Christian Carlsson

Fru talman! Först och främst vill jag säga att jag känner stor ödmjukhet inför den situation som många unga personer med könsdysfori befinner sig i och det lidande som många upplever. Väntetiderna för att få stöd och behandling är trots allt långa, som det ser ut nu. Mitt fokus är att vi ska kunna erbjuda de personerna ett så bra stöd som möjligt. Vi behöver göra vad vi kan för att stöd ska kunna ges snabbare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Prioriteringar inom hälso- och sjukvården

Det pågår, som ledamoten vet, ett beredningsarbete i regeringen just nu. Det har tagit längre tid än väntat. Men frågorna är komplexa. Exempelvis kom Socialstyrelsen med nya riktlinjer i december 2022 om hur vård ska ges i de här situationerna. Jag vill därför inte föregripa de diskussioner som pågår.

Det är viktigt att vi inte har en lagstiftning som styr in människor i att påbörja en irreversibel behandling eller i att göra fysiska ingrepp för att man ska få sin könsidentitet bekräftad. Men det krävs mer arbete innan jag kan ta ställning till hur just de här lagförslagen ska behandlas vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Prioriteringar inom hälso- och sjukvården

Fru talman! Det stämmer, som Karin Rågsjö säger, att den borgerliga regeringen tillträdde efter pandemin. Sanningen är dock att vårdköerna var rekordlånga redan före pandemin.

Karin Rågsjö tror att en vårdkris kommer att inträffa. Jag tror att många i personalen upplever att man står mitt i den. Den är ett faktum. Det är därför det har varit viktigt för regeringen att skjuta till resurser, som de 12 miljarder till kommuner och regioner som jag pratade om men också de 3 kömiljarderna för att korta väntetiderna och de 2 miljarderna för att få fram fler vårdplatser. Detta är naturligtvis initiativ som gör skillnad.

Låt mig ta några exempel från förlossningsvården, där det finns stora problem och där vi behöver göra mer. Vi tar nu fram en nationell förlossningsplan. Min och Kristdemokraternas ambition är att vi ska ha nationella mål för förlossningsvården, men den nationella förlossningsplanen handlar om att förbättra vården, att öka tillgängligheten och att minska de regionala skillnaderna. Det är klart att den typen av initiativ kommer att göra skillnad.

När vi sluter överenskommelser med Sveriges Kommuner och Regioner och ställer krav på att de ska se till att erbjuda eftervårdsbesök för kvinnorna och jobba för en stärkt bemanning är det klart att det är på riktigt. Det gör också skillnad för alla barnmorskor som jobbar inom vården och alla kvinnor som i dag känner oro inför sin förlossning. Vi skapar förutsättningar för att fler kvinnor ska kunna få vara med om en trygg förlossning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Prioriteringar inom hälso- och sjukvården

Fru talman! Jag delar ledamoten Rågsjös oro inför den situation som svensk sjukvård har lämnats i. Efter åtta år av rödgrönt ledda regeringar har vi i Sverige slagit rekord i vårdköer, och vi har också lägst antal vårdplatser per capita. Det är det vi har ärvt, så att säga. Det är den verklighet som de rödgröna har lämnat personalen inom sjukvården med.

Nu står Sverige inför tuffa ekonomiska tider, men den här regeringen väljer ändå att prioritera välfärden. Vi avsätter 12 miljarder till kommuner och regioner. En tredjedel av regeringens samlade reformutrymme lägger vi på att stärka välfärden.

Naturligtvis löser inte pengar allt. Men den här regeringen tar också flera andra viktiga initiativ. Vi har ju pratat om vårdplatserna, och regeringen har en särskild satsning för att regionerna ska åstadkomma fler vårdplatser. Vi satsar 2 miljarder kronor, som varar över tid, just för att regionerna utifrån sina egna förutsättningar ska kunna förbättra villkoren för personalen eller vidta andra åtgärder som gör att man kan åstadkomma fler vårdplatser.

Vi har också lagt ut ett uppdrag om att ta fram en nationell plan för kompetensförsörjning. Vi vet att det för att vi ska få fler vårdplatser behövs personal. Fler måste vilja stanna inom vården.

Den här regeringen är handlingskraftig. Den här regeringen tar de långsiktigt viktiga initiativen för att vi ska kunna få ordning på svensk sjukvård. Man önskar att det arbetet kunde gå fortare, men det är på gång och det gör skillnad.

Fru talman! Kristdemokraternas prioriteringar för svensk sjukvård är att sätta fokus på att korta de långa vårdköerna, som växte sig rekordlånga under förra mandatperioden, på att få fram fler vårdplatser och på att förbättra villkoren för personalen. Vi har också fokus på att öka den statliga styrningen så att den som är sjuk kan erbjudas en god vård oavsett var i landet man bor. Vi vill helt enkelt skapa förutsättningar för en mer jämlik och rättvis svensk sjukvård.

Detta är vårt huvudfokus för vår sjukvårdspolitik och våra prioriteringar.

När det gäller prioriteringar inom hälso- och sjukvården har riksdagen ställt sig bakom riktlinjer baserade på tre grundläggande principer: människovärdesprincipen, behovs- och solidaritetsprincipen och kostnadseffektivitetsprincipen. Att bedöma vilka sjukdomar som föranleder särskilda satsningar eller hur vården av patienter med vissa sjukdomar bäst bör organiseras avgörs oftast bäst inom vården utifrån just dessa principer.

Låt mig ändå nämna ytterligare några prioriteringar från regeringens sida som behandlas här i dag.

Den första handlar om förlossningsvården. Det är många kvinnor som har känt en oro över hur förlossningen ska bli på grund av de brister som inte minst barnmorskorna har slagit larm och vittnat om. Den borgerliga regeringen har nu med Kristdemokraternas sjukvårdsminister Acko Ankarberg i täten beslutat om en förstärkt och förlängd satsning på förlossningsvården och kvinnors hälsa med 4,7 miljarder kronor i år och de kommande två åren.

Det behövs nationella riktlinjer för att förebygga förlossningsskador och främja kompetensutveckling bland personalen, och det är bra att Socialstyrelsen nu har fått i uppdrag av regeringen att ta fram en nationell förlossningsplan för att förbättra vården, öka tillgängligheten och minska de regionala skillnaderna.

Utöver detta har regeringen ingått en överenskommelse med Sveriges Kommuner och Regioner om att regionerna nu ska införa en samordnad vårdkedja under graviditeten. Det ska finnas en bra personalkontinuitet. Vi behöver helt enkelt förstärka bemanningen tillsammans så att så många kvinnor som möjligt får tillgång till ett förlossningsteam genom hela vårdkedjan. Så kan fler kvinnor känna trygghet under sin graviditet och vid förlossningen.

I överenskommelsen ingår dessutom att alla kvinnor ska erbjudas eftervårdsbesök. Ett sådant eftervårdsbesök får gärna ske i hemmet om kvinnan så önskar. Framför allt behövs snabba vägar till vård för de kvinnor som efter förlossningen lider av antingen fysiska eller psykiska besvär.

En annan prioritering för regeringen som jag skulle vilja säga någonting om är cancervården och de särskilda satsningar som regeringen gör för att motverka cancer. Den befintliga cancerstrategin togs fram när Kristdemokraterna senast hade socialministerposten, år 2009. Vi kan konstatera att den har varit framgångsrik. Väldigt stora framsteg har gjorts inom egentligen hela sjukdomsförloppet sedan dess. Vi kan också konstatera att förekomsten av cancer i Sverige är mindre än det europeiska genomsnittet. Vi har en av de lägsta andelarna av befolkningen som dör till följd av cancer i EU. Men arbetet för att besegra cancer måste naturligtvis vara fortsatt högt prioriterat. Mycket återstår att göra trots goda resultat.

Det handlar om att tillgängligheten till vård behöver öka. Det finns fortfarande stora skillnader vad gäller möjligheter till cancerscreening. Sannolikheten för tidig upptäckt av svåra cancerdiagnoser varierar helt enkelt för mycket beroende på var i landet du bor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Prioriteringar inom hälso- och sjukvården

Nu är det dags att uppdatera cancerstrategin så att Sverige fortsatt ligger i framkant vad gäller cancervård och att vi är konkurrenskraftiga där. Därför har regeringen tagit ett initiativ den här våren till att bjuda in till en hearing. Man bjöd in vårdprofessionen, civilsamhället, myndigheter och patientrepresentanter till en hearing om hur man bör utforma denna nya uppdaterade cancerstrategi. Min förhoppning är att vi ska fortsätta att bygga på den framgångsrika strategi som vi har haft, men inte minst hoppas jag också att det förebyggande och rehabiliterande arbetet kan få en större plats i den nya strategin.

Fru talman! Avslutningsvis: Riksdagen riktade under förra mandatperioden ett tillkännagivande till regeringen om behovet av en särskild nationell strategi och en särskild finansiering rörande läkemedel mot sällsynta sjukdomar och diagnoser.

Regeringen har sedan dess gett Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, i uppdrag att analysera och föreslå hur tillgången till läkemedel för behandling av sällsynta sjukdomar kan stärkas. Det här är väldigt bra.

Utskottet har dock konstaterat att det i Sverige saknas en övergripande, nationell handlings- och samordningsplan för sällsynta sjukdomar. Det krävs ett samlat grepp om vården av personer med sällsynta sjukdomar, och därför föreslår utskottet att riksdagen riktar ett tillkännagivande till regeringen om att man bör ta fram en nationell handlings- och samordningsplan för sällsynta sjukdomar.

Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! För att Sverige ska bli tryggare och den organiserade brottsligheten kunna pressas tillbaka behövs fler poliser, skärpta straff och effektivare verktyg för svenska myndigheter i kampen mot brottsligheten. Men det behövs också att fler barn får växa upp i trygghet.

Socialnämnden har ett särskilt ansvar att erbjuda skydd och stöd så att även barn som hamnat snett eller riskerar att fara illa kan få känna trygghet. Erfarenheten säger oss att i de fall då tryggheten saknas är tidiga insatser av största betydelse för att orosmolnen ska skingra sig så att också de mest utsatta barnen får möjlighet gå en ljus framtid till mötes.

Trygga familjer är den absolut viktigaste brottsförebyggande faktorn. Betydelsen av fungerande familjer för att skapa ett tryggare och mer välmående samhälle kan inte nog understrykas. Givetvis vill de flesta föräldrar sina barn väl och är oftast också bäst lämpade att fatta beslut som säkerställer de egna barnens behov av kärlek och omvårdnad.

Samtidigt vet vi att det finns familjer som brister. Missbruk, psykisk ohälsa, våld i hemmet eller en uppslitande vårdnadstvist till följd av en skilsmässa gör att föräldrar inte alltid kan se det egna barnets behov av stöd och behandling. Det kan då uppstå situationer då barn som är i behov av socialtjänstens insatser nekas detta eftersom samtycke från vårdnadshavarna saknas.

Socialtjänstens insatser bygger i hög grad på frivillighet, och det är lätt att förstå att det som huvudregel bör vara barnens föräldrar som fattar beslut som rör de egna barnen. Men som samhällsutvecklingen ser ut, med en grov organiserad brottslighet som kryper allt längre ned i åldrarna och risk att föräldrar då inte förmår ta sitt föräldraansvar, behövs en större och starkare socialtjänst med fler befogenheter att arbeta förebyggande och med tidiga insatser.

Regeringen föreslår därför för riksdagen att socialnämnderna ska få möjlighet att besluta om öppna insatser till barn som har fyllt 12 år även utan vårdnadshavarnas samtycke om det bedöms lämpligt och barnet samtycker till insatsen. Socialnämnderna ska också få utse en kontaktperson om dessa förutsättningar är uppfyllda och vid behov en särskilt kvalificerad kontaktperson för att motverka risk för missbruk, brottslighet eller annat socialt nedbrytande beteende.

Lämplighetsbedömningen ska alltid beakta både barnets behov av insats och hur insatsen påverkar situationen i hemmet. Om socialnämnden kommer fram till att en insats utan föräldrarnas samtycke medför risker för barnet som inte går att undanröja bör nämnden inte besluta om en insats. Bedömningen ska alltid ske utifrån barnets bästa.

Fru talman! Jag är tacksam för den breda enighet som finns i utskottet när det gäller regeringens lagförslag. En sänkt åldersgräns för öppna insatser utan vårdnadshavares samtycke kommer att ge en ökad möjlighet för socialnämnden att ge tidiga insatser. Det ger också kommunerna möjlighet att agera tidigt när det gäller barn som begår brott och bättre förutsättningar att bryta en kriminell bana och en destruktiv livsstil så att fler barn får möjlighet att leva ett hederligt liv. Framför allt innebär det att fler barn får växa upp i trygghet, vilket också lägger grunden för ett tryggare Sverige.

Därför yrkar jag avslutningsvis bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Svensk sjukvård är bra på många sätt, men alltför många människor har väntat för länge på vård eller har någon nära som har fastnat i vårdköerna. Det kan vara en mamma, morbror, mormor eller en nära vän.

Tillgängligheten inom svensk sjukvård brister. Det finns för få vårdplatser, och vårdköerna är för långa, bland annat för att villkoren för personalen inte alltid är tillräckligt bra. Det gör att den som är sjuk inte alltid får vård i tid. Den som är sjuk möts inte heller alltid av en jämlik vård.

Chansen att i ett tidigt skede upptäcka svåra cancersjukdomar när någons pappa har drabbats eller chansen att få komma i kontakt med barn och ungdomspsykiatrin när dotterns kompis mår dåligt skiljer sig kraftigt åt beroende på om man bor i Värmland, Västmanland eller här i Stockholm. Det är varken rimligt eller rättvist.

Den nya borgerliga regeringens prioriteringar handlar därför om att sätta fokus på att kapa vårdköerna, på att få fler vårdplatser och på att öka den statliga styrningen så att vi kan erbjuda människor i hela landet en god och jämlik vård i tid.

Fru talman! Hur hälso-och sjukvården organiseras är naturligtvis centralt för möjligheten att ge patienterna den vård de behöver. Från Kristdemokraternas sida har vi varit tydliga med att vi vill avskaffa regionernas ansvar för sjukvården och låta staten ta över ansvaret och finansieringen. Vi menar att den medicinska och tekniska utvecklingen helt enkelt har sprungit ifrån dagens modell med 21 självstyrande regioner.

Vi är överens med våra tre samarbetspartier Moderaterna, Sverigedemokraterna och Liberalerna om att statens ansvar för sjukvården successivt ska öka. Ett helt eller delvis statligt huvudmannaskap för svensk sjukvård ska nu utredas.

Det handlar bland annat om att nationella principer för ersättning och avgifter behöver införas. Vi behöver en stärkt uppföljning av vårdens effektivitet och kvalitetsredovisning. Det handlar till exempel om att statliga myndigheter ska ges befogenhet att också granska de medicinska resultaten.

Inte minst behöver vi en gemensam digital infrastruktur för svensk sjukvård. Att som patient i dag behöva sitta och upprepa hela sin sjukdomshistorik vid varje vårdbesök är inte rimligt. Det är en fråga om respekt och värdighet, men det handlar ytterst också om patientsäkerheten. Det handlar om omsorg om dem som är sjuka.

Fru talman! Det viktigaste inom svensk sjukvård är tillgängligheten till god vård. Svensk sjukvård har lägst antal vårdplatser per invånare i hela EU, och det märks bland personalen på landets sjukhus. Vi behöver därför en nationell plan för fler vårdplatser, förändrade arbetssätt och bättre villkor för personalen om vi på allvar ska kunna korta vårdköerna och öka tillgängligheten.

Allt detta jobbar regeringen för. Utöver de tre kömiljarderna har regeringen dubblerat satsningen på att öka antalet vårdplatser. Det handlar om 2 miljarder årligen i form av en prestationsbaserad ersättning för de regioner som exempelvis klarar målet att ta bort överbeläggningar och minska antalet undvikbara vårdskador.

Vi tar också initiativ till en nationell vårdförmedling som synliggör var i landet vårdkapaciteten finns. Detta gör vi för att ge människor mer makt i en situation där de annars ofta känner sig maktlösa. Människor ska helt enkelt kunna välja att få behandlingen eller operationen utförd på annat håll i landet, alltså där man klarar av att ge den som är sjuk vård i tid.

Herr talman! Omställningen till en god och nära vård behöver nu ta fart, och vi behöver bygga ut primärvården kraftigt under flera års tid. Såvitt jag kan bedöma råder det relativt stor enighet om detta. Men omställningen av svensk sjukvård behöver ske i praktiken, och det behöver också märkas mer i regionernas budgetar. En välfungerande primärvård utgör nämligen basen för ett effektivt hälso- och sjukvårdsystem.

Jag är övertygad om att en ökad statlig styrning av primärvårdens mål, ersättningsmodeller och uppföljning skulle kunna underlätta omställningen.

Kompetensbristen inom primärvården måste åtgärdas genom att villkoren för personalen som jobbar där förbättras. Socialstyrelsens riktvärde ligger på 1 100 invånare per specialist inom primärvården, och i dag saknas hälften av alla specialister i allmänmedicin. Det duger givetvis inte.

Kristdemokraternas ambition är att det på sikt ska finnas en fast vårdkontakt för alla med en namngiven läkare och distriktssköterska och ett tak för antal patienter både på en enskild vårdcentral och för den enskilde distriktsläkaren. Det skulle ge distriktsläkare och sjuksköterskor en bättre arbetsmiljö, skapa kontinuitet och bygga relationer mellan patient och läkare, skapa trygghet för den enskilde patienten och framför allt ge läkaren kännedom om patienten för att kunna ge vård av god kvalitet.

När vi nu stärker hälso- och sjukvårdens organisation tar vi fasta på att vårdkedjan fungerar bättre när läkare och patient känner varandra, är trygga och har förtroende för varandra.

Herr ålderspresident! Socialtjänstens arbete med att stötta samhällets utsatta har alltid varit viktigt för att enskilda människor och familjer ska få stöd att resa sig ur fattigdom och ges möjlighet att ta makten över sitt liv och för att barn ska få växa upp i trygga familjer där man kan känna hopp om framtiden.

Men svensk socialtjänst ställs inför nya och allt större utmaningar. Sverige är inte längre vad det har varit. Vi har blivit ett land där friheten begränsas och tryggheten tas ifrån människor när rättvisan och respekten för människors liv och värde fullständigt förtrampas av gängkriminella. Vi har blivit ett land som slår rekord i dödsskjutningar, där kampen mot den organiserade brottsligheten är en kamp för att skydda oskyldiga barn från att skjutas ned på öppen gata och där våra lekplatser förvandlas till brottsplatser.

Vi ska därför se till att socialtjänstens arbete med att förebygga och motverka brottsligheten kommer att få en mer framskjuten roll framöver som ett led i vårt samhälles samlade arbete för att göra Sverige tryggare. Kommunernas ansvar för det brottsförebyggande arbetet ska lagfästas i en ny socialtjänstlag. En nationell social insatsstyrka ska inrättas för att utbilda socialsekreterare i framgångsrika beprövade metoder för att förebygga brott. Denna insatsstyrka ska också finnas som en resurs att sätta in i kommuner där kriminaliteten och våldet har eskalerat eller där socialtjänsten i övrigt är särskilt ansträngd.

Socialtjänsten behöver också utökade befogenheter att besluta om tidiga och obligatoriska insatser för barn och deras föräldrar. Exempelvis bör föräldrarna kallas till ett samtal med socialtjänsten inom 24 timmar efter att ett barn gripits för brott, detta för att föräldrarna ska medverka till insatser till stöd för de unga.

Det är trots allt så att den viktigaste brottsförebyggande faktorn är fungerande familjer och föräldrar som tar ansvar. Starka och trygga familjer förebygger brott och lägger grunden för det trygga samhället. Detta har Kristdemokraterna alltid påpekat. Nu när vi ingår i regeringen satsar vi därför på fler familjecentraler. Föräldrastödsprogrammen byggs ut med målet att de ska finnas i alla kommuner i landet, så att fler föräldrar kan få vägledning när det gäller normer och gränssättning och så att fler barn ska få växa upp i trygga och kärleksfulla hem.

Vi i Kristdemokraterna och våra samarbetspartier har också för avsikt att bryta med den politik som lett till att alltför många människor fastnat i arbetslöshet och utanförskap. Lika självklart som att stödet till de sjuka, de fattiga och samhällets utsatta ska finnas där, lika självklart är det att den som kan jobba inte ligger andra till last utan jobbar och försörjer sig själv. I fortsättningen ska det därför alltid ställas krav på motprestation för försörjningsstöd. Vi måste också säkerställa att det lönar sig bättre att ta ett jobb än att leva på bidrag.

För att vi på allvar ska kunna stärka landets barnfamiljer och förebygga brott behöver fler barn få se sina föräldrar gå till jobbet och fler vuxna få känna den stolthet det innebär att ha ett jobb att gå till, stå på egna ben och kunna försörja sig själv och sin familj. Det är helt enkelt insikten om detta som det handlar om.

Herr ålderspresident! En starkare socialtjänst kräver välutbildade medarbetare som väljer att stanna kvar inom yrket och bidra med sin erfarenhet och kompetens, men det krävs också att personalen kan känna trygghet. Det är därför med stor upprördhet jag har tagit del av den desinformationskampanj som pågår mot socialtjänsten, med anklagelser om att svensk socialtjänst skulle omhänderta muslimska barn som en del av en kamp mot islam.

Denna kampanj har gjort att hoten mot socialtjänsten ökat. Socialsekreterare filmas. Adresser läggs ut. Det handlar i vissa fall om grova våldsuppmaningar - uppmaningar till att elda upp socialkontor, skjuta socialsekreterare eller kidnappa deras barn.

Kampanjen mot socialtjänsten bedrivs bland annat av aktörer i Sverige, men den understöds också av islamister i Egypten, Jordanien och Mellanöstern, i vissa fall med kopplingar till al-Qaida. Syftet är förstås att så splittring i hopp om att bana väg för muslimska parallellsamhällen där extremismen kan gro och att undergräva förtroendet för Sverige som land och vårt demokratiska samhälle.

Kampanjen är en bidragande orsak till att så många som 70 procent av socialsekreterarna i våra utsatta områden enligt Akademikerförbundet SSR blivit utsatta för våld eller hot. Hoten har fått enskilda socialsekreterare att lämna sina socialkontor, och hoten drabbar väldigt många medarbetare och deras familjer.

Därför vidtar regeringen en rad åtgärder för att skydda personalen. Myndigheten för psykologiskt försvar, MPF, och Socialstyrelsen har fått i uppdrag att stärka förmågan att möta påverkanskampanjen. MPF stärker också sin samverkan med myndigheter i andra länder på detta område. Vi ser över möjligheten att få på plats ett starkare skydd för socialsekreterarnas personuppgifter. Straffet för våld eller hot mot tjänsteman ska skärpas, och förolämpning av tjänsteman ska kriminaliseras. Slutligen vill vi att ordningsvakter och kameraövervakning ska få användas i fler fall, exempelvis inom socialtjänstens lokaler.

Herr ålderspresident! Ingen ska få skrämma svensk socialtjänst till tystnad. Svensk socialtjänst och dess medarbetare utför fantastiska insatser för att stärka enskilda människors och familjers ekonomiska och sociala trygghet. Det gäller inte minst arbetet för att fler hemlösa människor ska få egen bostad.

Avslutningsvis vill jag säga att jag är stolt över regeringens utökade satsning på Bostad först. Det är betydligt lättare att känna hopp och framtidstro och att tro på sin förmåga att förbättra sin situation om man får börja med att känna den trygghet som det innebär att ha ett hem med en säng att krypa ned i om kvällen. Jag ser fram emot att följa arbetet med den nyligen antagna hemlöshetsstrategin noga. Jag ser också fram mot gott samarbete här i riksdagen och med regeringen för att fler människor i Sverige ska få känna den trygghet som det innebär att ha en bostad att kalla sitt hem.

Herr talman! En sak som oroar många av oss är att så många barn och unga i Sverige mår dåligt och att Sverige är så dåligt rustat för att hjälpa dessa barn att må bättre. Under Socialdemokraternas tid vid makten tredubblades köerna till barn- och ungdomspsykiatrin. Inte ens hälften av de barn och unga som vände sig till bup förra året fick ett första besök i tid. Det kan ta flera år innan man får den vård man behöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Så här kan vi inte ha det. Min fråga till socialminister Jakob Forssmed är: Vilka åtgärder vidtar regeringen för att korta köerna till barn- och ungdomspsykiatrin?

Fru talman! Trygga barn ger ett tryggare samhälle. Det finns dock många barn som inte har förmånen att växa upp i en trygg familj eller som av en eller annan anledning behöver omhändertas av samhället. Vissa barn får möjlighet att placeras i ett familjehem, andra i HVB-hem. Till Statens institutionsstyrelse, Sis, kommer bland annat barn och ungdomar med allvarliga problem med missbruk och kriminalitet. Men på Sis särskilda ungdomshem finns även barn och tonåringar som framför allt har psykiska problem.

Det ska sägas att situationen på Sis redan från början är krävande, med utåtagerande och våldsamma ungdomar. Tyvärr har det under flera års tid nu dessutom förekommit allvarliga missförhållanden inom Sis verksamhet. Ivo kritiserade nyligen verksamheten för allvarliga brister och ställde krav på åtgärder vid 19 av 21 tillsynade ungdomshem, och Ivo har faktiskt funnit brister på samtliga ungdomshem där flickor vårdas. Det handlar inte minst om unga flickor som utsätts för kränkningar och rentav sexuella övergrepp av personalen eller andra på boendet. Tillsynen har till och med visat på fall där personal arbetar kvar med barn och unga trots pågående utredning om sexualbrott. Det får naturligtvis inte förekomma. Ivo har också konstaterat att Sis använder sig av så kallade avskiljningar som strider mot lagen.

Ett barn som vårdas på ett särskilt ungdomshem enligt 3 § LVU får i vissa fall hållas i avskildhet om det är särskilt påkallat på grund av att man uppträder våldsamt eller är berusad. Barnets bästa ska dock alltid vara avgörande. Avskiljning får endast användas om åtgärden står i rimlig proportion till syftet och om det inte finns några mindre ingripande åtgärder man kan vidta som är tillräckliga. De särskilda befogenheterna ska användas med största restriktivitet, och barnets eller den unges rättigheter ska alltid beaktas.

Det ska sägas att det har förekommit tung internationell kritik mot Sverige för användandet av avskiljning inom den psykiatriska tvångsvården, och så sent som i november 2022 riktade även Riksdagens ombudsmän, JO, kritik mot tillämpningen av dagens bestämmelser.

Mot bakgrund av detta är det viktigt att Sis nu bedriver ett omfattande arbete för att minska antalet avskiljningar, och ambitionen ska vara att användande av avskiljningar på sikt kan upphöra.

Sis har av en tidigare regering fått i uppdrag att utveckla sitt våldsförebyggande arbete, och det uppdraget ska slutredovisas i mars nästa år. Men för att stärka kunskapsunderlaget har den nya borgerliga regeringen där Kristdemokraterna ingår gett Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU, i uppdrag att genomföra en förstudie för att utvärdera alternativa metoder och arbetssätt till tvångsåtgärder. Det gäller inom Sis, inom psykiatrisk tvångsvård och inom den rättspsykiatriska vården. Detta är ett viktigt led i den nuvarande regeringens arbete för att minska antalet avskiljningar på de särskilda ungdomshemmen, och uppdraget ska återrapporteras till regeringen senast i maj nu i vår.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avskiljningar vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Regeringen har dessutom i sitt regleringsbrev till Sis för innevarande år riktat ett antal återrapporteringskrav som avser just säkerheten och tryggheten för såväl barn och unga som personalen på Sis. Det handlar också om återrapporteringskrav när det gäller kompetensutveckling och kvalitet och uppföljning. I det uppdraget ligger särskilt att analysera utvecklingen av antalet avskiljningar och övriga särskilda befogenheter som man har tillämpat de senaste fem åren.

Fru talman! Det pågår alltså ett viktigt förändringsarbete på Sis, och regeringen jobbar aktivt med frågan. Det är en prioriterad fråga för regeringen, men mer behöver göras. I regeringens skrivelse nämns flera exempel. Man kan dra flera slutsatser av skrivelsen när det gäller vad som krävs framåt för att säkerställa att vården av i synnerhet placerade flickor ska vara trygg och säker. För det första behövs mer rättsligt stöd i Sis verksamhet, och personalens kunskap om funktionsnedsättningar behöver höjas. För det andra behöver myndigheten en högre personaltäthet och lägre personalomsättning, eftersom det då förekommer färre avskiljningar. Ungdomarna upplever också en större trygghet på boenden där det finns erfaren personal. För det tredje behövs mindre gruppstorlekar. Vi har sett att detta har varit framgångsrikt för att kunna erbjuda vård och för att antalet avskiljningar ska minska.

Detta är vad som krävs för stärka tryggheten för några av samhällets mest utsatta barn och unga, och som ordförande för socialutskottet ser jag fram emot gott samarbete för att detta ska bli möjligt.

Fru talman! Jag vill börja med att instämma i väldigt mycket av den beskrivning som ledamoten Dahlqvist gav här. Den covid-19-pandemi som vi hade visade på behovet av ökad tillgång till sjukvårdsutrustning, inte endast utifrån patientperspektivet utan också utifrån arbetstagarperspektivet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap

Det är också väldigt tydligt att man brustit i arbetsgivaransvar när det gäller att förebygga arbetsmiljörisker på väldigt många håll runt om i Sverige där man inte hade sett till att den personliga skyddsutrustningen fanns på plats.

Vi håller med om bedömningen. Regeringen har varit tydlig med att lagens krav ska omfatta personlig skyddsutrustning som behövs för att en god vård ska kunna ges. Det inryms i detta begrepp, och därför anser vi inte att ett sådant förtydligande är nödvändigt. Vi har samma viljeinriktning men tycker helt enkelt att det inryms i den formulering som finns. Detta har regeringen också varit tydlig med i sin proposition.

Fru talman! Det låter nästan på Anders W Jonsson som att Centerpartiet skulle vara helt emot att införa en sanktionsavgift. Det har jag inte uppfattat tidigare, men det är möjligt att det är så. I så fall är det lika bra att säga det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap

Den bedömning vi har gjort är att vi måste öka tillgången till läkemedel. Bolagen tar inte sitt ansvar att rapportera in förväntad brist på det sätt de borde och som de är skyldiga att göra i dag. Därför är vi helt enkelt beredda att införa en sanktionsavgift för att öka efterlevnaden.

Vi gör bedömningen att detta kommer att ha en positiv effekt, men samtidigt är vi naturligtvis ödmjuka inför de farhågor som lyfts fram. Det är därför det finns en stor samsyn i utskottet om att vi behöver följa detta noga, så att sanktionsavgiften inte utformas på ett sätt som inte vinner förtroende och legitimitet och som gör att den får oönskade effekter.

I min värld är det fullt möjligt att ställa krav på bolag om att rapportera in när de ser att de har brist och samtidigt erbjuda ett företagsklimat i världsklass. Jag tror inte att det behöver finnas en motsättning, utan vi kan både sätta rimliga villkor för företagen och ha en sjukvård där patienter kan få vård och läkemedel i tid. Dessa saker kan vara tillsammans i förarsätet och i främsta rummet.

Det är vår bedömning av detta. Vi ska naturligtvis se till att följa frågan framöver.

Fru talman! Som kristdemokrat och borgerlig politiker är jag naturligtvis väldigt angelägen om att vi säkerställer läkemedelstillgången så att det finns läkemedel till sjuka människor som är i behov av just läkemedel och samtidigt har ett företagsklimat i världsklass och rimliga förutsättningar för företagen som verkar här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap

Jag har också stor respekt för de farhågor som lyfts fram. Det är därför regeringen pekar på vikten av att Läkemedelsverket har en nära dialog med berörda företag och bolag. Det som står här är också viktigt, det vill säga att avgifterna ska vara proportionerliga. Det ska vara så att de är rimliga och sätts utifrån de omständigheter som föreligger, och det finns möjlighet till nedsättning av avgiften. Det är oerhört viktigt att implementeringen av avgiften kan vinna förtroende, helt enkelt.

Det är också därför utskottsmajoriteten understryker det regeringen själv säger, det vill säga att man noga ska följa utvecklingen så att vi just får en ökad tillgång till läkemedel och inte får en massa oönskade effekter. Jag delar alltså inte verklighetsbeskrivningen att jag inte skulle ha berört detta i mitt anförande, för hela avslutningen handlade ju om just det.

Fru talman! För att bedriva hälso- och sjukvård behöver det inte bara finnas rätt personal och ändamålsenliga lokaler, utan det behöver även finnas sjukvårdsprodukter - mediciner, medicintekniska hjälpmedel och annan typ av utrustning för att en god vård ska kunna ges. Detta låter naturligtvis som en självklarhet, och det är det också.

Men sanningen är att den grundläggande lagerhållningen av läkemedel och medicintekniska produkter brister i Sverige i dag. Patienter som ska hämta ut sin medicin möts alltför ofta av beskedet att just deras läkemedel inte finns att få tag på eftersom det är restnoterat. Detta orsakar förstås irritation och i vissa fall lidande och otrygghet för dessa patienter och även för deras familjer. Men det går också ut över själva patientsäkerheten. Hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap behöver därför stärkas, och den behöver stärkas på bred front.

Mot bakgrund av detta har den borgerliga regeringen nu lagt fram en proposition med en lång rad förslag för att just stärka hälso- och sjukvårdens försörjnings- och krisberedskap. Det är väldigt välkommet.

Förslagen handlar om alltifrån att skyldigheten att tillhandahålla sjukvårdsprodukter ska förtydligas i lagen till något så specifikt som att vi ska kunna skydda oss bättre vid en radiologisk nödsituation. Men gemensamt för alla de åtgärder som föreslås i den proposition som dagens betänkande behandlar är att de syftar till att stärka såväl kris- som försörjningsberedskapen inom svensk hälso- och sjukvård.

Som kristdemokrat skulle jag vilja nämna några av de konkreta åtgärder som vi nu vidtar för att öka läkemedelstillgången, så att de som är sjuka kan få del av de läkemedel som de behöver när de behöver dem.

För det första inför vi nu en lagstadgad lagerhållningsskyldighet för öppenvårdsapoteken. Tanken är att apotekens lager ska anpassas utifrån patienternas behov där apoteket finns. Detta ska vara ett av apotekens grunduppdrag, och syftet är helt enkelt att fler patienter ska kunna få läkemedlet direkt över disk när de besöker ett apotek, så att de kan ta med sig medicinen hem.

För det andra utökas den skyldighet som partihandlare med läkemedel har att leverera läkemedel till öppenvårdsapotek till att i fortsättningen även omfatta leveranser till sjukhusapotek.

För det tredje, och avslutningsvis, införs bestämmelser om en sanktionsavgift för läkemedelsbolag som inte följer skyldigheten att minst två månader i förväg meddela Läkemedelsverket att bolagets försäljning av ett läkemedel upphör antingen tillfälligt eller permanent.

Det är tyvärr ett stort problem att denna skyldighet inte i större utsträckning efterlevs i de fall där bristen faktiskt hade kunnat förutses. Den meddelandeskyldighet som finns för läkemedelsbolagen är central ur ett beredskapsperspektiv. Läkemedelsverket ansvarar för att ta fram lägesbilder över kritiska bristsituationer som kan uppstå, och deras förutsättningar att göra det jobbet försämras naturligtvis om inrapporteringen uteblir eller sker alldeles för sent. Ytterst går detta ut över människors hälsa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap

Mot bakgrund av detta stöder vi i Kristdemokraterna förslaget att Läkemedelsverket ska få ta ut en sanktionsavgift som en åtgärd för att öka efterlevnaden. Självklart ska sanktionsavgifterna vara rimliga och proportionerligt satta, och de ska bestämmas med hänsyn till överträdelsens allvar.

Mot bakgrund av det är det också bra att den borgerliga regeringen avser att väldigt noga följa vad införandet av möjligheten att ta ut sanktionsavgift får för konsekvenser, så att vi säkerställer att sanktionsavgiften får avsedd effekt - alltså ökad läkemedelstillgång. Från utskottets sida vill vi gärna understryka vikten av en sådan uppföljning.

Med det yrkar jag bifall till socialutskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Den islamistiska desinformationskampanj som pågår mot Sverige med anklagelser om att svensk socialtjänst omhändertar muslimska barn som en del av en kamp mot islam har fått hoten mot socialtjänsten att öka. Socialsekreterare filmas, och adresser läggs ut. I vissa fall handlar det om uppmaningar till grovt våld, till och med att skjuta socialsekreterare eller kidnappa deras barn.

70 procent av socialsekreterarna i våra utsatta områden har råkat ut för hot eller våld. Det är många människor och familjer vars trygghet påverkas av situationen.

Vilka åtgärder vidtar regeringen för att stärka tryggheten för medarbetarna och för att motverka kampanjen?

Herr talman! Jag tror inte att det har undgått någon att det är tuffa ekonomiska tider. Och att de tuffa ekonomiska tiderna också kommer att påverka landets regioner och kommuner är uppenbart. Så är det.

Då är det desto viktigare att regeringen faktiskt skjuter till dessa miljarder för att stötta kommuner och regioner i deras kompetensförsörjning.

Krisen är nu, och ledamoten undrade: Vad gör ni nu? Regeringen skjuter till de 3,2 miljarder som jag pratade om för att stötta regionerna. Nu förbättrar vi möjligheten att vidareutbilda sig till specialistsjuksköterska. Nu ser vi till att vi ökar antalet VFU-platser. Och så sent som alldeles nyligen avsatte man ytterligare 252 miljoner för att utöka antalet AT-tjänster. Det är sådant som händer nu.

Jag vill betona att dessa satsningar krävs nu, men vi behöver också ett mer långsiktigt grepp om kompetensförsörjningsfrågan. Det är därför det är så viktigt med den nationella planen och att staten tar ett större ansvar för denna del av sjukvården.

Herr talman! Långsiktigheten finns väldigt mycket i den nationella planen för hur vi ska klara kompetensförsörjningen. I den planen ska vi inte bara tydliggöra huruvida staten eller regionen ska bära ansvar för olika delar av just kompetensförsörjningen, utan där ska man också kartlägga regionernas behov av vårdpersonal. Man ska också ta fram konkreta förslag på vad som faktiskt kan få fler att vilja stanna inom yrket och vilja återvända till yrket.

Jag har naturligtvis flera tankar om vad som säkert skulle underlätta när det gäller att få fler att komma tillbaka. Löneläget kan spela in, men det handlar inte minst om hur man kan lägga upp sin tid på jobbet och hur man kan arbeta. Vi vet att många inom vården kanske väljer att gå ned i sysselsättningsgrad för att de vill ha en större flexibilitet och frihet, till exempel att inte behöva bli inkallade när de inte vill, så att säga.

Det finns jättemånga sådana tankar och idéer, men jag tycker att det viktigaste är att vi involverar fackförbunden och lyssnar på personalen när vi ska ta fram den nationella planen. Det måste man göra också i regionerna, på regional nivå. Vi skjuter till resurser för att stötta regionerna i deras arbete med kompetensförsörjningen, men det är oerhört viktigt att man lyssnar in vad som behövs lokalt för att förbättra arbetsvillkoren.

Herr talman! Jag förstår att ledamoten Anders W Jonsson hellre talar om en liberal invandringspolitik än om de faktiska åtgärder vi vidtar från regeringens sida för att lösa personalförsörjningsfrågan och underlätta för regionerna. Jag nämnde i mitt anförande regeringens 3,2 miljarder för att stötta regioner och kommuner i deras arbete med kompetensförsörjningen, och jag nämnde särskilt möjligheten till vidareutbildning av sjuksköterskor till specialistsjuksköterskor, liksom ett antal VFU-platser.

Men vad gäller nationell vårdförmedling blir det ärligt talat något av en konstruerad diskussion. En nationell vårdförmedling där du som medborgare och patient kan se var vården finns står naturligtvis inte i motsatsförhållande till en rättighet att ta del av vården i en annan region. Den nationella vårdförmedlingen kommer vi nu att få på plats - vi arbetar fram det förslaget. Jag skulle vilja vädja till ledamoten W Jonsson om att i stället för att dra förhastade slutsatser om exakt hur det förslaget kommer att vara utformat och avgränsat ha lite tålamod och se hur detta kommer på plats. Syftet med att visa var tillgängligheten finns är självklart att man som patient och medborgare också ska kunna ta del av vården. Detta är det viktigaste för Kristdemokraterna: att den som är sjuk får vård i tid och att vården är god och jämlik i hela landet.

Herr talman! Ledamoten efterlyser strukturella reformer och åtgärder. Kristdemokraterna är fullt införstådda med att det behövs strukturella reformer av svensk sjukvård för att vi ska kunna öka tillgängligheten och erbjuda människor en mer jämlik vård i hela landet. Det är därför vi tillsammans med våra samarbetspartier har sett till att vi nu ska utreda ett ökat statligt ansvar för och en ökad statlig styrning av svensk sjukvård.

Vad gäller vårdköerna och att fler människor ska få vård i tid är detta en av de absolut främsta prioriteringarna från regeringens sida. Den nationella vårdförmedlingen är viktig. Den är viktig för enskilda människor som kan se vart i landet de kan vända sig för att få vård i tid. Syftet med vårdförmedlingen är inte att det ska ligga ett kontor i Stockholm utan just att människor ska få information om vart de kan vända sig. Vi är överens om vad målet är, nämligen att man som patient ska kunna välja att söka sig till en annan region för att där få del av den bästa tillgängliga vården.

Även när det gäller personalförsörjningsfrågan är vi fullt medvetna om att det krävs strukturella grepp. Det är därför vi talar om ett ökat behov av nationellt ansvar i dessa frågor. Man kan tycka att det är futtigt att ta fram en nationell plan för hur vi ska klara kompetensförsörjningen, men det är nödvändigt. I den planen kommer också ansvarsfördelningen mellan stat och regioner att tydliggöras.