Fru talman! Christian Carlsson säger i talarstolen att ambitionen med hela propositionen är att öka läkemedelstillgången. Det finns väl inte en människa i det här landet som inte vill öka läkemedelstillgången; pandemin har ju visat att det har funnits uppenbara bekymmer på ett antal områden.

Problemet är att de förslag som läggs fram riskerar att ha den rakt motsatta effekten i ett läge där man inför sanktionsavgifter på mellan 25 000 och 100 miljoner kronor. Det är sanslösa belopp, som man till och med skriver in i lagen. Tittar vi på andra länder som har genomfört detta ser vi att det har fått rakt motsatt effekt.

I till exempel Nederländerna, som har sanktionsavgifter på en betydligt lägre nivå, har detta fått effekten att företagen drar tillbaka läkemedel. En del läkemedel i Sverige säljer för kanske 100 000 kronor, och riskerar företaget då en sanktionsavgift på miljontals kronor drar man såklart slutsatsen att man bör dra tillbaka läkemedlet - eller också hamnar man i den andra änden, det vill säga sitter och anmäler risk för att läkemedel kommer att fattas inte bara för de läkemedel där man tror att det finns en risk utan även för väldigt många andra.

Beroende på att man lade sig för högt i Nederländerna ledde alltså detta till att antalet läkemedel minskade med 5 procent. Trots det berör Christian Carlsson inte med ett ord den oerhört tunga kritiken från tunga aktörer på området.

Min fråga till Christian Carlsson är därför: I och med att man har genomfört detta i Nederländerna, med betydligt lägre sanktionsavgifter än de 100 miljoner kronor regeringen föreslår, och det har fått effekten att antalet läkemedel har minskat med 5 procent - vad gör man från regeringens sida för bedömning av hur mycket detta kommer att minska läkemedelstillgången i Sverige? Den kommer inte att öka, som Christian Carlsson säger.

Fru talman! Nu ska det alltså inte bara ska öka läkemedelstillgången utan dessutom skapa ett företagsklimat i världsklass. Det är stora ord Christian Carlsson använder sig av när det finns tydliga indikationer på att detta både skrämmer bort läkemedelsindustrin från Sverige och kommer att minska läkemedelstillgången.

Den konkreta fråga jag hade till Christian Carlsson gäller att flera andra länder har infört det här systemet men med betydligt lägre sanktionsavgifter. I Frankrike ligger de på max 10 miljoner, och här ska de alltså ligga på max 100 miljoner. I Nederländerna har man haft detta så länge att man har gjort en uppföljning, och där tror jag att man ligger på 1 miljon i sanktionsavgift. Där har detta lett till att läkemedelsindustrin drar sig tillbaka. Man avregistrerar ett stort antal läkemedel, för det är klart att den som säljer för 100 000 kronor i Nederländerna inte kan riskera miljonböter.

Min enkla fråga, som jag inte har fått något svar på från Christian Carlsson, är: När det nu finns ett konkret exempel på ett land i vårt närområde som har infört detta men på betydligt lägre nivå, hur har regeringen resonerat när man inför detta med 100 miljoner kronor i sanktionsavgift? Det riskerar ju att få förödande konsekvenser. Det leder definitivt inte till det Christian Carlsson efterlyser, det vill säga en ökad läkemedelstillgång. I Nederländerna blev det raka motsatsen.

Dessutom sker det, apropå detta med ett företagsklimat i världsklass, i ett läge där den samlade läkemedelsindustrin larmar. Man larmar inte för att man blir tvungen att betala sanktionsavgifter utan för att avgifterna läggs på en nivå som kommer att få helt orimliga konsekvenser framför allt för patienterna men även för läkemedelsindustrin i Sverige.

Det var det som var min konkreta fråga: Hur har ni analyserat detta utifrån det som faktiskt har hänt i verkligheten, Christian Carlsson? Det har hänt i Nederländerna, som är ett land ganska jämförbart med Sverige.

Fru talman! Jag tackar Christian Carlsson för hans anförande från talarstolen.

Socialdemokraterna håller i grunden med om mycket av det som står i den proposition som regeringen lägger fram och som vi ska ta ställning till här i kammaren. Det var dessutom den förra S-ledda regeringen som tillsatte denna utredning via Åsa Kullgren. Det är en väldigt ambitiös och gedigen utredning.

Det jag tänker fråga Christian Carlsson om, fru talman, är en sak som vi socialdemokrater tycker är viktig att lyfta fram och till och med lagstadga om i hälso- och sjukvårdslagen. Det gäller sjukvårdsprodukter och den del som handlar om personlig skyddsutrustning.

Vi vet, tyvärr, hur det såg ut under pandemin. Det var fullständig katastrof i fråga om tillgång till skyddsutrustning, speciellt i början av krisen, både inom hälso- och sjukvården, inom äldreomsorgen och inom omsorgen. Jag vågar påstå att det var mest problematiskt inom omsorgen, för den var tyvärr väldigt lågt prioriterad. Trots att regionerna och kommunerna har ansvar för att ha vissa beredskapsförråd fanns det inte tillräckligt.

Nu lyfter man in dessa frågor, och det är bra. Däremot, fru talman, tycker vi att Arbetsmiljöverket, statens egen expertmyndighet, har en poäng när myndigheten vill att man tydliggör detta med personlig skyddsutrustning genom att lägga till "och skydda sjukvårdspersonalens hälsa och säkerhet". Man ska alltså se till både patientperspektivet och arbetstagarna.

Varför säger Christian Carlsson och KD nej till detta förslag?

Fru talman! Tack, Christian Carlsson, för svaret!

Trots att det är väldigt tydligt i lagstiftningen i dag - det finns flera lagar som reglerar arbetsgivaransvaret när det gäller trygga och säkra arbetsplatser och en bra arbetsmiljö - brast ju detta, vilket vår egen expertmyndighet, Arbetsmiljöverket, var väldigt tydlig med i sin utvärdering. Även Riksrevisionen har tittat på detta.

Det som Christian Carlsson säger är riktigt: Sjukvårdsprodukter och personlig skyddsutrustning innefattas. Detta är bra; vi delar den uppfattningen. Men vad är det som skapar extra säkerhet här? Förslaget från oss socialdemokrater innebär att vi vill ändra på lagstiftningen och lägga till den del som handlar om personalens perspektiv.

Jag tackar Christian Carlsson för svaret. Jag hör att Christian Carlssons och regeringens avsikt är att gå fram med ytterligare ett skarpt förslag. Vi kommer dock att ha en reservation i den frågan framöver.

Fru talman! Dagens betänkande handlar om hälso- och sjukvårdens beredskap inför allvarliga händelser i fredstid och vid höjd beredskap.

Med pandemin i färskt minne och det pågående kriget i Ukraina upplever vi alla hur sårbart vårt samhälle är. Det är framför allt nu som var och en av oss inser hur beroende vi är av samhällets insatser och resurser. Marknadsekonomiska företeelser som lager på hjul, eller just in time, förenklar inte heller lagerhållningen av sjukvårdsprodukter när kriser slår sönder logistiken.

Sverige är ett importberoende land. En allvarlig fredstida kris, som pandemin, eller ett krig medför stora eller långvariga behov av att ha lager av produkter. Om krisen eller kriget berör många länder - kanske till och med globalt, som under pandemin - blir det svårt att köpa in material eftersom alla länder behöver exempelvis skyddsutrustning.

Men redan före pandemin agerade den förra S-ledda regeringen genom att tillsätta flera utredningar som skulle komma med hållbara och skarpa förslag som förbättrar Sveriges förmåga till uthållighet vid extraordinära händelser. Redan 2018 fick Åsa Kullgren ansvaret för att utreda hälso- och sjukvårdens beredskap. Utredningen är omfattande och består av tre betänkanden. En del av dessa förslag finns med i dagens proposition.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap

Fru talman! Regeringen föreslår att sjukvårdsprodukter ska skrivas in i lagen där det bedrivs hälso-och sjukvårdsverksamhet. Det är bra att det tydliggörs vilka krav som ska ställas för att öka bland annat patientsäkerheten och kvaliteten.

Arbetsmiljöverket har i sitt remissvar uttryckt att man stöder förslaget men anser att lydelsen i 5 kap. 2 § hälso- och sjukvårdslagen bör kompletteras med tillägget "och skydda sjukvårdspersonalens hälsa och säkerhet".

Vi socialdemokrater delar Arbetsmiljöverkets uppfattning. Utbrottet av covid-19 visade på behovet av ökad tillgång till sjukvårdsutrustning inte endast ur ett patientperspektiv utan också ur ett arbetstagarperspektiv. Vi anser att Arbetsmiljöverkets formulering är en bra och tydlig markering av betydelsen av sjukvårdens försörjningsberedskap också ur ett arbetstagarperspektiv. Vi anser att riksdagen bör ställa sig bakom det som står i 5 kap. 2 § och lägga till Arbetsmiljöverkets förslag till text.

Fru talman! Under de senaste åren har antalet restnoterade läkemedel ökat. Bristen på läkemedel är alltså inte enbart kopplad till pandemin. Om ett läkemedel som är kritiskt för behandling av allvarligt sjuka patienter av något skäl inte finns tillgängligt på den svenska marknaden uppstår snabbt mycket stora risker för personers liv och hälsa.

I propositionen föreslås att det införs dels en lagerhållningsskyldighet för öppenvårdsapotek, dels en leveransskyldighet för partihandlare gentemot sjukhusapotek. Innan avregleringen av apoteksmarknaden hade Apoteket AB en sådant uppdrag, och nu föreslås att företaget återfår kravet på lagerhållningsskyldighet.

I dag finns krav på läkemedelsföretag att minst två månader innan meddela Läkemedelsverket om försäljning av ett läkemedel upphör tillfälligt eller permanent. I dag får Läkemedelsverket inte tillräcklig information, vilket gör det svårare för verket att förebygga brist på läkemedel.

Här delar vi regeringens uppfattning och anser därför, i enlighet med utredningen och regeringens bedömning, att möjlighet till sanktionsavgifter bör införas. Samtidigt vill vi flagga för att sanktionsavgifter innebär risker.

Det är viktigt att avgifterna kan användas på ett flexibelt sätt i förhållande till aktörernas storlek och ekonomiska situation men samtidigt att avgifterna är tillräckligt stora för att få avsedd effekt.

Läkemedel säljs på en marknad med starka ekonomiska aktörer och intressen. Ett sanktionssystem byggt kring sanktioner vid bristande information i fråga om enskilda artiklar kan påverka företagens agerande och därmed i vilken utsträckning de väljer att tillhandahålla vissa av dessa artiklar och mediciner. Det finns alltså en uppenbar risk att vissa företag försöker skydda sig från risken att drabbas av sanktioner genom att helt enkelt erbjuda ett mindre sortiment.

Även risk för överrapportering är uppenbar då man hellre rapporterar en gång för mycket än för lite på grund av risk för vite.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap

Läkemedelsindustriföreningen, Lif, och Föreningen för Generiska läkemedel och Biosimilarer, FGL, har i remissyttranden varnat för att en möjlig sanktionsavgift på 100 miljoner innebär en risk för att läkemedel försvinner från den svenska marknaden.

Mot bakgrund av de farhågor som framförts anser vi socialdemokrater att regeringen bör ge en lämplig myndighet i uppdrag att följa effekterna av den nya lagstiftningen och löpande se över behovet av justeringar.

I grunden är förslagen bra och kommer säkert att öka förmågan att tillhandahålla läkemedel, men de kommer inte lösa problemet med restnoterade läkemedel. Det är ett allvarligt samhällsproblem som jag anser att regeringen måste göra betydlig mer för att lösa.

Fru talman! Regeringen anför att arbetet med att stärka hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap måste bedrivas med ett långsiktigt perspektiv och göras i flera steg. Även om långsiktighet är av vikt vill vi framhålla att detta arbete måste göras så snart det är möjligt.

Utredningen om hälso- och sjukvårdens beredskap har lämnat en rad förslag som behöver tas vidare. Det gäller inte minst förslagen om kommuners och regioners skyldighet att hålla lager, vilket Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har framfört i sitt remissvar. Det behövs en grundläggande lagerhållning i regioner och kommuner för att minska hälso- och sjukvårdens sårbarhet när det gäller sjukvårdsprodukter.

Vi anser att det är viktigt att regeringen tar detta vidare och lägger fram skarpa förslag.

Jag står bakom samtliga reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation nummer 1.

(Applåder)

(forts. § 15)