Kerstin Lundgren (C) svarade Magdalena Thuresson i en replik om Humanitärt bistånd i debatten ”Protokoll 2025/26:136 Onsdagen den 10 juni” den 10 juni 2026.
Magdalena ThuressonM· i en replikJag har inga hemligheter att avslöja inför framtiden. Jag kan konstatera att en kommande regering och en kommande riksdag inför sin budgetförhandling kommer att stå inför tuffa prioriteringar. Man behöver prioritera…Herr talman! Det känns extra speciellt också för mig att ställa mig i den här talarstolen i dag. Jag tror nämligen att det blir sista gången jag gör det. I höst samlas en ny riksdag, och eftersom jag inte kandiderar för omval tror jag att detta blir min sista ärendedebatt i riksdagens kammare.
För mig personligen känns det också fint och speciellt att min sista debatt handlar om bistånd. Det gjorde nämligen min allra första debatt här i kammaren också. Men nog om mig.
Denna debatt handlar om en granskning som Riksrevisionen har gjort av Sidas arbete med det humanitära biståndet, den skrivelse som regeringen lämnat till riksdagen med anledning av granskningen och de följdmotioner som väckts med anledning av skrivelsen.
Kort: Vad är humanitärt bistånd? Enkelt kan man säga att det finns två olika typer av bistånd.
Långsiktigt utvecklingsbistånd kan vara stöd till institutionsbyggande eller vaccinationsprogram eller stöd som syftar till att skapa fler jobb, ökad jämställdhet eller liknande. Det är projekt som syftar till långsiktig förändring och förbättrade levnadsvillkor för människor i fattigdom och förtryck.
Humanitärt bistånd är mer kortsiktigt bistånd. Ibland kan det kallas för katastrofbistånd; det handlar om att rädda liv. Det rör sig om mat, vatten, filtar och mediciner till människor som lever under katastrofliknande förhållanden. Det handlar om att hindra död och lindra nöd.
Det är alltså arbetet kring det humanitära biståndet som Riksrevisionen har granskat och som dagens debatt handlar om. Låt mig inleda med att konstatera att det är en mycket välkommen granskning som Riksrevisionen har gjort. Sverige lägger mycket stora summor av skattebetalarnas pengar på bistånd. Det är viktigt att pengarna används på bästa möjliga sätt och att det är tydligt varför en viss organisation tilldelas biståndsmedel. Därför är den här typen av granskning med rekommendationer om vad som kan förbättras mycket välkommen.
Just den här granskningen avser inte effekterna av själva biståndet, utan den gäller Sidas val av samarbetspartner, alltså vilka organisationer som ska få ta del av svenska skattemedel, och Sidas arbete med fördelning av medel och uppföljning.
Enligt Riksrevisionen är det möjligt att förenkla Sidas urvalsprocesser och ändå fatta välgrundade beslut. Riksrevisionen konstaterar också att Sidas beslutsfattande inte alltid är tillräckligt tydligt och transparent. Sida är en förvaltningsmyndighet, och det måste därför vara just tydligt och transparent varför man fattar de beslut om medelstilldelning som man fattar. Riksrevisionen skriver förvisso att den nya partnervalsprocessen inför strategiperioden 2025–2029 är tydligare och mer transparent än den förra men att viss otydlighet kring beslutsfattandet kvarstår.
Riksrevisionen konstaterar också att Sidas uppföljning inte är tillräckligt systematisk och att det är svårt att se en röd tråd mellan riskbedömningar och uppföljning. Riksrevisionen konstaterar att humanitär personal på ambassader underlättar uppföljningen men noterar att det finns utmaningar i fördelningen av personalresurser och att Sida bör samordna sig bättre för att effektivisera arbetet.
Riksrevisionen har med anledning av granskningen lämnat en rad rekommendationer till Sida för att säkerställa att myndigheten arbetar enligt förvaltningsrättsliga principer och för att effektivisera myndighetens arbete när det gäller val av samarbetspartner och uppföljning av det humanitära biståndet.
Riksrevisionen har inte lämnat några rekommendationer till regeringen. Regeringen konstaterar dock, precis som utskottet, att man välkomnar Riksrevisionens granskning och instämmer i de rekommendationer som Riksrevisionen har lämnat till Sida.
Herr talman! Jag vill lägga ut texten om två områden: humanitärt bistånd som andel av biståndsbudgeten och att bistånd inte ska komma i närheten av extremism. Jag börjar med att bistånd inte ska komma i närheten av extremism.
I regeringens skrivelse med anledning av den här granskningen skriver regeringen att man instämmer i att processen för val av samarbetspartner kan förenklas, men man understryker samtidigt vikten av att göra en adekvat kvalitetssäkring. Vikten av en grundlig kvalitetssäkring lyfts också fram i regeringens strategi för det humanitära biståndet. I strategin understryks att samarbetspartner ska respektera demokratiska värderingar, internationell rätt och humanitära principer samt ha system för att förebygga sexuellt utnyttjande, övergrepp och trakasserier. Stöd får inte ges till aktörer med koppling till våldsbejakande extremism eller verksamhet som motarbetar den regelbaserade världsordningen och svenska intressen. Vid tveksamhet ska försiktighetsprincipen tillämpas.
Jag tror faktiskt att det förvånar många som lyssnar på debatten att det inte råder politisk enighet kring just den här sista meningen: Vid tveksamhet ska försiktighetsprincipen tillämpas. Politiken har ett ansvar att se till att skattepengar används på bästa sätt. Då är det också fullt rimligt att 1) inga medel får ges till organisationer som har koppling till extremism och 2) försiktighetsprincipen ska tillämpas vid tveksamhet. Det tycker jag att hårt arbetande skattebetalare har rätt att förvänta sig.
Herr talman! Jag vill också säga några ord om humanitärt bistånd som andel av vår biståndsbudget. Humanitärt bistånd är livräddande insatser. Det handlar om att hindra död och lindra nöd. Det rör sig om hjälp till människor i katastrofliknande situationer – mat, vatten, filtar och mediciner till människor i absolut nöd. Jag tror att de flesta människor när de tänker på bistånd framför allt tänker på det humanitära biståndet.
Men trots att det handlar om bistånd som syftar till att hindra död och lindra nöd utgör det humanitära biståndet en förhållandevis liten del av allt bistånd. Åren 2014–2024 utgjorde det runt 10 procent av allt bistånd för att förra året, 2025, öka till 17 procent av allt bistånd.
Jag tror att många förvånas över att vi lägger så mycket pengar på bistånd men att det trots detta är en så liten andel av allt bistånd som går till denna typ av livräddande insatser. Jag tror att det skulle finnas ett brett folkligt stöd för att öka det humanitära biståndet som andel av biståndsbudgeten. Men då måste naturligtvis processerna för hur Sida väljer samarbetspartner och följer upp resultat och utvärderingar fungera mycket väl. Därför är den typ av granskning som vi nu debatterar så viktig.
Jag vill med dessa ord yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Men, herr talman, låt mig bli lite personlig eftersom jag sannolikt står i den här talarstolen för sista gången. När en ny riksdag samlas här i höst kommer jag förstås att sakna mina partikollegor, men jag kommer också att sakna många från oppositionen.
Runt utrikesutskottets runda bord sitter många kloka och kunniga människor. När det kommer till dagens ämne för debatt, biståndet, landar vi i olika prioriteringar, precis som det ska vara i en demokrati. Men jag beundrar er kunskap och ert engagemang, och det får gärna föras till protokollet att jag kommer att sakna er. Tack till er!
Tack också till utskottskansliet, kammarkansliet, riksdagens utredningstjänst, nycklar och kort, säkerhetsvakter, restaurangpersonal – ja, till alla er som går till den här arbetsplatsen varje dag och hjälper oss ledamöter i vårt uppdrag!
Tack till talmanspresidiet! Jag hoppas att ni så småningom får en fin sommar tillsammans med nära och kära.
Herr talman! Jag vill börja med att tacka ledamoten för ett gott samarbete, även om vi har olika åsikter. Många gånger och i många frågor tycker jag ändå att det har funnits en fin och bra respekt mellan oss ledamöter i utrikesutskottet. Tack för det!
Nu kommer jag till mina frågor. Magdalena Thuresson säger att biståndet ska gå till de mest utsatta och dem med störst behov. Det är vi överens om. Då kan man fråga sig varför man har dragit in stödet till organisationen Islamic Relief, som ju haft ett väldigt välfungerande biståndsarbete i svåra kontexter och som har fått bistånd under en lång rad år utan anmärkning. Nu drar man alltså in stödet mot bakgrund av den så kallade försiktighetsprincipen. Det har lett till att deras projekt i flyktinglägren i östra Etiopien, som har gått ut på att rädda livet på undernärda spädbarn, helt dras in. Det stödet försvinner. Det är ingen som kommer att gå in och ersätta det. Det finns alltså en stor risk för att de här spädbarnen helt enkelt kommer att dö.
Jag tycker att det är fruktansvärt och omoraliskt att man gör så. Man kan ju fråga sig vad som är viktigast: Är det försiktighetsprincipen eller att rädda livet på små spädbarn?
Magdalena Thuresson säger att inga skattemedel ska komma i närheten av extremism. Då kan man fråga sig varför regeringen använder dubbla måttstockar. Varför skickar man då 100 miljoner till den Hamaskramande premiärministern i Somalia? Det handlar alltså om projekt närstående den somaliska premiärministern, som så tydligt har uttalat ett stöd för Hamas. Detta går ju inte alls ihop! Varför åberopar man försiktighetsprincipen i det ena fallet men inte i det andra?
Herr talman! Tack, Lotta, för gott samarbete i utrikesutskottet, även om vi många gånger tycker olika! Det var två frågor, och jag ska försöka svara på båda.
Den första frågan handlade om Islamic Relief. När det gäller den här enskilda organisationen finns det många olika tankar. Jag ska försöka undvika att gå in på det enskilda fallet utan mer förklara hur det fungerar.
Politiken sätter ju ramar och mål. Det är inte politiken som väljer vilka organisationer som ska ges medel. Det gör myndigheten. Politiken sätter upp mål och direktiv, och utifrån detta är det myndigheten som fattar beslut.
Jag försvarar att vi ska ha en försiktighetsprincip. Jag tycker att hårt arbetande skattebetalare kan förvänta sig att vi säkerställer att skattebetalarnas pengar inte kommer i närheten av extremism.
Herr talman! Jag ger gärna Vänsterpartiet möjlighet att svara på frågan: Tycker Vänsterpartiet att vi ska ha en försiktighetsprincip för att säkerställa att biståndspengar inte kommer i närheten av extremism? I så fall skulle man kunna börja med att titta på sin egen biståndsorganisation. Men jag ger gärna Vänsterpartiet möjlighet att svara på detta. Jag försvarar principen att inga pengar ska komma i närheten av extremism.
När det sedan gäller Somalia, som ledamoten tog upp, ges inga pengar till premiärministern i Somalia. Man ger pengar till UNDP.
Bistånd till Somalia är i sig heller ingenting nytt. Jag gjorde en snabb googling inför den här debatten eftersom jag misstänkte att frågan skulle komma. År 2019 gav Sverige närmare 800 miljoner i bistånd till Somalia. 2020 var det 390 miljoner och 2021 närmare 600 miljoner. Bistånd till Somalia är alltså inget nytt. Bistånd till UNDP är inget nytt. Det som är nytt är ett krav på återvändande.
Herr talman! Tack för svaren, Magdalena Thuresson! Självklart ska inga skattemedel och inget bistånd gå till extremism. Men det har det ju heller inte gjort när det gäller Islamic Relief. Det finns ingen sådan koppling över huvud taget. Det har framkommit i Sidas granskning. Det har också granskats av Centrum mot våldsbejakande extremism. Man har inte hittat någon koppling till extremism över huvud taget.
Här hänvisar man till den, som jag tycker, rättsosäkra försiktighetsprincipen, som i stort sett är omöjlig att leva upp till för en organisation som jobbar i de här väldigt svåra kontexterna. Jag tror att man har hårdgranskat Islamic Relief just därför att organisationen har ordet ”Islamic” i sitt namn. Det är en organisation som har gjort ett oerhört viktigt och bra arbete. Det har till exempel handlat om de undernärda barnen, som jag talade om, och om våldsutsatta flickor och kvinnor i Sudan och så vidare.
Det är ett mycket bra arbete som man nu har dragit tillbaka stödet till på grund av en, som jag ser det, väldigt rättsosäker princip. Det finns också ledande chefer på Sida som har varnat för att det kan få mycket allvarliga konsekvenser när man drar tillbaka det här stödet. Det kan leda till att svältande barn riskerar att dö och att stödet till våldsutsatta kvinnor kommer att upphöra.
När det gäller Somalia har man ju flyttat biståndspengar som tidigare har gått till exempelvis jämställdhet. De har flyttats till projekt nära den somaliske premiärministern. Det är ett faktum. Och den somaliske premiärministern har gjort ett stort antal uttalanden där han stöder Hamas. Det är väldigt märkligt att man kan ha så här dubbla måttstockar.
Herr talman! Om man minskar eller helt avslutar biståndet till en viss organisation betyder det inte att biståndet till den platsen, den konflikten, det landet eller den kontexten försvinner. Pengarna förmedlas ju till andra organisationer. För oss är det resultat som spelar roll, inte enskilda organisationer.
Jag försvarar att vi ska ha en försiktighetsprincip och att vi ska säkerställa att hårt arbetande svenska skattebetalares pengar inte kommer i närheten av extremism. Och jag rekommenderar Vänsterpartiet att införa en sådan försiktighetsprincip för sin egen biståndsorganisation.
Herr talman! Detta är en blandad utrikesutskottsdebatt om det humanitära biståndet och om ledamöter som lämnar kammaren och riksdagen och utskottet.
Också jag vill säga tack till Magdalena Thuresson, som ju har funnits med i utskottet i princip ända sedan hon kom in i riksdagen 2018, om än med lite olika positioner. Hon har naturligtvis varit en viktig röst i utskottet. Hon har också haft ett ansvar för gruppen under en tid av detta värv. Stort tack för gott samarbete kring det runda bordet!
Herr talman! Det är inte bara en fråga om tack i det här fallet. Jag blir också lite nyfiken, eftersom jag vet att Magdalena Thuresson inte kommer att vara med under nästa mandatperiod.
Om man anser att det humanitära biståndet ska ha en större andel kan man åstadkomma detta på olika sätt. Man kan öka det humanitära biståndet genom att öka biståndet och prioritera. Man kan också välja att sänka biståndsbudgeten och ta bort det långsiktiga utvecklingsarbetet. Det leder i sig till att den humanitära andelen blir högre. Det är ett vägval man kan göra.
Jag är lite nyfiken på att höra vad Moderaterna under sina samtal har sagt om hur man ska arbeta för att stärka det humanitära stödet, om detta kan avslöjas. Är det genom att sänka biståndet?
Herr talman! Jag har inga hemligheter att avslöja inför framtiden. Jag kan konstatera att en kommande regering och en kommande riksdag inför sin budgetförhandling kommer att stå inför tuffa prioriteringar. Man behöver prioritera biståndet utifrån andra behov, men man behöver också prioritera i biståndsbudgeten.
Jag tycker att biståndsbudgeten länge har handlat om hur mycket pengar man ska göra av med snarare än om hur dessa pengar ska spenderas. Jag har många gånger i den här talarstolen talat om vad jag tycker ska prioriteras i biståndet – och jag tog möjligheten att göra det nu också när jag står här för sista gången. Det humanitära biståndet är en sådan del. Det är en typ av bistånd som alltid kommer att behövas och som de flesta människor känner direkt i hjärtat och magen att det är rimligt att vara med och bidra till. Jag tror att många människor faktiskt blir förvånade när de förstår hur liten andel av vårt bistånd som går till just den typen av livräddande insatser.
Jag ställde frågan till ansvarigt statsråd för någon frågestund sedan och fick svaret att han gärna såg att det humanitära biståndet som andel av biståndsbudgeten skulle öka tillsammans med stödet till Ukraina. Hur stor en framtida biståndsbudget kommer att vara får en kommande regering och en kommande riksdag besluta om. Man måste prioritera i statsbudgeten men också i biståndet.
Herr talman! Ja, en lägre biståndsbudget kan öka den humanitära delen, om det blir någonting kvar av biståndet över huvud taget om Moderaterna sitter i regering. Historiskt sett behövs det en långsiktighet i biståndet, vilket också majoriteten betonar i betänkandet, annars blir det inte effektivt.
Att bara ge mat, filtar och mediciner är inte någon lösning på de grundläggande problemen. Om USA efter andra världskriget hade infört modellen att bara dela ut mat, filtar och mediciner till Västeuropa tror jag inte att vi hade haft någon biståndsdialog över huvud taget. Då hade biståndet inte funnits. Då hade det varit något helt annat.
USA valde att se att om man satsar och åstadkommer en utveckling i Västeuropa – med återuppbyggnad, möjligheter för människor att återskapa sina liv, företagsamhet, jobb och handel – kommer alla att tjäna på det. Det var hela grunden till att det finns ett bistånd globalt.
Enbart det humanitära räcker inte till, herr talman. Det lindrar nöd och hindrar död i bästa fall, men det hjälper inte människorna vidare. Risken är det vi ser, nämligen att problemen återkommer och återkommer, och det är inte ett effektivt användande av skattebetalarnas pengar, vare sig i Sverige eller någon annanstans.
Herr talman! Ledamoten Kerstin Lundgren har på ett sätt rätt. Det humanitära biståndet räcker inte till. Däremot är det humanitära biståndet en typ av bistånd som jag tror alltid kommer att behövas. Det kommer alltid att inträffa naturkatastrofer och saker som gör att den typen av akuta livräddande insatser behövs. Däremot räcker det inte till, och utvecklingsbiståndet har naturligtvis också en roll att spela.
När det gäller utvecklingsbiståndet skulle jag vilja fortsätta på det tema som Kerstin Lundgren var inne på, nämligen att målet måste vara att utvecklingsbiståndet inte längre ska behövas. Strategin kan inte vara att vi ska hålla på med stöd för all framtid, utan biståndet som helhet och varje biståndsinsats måste ha som mål att vara hjälp till självhjälp och kunna fasas ut.
Det som jag tycker att vi behöver prata mer om är hur vi kan gå från biståndsberoende till biståndsoberoende, det vill säga från aid till trade. Detta är inte temat för dagens debatt, men jag har nämnt det många gånger i riksdagens talarstol och tycker naturligtvis fortfarande så. Målsättningen med utvecklingsbiståndet är att det en dag inte längre ska behövas, men jag tror tyvärr att det kommer att uppstå situationer då det akuta humanitära biståndet tillfälligt kommer att behövas runt om på jorden.
Herr talman! Jag kommer att ägna mitt första inlägg åt att ifrågasätta och ställa frågor till ledamoten Thuresson för att sedan kanske ha en något vänligare ton i nästa inlägg.
Jag vill tacka Magdalena Thuresson för hennes inlägg. Det stör mig något att hon målar upp falska motsättningar – motsättningar som inte finns. Det är som om det fanns ett gäng här i kammaren som tyckte att det var bra med granskning av biståndet och ett annat gäng som tyckte att det var dåligt. Det är som om det fanns ett gäng som tyckte att det var bra med ett effektivt och resultatinriktat bistånd och ett annat gäng som ville ha dåliga resultat och ett ineffektivt bistånd.
Denna motsättning finns inte. Vi alla här i Sveriges riksdag tycker att skattekronor ska användas på rätt sätt, att biståndet ska granskas kors och tvärs och att det ska finnas tydliga kriterier för när det betalas ut. Ibland går det överstyr, som det har gjort med denna försiktighetsprincip.
Det är klart att man ska ha en försiktighetsprincip. Är man osäker ska man inte betala ut pengar. Men en försiktighetsprincip kan inte bara appliceras på Islamic Relief. Vad jag förstår är det bara de som har utsatts för den här försiktighetsprincipen. Den innebär att man ska utesluta alla tänkbara, möjliga risker i framtiden för att pengar ska komma i närheten av extremism. Man kollar inte bara dem som jobbar i verksamheten, styrelsen eller organisationen utan även deras anhörigas likes på sociala medier av vad en kusin tyckte för tio år sedan. Det är helt sjukt. Vilken annan organisation skulle klara en sådan granskning? Ingen! Inte Moderaterna, inte Socialdemokraterna, inte FN – ingen alls. Varför används den här försiktighetsprincipen bara på just organisationen Islamic Relief?
Herr talman! Jag tackar Olle Thorell för frågan.
Jag tycker inte att jag har målat upp några falska motsättningar. Jag förstår att Socialdemokraterna också välkomnar granskningar och förslag om hur biståndet kan förbättras. Skillnaden är kanske vad man gör i praktiken, och framför allt vilka prioriteringar man landar i när det väl är dags att prioritera.
Ledamoten Olle Thorell nämnde att biståndet ska användas på bästa sätt och att det inte ska komma i närheten av extremism.
Jag vill inte gå in på en enskild organisation. Jag jobbar inte på myndigheten Sida, utan jag är suppleant i utrikesutskottet. Det fungerar så att politiken sätter ramar och mål och ger direktiv, och utifrån det är det myndigheten som fattar beslut om medelstilldelning.
Som jag var inne på i ett tidigare replikskifte: Att en viss organisation inte tilldelas medel eller tilldelas mindre medel betyder inte att biståndet i den kontexten minskar. Då är det andra organisationer som myndigheten, utifrån politikens mål och direktiv, anser är bättre lämpade att genomföra det här. Bedömningen i enskilda ärenden vill inte jag stå i riksdagens talarstol och kommentera. Däremot försvarar jag fullt ut att man ska tillämpa en försiktighetsprincip.
Herr talman! Jag låter gärna Olle Thorell svara för Socialdemokraternas räkning. Tycker ni socialdemokrater att den här försiktighetsprincipen ska vara kvar? Eller kommer den att försvinna om ni äntrar UD efter valet?
När vi äntrar Regeringskansliet efter valet kommer vi förstås att göra allt vi kan för att skattepengar ska användas på bästa möjliga sätt och på mest effektiva sätt. Det är klart att vi måste ha en försiktighetsprincip när det gäller utbetalning av skattemedel. Oavsett om det är till biståndsorganisationer, myndigheter eller vad det än må vara är det klart att vi kommer att ha en sådan. Men jag kan garantera ledamoten Thuresson att det kommer att vara en rättssäker försiktighetsprincip – icke en godtycklig försiktighetsprincip, som fallet verkar vara nu. Nog om detta.
Jag vill tacka för svaret. Jag uppskattar Magdalena Thuresson i hennes gärning. Hon försöker alltid svara på frågorna när vi har debatter – jag uppskattar det. Det är inte alldeles vanligt i politikerkretsar att man svarar på de frågor man får, men det har Magdalena Thuresson alltid lagt sig vinn om.
Jag tycker att hon har varit en god företrädare för Moderaterna och Moderaternas ideologi och värderingar i utrikesutskottet och en fin kamrat att arbeta tillsammans med. Vi ska ju komma ihåg – jag säger det till ungdomarna på läktaren – att vi inte bara är motståndare. Vi är inte fiender. Vi är politiska kollegor som arbetar här i demokratifabriken med olika idéer om hur vi kan göra Sverige och världen bättre. Jag har aldrig tvekat om Magdalena Thuressons ambitioner och tro på detta, utifrån hennes ideologi och värderingar.
Jag önskar Magdalena Thuresson varmt lycka till med vad hon än företar sig i politiken. Du är välkommen till Surahammar på en kopp kaffe när du har vägarna förbi.
(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Trots att man har 20 års erfarenhet av kammaren finns det alltid rum för förbättring. Jag påminner ledamoten om att inleda anförandena med att adressera talmannen. Det kan ju möjligen vara så att ledamoten begär ytterligare några repliker senare i dag, och då kan det vara användbart att komma ihåg det.)
Herr talman! Innan jag tackar för inbjudan konstaterar jag att jag inte riktigt fick svar på den fråga som jag ställde – om man skulle ha en försiktighetsprincip eller inte. Det var lite både och: Vi ska ha det, men kanske inte. Det svaret noterades.
Herr talman! Tack, Olle Thorell, för inbjudan till Surahammar! Jag vill också instämma i det beröm du fick av ledamoten Lotta Johnsson Fornarve. Vi kan ha tuffa, hårda och sakliga debatter, men de är alltid i en god ton och respektfull anda. Det har varit ett nöje att ha de här replikskiftena med dig. Jag ser fram emot att ses i andra sammanhang utanför det här huset framöver.
