Ida Ekeroth Clausson

Herr talman! Ministern och jag är överens om att arbete är det bästa för egen försörjning. Men att göra försämringar i trygghetssystemet, som man nu har gjort, när arbetslösheten ökar låter för mig som ett väldigt moderat sätt att skydda barn från låg ekonomisk standard eller, med ett annat ord, fattigdom.

Ett tydligt kvitto på regeringens misslyckade ekonomiska politik är den höga arbetslösheten. Regeringen påstår ofta att de ärvde en hög arbetslöshet, men det de faktiskt ärvde var en arbetslöshet som var på väg ned. Under SD-regeringens styre har trenden tyvärr vänt. I dag är över en halv miljon människor arbetslösa, en ökning med 100 000 personer.

Arbetslösheten drabbar också grupper som traditionellt haft ett starkt fäste på arbetsmarknaden. Bland arbetslösa har gruppen med eftergymnasial utbildning vuxit snabbast. Därtill är ungdomsarbetslösheten på mycket höga nivåer. Med regeringens politik tvingas alltså många börja sitt liv i långtidsarbetslöshet, och detta riskerar i längden att bli väldigt dyrt för Sverige.

Under SD-regeringens mandatperiod har även antalet bidragsberoende ökat. Resultatet av regeringens politik är alltså färre företag, fler arbetslösa och fler som går på bidrag, som Moderaterna gärna beskriver det.

Vi socialdemokrater vill ge våra barn och unga hopp om framtiden. Sverige ska vara ett land där alla har råd med en bra bostad, kan ta ansvar för sin familj och kan unna sig den där semestern. Det vore beklagligt om inte regeringen delade denna bild.

(Applåder)

Fru talman! Mina kollegor Arber och Agneta har frågat vilka åtgärder ministern och regeringen tänker vidta för att barn ska få en rimlig levnadsstandard och för att minska barnfattigdomen.

Barnfattigdom är tyvärr något som jag har debatterat flera gånger med flera regeringsföreträdare. Svaren har ofta låtit välmenande, men vi kan se att facit har blivit något helt annat. I stället för att stärka barnfamiljers ekonomi har Sverigedemokraterna och regeringen försämrat förutsättningarna för de mest utsatta genom att göra det dyrare att hämta ut mediciner, genom att försämra bostadsbidraget och genom att stå passiva när barnbidraget har urholkats.

Barnfamiljer har fått ta den ekonomiska smällen samtidigt som höginkomsttagare har fått stora skattesänkningar. Det här är en prioritering som inte bara är orättvis; den har också visat sig vara skadlig för tillväxten.

Tidigare har vi socialdemokrater lagt fram flera förslag för att stötta vanliga familjer i Sverige. Bland annat har vi velat höja barnbidraget, stoppa försämringen av högkostnadsskyddet, som gör läkemedel dyrare, och ha kvar bostadstillägget för barnfamiljer. För att få fler i arbete har Socialdemokraterna presenterat förslag för att sätta stopp för nedskärningarna på Arbetsförmedlingen. Vi har föreslagit en fördubbling av antalet platser i arbetsmarknadsutbildningar och ett tillfälligt körkortslyft för unga arbetslösa samt ökade investeringar i infrastruktur och bostadsbyggande. Men allt detta har regeringen sagt nej till.

I ekonomiska kriser är det alltid de med minst marginaler som drabbas hårdast. Konsekvenserna märks tydligt för barnfamiljer, där ojämlikheten mellan familjer tyvärr ökar. Vi kan även se att de sämst ställda pensionärerna har svårare att klara vardagens mest grundläggande uppgifter.

Ensamstående föräldrar med låg inkomst drabbas särskilt hårt. Nästan sex av tio av dessa föräldrar har upplevt svårigheter att betala för fritidsaktiviteter för sina barn. Nästan en tredjedel av föräldrarna uppger att de har haft svårt att äta sig mätta. Detta är en ökning från 2024. Under 2024 ökade även skulderna med 52 miljoner kronor om dagen, och antalet vräkningar har ökat med nästan 50 procent på tre år. Av dessa rör 231 ärenden barnfamiljer.

Varje barn som drabbas av en vräkning befinner sig i en mycket utsatt situation. Detta kan få långtgående konsekvenser vad gäller både trygghet, skolgång och hälsa. För oss socialdemokrater är det en självklarhet att barn inte ska behöva betala för kriser. Men den ambitionen verkar dessvärre inte delas av regeringen. Sverige är i dag det enda av de nordiska länderna som inte har höjt barnbidraget. Värdet av barnbidraget är på grund av regeringens passivitet det lägsta på 50 år.

Det här är en politik som får bistra konsekvenser. Barnfattigdomen har ökat till den högsta nivån i Norden, oavsett vad ministern och hennes kollegor säger. Detta är en utveckling som verkligen är ovärdig ett välfärdsland. Jag undrar återigen: Vad avser regeringen att göra för att vända utvecklingen?

(Applåder)

Fru talman! Det är tydligt att regeringen inte prioriterar att hela landet ska leva eller att det ska finnas en statlig närvaro.

Förutom nedläggningen av servicekontor kommer hela tiden flera besked om myndigheter som ska flytta till Stockholm i stället för att vara placerade runt om i landet. För att motverka centraliseringen behövs ju tydliga politiska motkrafter. Det behövs en regering som har viljan och modet att peka med hela handen åt Myndighetssverige så att man tar ansvar för att se till hela landet.

Detta gjorde den socialdemokratiska regeringen. Vi var inte nöjda med hur det såg ut 2019, utan vi ville ha det på ett annat sätt. Vi såg hur nya myndigheter placerades ut på orter runt om i landet och hur befintliga myndigheter omlokaliserades. Vi inrättade många nya statliga servicekontor runt om i hela landet, som i första hand erbjuder värdefull och vardagsnära service till människor och företag. De har också kommit att signalera det politiska skiftet till människor och företag: att staten inte minst i våra glesbygdskommuner ska vara något mer än bara Systembolaget.

Det blir dock allt tydligare att SD-regeringen tycker att det är viktigare med skattesänkningar för höginkomsttagare än att ha en välfungerande välfärd och ett samhälle där medborgarna kan lita på att staten finns där de finns.

(Applåder)

Fru talman! I statsrådets skriftliga svar läser jag: "Det är samtidigt viktigt att varje skattekrona ska användas klokt, och statligt finansierad verksamhet ska ständigt vara föremål för omprövning och prioritering." Vidare står det: "Regeringen har nu valt att ge Statens servicecenter större utrymme att avgöra vad de enskilda kontoren ska vara lokaliserade." Det är fina ord, men som framgår av utredningen kommer det att få stora konsekvenser var än i landet verksamheten läggs ned.

I förslaget om nedläggning av 35 kontor nämns också kontoret i min hemkommun Mariestad. Personalen på servicekontoret i Mariestad har fått information om att även om inte själva nedläggningen är planerad förrän 2026 kan den komma att ske tidigare om personal börjar säga upp sig. Då kan personal i Mariestad komma att bli förflyttad för att täcka upp på andra kontor.

Detta besked kommer samtidigt som Mariestad står inför en stor utveckling och tillväxt i och med AB Volvos kommande batterifabrik. Enligt Skellefteå, som gått igenom en liknande resa med en stor fabrik, finns det ett före och ett efter fabriken. I Mariestads kommun, som i dag har knappt 25 000 invånare, tillkommer över 3 000 nya arbetstillfällen bara på fabriken. Kommunen väntas växa till kanske 40 000 invånare på bara 15 år. Servicekontoret skulle under de närmaste åren kunna spela en viktig roll när det gäller att hjälpa till med id-dokument, biometriska kontroller, samordningsnummer och så vidare.

Tycker statsrådet att det är rimligt att staten drar sig undan från en kommun som står inför en så stor tillväxt med tillhörande möjligheter och också väldigt stora utmaningar? Vore det inte mer logiskt att staten tvärtom stärkte sin närvaro i tillväxtkommuner?

Att ett kontor flyttar från en tillväxtregion är ett stort problem, men det är lika allvarligt när man, som nu, lägger ned kontor i delar av Sverige där det redan är dåligt med samhällsservice. Regeringen bidrar här till att lämna en stor del av befolkningen i utanförskap. Även om statsrådet verkar tro att Stockholm är hela landet är det ju inte så. Statsrådet nämner i sitt svar att verksamheten måste vara effektiv och att det är för få medborgare som använder servicekontoren. Därför undrar jag hur många medborgare regeringen vill ska använda servicekontoren för att det ska anses vara tillräckligt många.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)

Fru talman! Nu undrar jag om statsrådet själv tror på det han säger. Tror statsrådet verkligen att det går att dra ned på resurser till den här verksamheten och att den ändå kan ge lika bra service? Det är ju en verksamhet vars själva syfte är att finnas nära medborgarna.

När Socialdemokraterna satt i regeringen var ett stort fokus att staten skulle bli mer synlig i vårt avlånga land. Det förstör nu regeringen i en handvändning. En statlig närvaro i hela landet bygger upp allmänhetens förtroende och ger också legitimitet till myndighetsutövningen. Men den här regeringen tar sin hand från statens närvaro i hela landet, inte bara i form av statliga arbetstillfällen utan även när det gäller tillgängligheten till de medborgarnära myndigheternas service.

För den som finns i ett digitalt utanförskap och inte kan använda bank-id finns inget alternativ till att söka sig till servicekontoren. Men regeringen vill begränsa den möjligheten kraftigt för hundratusentals människor runt om i landet.

I delredovisningen av rapporten Regeringsuppdrag att redovisa en plan för ny organisering av servicekontorsnätet går det att läsa: "Under de närmaste åren (2025-2028) kommer antalet servicekontor att minska i alla delar av landet, däribland gles- och landsbygdsområden, storstadsområden och områden där utanförskapet är stort. Det kommer att få konsekvenser för privatpersoner och företag som besöker servicekontor. Bedömningen är vidare att konsekvenserna för myndigheten är påtagliga och komplexa. En omfattande verksamhetsförändring ska bedrivas parallellt med att den operativa verksamheten ska upprätthållas och effektiva långsiktiga lösningar ska utvecklas."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Enligt myndighetens egen konsekvensbeskrivning kommer nedläggning av kontor i gles- och landsbygdsområden framför allt att märkas i form av minskad tillgänglighet till följd av längre resväg till närmaste kontor och därmed även högre resekostnader för enskilda att besöka servicekontor. I storstadsområden blir i stället problemet risk för köbildning och längre väntetider. I områden där utanförskapet är stort kommer också kontor att läggas ned, och där kan förtroendet för statlig verksamhet komma att påverkas negativt när servicekontor som nyligen öppnats stängs bara ett par år senare.

I dagens oroliga samhälle behövs det inte mindre förtroende för staten. Vi behöver i stället bli ett samhälle som håller ihop.

Fru talman! Jag har frågat hur statsrådet ska agera för att säkerställa medborgarnas tillgång till service i hela landet. På det har jag inte fått något direkt svar. Därför ställer jag frågan igen.

(Applåder)

Fru talman! Tror regeringen på sin egen politik? Statsrådet nämner den förstärkning av bostadsbidraget som man nu valt att inte förlänga. För många barnfamiljer är boendekostnaden den största kostnaden. Förstärkningen av bostadsbidraget infördes för att stötta de barnfamiljer som har det tuffast ekonomiskt. Nu väljer regeringen att helt dra tillbaka stödet från och med juli 2025.

Detta ger en bild av att hyrorna sjunker och att det kommer att bli billigare att leva. Men så är inte fallet. Återigen stämmer inte regeringens retorik med verkligheten. Den dramatiska prisökning som har skett de senaste åren på grund av den inflation som drabbat hela världen finns ju fortfarande kvar.

Vi socialdemokrater står på barnfamiljernas sida. Vi föreslog därför en permanent förstärkning av bostadsbidraget på den ursprungliga nivån. Detta skulle ha gett en familj med maximalt bostadsbidrag 2 100 kronor mer per månad från juli och framåt.

Statsrådet tog i sitt svar även upp skattesänkningar för dem som har lägst inkomster. Skillnaden är att för en person som - likt statsrådet - tjänar runt 150 000 kronor i månaden väntar en skattesänkning på 3 000 kronor i månaden, medan en person som har Sveriges vanligaste arbete, undersköterska, i stället får en skattesänkning på 150 kronor i månaden.

Fru talman! Statsrådet och jag är överens om att arbete är det bästa sättet för en egen försörjning. Men att göra försämringar i trygghetssystemet när arbetslösheten ökar låter för mig som ett väldigt moderat sätt att skydda barn från låg ekonomisk standard.

(Applåder)

Fru talman! Min kollega Sanne Lennström har frågat statsrådet vilka åtgärder statsrådet och regeringen avser att vidta för att säkerställa att barnfamiljer inte behöver leva i ekonomisk utsatthet 2025. Det är en väldigt viktig fråga och något som jag tidigare har debatterat med flera i regeringen.

Statsrådet säger att regeringen agerar för att stötta hushållen i allmänhet och de svagaste hushållen i synnerhet. Men detta stämmer inte. Tyvärr ser verkligheten i Sverige ut så att det finns ett A-lag och ett B-lag. Och regeringen prioriterar A-laget. Det gör man genom stora skattesänkningar för de rikaste och försämringar för de svagaste grupperna i vårt samhälle.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi vet att regeringen valde att sänka skatten med 3 000-4 000 kronor per månad för dem med högst inkomst - samtidigt som fler barnfamiljer vräks, det är rekordmånga barnfamiljer hos Kronofogden och vanliga barnfamiljer har svårt att få det att gå runt. Detta är för mig en helt orimlig prioritering som definitivt inte underlättar för de mest utsatta barnfamiljerna, oavsett vad statsrådet och regeringen påstår. Sverige kommer inte att stärkas av att de som redan har mest får ännu mer, på bekostnad av vanligt folk.

Statsrådet nämner också regeringens arbete med att få fler i arbete. Men verkligheten är den att arbetslösheten har ökat under denna regering. Sedan SD-regeringen tillträdde har arbetslösheten ökat till den högsta nivån på tio år, bortsett från pandemiåren. Bostadsbyggandet har kraschat. Stora företag planerar att säga upp tusentals anställda. Antalet konkurser fortsätter att stiga kraftigt i Sverige. Och antalet varsel inom vård och omsorg är det högsta på över ett decennium.

Ett så utmanande läge behöver mötas med en aktiv arbetsmarknadspolitik och konkreta insatser för att rädda jobb i stället för skattesänkningar för de allra rikaste, nedskärningar med miljardbelopp på arbetsmarknadspolitiken och antydningar om att arbetslösa nog skulle kunna få ett jobb om de bara ansträngde sig lite mer.

Fru talman! Det är nu drygt två år sedan regeringen tillträdde, och jag undrar exakt vad statsrådet menar har blivit bättre sedan dess för barnfamiljerna med de minsta marginalerna.

(Applåder)

Fru talman! Vi debatterar ju utgiftsområdet Skatt, tull och exekution. Då känns det inte jätteknepigt att vi hamnar i en diskussion om vilken skattepolitik vi ska föra i Sverige.

Sverige har Europas lägsta tillväxt. Antalet konkurser är det största sedan 90-talet. Investeringar pausas nu när regeringen vaskar decennier av klimatpolitik. Arbetslösheten är den högsta på tio år. Ungdomsarbetslösheten är över 25 procent. Var fjärde ung människa på arbetsmarknaden är arbetslös. Och Boriana Åberg pratar om arbetslinjen. Jag ser inte var den är eftersom så många är arbetslösa.

För oss socialdemokrater är det viktigt att det finns ett skyddsnät för dem som inte har arbete, och politiken ska föra tillbaka människor till arbete.

Låt oss gå tillbaka till frågan om överskuldsättningen. Vi socialdemokrater har lagt fram förslag om en skuldakut för att stötta hushållen genom krisen. Vi har också föreslagit tuffare tag mot kreditgivningsföretag, statliga startlån för unga och en satsning på konsumentvägledning. Detta röstades dock ned.

Nu är det bra att man till viss del har gått vidare med förslagen från Överskuldsättningsutredningen, men man väljer att inte gå vidare med förslaget om hur man ska avräkna lånen, avräkning av räntan eller inte - fastän Kronofogden själv anser att förslaget skulle vara bra för de skuldsatta.

Vi har också velat införa ett nationellt skuldregister, som glädjande nog röstades igenom i förra veckan. Men regeringspartierna valde att rösta emot.

(Applåder)

Fru talman! Sanningen är att överskuldsättningen i Sverige ökar. Barnfattigdomen är störst i Sverige i hela Norden. Det är inget som regeringen borde vara nöjd med. Man nämner gärna inflationen, men den har drabbat hela världen. Inflationen har sänkts lika mycket i hela vår omvärld. Det är inte bara för att regeringen har bedrivit en viss politik som inflationen har sänkts i Sverige.

Medan länderna runt oss har stöttat barnfamiljer som har haft det extra svårt, till exempel med hjälp av höjt barnbidrag, har regeringen valt att inte göra det. Man pratade lite om det förhöjda bostadsbidraget, och det var bra. Det var något som vi införde. Men man har valt att ta bort det i den här budgeten, fastän barnfamiljerna har det lika svårt.

Vi socialdemokrater tycker att det är knepigt att, i det läge som Sverige står inför, rikta en skattesänkning enbart till dem som tjänar över 65 000 kronor i månaden. Hur kan det vara rimligt och rätt prioritering samtidigt som regeringen skär ned på stödet till de fattigaste barnfamiljerna?

Regeringen säger samtidigt att man inte har råd att stärka sjukvården i det här läget. Det är rekord i varsel på svenska skolor, men man har råd att sänka skatten exklusivt för dem som tjänar mest. Det är knepigt.

Det är moderat politik att säga att det alltid ska finnas morötter för människor som tjänar mycket. De ska få skattesänkningar för att jobba mer. Men de som har små marginaler ska däremot ha sänkt a-kassa för att jobba mer, och de ska ha sänkt sjukförsäkring om de råkar bli sjuka. Hur kan det vara en rimlig politik?

(Applåder)

Fru talman! I dag debatterar vi utgiftsområde 3 Skatt, tull och exekution.

SD-regeringen har nu styrt Sverige i mer än en halv mandatperiod, och det är tydligt att regeringen inte har lyckats lösa Sveriges problem. Gängvåldet kryper ned i åldrarna, regeringen har skapat en nationell sjukvårdskris, arbetslösheten är rekordhög och Sveriges tillväxt är bland de sämsta i hela Europa.

Om man lyssnar på SD-regeringen skulle man kunna få för sig att verkligheten är något annat. Men matkassen är fortfarande jättedyr, hyrorna har skjutit i höjden, plånboken töms snabbt och bostadsbyggandet har tvärstannat. Jag skulle kunna fortsätta länge med att räkna upp allt som är på väg åt fel håll i SD-regeringens Sverige.

I vårt land finansierar vi vår välfärd och trygghet gemensamt. En grundläggande förutsättning för detta är att de myndigheter som har till uppgift att säkerställa finansieringen av det offentliga präglas av effektivitet och noggrannhet och åtnjuter ett högt förtroende hos allmänhet och företag.

Skattefusk och skatteundandragande skadar förtroendet för våra system och urholkar den gemensamma välfärden. Alla insatser som görs för att beivra skattefusk och skatteflykt är av godo och bör vara fortsatt prioriterade. Det är på oss ansvaret vilar för att säkra att välfärden har de medel som krävs för att leverera vård, omsorg och utbildning året runt och i hela landet.

För det krävs skatt efter bärkraft och ett ständigt pågående arbete för att täta kryphål som möjliggör skattefusk och skatteflykt. Skattefusk, skattebrott och svartarbete hotar vår samhällsgemenskap och urholkar finansieringen av vår gemensamma välfärd och trygghet. Det riskerar också att utmana legitimiteten i hela skattesystemet.

Exakt hur stort skattebortfallet är i Sverige är inte fastställt, men uppskattningar tyder på att det rör sig om många miljarder kronor per år som försvinner från statskassan. Det är medel som vi skulle kunna använda till välfärden, polisen eller försvaret. Varje skattekrona ska användas effektivt. Att kraftfullt verka för detta är en viktig politisk prioritering för oss socialdemokrater.

Fru talman! Tyvärr fortsätter det brutala gängvåldet och otryggheten att breda ut sig i vårt land. Sverige blir både fattigare och farligare. Våldet kryper allt längre ned i åldrarna, äter sig allt längre in i samhället och påverkar människors vardag. Vi nås gång på gång av nyheter om nya skjutningar, nya sprängningar och nya gränser som passeras.

Satsningar på hela rättskedjan är helt nödvändiga men långt ifrån tillräckliga. Vad som krävs är akuta åtgärder här och nu, också för att bryta nyrekryteringen och stoppa skjutningarna.

Vi socialdemokrater vill fortsätta att förbättra informationsutbytet mellan myndigheter för att underlätta arbetet. Vi ser även att Skatteverkets och flera andra berörda myndigheters arbete med att bekämpa arbetslivskriminalitet behöver förstärkas. Arbetslivskriminaliteten drabbar den enskilda arbetstagaren som utnyttjas under fruktansvärda villkor. Den drabbar hela arbetsmarknaden och snedvrider konkurrensen till nackdel för seriösa företag.

Arbetslivskriminaliteten är en del av den organiserade brottsligheten, och hela samhället behöver mobilisera för att bekämpa denna grova organiserade brottslighet. I det arbetet har Skatteverket, Tullverket och Kronofogden en mycket viktig roll. Myndigheterna behöver samverka mer med varandra och med andra myndigheter för att bekämpa alla typer av brottslighet. Tullverket har en avgörande roll i att stoppa narkotika och skjutvapen från att föras in i landet, och det är väldigt viktigt att Tullverket kan fortsätta att förstärka det brottsbekämpande arbetet.

För att stärka våra gränser påbörjade vi socialdemokrater en kraftig utbyggnad av Tullverket. Mellan 2017 och 2021 ökade resurserna med över en tredjedel, och hundratals fler anställdes. Vi inledde även ett stort arbete med att se över Tullverkets alla befogenheter för att myndigheten skulle få bättre och mer tidsenliga verktyg för att göra våra gränser och därigenom vårt samhälle tryggare.

Men mer behöver göras. Den socialdemokratiskt tillsatta Tullbefogenhetsutredningen kom med sitt slutbetänkande förra året, och det finns nu en ny lag - tullbefogenhetslagen. Vi välkomnar att tulltjänstemän får nya och utvidgade befogenheter inom kontrollverksamheten och den brottsbekämpande verksamheten.

Fru talman! Det ska vara ordning och reda i våra register. Felaktigheter i folkbokföringen skapar stora problem för hela samhället. Uppgifterna i folkbokföringen ligger till grund för andra myndigheters beslut. Den socialdemokratiska regeringen genomförde en kursändring i arbetet med folkbokföringen. Den tog sin början med återinförandet av folkbokföringsbrottet, som togs bort av den tidigare moderatledda regeringen.

Men det räcker inte. I en ny rapport från Riksrevisionen, Vem där - fastställande av identitet vid statliga myndigheter, är deras övergripande bedömning att myndigheternas insatser inte är tillräckligt effektiva för att säkerställa att en korrekt och unik identitet fastställs. Bristerna kan medföra risker för identitetsrelaterad brottslighet, hot mot Sveriges säkerhet och felaktiga utbetalningar från våra välfärdssystem.

Här rekommenderar Riksrevisionen bland annat i samråd med Statens servicecenter att berörd personal erbjuds tillräcklig utbildning för att fastställa identitet i ärenden om folkbokföring och ansökan om samordningsnummer. Därför känns det inte bra att regeringen nu har minskat anslaget till Statens servicecenter.

Den tredje myndigheten under skatteutskottet, Kronofogden, vittnar tyvärr om nya rekord och ökade skulder. När rekordmånga barn vräks i Sverige, när var tredje svensk småbarnsfamilj har lånat pengar för att klara ett vanligt julfirande med julmust, mat och någon julklapp och när Sverige har den högsta barnfattigdomen i Norden, då drar regeringen ned på stödet till de mest utsatta barnfamiljerna, trots att dessa familjers ekonomiska situation inte har förbättrats ett dugg. I stället för att ta tag i samhällsproblemen, ge vanligt folk mer pengar i plånboken, prioritera tillväxten och åter sätta fart på svensk ekonomi lägger regeringen all sin kraft på att genomföra en exklusiv skattesänkning som bara träffar de rikaste procenten.

Jag menar att det inte bara är omoraliskt utan också dålig tillväxtpolitik. Vill man få igång Sverige är satsningar på det offentliga och på att ge vanligt folk mer pengar i plånboken mer effektivt.

Fru talman! Den skattepolitik som Sverige bedriver lägger grunden för vårt samhällsbygge, och för oss socialdemokrater är den ett verktyg för att skapa rättvisa, finansiera välfärden och säkerställa att alla människor, oavsett bakgrund, får en rimlig chans att leva ett gott och meningsfullt liv.

(Applåder)

Fru talman! Min första fråga i interpellationen var om det har gjorts någon analys av konsekvenserna för de mest utsatta barnfamiljerna när höginkomsttagare får en skattesänkning på 3 000-4 000 kronor per månad. På den frågan har jag fortfarande inte fått något svar, och det är alltmer uppenbart att det inte har gjorts någon sådan analys.

I andra europeiska länder ser vi hur regeringar väljer att gå fram med höjda pensioner, förstärkta barnbidrag och investeringar för att sätta fart på jobben.

I Socialdemokraternas budgetmotion föreslår vi förutom höjt barnbidrag också exempelvis stärkt bostadstillägg för pensionärer och en skattesänkning som träffar brett och rätt. Men för regeringen är det alltså höginkomsttagarna som ska kompenseras mest efter inflationschocken trots att de är minst påverkade av den.

Under de senaste två åren har jag ställt ett flertal interpellationer till finansministern och andra statsråd om hur regeringen arbetar för att underlätta för de familjer som har de minsta ekonomiska marginalerna. Svaren har alltid låtit välmenande, liksom Camilla Waltersson Grönvalls svar i dag.

Jag tvivlar inte på engagemanget, men problemet är att engagemanget inte lyser igenom i regeringens politik. Jag önskar att regeringen vore lika handlingskraftig när det kommer till att stötta de här familjerna som den är när det ska sänkas skatter för de allra rikaste.

Fru talman! Handels har gjort en undersökning bland sina medlemmar som är anställda i butiker. En tredjedel av dem lever under fattigdomsstrecket. Vad skulle de göra om de fick ett par tusen extra i månaden? Svaren är hjärtskärande. De skulle inte behöva låna pengar varje månad, de skulle betala för sina receptbelagda mediciner och de skulle äta sig mätta.

Ta in detta! Det är så verkligheten ser ut i SD-regeringens Sverige, och det är den verklighet som regeringen möter med sina massiva skattesänkningar för dem som aldrig behöver gå hungriga eller vara oroliga för att inte ha råd med mediciner.

För oss socialdemokrater är det oacceptabelt att barnen ska behöva betala för kostnadskrisen. Därför föreslår vi att barnbidraget höjs med 200 kronor per månad nästa år. Det skulle ge en familj med två barn nästan 5 000 kronor mer per år så att de får råd med näringsrik mat och andra helt nödvändiga utgifter.

För många barnfamiljer är boendekostnaden den största utgiften. Förstärkningen av bostadsbidraget infördes för att stötta de barnfamiljer som har det tuffast ekonomiskt. Nu väljer regeringen att helt dra tillbaka stödet från och med juli 2025. Det ger en bild av att hyrorna sjunker och att det kommer att bli billigare att leva. Men det är inte fallet. Återigen stämmer inte regeringens retorik med verkligheten. Den dramatiska prisökning som har skett de senaste åren på grund av inflationen som har drabbat hela världen finns kvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi socialdemokrater står på barnfamiljernas sida och föreslår därför en permanent förstärkning av bostadsbidraget på den ursprungliga nivån. Det skulle ge en familj med maximalt bostadsbidrag 2 100 kronor mer per månad från juli och framåt.

Fru talman! Det fritidskort som statsrådet lyfter fram som en stor reform för att främja ungas deltagande i idrott, kultur och friluftsliv är tyvärr inget annat än ett misslyckande. Vi socialdemokrater var tidigt skeptiska till den modell som regeringen valt. Bland annat såg vi en risk för att pengarna skulle hamna hos kriminella verksamheter.

Nu har det visat sig att regeringen inte har fått det system på plats som skulle behövas för att verkställa fritidskortet. De 700 miljoner kronor som avsatts kommer inte att gå åt. Tycker statsrådet verkligen att fritidskortet bör lyftas fram som ett positivt exempel när 700 miljoner kronor som skulle ha gått till barns och ungas fritidsaktiviteter inte har kunnat användas?

Socialdemokraterna föreslår nu att pengarna går till insatser som skulle kunna göra nytta för barns och ungas idrottande i deras vardag. Kan inte statsrådet och regeringen ställa sig bakom det förslaget?

Fru talman! Tack till Camilla Waltersson Grönvall för svaret!

Det låter förstås bra när statsrådet säger att regeringens politik ska bidra till en förbättring av barnfamiljers möjligheter till en god ekonomisk levnadsstandard och goda uppväxtvillkor för barn. Men tyvärr är verkligheten en annan.

Regeringen väljer att sänka skatten med 3 000-4 000 kronor per månad för dem med högst inkomster, samtidigt som fler barnfamiljer vräks, när det är rekordmånga familjer hos Kronofogden och när vanliga barnfamiljer har det svårt att få det att gå runt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är visserligen sant, precis som statsrådet säger, att regeringen riktar skattesänkningar även mot dem som har lägre inkomster. Skillnaden är den att för en person som likt statsrådet tjänar runt 150 000 kronor i månaden väntar en skattesänkning på 3 000 kronor i månaden. För en person med Sveriges vanligaste arbete, en undersköterska, väntar i stället en skattesänkning på 150 kronor i månaden.

Det är för mig en helt orimlig prioritering, och det är en prioritering som definitivt inte underlättar för de mest utsatta barnfamiljerna, oavsett vad statsrådet och regeringen påstår. Sverige kommer inte att stärkas av att de som redan har mest får ännu mer på bekostnad av vanligt folk.

Därför avvisar Socialdemokraterna regeringens förslag om att slopa avtrappningen i jobbskatteavdraget. Regeringen har valt att lämna vanligt folk i sticket när den bränner miljarder på skattesänkningar för de allra rikaste.

Fru talman! I svaret på interpellationen nämner statsrådet ett bidragstak som ett sätt att få fler att komma till egenförsörjning. Att försvåra ytterligare för föräldrarna är ett väldigt moderat sätt att skydda barn från låg ekonomisk standard.

Verkligheten är ju den att arbetslösheten har ökat under denna regering. Sedan SD-regeringen tillträdde har arbetslösheten växt till den högsta nivån på tio år, bortsett från pandemiåren.

Bostadsbyggandet har kraschat, stora företag planerar att säga upp tusentals anställda, antalet konkurser ökar kraftigt i Sverige och varslen inom vård och omsorg är de högsta på över ett decennium.

Ett sådant utmanande läge behöver mötas med en aktiv arbetsmarknadspolitik och konkreta insatser för att rädda jobb i stället för skattesänkningar till de allra rikaste, nedskärningar med miljardbelopp på arbetsmarknadspolitiken och antydningar om att de arbetslösa nog kunde ha fått ett jobb om de bara hade ansträngt sig lite mer.

Fru talman! Det är nu drygt två år sedan regeringen tillträdde. Exakt vad menar statsrådet har blivit bättre för barnfamiljer med minst ekonomiska marginaler sedan dess?

Fru talman! Det ska löna sig att arbeta, men det ska det faktiskt göra för hela befolkningen - inte bara för dem med de allra högsta lönerna.

Sedan SD-regeringen tillträdde har arbetslösheten stigit till den högsta nivån på tio år, bortsett från pandemiåren. Nya dystra siffror kom senast i dag. Bostadsbyggandet har kraschat. Stora företag planerar att säga upp tusentals anställda, vilket vi kunde höra i den föregående interpellationen. Antalet konkurser har ökat kraftigt i Sverige, och antalet varsel inom vård och omsorg är det största på över ett decennium.

Mycket går åt fel håll, och det är de med de minsta marginalerna som drabbas hårdast. Därför är det viktigt att skuldsättningen motverkas på flera nivåer i samhället.

De förslag som regeringen äntligen har kommit med är till viss del bra. Det behövs bättre stöd och insatser från Kronofogden genom utökad skuldrådgivning och förbättrade möjligheter till riskbedömning när det gäller beviljande av lån. Ett konkret förslag som man dock väljer att inte gå vidare med gäller ett skuld- och kreditgivningsregister, som myndigheten själv säger skulle vara bra. Vi socialdemokrater anser att detta hade varit ett kraftfullt verktyg för att säkerställa att de som beviljas lån också har förmåga att betala tillbaka.

Åtgärder behövs ju, och det duger faktiskt inte att Sverige har den högsta barnfattigdomen i Norden. Röda Korset har behövt fyrdubbla sina matutdelningar för att hjälpa familjer som inte har råd med mat. Regeringen har svikit dessa familjer. I stället för att ge stöd sänker regeringen skatten för de allra rikaste. Det är en djupt orättvis och felprioriterad politik.

Fru talman! Jag inledde mitt första anförande med att jag tycker att det är positivt att regeringen nu äntligen går vidare med förslag som kommer från den utredning som Socialdemokraterna tillsatte och vars förslag har legat i två år.

Det är dock så att vi befinner oss i ett läge där allt fler barnfamiljer vräks, där rekordmånga familjer finns hos kronofogden och där vanliga barnfamiljer har svårt att få det att gå runt. Att då välja att sänka skatten med 3 000-4 000 kronor i månaden för dem som har de högsta inkomsterna är en helt orimlig prioritering, men det är tyvärr inte förvånande.

SD-regeringens två första år vid makten har varit kostsamma för svenska arbetare. Löneökningarna har inte hållit samma tempo som inflationen, och kostnadskrisen har slagit väldigt hårt. Vanliga familjer med vanliga inkomster har svårt att få pengarna att räcka till, och de familjer som hade det tuffast redan före krisen har förstås drabbats extra hårt.

Barn ska inte behöva betala kostnadskrisen. Därför föreslår Socialdemokraterna att barn- och studiebidragen höjs med 200 kronor per månad nästa år. Det skulle ge en familj med två barn nästan 5 000 kronor mer per år att betala näringsrik mat, fritidsaktiviteter och andra helt nödvändiga utgifter med.

För många barnfamiljer är boendekostnaden den största utgiften. Förstärkningen av bostadsbidraget infördes för att stötta de barnfamiljer som har det tuffast ekonomiskt. Trots att familjerna fortsatt kämpar med mycket höga kostnader väljer regeringen att helt dra tillbaka stödet från och med juli 2025 och fram till dess minska utbetalningarna med 775 kronor per månad. Jag undrar: Tycker ministern att det är rimligt att dra tillbaka stödet, trots att kostnadskrisen fortfarande slår hårt mot de allra mest utsatta, samtidigt som skatterna sänks med enorma summor för de rikaste? För mig är det en lika obegriplig som orimlig prioritering.

Vi socialdemokrater står på barnfamiljernas sida och föreslår därför en permanent förstärkning av bostadsbidraget på den ursprungliga nivån. Det skulle ge en familj med maximalt bostadstillägg 2 100 kronor per månad fram till juli och framåt. Sverige kommer inte att stärkas av att de som redan har mest får det ännu bättre, på bekostnad av vanligt folk. Därför avvisar vi regeringens förslag att slopa avtrappningen i jobbskatteavdraget. Regeringen har valt att lämna vanligt folk i sticket när den bränner miljarder på skattesänkningar för de allra rikaste.

Vi socialdemokrater anser att skatt ska betalas efter förmåga och välfärd fördelas efter behov. Vi anser att progressiviteten ska värnas. Den som har högre inkomster ska bidra mer än den som har lägre inkomster, men alla ska få ta del av den gemensamma välfärden. Det är så den svenska välfärdsmodellen ser ut.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Det är positivt att regeringen äntligen väljer att gå vidare med förslag som syftar till att motverka riskfylld kreditgivning och överskuldsättning. Det är inte en dag för tidigt.

Under de senaste två åren har jag vid ett flertal tillfällen ställt interpellationer till finansministern om hur hon och regeringen arbetar för att förebygga överskuldsättning. Svaren har låtit välmenande men saknat konkreta besked om vad hon och regeringen avsett att göra.

Tiden går, och det kommer fortfarande nya tidningsrubriker om ökade skulder samtidigt som antalet vräkningar har ökat med 26 procent på bara två år. Varje barn som drabbas av en vräkning befinner sig i en mycket utsatt position. Förutom det personliga lidandet får det också stora ekonomiska konsekvenser för samhället varje gång någon vräks.

Fru talman! När kostnadskrisen slår mot barnfamiljerna skapas en generation som växer upp under mer knappa ekonomiska förhållanden än vad de hade behövt göra. Samhället har ett ansvar för att barnen inte får betala för krisen. När fler barnfamiljer söker sig till välgörenhetsorganisationer eller säger att de inte har råd att sätta näringsrik mat på bordet är situationen allvarlig.

Vi har självbilden i Sverige att alla växer upp med samma förutsättningar, men så är det inte. Barn som växer upp i fattigdom riskerar att få sämre möjligheter att tillgodogöra sig sina rättigheter och få goda chanser i livet. Barn som lever i ekonomisk utsatthet har heller inte samma möjligheter till en meningsfull fritid som barn från en familj med mer stabil ekonomi. Barnen begränsas exempelvis av kostnaden för bussbiljetter, höga avgifter för fritidsaktiviteter och en osäker boendesituation som kan bidra till att det blir svårt att delta regelbundet i aktiviteter.

Fru talman! Enligt artikel 4 i barnkonventionen ska konventionsstaterna vidta alla lämpliga lagstiftningsåtgärder för att genomföra rättigheterna enligt konventionen. För att i enlighet med artikel 27 säkerställa barns rätt till den levnadsstandard som krävs för att deras fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling ska tillgodoses har staten ett ansvar att bistå föräldrarna, särskilt när det gäller bostad.

Barn behöver ett stabilt boende för att ges möjlighet till en trygg uppväxt. Därför är det extra allvarligt att vräkningar av barn har ökat i Sverige. Jag noterar att statsrådet i sitt svar inte nämner några förslag för att förhindra vräkningar av barnfamiljer. Därför undrar jag: Anser statsrådet att Sverige lever upp till barnkonventionen när 674 barn har drabbats av vräkningar under de senaste tio månaderna?

Herr talman! "En sådan politik förutsätter för att lyckas att krispolitikens bördor fördelas efter bärkraft och att principen om alla människors lika värde upprätthålls i vardagsarbetet. Välfärden för de många måste försvaras och sysselsättningen tryggas. Det är en politik som enar och inte splittrar nationen. Det är en politik som bygger på ansvar för Sverige."

Så avslutas Olof Palmes regeringsförklaring från 1984, en regeringsförklaring som också kom till efter svåra ekonomiska tider med hög inflation. Mycket har hänt under de 40 år som har passerat sedan Palmes ord, men de är fortfarande aktuella i dag. I dag skulle en annan ekonomisk politik behövas, där vi trots en inflationsekonomi måste se de möjligheter vi har. Inflationsbekämpningen ska inte i första hand bäras av dem med låga eller normala inkomster, utan detta måste vi göra gemensamt.

I dag behandlar vi skatteutskottets betänkande SkU14 Mervärdesskatt. Skattesystemets huvudsakliga uppgift är att säkerställa skatteintäkter som kan finansiera välfärden. Utöver detta ska skattesystemet bidra till omfördelning, jämlikhet och jämställdhet. För att det ska vara rättvist och ha förtroende bland medborgarna är det viktigt med generella regler och breda skattebaser och inte minst att nivån på skatterna är väl avvägd gentemot målen med den ekonomiska politiken och de ambitioner vi har med välfärden.

Tydliga regler bidrar inte bara till förståelse och legitimitet för skattesystemet utan minskar också den administrativa bördan för företag och privatpersoner. Dessutom minskar risken för fel, slarv och medvetet fusk om systemet är lätt att förstå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mervärdesskatt

Herr talman! Som vi socialdemokrater skriver i vårt särskilda yttrande har det sedan skattereformen i början av 1990-talet gjorts ett stort antal avsteg från principerna om bredare skattebaser och en mer neutral och likformig beskattning av olika inkomster, investeringar och sparformer samt olika delar av den privata konsumtionen. Alla dessa avvikelser har sammantaget lett till att dagens skattesystem kännetecknas av stora brister. Behovet av en ny omfattande översyn av skattesystemet är därför stort, och detta inkluderar även mervärdesskatten. För att undvika gränsdragningsproblem, otydlighet och oförutsägbarhet för både privatpersoner och företag behöver en sådan översyn komma till stånd. De grundläggande skälen för detta är att skattesystemet ska generera stabila intäkter för att finansiera våra gemensamma åtaganden och dessutom vara enkelt för enskilda och företag.

Med anledning av detta ställer vi oss bakom majoritetens ställningstagande om att avstyrka samtliga motioner. Även i de fall där syftet är vällovligt, som exempelvis i de motioner som föreslår sänkt moms på mensskydd, anser vi att andra insatser än skatteförändringar i första hand borde prövas.

Frågan om dansbandsmoms skulle kunna lösas genom att sänka momsen för dansband. Då skulle vi sluta snedvrida konkurrensen mellan exempelvis dansbandet Arvingarna och housegruppen Swedish House Mafia. Men då uppstår en ny snedvridning, nämligen att det skulle bli olika moms på danstillställningar där man dansar till ett liveband, 6 procent, och där man dansar till musik från en bandspelare, 25 procent. Detta problem skulle förstås kunna lösas genom att även sänka momsen på att gå och dansa på dansbana, men då uppstår en ny snedvridning, nämligen att den som gillar att dansa på dansbana får betala 6 procent i skatt på sin dans medan den som gillar att dansa på en nattklubb får betala 25 procent för sitt nöje.

Så här kan det fortsätta i all evighet. Ett försök att utjämna en skattemässig orättvisa skapar ofta bara en ny orättvisa någon annanstans.

Vad gäller rätten att dra av moms för trav- och galopputövare har jag tidigare ställt en interpellation till finansministern i ärendet. Det är värt att notera att det inte finns något särskilt regelverk kring just hästsporten, utan det handlar om en rättslig bedömning av vad som är ekonomisk verksamhet. Skatterättsnämnden har i ett förhandsbesked från december 2023 ansett att det under de förutsättningar som anges i ansökan utgör en ekonomisk verksamhet när tre till fyra travhästar kontinuerligt tillhandahålls för deltagande i tävlingslopp mot ersättning i form av startpeng. Förhandsbeskedet har dock överklagats till Högsta förvaltningsdomstolen. Vi kommer att fortsätta följa frågan men menar att ett tillkännagivande i det här läget inte är rätt väg att gå.

Herr talman! Sammanfattningsvis ser vi från Socialdemokraternas sida alltså att argumenten för fler undantag när det gäller mervärdesskatten kan vara goda, men i dessa fall finns det också argument mot att förändringarna genomförs. I kombination med att vi socialdemokrater vill värna ett enhetligt momssystem står vi bakom utskottets förslag att avslå motionerna.

(Applåder)

Herr talman! Under Socialdemokraternas åtta år vid makten byggdes utbildningsväsendets alla sektorer ut med totalt 160 000 utbildningsplatser. Det var en fantastisk satsning. Vad gjorde statsrådets regering i sin första budgetpost? Jo, de skar ned med nästan 30 000 utbildningsplatser inom alla sektorer inför 2023 eftersom de hellre ville sänka skatten för höginkomsttagare. Det är viktigt att komma ihåg detta. Sedan har de lagt tillbaka lite grann inför det här året. Men än så länge är det ingen satsning. Än så länge plockar de bara tillbaka det man redan har skurit bort.

Arbetsförmedlingen genomför nu besparingar på 250 miljoner kronor. Budgeten har minskat sedan 2019. Personalstyrkan har reducerats avsevärt, vilket är en konsekvens av de budgetar som högerpartierna har fått igenom i Sveriges riksdag.

I SD-regeringens Sverige står folk i matkö, skolorna varslar, sjukvården krisar och konkurserna ökar. Mycket går åt fel håll. Vad som nu krävs är en politik som sätter vanliga löntagare före skattesänkningar för höginkomsttagare.

Sverige behöver en annan ekonomisk politik, där vi trots en inflationsekonomi måste se de möjligheter vi har. Inflationsbekämpning ska inte i första hand bäras av dem med lite lägre eller normala inkomster. Det här är något vi måste göra gemensamt.

(Applåder)

Herr talman! Arbetslösheten ökar kraftigt i Sverige, och ökningen syns också i Västsverige. Ett tecken på att arbetsmarknaden blir allt svagare är den ökning av antalet konkurser som vi ser i dag. I tider med höga priser på mat, el och bränsle slår arbetslösheten hårdare än tidigare. Vi nås av rapporter om människor som tvingas flytta från sina bostäder och till och med inte har råd med mat. Det är inte värdigt Sverige och något som regeringen borde se mycket allvarligt på.

För Socialdemokraterna är det viktigt att unga har ett arbete. Vi bekämpar arbetslösheten genom att skapa nya jobb och genom att investera i människors kunskaper, inte genom att sänka deras löner. Vi vet att det är mycket lättare för unga att få jobb om de har en gedigen utbildning. Därför vill vi möjliggöra utbildning för att fler ska få chansen till ett jobb. Det är något statsrådet också verkar tycka, då han i sitt svar säger att den enskilt viktigaste insatsen för ungdomar för att långsiktigt etablera sig på arbetsmarknaden är utbildning.

Då blir det extra konstigt att regeringen inte satsar på utbildning. Regeringen och Sverigedemokraterna inledde med att dra ned på arbetsmarknadspolitiska åtgärder och på studieplatser inom vuxenutbildningen, och så har det fortsatt. Trots påståenden om ökade anslag till Arbetsförmedlingen och arbetsmarknads- och utbildningspolitiken kan man konstatera att anslagen till den aktiva arbetsmarknadspolitiken och vuxenutbildningen har minskat.

Den tidigare socialdemokratiska regeringen möjliggjorde en grön industriell revolution. Vi kan nu se att Sverige är på väg att bli en supermakt inom batteritillverkning. Det märks inte minst i min hemstad Mariestad, där Volvo kommer att etablera en batterifabrik som kommer att bli ett lyft för hela Västsverige och framför allt Skaraborg.

I sammanhanget kan nämnas att platschefen på Volvo Powertrain i Skövde säger att den kommande batterifabriken i Mariestad inte hade kommit på tal om inte Assar hade funnits som en del av den science park som finns i Skövde, där industrin tillsammans med Högskolan i Skövde har forskat på ny teknik.

Det är alltså viktigt att det finns långsiktiga pengar för det livslånga lärandet på de lokala högskolorna. Det behövs också statligt stöd och statlig samordning för de företag och de kommuner som driver den gröna omställningen genom industriell förnyelse, och det behövs nya utbildningsplatser för att klara kompetensförsörjningen.

Herr talman! Frågan är när det stöd som behövs kommer.

(Applåder)

Herr talman! 37 mammor har dödats varje dag sedan den 7 oktober. Antalet missfall har tredubblats. The Guardian skriver att detta inte är ett normalt krig. Artikeln fortsätter med en intervju med en läkare som beskriver barn hon har behandlat i Gaza. Hon säger: Barnen kunde inte prata. De låg bokstavligen som grönsaker på de där sängarna. De var inte de enda. Jag såg även små barn med direkta prickskytteskott i huvudet såväl som i bröstet. De var inte kombattanter - de var små barn.

Barn utgör mer än en tredjedel av alla de människor som dödats i Israels nu sex månader långa attack mot Gaza. Tiotusentals fler unga människor har fått allvarliga skador, inklusive amputationer. Läkare säger att ett barn, 14-åriga Ruwa, sköts ihjäl utanför ett sjukhus när hon gick för att hämta vatten. De säger att det inte förekom några strider i området vid tillfället och att hon dödades av ett enda skott. I Gaza City sköts treårige Emad ihjäl utanför sitt hem när han gick för att köpa frukt tillsammans med sin kusin Hadeel, en 20-årig läkarstudent, som också dödades.

Herr talman! Var inte Ruwa, Emad och Hadeel människor? Omfattades inte de av de mänskliga rättigheterna?

(Applåder)