Linnéa Wickman

Herr talman! När nu EU äntligen är tydligt och begär ett omedelbart eldupphör för att kunna förse den hårt prövade civilbefolkningen på Gaza med nödhjälp är det olyckligt att det i riksdagens kammare inte går att få ett tydligare besked från statsrådet. Vi är alla starkt påverkade av de nyheter vi får ta del av, och vi ser att den internationella rätten på många sätt utmanas i kriget mellan Hamas och Israel.

Kommissionens arbetsprogram 2024

Statsrådet nämnde det humanitära biståndet. Nyligen bekräftade Sida att inte en enda krona av det svenska utvecklingsbiståndet har gått till Hamas, och en översyn på EU-nivå har kommit fram till samma sak. Kommer Sverige utifrån detta att omgående återuppta utvecklingsbiståndet? Det går ju till de krafter i Palestina som arbetar för demokrati, mänskliga rättigheter, flickors och kvinnors rättigheter, ja, allt det Hamas inte står för. Vi behöver arbeta för att stärka dessa krafter samtidigt som vi kräver ett omedelbart eldupphör.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för att hon deltar i debatten; det är mycket uppskattat.

Det är en apokalyptisk situation. Så beskriver FN:s livsmedelsprogram situationen för de över 2 miljoner palestinier som just nu är fast på Gazaremsan. Enligt FN måste det till ett omedelbart eldupphör för att man över huvud taget ska kunna förse Gazas civilbefolkning med nödhjälp. Som nämndes tidigare i debatten har nu också den höga representanten Josep Borrell gått ut med att även EU ser att det krävs ett omedelbart eldupphör. I utrikesutskottets utlåtande över arbetsprogrammet nämns också fred i Mellanöstern som ett aktuellt och viktigt område. Detta kommer säkerligen också dominera dagordningen på utrikesområdet en bit in på 2024.

Min fråga till EU-ministern är kort och gott: Stöder också den svenska regeringen ett omedelbart eldupphör?

Fru talman! I EU-kommissionens arbetsprogram för 2024 redogör EU-kommissionen för sina politiska prioriteringar för året och de initiativ till ny lagstiftning och andra åtgärder som man planerar att lägga fram. Just det arbetsprogram som vi debatterar i dag avser en särskilt kort period med tanke på det EU-val som äger rum om bara sex månader, och nuvarande EU-kommission har ett mandat fram till och med oktober. Antalet nya initiativ är därmed mindre än ett normalår, och fokus läggs framför allt på att förhandla klart sådant som har lagts fram tidigare och ännu inte har gått i mål i lagstiftningsprocessen.

Jag tänkte i mitt anförande framför allt fokusera på hur Socialdemokraterna ser på de områden som berörs i utrikesutskottets utlåtande över arbetsprogrammet.

"Nå resultat i dag, stå redo i morgon" är, fru talman, rubriken på 2024 års arbetsprogram. Det är en ganska bra sammanfattning av både ambitionerna och EU-samarbetets utmaningar. Att vara robust och stå redo för utmaningar både här och nu och för morgondagens EU har väl sällan varit så angeläget. I en orolig omvärld med geopolitiska spänningar, en samtid som präglas av multipla utmaningar och sammanlänkade kriser, en världsomspännande pandemi, en akut klimatkris, krig på vår kontinent där Rysslands oprovocerade, olagliga och orättfärdiga krig i Ukraina alltjämt pågår, är det tydligt att EU:s motståndskraft och förmåga att hålla samman är av avgörande betydelse på alla de områden där vi tillsammans är starkare som union än som enskilda länder.

EU-samarbetet har prövats hårt under de senaste åren. Det starka stödet till Ukraina för att de ska vinna freden och det historiskt stora antalet sanktionspaket mot Ryssland som kommit på plats visar också på betydelsen av ett EU som står upp för mänskliga rättigheter och internationell rätt i en värld där den regelbaserade världsordningen utmanas på många håll av krafter som i stället vill att den starkes rätt ska få råda.

Fru talman! Ukrainas sak är vår, och medan det ukrainska folket kämpar sig igenom ännu en krigsvinter måste vi som en stark europeisk röst vara uthålliga och tydliga i vårt stöd till Ukraina - politiskt, militärt, humanitärt och rättsligt - så länge som det krävs. Detta kommer bara att bli än mer angeläget vid ett utdraget krig som Putin hoppas ska trötta ut den europeiska solidariteten och skapa större ytor för splittring än vad vi hittills sett. Att inte låta detta bli ett växande problem är en kärnfråga för EU. Samtidigt måste arbetet fortsätta med ett särskilt fokus på att hindra kringgående av de sanktioner som kommit på plats i ett stort antal sanktionspaket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommissionens arbetsprogram 2024

Samtidigt som kriget pågår genomför Ukraina också ett imponerande reformarbete och arbetar med att återuppbygga landet. En viktig fråga kopplat till både återuppbyggnad och ansvarsutkrävande är hur frysta och immobiliserade ryska tillgångar kan kanaliseras tillbaka till Ukraina. Den svenska arbetsgruppen har gjort ett betydelsefullt arbete, men nu är det avgörande att EU-kommissionen skyndar på sitt arbete för att komma framåt enligt det uppdrag som man har fått och att man inte stannar vid att enbart fokusera på avkastningen från tillgångarna utan också hittar en rättslig väg framåt som accepteras brett för att använda de faktiska tillgångarna. Vi vet att det kommer att behövas när Ukraina ska återuppbyggas.

Fru talman! Ett unisont stöd till Ukraina kommer att utgöra ett centralt område som kommer att prägla EU-arbetet och ställningstaganden under en lång tid framöver. Att förbereda unionen internt och externt för att fungera fullt ut med fler medlemsländer kommer att vara ett annat av dessa områden. Det är välkommet att Ukraina och Moldavien nu har rekommenderats att inleda medlemskapsförhandlingar. Att utvidga EU med fler medlemsländer i unionen är bland de starkaste och viktigaste verktygen vi gemensamt har för att driva på för stärkt säkerhet, demokrati och rättsstatens principer i en tid när det säkerhetspolitiska läget inte har varit lika illa sedan andra världskrigets dagar.

Socialdemokraterna menar att vi måste slå vakt om den meritbaserade processen som vägen till medlemskap kräver, inte låsa fast processen i hur snabb den måste vara utan snarare fokusera på att den ska vara korrekt och stödja kandidatländer att ta de nödvändiga stegen i form av de reformer som krävs - inte minst ekonomiskt och på rättsstatens områden.

Kandidatländer måste kunna lita på att om de grundligt genomför allt det som krävs, då ska de också slutligen välkomnas som medlemmar i unionen. Då kommer det också an på befintliga medlemmar och unionen som sådan att kraftigt markera och agera när befintliga medlemsländer undergräver de värderingar som EU vilar på och går bakåt när det gäller demokrati och rättsstatens principer. Vi ska ställa lika hårda krav på de länder som vill bli medlemmar i EU som på de länder som redan är medlemmar att dela och värna unionens grundläggande värden. Det blir en otroligt viktig fråga att säkerställa EU:s verktyg på området också med fler medlemsländer.

Fru talman! På många sätt är diskussionen om vilka interna förändringar och anpassningar som krävs av EU vid en större union i sin linda. Det kommer att bli väldigt intressant att ta del av EU-kommissionens analys av vilka anpassningar man initialt anser behövs av EU:s politik och institutioner, som finns med som ett initiativ i arbetsprogrammet för 2024. För att EU ska vara kraftfullt i sin gemensamma utrikespolitik anser vi socialdemokrater att det inom ramen för utrikes- och säkerhetspolitiken gällande mänskliga rättigheter och sanktioner ska vara möjligt för rådet att fatta beslut med kvalificerad majoritet i stället för att kräva enhällighet. Det är ett bra steg framåt för att öka möjligheterna att effektivt fatta beslut, men det är mycket viktigt att påpeka att denna förändring inte ska eller behöver ske i en ny översyn av EU:s fördrag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommissionens arbetsprogram 2024

Likväl innebär också utvidgningen en ekonomisk påverkan. Det är positivt utifrån att vi får en större inre europeisk marknad och kan främja ekonomisk utveckling och ökat välstånd för många människor. Men också där måste vi stå fast vid en budgetrestriktiv linje där omfördelning av budgetmedel förordas framför att tillföra mer medel liksom att inte öppna för att ge EU beskattningsrätt.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag lyfta fram den del av arbetsprogrammet som berör området Ett starkare Europa i världen.

I arbetsprogrammet pekas arbetet för att stärka strategiska och gynnsamma partnerskap med afrikanska länder ut som ett av de initiativ som EU-kommissionen kommer att arbeta vidare med inom ramen för det nya arbetsprogrammet. Global Gateway är en bärande del av detta och kommer att bli än viktigare för att bidra till stora investeringar för hållbar utveckling som utgår från respekt för mänskliga rättigheter, lokalsamhällets behov och att uppnå de globala målen i Agenda 2030-arbetet.

Det är otroligt viktigt att växla upp det här arbetet, och det är välkommet att det nämns i arbetsprogrammet eftersom det är ett arbete som vi vet behöver fortsätta växlas upp och kopplas samman med utvecklingen för demokrati och mänskliga rättigheter i en värld där det är tydligt att vi är beroende av varandra och där vår vardag på så många sätt påverkas av vad som sker i vår omvärld. EU har ett arbete att göra för att växla upp på den afrikanska kontinenten och i andra delar av världen.

Jag vill avsluta med att yrka bifall till utskottets förslag till utlåtande.

(Applåder)

Fru talman! Dödsskjutningen av två svenskar iklädda sina vackra blågula fotbollströjor i Bryssel den här veckan är ytterligare ett exempel på terrorns vidriga och meningslösa våld. Det är ett angrepp på Sverige och våra grundläggande värderingar. Våra tankar och vårt djupa deltagande är förstås med offren och deras anhöriga.

Sedan flera veckor tillbaka har vi i Sverige en höjd terrorhotnivå. I Frankrike har man också höjt beredskapen för nya terrorhot efter det fruktansvärda mordet på en lärare. Vi måste tillsammans inom EU arbeta långsiktigt, intensivt och gränsöverskridande för att vi tryggt ska kunna fortsätta att röra oss fritt på våra gator utan att ständigt vara rädda.

Min fråga till EU-ministern är därför: Hur kan vi i EU arbeta tillsammans för att minska grogrunden för religiös och politisk terrorism?

Herr talman! Vart vi än vänder oss i världen är det tydligt att feminismen inte har gått för långt, och detta ställer krav på oss som land.

Den banbrytande politik som Sveriges S-ledda regering lanserade för att inkludera ett feministiskt ramverk inom utrikespolitikens alla delar valde Tidölaget att slänga bort utan att blinka. Inte ens den utvärdering som utrikesministern nämnde kan ge goda medskick inför framtiden - den kunde man inte ens invänta. Det spelade helt enkelt ingen roll vilken skillnad politiken gjort eller vilka lärdomar som kunde dras, utan feminismen skulle bort.

Jag tycker fortfarande, så här i slutet av debatten, att det är oklart vad ordet feminism, enligt utrikesministern, skymmer i politiken mer än att det alltså skulle polarisera gentemot de könskonservativa krafter i världen som trycker tillbaka flickors och kvinnors rättigheter.

Feministisk utrikespolitik var ett åtagande och ett löfte till världens flickor och kvinnor, och det var ett banbrytande arbete där man gick före. Det gav kraft till kvinnorättskämpar runt om i världen i en tid när vi ser politiska ledare som medvetet bidrar till att vrida klockan tillbaka.

Feministisk utrikespolitik var en drivkraft att samordna på ett nytt sätt och ta steg framåt från Sveriges sida och utveckla hur vi bidrar till en mer jämställd värld genom vår utrikespolitik. Att fortsätta att kalla det en etikett och försöka ge sken av att de senaste åtta åren inte har fokuserat på resultat i utrikespolitiken är djupt missvisande.

Jag tackar för debatten, för jag tycker att den tydligt har visat att SD-regeringens avskaffande av den feministiska utrikespolitiken inte bidrar till att öka jämställdheten i den värld som har så ofattbara klyftor mellan kvinnor och män och mellan rik och fattig. I stället ekar bara tomrummet av bristen på en tydlig färdriktning, ambition och vilja att visa globalt ledarskap.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag avslutade mitt förra inlägg med att upprepa den fråga som är bakgrunden till att jag tagit initiativ till den här debatten, alltså om borttagen feministisk utrikespolitik bidrar till ökad jämställdhet i en värld där flickors och kvinnors rättigheter är under attack. Svaret på den frågan tycks vara nej.

Det finns heller inget intresse av att dra lärdom av den viktiga och omfattande studie som EBA har genomfört. Den är ju en guldgruva med konstruktiva förslag också när det gäller hur feministisk utrikespolitik hade kunnat implementeras ännu bättre. Hur den feministiska utrikespolitiken hade kunnat utvecklas är något som den här debatten hade kunnat handla om.

I stället får jag konstatera att utrikesministern i den här debatten lägger en del kraft på att argumentera för att ordet feminism står i vägen för Sveriges utrikespolitiska intressen. Jag noterar dock att detta mest verkar gälla för Sveriges del och inte för de andra länder som har inspirerats och också antagit en feministisk utrikespolitik.

Sverige har ju länge drivit frågan om jämställdhet i utrikespolitiken. Vi är också bundna av olika internationella avtal och konventioner som värnar detta. Men det stora genomslaget som feministisk utrikespolitik de facto har bidragit till - alltså att flickors och kvinnors rättigheter kommer högre upp på dagordningen i det internationella samfundet - är något som sannolikt kommer att kunna vara bestående ett tag, eftersom hela ramverket har inneburit att mycket personal vid våra utlandsmyndigheter och i utrikesförvaltningen har utbildats i och arbetat med detta under åtta år. Att en del insatser ändå fortsätter i vissa former är alltså inget som sker tack vare den regering vi har utan snarare trots den nuvarande regeringen. Nu utvecklas den feministiska utrikespolitiken i stället vidare av andra länder.

Vi ser tyvärr också steg för steg de konkreta konsekvenserna av att den här politiken nedmonteras i kombination med nedskärningar i biståndet. Under 2023 drabbades FN-organisationer som UN Women, UNDP och UNFPA, som konkret arbetar med frågor som rör sexuell och reproduktiv hälsa, fattigdomsbekämpning, stärkt jämställdhet och att avskaffa våld och diskriminering mot kvinnor, av nedskärningar. Alla har de fått en nedskärning jämfört med året innan med ungefär 25 procent. Vi vet att anslagen har skurits ned till Folke Bernadotteakademin, som arbetar fredsfrämjande och bidrar till FN:s resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet, och vi vet att detta arbete behövs eftersom kvinnor är så kraftigt underrepresenterade i fredsprocesser. Men när kvinnor är representerade vet vi att freden också blir hållbar.

Ett konkret exempel på hur arbetet har försämrats är nedmonteringen av det kvinnliga medlingsnätverket med erfarna kvinnliga diplomater och fredsbyggare som har deltagit i komplexa medlingsinsatser via Sverige, EU och OSSE i Afghanistan, Georgien, Somalia och Syrien, för att ge några exempel. Det är ett nätverk som konkret har bidragit till att kvinnor har inkluderats och att kvinnors intressen har tagits till vara i svåra fredsprocesser. Detta har nu lagts vilande av regeringen i väntan på en utvärdering som skulle ha blivit klar för flera månader sedan men nu inte går att hitta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Så här skulle jag kunna fortsätta. Det är väldigt tydligt nu, herr talman, att Sverige saknar det ramverk för jämställdhet och den tydliga färdriktning som feministisk utrikespolitik innebar och som hade kunnat stärkas och förbättras. Och detta får konsekvenser. Det sker neddragningar. Sverige har tappat det globala ledarskapet, och vi har en utrikesminister som anser att ordet feminism är ett problem och inte en del av lösningen.

Till råga på allt är utrikesministern inte ens intresserad av att dra lärdom av den studie som EBA har genomfört. Det är för dåligt!

(Applåder)

Herr talman! För nära ett år sedan gjorde utrikesminister Tobias Billström SD-regeringens första uttalande på det utrikespolitiska området. När statsrådets eget parti och dess samarbetspartier fick prioritera var avskaffandet av den feministiska utrikespolitiken något som deklarerades i princip omedelbart av den då nya utrikesministern.

Skälen som angavs var att den feministiska utrikespolitiken enbart var en etikett som skymt innehållet i politiken, som vi precis har hört utrikesministern upprepa. Sverige blev med det här både det första landet i världen som under en S-ledd regering höjde ambitionerna för flickors och kvinnors rättigheter genom att lansera en feministisk utrikespolitik och är nu även det första landet i världen att med SD och M i spetsen avskaffa den och medvetet ta av sig ledartröjan.

Herr talman! EBA, Expertgruppen för biståndsanalys, har nyligen släppt en omfattande studie om den feministiska utrikespolitiken. Där slår de fast att det inte bara var en etikett utan att den innebar en stark prioritering av området som fick stort genomslag i och utanför Sverige och i utrikesförvaltningens olika delar. De bedömer också att det feministiska ramverket signalerade höjda ambitioner i arbetet med jämställdhet inom utrikespolitiken. De konstaterar att Sverige intog ett starkare internationellt ledarskap, vilket i princip är tvärtom från vad utrikesministern själv säger.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Vi ser en tillbakagång i världen när det gäller flickors och kvinnors rättigheter och livsvillkor. Pandemin har stärkt och påverkat fattigdomen i världen till det sämre, och vi vet att en majoritet av världens fattiga är kvinnor. Det könsbaserade våldet har ökat, och konservativa krafter i olika delar av världen attackerar flickors och kvinnors mänskliga rättigheter. Kampen mot förtryck och våld och för rätten till sin egen kropp sker varje dag, precis just nu i Afghanistan, i Iran och på många andra platser. Det är i den kontexten avskaffandet av den feministiska utrikespolitiken ska ses. Vi lever i en tid där jämställdhet medvetet motarbetas, och det är just då som SD-regeringen monterar ned det ramverk som hade fokus på flickors och kvinnors rättigheter, resurser och representation, som implementerades brett inom utrikes- och utvecklingspolitiken. Den här politiken har tjänat som inspiration och exempel för andra. Men att ordet feminism är ett problem är vad regeringen vill signalera till omvärlden.

Herr talman! Vi vet att införandet av feministisk utrikespolitik inspirerade ett dussintal länder som Kanada, Spanien, Frankrike, Mexiko, Liberia - för att nämna några. De följde efter Sverige. Det går förstås att fråga sig om utrikesministern tycker att dessa länder bedriver en utrikespolitik utan egentligt innehåll och där ordet feminism skymmer sikten för innehållet - för att använda utrikesministerns egna ord.

Vi vet att införande gjorde att myndigheter och ambassader markant ökade sina insatser, kopplat till jämställdhet och jämställdhetsarbete. Vi vet att handelspolitiken för första gången inkluderades i en tydlig förväntan att bidra till ökad jämställdhet, och vi vet att införandet också förpliktade och höjde förväntningarna på Sverige. Det blir förstås djupt missvisande att stå här i Sveriges riksdag och låtsas som att den feministiska utrikespolitiken inte hade något som helst innehåll, trots att EBA:s studier visar på något helt annat.

Jag tänker upprepa min fråga till utrikesministern: Hur ökar jämställdheten i världen genom att den feministiska utrikespolitiken avskaffas?

(Applåder)

Herr talman! År 2015 lanserade S-regeringen ett kvinnligt medlingsnätverk som en viktig del av den framgångsrika feministiska utrikespolitiken. Nätverket består av kvinnor som har expertkunskap inom diplomati och fredsbyggande och har bidragit till att stärka kvinnors roll i fredsprocesser runt om i världen. Det var också ett tydligt bidrag i genomförandet av FN:s resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet.

Kvinnor är kraftigt underrepresenterade i fredsförhandlingar, och det finns inget tvivel om att nätverket behövs. Trots detta har SD-regeringen valt att lägga nätverkets arbete vilande i väntan på en utvärdering som skulle ha varit klar den 30 juni i år men som inte går att hitta. Dessutom har regeringen valt att skära ned på resurserna till Folke Bernadotteakademin, där nätverket är placerat.

Min fråga går till utrikesministern: Ska vi tolka detta som att regeringen kommer att lägga ned det kvinnliga medlingsnätverket?

Fru talman! Socialministern har i debatten lyft fram några insatser som regeringen vill rikta till kommuner och regioner när det gäller barns uppväxtvillkor.

Jag tror i grunden att statsrådet delar vår oro kring barns utsatthet. Men problemet är att de insatser som statsrådet föreslår inte på långa vägar kan väga upp de kraftiga nedskärningar som regeringen nu tvingar landets kommuner och regioner att göra. Detta är nedskärningar som kommer att drabba ekonomiskt utsatta barn, oavsett välmenande ord från statsrådet. Regeringen har inte ens valt att ge ett besked om statsbidragen för nästa år så att man runt om i landet åtminstone skulle kunna planera för framtiden i detta extraordinära läge.

Fru talman! Statsrådets icke-svar på min fråga är inte lugnande för någon i vårt land. Jag tycker att det närmast är ett hån att lämna kommuner och regioner i sticket när de ska hantera kostnadskrisen. Faktum är att varje stor nedskärning eller skattehöjning som nu kommer att göras i en kommun ytterst är en konsekvens av regeringens politik.

Fru talman! I mitt hemlän Gävleborg lever en högre andel av befolkningen i ekonomisk utsatthet än i riket i stort. Det betyder också att fler barn lever i fattigdom. Det är just dessa barn som med regeringens politik får betala priset för krisen. Det är dessa barn som får sluta på fritis när familjen inte längre har råd och som halkar efter i skolan när det skärs ned på den extra stödresursen i klassrummet. Det är också dessa barn som nu går hungriga när skolan har stängt för sommaren. För dessa barn är löftet om ett fritidskort 2024 en mycket klen tröst.

Fru talman! Perioden från ett barns första år fram till 20 års ålder är den viktigaste i en människas utveckling. Det är en tid när vi ska lära för livet, och under denna tid är förskola och skola vid sidan om hemmet och fritidsaktiviteter den mest betydelsefulla miljön. Den är betydelsefull för att utveckla grundläggande kunskaper, färdigheter, social förmåga och samarbete med andra. Under den första delen av våra liv är det osvikligt så att våra uppväxtvillkor styrs av familjens livssituation, som i sig är en förutsättning för att kunna utvecklas och möta hinder. Ojämlikhet och ohälsa tenderar att gå i arv om man inte aktivt försöker att utjämna levnadsvillkoren. Här har svensk skola en av sina mest centrala uppgifter.

Fru talman! Vi ser dock hur de ekonomiska klyftorna ökar och hur de familjer som redan har de minsta ekonomiska marginalerna lämnas i sticket av regeringen under krisen. Vi ser hur kunskapsklyftorna mellan de barn som klarar sig bäst respektive sämst i skolan ökar. Vi ser att likvärdigheten brister och att föräldrars utbildningsnivå får en allt större betydelse för hur barnen lyckas i skolan. Vårt skolsystem förmår inte längre att öka jämlikheten mellan barn.

Men i sitt svar på Sanna Backeskogs interpellation nämner statsrådet inte ens skolans roll. Jag förstår varför, för Tidölaget vill inte göra något åt den ojämlika skolan. I stället slåss man med näbbar och klor för ett världsunikt skolsystem där stora friskolekoncerner överkompenseras och dessutom plockar ut vinster på våra skattemedel. Vi har kunnat se hur skolpengen använts till inköp av våffelstugor och skärgårdstomter och hur skattemedel som skulle ha gått till barnens skola i en kommun i stället använts för att expandera och öppna en skola i en annan kommun. Det är förstås helt vansinnigt.

Fru talman! Samtidigt som vi ser konsekvenserna av marknadsskolan och de ekonomiska klyftorna i vårt samhälle hör vi larmen från landets kommun- och regionpolitiker. Det saknas 24 miljarder kronor för att de ska kunna upprätthålla dagens nivå på skola, sjukvård och kultur- och fritidsverksamhet. Sveriges lärare bedömer att minst 12 miljarder kronor behöver tillföras till enbart förskola och skola. Men SD-regeringen har i stället skurit ned på skolan med 2 miljarder kronor i fasta priser, visar en utredning från riksdagens utredningstjänst. Det är ett faktum att den regering statsrådet ingår i valde att prioritera sänkt skatt till sig själv, oss riksdagsledamöter och landets höginkomsttagare med 13 miljarder kronor.

Fru talman! Jag har varit kommun- och regionpolitiker längre än jag har suttit i Sveriges riksdag, och jag vet mycket väl hur lokalpolitiker av olika politisk färg under våren tvingats sitta med hopplösa besparingslistor och försökt prioritera de minst dåliga alternativen för att budgeten ska gå ihop. Kostnadskrisen i kombination med regeringens bristfälliga statsbidrag tvingar Sveriges kommuner och regioner att antingen genomföra skadliga nedskärningar, ofta inom den icke lagstadgade men förebyggande verksamheten, eller höja den platta kommunalskatten, vilket slår hårdast mot vanliga löntagare.

Jag undrar därför: Vad tycker socialministern att landets kommun- och regionpolitiker ska göra i detta svåra läge? Ska de genomföra stora nedskärningar, som ytterst drabbar barnen, eller ska de höja kommunalskatten i tider av hög inflation?

Herr talman! Nu återstår mindre än två veckor av det svenska ordförandeskapet i EU. Om något har det ju i och med ordförandeskapet blivit tydligt att vi nu har en regering vars EU-politik spänner från ståndpunkten att EU-medlemskapet är en tvångströja som ska utvärderas till uppfattningen att vi bör fördjupa EU-samarbetet och byta valuta till euron. Detta är minst sagt otydligt. Alla dessa linjer kan omöjligt gälla samtidigt. Det blir helt enkelt varken hackat eller malet.

Det är precis detta jag är rädd för när det gäller frågan om Wagnergruppen. Regeringen säger sig stödja en terrorlistning. Det tror jag genuint också att regeringen gör. Men det blir olyckligt med detta när vi också lägger fram förslag för att få en tydlig tidsplan i arbetet och för att regeringen faktiskt ska arbeta fram ett konkret förslag och hitta en rättslig väg framåt. Som jag sa är det juridiskt ganska svårt.

Här kan Sverige faktiskt ta på sig ledartröjan. Jag hoppas verkligen att statsrådet och regeringen kommer att vara beredda att jobba och vara snabbfotade i detta. Jag kan också lova att vi socialdemokrater kommer att fortsätta att pressa på för detta.

Herr talman! Tack till statsrådet för att hon deltar i den här debatten! Att slå undan benen för den ryska regimen och dess ambitioner och förutsättningar i både Ukraina och i resten av världen genom ett uthålligt och långsiktigt stöd till Ukraina är och kommer att förbli en av EU:s och våra viktigaste uppgifter.

Ett av de ryska regimens mest effektiva verktyg är den paramilitära Wagnergruppen. Och när utrikesutskottet i förra veckan på begäran av flera partier hade överläggning med regeringen i frågan om terrorlistning av Wagnergruppen i EU - vi sammanträdde med statsrådets kollega, utrikesminister Tobias Billström - föreslog vi socialdemokrater att regeringen inom sex månader skulle återkomma med en rättslig analys av läget och hur ett förslag till en uppdatering av EU:s sanktionsregim för terrorismen skulle kunna se ut, för att man i nästa steg ska kunna driva frågan om terrorlistning och samla stöd för detta i EU.

Detta handlar förstås om att vi vet att den rättsliga grunden när det gäller listningsförfaranden i dag gör det juridiskt svårt att komma åt den här typen av terroristorganisationer. Detta har ju inte minst Centerpartiets Kerstin Lundgren beskrivit på ett tydligt sätt.

I morgon kommer riksdagen att rikta ett tillkännagivande till regeringen om att aktivt samla stöd för en terrorlistning av Wagnergruppen i EU. Jag vill därför fråga EU-ministern hur hon ser på tidsaspekten i detta: När bedömer statsrådet att en rättslig analys kan finnas på plats för att kunna samla stöd för en terrorlistning av Wagnergruppen?

Fru talman! Jag konstaterar att Sverigedemokraterna och ledamoten fortsätter att sprida en stark desinformation kring Socialdemokraternas utrikespolitik.

Jag tycker att detta blir särskilt allvarligt inte minst kopplat till frågan om Israel och Palestina. Så sent som i går gick Israels premiärminister ut och sa att man faktiskt skulle gå vidare med en rättsreform som kommer att inskränka rättsväsendet i Israel.

Frågan handlar snarare om varför Sverigedemokraterna lite grann väljer när man tycker att folkrätten ska gälla och när man tycker att den inte ska gälla, när demokrati är viktigt och när demokrati inte är viktigt. Jag gissar att vi kommer att fortsätta denna debatt framöver.

Fru talman! Jag får väl tacka ledamoten för denna ganska spretiga fråga. Jag delar förstås inte alls den bild som ledamoten sprider här, tvärtom. Jag skulle säga att Sverigedemokraterna gärna sprider desinformation om Socialdemokraternas agerande i olika frågor.

Jag tycker att det är särskilt olyckligt med tanke på att Socialdemokraterna de senaste månaderna har varit ett av de partier som ständigt har tryckt regeringen framför sig till exempel i fråga om att komma framåt när det gäller terrorlistning av IRGC och nu också när det gäller frågan om Wagnergruppen. Jag tycker faktiskt att Sverigedemokraterna borde fundera lite över sina prioriteringar och kanske lägga lite mer kraft på att påverka den regering som man själv stöder - man lägger grunden för att den över huvud taget kan styra detta land.

Fru talman! Den skrivelse från regeringen och det betänkande om Europeiska unionens verksamhet 2022 som vi i dag ska debattera är omfattande och till sin natur tillbakablickande. De berör ett stort antal motioner och rör sig över ett stort antal områden, både när det gäller EU:s arbete inom unionen och när det gäller den gemensamma utrikespolitiken. Det är av tidsskäl förstås omöjligt att beröra alla delar i detta. Jag kommer att fokusera på EU-politiken i allmänhet och ett antal aktuella frågor i synnerhet. Min partikollega Morgan Johansson kommer i sin tur att fokusera på Israel och Palestina i sitt kommande inlägg.

Vi socialdemokrater står förstås bakom alla våra reservationer, men jag vill för tids vinnande yrka bifall endast till reservation 19.

Fru talman! Den 24 februari 2022 kommer för all tid att vara en mycket mörk dag i Europas historia. Tidigt på morgonen inledde Ryssland sin olagliga, oprovocerade och orättfärdiga invasion av Ukraina - en invasion med syfte att kuva ett fredligt grannland och med våld tvinga det till underkastelse.

Rysslands angrepp är mer än en attack på Ukraina. Det är en hänsynslös attack mot att varje land ska få bestämma sin egen framtid och sin egen väg. Varje dag och natt sedan kriget startade - och precis i detta nu - försvarar Ukraina med all sin kraft och till ett mycket högt pris sitt territorium, våra gemensamma demokratiska värderingar och folkrätten. Det är självklart att Ukraina också en dag hör hemma i EU, som medlem.

Fru talman! Sedan krigets utbrott har stödet till Ukraina varit högst upp på EU:s dagordning. EU-samarbetet har prövats, och vi har i hög grad fått se betydelsen av samarbetet för att Ukraina ska vinna freden. Detta är en styrka som byggs av gemensam enighet och som har resulterat i ett starkt ekonomiskt, humanitärt och politiskt stöd till Ukraina och, utifrån nationella beslut, ett stort militärt stöd. Tio sanktionspaket har införts, och ett elfte paket förhandlas just nu. Uppemot 1 500 ryska personer och enheter med koppling till landets ledning och krigsapparaten har fått sina tillgångar frysta och omfattas av reserestriktioner.

Vi ser hur Putins krig inte enbart utkämpas på slagfältet utan också genom ett energikrig mot Europa, som pressar företag och hushåll.

Arbetet måste nu fortsätta med oförminskad styrka för att slå undan benen för Putin och den ryska regimens alla verktyg, både i Ukraina och i andra delar av världen - inte minst på den afrikanska kontinenten. Ett sådant verktyg är Wagnergruppen, denna paramilitära styrka av mördare som verkar där ryska militära förband inte kan agera men som i allra högsta grad arbetar för den ryska staten och dess intressen. Där Wagnergruppen drar fram ser vi närmast obeskrivliga övergrepp och våldsanvändning samt utsugning av naturresurser. Vi ser också hur demokrati och mänskliga rättigheter undermineras i samarbetet med korrupta och icke-demokratiska regimer. Vi ser kolonialismen i en ny tappning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2022

Fru talman! Ett enigt utrikesutskott ställer sig nu bakom att rikta ett tillkännagivande till regeringen om att man aktivt ska samla stöd i EU för en terrorlistning av Wagnergruppen. Detta är något vi socialdemokrater har drivit på för. Det är helt uppenbart att de nuvarande sanktionerna mot Wagnergruppen inte räcker till. Det finns också anledning att inleda ett arbete för att se över hur EU:s sanktionsregim när det gäller terrorlistning kan uppdateras och stärkas då det är tydligt att det i dag är en alltför svår uppgift för det internationella samfundet att på ett träffsäkert sätt agera mot aktörer med statlig koppling som ägnar sig åt terrorbrott.

När utrikesutskottet i förra veckan hade en överläggning med regeringen i denna fråga föreslog vi socialdemokrater också att regeringen inom sex månader ska återkomma med en rättslig analys av läget och hur ett förslag om en uppdatering av EU:s sanktionsregim skulle kunna se ut för att i nästa steg driva detta och samla stöd i EU. Vi beklagar att regeringen motsatte sig detta förslag.

Det islamiska revolutionsgardet, IRGC, är ett annat exempel på en sådan organisation, med direkt koppling till den auktoritära regimen i Iran. Den 10 maj riktade riksdagen äntligen ett tillkännagivande till regeringen om att Sverige aktivt ska verka för en terrorlistning av IRGC i EU. Även på detta område måste regeringen lägga i en högre växel för att terrorlista IRGC i EU, nu under de få dagar som återstår av det svenska ordförandeskapet men också, förstås, när det spanska EU-ordförandeskapet tar vid.

Det internationella trycket på Iran måste hållas uppe genom utveckling av sanktionerna, särskilt nu när protesterna inte längre är högst upp i våra nyhetsflöden men tusentals politiska fångar sitter fängslade under direkta hot om avrättning. Den iranska regimens brott mot de mänskliga rättigheterna - massarresteringar, våld, tortyr och en egentligen aldrig sinande repression för att hålla den egna befolkningen i ett järngrepp - kan aldrig accepteras. Detta måste vi fortsätta att möta kraftfullt.

Fru talman! En massförstörelsebomb mot miljön - så beskrev Ukrainas president Zelenskyj den ryska sprängningen av kraftverksdammen Kachovka den 6 juni. Sprängningen är en katastrof som drabbar människor och natur i en magnitud som är svår att föreställa sig. Kriget i sig orsakar ett enormt mänskligt lidande, men konsekvenserna av dammsprängningen visar också vilka brutala effekter kriget får på miljön - effekter så stora att konsekvenserna är oåterkalleliga och Ukrainas återuppbyggnad försvåras. Förebyggande av ekocid och utbredda miljöbrott ingår som en del av Ukrainas fredsplan, och sprängningen aktualiserar åter frågan om att det bör övervägas att ekocid läggs till som ett internationellt brott i Romstadgan.

Den internationella straffrihet vi nu ser när det gäller storskalig miljöförstörelse måste förhindras, och vi socialdemokrater menar att detta är ett område där vi behöver arbeta hårdare internationellt för att hitta en väg framåt. Så sent som i mars i år röstade EU-parlamentet för att inkludera ekocid i EU:s miljöbrottsdirektiv, och när vi nu tar steg framåt i EU-lagstiftningen är det angeläget att forma en väg framåt för kriminalisering av dessa brott även utanför EU.

Fru talman! Det är tydligt att Rysslands krig har blixtbelyst frågan om EU:s utvidgning och vikten av att värna kraven i medlemskapsprocessen på demokratiska och ekonomiska reformer i såväl tidigare som nya kandidatländer för att de ska kunna ta steg mot ett EU-medlemskap. Men det blixtbelyser också vikten av att upprätthålla respekten för rättsstatens principer och grundläggande rättigheter även i EU:s befintliga medlemsländer. Vi ska ställa lika hårda krav på de länder som vill bli medlemmar i EU som på de länder som redan är medlemmar att dela och värna unionens grundläggande värden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2022

Sedan artikel 7-förfarandena mot Ungern och Polen inleddes har läget för mänskliga rättigheter, demokrati, minoriteter och rättsstaten förvärrats. Detta är en djupt oroande utveckling. Det var också därför Socialdemokraterna under planeringen inför det svenska EU-ordförandeskapet valde rättsstatens principer som en tydlig prioritering, vilket vi också ständigt har påmint regeringen om inför och under det svenska ordförandeskapet. Det går att konstatera att rättsstatens principer har funnits med, men pliktskyldigast.

Vi kommer att fortsätta lyfta frågan om EU:s grundläggande värden i EU-politiken. Att använda villkorsmekanismen, till exempel, handlar i grunden om att slå vakt om unionens grundläggande värderingar och förtroendet för densamma - själva fundamentet för ett starkt EU-samarbete också i framtiden utifrån alla de gemensamma och gränsöverskridande utmaningar som vi som land inte kan lösa ensamma.

(Applåder)

Herr ålderspresident! För en tid sedan besökte yrkesfiskaren Dennis Bergman, från Bergmans fisk i Norrsundet i min hemkommun, riksdagen. Hans tydliga uppmaning till oss politiker var: Politikerna måste vakna. Vi behöver ett kraftigt minskat uttag av fisk i Östersjön och Bottenhavet. Använd försiktighetsprincipen! Den kustlekande strömmingen är nästan helt borta, och vi måste dra i handbromsen.

Jag noterar att statsrådet i svaret på interpellationen beskriver ett pågående pilotförsök med frivillig kameraövervakning av fångsten ombord på fiskefartygen. Det kommer att vara ett sätt att öka kunskapen om vilka fler åtgärder som vi behöver vidta för att komma till rätta med denna systematiska felrapportering. Men tyvärr har det varit ett väldigt lågt intresse från industrifisket att delta i detta. Jag tror att det kan vara så få som två fartyg som ingår.

Jag vill fråga statsrådet om han verkligen bedömer att det går att få ett vettigt resultat och om han är nöjd med att industrifisket tyvärr tycks ha ett så litet engagemang för att se till att fångstrapporteringen blir korrekt.

Jag vill avslutningsvis tacka statsrådet för debatten. Det är ett faktum att det enda rimliga och nödvändiga är att det ska vara dyrt att fuska. Det ska vara lätt att åka fast. Och det ska också kosta om man blir upptäckt. Detta kan vara vår sista chans framöver att rädda strömmingsbestånden. Och det absolut minsta som vi borde kunna göra är att säkerställa att vi inte har någon systematisk felrapportering, som Havs- och vattenmyndigheten nu ändå har larmat om. Det kan vi inte vara nöjda med.

Herr ålderspresident! Om man är uppväxt vid kusten i Gävleborg är det omöjligt att inte se vilken negativ påverkan som utfiskningen av till exempel större strömming har haft och har på våra kustsamhällen. Där slås småskaligt kustnära fiske ut, och ätbar fisk finns knappt kvar, till förmån för industrifisket och dess trålning efter fisk som mals ner till fiskmjöl och alltså inte blir mat på våra tallrikar och inte ökar den svenska livsmedelsproduktionen.

Det är också omöjligt att inte se vilken potential livskraftiga fiskebestånd skulle ha för de lokala jobben och ekonomin, svensk livsmedelsproduktion och turismen och förstås för de småskaliga yrkesfiskare som har funnits i generationer, som finns kvar och som kämpar samt givetvis för friskare marina ekosystem.

Det är uppenbart att det krävs krafttag och skyndsamma förvaltnings- och skyddsåtgärder för att trygga fiskbestånden. Jag noterar att statsrådet beskriver att kunskapsläget är förhållandevis osäkert.

Jag noterar faktiskt att forskare, inte minst från ICES, har sagt att deras modeller blir så osäkra just utifrån att den fiskerapportering som kommer in är felaktig. Detta är helt avgörande. Om vi inte vet hur mycket fisk som fiskas upp blir det väldigt svårt att bedöma vad som är långsiktigt hållbara fiskbestånd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att i dag rapportera en felaktig fördelning av strömming och skarpsill ger i alla fall en straffavgift. Den är på runt 2 000 kronor oavsett hur stor överträdelsen är och oavsett det totala värdet på fångsten.

Det som vi politiskt behöver ställa frågor om, oavsett politisk färg, är om detta är rimligt och om incitamenten är tillräckligt starka för att rapportera rätt. Detta snedvrider förstås också konkurrensen. Det är ändå ett faktum att HaV rapporterar om att man ser en stor och systematisk felrapportering.

Med tanke på det allvarliga läge som vi ser för fiskbestånden, och för att till exempel strömmingen inte ska gå samma öde till mötes som torsken, behöver vi agera skyndsamt. Där menar jag att statsrådet har en väldigt viktig uppgift och ett väldigt viktigt uppdrag framöver att säkerställa att den kunskap som vår egen svenska myndighet har också når fram till EU när kvotsättning ska ske.

Jag tycker inte att svaren hittills riktigt tyder på att statsrådet kommer att säkerställa detta. Men jag hoppas att statsrådet har möjlighet att förtydliga detta i sitt nästa inlägg.

Herr ålderspresident! Tack, landsbygdsministern, för svaret på interpellationen!

"Det skulle kunna vara så att man medvetet rapporterar fel för att maximera sitt kvotutnyttjande och indirekt sin vinst genom att skapa konkurrensfördelar gentemot fiskare som rapporterar korrekt."

Så uttalar sig en medarbetare på Havs- och vattenmyndigheten i ett reportage från SVT Gävleborg. Utifrån sina kontroller av fisket misstänker de att ett omfattande och systematiskt fusk pågår vid inrapportering av storleken på fångsterna. Det beskrivs vara mer regel än undantag att de faktiska fångsterna är större än vad som rapporteras in. Framför allt beskriver myndigheten att den egentliga fördelningen mellan arterna skarpsill och strömming, som vi säger där jag bor, rapporteras in felaktigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Längs Bottenhavets och Östersjöns kust är det ett hårt fisketryck på skarpsill och strömming från det storskaliga industrifisket med trålning. Det är just bland de storskaliga industritrålarna som Havs- och vattenmyndigheten ser att de egentliga fångsterna är större och att fördelningen av de fiskarter som tas upp inte stämmer. En misstanke som går att ha i detta är att man till exempel rapporterar skarpsill som sill eller strömming för att få fortsätta att fiska på skarpsill trots att man redan har fyllt sin kvot.

Allvaret i larmen om felrapportering ska ses i ljuset av att industrifisket de senaste 20 åren har rapporterat in en extrem ökning av fångster, medan fångsterna för de lokala småskaliga yrkesfiskarna har minskat markant. Deras kvoter har inte kunnat fyllas på länge. Industrifiskets uttag och press på fiskbestånden är alltså stort, sannolikt till och med större än vad vi vet om.

Under lång tid har småskaliga kustfiskare, sportfiskare, länsstyrelser och kommuner längs ostkusten samstämmigt kunnat påvisa en väldigt oroande och akut situation för strömmingen, som har en central roll i ekosystemet och för andra arter i havet. Den akuta situationen för strömmingen bekräftas av SLU, som vid provfiske förra året fick upp ungefär 8 procent av det antal som man fick upp på 80-talet.

Detta får en rad konsekvenser för hela ekosystemet, för fiskens kraft att stå emot yttre miljöpåverkan men även för Sveriges livsmedelsproduktion och beredskap och för fortlevnaden för de småskaliga yrkesfiskarna längs kusten.

Herr ålderspresident! Jag noterar att statsrådet i interpellationssvaret beskriver att regeringen delar bilden att EU:s nuvarande kontrollsystem är ett problem och stöder den översyn av regelverket som påbörjades för hela fem år sedan.

Inget svar ges dock på frågan om statsrådet kommer att säkerställa att informationen om den omfattande felrapportering som HaV tydligt påvisar kommer att rapporteras till statsrådets kollegor och havsforskningsrådet ICES. Detta är en helt grundläggande och viktig kunskap att delge forskare hos ICES och statsrådets kollegor inför bedömningen av kommande kvoter.

Jag hoppas att statsrådet i sitt nästa inlägg kan svara på frågan om huruvida kunskapen om felrapporteringen kommer att föras vidare.

Herr talman! Alla som kan jobba ska jobba. Det är därför glädjande att man i Gävleborg har haft en positiv utveckling med en minskande arbetslöshet de senaste åren. Man har byggt ut utbildningsplatserna kraftigt, och krispolitiken under pandemin räddade många jobb.

Vad gäller dubbelspåret på Ostkustbanan har S-regeringar konsekvent valt att tillföra mer medel för utbyggnad än vad Trafikverket har föreslagit. Jag tycker att det är viktigt att säga att den enskilt viktigaste investeringen om arbetslösheten i Gävleborg ska bekämpas och minska på lång sikt är att snabba på utbyggnaden av dubbelspåret på Ostkustbanan.

Till exempel skulle arbetslösa i Hudiksvall och Nordanstig få tillgång till två till fem gånger fler yrkeshögskoleutbildningar än i dag, förutsatt att regeringen inte har hunnit skära ned på utbildningsplatserna. Detta talar sitt tydliga språk om dubbelspårets betydelse för matchningen på arbetsmarknaden.

Statsrådets eget parti Liberalerna lovade i valrörelsen att dubbelspåret på Ostkustbanan skulle vara färdigbyggt till 2035. För Gävleborgs utveckling och i synnerhet för dem som i dag inte har ett arbete att gå till hoppas jag att detta inte blir ett av de löften där Liberalerna säger en sak före valet och en annan sak efter valet.

Jag blir oroad av statsrådets svar just utifrån hänvisningen till infrastrukturministern. Jag hoppas att statsrådet använder sitt nästa inlägg till att klargöra om Liberalerna står fast vid sitt vallöfte att bygga klart dubbelspåret på Ostkustbanan till 2035.

(Applåder)