Fru talman! Jim Svensk Larm har frågat mig om jag och regeringen avser att vidta några åtgärder för att få ned arbetslösheten i Gävleborg.

Alla som kan arbeta ska arbeta. Nu syns dock tecken på att läget på arbetsmarknaden börjar svalna. Både antalet varsel och antalet konkurser har varit högre de senaste månaderna, och arbetslösheten väntas öka både 2023 och 2024.

Regeringen har i vårändringsbudgeten lämnat förslag om att bland annat ge Arbetsförmedlingen bättre förutsättningar att hantera en sannolikt ökad arbetslöshet genom att myndighetens anslag för 2023 ökas med 50 miljoner kronor under innevarande år.

Arbetslösheten är hög samtidigt som många arbetsgivare inte kan hitta rätt kompetens. Att fler skaffar sig yrkeskunskaper är viktigt för kompetensförsörjningen och för att minska risken att matchningsproblematiken kvarstår.

I vårändringsbudgeten föreslås därför att 400 miljoner kronor tillförs för att förstärka gymnasial yrkesinriktad vuxenutbildning, att 70 miljoner kronor tillförs yrkeshögskolan samt att 249 miljoner kronor avsätts för studiestöd. Totalt är det över 700 miljoner kronor för att fler ska kunna skaffa sig relevanta yrkeskunskaper som leder till riktiga jobb.

Regeringen aviserade i budgetpropositionen för 2023 en effektivare arbetsmarknadspolitik genom att prioritera kostnadseffektiva insatser som är arbetsplatsnära och som bidrar till hög sökaktivitet. Det finns också ett utrymme för en ökning av arbetsmarknadspolitiska insatser under 2023 jämfört med nivåerna vid årsskiftet. Det handlar bland annat om matchningstjänster, arbetsmarknadsutbildning och att fler ska kunna ta del av arbetspraktik.

Det är viktigt att den som är arbetslös också är beredd att söka jobb på bredare front. Regeringen har därför gett Arbetsförmedlingen i uppdrag att vidta åtgärder för att förbättra den yrkesmässiga och geografiska rörligheten hos arbetssökande. Den arbetssökandes sökaktivitet ska också följas upp. Om man inte kan få jobb där man bor kan man behöva flytta dit där jobben finns eller omskola sig till ett annat yrke.

Svensk ekonomi befinner sig i ett besvärligt läge, och osäkerheten om den framtida utvecklingen kvarstår. Regeringen är beredd att vid behov vidta ytterligare åtgärder på arbetsmarknadsområdet under mandatperioden om läget på arbetsmarknaden försämras.

Arbetet med budgetpropositionen för 2024 pågår, bland annat utifrån Tidöavtalet som de fyra samarbetspartierna enats om. Till exempel handlar det om insatser för att bryta passiv långtidsarbetslöshet och om att arbetsgivare som anställer långtidsarbetslösa bör mötas av lägre anställningskostnader.

Regeringen avser att föreslå att det genomförs en stor bidragsreform som syftar till att öka drivkrafterna för människor att komma i arbete. Det handlar exempelvis om att införa ett bidragstak. Tydliga och anpassade aktivitetskrav ska ställas på dem som mottar försörjningsstöd, och möjligheten till samhällsnyttiga insatser inom aktivitetskravet ska utredas.

Med en tydlig arbetslinje - där det lönar sig att gå från bidrag till jobb och ställs höga krav på den som söker jobb men där man samtidigt erbjuds rätt stöd och insatser - vill regeringen bekämpa arbetslösheten i hela Sverige.

Fru talman! Jag vill i denna viktiga debatt om hur arbetslösheten i Gävleborg ska bekämpas lyfta ett område och en fråga som har en avgörande betydelse för länet - både för människors tillgång till en mer mångfasetterad och bred arbetsmarknad och fler utbildningar för att matcha arbetsmarknadens behov och för arbetsgivarnas tillgång till skicklig arbetskraft. Det handlar om att förstora arbetsmarknadsregionerna - eller den geografiska rörligheten, som statsrådet beskriver i sitt interpellationssvar.

Det finns en enskild satsning som skulle ha avgörande betydelse för att göra just detta, nämligen att bygga klart dubbelspåret på Ostkustbanan mellan Gävle och Härnösand. När arbetsmarknadsregioner i andra delar av landet har vuxit geografiskt med 20 procent har det för de största städerna längs stråket, Gävle och Sundsvall, i stället stått still i 20 år. När arbetsmarknadsregioner når upp i ungefär 100 000 jobb som det går att pendla till uppstår en tillväxt som är självförstärkande och med det också fler jobb och regional utveckling.

Fru talman! När restider mellan orter, mellan hemmet och arbetsplatsen, kapas och kommer ned till 45 minuter i stället för en och en halv timme eller två timmar ökar tillgången till jobb och utbildningar kraftigt. Med ett dubbelspår bedöms antalet tillgängliga arbetstillfällen öka med 40-80 procent för Nordanstig, Söderhamn och Gävle. För Hudiksvalls del handlar det om en ökning med runt 400 procent, och dessutom tillkommer faktiskt 200 branscher.

I en debatt om hur den strukturellt högre arbetslösheten i Gävleborg ska bekämpas måste vi därför också tala om statens ansvar i bred bemärkelse. En stark och aktiv jobbpolitik kräver investeringar i människorna så att de kan rusta sig för de jobb som är lediga. Men den kräver också investeringar i samhällsbygget - i infrastruktur som gör att mer gods kan gå på järnväg och kapaciteten kan öka och att människor kan bo och leva på en plats men enkelt arbeta på en annan.

Fru talman! Gävleborg är landets mest skogstäta län. Det är ett av de län som bidrar mest till Sveriges export tack vare vår både starka och innovativa basindustri. Och det är ett län med lång kust och väldigt goda förutsättningar för havsbaserad vindkraft - och därmed också möjlighet att bana vägen för industrins omställning, minskat klimatavtryck och nya industrietableringar som kraftigt skulle stärka arbetsmarknaden i en del av landet där arbetslöshetssiffran är bland de högsta.

I stället för hån av Gävleborgs arbetslösa, som har en allt annat än fet tillvaro, och obegripligt nog också, i höstens budget, nedskärningar på yrkesutbildning och arbetsmarknadsutbildning så att arbetslösa får svårare att utbilda sig för de lediga jobben krävs en bred, aktiv och ambitiös politik på nationell nivå, som ser hela landets behov och potential och, inte minst, infrastrukturens avgörande roll.

Jag vill därför i denna debatt fråga statsrådet: När kan Gävleborgs invånare förvänta sig att dubbelspåret på Ostkustbanan har byggts färdigt? Detta är den enskilt viktigaste frågan och åtgärden för att på längre sikt kraftigt öka gävleborgarnas tillgång till fler jobb, branscher och utbildningar.

Herr talman och statsrådet! Jag skulle vilja att vi pratar lite om välfärdens kvinnor. Den det handlar om är hon som vi pratar med när vi ringer för att kolla något inför utflykten på förskolan, hon som lär våra barn att läsa, räkna och skriva i skolan eller hon som vi anmäler vår ankomst till på hälsocentralen - läraren, elevcoachen, barnsköterskan, förskolepedagogen, undersköterskan, lokalvårdaren, matbespisningspersonalen, sjuksköterskan och socionomen.

Tre av fyra anställda inom svensk välfärd är kvinnor. Det är en kvinna som tar hand om oss, ser efter oss och bryr sig om oss när vi är gamla och sjuka. Det är på henne det hänger. Det är hon som bär, hon som utformar och hon som ger Sverige vår välfärd.

Det ska inte vara fett att vara arbetslös, säger arbetsmarknadsministern. Jag känner ingen som tycker att det är fett att vara arbetslös. Att säga så är ett hån mot alla som kämpar varje dag.

Herr talman! Statsrådet skulle kanske egentligen kunna ägna sig lite åt en aning självkritik. Tyvärr finns det alltför många av välfärdens kvinnor som verkligen inte har det fett, varken ekonomiskt eller arbetsmiljömässigt. Statsrådet kanske kunde fråga sig: Hur kan jag som Sveriges arbetsmarknadsminister göra så att det blir fett att arbeta inom vården, skolan eller omsorgen?

Under pandemin var det dessa kvinnor som gick till jobbet varje dag, som om allt var som vanligt fast ingenting var som vanligt. Det enda rimliga nu borde vara en storsatsning på att uppvärdera och bygga ut välfärden. Men regeringen beslutar i stället om ett stålbad. Det är ett stålbad som innebär färre kollegor i en välfärd där minutstyrning, pressade scheman och delade turer redan är verklighet.

Herr talman! Allt i samhället hänger samman. När vi i dag ska debattera hur vi ska få fler i arbete i Gävleborg går det alltså inte att förbise regeringens brist på generella statsbidrag. Det kommer att bidra till ökad arbetslöshet och samtidigt minskade möjligheter att möta den.

Välfärdens hjältar är en grupp som ger oss alla trygghet i vardagen. Men det är också en grupp som består av många yrken där det råder brist på arbetskraft. Undersköterskor, lärare och busschaufförer är bara några exempel. Den bristen går att möta med aktiv arbetsmarknadspolitik. Men det vill inte den här regeringen. I stället motar man aktivt bort den genom nedskärningar i såväl arbetsmarknadspolitiska satsningar som vuxenutbildningen och de medel som behövs för att få fler i jobb och möta bristyrkena.

Herr talman! SKR menade i höstas att det saknades 20 miljarder kronor i statsbidrag för att behålla, alltså inte utveckla utan bibehålla, kvaliteten i välfärden. Det mötte regeringen med 6 miljarder i generella statsbidrag - en brödsmula. Och ingenting tillförs i vårändringsbudgeten.

Jag kommer tillbaka till välfärdens kvinnor. Det är nämligen de som måste göra sitt allra bästa för alla oss andra med de brödsmulor som regeringen har levererat. Jag vill därför fråga statsrådet vad han vill göra för att det ska vara fett att vara lokalvårdare, barnskötare eller undersköterska nu när hans regering har utsatt hela Kommun- och regionsverige för ett stålbad.

(Applåder)

Herr talman! Statsrådets svar kommer inte att lugna någon som har varslats i Gävleborg.

Regeringens brist på politik inom området är oroande. Det finns inga reformer som bidrar till att fler kan få ett jobb att gå till, och det är minskade resurser till den aktiva arbetsmarknadspolitiken.

Oavsett hur mycket regeringen pratar och skriver om vikten av utbildning är det inte verkligheten, för de har andra prioriteringar. Detta har synts i tidigare debatter, och det syns återigen i denna debatt.

För att minska arbetslösheten finns många åtgärder. Jag har nämnt några, och mina kollegor i debatten har nämnt andra. Men regeringen verkar inte intresserad av att använda någon av dessa åtgärder. I stället handlar det om att slå mot dem som har det svårast och belöna dem som redan har mycket. Det är klassisk fördelningspolitik för en högerregering.

Många hade nog hoppats på att vårändringsbudgeten i går skulle ge lite mer trygghet och göra tillvaron lättare för barnfamiljer som i dag kämpar med att få mat på borden, men inga lugnande besked lämnades. I stället fokuserar regeringen på att sänka priset på plastpåsar med någon krona så att det ska bli billigare att bära hem den mat som barnfamiljerna inte har råd att handla.

Det är en väldigt konstig prioritering, måste jag säga, men det visar på konstigheterna i hur Liberalerna tänker. För några år sedan var man drivande i att få igenom skatten, men nu ska man genomföra borttagandet. Eller så går man kanske Sverigedemokraternas ärenden. Det är helt enkelt en förlorad budget, och det är tydligt att regeringen saknar en plan för att möta krisen.

Herr talman! Många arbetstillfällen skapas genom engagerade företagare som har en idé om hur de ska hjälpa samhället. I Sverige är vi duktiga på att komma med innovationer, något som också bekräftades när jag och mina socialdemokratiska bänkkollegor besökte Movexum i Gävle för någon vecka sedan. Där fick vi träffa innovatörer som hade idéer som alla hjälper samhället framåt. Det var en bredd av idéer vi fick höra om, alltifrån en AI som automatiserar vissa moment i kontroll av ritningar till en app för att dokumentera mäns våld mot kvinnor. Detta är viktiga innovationer som möter problem i dagens samhälle.

Att uppmuntra innovationstänkandet är viktigt. Därför blev jag orolig när jag vid ett annat möte någon dag senare med en innovationshubb i Hudiksvall fick signaler om oro kring regeringens ambitioner. Många innovationer kommer inom miljö- och klimatområdet, men med en regering som styrs av Sverigedemokraterna finns det en oro över hur idéerna ska tas emot.

Det är helt enkelt inte bara en sak som ligger regeringen i fatet när det kommer till arbetslösheten. Välfärden står inför ett stålbad, hörde vi nyss, den aktiva arbetsmarknadspolitiken minskas och utbildningar inom bristyrken vid yrkes- och branschskolor läggs ned. Detta är djupt oroande inför den närmaste tiden men också för Sveriges utveckling långsiktigt.

Vad ska jag säga till alla innovatörer i Gävleborg som känner sig oroliga över att satsa på sin idé när det finns osäkerhet om regeringens ambitioner i dessa frågor?

(Applåder)

Herr talman! Riksrevisionens granskningsrapport Etablering av myndigheter utanför Stockholm, som jag nämnde, omfattar perioden 2004-2020. Granskningen visar att de olika regeringar vi har haft sedan dess, oavsett om de varit borgerliga eller socialdemokratiska, inte har gjort tillräckligt för att stärka den statliga närvaron utanför Stockholm, detta trots den förra, socialdemokratiska regeringens insatser för att lokalisera myndigheter utanför storstadsregionerna.

Arbetet var framgångsrikt såtillvida att utvecklingen med en ständigt ökande koncentration av statliga jobb till Stockholm saktades ned, vilket Riksrevisionens rapport också visar. Men jag menar att arbetet måste fortgå, särskilt då Riksrevisionen visar att lokaliseringsbeslut medfört ett positivt bidrag till regional utveckling i de arbetsmarknadsregioner där myndigheter har lokaliserats.

Det arbete jag lyfter fram när det gäller en myndighetsetablering i Gävleborg är inte en fråga som är tagen ur luften, utan det är ett gediget arbete som har gjorts och som fortfarande görs. Det är planlagt för att bygga lokaler. Kommunerna har ökat såväl bostadsbyggandet som planberedskapen, och man har byggt ett nytt resecentrum för att möjliggöra bättre kollektivtrafik.

Jag förstår att vi inte kan få ett definitivt svar från ministern på de frågor som ställs här i dag om myndighetsetablering, men jag hoppas ändå få se en myndighetsetablering i Gävleborg i framtiden.

Herr talman! Norr om Dalälven tycks vara bitvis främmande mark för regeringen, och därför vill jag på stående fot bjuda in statsrådet att följa med mig hem till Hälsingland. Jag utlovar en fantastisk dag och självfallet en djupdykning i det arbete som har gjorts och redan görs. Jag hoppas att statsrådet nappar på inbjudan. Varmt välkommen!

(Applåder)

Herr talman! Med själ och hjärta pekar ledamöterna på vikten av en politik som hänger ihop, och samtliga inlägg här pekar på vikten av att få ett starkare, varmare och tryggare Sverige. Där finns bara arbetslinjen och utbildningslinjen. Det finns inget annat sätt att skapa välstånd och välfärd i detta land.

Men så blir det lite som hönan och ägget. Jag tror på de satsningar som vi har presenterat i budgeten och som nu gäller. Jag har ännu inte akut behov av hörapparat, utan jag har noterat att Socialdemokraterna vill ha utökade och kanske oändliga statsbidrag. Men vi ökar statsbidragen. Att SKR sedan tycker att det är för lite ingår så att säga i deras arbetsuppgift.

Men jag vill peka på att sättet att få in skattekraft i detta land och att få Sverige att växa inte alltid handlar om högre skatter. Det handlar om att fler jobbar, att fler företag startas, att Sverige blir ett rikare land och att många av de duktiga industrier som finns i Gävleborg fortsätter att exportera oavsett om det är sådant som kommer från råvara eller om det är det fantastiska stålet i Sandvik, det som bygger allt från klockor till flygplan och till världens högsta byggnader. Detta stål som är en innovation är någonting som bygger detta land så att vi kan anställa alla dessa kvinnor, och män, i välfärden. Vi måste nämligen hålla hjulen igång.

Känn ingen sorg för Gävleborg, skulle man kunna säga. Ni har en god framtid med det engagemang som ni visar.

Nu ska jag gå tillbaka till Jim Svensk Larssons inledning. Jag tar det om igen.

Regeringen som avgick presenterade en budget och en plan som sa att pandemin var på väg att upphöra - inte enligt WHO, men det är inte så många som har munskydd när man är på krogen just nu, och människor går till jobbet och olika rekommendationer är till stor del borttagna. Den förra regeringen lade då fram förslag om att man ska dra bort pandemisatsningarna. Och hör och häpna, ibland gör Socialdemokraterna bra saker. Då tog vi till oss det när vi tillträdde efter valet och vi har en ny riksdag och en ny regering.

Sedan ser vi nu med stor ödmjukhet på vad som händer. Jag känner en oro för arbetslösheten. Men just nu minskar den. Skattepengarna ökar - det kommer in mer skattepengar i och med alla som inte längre går till Arbetsförmedlingen utan går till ett jobb i Gävleborg, kanske i Bollnäs. Det blir fler skattebetalare. Då kan man göra fler bra idrottsanläggningar eller spontanidrottsplatser eller anställa en person till på socialtjänsten i Bollnäs. Det kanske behövs.

Jag får återkomma när det gäller inbjudan. Men den är väldigt vackert presenterad, så den förtjänar ett mycket positivt bemötande.

Så var det det här med platserna. Vi lägger nu fram förslag om ytterligare platser inom yrkesvux och yrkeshögskola.

Jag sitter också och blir upprörd över saker. Alla lokförarutbildningar var inte fullsatta förra året. Jag tycker att det är konstigt. Det finns 200 000 lediga jobb i Sverige och 400 000 arbetslösa. Vi måste då göra mer för att matcha detta bättre.

Vi hörde nyss något om att det gärna kan vara lite fler krav, och det togs upp i den förra interpellationsdebatten. Och jag vill höra om Socialdemokraterna på fullt allvar inte tycker att vi ska följa upp anvisningar till arbete tydligare. Det är vägen framåt. Det ska inte vara lätt att komma undan detta. Det tycker jag är helt orimligt.

Herr talman! Jag ber verkligen om ursäkt. Jim Svensk Larm förtjänar att jag benämner honom med rätt namn. Jag vet inte varför jag säger Larsson gång på gång. Men någonting är det.

Jim Svensk Larm brinner för arbetslinjen. Jag tror att han förstår att man når den också genom utbildningslinjen.

Vart jag mig i vårt vackra land än vänder ser jag vilka enorma utmaningar som vi står inför. Det är de utmaningar som jag tror att människor känner inte riktigt fick något svar av tidigare regeringar. Det handlar om svenska för invandrare och personer som kanske har en mycket låg grundutbildning och som kämpar med det svenska språket. Vi ska göra vad vi kan för att öka kraften i kunskaperna i svenska så att människor över huvud taget kan bli föremål för ett nystartsjobb, en arbetsmarknadsutbildning eller en yrkeshögskola och komma in och kanske delvis tidigare än i dag få gå på yrkesvux för att lära sig svenska.

Jag ser i våra skolor att elever sitter och kämpar bakom skärmarnas apati i stället för att ta del av böckernas magi. Och vi har 16 000-17 000 barn som lämnar grundskolan utan tillräckliga kunskaper. Detta måste få ett stopp. Det är också arbetslinjen och utbildningslinjen.

När det kommer till arbetsmarknadspolitiken är de insatser som vi gör - de tiotals miljarder som läggs på subventionerade anställningar och på programverksamheten och som vi har stärkt a-kassan med - till för att skapa trygghet och hjälpa människor. Men i grunden krävs det en näringspolitik i Sverige där företagsamheten växer och där man inte kan - hur mycket Socialdemokraterna än drömmer om och önskar det - ha hur höga skatter som helst. Det kommer att driva kompetens och företagsamhet ur landet och bara leda till att Arbetsförmedlingen tvingas växa ännu mer, egentligen mot sin vilja.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.