Fru talman! har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att säkerställa att barnfamiljer inte behöver leva i ekonomisk utsatthet under 2025.

Den tidigare höga inflationen har påverkat svenska hushåll hårt, inte minst barnhushåll. Regeringen har agerat för att stötta hushållen i allmänhet och de svagaste hushållen i synnerhet. Vi arbetar med denna fråga på bred front. I budgetpropositionen för 2025 presenteras en analys av effekterna på hushållens ekonomiska standard till följd av regeringens politik under mandatperioden. Analysen visar tydligt att den ekonomiska standarden procentuellt har ökat mest i den tiondel av befolkningen som har lägst ekonomisk standard, och allra minst i de båda översta inkomstgrupperna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den expansiva budget som riksdagen godkände förra året är inriktad på att få fler i arbete och öka tillväxten och produktiviteten. Det sker bland annat genom omfattande investeringar i infrastruktur, forskning och utbildning, men även på socialförsäkringens område. Bland annat 100 miljoner kronor för att finansiera en rad åtgärder för att stärka återgången till arbete. Det handlar bland annat om ökad samordning av rehabiliteringsinsatser, arbetslivsinriktat rehabiliteringsstöd och en översyn av möjligheten till partiellt vilande sjuk- och aktivitetsersättning vid studier.

Den ekonomiska familjepolitiken ska bidra till en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer. Välfärdsstaten är viktig för familjer som har det svårt. Det tillfälliga tilläggsbidraget i bostadsbidraget har varit en viktig åtgärd för att stödja hushållen i en tid av ökade levnadsomkostnader. För att stärka den ekonomiska situationen för dem som har haft det allra svårast har regeringen vid fem tillfällen förlängt det tillfälliga tilläggsbidraget till barnfamiljer inom bostadsbidraget. Vi har dessutom höjt tilläggsbidraget när behoven bedömts som störst.

Under höginflationsåren 2023 och 2024 räknades prisbasbeloppet upp med historiska 8,7 respektive 9,1 procent, just för att kompensera för den höga inflationen och de högre priserna. I kronor och ören betyder detta att prisbasbeloppet har höjts med 10 500 kronor, från 48 300 till 58 800. För exempelvis en person med maximal inkomstrelaterad sjukersättning betyder det 4 246 kronor mer i månaden, och den som har garantiersättning får 2 432 kronor mer i månaden jämfört med 2022.

Men det bästa verktyget för att bryta ekonomisk utsatthet och motverka låg ekonomisk standard är egen inkomst av arbete. Regeringen arbetar därför för att öka både incitamenten och drivkrafterna för att gå från bidrag till arbete. Vi sänker skatterna på arbete och pension för främst låg- och medelinkomsttagare och tar bort de högsta marginalskatterna för att öka drivkrafterna för arbete, utbildning och ansträngning på jobbet. Det är endast en växande ekonomi som kan bära framtidens välfärd och högre löner.

I detta anförande instämde Caroline Högström (M).

Fru talman! Min kollega Sanne Lennström har frågat statsrådet vilka åtgärder statsrådet och regeringen avser att vidta för att säkerställa att barnfamiljer inte behöver leva i ekonomisk utsatthet 2025. Det är en väldigt viktig fråga och något som jag tidigare har debatterat med flera i regeringen.

Statsrådet säger att regeringen agerar för att stötta hushållen i allmänhet och de svagaste hushållen i synnerhet. Men detta stämmer inte. Tyvärr ser verkligheten i Sverige ut så att det finns ett A-lag och ett B-lag. Och regeringen prioriterar A-laget. Det gör man genom stora skattesänkningar för de rikaste och försämringar för de svagaste grupperna i vårt samhälle.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi vet att regeringen valde att sänka skatten med 3 000-4 000 kronor per månad för dem med högst inkomst - samtidigt som fler barnfamiljer vräks, det är rekordmånga barnfamiljer hos Kronofogden och vanliga barnfamiljer har svårt att få det att gå runt. Detta är för mig en helt orimlig prioritering som definitivt inte underlättar för de mest utsatta barnfamiljerna, oavsett vad statsrådet och regeringen påstår. Sverige kommer inte att stärkas av att de som redan har mest får ännu mer, på bekostnad av vanligt folk.

Statsrådet nämner också regeringens arbete med att få fler i arbete. Men verkligheten är den att arbetslösheten har ökat under denna regering. Sedan SD-regeringen tillträdde har arbetslösheten ökat till den högsta nivån på tio år, bortsett från pandemiåren. Bostadsbyggandet har kraschat. Stora företag planerar att säga upp tusentals anställda. Antalet konkurser fortsätter att stiga kraftigt i Sverige. Och antalet varsel inom vård och omsorg är det högsta på över ett decennium.

Ett så utmanande läge behöver mötas med en aktiv arbetsmarknadspolitik och konkreta insatser för att rädda jobb i stället för skattesänkningar för de allra rikaste, nedskärningar med miljardbelopp på arbetsmarknadspolitiken och antydningar om att arbetslösa nog skulle kunna få ett jobb om de bara ansträngde sig lite mer.

Fru talman! Det är nu drygt två år sedan regeringen tillträdde, och jag undrar exakt vad statsrådet menar har blivit bättre sedan dess för barnfamiljerna med de minsta marginalerna.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill ta er med till en verklighet som alltför många barnfamiljer i Sverige lever i just nu. Det är en verklighet som känns i magen och i hjärtat i varje val som måste göras i matbutiken eller när barnen ber om nya vinterskor.

Jag tänker på Emma, som är ensamstående mamma till två barn. Hon jobbar heltid i vården men får ändå inte pengarna att räcka. Hon vänder på varje krona, jagar extrapriser och har slutat köpa kött för att matbudgeten inte håller. Ändå räcker det inte. När vintern kom och barnen behövde nya ytterkläder tvingades hon låna pengar, som hon vet att hon kommer att få svårt att betala tillbaka.

Jag tänker på Ali och Sara, som båda jobbar. Deras hyra har ökat så mycket att de tvingas välja mellan att betala elräkningen eller ge barnen pengar till fritidsaktiviteter. Fotbollsträningen, ridningen - sådant som ger barn gemenskap, glädje och en meningsfull fritid - har fått strykas. De skäms när deras son måste tacka nej till kalas för att de inte har råd med en present.

Detta är inte ovanliga berättelser. Det här är verkligheten för många barnfamiljer i Sverige i dag. Det är föräldrar som kämpar men ändå inte får det att gå ihop. Det är barn som får vänja sig vid att behöva avstå och att alltid behöva välja bort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Samtidigt ser vi hur barnfattigdomen ökar. Majblomman rapporterar att fler barn än någonsin lever i ekonomisk utsatthet. Bris larmar om barn som ringer och berättar att de inte får tillräckligt att äta hemma. De berättar om barn som ringer och säger att de är rädda för "inflammation" när de har hört sina föräldrar oroa sig för inflation.

Och det blir bara svårare och svårare, för samtidigt som priserna på mat och boende fortfarande är höga har inflationen börjat stiga igen. Arbetslösheten har ökat markant sedan regeringen tillträdde, vilket gör att ännu fler familjer nu förlorar sin ekonomiska trygghet.

Den som tittade på Nyhetsdagen - det som tidigare hette Nyhetsmorgon - i morse kunde lära sig att antalet vräkningar nästan har fördubblats på ett par år. Men vad gör regeringen? Jo, man står passiv. Regeringen blundar för denna kris och säger att man har gjort tillräckligt. Man pratar gång på gång om arbetslinjen, men hur hjälper det barnen här och nu när föräldrar förlorar jobbet och matpriserna fortsätter att pressa hushållens ekonomi?

Hur kan det någonsin vara tillräckligt när barn i Sverige går hungriga, när föräldrar ligger vakna om nätterna och undrar hur de ska betala räkningarna och när fler och fler barn växer upp i fattigdom i ett av världens rikaste länder? Fru talman! Detta är inte värdigt Sverige.

Jag undrar därför om socialförsäkringsministern är nöjd med alla åtgärder som vidtagits, eller avser hon att vidta fler för att underlätta barnfamiljernas ekonomiska situation?

(Applåder)

Fru talman! Jag tänkte börja med det som statsrådet läste upp i sitt svar i början av debatten: Men det bästa verktyget för att bryta ekonomisk utsatthet och motverka låg ekonomisk standard är egen inkomst av arbete.

Ja, jag håller fullständigt med. Men i dag pratar vi faktiskt inte längre om låg ekonomisk standard. Vi pratar om ren och skär fattigdom. Detta är redan helt uppenbart i den här debatten, med så många exempel från mina kollegor. De visar att det inte lönar sig att arbeta med den här regeringen.

I dag kom tidningen Kommunalarbetaren med sin granskning. Det finns tusentals vårdbiträden som gör ett oerhört viktigt jobb, 24:7, och som i allra högsta grad anstränger sig - det hoppas jag att även statsrådet håller med om. De kan inte leva på sin lön. De går back nästan 1 500 kronor varje månad. Man har då räknat på en snittlön och att vårdbiträdet jobbar 100 procent och är ensamstående med en åttaåring. 1 500 kronor går man back varje månad.

Då funderar jag faktiskt över på vilket sätt det lönar sig att arbeta, när det inte gör det. När man inte har pengar kvar i plånboken, när pengarna är slut, och det fortfarande är dagar kvar till lön kan det inte vara det här som är meningen.

Kanske studsar jag särskilt när man pratar om ansträngningen på arbetet. Ska man säga till de tusentals vårdbiträdena att de borde anstränga sig mer och att det skulle löna sig? De ligger sömnlösa om nätterna när det gäller att kunna sätta mat på bordet eller få ekonomin att gå runt. Vi har stått här många gånger, under flera år. För ett år sedan stod vi här i kammaren och redogjorde för det som är verkligheten där ute varje dag för många, framför allt ensamstående mammor, som gör allt i sin makt för att få det att gå runt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

De tar lån. De säljer på Blocket. Om de hade några kronor sparade har de använt dem för länge sedan. Och så får vi lyssna till statsrådet i dag som säger, fru talman, att man har gjort tillräckligt och att det lättar upp. Hyrorna är fortfarande jättehöga, och matpriserna får vi rapporter om varje månad. Vi ser organisation efter organisation som talar om hur illa ställt det är, och vi får inte fler svar av statsrådet.

Jag hoppas, fru talman, att statsrådet tar tillfället i akt och presenterar några fler lösningar som skulle underlätta så att man i alla fall inte går 1 500 kronor minus varje månad.

(Applåder)

Fru talman! Ledamoten Persson säger att han förväntar sig förbättringar i framtiden för landets barnfamiljer. Men landets barnfamiljer kan inte äta förväntade förbättringar. Den situation som vi ledamöter beskriver här och nu existerar. Därför måste också åtgärderna genomföras här och nu.

Barnfamiljerna har det väldigt tufft. Det hoppas jag har framgått av alla berättelser i den här kammaren i kväll. I februari ökade matpriserna lavinartat, rekordmycket. Barnfamiljerna har det tufft inte bara i Stockholm, statsrådet Tenje. Barnfamiljerna har det tufft överallt. Vi ledamöter som deltar i debatten här i kväll är från olika delar av landet. Jag är helt övertygad om att det går att hitta barnfamiljer som har det tufft i nordligaste Norrland och ända ned till Ystad.

Överallt i vårt land har barnfamiljer det tufft. Det finns väldigt många som kan vittna om detta i sociala medier, i tidningsartiklar eller om du bara frågar dem. Jag var på ett möte med Kommunal förra veckan. Alla nickade instämmande när vi pratade om barnfamiljernas tuffa ekonomiska situation.

Några andra som vet hur tufft föräldrar kan ha det just nu är Makalösa Föräldrar. De har nyligen släppt en rapport som visar att deras medlemmar, alltså ensamstående föräldrar - de som har det absolut tuffast just nu - i regel saknar 3 029 kronor varje månad. Makalösa Föräldrar ber om politiska förändringar, inte för ett liv i lyx, utan bara för att få en dräglig vardag där ekonomin kan gå ihop.

Man pekar på att regeringens senaste budget, med ett sänkt tillägg i bostadsbidraget, gav mindre i plånboken för ensamstående föräldrar. De fick mindre pengar, medan utgifter som matpriser och hyra fortsätter att öka. Ekvationen går helt enkelt inte ihop. Kvar står de ensamstående och får lida, och inte minst får deras barn ta smällen för den kostnadskris vi har sett.

Som flera har nämnt i den här kammaren i kväll blir det en konstant press och stress för dessa föräldrar att orka med vardagen. Många känner ångest och har svårt att sova. Flera sjukskrivs till slut också för utmattning. Jag hoppas att statsrådet kan hålla med mig om att fler sjukskrivningar verkligen inte är vad det här landet behöver. Det är inte bra för vare sig individ eller samhälle. Det är någonting som vi alla förlorar på.

Mamman i Aftonbladet fick frågan hur det skulle kännas att faktiskt ha tillräckligt med pengar för att hushållsbudgeten skulle gå ihop. Hon svarade att det nog hade fått henne att gå mer rakryggad och att det också skulle ha minskat den stress och oro hon har inom sig. Kanske skulle hon ha kunnat sova bättre på nätterna utan att ligga och tänka på hur hon ska klara sig, sa hon.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sanningen är att denna stress inte bara ligger hos föräldrarna. Som flera har nämnt tar barnen också på sig en roll genom att inte be om de där skorna eller den där nya vinterjackan. Man kanske själv säger att man inte längre är så intresserad av det där med fotboll, fast man egentligen bara vet att föräldrarna faktiskt inte har råd. Det kan även vara mindre saker som att man blir sjuk på en friluftsdag och därmed missar skolaktiviteter som ens kamrater kan få vara med i. Det här är väldigt allvarligt och en situation som inte är värdig Sverige 2025.

Min fråga till statsrådet blir därför: Hur tänker regeringen hjälpa Caroline och alla andra barnfamiljer runt om i hela Sverige som kämpar med att få en ekonomi som går ihop? Sanningen är att det inte handlar om SL-kort. Det handlar om att barnfamiljer i hela vårt land har det extremt tufft, och regeringen har ett ansvar eftersom det i den ekonomiska politiken finns ett mål att vi ska ha en jämlik ekonomi hos barnfamiljerna i vårt land.

(Applåder)

Fru talman! Eftersom det här är mitt sista inlägg i debatten vill jag passa på att tacka statsrådet för denna interpellationsdebatt!

Interpellanten påstår i sin interpellation att landets mest utsatta barnfamiljer rentav har fått mindre pengar i plånboken efter regeringens senaste budget. Man syftar då mer eller mindre enbart på att det tillfälliga tillägget i bostadsbidraget går från en nivå på 40 procent till en nivå på 25 procent. Historiskt har dock det tillfälliga stödet legat på 25 procent, det vill säga från år 2020 till den sista juni 2023. Från den 1 juli 2023 och under föregående år var nivån 40 procent, med hänvisning till att en hög inflation pressade hushållen - i synnerhet hushåll med barn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! 25 procent var alltså en nivå som rådde under den socialdemokratiskt ledda regeringen och den nivå som nu kommer att gälla. Som jag redogjorde för i mitt förra inlägg kommer dock andra faktorer som lägre drivmedelspriser, skattesänkningar, lägre räntor, lägre elpriser och reallöneökningar att påverka hushållens ekonomi positivt. Detta kommer också att träffa brett.

Jag förutsätter även att statsrådet kommer att följa den ekonomiska utvecklingen för barnfamiljer under det här året. Men som sagt tyder mycket på att det finns en ljusning i ekonomin.

Fru talman! Det går att göra flera saker samtidigt. Att arbeta för ökad tillväxt, att låta människor komma i arbete och att bygga ut utbildningssystemet är nödvändiga saker allihop - det råder inget tvivel om det - men det räcker ju inte här och nu. Ett höjt barnbidrag och ett höjt bostadsbidrag gör skillnad. Att barn växer upp i fattigdom i Sverige 2025 är inte värdigt. Det finns bara ett ord för att beskriva det: orättvisa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag studsade faktiskt till när jag lyssnade på en tidigare interpellationsdebatt mellan ledamoten Lennström och statsrådet. Statsrådet sa i den debatten att det ska var mer lönsamt att utbilda sig, arbeta och vara strävsam och att man ska uppmuntras att ta det där extra kvällspasset - som om människor inte redan anstränger sig. Det uttalandet speglar en syn på arbetsmarknaden där det är individens ansträngning som är den avgörande faktorn.

Det som saknas i den typen av resonemang är en förståelse för att människor redan i dag anstränger sig - ofta till bristningsgränsen. Många yrken, inte minst inom vård, omsorg och service, präglas av långa och slitsamma arbetspass. Att i det läget uppmuntra till det där extra kvällspasset låter nästan provocerande för dem som redan går på knäna.

Frågan bör snarare vara: Hur ser vi till att människor orkar arbeta ett helt yrkesliv? Hur skapar vi trygga arbetsvillkor och rimliga löner så att fler kan försörja sig på sitt arbete utan att behöva ta extra skift? Hur ser vi till att utbildning och kompetensutveckling är tillgängliga för fler? Och hur stärker vi familjers förutsättningar - särskilt de ensamstående föräldrarnas?

(Applåder)

Fru talman! Låt mig börja med att rätta ledamoten Clausson gällande det hon anförde i talarstolen om att vi skulle avskaffa det tillfälliga, förlängda tilläggsbidraget.

Regeringen har alltså vid fem tillfällen förlängt det tillfälliga tilläggsbidraget till barnfamiljer inom bostadsbidraget. När vi nu har sett att det svåra ekonomiska läget har mildrats något - med det sagt är det inte över på något vis, men det har i alla fall mildrats något - har regeringen förlängt men trappat ned tilläggsbidraget. Vi bedömer att detta är en väl avvägd åtgärd för att ändå fortsätta stödja ekonomiskt utsatta hushåll. Men vi har alltså fortsatt förlängt det tillfälliga tilläggsbidraget. Även om det har gått från 40 till 25 procent har vi inte avskaffat det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som jag inledde med att säga har det skett betydande uppräkningar för de svagaste hushållen under de senaste åren. Att sjukersättningen har ökat med över 4 000 kronor i månaden och garantiersättningen med närmare 2 500 kronor i månaden jämfört med 2022 handlar just om att kompensera för den höga inflationen. Dessa och många fler stöd ligger kvar på en väsentligt högre nivå, fru talman, och därtill har vi - precis som har diskuterats flera gånger tidigare - det tillfälliga tilläggsbidraget till bostadsbidraget, vilket har varit en viktig åtgärd för att just stödja hushållen i en tid av ökade levnadsomkostnader.

För att stärka den ekonomiska situationen för dem som har haft det allra svårast har regeringen, precis som jag sa tidigare, vid fem tillfällen förlängt det tillfälliga tilläggsbidraget till barnfamiljer inom bostadsbidraget. Sammantaget innebär regeringens politik att hushållens ekonomiska standard under mandatperioden procentuellt sett har ökat mest i den tiondel av befolkningen som har lägst ekonomisk standard och allra minst i de översta inkomstgrupperna, alldeles oavsett vad ledamöterna anför i talarstolen, fru talman.

Därtill har sänkt skatt på arbete och drivmedel samt elstöd utgjort viktiga tillskott till hushållens ekonomi. Precis som ledamoten anförde tidigare har vi ett perspektiv gällande stad och land, och där många är beroende av inte minst bilen har detta haft stor inverkan på hushållens ekonomi. Regeringen har bevisat i både ord och handling att man värnar just hushållen i en svår tid.

Bidrag är ibland nödvändiga för att stötta hushållen i en svår tid, fru talman, men det behandlar ju bara symtomen på fattigdom och inte orsaken till den. Vi vill långsiktigt förbättra barnfamiljernas ekonomiska situation, och då finns det bara en lösning: att fler föräldrar får ett jobb att gå till och att de också får en inkomst som de kan försörja sin familj på. Då måste det bli mer lönsamt att arbeta, och det måste bli mer lönsamt att gå från bidrag till arbete.

Sänkt skatt på arbete är en väldigt viktig del i detta, och därför kan man inte höja skatten för låg- och medelinkomsttagare - inte i kommunen, inte i regionen och inte heller på den statliga nivån, vilket Socialdemokraterna annars är väldigt starka anhängare av. Det är bara genom arbete som ett långvarigt bidragsberoende kan brytas och människor kan känna hoppfullhet och glädje över att kunna förbättra inte bara sitt eget liv utan även samhället i stort.

Fru talman! Stort tack till alla ledamöter, inte minst till interpellanten, för debatten i kväll!

Jag tycker att det framgår väldigt tydligt att vi har olika syn på vad det är som leder till att man bryter ett utanförskap och tar sig ifrån en tuff ekonomisk situation. Jag framhåller vikten av att man kan leva på sin lön, att man får behålla mer av sin lön och att man får möjlighet att försörja sin familj. Det ska bli mer lönsamt att arbeta, fru talman, men det ska också bli mer lönsamt för dem som i dag inte arbetar att gå från bidrag till arbete.

För den saken har vi från regeringens håll en stor apparat. Vi angriper denna problematik och detta utanförskap i många olika delar. Jag har i dag redogjort för att vi fortsätter med det tillfälliga tilläggsbidraget när det gäller bostadsbidraget för de barnfamiljer som har det särskilt tufft just nu. För dem är det särskilt tufft, och just därför fortsätter vi med den insatsen.

Vi ser samtidigt att det ser bättre ut framöver. Då gäller det att bygga en politik och en budget för att satsa på ekonomisk tillväxt och produktivitet, så att jobben blir fler och så att vi gemensamt kan bygga välfärden stark. Det är bara genom arbete och genom att fler arbetar som välfärden kan bli starkare.

I detta anförande instämde Caroline Högström (M).

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.