Ida Ekeroth Clausson

Herr talman! "Eftersom erkännandet av det inneboende värdet hos alla som tillhör människosläktet och av deras lika och obestridliga rättigheter är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen - - - tillkännager generalförsamlingen denna allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna."

Så börjar ingressen till FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, som antogs 1948.

Artikel 1 säger: "Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap."

Artikel 2 säger: "Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt."

Artikel 5 säger: "Ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning."

Herr talman! Tillhör boende i Gaza människosläktet? Ja, självklart gör de det, men ingen kan påstå att de mänskliga rättigheterna nu är rådande i Gaza.

Sverige har under lång tid varit en global röst. Vi har stått upp för att stater ska följa de av FN beslutade resolutionerna och att ansvar ska utkrävas när stater väljer att inte följa dem.

På förstasidan av The Independent gick det i veckan att läsa, fritt översatt: Stunden har kommit för att göra allt som krävs för att tvinga Israel att avsluta sitt krig. Det måste sluta.

Detta krävs för att stå upp för folkrätten och mänskligheten. Självfallet hade det varit bra om det hade gjorts tidigare. Min kollega Ola Möller har ställt den relevanta frågan till utrikesministern hur allvarlig situationen i Gaza ska bli innan han kräver en permanent vapenvila samt vilka åtgärder ministern och regeringen är beredda att vidta för att sätta press på Israel att följa beslutad internationell humanitär rätt såväl i Gaza som på Västbanken. Det undrar jag också.

Jag kan inte förstå hur en stat som säger sig vara Mellanösterns enda demokrati kan få komma undan med att frångå humanitär rätt. Det finns inget försvar för Hamas massaker i oktober, Israel har självfallet rätt att förvara sig och gisslan måste släppas. Men även krig har lagar. Följs dessa nu?

(Applåder)

Fru talman! I detta nu pågår i Skellefteå den etablering som man stått inför i sex och ett halvt år. Det är jättebra med långsiktiga förutsättningar som kanske är på plats om tio år, men grejen är att man redan i dag inte har tillräckligt med bostäder. Mariestad kommer i en snar framtid att stå inför ett liknande problem.

När en etablering av den här storleken hamnar i en kommun som Mariestad med knappt 25 000 invånare innebär det en möjlighet men också en rad utmaningar kring kompetensförsörjning, infrastruktur, energitillförsel och tillgång till bostäder, skolor och förskolor. Det är gemensamma utmaningar för alla kommuner som står inför stora industrietableringar.

Samtidigt har dessa kommuner samma utmaningar som många andra, med minskade barnkullar och en ekonomisk situation som leder till stora sparkrav. Att behöva minska personalen i välfärden när man inom några år står inför en stor befolkningstillväxt kan tyckas ologiskt, men det är en realitet när regeringen inte ger det stöd som kommunerna behöver i den ekonomiska kris som just nu råder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Får de kommuner som nu går före inte det stöd de behöver kan det skapas en tvekan hos andra kommuner att följa efter. Staten kan inte utgå ifrån att kommuner med sämre ekonomiska förutsättningar vågar ta de risker som exempelvis Skellefteå tagit. Innan fler har flyttat in och börjat betala skatt, hyror och avgifter är det inte rimligt att kommunerna ska stå ensamma med dessa risker och investeringar. Staten måste därför dela på riskerna med kommunerna. Det skulle också bidra till en större folklig acceptans och framtidstro, där vi nu ser en skepticism sprida sig i takt med att planerna blir verklighet.

Fru talman! Möjlig kärnkraft i framtiden kan säkert vara bra. Men frågan handlar också om att elen behövs nu, och det fixar inte någon framtida kärnkraft som kanske är klar om tio år, som tidigast.

Det är oroväckande att högerregeringen tillsammans med Sverigedemokraterna nu har bytt inriktning på Sveriges klimatpolitik. Nu bedrivs i stället en politik som ökar utsläppen samtidigt som regeringen inte verkar bry sig om ifall klimatmålen nås. Samtidigt har andra länder insett att investeringar behöver göras inom grön teknik. Ett exempel är USA med sin Inflation Reduction Act, IRA, för att minska koldioxidutsläppen.

Nu varnar delar av näringslivet för att Sverige och EU tappar i konkurrenskraft och att investeringar riskerar att hamna i andra länder. AB Volvos vd varnar för att den gröna omställningen går så långsamt att det riskerar att urholka den svenska och europeiska konkurrenskraften. Vd säger: "USA, Tyskland och Frankrike satsar stora statliga resurser på att attrahera företag. Det är oerhört positivt för att minska de globala utsläppen, men det ställer också höga krav på Sverige. Förlorar vi vår position i täten till andra länder så tappar vi också konkurrenskraft, arbetstillfällen och skatteintäkter till att bygga Sverige starkt."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hur avser ministern att agera för att se till att investeringar i grön teknik även fortsättningsvis hamnar i Sverige?

När investeringarna väl har hamnat i Sverige blir dock bostadsbyggandet en utmaning, som statsrådet själv nämnde. Vi kan redan se en utbredd bostadsbrist i Sverige. Trots det har byggtakten tvärstannat. Volvo och andra expansiva företag vill inte att deras personal ska bo i baracker, utan de vill att personalen ska kunna bo i lägenheter.

Men nu får inte de privata byggföretagen sina kalkyler att gå ihop. Här har vi socialdemokrater föreslagit startlån för förstagångsköpare. Vi har föreslagit produktionsstöd till kommuner som Skellefteå och andra tillväxtkommuner där det behövs fler bostäder. Vi har föreslagit statliga krediter för att hålla nere kostnaderna.

Här finns alltså tre tydliga förslag som vi rent ekonomiskt kan komma igång med. Men från regeringens sida är det fortfarande tyst, samtidigt som de oroväckande nyheterna om ökade konkurser bland byggföretagen duggar tätt.

För några veckor sedan publicerades en debattartikel av ett antal företrädare för kommuner som står inför stora omställningar till följd av industrietableringar. Den var undertecknad av både socialdemokratiska och moderata politiker från såväl Skaraborg som de norra delarna av Sverige. I artikeln framfördes några konkreta förslag på insatser som regeringen kan göra för att stötta kommuner. Det handlade bland annat om att införa en riskdelningsmodell mellan kommun och stat, förslagsvis i form av kreditgarantier och räntefria lån. Ett annat förslag var att möjliggöra utbyggnad av elnät på prognos.

Vad svarar statsrådet de kommunföreträdare som här kommer med konstruktiva och konkreta förslag på hur staten skulle kunna gå in och stötta de kommuner som står inför störst förändringar till följd av den gröna omställningen?

Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för det utförliga svaret.

Just nu pågår en global klimatkapplöpning där företag tävlar om att få ta fram nya tekniker och produkter som ersätter det fossila. Det är viktigt att vi ser till att de jobb som klimatomställningen skapar verkligen hamnar här hemma i Sverige. Länderna i framkant av omställningen kommer att se till att få högst tillväxt och flest jobb, inte de som fortsätter att vara beroende av fossila bränslen.

Det är inte så många år sedan den förre moderate statsministern sa att industrin var basically gone. Sedan dess har en socialdemokratisk regering bidragit till den renässans som svensk industri fått genom att ta ledartröjan i den gröna omställningen. Socialdemokraternas satsningar har möjliggjort en grön industriell revolution. Vi kan nu se att Sverige är på väg att bli en supermakt inom batteritillverkning. Det märks inte minst i min hemstad Mariestad, där Volvo kommer att etablera en batterifabrik som blir ett lyft för hela Skaraborg.

Det finns dock en eftersläpning i skatteintäkter och annat. Om man ska klara av denna ökande befolkningsutveckling och de nya investeringar som krävs kommer kommuner och den kommunala ekonomin att kraftigt påverkas.

Samtidigt som kommunerna kämpar med att få ihop sin ekonomi i dag, i detta känsliga ekonomiska läge, ska de satsa på möjliga framtida kommuninvånare. Det behövs därför statligt stöd och statlig samordning för de företag och kommuner som redan i dag driver den gröna omställningen genom industriell förnyelse. Det behövs nya utbildningsplatser för att klara kompetensförsörjningen både inom industrin och inom välfärden i de växande kommunerna.

Fru talman! Jag har därför frågat statsrådet om regeringen avser att ge det stöd som Mariestad och andra kommuner med stora industrietableringar behöver för att klara de nödvändiga investeringarna, men jag är faktiskt fortfarande ovetande om svaret. Statsrådet nämner i svaret att politikens uppgift är att bidra med ramar, förutsättningar och incitament för denna omställning. Jag menar att regeringen i dag inte tar detta ansvar, men statsrådet får gärna förtydliga på vilket sätt regeringen bidrar med förutsättningar och incitament för den nödvändiga omställningen.

Regeringens utsedda samordnare för batterifabriken talar också om vikten av stöd till berörda kommuner. Han förespråkar ett nytt uppdrag till Riksgälden för att kunna erbjuda stöd till kommuner som står inför stora etableringar. Exempelvis Mariestad, Skellefteå, Luleå och Boden skulle då kunna använda detta för kommunala investeringar. Då skulle kommunerna kunna behålla sina investeringsutrymmen hos Kommuninvest, för kommunerna kommer att behöva låna ändå. Det här skulle innebära en lägre riskränta. Jag undrar vad statsrådet anser om detta förslag.

Fru talman! Detta ger uppslag till en ny interpellation.

Vi kan konstatera att i SD-regeringens Sverige står folk i matkö, skolorna varslar, sjukvården krisar och antalet konkurser, som denna debatt har handlat om, ökar. Väldigt mycket går tyvärr åt fel håll.

Vad som nu krävs är en politik som sätter vanliga löntagare före skattesänkningar för höginkomsttagare. Sverige behöver en annan ekonomisk politik, där vi trots en inflationsekonomi måste se de möjligheter som vi har. Inflationsbekämpningen ska inte i första hand bäras av dem med låga eller normala inkomster, utan detta är någonting som vi måste göra gemensamt.

Statsrådet nämnde i sitt svar att det är viktigt att behålla kompetens inom byggbranschen. Men sanningen är att det finns fler branscher som riskerar att dräneras på kompetens när företagen försvinner. Och startsträckan riskerar att bli lång när ekonomin börjar växa igen.

Regeringen behöver här prioritera och hålla igång företagen under den ekonomiska kris som vi nu befinner oss i, så att de är redo att köra igång när konjunkturen vänder. Men regeringen behöver också ta ett större ansvar för dem som drabbas av de konkurser som vi ändå kan se sker.

Mer behöver alltså göras för att Sverige ska vara det starka välfärdsland som vi kan vara stolta över, och där är vi inte just nu.

Fru talman! Tack än en gång för svaret, statsrådet, och för analysen av vad det kan bero på att fler företag nu går i konkurs. Regelförenklingar kan säkert vara en väg att gå för att göra det lättare för företagare.

Statsrådet nämnde i sitt förra inlägg en tillfällig höjning av rotavdraget för att främja sysselsättningen inom byggsektorn. Jag tycker att det är positivt att regeringen tänker på byggsektorn, eftersom det är en bransch som är väldigt svårt ansatt. Men sanningen är att företag som håller på med rot-jobb säger upp personal i dag. Det höjda rotavdraget börjar inte gälla förrän den 1 juli. Dessutom är det inte säkert att just denna åtgärd skapar fler jobb utan att det i stället blir ett större jobb av en enskild renovering. Detta är något som är extra alarmerande just nu när det är så många byggbolag som går omkull. Enligt Byggnads a-kassa är arbetslösheten högre nu än under covidpandemin, och kurvan pekar brant åt fel håll.

Vi kan se en utbredd bostadsbrist i Sverige. Trots det har byggtakten tvärstannat. Enligt Boverkets prognos kommer färre än 20 000 bostäder att påbörjas under året, vilket kan jämföras med 59 000 år 2022. Det finns inga tvivel om att regeringen måste göra mer för att stötta byggsektorn och öka takten i bostadsbyggandet i Sverige. Behovet av finansiellt stöd för att få igång och upprätthålla byggtakten är stort, både av ekonomiska skäl och av bostadsförsörjningsskäl. Här finns det förslag, och de är väldigt angelägna. Vi har faktiskt råd i Sverige med en del åtgärder. Det är en fråga om prioriteringar inom ramen för en balanserad ekonomisk politik där man fortlöpande bekämpar inflationen och får ned den.

Vi socialdemokrater har föreslagit startlån för förstagångsköpare. Vi har föreslagit produktionsstöd till kommuner som Skellefteå och andra tillväxtkommuner där det behövs fler bostäder. Vi har föreslagit statliga krediter för att hålla nere kostnaderna. Här finns det alltså tre tydliga förslag som vi rent ekonomiskt kan komma igång med. Det är tusentals människor inom byggbranschen i Sverige som har förlorat sin försörjning, och här kan vi se att regeringen står handfallen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har också ett konkret förslag om att låta bankerna ta ett större ansvar för samhällsekonomin genom att det införs en skatt på en del av bankernas övervinster - inte hela övervinsterna utan en del av dem - för att de pengar som bankerna har tjänat på sina bankkunder ska kunna föras tillbaka till dem som verkligen behöver stöttning just nu.

Vid sidan av de svåra ekonomiska hinder som näringsministern nämnde finns det annat som försvårar för företagare i dag. Fusk med skatter, avgifter och offentlig upphandling snedvrider konkurrensen och försvårar för seriösa, hårt slitande företagare. Jag skulle därför vilja passa på att fråga näringsministern vad hon och regeringen gör för att främja sund konkurrens och mota arbetslivskriminalitet.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

I januari gick 1 110 företag i konkurs, en ökning med 57 procent jämfört med januari 2023. Det är det högsta antalet konkurser i januari månad sedan 1997. Månaden efter, i februari, fortsatte ökningen i nästan lika hög takt. Restauranger, konsultbyråer och byggbranschen uppvisar alla alarmerande siffror. Dessutom gick många stora bilhandlare i konkurs.

Det är den 19:e månaden i rad med negativ utveckling, och fler branscher uppvisar riktigt mörka siffror. Dessutom ser vi att betydligt fler anställda drabbas av konkurser varje månad. I dag rapporterade Ekot att arbetslösheten ökar, och värst drabbas de som sedan tidigare är extra utsatta.

Konkurser är såklart oftast en tragedi för den som byggt upp och driver företaget, men när företag med anställda går omkull drabbas fler än så. I tider med höga priser på mat, el och bränsle slår arbetslösheten hårdare än tidigare. Vi nås av rapporter från människor som tvingas flytta ifrån sina bostäder och som till och med inte har råd med mat. Detta är inte värdigt Sverige, och det är något som regeringen borde se allvarligt på.

Om inte det sätt som enskilda drabbas på är nog för att regeringen ska agera är det också så att statskassan drabbas hårt när konkurserna ökar. I år har staten förlorat sammanlagt en halv miljard på uppskjutna skatteskulder hos konkursade bolag.

Konjunkturinstitutets statistik visar på en fortsatt pessimism för både hushåll och företagare. Den ljusning som många hade hoppats på framåt våren och sommaren syns inte bland företagarna, och mycket talar för att arbetslösheten kommer att öka ännu mer i vår.

Det är en tuff och sorglig utveckling vi nu ser, med många företagskonkurser. Det är en tragedi för både ägare och anställda och de människor som påverkas. Lägg därtill det oroliga ekonomiska läge som Sverige befinner sig i.

Jag undrar återigen: Vad gör regeringen för dem vars företag har försatts i konkurs eller som riskerar att behöva försättas i konkurs? Vilka åtgärder tänker statsrådet och regeringen vidta för att fler inte ska behöva gå samma öde till mötes?

Fru talman! Den svenska sjukvården, skolan och omsorgen går igenom den värsta krisen sedan 90-talet. Över hela landet sägs personal upp. Vårdcentraler och mottagningar stängs för att regeringen inte tar ansvar och skjuter till de resurser som krävs till välfärden. De pengar som vi i går hörde ska skjutas till räcker en bit men inte till allt.

Det är framför allt kvinnor som drabbas av regeringens politik. Det är kvinnor som arbetar i välfärden och som får betala för nedskärningarna i form av ökad stress, som vi har hört i tidigare interpellationsdebatter, liksom sämre arbetsvillkor och löner.

Just när det gäller löner kan vi i dag konstatera att utvecklingen mot jämställda löner står still. Vad som krävs är en politik som prioriterar kvinnors arbetsvillkor och löner före skattesänkningar för höginkomsttagare. Det är avgörande för kvinnors hälsa och ekonomi, men också för förskolan, skolan, vården och äldreomsorgen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverige behöver en annan ekonomisk politik, som inte riktar sig mot att inflationsskydda höginkomsttagares inkomster. Vi måste trots en inflationsekonomi se de möjligheter vi har. Inflationsbekämpningen ska inte i första hand bäras av dem med lite lägre eller mer normala inkomster, utan det här måste vi göra gemensamt.

Fru talman! Jag och mina kollegor lyssnar aktivt på alla inlägg här, men sanningen är att det ekonomiska läget i Sverige inte blir bättre. Skulderna ökar och livsmedelspriserna ökar, trots det regeringen gör. Fler åtgärder behövs alltså.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Jag vill börja med att säga att det är positivt att det så tydligt i svaret framgår att ministern delar problembilden av det ekonomiska våldet i nära relationer. Där har jag ingen anledning att ifrågasätta att det är ett äkta engagemang. Däremot är jag lite frågande när det gäller vad regeringen gör åt det.

Politik är ju att prioritera, och regeringen har hittills inte prioriterat kvinnor och deras ekonomiska situation. Statsrådet nämnde att ett extra barnbidrag går till alla barnfamiljer. Då vill jag bara ta upp att sänkningen av bensinpriset och bensinskatten framför allt gynnade höginkomsttagare och män.

Statsrådet säger vidare att regeringen har gjort rätt finanspolitiska avvägningar, trots att konsekvenserna ser ut enligt följande. Det finns kvinnor som inte kan lämna en relation eller ett äktenskap för att de inte kan vara självständiga i dagens Sverige. Det anser inte jag vara rätt ekonomiska eller finanspolitiska avvägningar.

Jag kan också lägga till att den som lever med stora skulder och ekonomisk stress även riskerar att drabbas av ohälsa, exempelvis hjärt- och kärlsjukdomar, högt blodtryck och magsår. Den psykiska ohälsan är också betydligt högre hos skuldsatta än hos den övriga befolkningen.

Den skuldsättning som vi nu ser öka i vårt land, som sätter allt fler i skuldfällan och som skapar så stor oro och stress är också ett symtom på något annat. Den är ett symtom på en ökad fattigdom och ökade ekonomiska klyftor.

Vi behöver alltså åtgärder för att bryta denna utveckling här och nu. Precis som min kollega Amloh tidigare har tagit upp har vi socialdemokrater föreslagit att man ska införa en skatt på en del av bankernas övervinster, inte hela övervinsterna utan en del övervinster. De pengar som bankerna har tjänat på sina bankkunder ska föras tillbaka till dem som verkligen behöver stöttning.

Intäkterna från bankskatten skulle kunna fördelas ut till hushållen genom en skattesänkning som skulle träffa vanliga löntagare genom en extra utbetalning av barnbidrag eller genom ett höjt underhållsstöd och genom en tankrabatt som skulle ge pengar till den som behöver tanka bilen i stället för att hamna i oljebolagens fickor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns alltså väldigt konkreta förslag som skulle kunna ge folk stöd här och nu och som skulle låta bankerna ta ett större ansvar för den ekonomiska situation som Sverige befinner sig i. Men här är regeringen fortsatt passiv.

Fina ord räcker inte längre hur välmenande de än är. Det behövs faktiskt konkreta åtgärder för att stötta hushållen och för att kvinnor inte ska bli inlåsta i destruktiva förhållanden.

(Applåder)

Fru talman! Livsmedelspriserna ökar igen. Ja, det är återigen en nyhet hur dyr maten har blivit. Samtidigt slår Kronofogden ett tråkigt rekord. Den sammanlagda skulden hos myndigheten var vid årsskiftet 119 miljarder kronor, vilket är den största summan någonsin. Det är en ökning med 18 miljarder, eller närmare 50 miljoner per dag, sedan förra året.

De flesta skuldsatta är män. Men andelen kvinnor ökar, och deras skuldbelopp ökar i högre takt än männens. Exempelvis har kvinnors skatteskulder ökat med 80 procent sedan förra årsskiftet. Motsvarande siffra för män är 29 procent.

I dessa tider tvingas allt fler svenskar, framför allt kvinnor, av ekonomiska skäl att stanna kvar i sina relationer. Närmare tre av fem kvinnor är osäkra på om de skulle kunna leva ett gott liv om de separerade. Lika många skulle inte ha råd med nuvarande bostad vid en skilsmässa. Studier visar att uppbrott inte sällan för med sig negativa ekonomiska konsekvenser, särskilt för kvinnor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att sakna de ekonomiska möjligheter som krävs för att lämna en relation och därmed vara rädd för att inte ha någonstans att ta vägen utanför den våldsutsatta relationen ökar såklart risken för att den drabbade stannar kvar. De ekonomiska förutsättningarna påverkar möjligheten att bryta upp.

Att tvingas stanna kvar i en destruktiv relation av ekonomiska skäl är inte att leva ett fritt liv. Men tyvärr är verkligheten sådan för många kvinnor i dag, och fler blir det i takt med att skuldsättningen ökar. För den som är överskuldsatt innebär det ytterligare svårigheter att lämna relationen då det medför svårigheter att få nya lån för att köpa eller hyra bostad samt att få hyreskontrakt och mobilabonnemang. Dessutom kan Kronofogdemyndigheten besluta om löneutmätning för en skuldsatt person, vilket också begränsar främst kvinnors handlingsfrihet.

Statsrådet tar i sitt svar upp att det är viktigt att finanspolitiken är välavvägd och att regeringen agerar för att få ned inflationen så länge vi befinner oss i detta konjunkturläge. Det är ingen tvekan om att finanspolitiken behöver vara ansvarsfull och att det finns gränser för hur mycket en regering kan kompensera hushållen för inflationen. Men frågan är om regeringen gör tillräckligt.

Jag menar att den inte gör det, och jag menar också att statsrådet inte fullt ut besvarar min fråga. Så jag upprepar: Vad gör regeringen konkret för att minska kvinnors allt högre skuldsättning?

(Applåder)

Fru talman! Utsattheten i Sverige ökar, och kostnadskrisen slår särskilt mot barnfamiljer. 40 procent av de ensamstående föräldrarna är helt beroende av barnbidraget för att få ekonomin att gå ihop. Vi socialdemokrater föreslog i vårt budgetförslag en extra utbetalning av barnbidraget till alla barnfamiljer och ett tillfälligt förstärkt underhållsstöd med 500 kronor i månaden för ensamstående föräldrar. Vi anser nämligen att de som drabbas hårdast av de skenande kostnaderna i samhället behöver få ekonomiskt andrum.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Röda Korsets tillförordnade generalsekreterare Anders Pedersen sa förra veckan det självklara: "Röda Korsets uppdrag är att lindra och förhindra mänskligt lidande och nöd. Självklart agerar vi när människor inte har råd med mat för dagen. Men det är inte frivilligorganisationernas ansvar att vara samhällets skyddsnät när Sverige möter en ny utsatthet."

Jag och många med mig undrar hur det kan vara rätt att bankerna kan göra rekordvinster medan stora delar av Sveriges befolkning behöver be om mat. Här har politiken ett ansvar, och ytterst är det regeringen och Elisabeth Svantesson, som Sveriges finansminister, som blir svaret skyldig.

Till sist vill jag påpeka att det var den socialdemokratiska regeringen som tillsatte Överskuldsättningsutredningen. Jag hoppas att den nuvarande regeringen återkommer till riksdagen med förslag på konkreta åtgärder. Det skulle verkligen behövas.

(Applåder)

Fru talman! Under hösten har jag flera gånger ställt interpellationer till finansministern om hushållens ekonomi och ökade skulder. På senare tid har hon dock valt att lämna frågorna vidare, först till justitieministern och sedan till finansmarknadsministern. Nu när Elisabeth Svantesson är i kammaren för att diskutera just hushållens ekonomi tänkte jag passa på att upprepa min fråga.

Röda Korsets kartläggning visar att utsattheten har ökat i samtliga Sveriges 21 län som en följd av den ekonomiska krisen. Röda Korset, Svenska kyrkan, Stadsmissionen och många andra samhällsorganisationer vittnar om att fler och fler vänder sig till dem för att få stöd med det mest grundläggande. Samtidigt är den totala skulden hos kronofogden nu 119 miljarder kronor. Det är en ökning med 17 procent sedan förra årsskiftet. Antalet skuldsatta har ökat i hela landet och i alla åldersgrupper.

När jag har varit i kontakt med skuldrådgivare lokalt har de vittnat om en ökning som de aldrig tidigare har upplevt. De har också berättat att de kontaktats av flera skuldsatta som redan har genomgått en skuldsanering och som nu har skuldsatt sig igen och vill ansöka en andra gång.

Detta är problematiskt. Det är tydligt att många hushåll är lämnade i sticket och att det behövs ett mer riktat stöd till dem som drabbas hårdast av kostnadskrisen. Det är också tydligt att större förebyggande åtgärder behöver prioriteras för att minska både överskuldsättningen och de ekonomiska klyftorna.

Den sammanlagda skulden hos kronofogden är som sagt 119 miljarder kronor, vilket är den största summan någonsin. Det är en ökning med 18 miljarder, eller närmare 50 miljoner kronor om dagen, sedan förra året.

I veckan kunde vi se nya oroande rubriker i nyheterna. Då handlade det om barnfamiljer som har börjat snatta. Självklart är stölder alltid fel, men detta är också ett symtom på den oroliga tid vi lever i.

Vad avser ministern att göra för att minska överskuldsättningen och de ekonomiska klyftorna i samhället?

(Applåder)

Herr talman! Julen står inför dörren samtidigt som Sverige och svenskarna blir allt fattigare. Vi befinner oss just nu i extra dyra tider när många ska köpa julklappar och julmat. Efter jul väntar också årets fattigaste månad. Då ska räkningar för julklappar som har köpts på kredit betalas jämte de vanliga levnadskostnaderna.

Det är tydligt att många hushåll har det oerhört tufft ekonomiskt och att mer stöd skulle behövas till dem som drabbas hårdast av kostnadskrisen. Med anledning av detta undrar jag vad finansministern gör för att underlätta för hushållen att ta sig igenom denna kris och för att alla ska ha råd att exempelvis fira jul.

Fru talman! Allt fler har svårt att få ihop sin ekonomi. Var femte person i Sverige lever i ett hushåll på marginalen och skulle enligt statistik från SCB inte klara av att betala en större oväntad utgift. Sverige och svenska folket har blivit fattigare det senaste året, vilket även är ett resultat av den politik som Sverigedemokraterna har fått regeringen att föra.

Fru talman! Den ekonomiska krisen får inte leda till ökade vårdköer, till att mammor inte kan sätta mat på bordet eller till att pensionärer inte kan betala sina räkningar. Regeringen måste förstå allvaret i situationen. Marginaler som tidigare var små är nu slut. Agerar inte regeringen riskerar konsekvenserna av den ekonomiska politiken att hålla i sig och fördjupas under överskådlig tid. Många svenskar lever under en ekonomisk stress så allvarlig att de till och med drar ned på maten för att kunna bo kvar i sina hem och för att slippa bli skuldsatta hos Kronofogden.

Jag ser fram emot att skuldutredningen kommer tillbaka och att man genomför flera av förslagen. Men redan nu måste regeringen göra mer för att bryta utvecklingen. De med minst marginaler ska inte behöva vara de som tar den hårdaste smällen i inflationsbekämpningen samtidigt som höginkomsttagare kompenseras med skattesänkningar.

Fru talman! 345 barn har berörts av vräkningar det senaste halvåret 2023. Det är en ökning med 28 procent jämfört med samma tid föregående år och sker samtidigt som det totala antalet vräkningar också ökar. Förutom det personliga lidandet - inte minst för de barn som berörs - får det stora ekonomiska konsekvenser för samhället varje gång någon vräks.

Vår självbild är att alla i Sverige växer upp med samma förutsättningar, men den stämmer inte. Vräkningarna är verkligen ett bevis på det. Med stigande inflation och rekordhöga matpriser blir den ekonomiska situationen alltmer akut. Barn som växer upp i fattigdom riskerar att få sämre möjligheter att tillgodogöra sig sina rättigheter och få goda chanser i livet. Barn som lever i ekonomisk utsatthet har inte heller samma möjligheter till meningsfull fritid som barn från familjer med stabilare ekonomi. Barnens möjligheter begränsas av exempelvis avgifter för bussbiljetter, dyr utrustning, höga avgifter för fritidsaktiviteter och osäkra boendeförhållanden som kan bidra till att det är svårt att delta regelbundet i en aktivitet på en given plats.

Fru talman! Enligt artikel 4 i barnkonventionen ska konventionsstaterna vidta alla lämpliga lagstiftningsåtgärder samt administrativa och andra åtgärder för att genomföra rättigheterna enligt konventionen. För att i enlighet med artikel 27 i barnkonventionen säkerställa barns rätt till den levnadsstandard som krävs för att deras fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling ska tillgodoses har staten ett ansvar att bistå föräldrarna, särskilt när det gäller bostad.

Barn behöver ett stabilt boende för att ha möjlighet till en trygg och gynnsam uppväxt. Det är därför extra allvarligt att vräkningar av barn har ökat i dagens Sverige. Jag noterar att ministern i sitt svar inte nämner några förslag för att förhindra vräkningar av barnfamiljer. Anser justitieministern att Sverige lever upp till bankonventionen när 345 barn drabbades av vräkningar under ett enda halvår?

Fru talman! Tack för svaret, ministern!

Regeringen har självklart rätt att själv avgöra vilken minister som svarar på interpellationerna. Men jag noterar att finansministern tydligen har gett upp om dessa frågor, eftersom interpellationen har överlämnats till justitieministern.

Sverige genomgår den svåraste ekonomiska krisen sedan 1990-talet. Inflationen har nått rekordhöga nivåer, ekonomin krymper, arbetslösheten har nu börjat stiga och familjer med vanliga inkomster får allt svårare att betala räkningarna.

Om den förda ekonomiska politiken ökar skillnaderna och splittringen i Sverige riskerar det att få förödande konsekvenser för vår samhällsgemenskap. Vi kommer ihåg hur regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna höjde skiktgränsen för statlig skatt och på så vis skyddade landets höginkomsttagare från inflationen. Det var 13 miljarder som hade kunnat gå till välfärden.

Samma skydd gavs inte till de hushåll som har minst marginaler. De förväntades ta smällen för att hålla inflationen nere i Moderaternas Sverige. Här får vi ändå tacka regeringen för att man till slut har förstått det orimliga i detta och nu har pausat uppräkningen av skiktgränsen.

Fru talman! Det går inte att kompensera för allt. Men när vanliga hushåll drabbas hårt av kostnadsökningar måste politiken agera. Det är visserligen välkommet med tilläggsbidrag till barnfamiljer med bostadsbidrag, men det är inte tillräckligt. Sänkt skatt på snus och plastpåsar hjälper inte särskilt många barnfamiljer.

När kostnadskrisen nu slår mot barnfamiljerna riskerar vi att skapa en generation av barn som växer upp under mer knappa ekonomiska förhållanden än de hade behövt. Samhället har ett ansvar för att se till att barnen inte betalar kostnaden för krisen. När fler barnfamiljer söker sig till välgörenhetsorganisationer eller säger att de inte är säkra på att de har råd att sätta näringsrik mat på bordet är situationen allvarlig.

Socialdemokraterna har föreslagit en extra utbetalning av barnbidraget för 2024 och en höjning av underhållsstödet med 500 kronor per månad det första halvåret nästa år.

Fru talman! Ministern tar i sitt svar upp att det är viktigt att det finns välfungerande budget- och skuldrådgivning. Det är bra. Jag håller med om det. Men tyvärr finns det stora skillnader vad gäller både tillgängligheten till och kvaliteten på rådgivningen som kommunerna erbjuder.

Socialdemokraterna har tidigare föreslagit en skuldakut där hushållen skulle kunna få hjälp och stöd för att inte hamna i skuld. I förslaget ingick tuffare tag mot kreditgivningsföretag och att införa ett nationellt skuldregister, statliga startlån för unga och en satsning på konsumentvägledning. Men det röstades ned.

I budgetmotionen för 2024 föreslår Socialdemokraterna en särskild satsning på konsumentvägledare för att fler svenskar inte ska drabbas av mångåriga effekter av den ekonomiska krisen. Eftersom ministern själv pekar ut kommunernas viktiga roll undrar jag om regeringen är beredd att öka resurserna till kommunerna så att de kan stärka budget- och skuldrådgivningen samt konsumentrådgivningen.

Fru talman! Hästnäringen genererar 38 000 arbetstillfällen, ger mängder av barn och unga en meningsfull fritid och bidrar till det öppna landskapet runt om i Sverige. Men branschen har också stora ekonomiska utmaningar som har pågått under lång tid under den nuvarande lågkonjunkturen.

Inom travet har antalet hästar som fötts under ett år nästan halverats på drygt 20 år, detta trots att spelet via ATG under samma tid ökat kraftigt. Trenden är att hästägare med stora ekonomiska resurser och tränare med stora rörelser tar över alltmer på bekostnad av folkrörelsen. Händelser som Skatteverkets tolkning av momsfrågan och den höjda spelskatten riskerar att göra att ännu färre kommer att kunna livnära sig inom hästsporten och ha hästar som en hobby i framtiden.

Jag tackar finansministern för att hon har kommit och svarat på denna interpellation. Jag hoppas att det stämmer att hon ser vikten av hästnäringen och vad den betyder för den svenska landsbygden och att vi verkligen följer upp vad som händer i denna fråga.

(Applåder)

Fru talman! Det blir intressant att se vad som händer när det gäller domar och överklaganden och även när det gäller det förhandsbesked från Skatterättsnämnden som man väntar på.

Jag noterade att ministern i interpellationssvaret svarade på en fråga som jag inte har ställt, nämligen om spelmarknaden och risken för svartspel. Den risk som travsportens huvudorganisation, Svensk Travsport, lyfter fram som en följd av den nya tolkningen av vad som utgör ekonomisk verksamhet handlar förstås inte om vadhållning utan om att det finns en risk i att oärliga människor kommer att hitta olika sätt för att få ned kostnaderna för sitt hästägande genom att kringgå skattelagstiftning.

Fru talman! Det är tydligt att finansministern inte avser att vidta några stödåtgärder riktade särskilt till hästnäringen. På ett sätt är det fullt förståeligt när så många branscher lider i svåra ekonomiska tider.

Finansministern har sagt att det bara är lata regeringar som måste höja skatten. Jag kan konstatera att en höjning av spelskatten från 18 procent till 22 procent, som aviserades i budgetpropositionen, kommer att slå hårt mot hästnäringen då spelbolaget ATG:s intäkter beräknas minska med 200 miljoner kronor per år. ATG:s överskott går inte enbart till trav- och galoppsporten utan det stärker hela hästnäringen, inklusive de 450 ridskolorna som finns runt om i Sverige.

Fru talman! Att Svensk Travsport själv ser en risk för att en svart marknad kan växa fram borde vara en varningssignal. Och tolkningen av momsfrågan i sig gör både att färre betalar mervärdesskatt och att färre ägnar sig åt att tävla med travhästar, eftersom de ekonomiska villkoren blir sämre. Allt detta i kombination gör att staten går miste om intäkter. Detta om inte annat borde oroa en finansminister. Oavsett om finansministern inte håller med mig om hästnäringens stora betydelse kanske hon kan hålla med om att vi ska värna statens intäkter.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. Tyvärr kan jag ana att finansministern inte är så insatt i vare sig travsporten eller hästbranschens villkor, men i svaret finns det en mening som ringar in problematiken ganska bra: "I ställningstagandet anser Skatteverket att det inte är fråga om ekonomisk verksamhet om verksamheten endast består i att ställa upp i tävlingar mot en låg startpeng av det slag som finns inom trav- och galoppsporten i Sverige."

Fru talman! Under ett år körs cirka 8 000 travlopp i Sverige. Förstapriset kan variera från 10 000 kronor upp till 4 miljoner kronor i de största årgångsloppen, 5 miljoner i Elitloppet och, nästa år, 6 miljoner i Åby World Grand Prix, som avgörs på Åbytravet i Mölndal.

Totalt delas nästan 1 miljard kronor ut i prispengar under ett år inom svensk travsport. Det finns givetvis flera anledningar till att ställa upp i travtävlingar, till exempel spänningen och den stora prestige det är att vinna de allra största loppen. Men det finns garanterat inte en hästägare som ägnar sig åt att tävla med travhästar för den så kallade startpengen på 500 kronor, vilket man kan tro när man läser finansministerns svar. Det är inte heller Skatteverkets uppfattning att dessa 500 kronor skulle vara skäl för tävlande med travhästar.

Grundproblematiken här är snarare en EU-dom om att idrottsutövare som har prispengar som enda inkomst inte kan anses bedriva ekonomisk verksamhet. Den så kallade startpengen infördes inom travsporten för att komma runt detta genom att man ger en inkomst som inte är prestationsbaserad. Men det har alltså inte ändrat Skatteverkets tolkning.

Fru talman! Jag vill fråga ministern om hon nu, med vetskap om vilka stora summor som delas ut i prispengar varje år inom travsporten i Sverige, har förståelse för att det blir väldigt svårt för hästägare att förstå logiken i att det inte skulle vara en ekonomisk verksamhet som de ägnar sig åt.

Fru talman! I dag behandlar vi skatteutskottets betänkande SkU2 Nya krav på betaltjänstleverantörer att lämna uppgifter.

Den ekonomiska krisen har kopplat sitt grepp om samhällsekonomin. Sverigedemokraternas regering med Ulf Kristersson i spetsen har misslyckats med att ta kontroll över den ekonomiska krisen, säkerhetshotet och otryggheten i vårt land.

Det går att ge vanliga löntagare lindring när kostnadskrisen härjar som värst och samtidigt ge sjukvården och skolan de pengar som behövs för att kunna behålla lärare, sjuksköterskor och undersköterskor. Grunden för statens möjlighet att gå in och ge välfärden lindring, om regeringen så skulle välja, är ett robust skattesystem.

Skattesystemets huvudsakliga uppgift är att säkerställa tillräckliga skatteintäkter för att finansiera välfärden. Det är till största delen skatter som bekostar sjukvård, barnomsorg, äldreomsorg, vägar, kollektivtrafik och så vidare.

För att bidra till ett legitimt och rättvist skattesystem är det viktigt att skattereglerna är generella, med breda skattebaser och skattesatser som är väl avvägda gentemot målen för den ekonomiska politiken. Utöver detta ska skattesystemet bidra till omfördelning, jämlikhet och jämställdhet. Ska skattesystemets legitimitet säkras måste alla försök till skattefusk motverkas. Att vissa flyr sitt ansvar att betala skatt leder till att övriga behöver bidra mer. Dessutom riskerar bara farhågan att vissa smiter undan från att betala skatt att minska legitimiteten och den generella betalningsviljan.

Fru talman! Skatteflykten söker ständigt nya vägar, och jämna steg krävs för att minska skatteundandragandet. När skatteflykten är internationell måste arbetet för att motverka den också bedrivas globalt. Förslaget i betänkandet är en följd av ett EU-direktiv med krav för betaltjänstleverantörer och en kompletterande förordning om åtgärder för att bekämpa mervärdesskattebedrägerier genom stärkt administrativt samarbete.

För att leva upp till direktivet och förordningen föreslås en ny uppgifts- och dokumentationsskyldighet för betaltjänstleverantörerna. Syftet med de föreslagna bestämmelserna är att det ska bli lättare att upptäcka och utreda gränsöverskridande mervärdesskattebedrägerier. Skyldigheten innebär att betaltjänstleverantörer ska redovisa uppgifter om vissa betalningstransaktioner till Skatteverket, som ska sända dessa vidare till Europeiska kommissionen, där de samlas i ett elektroniskt system som medlemsstaterna under vissa förutsättningar kan få tillgång till.

Förslaget i betänkandet är ett steg för att motverka momsbedrägerier, men mer behöver göras. År 2020 bedömde Skatteverket att det totala skattefelet för momsen var 7 ½ miljard som undanhölls från staten, delvis på grund av rena bedrägerier. En särskild utredare har uppdraget att föreslå åtgärder för att förhindra bedrägerier och skatteundandragande inom mervärdesskatteområdet. Just nu är ett delbetänkande ute på remiss.

Utredningen föreslår att lämnande av oriktiga muntliga uppgifter vid beskattningen ska kunna bestraffas. Tidigare har endast oriktiga uppgifter som lämnats skriftligen kunnat utgöra grund för straffansvar. Utredningen föreslår även att korrekta uppgifter som lämnas i vissa fall ska anses vara oriktiga uppgifter i beskattningen. Det gäller när de uppgifter som lämnas utgör ett led i ett mervärdesskattebedrägeri.

Fru talman! Skattefusk och ekonomisk brottslighet är något mycket allvarligt. Vid sidan av att det tar resurser från det gemensamma vet vi att de kriminella gängen kan finansiera sin verksamhet genom olika typer av skattefusk, välfärdsbrottslighet och annan ekonomisk brottslighet. Det är oacceptabelt, och varje sådant kryphål ska täppas till. De kriminella gängen ska bekämpas med samhällets fulla styrka. Men skattefusk och ekonomisk brottslighet är systemhotande i flera avseenden. Fusk snedvrider dessutom konkurrensen och skapar ogynnsamma förutsättningar för seriösa företagare som gör rätt för sig. Därför ska skatteundandragande och skatteflykt kraftfullt motverkas.

Avslutningsvis yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande.

(Applåder)