Magdalena Thuresson

Herr talman! Innan jag tackar för inbjudan konstaterar jag att jag inte riktigt fick svar på den fråga som jag ställde – om man skulle ha en försiktighetsprincip eller inte. Det var lite både och: Vi ska ha det, men kanske inte. Det svaret noterades.

Herr talman! Tack, Olle Thorell, för inbjudan till Surahammar! Jag vill också instämma i det beröm som du fick av ledamoten Lotta Johnsson Fornarve. Vi kan ha tuffa, hårda och sakliga debatter, men de är alltid i en god ton och respektfull anda. Det har varit ett nöje att ha de här replikskiftena med dig. Jag ser fram emot att ses i andra sammanhang utanför det här huset framöver.

Herr talman! Jag tackar Olle Thorell för frågan.

Jag tycker inte att jag har målat upp några falska motsättningar. Jag förstår att Socialdemokraterna också välkomnar granskningar och förslag om hur biståndet kan förbättras. Skillnaden är kanske vad man gör i praktiken, och framför allt vilka prioriteringar man landar i när det väl är dags att prioritera.

Ledamoten Olle Thorell nämnde att biståndet ska användas på bästa sätt och att det inte ska komma i närheten av extremism.

Jag vill inte gå in på en enskild organisation. Jag jobbar inte på myndigheten Sida, utan jag är suppleant i utrikesutskottet. Det fungerar så att politiken sätter ramar och mål och ger direktiv, och utifrån det är det myndigheten som fattar beslut om medelstilldelning.

Som jag var inne på i ett tidigare replikskifte: Att en viss organisation inte tilldelas medel eller tilldelas mindre medel betyder inte att biståndet i den kontexten minskar. Då är det andra organisationer som myndigheten, utifrån politikens mål och direktiv, anser är bättre lämpade att genomföra det här. Bedömningen i enskilda ärenden vill inte jag stå i riksdagens talarstol och kommentera. Däremot försvarar jag fullt ut att man ska tillämpa en försiktighetsprincip.

Herr talman! Jag låter gärna Olle Thorell svara för Socialdemokraternas räkning. Tycker ni socialdemokrater att den här försiktighetsprincipen ska vara kvar? Eller kommer den att försvinna om ni äntrar UD efter valet?

Herr talman! Ledamoten Kerstin Lundgren har på ett sätt rätt. Det humanitära biståndet räcker inte till. Däremot är det humanitära biståndet en typ av bistånd som jag tror alltid kommer att behövas. Det kommer alltid att inträffa naturkatastrofer och saker som gör att den typen av akuta livräddande insatser behövs. Däremot räcker det inte till, och utvecklingsbiståndet har naturligtvis också en roll att spela.

När det gäller utvecklingsbiståndet skulle jag vilja fortsätta på det tema som Kerstin Lundgren var inne på, nämligen att målet måste vara att utvecklingsbiståndet inte längre ska behövas. Strategin kan inte vara att vi ska hålla på med stöd för all framtid, utan biståndet som helhet och varje biståndsinsats måste ha som mål att vara hjälp till självhjälp och kunna fasas ut.

Det som jag tycker att vi behöver prata mer om är hur vi kan gå från biståndsberoende till biståndsoberoende, det vill säga från aid till trade. Detta är inte temat för dagens debatt, men jag har nämnt det många gånger i riksdagens talarstol och tycker naturligtvis fortfarande så. Målsättningen med utvecklingsbiståndet är att det en dag inte längre ska behövas, men jag tror tyvärr att det kommer att uppstå situationer då det akuta humanitära biståndet tillfälligt kommer att behövas runt om på jorden.

Herr talman! Jag har inga hemligheter att avslöja inför framtiden. Jag kan konstatera att en kommande regering och en kommande riksdag inför sin budgetförhandling kommer att stå inför tuffa prioriteringar. Man behöver prioritera biståndet utifrån andra behov, men man behöver också prioritera i biståndsbudgeten.

Jag tycker att biståndsbudgeten länge har handlat om hur mycket pengar man ska göra av med snarare än om hur dessa pengar ska spenderas. Jag har många gånger i den här talarstolen talat om vad jag tycker ska prioriteras i biståndet – och jag tog möjligheten att göra det nu också när jag står här för sista gången. Det humanitära biståndet är en sådan del. Det är en typ av bistånd som alltid kommer att behövas och som de flesta människor känner direkt i hjärtat och magen att det är rimligt att vara med och bidra till. Jag tror att många människor faktiskt blir förvånade när de förstår hur liten andel av vårt bistånd som går till just den typen av livräddande insatser.

Jag ställde frågan till ansvarigt statsråd för någon frågestund sedan och fick svaret att han gärna såg att det humanitära biståndet som andel av biståndsbudgeten skulle öka tillsammans med stödet till Ukraina. Hur stor en framtida biståndsbudget kommer att vara får en kommande regering och en kommande riksdag besluta om. Man måste prioritera i statsbudgeten men också i biståndet.

Herr talman! Om man minskar eller helt avslutar biståndet till en viss organisation betyder det inte att biståndet till den platsen, den konflikten, det landet eller den kontexten försvinner. Pengarna förmedlas ju till andra organisationer. För oss är det resultat som spelar roll, inte enskilda organisationer.

Jag försvarar att vi ska ha en försiktighetsprincip och att vi ska säkerställa att hårt arbetande svenska skattebetalares pengar inte kommer i närheten av extremism. Och jag rekommenderar Vänsterpartiet att införa en sådan försiktighetsprincip för sin egen biståndsorganisation.

Herr talman! Tack, Lotta, för gott samarbete i utrikesutskottet, även om vi många gånger tycker olika! Det var två frågor, och jag ska försöka svara på båda.

Den första frågan handlade om Islamic Relief. När det gäller den här enskilda organisationen finns det många olika tankar. Jag ska försöka undvika att gå in på det enskilda fallet utan mer förklara hur det fungerar.

Politiken sätter ju ramar och mål. Det är inte politiken som väljer vilka organisationer som ska ges medel. Det gör myndigheten. Politiken sätter upp mål och direktiv, och utifrån detta är det myndigheten som fattar beslut.

Jag försvarar att vi ska ha en försiktighetsprincip. Jag tycker att hårt arbetande skattebetalare kan förvänta sig att vi säkerställer att skattebetalarnas pengar inte kommer i närheten av extremism.

Herr talman! Jag ger gärna Vänsterpartiet möjlighet att svara på frågan: Tycker Vänsterpartiet att vi ska ha en försiktighetsprincip för att säkerställa att biståndspengar inte kommer i närheten av extremism? I så fall skulle man kunna börja med att titta på sin egen biståndsorganisation. Men jag ger gärna Vänsterpartiet möjlighet att svara på detta. Jag försvarar principen att inga pengar ska komma i närheten av extremism.

När det sedan gäller Somalia, som ledamoten tog upp, ges inga pengar till premiärministern i Somalia. Man ger pengar till UNDP.

Bistånd till Somalia är i sig heller ingenting nytt. Jag gjorde en snabb googling inför den här debatten eftersom jag misstänkte att frågan skulle komma. År 2019 gav Sverige närmare 800 miljoner i bistånd till Somalia. 2020 var det 390 miljoner och 2021 närmare 600 miljoner. Bistånd till Somalia är alltså inget nytt. Bistånd till UNDP är inget nytt. Det som är nytt är ett krav på återvändande.

Herr talman! Det känns extra speciellt också för mig att ställa mig i den här talarstolen i dag. Jag tror nämligen att det blir sista gången jag gör det. I höst samlas en ny riksdag, och eftersom jag inte kandiderar för omval tror jag att detta blir min sista ärendedebatt i riksdagens kammare.

För mig personligen känns det också fint och speciellt att min sista debatt handlar om bistånd. Det gjorde nämligen min allra första debatt här i kammaren också. Men nog om mig.

Denna debatt handlar om en granskning som Riksrevisionen har gjort av Sidas arbete med det humanitära biståndet, den skrivelse som regeringen lämnat till riksdagen med anledning av granskningen och de följdmotioner som väckts med anledning av skrivelsen.

Kort: Vad är humanitärt bistånd? Enkelt kan man säga att det finns två olika typer av bistånd.

Långsiktigt utvecklingsbistånd kan vara stöd till institutionsbyggande eller vaccinationsprogram eller stöd som syftar till att skapa fler jobb, ökad jämställdhet eller liknande. Det är projekt som syftar till långsiktig förändring och förbättrade levnadsvillkor för människor i fattigdom och förtryck.

Humanitärt bistånd är mer kortsiktigt bistånd. Ibland kan det kallas för katastrofbistånd; det handlar om att rädda liv. Det rör sig om mat, vatten, filtar och mediciner till människor som lever under katastrofliknande förhållanden. Det handlar om att hindra död och lindra nöd.

Det är alltså arbetet kring det humanitära biståndet som Riksrevisionen har granskat och som dagens debatt handlar om. Låt mig inleda med att konstatera att det är en mycket välkommen granskning som Riksrevisionen har gjort. Sverige lägger mycket stora summor av skattebetalarnas pengar på bistånd. Det är viktigt att pengarna används på bästa möjliga sätt och att det är tydligt varför en viss organisation tilldelas biståndsmedel. Därför är den här typen av granskning med rekommendationer om vad som kan förbättras mycket välkommen.

Just den här granskningen avser inte effekterna av själva biståndet, utan den gäller Sidas val av samarbetspartner, alltså vilka organisationer som ska få ta del av svenska skattemedel, och Sidas arbete med fördelning av medel och uppföljning.

Enligt Riksrevisionen är det möjligt att förenkla Sidas urvalsprocesser och ändå fatta välgrundade beslut. Riksrevisionen konstaterar också att Sidas beslutsfattande inte alltid är tillräckligt tydligt och transparent. Sida är en förvaltningsmyndighet, och det måste därför vara just tydligt och transparent varför man fattar de beslut om medelstilldelning som man fattar. Riksrevisionen skriver förvisso att den nya partnervalsprocessen inför strategiperioden 2025–2029 är tydligare och mer transparent än den förra men att viss otydlighet kring beslutsfattandet kvarstår.

Riksrevisionen konstaterar också att Sidas uppföljning inte är tillräckligt systematisk och att det är svårt att se en röd tråd mellan riskbedömningar och uppföljning. Riksrevisionen konstaterar att humanitär personal på ambassader underlättar uppföljningen men noterar att det finns utmaningar i fördelningen av personalresurser och att Sida bör samordna sig bättre för att effektivisera arbetet.

Riksrevisionen har med anledning av granskningen lämnat en rad rekommendationer till Sida för att säkerställa att myndigheten arbetar enligt förvaltningsrättsliga principer och för att effektivisera myndighetens arbete när det gäller val av samarbetspartner och uppföljning av det humanitära biståndet.

Riksrevisionen har inte lämnat några rekommendationer till regeringen. Regeringen konstaterar dock, precis som utskottet, att man välkomnar Riksrevisionens granskning och instämmer i de rekommendationer som Riksrevisionen har lämnat till Sida.

Herr talman! Jag vill lägga ut texten om två områden: humanitärt bistånd som andel av biståndsbudgeten och att bistånd inte ska komma i närheten av extremism. Jag börjar med att bistånd inte ska komma i närheten av extremism.

I regeringens skrivelse med anledning av den här granskningen skriver regeringen att man instämmer i att processen för val av samarbetspartner kan förenklas, men man understryker samtidigt vikten av att göra en adekvat kvalitetssäkring. Vikten av en grundlig kvalitetssäkring lyfts också fram i regeringens strategi för det humanitära biståndet. I strategin understryks att samarbetspartner ska respektera demokratiska värderingar, internationell rätt och humanitära principer samt ha system för att förebygga sexuellt utnyttjande, övergrepp och trakasserier. Stöd får inte ges till aktörer med koppling till våldsbejakande extremism eller verksamhet som motarbetar den regelbaserade världsordningen och svenska intressen. Vid tveksamhet ska försiktighetsprincipen tillämpas.

Jag tror faktiskt att det förvånar många som lyssnar på debatten att det inte råder politisk enighet kring just den här sista meningen: Vid tveksamhet ska försiktighetsprincipen tillämpas. Politiken har ett ansvar att se till att skattepengar används på bästa sätt. Då är det också fullt rimligt att 1) inga medel får ges till organisationer som har koppling till extremism och 2) försiktighetsprincipen ska tillämpas vid tveksamhet. Det tycker jag att hårt arbetande skattebetalare har rätt att förvänta sig.

Herr talman! Jag vill också säga några ord om humanitärt bistånd som andel av vår biståndsbudget. Humanitärt bistånd är livräddande insatser. Det handlar om att hindra död och lindra nöd. Det rör sig om hjälp till människor i katastrofliknande situationer – mat, vatten, filtar och mediciner till människor i absolut nöd. Jag tror att de flesta människor när de tänker på bistånd framför allt tänker på det humanitära biståndet.

Men trots att det handlar om bistånd som syftar till att hindra död och lindra nöd utgör det humanitära biståndet en förhållandevis liten del av allt bistånd. Åren 2014–2024 utgjorde det runt 10 procent av allt bistånd för att förra året, 2025, öka till 17 procent av allt bistånd.

Jag tror att många förvånas över att vi lägger så mycket pengar på bistånd men att det trots detta är en så liten andel av allt bistånd som går till denna typ av livräddande insatser. Jag tror att det skulle finnas ett brett folkligt stöd för att öka det humanitära biståndet som andel av biståndsbudgeten. Men då måste naturligtvis processerna för hur Sida väljer samarbetspartner och följer upp resultat och utvärderingar fungera mycket väl. Därför är den typ av granskning som vi nu debatterar så viktig.

Jag vill med dessa ord yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Men, herr talman, låt mig bli lite personlig eftersom jag sannolikt står i den här talarstolen för sista gången. När en ny riksdag samlas här i höst kommer jag förstås att sakna mina partikollegor, men jag kommer också att sakna många från oppositionen.

Runt utrikesutskottets runda bord sitter många kloka och kunniga människor. När det kommer till dagens ämne för debatt, biståndet, landar vi i olika prioriteringar, precis som det ska vara i en demokrati. Men jag beundrar er kunskap och ert engagemang, och det får gärna föras till protokollet att jag kommer att sakna er. Tack till er!

Tack också till utskottskansliet, kammarkansliet, riksdagens utredningstjänst, nycklar och kort, säkerhetsvakter, restaurangpersonal – ja, till alla er som går till den här arbetsplatsen varje dag och hjälper oss ledamöter i vårt uppdrag!

Tack till talmanspresidiet! Jag hoppas att ni så småningom får en fin sommar tillsammans med nära och kära.

Herr talman! Jag har en fråga till statsrådet Dousa.

Det finns två olika typer av bistånd: långsiktigt utvecklingsbistånd och det akuta humanitära biståndet, eller katastrofbistånd som det också kan kallas.

Det humanitära biståndet handlar om att rädda liv. Det är mat, vatten och mediciner till människor i absolut nöd. Jag tror att när människor tänker på bistånd är det framför allt det humanitära biståndet som de tänker på.

Dock är det humanitära biståndet, det akuta biståndet som handlar om att rädda liv, en förhållandevis liten del av allt bistånd. Åren 2014–2024 låg det på runt 10 procent av allt bistånd för att förra året, 2025, öka till 17 procent av allt bistånd.

Jag undrar vad ministern har för inställning. Bör det humanitära biståndet som andel av svenskt bistånd öka?

Herr talman! Jag har också en fråga till utrikesministern.

På riksdagens bord ligger nu två viktiga ärenden som syftar till att öka ansvarsutkrävandet av Ryssland för dess krig mot Ukraina. Det handlar om en internationell skadeståndskommission för Ukraina samt om Sveriges anslutning till den tribunal som ska arbeta med att ställa Ryssland till svars för dess aggressionsbrott mot Ukraina.

När riksdagens behandling är klar, vad blir nästa steg för att stötta Ukraina och säkerställa ansvarsutkrävande av Ryssland för aggressionsbrottet mot Ukraina?

Herr talman! Jag har också en fråga till utrikesministern.

På riksdagens bord ligger nu två viktiga ärenden som syftar till att öka ansvarsutkrävandet av Ryssland för dess krig mot Ukraina. Det handlar om en internationell skadeståndskommission för Ukraina samt om Sveriges anslutning till den tribunal som ska arbeta med att ställa Ryssland till svars för dess aggressionsbrott mot Ukraina.

När riksdagens behandling är klar, vad blir nästa steg för att stötta Ukraina och säkerställa ansvarsutkrävande av Ryssland för aggressionsbrottet mot Ukraina?

Fru talman! Jag har en fråga till EU-ministern.

Många svenska företag upplever en stor regelbörda. För att stärka den europeiska konkurrenskraften krävs en minskad regelbörda, och för att stärka den svenska konkurrenskraften måste vi säkerställa att vi inte överimplementerar EU-lagstiftning i Sverige.

Jag vet att regelförenklingar och stärkt konkurrenskraft är prioriterade frågor för regeringen.

Fru talman! Jag har egentligen två frågor: Hur arbetar regeringen med att stärka europeisk konkurrenskraft? Och hur arbetar regeringen med att säkerställa att vi inte sänker den svenska konkurrenskraften genom att överimplementera EU-direktiv?

Fru talman! Vi debatterar nu motionsbetänkandet FN i svensk utrikespolitik, som behandlar motionsyrkanden från den allmänna motionsperioden.

Låt mig inleda med att konstatera ett par saker: FN är på många sätt viktigare än någonsin. Samtidigt har FN många och stora problem. FN behöver reformeras. Det finns dock inget annat forum där alla världens länder samlas som i dag kan ersätta FN. FN är långtifrån perfekt, men det är det bästa forum för världens länder att samlas i som vi har. Därför är FN en helt central del av vår utrikespolitik.

Sverige försvarar och står upp för folkrätten och den regelbaserade världsordningen, inklusive FN:s viktiga normativa mandat och de mänskliga rättigheterna. Regeringen lägger också stor vikt vid jämställdhet, kvinnors och flickors åtnjutande av mänskliga rättigheter samt sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, det som brukar kallas SRHR. Detta är tydliga prioriteringar i regeringens utrikes- och biståndspolitik.

Regeringen konstaterade i den utrikespolitiska deklarationen att FN är en central plattform för Sveriges arbete tillsammans med länder utanför vårt närområde till försvar för en regelbaserad världsordning med FN-stadgan som grund. Vårt stöd till FN, FN-stadgan och en regelbaserad världsordning manifesteras särskilt genom vårt omfattande stöd till Ukraina och det ukrainska folket.

Fru talman! Det pågår nu ett arbete med att reformera FN och inte minst minska den byråkratiska organisationen. Det är en nödvändighet för att FN:s legitimitet ska kunna upprätthållas. Sverige stöder det arbetet.

Sverige har länge varit en mycket stor givare till FN-systemet. Vår nuvarande regering har valt att minska finansieringen till flera FN-organ och i större utsträckning fokusera vårt stöd till färre organisationer än tidigare. Sveriges resurser är inte oändliga, och vi måste fokusera vårt stöd till organisationer som vi ser som särskilt viktiga för svenska prioriteringar och där Sverige kan få stort inflytande.

Socialdemokraterna och vänstersidan vill få det att framstå som att världen kommer att falla samman bara för att Sverige inte är toppfinansiär i varenda FN-organisation som finns. Så är det inte, och det tror jag att alla egentligen förstår oavsett politisk hemvist.

Fru talman! Ja, vi minskar det finansiella stödet till FN – men från vilka nivåer? Jag bläddrade för ett par dagar sedan i en rapport från riksdagens utredningstjänst om Sveriges stöd till FN. Rapporten hade flera år på nacken, men där hittade jag en sammanställning över länders stöd till FN-systemet kalenderåren 2015–2017.

Sveriges samlade stöd till FN-systemet de tre kalenderåren placerade svenska skattebetalare på platsen som den femte största givaren i världen i absoluta tal till FN-systemet. Åren 2015–2017 var det endast USA, Storbritannien, Tyskland och Japan som gav mer pengar till FN-systemet än Sverige – och återigen, fru talman, i absoluta tal. Svenska skattebetalare gav alltså de åren mer pengar till FN-systemet än exempelvis Kanada och Frankrike.

Fru talman! Man kan ha två tankar i huvudet samtidigt. FN är oerhört viktigt, en hörnsten i vår utrikespolitik. Det finns inget som kan ersätta FN. FN-stadgan och den regelbaserade världsordningen måste försvaras. Men att svenska skattebetalare i absoluta tal ska vara den femte största finansiären av FN-systemet, när Sverige knappast är den femte största ekonomin, tror jag ytterst få tycker är rimligt.

Fru talman! En del av betänkandet handlar om jämställdhet i utrikespolitiken och om FN:s resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Jämställdhet är en frihetsfråga och ett svenskt kärnvärde som genomsyrar vår utrikespolitik. Jämställdhet är en fråga om mänskliga rättigheter, och det är ett mycket prioriterat område för Sverige i FN. Sverige är en stark röst för kvinnors och flickors rättigheter, och under förra året innehade Sverige bland annat ordförandeskapet i UN Womens styrelse, vilket innebar en plattform för att stärka det globala jämställdhetsarbetet.

Vad gäller resolution 1325 antog regeringen i november 2023 en ny nationell handlingsplan för genomförandet av FN:s agenda för kvinnor, fred och säkerhet. I handlingsplanen anges bland annat att Sverige ska vara drivande i arbetet med att genomföra agendan och att Sverige ska synliggöra och stödja särskilt marginaliserade grupper såsom kvinnor med funktionsnedsättning, hbtqi-personer och unga och äldre.

Handlingsplanen anger fyra prioriterade områden såsom strategisk inriktning och vägledning för Sveriges arbete med kvinnor, fred och säkerhet. Det är att bidra till kvinnors och flickors lika deltagande i konfliktförebyggande insatser, inkluderande och jämställda fredsprocesser och fredsbyggande, stärkt skydd av kvinnor och flickor, ledarskap och expertis. Handlingsplanen fastslår att åtgärder som bidrar till att genomföra agendan för kvinnor, fred och säkerhet ska integreras i all relevant verksamhet nationellt och internationellt.

Fru talman! Låt mig avsluta med att FN är en central del i svensk utrikespolitik och en oerhört viktig plattform, inte minst för att driva frågan om stärkta rättigheter för flickor och kvinnor globalt. Jag vill med detta yrka bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Det finns väldigt mycket att ta upp i en utrikespolitisk debatt februari 2026. Jag kommer i mitt korta anförande att fokusera på svensk biståndspolitik. Alltför länge har biståndsdebatten handlat om hur mycket pengar vi ska göra av med och väldigt lite om vad vi vill göra med vårt bistånd. Ett perspektiv som har varit totalt frånvarande i debatten är diskussionen om hur biståndet ska kunna fasas ut och avslutas.

Bistånd ska vara hjälp till självhjälp. Och har man ett bistånd som leder till resultat, ja då blir också resultatet att biståndet så som vi känner det i dag inte längre ska behövas. Men det är ett perspektiv som tidigare har varit helt främmande och till och med provocerande i biståndsdebatten. Alla förstår att en värld utan behov av bistånd är långt bort, men alla borde vara överens om att om biståndet leder till resultat blir också resultatet att det ska kunna fasas ut. Målet måste vara att gå från bistånd till handel. Därför är det talande att när vi har en moderatledd regering har vi ingen biståndsminister, utan vi har en bistånds- och utrikeshandelsminister.

Bistånd är ibland en nödvändighet, men det är handel och tillväxt som skapar varaktig utveckling och välstånd. Behoven av att prioritera har också varit frånvarande i biståndsdebatten. Statsrådet Dousa har sagt att svenskt bistånd länge varit som en vattenspridare, lite överallt, och han försöker nu ställa om till tydliga vattenstrålar i stället.

Herr talman! För att tala mer om vad vi vill göra med vårt bistånd och inte bara fastna i diskussionen om hur mycket pengar som ska betalas ut, låt mig nämna några områden som jag ser som särskilt viktiga att prioritera framöver.

Att stötta Ukraina i dess försvar mot Ryssland är moraliskt rätt och riktigt, men det är också viktigt för vår egen säkerhet. Ukraina är i dag det största mottagarlandet av svenskt bistånd och kommer att behöva vara det under lång tid framöver. Det lyfts ibland kritik mot att Ukraina numera upptar en så stor del av det svenska biståndet. Till dem som lyfter fram den kritiken vill jag svara: När det pågår ett fullskaligt invasionskrig i vår absoluta närhet får det konsekvenser. Självklart gäller det även för svenskt bistånd. Vi måste prioritera. Det är inte roligt eller lätt, men det är en nödvändighet.

Herr talman! En annan del av biståndet jag anser är helt nödvändig att prioritera tydligare är det humanitära biståndet. För den som inte vet skillnaden kan jag berätta att det finns två olika typer av bistånd.

Utvecklingsbistånd handlar kort beskrivet om att långsiktigt förbättra levnadsvillkoren för människor i fattigdom och förtryck. Det är för denna typ av bistånd det är helt avgörande att det också finns en tanke om att kunna fasa ut biståndet. Det ska vara hjälp till självhjälp.

Det humanitära biståndet, däremot, är mer akut katastrofbistånd som syftar till att hindra död och lindra nöd. Det handlar om mat, rent vatten, filtar och tält samt mediciner till människor i absolut nöd. Jag tror att när människor tänker på bistånd är det framför allt den här typen av katastrofbistånd man tänker på. Över tid har dock den typen av bistånd varit en förhållandevis liten del av den mycket stora biståndsbudget som Sverige har haft. Runt 10 procent av vårt bistånd har gått till det humanitära biståndet, som alltså handlar om att rädda liv. Här tycker jag att vi behöver prioritera ytterligare och låta det humanitära biståndet som andel av svenskt bistånd öka.

Herr talman! Det är viktigt att bistånd kan följas upp. Här vill jag lyfta fram bistånd inom hälsosektorn, exempelvis vaccinationer. Det är mätbart: x kronor blir x vaccinationer. Det räddar liv. Jag noterar att utrikesministern lyfte fram Sveriges engagemang för global hälsa i utrikesdeklarationen, inte minst med fokus på kvinnor och flickor.

Herr talman! Bistånd är ett viktigt utrikespolitiskt verktyg. Ja! Bistånd är också en del av säkerhetspolitiken. Men vi måste prioritera. Och målet för biståndet, även om det är långt dit, måste vara att kunna gå från bistånd till handel.

(Applåder)

Fru talman! Jag upplever att Socialdemokraterna har flängt lite fram och tillbaka i den här frågan. Det har varit utspel om att man är för detta. Sedan har inte minst ledamoten själv haft ett väldigt högt tonläge i de här frågorna. I budgetdebatten i december och säkert ännu senare har man haft ett oerhört högt tonläge i dessa frågor.

Om ni nu har svängt igen i ert handlingsprogram skulle jag vilja fråga ledamoten: Varför hade ni fel tidigare? Varför är det rätt nu, och varför var det fel då?

Jag tycker att det är helt rimligt att man ställer denna typ av krav kopplat till biståndet. Det är också något som medborgarna kan förvänta sig att vi ska göra.

Fru talman! Tack, Olle Thorell, för anförandet! Socialdemokraterna i utrikesutskottet lanserade i går ett biståndspolitiskt handlingsprogram, om jag förstod saken rätt. Jag lyssnade noga på anförandet för att försöka ta del av vilka nya positioner Socialdemokraterna har intagit med anledning av detta.

Jag har en konkret fråga: Kan Olle Thorell redogöra för hur Socialdemokraterna ser på villkorat bistånd? Det handlar om att till exempel kunna ställa krav på att länder tar emot medborgare som har blivit utvisade från Sverige. Vad säger Socialdemokraternas nya biståndspolitiska handlingsprogram om detta – är man för att villkora bistånd på detta sätt?

Fru talman! Jag har en fråga till EU-ministern.

Kriget mellan Israel och Hamas startade den 7 oktober 2023 efter att terrororganisationen Hamas attackerat Israel i en av de mest fruktansvärda terrorattacker som gjorts. Regeringen har sedan krigets start framhållit Israels folkrättsliga rätt att försvara sig mot terrorism, samtidigt som man konsekvent uttryckt stark oro för både Israels och Hamas efterlevnad av krigets lagar och den internationella humanitära rätten och konstaterat att det sätt kriget nu bedrivs på är helt oacceptabelt. Regeringen har därför verkat för en rad åtgärder på EU-nivå för att sätta press på parterna, få gisslan frigiven och lindra nöden för den mycket hårt drabbade civilbefolkningen i Gaza.

Nu har EU-kommissionen presenterat flera av de förslag som Sverige har drivit för att öka pressen på Hamas och Israel. Kan EU-ministern säga något om vad som kommer att hända nu?

Fru talman! Jag vill säga tre saker. För det första: Den humanitära situationen i Gaza är fruktansvärd, och vi måste göra allt vi kan för att hindra död och lindra nöd.

För det andra: Israel har rätt att försvara sig mot Hamas, en terrororganisation som vill utplåna staten Israel. Israel har rätt att försvara sig mot detta, men detta försvar måste ske inom ramen för internationell rätt, något som regeringen konsekvent har understrukit. Regeringen har återkommande uttryckt sin oro över Israels efterlevnad av internationell rätt. Det gjordes precis av utrikesministern i talarstolen.

Att avgöra exakt vilka handlingar som är krigsbrott är en fråga för domstolen. Däremot kan jag konstatera att domstolen redan har slagit fast att Israel måste göra mer för att skydda civila.

För det tredje: Vi måste agera. Det gör Sverige. Bilden som målas upp av Sverige som passivt är inte korrekt. Vi är ett av de länder som går längst i EU när det gäller att sätta press på Israel, bland annat genom att driva på för sanktioner mot israeliska regeringsföreträdare.

Fru talman! Pressen behöver öka på Israel och på Hamas för att avsluta kriget. Gisslan behöver friges, och civilbefolkningen i Gaza behöver ges obehindrat tillträde till humanitärt bistånd.

Fru talman! Inledningsvis: Situationen i Gaza är fruktansvärd. Det är svårt att hitta tillräckligt starka ord för att beskriva lidandet. Regeringen har återkommande uttryckt sin djupa oro och bestörtning över det enorma lidande som civilbefolkningen i Gaza undergår och har konsekvent understrukit att Israels försvar måste ske inom ramen för internationell rätt. Regeringen har också flera gånger uttryckt sin oro över Israels efterlevnad av internationell rätt. Folkrätten gäller alltid och överallt – inga undantag!

Fru talman! Det målas upp en bild av att regeringen skulle vara passiv och senfärdig i jämförelse med sina europeiska kollegor. Den bilden är inte korrekt. Ord är viktiga, liksom handling. Jag känner ilska och frustration kring situationen i Gaza. Hur kan detta få ske? Det är fullkomligt förfärligt.

Jag vill inte på något sätt förringa Sveriges roll. Vi har ett ansvar att göra vad vi kan. Men ibland låter det i debatten som om Sveriges utrikesminister på egen hand skulle kunna avsluta kriget. Så är inte fallet, fru talman.

Genom ord och handling arbetar vår regering för att humanitärt stöd ska nå civilbefolkningen, för att sätta press på Israel och Hamas och för att, även om det känns fruktansvärt långt bort just nu, skapa förutsättningar för en förhandlad tvåstatslösning. Sveriges viktigaste arena för att göra detta är EU.

När det gäller att sätta press på Israel är Sverige ett av de länder som går längst i EU och driver på för sanktioner mot israeliska regeringsföreträdare. Vi i Sverige arbetar för att få med oss andra länder på vår linje. Vi tillhör alltså dem som går längst.

UD har kallat upp den israeliska ambassadören för ett möte för att framföra hur oacceptabelt Sverige anser att Israels sätt att föra kriget är. Sverige tillhör de länder som ger mest humanitärt stöd till Gaza, nästan 1 miljard.

Jag känner en bestörtning över den humanitära situationen i Gaza. Det går inte att ta del av bilder och berättelser därifrån utan att förfasas. Men den bild som målas upp av Sverige som passivt är inte korrekt.

Fru talman! Eftersom ord är viktiga måste det nämnas hur kriget startade. Det startades av terrororganisationen Hamas. Det sitter fortfarande människor som gisslan. Kravet att dessa människor ovillkorligen ska friges behöver vi alla upprepa.

Hamas ansvar för situationen väger tungt. Kriget kan avslutas omedelbart om Hamas lägger ned vapnen och friger gisslan.