotståndare. Det är en farlig och odemokratisk väg som regeringen, påskyndad av SD, har slagit in på.

Jag kan inte undgå att förvånas över bristen på självförtroende hos dessa partier. Att SD driver denna fråga är inte förvånande, men Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna? Var finns tron på den egna politiken och på de egna lösningarna på samhällsproblemen? Ni innehar dessutom regeringsmakten just nu. Det har ni lyckats med trots att vi socialdemokrater har en finansiering som kommer från lotteriverksamhet.

Ha självförtroende! Ta kampen med oss! Ta kampen i den ideologiskt styrda debatten i stället!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Spelfrågor

Det hävdas ibland i den här debatten att detta handlar om transparens, så låt mig vara tydlig: Vi socialdemokrater tycker att all partifinansiering ska vara transparent, och vi lever också därefter. Transparens är viktigt för att upprätthålla förtroendet för partierna. Vi är alltid öppna för att åtgärda eventuella brister när det gäller transparens.

Fru talman! Vi socialdemokrater är en folkrörelse. Vi har i över 130 år stått upp för vår övertygelse om ett mer jämlikt och solidariskt samhälle. Det är något SD verkar glömma när de säger att vi skulle få ett kortare och fattigare förstamajtåg om vår lotteriverksamhet stoppades och vår finansiering därmed försvagades. Våra medlemmar och sympatisörer går inte i förstamajtåg mot betalning, utan de gör det därför att vi är en arbetarrörelse med en övertygelse om alla människors lika värde.

Jag förstår att SD vill stoppa sosseriet. Det är skrämmande att vi socialdemokrater har över 100 000 medlemmar som aktivt tagit ställning för en ideologi som dagligen tar kampen mot SD:s politik, som härrör från en odemokratisk ideologi och gör skillnad på människor.

Vår kamp bottnar i vår övertygelse och i vår ideologi - inte i vilken finansieringskälla vi har.

Jag ställer mig bakom vårt särskilda yttrande och samtliga våra reservationer. Jag yrkar dock bifall endast till reservation 16.

(Applåder)

Fru talman! Vi delar medkänslan, men vi delar tydligen inte övertygelsen om att vi behöver vidta alla de åtgärder som är möjliga för att stävja det ökade spelmissbruk som vi ser i vårt samhälle. Den särskilda måttfullhet som skulle skapa större utrymme för att komma åt just den aggressiva marknadsföring som Roland Utbult själv porträtterade väldigt väl i sitt anförande röstades ned, och KD var med och beslutade om det.

Den särskilda måttfullhet som vi ville införa skulle säkerställa att den här marknadsföringen inte når barn och unga. Det handlade om hur marknadsföringen skulle utformas för att inte framställa spel om pengar som någonting attraktivt, och det skulle skydda fler från just den här reklamen och marknadsföringen. Jag trodde att det Roland Utbult ville och önskade med sitt anförande var att just se åtgärder för att komma åt den här problematiken.

Om inte särskild måttfullhet är rätt väg att gå, vilka andra lösningar ser Roland Utbult för att komma åt just den problematik som han själv beskriver så väl?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Spelfrågor

Fru talman! Tack till ledamoten Roland Utbult för anförandet och för att han lyfter problematiken kring den aggressiva spelmarknaden, som drar in allt fler människor, inte minst unga, i spelmissbruk.

Jag blir därför lite förvånad och vill passa på att fråga Roland Utbult varför man väljer att inte ställa sig bakom förslaget om en mer måttfull marknadsföring av spel. Roland Utbult målar ju upp den här bilden av marknadsföringen och vad den innebär, hur den når fram till barn och unga och hur den drar dem som har ett spelberoende ännu djupare ned i spelmissbruket.

Ett sådant förslag presenterades av den tidigare S-ledda regeringen, men den nuvarande regeringen valde att inte gå vidare med det utan avslog delen om måttfullhet. Hur försvarar KD och Roland Utbult det?

Fru talman! Jag hoppas verkligen att vi inte kommer att ha ett scenario där barn och unga som nu faktiskt söker sig till idrotten inte kommer att knacka på och bli hänvisade till att ställa sig i kö för att man inte har fått bukt med anläggningsproblematiken och för att man inte har gjort så att föreningarna och idrottsrörelsen ska kunna rekrytera och utbilda nya ledare som ska kunna ta emot barn och unga. Jag hoppas verkligen att det inte blir så, men allt pekar ditåt. För de satsningar som ledamoten hänvisar till och som regeringen nu har gjort är en droppe i havet för att kunna bemöta den problematik som finns.

Dessa 700 miljoner hade kunnat bli början till en anläggningsfond som skulle kunna bemöta den problematik som vi ser runt om i vårt land. Det hade gjort att vi hade fått fler timmar i idrottshallarna, så att man hade kunnat öppna dörren för fler barn och unga att kliva in och få utöva sin sport. Idrottsrörelsen hade kunnat använda dessa pengar för att rekrytera fler ledare och ha mer tid till att göra det.

Jag har inte ens nämnt vilken administrativ börda som denna reform kommer att innebära för varje enskild förening. Den administrativa bördan kommer att ta tid från de ideella krafterna som egentligen ska vara ute och ta emot nya barn och unga.

Nej, jag måste tyvärr säga att jag tror att ni har börjat i fel ända. I stället för att bemöta de problem som finns har ni en prestigereform som ni vill visa upp och som ni tror ska vara lösningen på alla problem. Det kommer den tyvärr inte att vara.

Men vi kommer att stå här den dag som ni är beredda att överge denna reform och göra de riktiga satsningar som behövs för att stärka idrottsrörelsen och få fler barn och unga i rörelse.

(Applåder)

I detta anförande instämde Lawen Redar (S).

Fru talman! Detta är ett retoriskt knep som många använder sig av, alltså att man använder frågan till att hänvisa till någonting som har skett tidigare i stället för att stå för den politik som man bedriver här och nu.

Faktum är att regeringen styrs av Moderaterna med stöd av SD. Och faktum är att 2 miljarder kronor ska gå till att genomföra en reform som vi inte har sett röken av och som inte har bidragit till att ett enda barn har kommit i rörelse. Faktum är att alla kommuner skriker efter pengar för att kunna bemöta de problem som de ser i sina anläggningar och pengar för de behov som de har för att också bygga nya anläggningar.

700 miljoner kronor för denna reform hade kunnat vara starten för att bygga upp en ny anläggningsfond, någonting som vi faktiskt föreslog från Socialdemokraterna när vi såg att denna reform uteblev gång på gång. 1 miljard kronor i byråkrati, är det rimligt? Är det kanske dags för denna regering att lägga prestigen åt sidan och säga att detta blev mycket större än man hade tänkt? Dessa pengar kan komma till användning på ett helt annat sätt.

Min fråga är: Är det inte fräckt att gå fram med en reform som ser ut att utarma idrottsrörelsen och generella satsningar på idrottsrörelsen under många år framöver?

(Applåder)

Fru talman! Svensk idrott är i vårt samhälle en viktig och positiv kraft som vilar på en stark grund av frivillighet och ideellt arbete. Med 3,2 miljoner medlemmar i 20 000 ideella föreningar och 650 000 ledare är idrottsrörelsen Sveriges största folkrörelse med verksamhet i hela vårt avlånga land.

Idrott handlar inte bara om att utöva sport och skapa framtidens elitidrottare. Nej, idrott formar människor dagligen. Här tränas barn och unga i värden som samarbete, ledarskap och fair play - värden som är viktiga inte bara på idrottsplanen utan också utanför, i det vardagliga livet.

Idrottens betydelse för bättre fysisk och psykisk hälsa är allmänt känd. I en tid av ökat stillasittande och psykisk ohälsa i alla åldersgrupper, men främst hos barn och unga, är idrotten viktigare än någonsin.

Enligt Centrum för idrottsforskning är den grupp unga som rör sig minst också den grupp som är svårast att nå. Problemet är att de inte tilltalas av vare sig idrotten i skolan eller det som föreningsidrotten erbjuder. De uppfattar sig som exkluderade från den rådande idrottskultur som finns både inom idrottsföreningar och i skolan. Här behöver idrottsrörelsen ökade resurser för att kunna hitta nya och alternativa möjligheter till fysisk aktivitet som verkar inkluderande.

Fru talman! Svensk föreningsidrott skapar goda möjligheter till integration. Idrottens universella språk och dess förmåga att överbrygga kulturella och språkliga barriärer gör den till ett effektivt verktyg för att bygga broar mellan olika samhällsgrupper. Riksidrottsförbundet bedriver redan i dag en inkluderande verksamhet som bidrar till integration. Detta är en utveckling som vi socialdemokrater vill fortsätta stödja.

Fru talman! Vi socialdemokrater vill också att Sverige ska vara ett land där vi fortsätter fostra framtidens stora internationellt erkända idrottare. Sverige skulle vara väldigt mycket tråkigare utan Armand Duplantis, Zlatan Ibrahimovic, Charlotte Kalla och Sarah Sjöström och alla deras vinster. Sett till Sveriges storlek är det helt fantastiskt att vi kan stoltsera med så många internationellt erkända idrottare.

Men här finns också en hel del utmaningar. I en artikel i DN säger friidrottens förbundskapten Kajsa Bergqvist att det bara är en tredjedel av hennes VM-trupp på 32 personer som kan leva på sin idrott. Så ser det tyvärr ut inom många sporter. Många av de bästa idrottarna lever i dag under mycket knappa förhållanden.

Den förra S-ledda regeringen tillsatte utredningen om ett trygghetssystem för alla, som i juni 2023 presenterade förslag på alternativa sätt att beräkna en individs sjukpenninggrundande inkomst. Tyvärr har den utredningen hamnat i en byrålåda hos nuvarande regering, och ingen har sett röken av den. Vi socialdemokrater menar att unga idrottsutövare som vill satsa på sin idrott ska kunna känna samma trygghet som alla andra och omfattas av samma sociala försäkringar och framtida pensionsmöjligheter. Vi uppmanar regeringen att plocka fram denna utredning för att först och främst gå fram med de förslag som förbättrar förutsättningarna för många konst- och kulturutövare men också se över hur idrottsutövare kan omfattas av de förslag som finns i utredningen.

Fru talman! Idrottsrörelsen har i flera år lyft fram anläggningsfrågan som en av de största utmaningarna för idrotten i Sverige. Det gäller bristen på anläggningar och idrottsmiljöer samt det stora behovet av att renovera och tillgänglighetsanpassa redan befintliga. Bristen på anläggningar är en stor anledning till att barn och unga antingen inte får utöva sin idrott alls eller får göra det i mycket mindre utsträckning än önskat. En annan utmaning som idrottsrörelsen lyfter fram är det stora behovet av att utbilda och rekrytera ledare, inte minst unga ledare. Båda dessa utmaningar menar idrottsrörelsen är avgörande för hur rörelsen ska klara av att tillgängliggöra idrott för fler.

En praoelev, Linn, som jag träffade förra veckan här i riksdagen, berättade engagerat för mig om sin gymnastikklubb. Hon berättade att hon har idrottat hela sitt liv och därför vet hur mycket idrotten kan betyda. För henne är gymnastiken en fristad fylld av glädje och gemenskap, något hon vill dela med sig av till de barn som hon är tränare för. Hon berättade också att hennes gymnastikförening i dag har 1 210 aktiva medlemmar. Men de har också 1 000 barn och unga som står i kö till verksamheten, detta enbart på grund av lokalbrist och brist på tränare. Det här är inget unikt för Linns gymnastikklubb. I dag tvingas en tredjedel av barn- och ungdomsföreningarna att tacka nej till nya medlemmar på grund av brist på tid och plats.

Vi socialdemokrater vill se större omtag för att få bukt med anläggningsproblematiken. Den tidigare S-ledda regeringen genomförde en samordningssatsning på 80 miljoner kronor och utökade Centrum för idrottsforsknings uppdrag för att titta närmare på anläggningsproblematiken. Detta är dock inte tillräckligt. Kommunerna efterfrågar möjlighet till delfinansiering för nybyggnation och renovering av anläggningar. Det är också mot bakgrund av detta som vi socialdemokrater menar att frågan om en statlig idrottsanläggningsfond bör utredas skyndsamt.

Fru talman! Det är med hänvisning till de befintliga utmaningar som finns inom idrotten som vi socialdemokrater har svårt att förstå regeringens satsning på fritidskortet, som också ser ut att vara regeringens enda stora satsning på idrottsområdet. Det är en satsning på 700 miljoner som dessutom ständigt skjuts upp.

Jakob Forssmed sa i en interpellationsdebatt med mig förra veckan att vi snart skulle få se hur dessa pengar skulle användas. Nu har vi precis fått veta att regeringen avser att fördela ut 200 miljoner kronor av dessa 700 miljoner till bland andra Riksidrottsförbundet för förbättrad tillgång till idrottsanläggningar. Det är vi glada för. Regeringen har tagit till sig av den lösning som vi föreslog och hörsammat vårt förslag. Men var är resterande pengar, och vad ska de gå till?

Det här innebär inte att regeringen inte avser att fortsätta genomföra den dyra reform som fritidskortet är. Dyrt kommer det att bli. Nu när alla fem myndigheter som fick i uppdrag att förbereda införandet av fritidskortet återkommit med sina rapporter möts vi av häpnadsväckande siffror.

Försäkringskassan räknar i nuläget med kostnader på runt 700 miljoner kronor bara för de första åren. Utöver det framgår det i E-hälsomyndighetens rapport från januari att övriga myndigheter som arbetar med fritidskortet uppskattar kostnaderna till runt 239 miljoner kronor under kommande år. Sammanlagt handlar det om bara myndighetskostnader för närmare 1 miljard kronor.

Om vi då räknar på dessa siffror har vi 700 miljoner kronor för själva reformen, det vill säga de pengar som förhoppningsvis ska nå ut till barn och unga. Till det kommer 1 miljard kronor i byråkrati. Det innebär att för varje medlemskap som reformen är tänkt att ge stöd till "vaskas" ett medlemskap på grund av kostnader för byråkrati.

Fru talman! Vi socialdemokrater förstår regeringens ambition med fritidskortet. Dock menar vi att denna kostsamma reform riskerar att bli tandlös utifrån de befintliga utmaningarna och att den inte kommer att ge de effekter som regeringen önskar.

För vad sker när fler barn och unga kommer och knackar på hos en förening och vill bli medlemmar men i stället blir hänvisade till en kö som har tillkommit på grund av för få ledare eller på grund av den anläggningsproblematik som finns runt om i landet? Eller riktar sig denna reform främst till barn och unga som redan finns inom idrotten? Risken är att det är så här utfallet av reformen kommer att bli.

Om syftet med fritidskortet är att fler barn och unga ska idrotta och komma ut på meningsfulla aktiviteter samt att minska stillasittandet i denna målgrupp menar vi att fritidskortsreformen är att börja i fel ända.

Fru talman! Friluftsliv är en hörnsten i naturvårdspolitiken. Oavsett förutsättningar ska alla människor, däribland barn och unga, ha möjlighet att vistas i naturen och utöva friluftsliv med allemansrätten som grund. Vi socialdemokrater anser att förutsättningarna för människor att utöva friluftsliv ska fortsätta att utvecklas i alla delar av landet. Därför satsade vi socialdemokrater 250 miljoner kronor mer än regeringen på naturvårdsanslagen i statsbudgeten för 2023. Vi menade att anslaget skulle användas till insatser för skötsel och förvaltning av skyddad natur, bevarande och restaurering av biologisk mångfald och för att tillgängliggöra naturreservat och göra insatser för ett förstärkt friluftsliv.

Vi vill också stärka friluftsorganisationernas stöd till skolans verksamhet med friluftsdagar och utomhuspedagogik samt främja satsningar på utevistelse för barn och unga, inte minst barn i socioekonomiskt utsatta områden.

Fru talman! Svensk idrott och svenskt friluftsliv är unika. Det är folkrörelser som förenar sport med samhällsengagemang och som formar framtidens ledare. Vår roll som politiker är att vara lyhörda inför hur vi kan skapa de bästa förutsättningarna för dessa rörelser och agera därefter.

Med dessa ord yrkar jag bifall till reservation 1.

(Applåder)

Fru talman! Jag noterar att jag inte fick höra något om nya reformer som rör idrottsområdet. Det förstår jag eftersom fritidskortet verkar bli regeringens enda satsning på idrottsområdet. Det är en otroligt dyr och kostsam reform. Det är fråga om 700 miljoner enbart för reformen, för att få ut pengar till barn och unga, men det blir närmare 1 miljard i byråkratipengar.

Detta lämnar inte så mycket över för att genomföra andra reformer. Det är reformer som hade bemött de utmaningar som vi kan se i idrottsrörelsen i dag och som hade sänkt trösklarna för fler barn och unga att få komma in i idrotten.

Emma Ahlström Köster sa i replikskiftet med Amanda Lind att fritidskortet är steg ett, men jag kunde tyvärr inte begära replik. Det väckte såklart frågor hos mig. Vad är steg två eller steg tre? Därför är frågan till Roland Utbult: Vilka andra reformer ser Roland Utbult och regeringen framför sig?

Om det finns steg två och tre - men de kanske inte finns - varifrån ska pengarna tas? Kommer det att komma några fler generella satsningar på idrotten, eller kommer alla pengar att gå till en kostsam reform?

Fru talman! Nej, det är verkligen inte min avsikt att så tvivel. Jag tycker att siffrorna talar för sig själva, och de är oroväckande.

Jag förstår att det här är en prestigereform för Jakob Forssmed och regeringen, och jag har all respekt för det. Men jag tror att man också måste vara ödmjuk och realistisk och inse hur kostsam reformen blir och mäta det mot de effekter som man egentligen vill se. 1 miljard riskerar att brinna inne i byråkrati. Då måste man kunna ställa sig frågan om man kunde ha använt pengarna bättre.

Fru talman! Regeringens ekonomiska politik bidrar redan nu till att kommunerna har ett väldigt svårt ekonomiskt läge. De tvingas dra ned på platser på exempelvis kulturskolan, dit många barn och unga annars hade kunnat söka sig. Idrottsföreningar och andra föreningar har fått ökade kostnader, och hushållens ekonomi är extremt ansträngd. Allt detta sammantaget påverkar barns och ungas möjlighet till en meningsfull fritid. I stället för ett medlemskap i en idrottsförening hålls pengarna tillbaka.

Faktum är att 700 miljoner kronor har brunnit inne på grund av en utebliven satsning. Inga nya medlemskap har kommit till. Då är det relevant att fråga ministern om det är dags att tänka om.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Jag förstår verkligen att detta är ett sätt att tänka nytt. Som jag nämnde i mitt förra inlägg avsatte regeringen 731 miljoner kronor för att få fritidskortet på plats och möta de problem som Jakob Forssmed själv tog upp här. Pengarna har dock hitintills brunnit inne, och reformen har uteblivit. Detta har alltså inte bidragit till att få ett enda barn till i rörelse.

I april 2023 gav regeringen fem myndigheter i uppdrag att förbereda införandet av fritidskortet, och nu har myndigheterna återkommit med sina rapporter.

Försäkringskassan fick uppdraget att utreda och förbereda förvaltningen av ett utförarregister, det vill säga ett register över föreningar där fritidskortet kan användas. De skriver i sin rapport att de i nuläget beräknar kostnaderna till runt 700 miljoner kronor bara de första åren. I E-hälsomyndighetens rapport från januari står att kostnaderna för övriga myndigheter som arbetar med fritidskortet, alltså E-hälsomyndigheten, Folkhälsomyndigheten, Kulturrådet och MUCF, beräknas bli 239 miljoner kronor för de första åren. Sammanlagt pratar vi om myndighetskostnader på närmare 1 miljard kronor. Då pratar vi alltså inte ens om själva reformen - det som ska nå ut till barn och unga.

Det är häpnadsväckande siffror. Fritidskortet riskerar att bli en enormt dyr satsning som inte ger de effekter som regeringen och Jakob Forssmed hoppas på eller de förändringar som Jakob Forssmed själv nämnde nyss. Dessa pengar måste ju tas från någonstans. Det handlar om närmare 1 miljard kronor. Varifrån ska de tas? Kommer satsningen på fritidskortet att göra att man tar pengar från generella satsningar på idrotten? Kommer det att bli långsiktiga neddragningar på statens stöd till idrotten? Behöver idrottsrörelsen vara orolig?

Vi pratar om 700 miljoner för själva reformen, i alla fall som man har räknat på det hela hittills. Till det kommer närmare 1 miljard i byråkrati. Jag kanske har fel, men om jag räknar rätt innebär detta följande: För varje medlemskap som reformen ger stöd till vaskas ett medlemskap på grund av kostnader för byråkrati. Dessa pengar hade kunnat användas på ett helt annat sätt. De hade kunnat användas för att nå barn och unga i socialt utsatta områden, för att bygga fler anläggningar och för att ge de små föreningarna möjlighet att ägna sig åt annat än till exempel administrativa bördor, som detta förslag också kommer att innebära.

Jag undrar verkligen om det var detta - att vi skulle få kostnader på närmare 1 miljard kronor bara för byråkrati - ministern såg framför sig med denna reform.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaren på mina interpellationer.

Fritidskortet är i princip regeringens enda satsning på kultur och fritid för barn och unga. I sitt svar på min interpellation beskriver Jakob Forssmed fritidskortet som en av de största folkhälsoreformer som har gjorts på många år, men faktum är att det också är en utebliven reform. Bara 2024 avsatte regeringen 731 miljoner kronor för att få fritidskortet på plats. Detta är pengar som kunde ha använts för att bemöta verkliga utmaningar som idrottsrörelsen står inför. Låt mig ge några exempel.

Utan de hundratusentals engagerade ledare som finns runt om i landet skulle idrottsrörelsen stanna. Det finns i dag ett stort behov av utbildning och rekrytering av ledare, inte minst när det gäller ungdomar och unga ledare. Att rekrytera och behålla ledare är en stor utmaning för många föreningar, inte minst efter pandemin, då många lämnade sina uppdrag. En konsekvens av detta är att föreningar inte kan ta emot fler medlemmar. Barn och unga får stå i kö, ibland i flera år, för att få utöva sporten de önskar utöva.

Ett annat exempel är anläggningsfrågan. Idrottsrörelsen har i flera år lyft fram detta som en av de största utmaningar idrotten står inför i Sverige. Det gäller bristen på anläggningar och idrottsmiljöer samt de stora behoven av att renovera och tillgängliganpassa redan befintliga sådana. Bristen på träningstider och fungerande anläggningar är en stor anledning till att barn och unga antingen inte får utöva sin idrott alls eller får göra det i mindre utsträckning än önskat.

Herr talman! Vi socialdemokrater förstår regeringens ambition med fritidskortet. Dock menar vi att denna kostsamma reform riskerar att bli tandlös utifrån de befintliga utmaningarna. Om syftet med fritidskortet är att fler barn och unga ska idrotta och komma ut på meningsfulla aktiviteter samt att man ska minska stillasittandet i denna målgrupp är fritidskortet, menar vi, att börja i fel ända.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad sker när fler barn och unga kommer och knackar på hos en förening och vill bli medlemmar men i stället blir hänvisade till en kö som har tillkommit på grund av för få ledare eller på grund av den anläggningsproblematik som finns runt om i landet? Är det så att denna reform egentligen riktar sig till barn och unga som redan finns inom idrotten och redan är aktiva? Om det är detta som är syftet med reformen kanske den inte ska kallas för den största folkhälsoreformen på många år.

(Applåder)