Fru talman! Jag är alldeles nyss hemkommen från Vasaloppets vintervecka. Vasaloppet är världens äldsta och största långlopp på skidor. Den första tävlingen ägde rum år 1922, och då deltog 119 manliga skidlöpare. Förra året firade loppet 100 år, och i dag är det inga 119 utan 15 000, både kvinnor och män, som kör de nio klassiska milen mellan Sälen och Mora.

I helgen kunde jag själv tillsammans med andra åkare på en 30, 45 eller 90 kilometer lång bana uppleva den pirriga stämningen före loppet. Vi stakade oss fram i uppförsbackarna och hukade oss i nedförsbackarna för att till slut, med stor lättnad och stolthet, äntligen få ta emot den välförtjänta medaljen vid målgången i Mora.

Längs vägen hejades vi fram av peppande publik, föräldrar, syskon, grannar, äkta makar och vänner. På plats hade jag också glädjen att få se och uppleva de pigga och pirriga tonåringar som förberedde sig för Ungdomsvasan. Några gjorde sitt allra första skidlopp den dagen. Jag såg också veteraner som genomförde sitt lopp för kanske 40:e gången, med lika stort engagemang i år som alla tidigare år. Vilka förebilder dessa veteraner är för oss alla!

Idrotten spelar en otroligt stor roll för folkhälsan men också för gemenskapen och inspirationen. Kan hon så kan jag! Eller: Ska vi göra det tillsammans?

Fru talman! Jag har haft förmånen att växa upp i Skåne. Där är avstånden små och engagemanget för idrott och friluftsliv stort. Det stora utbudet av aktiviteter ger många valmöjligheter för barn och unga. Våra föreningar har också kunnat karva fram elitidrottare, som är ansikten utåt för hela Sverige. Tillåt mig nämna några: Ludvig Åberg i golf, Peder Fredricson i ridsport eller varför inte Truls Möregårdh i pingis. I Lund är handboll stort. I Svedala vill många spela tennis, och i Kävlinge står en ny simhall redo och färdig att användas till glädje för simklubben och medborgarna.

Men det är långtifrån alla regioner eller kommuner som har motsvarade utbud eller som investerar i dyra anläggningar och simhallar. Anläggningsfrågor är aktuella, har så varit i årtionden och är det även fortsatt. Under den förra regeringens tid gjordes mycket lite för att förbättra situationen.

Den nuvarande regeringen vill börja från början och ta nya grepp. Det är därför vi har gett Centrum för idrottsforskning uppdraget att göra en analys av tillgången till idrottsanläggningar med fokus på skolfastigheter. Låt oss börja där vi redan har en outnyttjad resurs!

Målet är att skapa större förståelse för och kunskap om tillgängligheten och möjligheten att nyttja de anläggningar som redan finns. I mitten av mars får vi ta del av vad utredningen har kommit fram till. Först när vi vet hur saker och ting ser ut kan vi tolka det och fatta kloka beslut om vad vi ska göra härnäst.

I höstas satsade regeringen 130 miljoner kronor extra för att öka tillgången till idrottsanläggningar runt om i landet. Med hjälp av dessa pengar har vi kunnat utöka stödet så att fler barn och unga har välkomnats in i idrottsgemenskapen.

Fru talman! Under den senaste tiden har många alarmerande och oroväckande rapporter kommit in om ökade kostnader för barn- och ungdomsidrott. För vårdnadshavare med idrottande barn och unga mellan 15 och 18 år har kostnaderna så mycket som fördubblats sedan 2003.

Det är många faktorer som gör att kostnaderna ökar, och vi känner alla till världsläget. Men det riskerar också att öka en redan ganska stor segregation mellan olika grupper när det kommer till just idrottande. Pengar är inte hela lösningen, men familjer som bor i socialt utsatta områden kan ha svårt att prioritera barnens aktiviteter när terminsavgifterna ibland konkurrerar med matkasse eller elräkning.

Under den förra mandatperioden, med socialdemokratiskt styre, såg vi detta fortskrida. Gapet mellan dem som redan hade ett stort engagemang i sin idrottsförening och dem som stod utanför blev ännu större. Ett stort antal barn står fortfarande långt utanför. Men den moderatledda regeringen låter dem inte längre stå vid sidan om. Den moderatledda regeringen tycker att alla barns hälsa är viktig. Alla barns fritid behöver berikas. Det är därför satsningen på fritidskortet skräddarsys för att på riktigt göra skillnad där det behövs som mest.

Fru talman! I Sverige ser vi också stor skillnad mellan flickors och pojkars idrottande. Pojkar deltar i fritids- och föreningsaktiviteter i högre utsträckning än flickor, och skillnaden ökar med åldern. I endast 14 av 290 kommuner idrottar flickor mer än pojkar. Det motsvarar 5 procent av kommunerna.

Dagens barn och unga rör sig alarmerande lite. Vi kan bara ana vad brist på fysisk aktivitet får för konsekvenser på lång sikt. På kort sikt ser vi redan en del av effekterna i form av ökad psykisk ohälsa, sömnsvårigheter och ökade svårigheter att koncentrera sig i skolan. Det är viktigt att hela samhället hjälps åt för att fler, oavsett bakgrund, bostadsort och kön, hittar till och stannar kvar i föreningslivet.

Fru talman! Vi vet att personer med funktionsnedsättning möter hinder och utmaningar redan innan de kan påbörja sin parasportträning. Dessa hinder behöver vi alla hjälpas åt att minimera, för individens hälsas och välbefinnandes skull men också för alla de samhällsvinster som varje självständig och aktiv individ genererar. Därför behöver vi göra mer för att sprida kunskap, öka samarbetet och inspirera de parasportutövare som framgångsrikt visar vägen och visar att det går.

Fritidsbanken tilldelas medel om 10 miljoner kronor för att möjliggöra ett brett utbud av parasportutrustning. 1,8 miljoner artiklar lånades ut av Fritidsbanken bara förra året. Det var dubbelt så mycket som året före. Det visar på den stora efterfrågan på idrottsutrustning för alla barn och unga, också parasportutövare.

Fru talman! Kammaren har även att behandla frågor om matchfixning. Att stävja brott är ett av regeringens absolut mest prioriterade områden. Det gäller även inom idrott. Därför har vi vidtagit en rad åtgärder för att försvåra fusk och matchfixning vid spel och tävling. Som framgår av svaret vid Miljöpartiets yrkande har ett matchfixningsråd inrättats. Spelinspektionen, Regeringskansliet, polis, åklagare, spelbranschen och Riksidrottsförbundet samverkar nu för att utbyta erfarenheter och förbättra samarbetet för att motverka just matchfixning.

Men matchfixning känner inga nationsgränser. Även om vi förbättrar samarbetet här i Sverige behöver vi blicka längre ut. Den moderatledda regeringen har beslutat att ansluta Sverige till Macolinkonventionen, något som den förra regeringen talade sig varm för men inte lyckades prestera eller få gjort på åtta år. Detta är en milstolpe i kampen mot den organiserade brottsligheten inom sport och spel.

Fru talman! Fritidsaktiviteter, även utan tävlingsmoment, fyller en viktig funktion för såväl barn som vuxna genom hela livet. Att ströva, vandra, paddla, jogga eller cykla i skog och mark bidrar till bättre hälsa och social gemenskap. Det har en positiv, mätbar, påverkan på stress och bidrar till ökad kunskap om natur, miljö och vårt vackra land.

Det ökade anslaget till Friluftsorganisationerna har bidragit till att fler har hittat ut, hittat en mening och fått ny kraft. Naturen är en källa till välbefinnande och läkande. Det är därför jag gärna lyfter fram ledarledd barn- och ungdomsverksamhet utomhus men också projekt där friluftsliv på recept har gett fantastiska resultat. Moderaterna är mycket aktiva i friluftsfrågor. Vi är övertygade om att friluftslivet spelar en viktig roll i ett aktivt men även balanserat liv.

Fru talman! Jag önskar att alla barn och unga nu, men också i framtiden, får växa upp i en trygg miljö med en aktiv fritid. Rörelse och fysiska lekar ska vara en självklar del av våra barns vardag. Idrotten ska vara ett medel för att utvecklas och bygga friska och starka fysiska kroppar. Föreningslivet bjuder in till äventyr, gemenskap och vänner – kanske för livet. Det handlar om ett Sverige som även i framtiden kan nå idrottsliga framgångar i världsklass. Heidi Andersson i armbrytning, Sarah Sjöström i simning, Anna Benson i parasportskytte och Alexander Isak i fotboll är bara några svenska framgångsrika idrottspersonligheter att inspireras av.

Jag företräder stolt en regering som har en tydlig idrottsprofil och en minister som ser vårt idrottsliga arv, som har stor potential även framåt. Men allt börjar med en inbjudan till idrott och rörelseglädje. Därmed vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan och kommentarerna. Vi delar engagemanget för friluftsaktiviteter och att vara ute i naturen. Men vi representerar två olika partier med två olika ingångar till närmandet till naturen.

Den moderatledda regeringen tror att vi kan göra två saker samtidigt. Vi tror att man kan vara nära och vistas i naturen, bo och verka där, och samtidigt ta hand om den. Det är inte säkert att ledamoten och jag delar den bilden.

Ledamoten ska veta att vi absolut tror på kunskap i samband med att ny natur antas. Barnen behöver få lära sig hur man sköter allemansrätten och hur man städar, håller rent och vårdar. Det kan också handla om hur man ska klä sig och verka under olika årstider med respekt för djur och natur.

Att undanhålla en stor del av naturen, eller att inte vistas där alls, tror jag inte är lösningen. En ganska stor del av lösningen är kunskap om hur vi ska ta hand om och vårda miljön.

Det är tydligt – och jag tror att ledamoten känner till detta – att man får kärlek till naturen när man är i den. Om vi vill att fler ska vårda miljön och naturen behöver vi lära dem att hantera den och att vara i den.

Fru talman! Ledamoten Berglund och jag delar som sagt engagemanget för de här frågorna, men vi ser helt olika på dem.

Jag uppfattar ledamoten Berglund som att skydd är lika med att vi inte är på en plats. Han beskriver en verklighet med orörd natur som vi per automatik kommer att förstöra när vi är där. Jag menar att skydd är mycket mer än att inte vara på en plats. Det är också att hantera platsen och att känna till den. Det kan även vara att vistas där och bidra på olika sätt.

Ledamoten Berglund säger att en stor del av befolkningen tycker att detta är katastrofalt, men det jag hör är snarare att människor känner att de vill nyttja vår natur mer och vistas i den, vårda den och ta hand om den. Då måste människor också få tillgång till den – givetvis på ett balanserat sätt.

I utredningar som vi inte behöver nämna vid namn här har det pratats om att man ska stänga av stora delar av norra Sverige. Detta skulle absolut kunna innebära att människor inte får vistas där. Det tycker jag inte är rätt väg att gå. Vi behöver i stället hitta en möjlighet för människor att nyttja naturen och att vara och bo i den. Detta ska dock ske under kontrollerade former samt med respekt för och kunskap om natur och miljö.

(Applåder)

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Jag ska ägna hela mitt anförande åt en av de största reformerna på länge som syftar till att få barn och ungdomar i rörelse och stärka deras möjlighet till en meningsfull fritid. Det handlar om fritidskortet. Emma Ahlström Köster redogjorde utmärkt väl för de övriga förslag regeringen har kommit och kommer med.

Fritidskortet är flaggskeppet bland regeringens civilsamhällesreformer. Det riktar sig till barn mellan 8 och 16 år och ska användas för att betala ledarledda fritidsaktiviteter anordnade av godkända utförare. Syftet är att få in barn och unga från socioekonomiskt utsatta områden i föreningsaktiviteter, och därför kommer fritidskortet att finnas i två versioner: ett allmänt om 500 kronor per barn och år, och ett särskilt om 2 000 kronor.

Det handlar inte bara om aktivitet utan om att känna gemenskap och sammanhang. Att uppleva en känsla av sammanhang, bli sedd och få ett uppdrag ansåg den kände sociologen Aaron Antonovsky vara livets mening, mänskligt sett.

Fru talman! Det ska bli intressant att höra vad andra partier har att anföra mot att stödja barns ökade aktivitet och rörelse, kortare skärmtid, bättre sömn och meningsfulla gemenskap. Jag avundas inte dem som är emot fritidskortet när de ser hur denna kristdemokratiska baby tar sina första steg mot, vad jag tror, succé.

Fritidskortet är en av de mest granskade satsningarna. Från första början framfördes farhågor från bland andra olika partier om att systemet skulle kunna missbrukas och att pengar som skulle göra det möjligt för barn att spela badminton, trombon eller något annat i stället skulle hamna i de kriminella gängens fickor.

Det är inte konstigt att man ser risker framför sig med tanke på hur den organiserade brottsligheten har tillåtits breda ut sig i Sverige. Men mot just den bakgrunden har vi skapat en genomtänkt modell för att minimera denna risk. Alla föreningar och verksamheter där fritidskortet kan användas ska samlas i ett utförarregister, och för att ingå i detta register måste verksamheten som regel ha funnits i fem år. Undantagna är Riksidrottsförbundets föreningar.

Alla föreningar som ingår i utförarregistret behöver vara godkända mottagare av statligt stöd innan de kan komma i fråga. De har alltså genomgått en kontroll för att kunna göra det här.

Därutöver kommer Försäkringskassan att göra ytterligare riktade kontroller av de föreningar som finns utanför Riksidrottsförbundet och Kulturskolan. Då handlar det om att kontrollera att utförarna bedriver regelbunden ledarledd fritidsverksamhet, har goda rutiner för sin ekonomi, inte har skulder som förening och så vidare.

Kontrollerna stärks från och med nästa år tack vare att regeringen har infört ett nytt och skarpare demokrativillkor. Det nya villkoret arbetas nu in i alla bidragsförordningar som reglerar stöd till civilsamhället.

Det är också värt att påminna om att fritidskortet är att betrakta snarare som en rabattkupong som bara kan användas i ett enda syfte än som en pengamässig utbetalning, så som är fallet i andra stödsystem. Dessutom är summan för fritidskortet – 500 kronor respektive 2 000 kronor per år – betydligt lägre än andra stöd, vilket innebär mindre incitament för avancerade brottsupplägg.

Fru talman! Med de utmaningar vi har som land är det samtidigt inte ett alternativ att bara fortsätta som förut. Det finns alltför mycket av stillasittande och ensamhet bland våra barn och unga, det finns alltför många som hoppar av sin idrott när de märker att föräldrarnas ekonomi inte klarar av den och det finns grupper av barn som vi inte når med de arbetssätt och stöd som använts hittills. Fritidsaktiviteter ska inte avgöras av plånbokens storlek.

Hur når vi då fram till barnet? Fritidskortet riktas tydligt direkt mot barnet och familjen för att vi ska nå fler och det ska bli en tydlig avlastning för den privata ekonomin för barn i ekonomisk utsatthet. Samtidigt ska det bara kunna användas till fritidsaktiviteter.

Fritidskortet säkerställer att föräldrar inte behöver ligga ute med pengar och krångla med att lämna in kvitton i efterhand. Det skulle bli särskilt bekymmersamt för familjer som lever i en ekonomiskt svår situation. Något som vi har lärt oss från Norge är att det inte fungerade bra. Det krävs en betalfunktion som i stället fungerar som ett slags rabattkupong. Detta möjliggör ett differentierat fritidskort så att barn i utsatthet får ett större belopp än övriga.

Det behövs en app där man enkelt kan gå in och använda kortet för att betala olika aktiviteter. Ansökan och användande av kortet sker samtidigt med några enkla klick i appen.

Fru talman! Det jag sa om att det här är Kristdemokraternas baby bygger på en av grundpelarna i vår ideologi: omsorgen om den utsatte. Jag arbetade med hemlöshet under tio år i Räddningsmissionen i Göteborg innan jag kom till riksdagen 2010. Jag såg de fattiga som Moder Teresa kallade de fattigaste av de fattiga – de hemlösa. Där fanns också barn som vi såg levde i enorm utsatthet. Det här har för alltid satt sig i mitt inre.

Vi har en utbredd fattigdom i Sverige. För bara en vecka sedan talade jag med en man som var glad för fritidskortet. Han visste att summan var 2 000 kronor. Jag vet inte hur han hade fått reda på det – om det var genom att han hade lyssnat på oss här eller på annat sätt. Han var glad för att dessa pengar skulle göra det möjligt för hans barn, eller om det var hans barnbarn, att komma in i en aktivitet.

Kära ledamöter av Sveriges riksdag – folkets främsta företrädare! Ställ upp för barnen och för fritidskortet, som ger möjlighet till ett meningsfullt liv för många!

Till alla föräldrar till barn mellan 8 och 16 år: Från och med den 1 oktober är det tänkt att du som vårdnadshavare ska kunna börja ansöka i appen och använda fritidskortet. Välkommen att göra det!

(Applåder)

Fru talman! När det gäller skeppet som seglar på havet vet jag inte om jag faktiskt sa så, men jag kan garantera ledamoten att om det är något jag kan så är det att befinna mig på havet. Där har jag vuxit upp, och jag hoppas att det är en liknelse som ändå kan säga något.

När det gäller Lagrådets yttrande ser jag på det så här: Det som ledamoten ser som skarp kritik som man inte kan komma förbi ser jag, med glädje, som en möjlighet att förbättra produkten.

Det finns två punkter som Lagrådet kritiserar. Den ena är namnet, fritidskortet, och den andra är att Lagrådet tycker att det hela är lite ospecifikt. Men detta betyder att man nu kan sätta igång. Nu kommer Forssmed och gänget att fixa till de saker som är lite ospecifika, och jag ser med glädje fram emot att de ska ta sig an detta.

Jag tycker att det är bra att Lagrådet kommer med sin kritik, för då finns verkligen en möjlighet att förbättra saker. Det kanske var rena turen att de hittade vissa delar, om det nu fanns svagheter, för dem skulle vi få problem med längre fram. Det finns alltså en stor möjlighet här, och jag ser det som positivt att de pekade på vissa saker.

Fritidskortet är namnet på produkten. Även om det inte är ett speciellt kort är det i alla fall det namn på produkten som vi använder.

Fru talman! Intresset från Socialdemokraterna, från Azadeh Rojhan och andra, är ju enormt här. Jag tycker att det är fantastiskt. Man har verkligen läst på vad det handlar om, och det är bra.

Jag har sett vad Socialdemokraterna satsar på i stället för fritidskortet. Det är ungefär lika mycket pengar, men det är liksom det här som vi alltid har kört med. Vi tänker nytt här – nu är det nya tankar och nya försök att nå barnen, inte minst de utsatta.

Jag får en bild framför mig när man talar om att segla och att det här skeppet kan sjunka. Vasaskeppet, som vi har besökt och så där, ser vi göteborgare som ett totalt misslyckande. Själva skeppet blev ju verkligen en katastrof. Men vad var det som hände egentligen? Jo, sedan tog man upp skeppet, och i dag är det rena succén. Eller hur? Det låg på botten, för den som vill ha den bilden att det här skulle gå till botten, och sedan lyftes det upp. Jag vet inte hur många miljoner det är som besöker det misslyckade Vasaskeppet. Jag tycker att det är helt fantastiskt.

Låt oss alltså inte måla en alltför svart bild av fritidskortet, utan låt oss se tiden an! Även om det finns kritik, vilket kan vara bra, kanske det så småningom blir en lika stor succé som Vasaskeppet.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för ett engagerat anförande!

Ledamoten Rojhan beskriver fritidskortet som regeringens enda svar på de problem jag tror att vi delar och ser gemensamt på. Men det är absolut inte sant. Jag vet inte om jag var otydlig i mitt elva minuter långa anförande, där jag lyfte fram några av de saker vi gör. Jag ska därför ta tillfället i akt att ta upp några till.

Bland annat skickar vi riktade medel – pengar – rakt i famnen på de organisationer som främjar rörelse och aktivitet. Ledamoten Azadeh Rojhan får gärna också läsa in sig på Idrottslyftet, som siktar in sig på precis den grupp som står allra längst bort: de familjer och de barn som inte har idrott i sin egen familj. Förebilder kommer till hemmet eller finns i de områden där de inte finns naturligt. Om vår politik hade varit verklighet när ledamoten växte upp hade hon förmodligen blivit inkallad, eller inlockad, i idrotten via en sådan.

Vi minskar också skärmarna i skolan. Mindre skärmar, och mer böcker. Vi tror att skärmen är ett problem som håller barn och unga ifrån att ägna sig åt rörelse och aktivitet.

Vi har också upprättat en kunskapsplattform tillsammans med Centrum för idrottsforskning, där vi fortsätter att kartlägga problematiken kring anläggningar.

Jag skulle vilja ställa den här frågan till ledamoten Azadeh Rojhan: Hur många ministrar inom idrottsområdet avverkade Socialdemokraterna under sin tid vid makten? Azadeh Rojhan menar ju att vi skulle vara spretiga och inte komma fram till sak.

Fru talman! Jag måste tyvärr säga att ledamot Rojhan far med osanning, för det här är inte den enda satsning som regeringen gör. Regeringen menar att skolan, sjukvården och civilsamhället behöver hjälpa till. Det här må kosta pengar, och då är det lustigt att en socialdemokrat inte tycker att de pengarna ska gå till barn och unga som står allra längst ifrån.

Jag vågar fortsatt, med en dåres envishet, mena att satsningen Idrottslyftet, som jobbar med att nå dem som står längst bort, hade nått ledamoten om hon hade varit barn vid den tidpunkten. Det handlar om pengar till rörelsefrämjande aktiviteter. Det handlar om idrottslyft för att nå dem som står längst ifrån och om minskade skärmar i skolan. Det handlar om pengar för att upprätta ett kunskapsforum för anläggningar och miljöer.

Det kan komma som en nyhet för Azadeh Rojhan att 30 procent av de skollokaler och miljöer som vi kan använda till idrott i dag står tomma. Låt oss börja där och använda de resurser vi redan har så att färre barn och unga ska behöva stå vid sidan av och vänta på en stor reform som Socialdemokraterna lovar. Låt oss använda resurserna här och nu så att vartenda barn kan bjudas in till idrotten.

Jag noterade också att ledamot Azadeh Rojhan inte svarade på min fråga: Hur många socialdemokratiska ministrar krävs det för att inte landa i något av de kloka och konkreta förslag som den här regeringen presterar? Det var fyra ministrar på åtta år, och de kom inte i närheten av de fem saker jag lyfter fram.

Fru talman! Idrott och friluftsliv spelar en central roll i vårt samhälle. De bidrar inte bara till folkhälsan utan också till gemenskap och sammanhållning. Sverigedemokraterna ser idrotten som en viktig del av vår kultur och vårt samhälle, och vi vill säkerställa att alla har möjlighet att delta, oavsett fysiska hinder eller ekonomiska förutsättningar.

Vi anser att idrottsrörelsen ska få de resurser som krävs för att kunna bedriva sin verksamhet på ett tryggt och hållbart sätt. Därför föreslår vi att en lokal- och anläggningsfond inrättas för att säkerställa att idrottsanläggningar runt om i landet håller hög standard och är tillgängliga för alla.

Jag och Sverigedemokraterna var först med att motionera och budgetera för en lokal- och anläggningsfond. I dag har näst intill alla partier tagit efter och har liknande förslag. Dessutom förespråkar Riksidrottsförbundet också att en sådan fond bör införas.

Utöver detta vi vill också att en översyn av skattereglerna för idrottsrörelsen ska ske för att underlätta för föreningar att bedriva sin verksamhet.

Parasporten är en viktig del av idrottsrörelsen, och vi måste säkerställa att personer med funktionsnedsättning har samma möjligheter att delta i idrott som alla andra. Vi föreslår därför att en nationell strategi för parasport tas fram och att en inventering av tillgänglighetsanpassade idrottsanläggningar genomförs.

Vi vill också se en satsning på specialutrustning för parasport för att underlätta för dessa idrottare. Specialutrustning är i dag ett stort hinder för alla dem som vill börja idrotta. Idrottsutrustning inom parasporten är, till skillnad från utrustningen för oss som inte behöver specialanpassning, anpassad utifrån individens behov och funktionshinder. Det är därför det är så dyrt. Detta pratade vi en hel del om i Paris under Paralympics, som jag hade möjlighet att besöka i somras, tillsammans med några andra här i rummet. Vi pratade dels med förbundet, dels med en del lagledare.

Friluftslivet är en annan viktig del av vårt samhälle, och det bidrar till både fysisk och psykisk hälsa. Vi lever i ett samhälle där vår generation är den mest stillasittande någonsin. Det är bra att regeringen nu reglerar skärmtid och att vi har en debatt som uppmärksammar problemet. Vi måste röra oss mer, och därför är det glädjande att se ökade satsningar på friluftslivet. Det här gäller särskilt för barn men även för äldre personer. Här har vi nämligen en grupp vi gärna och ofta glömmer.

I den digitaliserade värld vi lever i har vi en generation som känner sig bortglömd och utelåst från omvärlden. Men i naturen behöver vi inga digitala medel, utan där räcker det med promenadvänliga skor och en ryggsäck med fika i. Regeringen har nyligen beslutat att avsätta 19 miljoner kronor för att stödja rörelsefrämjande organisationer och friluftslivet. Detta är ett steg i rätt riktning, men vi anser att mer behöver göras för att främja friluftslivet och göra det tillgängligt för alla. Här kommer vi att fortsätta att trycka på regeringen.

För att ytterligare stärka arbetet med att främja fysisk aktivitet föreslår vi att ett nationellt kompetenscenter för fysisk aktivitet inrättas vid Folkhälsomyndigheten. Detta center ska fungera som en kunskapsförmedlare och stödja insatser för ökad fysisk aktivitet i hela landet.

Fru talman! Bekämpning av idrottsrelaterad brottslighet är tyvärr något som vi tvingas ägna oss åt och måste lägga mer tid och resurser på. Polismyndigheten har identifierat att organiserad brottslighet utgör ett växande problem även inom idrottsrörelsen. För att idrott ska kunna fortsätta att vara en positiv kraft i samhället krävs det att den skyddas mot brottslighet och får stöd från relevanta myndigheter.

Jag och Sverigedemokraterna var tidiga med att kräva att Sveriges regering skulle skriva under Macolinkonventionen. Den förra regeringen, och dessutom den förrförra, vägrade. Men tack och lov kom Tidöregeringen till i skott, och nu har vi äntligen signerat den. Jag kan erkänna att min telefon och min mejlkorg gick varma den dagen, med många tack.

I kombination med det fokus som denna regering dessutom har på att bekämpa all kriminell verksamhet och brottslighet kommer det här att ge effekt. Kriminella handlingar har inget att göra inom vare sig idrotten eller samhället. Regeringen har beslutat att tilldela Riksidrottsförbundet ett årligt bidrag på 10 miljoner kronor för att stärka arbetet mot idrottsrelaterad brottslighet. Detta är en viktig satsning, om än inte tillräcklig, som vi kommer att stödja fullt ut.

Avslutningsvis, fru talman: Idrott och friluftsliv är grundläggande för ett hälsosamt och sammanhållet samhälle. Sverigedemokraterna kommer att fortsätta att arbeta för att stärka dessa områden och säkerställa att alla har möjlighet att delta. Vi vill helt enkelt se ett Sverige där idrotten och friluftslivet blomstrar.

Det här är min sista debatt som talesperson för idrottsfrågor. Jag vill nämna en sak som jag är otroligt stolt över och som jag nämnde i början av mitt anförande, nämligen LOA-fonden. Jag måste vara den första som motionerade om den i denna riksdag, och vi var det första parti som budgeterade för den. Nu är utskottet nästan enigt och tycker nästan likadant, men man kommer tyvärr inte till skott. Jag hoppas verkligen att vi snart kommer att få se en LOA-fond även här i Sverige.

Jag yrkar bifall till reservation 11.

(Applåder)

I detta anförande instämde Rasmus Giertz och Daniel Lönn (båda SD).

(forts. § 12)