Linnéa Wickman

Fru talman! Jag vill börja med att tacka utrikesministern för debatten. I och med den här debatten har vi äntligen lyckats driva fram ett besked från regeringen om framtiden för den globala ambassadören mot människohandel, och jag vet att det är många som har väntat på det beskedet och som välkomnar det.

Under debatten har jag också lyft en avgörande fråga, och det är varför det har tagit regeringen sju månader att återbesätta rollen som Sveriges globala ambassadör mot människohandel, detta trots att vi står i en tid där människohandeln särskilt för sexuella ändamål växer i Europa och globalt. Jag vill ändå hävda att regeringen har varit passiv och tyst och bidragit till att Sveriges röst inte har hörts lika tydligt i internationella organ i och med att rollen har stått tom.

Regeringen har som sagt äntligen bekräftat att rollen nu kommer att återbesättas. Jag vill fortfarande lyfta att jag tycker att det är bekymmersamt att det har tagit så lång tid och att man inte har lugnat alla dem som har varit oroade och som har engagerat sig i frågan och runt om i världen står upp för kvinnors rättigheter i de allra svåraste miljöerna.

Avslutningsvis hoppas jag, fru talman, att det inte ska ta ytterligare sju månader att få en ny person på plats i rollen som global ambassadör. Vi har inte råd med mer senfärdighet. Rollen förtjänar att bli permanent, och resurserna behöver utökas för att säkerställa ett fortsatt starkt svenskt engagemang mot exploatering av och övergrepp på människor som den grova organiserade brottsligheten står för.

Fru talman! Runt om i Europa kan kvinnors kroppar köpas lagligt på bordeller. Det göder den organiserade brottsligheten, som vi har konstaterat, och det utgör en del av det könsbaserade våldet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill vara tydlig med att jag inte tvivlar på att utrikesministern delar min och Socialdemokraternas syn på att detta med kraft måste bekämpas. Våra partier står bakom den svenska sexköpslagen och menar att fler länder borde inspireras av Sverige. Men det som jag trots allt fortfarande finner lite oklart är varför det har tagit denna regering, som har en väldigt hög svansföring när det gäller kampen mot den organiserade brottsligheten, sju månader att landa i att det framgångsrika arbete som har kunnat ske tack vare rollen som global ambassadör mot människohandel nu ska fortsätta.

Jag tror att det hade varit lättare att förstå om beskedet nu hade varit att rollen ska bli permanent och att resurserna för arbetet kommer att utökas, men det uppfattar jag inte är dagens besked.

Jag ställer mig också frågande till varför regeringen under dessa månader inte har kunnat ge ett lugnande besked till alla dem som har reagerat. Jag tänker på den oro som har spridits i civilsamhället och hos kvinnorättsorganisationer runt om i världen som räknar med Sveriges stöd och som har fått intrycket att regeringens plan var att skrota denna roll.

Det här har tolkats som en del av den antifeministiska gir i utrikespolitiken som den här regeringen står för. Jag undrar därför om det kan vara så att regeringen tack vare civilsamhällets stora engagemang nu har ändrat sig för att rädda den här rollen. Vad kan annars förklara månaderna av tystnad och att den tidigare utrikesministern på direkta frågor för ett antal månader sedan inte kunde ge besked om detta? Frågorna kring regeringens senfärdighet vill jag ändå hävda hopar sig nu.

Oavsett detta är vi många som välkomnar att en ny person kommer att rekryteras till den viktiga rollen för att samordna Sveriges arbete i internationella organ och samarbetet med andra länder. Jag tänker till exempel på Frankrike, som Sverige har en diplomatisk överenskommelse med om att vi gemensamt ska arbeta för att stävja människohandel för sexuella ändamål genom att minska efterfrågan på sexuella tjänster.

Behovet av Sveriges insatser på det här området är större än någonsin. Det finns starka krafter som vill att exploateringen av kvinnors kroppar ska fortsätta. När det nu till exempel förs seriösa politiska diskussioner i Tyskland, som står och väger kring frågan om de ska kriminalisera sexköp likt den svenska modellen, tänker jag att det är särskilt viktigt att vi snabbt får en person på plats som kan jobba med detta och beskriva sexköpslagens fördelar. Ett införande i Tyskland skulle göra stor skillnad för hela Europa. Det skulle påverka fler länder än i dag, länder där sexköp i dag är lagligt, och det kanske till och med i förlängningen skulle kunna bana väg för den sexköpslag på EU-nivå som vi socialdemokrater vill ska bli verklighet.

Det finns helt enkelt stora behov av att växla upp arbetet, göra rollen permanent och öka resurserna till detta. Min fråga till utrikesministern är därför om det är något som hon är beredd att göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! I sju månader har Sverige stått utan en global ambassadör mot människohandel eftersom regeringen inte har utsett någon ny person till den posten. Det är mycket som hinner hända på sju månader. Delar av vintern, en vår och en sommar har passerat, och det demokratiska partiet i USA har hunnit byta från en presidentkandidat till en annan. Den svenska regeringen har ombildats, och Sverige har fått en ny utrikesminister - för att bara nämna några exempel på vad som kan hinnas med på sju månader om man vill.

Men trots allt detta står posten alltså i dagsläget tom. Med detta har Sverige förlorat kraft i det internationella arbetet för att bekämpa människohandel och i synnerhet den sexuella exploateringen av kvinnor och barn.

I en värld med ett ökat antal konflikter ökar också människohandeln i konflikternas spår. Inte minst kan vi se detta i Europa, där Rysslands anfallskrig mot Ukraina har drivit miljontals människor på flykt och där särskilt kvinnor lurats eller tvingats in i prostitution av cyniska kriminella nätverk. Handeln med människor är en betydande del av inkomsterna för den organiserade brottsligheten.

Det säger sig självt att om den internationella gränsöverskridande brottsligheten ska bekämpas måste vi arbeta tillsammans med andra länder. Det är också detta som har varit uppgiften för innehavaren av posten som Sveriges globala ambassadör mot människohandel, en post som instiftades av den dåvarande S-regeringen 2006.

Internationellt är det många organisationer som under de gångna månaderna har undrat om regeringen i tysthet försöker skrota den här posten och därmed också kraftigt försvagar Sveriges förmåga att påverka i dessa viktiga frågor.

Vi i Sverige har ju med vår sexköpslag en unik roll när det handlar om att bekämpa människohandel för sexuella ändamål. Med vår lagstiftning flyttar vi fokus till förövaren, till den som utnyttjar och köper en annan människas kropp.

Det är också därför som den globala ambassadören mot människohandel spelar en särskilt viktig roll i internationella processer, för att kunna slå hål på myter och missuppfattningar som sprids om den svenska sexköpslagen och för att nå resultat i EU och i FN.

Ambassadören har till exempel spelat en viktig roll för Frankrikes kriminalisering av sexköp med inspiration från svensk lagstiftning. Ambassadören har också bidragit till att förhandlingar i FN-systemet satt ljuset på efterfrågan på prostitution. Rekommendationer har därefter lämnats till medlemsstaterna i linje med svensk lagstiftning.

Ett annat resultat av ambassadörens arbete är att FN:s särskilda rapportör om mäns våld mot kvinnor i juni föreslog att utsattheten kopplad till sexköp ska ses som en del av mäns våld mot kvinnor. Men eftersom ingen ny ambassadör ännu har utsetts lyste Sveriges röst med sin frånvaro när detta presenterades. Det gjorde däremot inte motståndet från de länder vars lagstiftning skiljer sig från den svenska.

Det är bra - och jag är glad att regeringen i denna debatt nu kommer med beskedet - att rollen som ambassadör mot människohandel ska finnas kvar. Men det uppstår också en hel del frågor. Varför har det tagit sju månader för regeringen att landa i detta? Varför gavs inte det här beskedet redan i maj, när den dåvarande utrikesministern fick frågor om detta? Finns det någon tidsplan för när en ny person kommer att vara på plats?

Fru talman! Detta är en viktig debatt, helt enkelt för att försöka bringa klarhet i vad den svenska regeringen faktiskt tycker i frågan och för att få svar på vad den svenska regeringen gör för att backa upp orden om att straffrihet vid storskalig miljöförstöring måste bekämpas.

Utrikesministern lyfter upp att det kan vara bättre att stärka de nationella rättssystemen kopplat till detta. Men det finns inget som säger att det skulle stå emot att vi också arbetar på internationell nivå för att utveckla våra regelverk och stå upp för en regelbaserad världsordning.

Som jag sa tidigare inbillar jag mig inte att det på något vis är en enkel fråga eller att det skulle gå snabbt att införa ekocid som ett nytt eget brott i Romstadgan. Men det är sorgligt att utrikesministern egentligen inte kan beskriva några konkreta exempel på hur Sverige har drivit på i frågan gentemot andra stater i internationella forum.

Som jag också nämnde tidigare har den här regeringen en historisk möjlighet i och med att det finns parter i Romstadgan som i närtid, alldeles nyligen, har lagt fram ett förslag om att begära att frågan återigen tas upp. Den internationella rätten måste ständigt uppdateras. Vi måste dra lärdom av det som sker i världen. Men här är det tydligt att den svenska regeringen verkar sakna både en plan och en vilja egentligen att kliva fram.

Jag menar att vi behöver utveckla internationella ramar som kan adressera storskaliga miljöbrott på samma sätt som vi i dag adresserar andra allvarliga internationella brott. Men då krävs det att Sverige samarbetar med andra länder och driver på. Det är bara så vi kan skapa den koalition som krävs.

Fru talman! Insikten att det i krig ofta är en del av strategin att också skada naturen för att försvåra en framtida återuppbyggnad blir väldigt tydlig i Ukraina när vi ser den ryska krigföringen. Som nämndes här ingår också förebyggande av ekocidbrott i president Zelenskyjs fredsplan.

Jag vill hävda att Sverige har en särskilt viktig roll i frågan om att stödja Ukraina, både när det gäller att Ryssland ska ställas till svars för sina ekocidbrott och när det gäller att utveckla den internationella rätten för att i förlängningen kunna förhindra framtida ekocidbrott även i fredstid. Det är ju också det vi talar om här.

Den högnivågrupp som president Zelenskyj tillsatte för att utreda krigets miljökonsekvenser leddes av den tidigare utrikesministern Margot Wallström. Också fler svenskar arbetade i gruppen, till exempel Greta Thunberg och riksdagsledamoten Rebecka Le Moine. En av de 50 rekommendationer som gruppen lagt fram är riktad till det internationella samfundet och handlar just om att agera för att ekocid ska införas som ett internationellt brott också i fredstid. Det är en uppmaning som regeringen behöver lyssna till och agera på.

Vi är eniga i denna riksdag om att vi ska stödja Ukraina så länge som det krävs för att de ska vinna kriget. Det stöd vi ger Ukraina för att stärka förmågan att dokumentera och samla in bevis för krigsbrott och Sveriges engagemang för att tillskapa en särskild tribunal för Rysslands aggressionsbrott är viktiga insatser.

Det är också positivt, som vi tidigare konstaterat, att det sker en utveckling och att Internationella brottmålsdomstolen ser över hur ansvarsutkrävandet kan förbättras vad gäller miljörelaterade brott. Men ska ekocid en gång för alla, i en värld där ekosystem raseras i en skrämmande takt, erkännas som ett eget brott - efter decennier av diskussioner - behöver regeringen göra mer än att följa frågan. Hur ska förutsättningar skapas för att inrätta ekocid som ett internationellt brott om Sverige inte aktivt driver frågan gentemot andra länder? Det får gärna utrikesministern svara på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag betvivlar inte att det är en lång, svår och mödosam process för att ekocid ska erkännas som ett internationellt brott. Men jag är också rädd för att denna fråga riskerar att följa ett mönster i Sveriges utrikespolitik med den här regeringen - ett mönster där Sveriges röst i världen blir svagare och där regeringen tycks ha en låg tilltro till vilken roll Sveriges engagemang kan spela. Sveriges regering väljer också ofta passivitet framför aktivitet, att följa framför att visa ledarskap.

Faktum är att den här regeringen har getts en historisk möjlighet att stödja det konkreta förslag som tre mindre önationer har lagt fram till den internationella domstolen om att ekocid ska erkännas som ett internationellt brott. Det har inte tidigare regeringar kunnat göra. Nu är det upp till bevis för regeringen när det gäller orden och oron för de storskaliga miljöbrott vi ser. Vi måste bekämpa den straffriheten. Då måste regeringen handla, agera och visa ledarskap.

Fru talman! Jag vill börja med att välkomna den nya utrikesministern och gratulera henne till hennes viktiga uppdrag. Det saknas inte direkt utmaningar i vår omvärld, och vikten av en stark och klar svensk röst för att folkrätten ska respekteras har sällan varit så stor. Jag är säker på att utrikesministern frekvent kommer att få debattera detta med oss socialdemokrater här i riksdagens kammare.

Det är för min del efterlängtat att efter en väntan på fyra månader få debattera denna angelägna interpellation och ta del av regeringens svar.

Jag tog initiativ till den här debatten för att det behövs en internationell lagstiftning mot storskalig miljöförstöring, för att det finns en allt starkare internationell rörelse för detta och för att försöka få besked från regeringen huruvida regeringen vill detta och vad Sverige i så fall gör för att steg för steg internationellt komma framåt så att ekocid kan klassas som ett åtalbart brott i Internationella brottmålsdomstolen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här är ingen ny fråga. Olof Palme beskrev redan vid Stockholmskonferensen 1972 att "den oerhörda förstörelse som vållas av omfattande bombningar utan åtskillnad, av användningen i stor skala av bulldozers och växtgifter" kunde beskrivas som ekocid. När Romstadgan sedan antogs 1998 ströks dock ekocidbrottet i sista stund från att klassas som ett av mänsklighetens allvarligaste brott.

Men, fru talman, utvecklingen i vår omvärld visar onekligen på behovet av att stärka den internationella rätten och bekämpa den straffrihet som råder när det gäller storskalig miljöförstöring, ekocid, vilket definieras som "olagliga eller hänsynslösa handlingar som begås med insikt att det finns en påtaglig sannolikhet för allvarliga och antingen vidsträckta eller långsiktiga skador för miljön".

Ett tydligt exempel på ekocidbrott är inte minst Rysslands krigföring i det folkrättsvidriga anfallskriget i Ukraina genom sprängningen av Nova Kachovka-dammen i Ukraina juni 2023. Dammen och dess reservoar hade mer vatten än hela Mälaren. Dricksvattenförsörjningen påverkades för hundratusentals, 40 städer och samhällen svämmades över, åkermark har förorenats av giftiga ämnen och minor har spridits nedströms floden.

Detta var den största miljömässiga katastrofen i Europa på decennier. Att Internationella brottsmålsdomstolen nu undersöker om fallet kan leda till åtal inom ramen för artikel 8 i Romstadgan, som reglerar miljöskador i samband med krig, är hoppfullt. Men det är inte tillräckligt för att stoppa ekocidbrott i framtiden, särskilt inte i fredstid.

I EU reviderade man miljöbrottsdirektivet förra året för att kunna göra de allvarligaste skadorna på miljön straffbara i "fall som är jämförbara med ekocid". Det är ett exempel på att frågan rör sig framåt, tack vare alla som engagerar sig för detta.

Men, fru talman, kärnfrågan här är att vi behöver få på plats ett globalt regelverk där ekocid erkänns som det allvarliga brott det är. Utrikesministern har egentligen inte svarat på frågan om regeringen tycker att ekocid bör erkännas som ett eget brott i Romstadgan.

Ja, det är en lång process. Ja, det kräver stöd från ett stort antal länder. Ja, Romstadgan är en svårförhandlad kompromiss. Men vad vill regeringen, oavsett vad andra stater vill?

Herr talman! Jag får konstatera att för ett år sedan motsatte sig en majoritet i Sveriges riksdag att vi skulle driva på för att skapa en analys kring vad som behöver göras i EU för att förändra de rättsliga förutsättningarna och grunden för terrorlistningar.

När vi socialdemokrater hade överläggningar med regeringen kopplade till frågan om IRGC för drygt ett år sedan fick vi inte gehör för att regeringen då inom sex månader skulle återkomma med en rättslig analys av vad som skulle kunna behöva göras för att ta steg framåt i EU. Vem vet - hade vi fått en majoritet med oss då kanske vi hade kommit längre i dag i EU-kretsen.

Sverige har ju, inte minst när det gäller det rättsliga stödet till Ukraina, gått i bräschen för att utveckla det och hur vi använder den internationella rätten i detta. Nu är det uppenbart att vi behöver uppdatera EU:s verktyg, och Sverige behöver gå i bräschen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2023

Jag hör förstås vad statsrådet säger. Vi kommer nogsamt att följa arbetet och hoppas att regeringen skyndsamt börjar arbeta i EU-kretsen utifrån behovet av en ny rättslig grund. Det är trots allt bråttom att få de verktyg som behövs på plats för att bekämpa internationell terrorism som hotar människor både i deras egna länder - Iran är ett tydligt exempel - och i hela världen och vår säkerhet här i Sverige.

Herr talman! Tack till ministern för att hon är här och debatterar med oss i utskottet i dag!

Jag kommer att ställa lite frågor kopplat till det tillkännagivande som riksdagen alldeles snart kommer att rikta till regeringen om att uppdatera EU:s grund för sanktioner när det gäller terrorism. Den höga representanten Josep Borrell sa så sent som i slutet av april i EU-parlamentet att de rättsliga förutsättningarna inte bedöms finnas på plats för en terrorlistning av IRGC.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2023

Det är ganska tydligt och klart att det nuvarande regelverket behöver uppdateras för att vi effektivt från EU:s sida ska kunna bekämpa terrorism och använda sanktionsverktyget bättre än vi lyckas med i dag.

För oss socialdemokrater går det inte att vänta ännu ett år för att se vad regeringen eventuellt kommer att göra i EU-kretsen. Vi riskerar att tappa ännu mer tid givet att det hade kunnat finnas ett tillkännagivande på plats redan för ett år sedan kring detta. Nu när tillkännagivandet kommer - hur kommer regeringen skyndsamt att arbeta i EU-kretsen för att driva denna fråga?

Medan jag har ordet ska jag också passa på att yrka bifall till reservation 5. Det ska ju vara rätt och riktigt. Det hör ändå inte till vanligheterna att vi föreslår tillkännagivanden, och reservationerna har ändrats lite sedan utskottet behandlade betänkandet.

Herr talman! EU är Sveriges viktigaste utrikespolitiska arena. Det blir tydligt i dagens debatt, som behandlar verksamheten i Europeiska unionen under 2023.

Jag kommer att lyfta fram de områden som vi socialdemokrater anser vara särskilt viktiga utifrån de reservationer som vi har i betänkandet. Det är ju ett mycket omfattande betänkande, inklusive en skrivelse från regeringen.

Vi lever i en tid som påminner oss om att EU bildades som ett fredsprojekt i ruinerna efter två världskrig. Länder som var svurna fiender blev goda grannar, och i sin strävan efter fred, frihet och demokrati bands man också samman av handel och samarbete. Det lade grunden för en historiskt lång period av fred.

Men nu rasar åter kriget på vår kontinent. Bara ett hundratal mil från detta riksdagshus kämpar Ukraina inte bara för sin egen frihet och rätt att bestämma sin framtid utan också för Sveriges säkerhet och vårt sätt att leva.

Rysslands anfallskrig mot Ukraina har omkullkastat den europeiska säkerhetsordningen och är ett flagrant brott mot folkrätten. Men Ryssland underskattade Ukrainas försvarsvilja och västvärldens beslutsamhet i stödet till Ukraina. Aldrig, herr talman, har EU haft så starka sanktioner på plats som mot Ryssland.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2023

Den politiska enigheten under det svenska ordförandeskapet i EU 2023 om att prioritera stödet till Ukraina var viktig. Att bibehålla tempot i att få på plats ytterligare sanktionspaket mot Ryssland och stoppa kringgående av nuvarande sanktioner var fokus för EU under 2023. Dessa sanktionspaket är avgörande för att krympa Putins krigskassa.

Ett tydligt exempel på hur kringgåendet går till är den ryska skuggflottan på Östersjön med fartyg i dåligt skick, som möjliggör för Ryssland att kringgå sanktionerna mot landets oljeexport. Samtidigt utgör dessa fartyg en stor miljörisk för Östersjön, då ett oljeutsläpp skulle få katastrofala miljökonsekvenser. Förekomsten av dem kan dessutom möjliggöra spionage mot Sverige.

Vi socialdemokrater menar att skuggflottan måste förbjudas och beläggas med sanktioner.

Herr talman! Det har också varit avgörande under 2023 att fortsätta det ekonomiska, humanitära och militära stödet till Ukraina och att se till att avkastningen från de frysta ryska centralbankstillgångarna kommer Ukraina till del och kan användas för att köpa ammunition och vapen till Ukrainas försvar. Det är verkligen en fråga som brådskar där Sverige behöver fortsätta trycka på.

Vi socialdemokrater menar att vi borde kunna gå längre än vi hittills lyckats med på EU-nivå och möjliggöra att försöka använda de frysta ryska centralbankstillgångarna som säkerhet för lån som går till att stötta Ukraina. På det sättet kan en stor summa pengar frigöras, och vi använder Putins pengar för att stötta Ukraina. Det skulle göra livsviktig nytta för att pressa tillbaka Ryssland på slagfältet.

Det är i denna tid också avgörande att stärka den samlade europeiska försvarsförmågan och EU:s förmåga att ta ansvar för unionens egen och dess närområdes säkerhet.

Herr talman! När vi förra året debatterade verksamheten i Europeiska unionen 2022 riktade riksdagen ett tillkännagivande till regeringen om att verka för en terrorlistning av den ryska Wagnergruppen. Med tanke på hur Wagnergruppens ledning och organisation förändrats sedan dess menar vi att regeringen måste se över och bedöma behovet av terrorlistning också av andra ryska militära företag.

Dessa företags affärsidé är att underminera mänskliga rättigheter och begå krigsbrott. Nykoloniala arrangemang upprättas med värdländer där företagen skaffar sig rätt att exploatera naturtillgångar för att finansiera sin verksamhet. Det är verksamhet som inkluderar internationell brottslighet som trafficking, smuggling av militär materiel och penningtvätt.

De militära företagens hänsynslöshet är att jämställa med terrorism. De utgör också ett tydligt exempel på att den ryska regimens imperialistiska ambitioner sträcker sig långt bortom Ukrainas gränser.

Herr talman! Dessa företag är inte ensamma om att bedriva statsstödd terrorism. Islamiska revolutionsgardet, IRGC, är den iranska regimens väpnade gren. Man bedriver terror och repression såväl mot den egna befolkningen i Iran som mot människor utanför landet och fängslar utländska medborgare på falska grunder.

Det var därför ett viktigt beslut som riksdagen tog för drygt ett år sedan om ett tillkännagivande också när det gäller att regeringen ska verka för en terrorlistning av IRGC i EU.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2023

Men i dag får vi konstatera att regeringen inte har lyckats. IRGC har inte satts upp på EU:s terrorlista, och än så länge har budskapet från regeringen varit att kraven för att en terrorlistning ska kunna ske inte är uppfyllda. Även om åsikterna går isär bland jurister om det finns en hållbar juridisk grund eller inte sa utrikesminister Billström så sent som för någon vecka sedan i en interpellationsdebatt att det fortfarande saknas stöd i EU-kretsen för en terrorlistning.

Redan för ett år sedan var vi ett antal partier som menade att den rättsliga grunden för terrorlistningar måste ses över i EU och ett uppdrag ges att genomföra en översyn i EU i syfte att ta fram en modell som ger EU förmåga att med bibehållna krav på rättssäkerhet använda en sanktionsregim för terrorism också mot till exempel Wagnergruppen och IRGC.

När nu nästan ett år har gått får vi återigen konstatera att det nuvarande ramverket inte räcker till och att det är uppenbart att EU med det i dag rådande regelverket inte förmår att införa sanktioner mot terrorism när terrorismen kommer direkt från stater. Det här måste vi förstås göra något åt för att förbättra motståndet i en tid när auktoritära regimer flyttar fram sina positioner.

Vi välkomnar därför att riksdagen nu, ser det i alla fall ut som, kommer att rikta ett tillkännagivande till regeringen om att den ska verka för att EU uppdaterar dessa regler så att det blir enklare att terrorlista organisationer som bedriver statsunderstödd terrorism och, återigen, att regeringen i samband med detta även ska verka för att EU terrorlistar det iranska islamiska revolutionsgardet.

Herr talman! Den politiska kampen i världen framstår alltmer som valet mellan frihet och förtryck, mellan sammanhållning och splittring. Det blir särskilt tydligt när vi blickar tillbaka på arbetet inom EU under 2023 och när vi blickar framåt att EU:s utvidgning är det tydligaste verktyg som EU har för att slå vakt om unionens grundläggande värden och säkra demokrati, rättsstatens principer och reformer i EU:s kandidatländer. Det är sett till detta nödvändigt att välkomna fler medlemsländer i EU, förutsatt att de genomför den prestationsbaserade och mödosamma process som vägen till ett medlemskap innebär.

Under överskådlig tid kommer dessa frågor att behöva ägnas mycket kraft, och så har också skett under 2023. Inte minst visar Ukraina att det trots ett brinnande krig är möjligt att ha en hög reformtakt för att nå ett medlemskap, om den politiska viljan finns där.

Ett EU med fler medlemsländer kommer också att kräva inre reformer. Vi vill slå vakt om den svenska budgetrestriktiva linjen. Vi vill se att omfördelning prioriteras framför en utökad budget och att reformer för beslutsfattande kan ske på det utrikespolitiska området. Samtidigt behövs bättre verktyg som gör att befintliga medlemsländer som monterar ned sin demokrati och frångår de värden som unionen vilar på ytterst kan uteslutas ur EU. Det handlar om att vi behöver demokratisäkra EU i den tid vi lever i.

Herr talman! När vi i den svenska OSSE-delegationen besökte EU:s nyaste kandidatland Georgien, som fick sin kandidatstatus i december 2023, rådde det ingen tvekan om att det fanns ett överväldigande stöd bland folket och civilsamhället för ett EU-medlemskap. I dagarna har vi kunnat se hur hundratusentals georgier har demonstrerat just för detta och mot den ryska agentlag som landets ledning nu ser ut att genomdriva, samtidigt som fredliga protester våldsamt har slagits ned.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2023

När vi träffade en rad civilsamhällesorganisationer som arbetar för kvinnors rättigheter, bekämpar korruption och står upp för minoriteters, inte minst hbtqi-personers, rättigheter var det glasklart att de reformer som EU-medlemskapet kräver också är den självklara vägen mot stärkt demokrati i landet.

Vi besökte också EU:s civila övervakningsinsats EUMM vid kontaktlinjen mellan den georgiska utbrytarregionen Sydossetien och Georgien. Där kunde vi se hur ryska militärbaser har byggts upp på georgiskt territorium som ett pärlband sedan kriget 2008.

I Georgien vet man vad ofrihet innebär, och det är därför lätt att förstå folkets starka vilja att ta steg mot EU. När vi nu ser hur landets ledning tar beslut som helt går på tvärs mot vägen till ett EU-medlemskap genom att driva igenom ett lagförslag som kopierats från Ryssland, som innebär att organisationer och medier som får ekonomiska bidrag från utlandet stämplas som utländska agenter, visar detta tydligt vad alternativet till ett EU-medlemskap är för Georgien och många andra kandidatländer. I Ryssland har denna agentlag effektivt slagit undan benen för fria medier och politisk opposition, och det är svårt att se att den ryska lagen inte skulle få samma konsekvenser i Georgien.

Ytterst visar detta åter på att kampen i vår tid står mellan frihet och förtryck, där EU är och måste vara en trygg demokratisk hamn. Det som sker i Georgien är också ett tydligt exempel på den allvarliga geopolitiska situation som präglar vår omvärld och EU-arbetet, där Ryssland, var man än engagerar sig politiskt eller militärt, gör världen mer ofri och auktoritär.

Herr talman! Om mindre än en månad är det val till EU-parlamentet, och det är ett val där vi ser hur högerextrema, högerpopulister och proryska krafter försöker flytta fram sina positioner. I Sverige kan vi till och med se hur Sverigedemokraterna har en egen trollfabrik, som massproducerar och sprider desinformation om politiska motståndare, sina egna samarbetspartier och Sverige. Detta hotar vår demokrati inifrån, och med det vi också ser ske runt om i Europa, den ökade splittringen, riskeras ytterst även stödet till Ukraina på lång sikt.

Vi socialdemokrater vill se ett Europa med starkare sammanhållning och styrka, för det är avgörande för att stå upp för säkerheten, demokratin och rättsstatens principer. Jag hoppas att vi när vi har denna debatt nästa år kan konstatera att vi också ser detta i EU, med ett nytt parlament, en ny EU-kommission och en ny mandatperiod som har tagit vid.

Avslutningsvis står vi socialdemokrater förstås bakom de särskilda yttranden som Socialdemokraterna har lämnat i både finansutskottet och skatteutskottet samt våra reservationer i betänkandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2023

Herr talman! Jag delar bilden att det behöver tryckas på i den här frågan.

För ett år sedan hade Sverige ordförandeskapet i EU. Vi hade kunnat samla en majoritet i Sveriges riksdag i den här frågan redan då, inte minst när det gäller terrorlistningen av IRGC. Men vi lyckades inte få till det under det svenska ordförandeskapet, och vi har trots allt tappat väldigt mycket tid.

Min fråga, den vidare frågan, till ledamoten är om Sverigedemokraterna ångrar att man inte redan för ett år sedan riktade ett tillkännagivande till regeringen i den här frågan. Det är ju ett faktum att IRGC och inte minst Wagnergruppen begår terrorhandlingar och att det internationella samfundet och EU i dag inte förmår införa sanktioner mot de här grupperna i tillräckligt hög grad, så jag undrar förstås om man ångrar att vi nu har tappat ytterligare tid i det här arbetet.

Herr talman! Jag lyssnade noga på anförandet från ledamoten. I detta är vi överens om att vi behöver uppdatera och få till en analys på EU-nivå om hur vi kan komma framåt så att vi kan uppdatera grunden för terrorismsanktionerna. Men ledamoten sa också att det nu finns en majoritet för detta, men det fanns redan förra året.

Vi var ett antal partier som redan då lyfte upp frågan och såg att vi inte kom framåt. Jag minns också att den ledamot som deltog för Sverigedemokraterna i den debatten sa att det innebar att slå in öppna dörrar att rikta ett tillkännagivande till regeringen. Men det är precis det som nu sker, vilket vi välkomnar.

Vad är skillnaden när det gäller ställningstagandet hos Sverigedemokraterna detta år?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Det behövs ett omedelbart eldupphör i Gaza. Gaza är ett helvete på jorden. Det är ett helvete som skapats av oförmågan att skydda Gazas civilbefolkning, hjälparbetare och journalister i detta krig, och där det internationella samfundet måste agera för att förhindra ett folkmord.

Det är ett ansvar som också faller på Sveriges regering. Jag undrar vilka nya initiativ och vilka åtgärder som utrikesministern nu tänker vidta för att bidra till en omedelbar vapenvila, som vi nu hör att utrikesministern talar om.

Fru talman! Var tionde minut skadas eller dödas ett barn i Gaza. Efter mer än sex månader av krig efter Hamas fruktansvärda terrorattack i Israel har över 33 000 palestinier dödats varav minst 14 000 är barn.

Gaza ligger i ruiner, sjukvården är slagen i spillror och en svältkatastrof hotar. Krigföringen i Gaza och det som sker på Västbanken går långt utöver vad internationell rätt tillåter. Det rapporteras om massgravar utanför sjukhus, och en israelisk markinvasion i Rafah uppges vara nära förestående.

I Rafah befinner sig en stor del av Gazas invånare som flytt dit på den israeliska arméns uppmaning. Till detta ska läggas att den oberoende utredningen av UNRWA inte har hittat något bevis på att någon anställd deltog i terrorattacken den 7 oktober, något som Israel påstått och som gjorde att Sverige stoppade det humanitära stödet till Gaza.

Min fråga till utrikesministern är: Vilka konkreta ansträngningar gör nu regeringen, utöver att påminna om Israels skyldigheter enligt internationell rätt, för att förhindra en markinvasion i Rafah och rädda civila människors liv?

Fru talman! På kort sikt, akut, handlar frågan om ytterligare statsbidrag till kommunerna om ifall regeringen kommer att ta ansvar för att förhindra drakoniska nedskärningar inom välfärden i vårt land eller inte och om de nedskärningar som man nu tvingas till, exempelvis inom äldreomsorgen i Nordanstig och Gävle, måste genomföras eller inte.

Ja, det handlar om prioriteringar. Ministern talar om att kommunerna måste prioritera, men också regeringen måste prioritera. Är ett gemensamt ansvar för en värdig välfärd viktigast, eller ska sänkt skatt till höginkomsttagare och på snus och plastpåsar gå före? Ska bankerna med sina övervinster bidra mer i dessa kristider eller inte? Ska krisens bördor fördelas mer rättvist eller inte?

I grunden handlar det vi debatterar här om behovet av att sluta det välfärdsgap som finns mellan de resurser som välfärden i dag har och de resurser välfärden skulle behöva för att stärka jämlikheten, kvaliteten och tillgången till en god välfärd i hela landet. Det är nu i dessa ekonomiska kristider som vi väldigt tydligt och glasklart kan se vad kommuners olika förutsättningar och en strukturell underfinansiering av välfärden med sänkta skatter på hundratals miljarder kronor på nationell nivå under många år faktiskt leder till.

Många kommuner har inga andra alternativ för att parera kostnadskrisen än att göra nedskärningar i den kommunala verksamheten, som redan är väldigt slimmad på många håll, eller att höja den platta kommunalskatten, vilket slår hårdast mot låg- och medelinkomsttagare. Det gör att storleken på statsbidragen har en avgörande betydelse i dessa kristider.

Jag vill avslutningsvis fråga statsrådet om regeringen är beredd att ompröva frågan om att inflationssäkra statsbidragen så att de åtminstone inte urholkas från år till år. Detta är något som vi socialdemokrater har föreslagit.

Fru talman! Nyligen aviserade regeringen ytterligare statsbidrag till regionerna efter att vi sett en alltmer förvärrad sjukvårdskris som drivits fram just av att regeringen har brustit i stödet till regionerna under kostnadskrisen.

Även välfärden i våra kommuner påverkas av regeringens politiska prioriteringar och otillräckliga statsbidrag. Jag vill särskilt lyfta situationen inom äldreomsorgen, där vårdbiträden, undersköterskor och sjuksköterskor året om, varje dag, dygnets alla timmar arbetar för att ge människor den vård, omsorg och service som gör att alla ska kunna åldras i trygghet och värdighet när kroppen inte längre klarar vardagsbestyren eller när minnet börjar svikta.

Enligt en enkät som Kommunals arbetsplatsombud i äldreomsorgen i 288 av landets kommuner har svarat på uppger nu mer än hälften att schemat försämras för personalen och att det kommer att skäras ned på personal och minskas på personaltätheten. 40 procent uppger att varje medarbetare kommer att förväntas ta hand om fler äldre. En tredjedel vittnar om att kompetenskraven vid nyanställningar sänks och att stopp införs för att ta in vikarier vid sjukfrånvaro.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta sker i ett läge när bara nära hälften av medarbetarna i äldreomsorgen uppger att de vill arbeta kvar i yrket om tre år. De vanligaste skälen till att vilja sluta är att arbetet är så fysiskt och psykiskt ansträngande, att bristen på återhämtning är stor och att man inte ges förutsättningar att tillgodose de äldres individuella behov.

Den demografiska utvecklingen i sig gör att äldreomsorgen skulle behöva anställa mer utbildad personal för att möta behoven i befolkningen. Men i stället för att möjliggöra reformer och betydande ekonomiska satsningar för högre kvalitet och bättre arbetsvillkor inom äldreomsorgen går det i dag inte ens att upprätthålla den nuvarande nivån av välfärd.

I Nordanstig framtvingar ett underskott på 10 miljoner kronor inom omsorgen att brukarna i hemtjänsten som har beslut om att få duscha två gånger i veckan nu ska få duscha en gång i veckan. De sociala och förebyggande insatserna i hemtjänsten, där brukare får besök för att umgås och bryta sin ofrivilliga ensamhet, kommer att tas bort helt. Samtidigt höjs också taxorna.

I min egen hemkommun Gävle tvingas man nu till besparingar på omkring 180 miljoner kronor i kommunens välfärdsnämnder. Det handlar till exempel om att halvera antalet platser på avlösningsvistelse för den som får äldreomsorg i hemmet för att avlasta anhöriga som tar ett stort ansvar för den enskildes omsorg.

Det finns också risk för nedskärningar på anhörigcenter, som ger råd och stöd till den som vårdar en närstående. Träffpunkter för seniorer kommer att få minska sina öppettider, och neddragningar kommer att ske på aktiviteter med trivselvärdar på trygghetsboenden och på samordning av volontärer.

De här två konkreta exemplen från två kommuner i Gävleborg - en landsbygdskommun och så länets största kommun sett till befolkning - visar hur för låga statsbidrag direkt drabbar dem som behöver äldreomsorgen i sitt dagliga liv.

Redan i dag har 140 000 personer gått ned i tid eller slutat arbeta för att vårda en nära anhörig. Främst är det kvinnor som tar det ansvaret. Om revorna i den gemensamma välfärden nu växer är frågan hur många fler som ska täcka upp för människors omsorgsbehov när den gemensamma välfärden inte finns där, för det är ju tyvärr den utvecklingen vi kommer att se om ingenting görs.

Jag vill upprepa frågan som redan ställts till civilministern om han i dag kan ge besked om ökade statsbidrag till kommunerna i vårbudgeten för att åtminstone förhindra de nedskärningar som kommunerna i Gävleborg nu tvingas till.

Fru talman! Tack, civilministern, för svaren i debatten, även om jag kan skönja en viss trötthet från statsrådet när det gäller att debattera frågan om social dumpning här i riksdagen!

Jag får väl göra honom besviken, för vi socialdemokrater kommer att fortsätta lyfta den här frågan med statsrådet och med regeringen så länge detta är ett problem som man inte fullt ut tar tag i. Jag tror inte heller att de svar som har getts hittills lugnar någon - vare sig de kommuner som utsätts eller de människor som dumpas.

Vi kan konstatera att en viktig utredning på området har lagts ned, att de verktyg som fanns på nationell nivå för ökat bostadsbyggande i form av investeringsstöd har tagits bort och att regeringen också generellt är frånvarande när det gäller att hantera byggkrisen, som har blivit djupare i brist på en aktiv nationell bostadspolitik.

I tillägg till detta talas det ganska mycket om att kommuner möjligtvis ska kunna kompenseras i skatteutjämningssystemet, men de svar som civilministern har gett på Kristoffer Lindbergs frågor räcker faktiskt inte för att man ska få bukt med problemet.

År 2019, när problemen med social dumpning började uppdagas, sa Moderaternas partiledare, nuvarande statsministern Ulf Kristersson, att de kommuner som uppmärksammades för att de bedrev social dumpning var pionjärer i hur man minskar bidragsberoendet. Jag undrar om civilministern delar den bilden. I så fall förklarar det ganska mycket av den passivitet som regeringen visar när det gäller att bekämpa social dumpning i dag.

Herr talman! Tack till Kristoffer Lindberg för denna viktiga interpellation! Jag tackar också statsrådet även om jag hoppas att vi kommer att få lite fylligare svar vartefter debatten fortskrider.

Social dumpning är cyniskt och omänskligt. Välbärgade och välmående Stockholmskommuner, som det oftast handlar om, skickar aktivt invånare som de ser som tärande och kostsamma till kommuner i andra delar av landet som ofta har mer ansträngd ekonomi och svårare att möta välfärdsåtagandet därför att förutsättningarna är strukturellt svårare redan från början och som dessutom har högre arbetslöshet men som däremot har tillgång till billiga bostäder. Det finns faktiskt inte andra ord för det än att det är djupt stötande att det får fortgå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I stället för att man försörjer sina invånare med tillräckligt många bostäder både i högkonjunktur och nu i lågkonjunktur - där regeringen dessutom har tagit bort det investeringsstöd som fanns för byggande av bostäder med lägre hyresnivå - går det på många ställen till så att kommuner som vill dumpa invånare tar kontakt med oseriösa hyresvärdar på andra ställen och gör en deal. Man flyttar över ansvar och kostnader för försörjningsstöd och boende på andra kommuner och smiter undan sitt ansvar. Inte sällan handlar det, som nämnts tidigare i debatten, om nedgångna bostäder som inte är människovärdiga att bo i.

Det här sker i olika former i drygt hälften av landets kommuner. Hårdast drabbas förstås de människor som utsätts, alltså nyanlända, våldsutsatta, personer med missbruksproblematik och andra grupper som redan är marginaliserade. De behöver möta ett starkare samhälle på en rad politiska områden och inte tvingas flytta till en annan del av landet där förutsättningarna att förbättra livsvillkoren ofta är sämre.

Herr talman! Regeringens track record - ursäkta engelskan - när det gäller frågan om social dumpning är faktiskt osedvanligt dåligt. I stället för att ta krafttag för att hantera frågan om social dumpning dumpade regeringen den utredning som den socialdemokratiska regeringen tillsatte när kommuner började larma om att detta problem hade uppkommit, alltså den utredning som skulle svara på vilka åtgärder vi behöver ta till för att stoppa den sociala dumpningen.

När jag tar del av civilministerns svar på Kristoffer Lindbergs fråga måste jag säga att det är väldigt tunt. Det är fortsatt obegripligt att regeringen inte ens var intresserad av att ta del av svaren i den utredning som redan pågick på området.

När vi nu ser att detta otyg fortsätter vill jag fråga civilministern om han verkligen tycker att det var rätt att lägga ned utredningen och om han kommer att tillsätta någon ny.

Civilministern nämner arbetet i den parlamentariska utjämningskommittén och har öppnat för att kommuner skulle kunna kompenseras i högre grad för socioekonomiska faktorer och förutsättningar. Det kan ju vara bra, men som mina kollegor nämnt här tidigare gör det inte att den sociala dumpningen stoppas.

Social dumpning har blivit ett verktyg för lokalpolitiker i vissa storstadskommuner för att kunna visa upp en fin fasad medan de fördjupar problematiken på andra platser i landet, till exempel i Gävleborg. Invånarna i Gävleborg förväntar sig mer än nedlagda utredningar och att frågan smalnas av till att enbart beröra nyanlända så som vi hör i debatten här. Vi ser ju att människor i olika former av social utsatthet utsätts för detta.

Herr talman! Världen är på väg in i en tidsålder av kaos, sa FN:s generalsekreterare António Guterres nyligen. Auktoritära regimer ökar sin makt. Konflikter och motsättningar förstärks. Respekten för internationell rätt urholkas. Flickors och kvinnors liksom minoriteters rättigheter utsätts för en pushback. Arbetstagare attackeras eller till och med mördas på grund av fackligt engagemang för mänskliga rättigheter i arbetslivet.

Allt detta är en del av en demokratisk tillbakagång. Det blir allt svårare att nå de globala Agenda 2030-målen, som världens länder kommit överens om, och klimatkrisen tilltar. Samtidigt är vårt lands säkerhetspolitiska läge det allvarligaste sedan andra världskriget, med ett krig på vår kontinent. Rysslands orättfärdiga krig i Ukraina går snart in på sitt tredje år.

Herr talman! Det som ger mig hopp i en så mörk tid är att få möta de modiga och engagerade kvinnor och kvinnorättsförsvarare runt om i världen som lokalt, ofta med starkt motstånd från mycket konservativa krafter, arbetar för att konkret förbättra livsvillkoren för flickor och kvinnor i en svår miljö. Det är UNFPA:s "safe spaces", som möjliggör trygga zoner för att stärka egenmakten för flickor i Zambia, ett land där en av tre flickor får barn innan de fyllt 18 år. Det är de kvinnoorganisationer som i Armenien stöder kvinnor på flykt från Nagorno-Karabach och som står upp för aborträtten och tillgången till preventivmedel. Det är det kvinnokooperativ på Västbanken i Palestina som jag besökte för drygt ett år sedan och som med sitt jordbrukskooperativ stärkt de ekonomiska villkoren och den politiska makten för kvinnorna i sin by. Dessa kvinnor är avgörande för att steg för steg göra världen bättre.

Herr talman! Enligt en rapport från Kvinna till Kvinna har 75 procent av världens kvinnorättsförsvarare utsatts för hot och hat, och var fjärde har utsatts för dödshot. Det har främst kommit från högerextrema och antifeministiska rörelser, men också allt oftare från de utsattas egna regeringar.

Vi kan också se hur kvinnor och barn drabbas hårdast av krig och konflikter. Kvinnor och barn är i majoritet av dem som dödats i kriget mellan Hamas och Israel. Vi ser också hur sexuellt våld används som en del av krigföringen från terrorgrupper som Hamas eller skurkstater som Ryssland.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Att vara flicka och kvinna är fortfarande i många delar av världen förenat med förtryck, våld, övergrepp, kränkta mänskliga rättigheter och inte sällan att du mördas. Det innebär också ofta att du utestängs från fredsprocesser och inte ses som en aktör i din egen rätt.

Det är mot den bakgrunden vi ska påminna oss om att regeringen avskaffat den feministiska utrikespolitiken. Trots orden om att jämställdhet fortsatt ska prioriteras i utrikes- och biståndspolitiken ser vi nu början på en annan riktning.

Sveriges stöd till UN Women har halverats. Vi såg också hur stödet till UNFPA som arbetar med sexuell och reproduktiv hälsa skars ned under förra året och ligger kvar på en lägre nivå än tidigare. Inte heller ett enda nytt uppdrag gav regeringen till Sida i sitt regleringsbrev kopplat till jämställdhet, förutom ett rapporteringsuppdrag om agendan för kvinnor, fred och säkerhet.

Jag undrar förstås: Hur motiverar regeringen detta? Vilka konsekvensanalyser ligger till grund för dessa beslut? Hur anser regeringen att den förda politiken bidrar till en bättre värld för flickor och kvinnor?

Herr talman! Världens länder har nu åtta år på sig att nå de globala målen. Men den senaste uppföljningsrapporten visar att vi kommit längre ifrån att nå de flesta av de 17 målen, inte närmare. Här vet vi att den globala pandemin gjorde stor skada. Men vi är också skyldiga att samla oss för att vi ska kunna utrota den extrema fattigdomen, minimera klimatkrisen, bekämpa ojämlikhet och främja fred.

Detta är andra året i rad där Agenda 2030 inte ens nämns i utrikesdeklarationen. Svenska myndigheter ska inte längre rapportera hur de arbetar med Agenda 2030. Agenda 2030 har helt enkelt börjat försvinna och spelar en väldigt undanskymd roll i både utrikes- och inrikespolitiken.

År 2023 blev det varmaste året som någonsin har uppmätts. I takt med att klimatförändringarna förvärras blir konsekvenserna allt tydligare. Det är stigande havsnivåer, översvämningar och torka som blir vanligare och som underblåser ekonomiska, politiska och sociala spänningar. Av dem som tvingas lämna sina hem på grund av klimatförändringar är 80 procent kvinnor. Så även på detta område kan vi se att de hårdast drabbade är kvinnor och barn i de mest sårbara och utsatta länderna.

Något som är avgörande här och som regeringen säger sig prioritera är ett effektiviserat och utökat klimatbistånd. På COP 28 gav Sverige till skillnad från länder som Danmark, Norge, Storbritannien och Tyskland inte något besked om Sverige kommer att bidra till fonden för klimatrelaterade skador och förluster. Även på detta område är det nu upp till bevis för regeringen att helt enkelt följa upp de ord som den uttalar med en konkret politik.

Herr talman! Sällan har behovet av framtidstro och en stark, tydlig och pålitlig svensk röst i världen varit så viktigt. När FN:s generalsekreterare varnar för en tidsålder av kaos måste alla politiska ledare stå upp för en regelbaserad världsordning och internationell rätt, och de måste stödja de människor och organisationer som lokalt gör motstånd mot auktoritära krafter.

(Applåder)

Fru talman! Under våra liv kommer det stunder då våra val och ansträngningar, eller bristen på ansträngningar, tydligt avgör vilka vi är både som människor och som folkvalda. Jag tror att dessa månader av krig mellan Israel och Hamas, där civilbefolkningen i Gaza får betala det yttersta priset för Hamas oförsvarliga terrorattack, kommer att vara en sådan tid - också för utrikesministern och ytterst för Sveriges regering.

Många viktiga frågor har ställts under denna debatt om vikten av en humanitär och omedelbar vapenvila, om vikten av att utreda folkrättsbrotten i kriget och om vikten av att Sverige kliver fram och visar ett ledarskap i stället för att huka sig bakom talepunkter om stöd till tvåstatslösningen medan man i handling visar att man egentligen gör allt annat än det som krävs för att faktiskt stå upp för tvåstatslösningen. Det är vad vi gör som spelar roll, inte bara vad vi säger.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det går inte en dag utan att jag tänker på Amina, som jag fick möta på Västbanken för drygt ett år sedan. Med hjälp av svenskt bistånd driver hon ett kvinnokooperativ inom jordbruk och har stärkt såväl den ekonomiska egenmakten som den politiska makten för kvinnorna i byn kraftigt. Detta är ett svenskt bistånd som regeringen har bestämt inte ska betalas ut. På frågan varför Amina ska betala priset för Hamas attack tycker jag att utrikesministern är svaret skyldig.

När Tobias Billström blickar tillbaka på sin politiska gärning, vill han då vara utrikesministern som i det internationella samfundet gjorde sitt yttersta för folkrätten och respekten för mänskligt liv, för en omedelbar vapenvila och för realistiska steg mot en tvåstatslösning - eller vill han vara den utrikesminister som gömde sig bakom tomma talepunkter medan Gazas kvinnor, under tungt bombardemang, tvingades till kejsarsnitt utan bedövning?

(Applåder)

Fru talman! Gaza är helvetet på jorden. Av de minst 25 000 döda palestinierna är 70 procent flickor och kvinnor, och 10 000 är barn. Varje timme dör två mödrar i Gaza, och de 50 000 kvinnor som är gravida utlämnas till ett kollapsat sjukvårdssystem samtidigt som hjälporganisationer uppger att antalet missfall har ökat med 300 procent.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

UN Women, vars stöd från Sverige har skurits ned med 55 procent under Tobias Billströms tid som utrikesminister, varnar nu för att kvinnor tvingas till kejsarsnitt utan bedövning i brist på ett omedelbart eldupphör och fullt humanitärt tillträde till Gaza.

I krigets spår, där våldet triumferar och Gaza nu är i princip obeboeligt, drabbas flickor och kvinnor särskilt hårt - och de drabbas dubbelt. De utsätts som en del av civilbefolkningen för en krigföring från Israels sida som till sin omfattning saknar motstycke i modern tid och som är den fullkomliga motsatsen till proportionerlig och precis användning av våld.

Det är ett groteskt våld i konflikter, och det hamnar ofta i skymundan. Som vi sett riktas det också mot civila israeler, mot kvinnor, som en del av Hamas oförsvarliga terrorattack.

Jag tvivlar inte på att utrikesministern tycker att den humanitära situationen i Gaza är fruktansvärd. Men baserat på agerandet sedan kriget startade tvivlar jag starkt på den politiska viljan från Sveriges regering att ta på sig ledartröjan och agera i praktiken för internationell rätt och ett omedelbart eldupphör.

Sedan kriget mellan Israel och Hamas startade har vi socialdemokrater tillsammans med andra oppositionspartier i Sveriges riksdag drivit regeringen framför oss, inte minst i EU-nämnden, för att förmå regeringen att driva på i FN och i EU för ett omedelbart eldupphör, för att akuta hjälpsändningar ska komma in i Gaza på en nivå som möter det gigantiska humanitära behovet och för att EU ska införa sanktioner mot våldsamma militanta bosättare som nu i skuggan av kriget i Gaza förnedrar, fördriver och dödar palestinier på Västbanken utan att Israel utifrån sin skyldighet som ockupationsmakt griper in. Tvärtom har vi under lång tid sett hur tvåstatslösningen medvetet slås sönder på marken genom illegala bosättningar och tvångsförflyttningar och nu med ett våld på Västbanken som når nya nivåer.

Fru talman! Inte en enda gång under dessa hundra dagar av krig har vi kunnat höra en tydlig och klar svensk röst från regeringen som kritiserar de folkrättsbrott som vi ser begås i kriget. I stället har Sveriges röst för anständighet tystnat.

Den SD-ledda regeringen valde i slutet av oktober att se till att Sverige röstade nej till FN-resolutionen om en humanitär vapenvila.

Man har också till skillnad från EU och trots att Sidas granskning av biståndet till Palestina har synats i sömmarna valt att fortsätta frysa utvecklingsbiståndet till civilsamhället i Palestina och till de krafter som är viktigare än någonsin för att en demokratisk och fredlig framtid bortom ockupation ska kunna byggas, med två stater som lever sida vid sida. Just dessa krafter väljer regeringen att försvaga mitt under brinnande krig. Det gör att orden om en tvåstatslösning ekar väldigt tomt.

Jag vill fråga utrikesministern vad Sverige gör och vad utrikesministern i kraft av sitt ämbete gör kommande timmar, dagar och veckor för att bidra till att en omedelbar vapenvila kommer till stånd.

(Applåder)