Emma Ahlström Köster

Fru talman! Jag vill återigen understryka att detta är viktiga frågor och att denna debatt är mycket aktuell.

Ledamoten Lawen Redar var inne på att vi i dag inte har ändamålsenliga magasin, och det är helt korrekt. Detta är ett resultat av att vi i Sverige under lång tid har monterat ned de förvar som vi haft, det vill säga olika skyddslokaler och den typ av försvarslokaler där det finns möjlighet att förvara både människor och ägodelar i tider av krig eller kris. Det får vi betala för nu. Många års nedmontering har ett pris, och det kommer att ta tid att bygga upp detta. Det betyder dock inte att vi inte ska påbörja detta arbete, och arbetet är också påbörjat.

Ministern understryker att detta arbete brådskar, och jag instämmer i det. Det brådskar dock inte så mycket att vi ska hasta fram och göra fel, utan vi ska göra detta i rask takt tillsammans med de myndigheter som kan det bäst. Vi ska också använda oss av lärdomar från andra länder som har gjort liknande upprustningar alldeles nyligen.

Ministern sa att inrättandet av rådet är ett steg, och jag instämmer i detta. Ministern sa också att det är långt ifrån tillräckligt, och så är det. Vi är dock på väg. Vi ser frågorna, och vi ser helheten. Försvarsfrågorna - totalt sett - måste gå hand i hand med detta. Den civila beredskapen är också en viktig del av det här, liksom infrastrukturen.

Jag ser fram emot att både följa och vara en aktiv del i detta arbete.

Fru talman! Jag delar interpellantens brinnande engagemang för dessa viktiga frågor. Det är glädjande att det sträcker sig över många partifärger i vår riksdag. Men det är lite sent som syndaren vaknar, kan jag tycka.

Det är högst anmärkningsvärt att Lawen Redar som representerar Socialdemokraterna, ett stort parti som haft stort inflytande på politiken under lång tid och dessutom haft regeringsmakten i åtta år, lite yrvaket tar upp de här frågorna just nu. Frågan om kulturarv i händelse av krig är aktuell, men frågor om kultur vid kris, miljökatastrofer eller andra typer av kriser har varit aktuella länge.

Jag instämmer i det som kulturminister Parisa Liljestrand precis har redogjort för, det vill säga att den nuvarande regeringen tar frågan om skydd av det gemensamma kulturarvet på mycket stort allvar. Vi har redan gett i uppdrag åt relevanta myndigheter att inrätta ett råd för att bevaka frågan om skydd av kulturarv. Det innebär, och kommer att innebära och möjliggöra, goda förutsättningar för en effektiv beredningsplanering av kulturhistoriskt värdefulla samlingar och att kulturfastigheter och kulturmiljöer kan bevaras framöver.

Regeringen ser utmaningen och har redan rivstartat detta viktiga arbete.

Fru talman! Spelmissbruk är ett växande problem som leder till överskuldsättning, raserad ekonomi och slitningar i de familjer som drabbas. En studie från Folkhälsomyndigheten visar att cirka 2 procent av den svenska befolkningen är så kallade problemspelare och att ytterligare 5 procent ligger i riskzonen.

Spelproblem finns i hela befolkningen, men män mellan 18 och 24 år är överrepresenterade. Spelproblem är vanligast bland dem med lägst utbildning och lägst socioekonomisk status. En femtedel av dem som har spelproblem bor i hushåll där det finns barn.

Varje år blir minst 400 privatpersoner, företag eller organisationer utsatta för speldriven kriminalitet. Via medier har vi kunnat följa tunga rättsfall gällande människor som har köpt lotter på kredit eller lockats att spela för större summor än vad de har velat göra, som inte har fått det stöd de har behövt och inte har kunnat ta sig ur en mardrömsliknande situation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Med detta som bakgrund undrar jag vad regeringen och minister Wykman gör för att förbättra skyddet för spelare och förebygga ohållbart spelande i Sverige.

Fru talman! Tack så mycket, ledamoten, för interpellationen! Den är inte riktad till mig, men man blir glad och varm i hjärtat när vi kan prata om dessa frågor.

Det är fantastiskt roligt att få följa våra stjärnor och eldsjälar. Men man blir varm i hjärtat också av att träffa dem som inte är stjärnor utan bara utövar en sport. Härommånaden var jag nere i Malmö på en elitinnebandyturnering och fick träffa ungdomar som är engagerade i den sporten. Det var så roligt att få se dem och deras glädje när de får utöva sporten!

Dessa frågor går tvärs över våra politiska skiljelinjer. Vi brinner för detta, och jag tror också att vi egentligen är överens om vad vi behöver göra för att människor i denna grupp ska komma till. Vi ser också gemensamt på hur positivt det är att just de rör sig. Fysisk aktivitet är viktigt för oss alla men kanske extra viktigt för denna grupp.

Jag vill understryka det jag sa i mitt anförande tidigare, nämligen att det inte alltid är så att vi behöver göra mer. Det kan vara så, men det är inte så alltid; många gånger handlar det om att samverka. Jag tror verkligen att vi skulle lyckas bättre med just denna fråga om vi samordnade bättre mellan olika nivåer - kommun, region och stat - och tog till vara det engagemang som redan finns.

Det sker goda innovationer inom parasporten, och Sverige är faktiskt ledande inom många delar. Ta till vara den innovationskraften och den energin, och låt oss fortsätta verka för att parasporten får en självklar plats inom idrotten!

Fru talman! Jag vill också passa på att lyfta fram värdet av parasporten.

Barn och unga och vuxna med funktionsnedsättning som deltar i organiserad idrott uppger att de har högre självkänsla, fler vänner, bättre självförtroende och högre livskvalitet och dessutom större självständighet än de som inte deltar i organiserad idrott.

Det är bevisat att regelbunden fysisk aktivitet kan leda till bättre stresshantering, koncentrationsförmåga och minne. Fysisk aktivitet kan även fungera som en motvikt mot depression och aggression och ilska samt minska risken för att dö i hjärt- och kärlsjukdomar.

För att skapa goda förutsättningar för idrott behövs löpande insatser på flera områden och nivåer. Det handlar inte alltid om att göra mer, utan många gånger handlar det om att samverka - att prata med varandra över gränserna mellan olika politikområden och mellan kommun, region och stat.

För att lyfta fram dessa frågor här i riksdagen har jag återuppväckt ett nätverk för parasporten, och det gläder mig att flertalet partier visar sitt engagemang i detta nätverk. Här har vi möjligheten att öka kunskapen utifrån aktuell forskning och i tät dialog med relevanta organisationer för att tillsammans hitta fler svar på hur vi kan bidra i dessa viktiga frågor.

Att prata elitidrott och elitidrottares förutsättningar är kanske ännu viktigare inom parasporten. Det är glädjande att följa våra parasportstjärnors framgångar de senaste åren. De är förebilder och verkliga eldsjälar som har lyckats ta sig fram trots alla hinder de möter bara på vägen till sin idrottsarena.

Det känns bra att regeringen följer och är aktiv i de här frågorna och att man säkerställer att de inte hamnar efter i de nya satsningar på idrott som är på väg in.

Fru talman! Det är härligt att vi oavsett partifärg engagerar oss och vill idrotten och våra svenska barn och unga väl. Sedan har vi lite olika vägar dit. Det är ingen hemlighet. Vi ser olika på hur vi löser detta.

Vi säger att hela plånboken spelar roll. Hela familjens kassa spelar roll och får ett resultat i fråga om huruvida man kan satsa på eller investera i sina barns aktiviteter eller inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man kan raljera över det och tycka att det är tramsigt eller att det inte är sant. Men jag upplever att det är så, och de som jag pratar med vittnar om detta.

Frågan i interpellationen är: Vad gör regeringen?

Vi gör många saker. Vi har lyft fram dem i dag. Vi sänker skatten för låg- och medelinkomsttagare. Man kan raljera över det och säga: Ja, men det är fortfarande dyrt. Men det är ändå en satsning som har gjort det bättre och som har gjort det lättare.

Vi har sänkt bensinpriserna. Det kan man raljera över. Det är fortfarande inte billigt, men det är bättre.

Fritidskortet är på ingång. Man kan håna och skratta och säga att det inte är på plats än, eller så kan man vara imponerad över att vi har en helt unik satsning som är på ingång.

Det är en unik satsning på Idrottsklivet. Då säger Socialdemokraterna: Det är bra, men det borde ha varit ännu mer pengar. Så kan man tycka, men det är en unik satsning som är här redan nu.

Motsvarande satsningar hittar jag inte när jag kikar på vad tidigare regeringar under åtta år har gjort. Jag hittar inget av motsvarande skarphet rakt till den grupp som behöver det allra mest.

Ministern säger: Det här är inte allt, och det är helt sant. Detta kommer inte att lösa alla problem. Alla barn kommer kanske inte att kunna nås av det här. Men det är en bra början, och vi är redan på väg in i det.

Fru talman! Den här regeringen ser hela familjens ekonomi, och vi ser hur de olika delarna hänger ihop. Familjer som belastas av hög skatt eller orimliga bensinpriser har självklart svårare att betala terminsavgiften för barnens aktiviteter, att köpa den dyra utrustningen eller att ens kunna köra sina barn till träningen. Därför sänker vi skatten för låg- och medelinkomsttagare.

Alla har nog märkt att det har blivit några kronor billigare att tanka bilen sedan årsskiftet. Den här regeringen ser, liksom interpellanten, också att det finns en del grupper som står längre ifrån ett aktivt idrottsliv. Det ser regeringen också, och vi tycker också att det är ett problem. Det är ett problem för individen, och det är ett problem för samhället.

Vi vet att idrotten förbättrar vår hälsa. Idrottsföreningarna bidrar till ett socialt sammanhang, och deltagande i dem bidrar till en meningsfull fritid, något som vi önskar att alla våra barn och unga kan få del av. Därför gör regeringen en betydande satsning på fritidskortet, som redan har nämnts här, och vi längtar såklart efter att det ska komma på plats.

Utöver detta har vi också beslutat att det ska ges ett årligt stöd på 100 miljoner kronor för att stärka idrottsrörelsens närvaro i totalt 61 områden. Syftet är konkret att gå in med resurser för att nå just de barn som står allra längst bort och bjuda in dem till idrotten och i förlängningen också främja inkludering och öka tryggheten.

Idrottsklivet drivs i samverkan mellan Riksidrottsförbundet och elva av våra RF-Sisu-distrikt samt 14 specialidrottsförbund. Det är viktigt att vi hjälps åt, så att det ska bli så bra som möjligt.

Idrottsrörelsens gemensamma beslutade strategi innehåller ambitioner om en idrott för alla, och det ställer sig regeringen givetvis bakom. Vi vill vara ledande i det arbetet. Det ska vara möjligt att fler och i förlängningen alla ska kunna engagera sig i en förening oavsett adress eller familjens ekonomiska förutsättningar. Genom Idrottsklivet kan vi utmana idrottens traditionella normer och strukturer och rikta resurserna dit där de behövs som mest.

Jag är stolt över att ingå i en regering där vi ser helheten och förstår att hela plånboken påverkar hur familjerna kan prioritera också barnens idrottande. Det känns tryggt att vi har en idrottsminister som utöver sitt politiska engagemang också personligen förstår vikten av idrottande och prioriterar det i sin gärning.

Fru talman! Kultur kan vara en källa till glädje, mening och en känsla av tillhörighet och ett sätt att länka samman generationer, att uttrycka sig eller att uppnå olika sinnesstämningar.

I går hade jag möjligheten att lyssna till kulturministerns inledningstal på det kulturpolitiska konventet Folk och Kultur som äger rum i Eskilstuna i helgen. Där lyfte ministern särskilt upp kulturkanon som ett sätt att bilda och bjuda in fler till kulturgemenskapen. Statsrådet lyfte också upp en rad andra saker, till exempel möjligheter och utmaningar som kulturen står inför men också kan bidra med.

Jag undrar därför om kulturministern kan utveckla resonemanget kring varför hon väljer att prioritera och lyfta fram kulturkanon som en viktig satsning inom kultur och bildning för Sverige i närtid.

Herr talman! Jag blir förskräckt när jag hör den här typen av retorik. Som om skattesänkningar var något slags lyxprodukt! Det handlar inte om det. En skattesänkning rör oss alla. Den rör alla som arbetar. Om man så är undersköterska eller jobbar på förskola gynnar en skattesänkning var och en som gör sitt för att bidra. Den gynnar människors möjlighet att rå över sitt eget liv.

Jag tolkar det verkligen som att interpellanten underskattar skattesänkningarnas effekt. Det är klart att alla pengar man sparar inte går direkt till kultur, men de möjliggör. För den som vill ge sina barn mer fritidsaktiviteter möjliggör de detta. Det kanske inte handlar om jättestora pengar, men de pengarna kan vara skillnaden mellan om man kan göra det eller inte. Självklart är det också så att familjer som får behålla mer i plånboken - som har råd att tanka sin bil - kan lägga mer pengar på fritidsaktiviteter.

Jag tror att vi alla hade önskat att fritidskortet var på plats. Jag tolkar de socialdemokratiska debattörerna som att de ändå är positiva till detta. Det spelar faktiskt ingen roll vilket parti som lade fram förslaget - en klok politik som ger effekt bör man anamma.

Utredning pågår, och det beror på att vi vill säkerställa att pengarna i fritidskortet faktiskt går precis dit de ska, det vill säga till de barn och unga som i dag står längst ifrån fritidsaktiviteter. Vi kan inte köra ut ett system som inte är helt färdigt, utan det måste vara vattentätt och färdigt när det lanseras. Vi ser fram emot att det kommer alldeles strax.

Jag är verkligen stolt över den politik som regeringen för på kulturområdet. Jag förstår att det är svårt för er i Socialdemokraterna att erkänna det, men jag tror att också ni långt där inne inser att politik och ekonomi hänger ihop - och att det ger en positiv effekt även på kulturen.

Herr talman! Ja, det är stor skillnad mellan en S-ledd regering och en moderatledd. Vi tittar på helheten. Vi ser familjerna, och vi ser hela ekonomin. Det är det som gör skillnad och avgör om man kan prioritera en fritidsaktivitet, som ofta ligger längre ned. Den ligger längre ned i förhållande till allt annat, som boende och att kunna röra sig fram och tillbaka till jobbet och köra sin bil.

Interpellanten kommer från Stockholm, om jag inte är felinformerad, och där har man precis höjt skatten. Det är motsatsen till vad en moderat politiker eller en moderat ledning skulle göra. För oss är det viktigare att familjerna själva får råda över sin ekonomi - att de får mer makt att välja vad de vill göra och vad de har möjlighet att göra utifrån sina ekonomiska förutsättningar.

Regeringens skattesänkningar ger precis de här förutsättningarna - mer frihet för familjerna att själva avgöra vad de vill göra och vad de vill prioritera.

Jag instämmer i den beskrivning som interpellanten redogjorde för, nämligen att det är stor skillnad mellan dem som har möjlighet att komma till fritidsaktiviteter i dag och dem som står långt ifrån. Vi ser samma sak. Vi ser att det finns grupper som har högre trösklar och som har svårare att komma till fritidsaktiviteter av olika anledningar - ekonomiska och kulturella. Det är därför som denna satsning är så bra. Vi ser problematiken med vidöppna ögon och vill hjälpa. Vi vill göra skillnad för dem som är längst ifrån.

Förutom 10 miljarder kronor i generella statsbidrag, som kommunerna själva har möjlighet att stärka olika satsningar med, gör vi också en satsning på fritidskortet. Och jag kan inte nog understryka hur viktigt och speciellt det är. Jag har ägnat lite tid åt att se om det har funnits liknande satsningar tidigare, till exempel när den socialdemokratiska regeringen satt vid rodret. Men jag kan inte hitta någonting som riktar in sig på den grupp som står allra längst ifrån.

Med satsningen på fritidskortet får fler barn och unga möjlighet att idrotta. Fler barn och unga kommer att ha möjlighet att ägna sig åt en kulturaktivitet - kanske lära sig att spela ett instrument - men också ägna sig åt friluftsliv. Det är så fantastiskt och unikt med den tradition som vi har med det svenska friluftslivet. Det vill den här regeringen att fler barn och unga ska ha möjlighet att uppleva.

Interpellanten skriver i sin interpellation att regeringens politik med sänkt skatt, mer frihet och ett fritidskort skulle vara ett svek och öka klyftorna. Men där ser vi nog helt olika på vad politik gör för skillnad. Jag ser inte detta som en färdig lösning där allt är klart utan som ett första steg för att rädda dem som är längst bort.

Herr talman! Jag vill återigen understryka att jag delar interpellantens engagemang och ser glöden i honom. Det är härligt att diskutera dessa frågor, men det blir ju väldigt tydligt vad som är skillnaden mellan våra olika regeringar och vad vi anser gör mest skillnad.

Det är heltäckande politik mot korta insatser. Vi backar upp och ser helheten, hur familjerna har det och hur samhället ser ut i dag. Vi är verklighetsförankrade när det gäller de problem som finns. Motsatsen är kortsiktigare satsningar som inte tar hänsyn till den heltäckande politiken.

Jag vill återigen lyfta fram de generella bidragen och förlängningen av det statliga utvecklingsbidraget för att nå de grupper som står längst ifrån. Jag vill också lyfta fram fritidskortet, som vår kulturminister har redogjort för. Det är en fantastisk och unik satsning på kulturen och på fritidsaktiviteter för alla våra barn och unga. Kanske har vi möjlighet att göra en helomvändning och nå dem som aldrig någonsin tidigare har kunnat hitta hit.

Interpellanten talade om det värsta en minister kan göra. Jag vill vända på det och säga att det viktigaste som vår kulturminister kan göra nu är att se till helheten och se till det som gör skillnad.

Herr talman! Det är stor skillnad mellan en S-regering och den nu sittande moderatledda regeringen. Den viktigaste skillnaden är att den här regeringen ser helheten och har en heltäckande politik. Vi tror nämligen att ekonomin hänger ihop. Familjer som belastas av hög skatt och där mamma och pappa får betala orimligt höga bensinpriser har svårare att köra sina barn till fritidsaktiviteter. Det är också svårare att prioritera att betala för en fritidsaktivitet när skatten är hög. Därför sänker vi skatten för låg- och medelinkomsttagare och ger också generella statsbidrag till kommunerna.

Jag tycker att det är positivt att vara med i debatten i dag och lyssna till Socialdemokraterna, som delar regeringens engagemang för kultur och vill bidra till en diskussion kring långsiktigt hållbar politik inom detta område. Men när det gäller den kommunala kulturskolan måste jag ändå ta tillfället i akt att förtydliga några saker.

Det är viktigt att understryka att den kommunala kulturskolan är just kommunal. Det statliga stödet finns mycket riktigt, men i huvudsak för att stödja särskilda insatser och inte för att finansiera den löpande verksamheten.

Kommunerna lägger omkring 2,8 miljarder kronor på kulturskoleverksamheten. Man kan diskutera om det är tillräckligt mycket. Men om man tycker att det inte är det har kommunerna möjlighet att förändra och stärka upp. De kan till exempel nyttja det av den här regeringen givna ökade generella statsbidraget på cirka 10 miljarder kronor.

Regeringen föreslår också i budgetpropositionen för 2024 en förlängning av det statliga utvecklingsbidraget till den kommunala kulturskolan. Man får alltså behålla sina 100 miljoner under perioden 2024-2026. Detta innebär samma nivå som före pandemin.

Vid en jämförelse av hur kommunerna vill prioritera och satsa ser man att det är lite olika. Man ser att det låg kvar på ungefär samma nivå mellan 2018 och 2022. Några har ökat, och några har minskat.

Den moderatledda regeringen har alltså en heltäckande politik. Vi gör betydande satsningar där vi tror att det gör störst skillnad. Vi erkänner till exempel att det finns en grupp som står längre ifrån, och därför vill vi stärka satsningen på att nå den gruppen. Vi vill att fler ska kunna komma till.

Jag delar interpellantens engagemang för kulturen och kan konstatera att den förändring av politiken som görs just nu när det gäller trygghet, sänkt skatt och frihet för kommunerna bidrar till en långsiktig positiv effekt på samhällets alla delar, också kulturen - precis som kulturminister Parisa Liljestrand har redogjort för här i tidigare inlägg.

Herr talman! De nationella minoritetsspråken och deras kultur måste bevaras, utvecklas och leva vidare. Språkcentrumen, som vi lyfter fram i denna debatt, har spelat en stor och viktig roll och har framgångsrikt bidragit till just detta. Regeringen lyfter i många olika sammanhang bevarandet av våra minoritetsspråk och deras kultur och understryker deras betydelse. Det är tydligt att regeringen prioriterar det man pratar om och även hur man prioriterar medel. Jag uppfattar att också Socialdemokraterna ser positivt på det regeringen har gjort hittills, till exempel extrasatsningen på Samling för judiskt liv. Det är en långsiktig och riktig satsning, som Socialdemokraterna säger sig vilja se mer av.

Statsrådet har på ett föredömligt sätt redogjort för varför regeringen inte kommer att kunna föregripa budgetprocessen. Hon har också redogjort för hur viktig frågan är för regeringen, och jag delar uppfattningen att det är angeläget att vi fortsätter att arbeta för att bevara och stärka minoritetsspråken i de politiska målen. Jag är också stolt över att man redan nu har tagit tydlig ställning för att stärka och stötta upp våra minoriteter när det gäller både kulturarv och språk.

Herr talman! Vi lever i en helt unik tid. Den tekniska utvecklingen går oerhört snabbt, och just nu växer den första skärmgenerationen upp, den generation som alltid har haft tillgång till datorer, skärmar och smarta telefoner. Tekniken har gett denna generation möjligheter och fördelar som ingen annan generation före har haft, men parallellt uppstår nya problem och nya utmaningar.

Ett mer stillasittande digitalt liv påverkar vår fysiska och vår psykiska hälsa. Det förändrar vårt sätt att se på oss själva och förändrar och påverkar våra förväntningar och vårt sätt att arbeta och kommunicera med varandra. Men oavsett hur digitala vi blir är vi fortfarande fysiska varelser som även fortsatt behöver använda och utmana våra kroppar. Vi behöver se solens ljus, och vi mår bra av att uppleva fysiska platser med alla våra sinnen.

Att hitta en balans mellan skärmtid, fysisk aktivitet och riktiga interaktioner är vårt individuella ansvar. Men självklart bör politiken med information och satsningar hjälpa oss att landa rätt i denna balans. Det är därför oerhört glädjande att regeringen trots tuffa och helt unika tider väljer att prioritera barn och unga i särskilt utsatta områden och deras möjlighet till ökad fysisk aktivitet. Det visar att barns och ungas hälsa är en prioriterad fråga för regeringen och att man ser att det finns grupper inom gruppen där en del står längre från att ta del av en meningsfull fritid och aktivitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Herr talman! Under pandemin blev vi mer medvetna om hur sårbart samhället är. Vi har lärt oss att vi inte längre kan ta saker och ting för givet. Att träffas, att umgås fysiskt med varandra och att resa kan vara omöjligt i en del kriser.

Isoleringen var främst negativ, men den bidrog till att vi sökte oss mer till naturen i en längtan efter stimulans och miljöombyte. Det fick den i grunden positiva effekten att vi återupptäckte naturupplevelsen. Aldrig tidigare har så många klättrat upp för Kebnekaise, vandrat längs den fantastiska Kungsleden eller skaffat sällskapsdjur. Pandemin innebar helt enkelt återupptäckten av hemester med friluftsliv och äventyr i den svenska naturen i fokus.

Även efter pandemin vill vi alltmer vara ute i naturen, och fler vill stanna hemma i Sverige på den efterlängtade semestern. Friluftsliv i form av fysisk aktivitet utomhus har positiva hälsoeffekter på både kropp och själ. Men också mer stillsamma, enskilda möten med naturen ger möjlighet till avkoppling, rekreation och återhämtning. Att vara ute i naturen kan bidra till minskad stress, stärkt kognitiv förmåga och förbättrad psykisk hälsa. Det stärker oss och ger oss mer kunskap och förmåga att vistas i skog, mark och fjäll, vilket bidrar till ett mer självständigt liv.

Även om fler är ute i skog och mark och har insett och upplevt fördelarna med att vistas ute i det fria kvarstår en del utmaningar. Det finns fortfarande många människor som inte har en relation till skog och hav. Alla känner inte till att allemansrätten innebär både rättigheter och skyldigheter, och det finns barn och unga som inte får uppleva friluftsliv under sin uppväxt.

Just för att friluftsliv är så viktigt, inte minst för barn och unga som behöver få möjlighet att lära sig att vistas i naturen med allt vad det innebär, har jag tagit initiativ till ett friluftspolitiskt nätverk i Sveriges riksdag där politiken och relevanta organisationer kan träffas regelbundet. Målet är att vi tillsammans ska formulera politiska förslag som bidrar till att fler hittar till ett aktivt och rikt friluftsliv.

Herr talman! Jag ska också ta upp värdet av svensk parasport. Jag tycker att idrott för personer med funktionsnedsättning kan sammanfattas i Nelson Mandela-citatet som ligger till grund för målen och arbetet i Agenda 2030: Idrott kan förändra världen. Värdet av parasporten i samhället är enormt. Barn, unga och vuxna med funktionsnedsättning som deltar i organiserad idrott uppger att de har bättre självkänsla, fler kamrater, bättre självförtroende, högre livskvalitet och större självständighet än de som inte deltar i organiserad idrott.

För att skapa goda förutsättningar för idrott behövs löpande insatser på flera områden och nivåer. För många människor med funktionsnedsättning är en hälsosam livsstil svår att uppnå på egen hand då de kan vara beroende av andra i sin närhet eller särskilda hjälpmedel. Kanske känner de inte ens till vilka möjligheter som finns i närområdet. Här måste vi fortsätta att skapa förutsättningar.

Herr talman! Idrottande handlar om att stärka individers identitet, självförtroende och förmåga att bygga en hälsosam kondition och livsstil. Även om resan ofta är viktigare än målet blir jag oerhört stolt när vi når idrottsliga framgångar, och jag tror att ni känner likadant. Förebilder inom idrotten inspirerar oss alla. Ta paralandslagets medaljskörd i längdskidor i Norge i helgen, vilken glädje! De inspirerar och engagerar ett helt land. Jag är därför stolt, nöjd och glad över att jag tillsammans med många av er har initierat ett nätverk för just parasporten så att vi under hela mandatperioden och längre kan arbeta med viktiga hälsofrågor och funktionshinder inom idrotten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Det är bevisat att regelbunden fysisk aktivitet leder till ökad självkänsla, allmänt välbefinnande, ökad stresshanterings- och koncentrationsförmåga och förbättrat minne. Fysisk aktivitet kan även fungera som en motvikt mot depression, aggression och ilska. Det minskar även dödligheten i hjärt- och kärlsjukdomar. Ökad fysisk aktivitet, särskilt i tidig ålder, ses därför som en potential för ökat välmående under hela livet.

I regeringens budget står idrott och fritidsaktiviteter i särskilt fokus. Vi tror inte att det är hela lösningen på den polarisering som råder när det gäller barns och ungas fritidsaktiviteter och möjlighet till idrott. Men vi ser verkligheten och menar att de pengar som nu går till att möta detta stora behov är ett steg i rätt riktning.

(Applåder)

I detta anförande instämde Magnus Resare (M).

Fru talman! Vi känner alla till statsministerns intresse för sport och hälsa. Fotboll har visst också en särskild plats i statsministerns hjärta, liksom i många av oss svenskars liv. Det är glädje och gemenskap i hela kedjan från knatteträning till känslan av en fullsatt stadion på en hög elitfinalmatch. Det är fantastiskt och obeskrivligt.

Men tyvärr har vi i närtid även sett ganska många exempel på våld och otrygghet i samband med den här typen av sammankomster. Jag undrar: Hur kan regeringen arbeta för att mota denna tråkiga utveckling, så att vi även i framtiden ska kunna ta med hela familjen till den här typen av idrottsevenemang?

Herr talman! Det låter betryggande. De kulturella och kreativa näringarna är dock fortsatt enormt viktiga för Sverige - både inom Sveriges murar och, såklart, för vår export. I en global ekonomi där många nationer just nu tar till sig AI som ett verktyg för att förfina och utveckla sina metoder undrar jag: Vad gör kulturministern för att AI:s inverkan ska ha en positiv effekt på de kreativa näringarna också inom Sverige så att vi fortsatt kan vara en världsledande nation inom musik och till exempel dataspel?

Herr talman! I regeringsförklaringen valde statsministern att lyfta fram att Sveriges position som ledande forskningsnation fortsatt ska värnas och att regeringen kommer att tillsätta en AI-kommission som kommer att få i uppdrag att ge vägledning för att både ta vara på möjligheterna och hantera riskerna inom området.

Artificiell intelligens, AI, skapar en hel del positiva möjligheter också inom områden som kultur.

Samtidigt väcker den snabba utvecklingen en hel del frågor och även oro. Oron inom kulturområdet kan till exempel handla om möjligheten till upphovsrätt och arbete - kommer den att finnas kvar i framtiden? Det är inte så konstigt att man känner så eftersom generativ AI exempelvis kan användas till att skapa musik helt från grunden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Min fråga är därför riktad till kulturministern och lyder som följer: Vad gör kulturministern med anledning av de frågor som väcks gällande AI inom kulturen?

Herr talman! Det är fantastiskt att leva i Sverige där vi har möjlighet till utbildning och bildning. Vi kan lära oss livet igenom. Vi vet att vi aldrig blir fullärda, och vi uppmanas att mötas för att lära tillsammans. Folkbildningen bidrar till detta och till att människor ses, träffas, bildas och utbildas.

Detta är viktigt för oss var och en men är kanske särskilt viktigt för dem som står långt ifrån arbetsmarknaden och dem som känner sig stå utanför samhället i övrigt. Folkbildningen erbjuder också möjlighet att ta del av kulturverksamhet över hela landet. Det spelar stor roll för vår sammanhållning.

Staten har fördelat stöd till folkbildningen sedan den parallella framväxten med folkrörelserna på 1800-talet och framåt. Satsningen har haft som syfte att stärka demokratin, mångfalden och engagemanget i samhället men också minska utbildningsklyftorna. Det är uttalat att deltagarna ska söka och bygga sin egen kunskap genom dialog, interaktion och reflektion med andra.

Herr talman! Folkbildningen ska vara fri och frivillig. Den ska vara fri i bemärkelsen att människor själva väljer om och när de vill utbilda och bilda sig men också hur studierna ska gå till. Att tänka fritt och uttrycka sig fritt är något som ska vara självklart. Något som vi trycker på är och ska vara självklart här är absolut inte självklart på andra platser runt om på jorden.

Folkbildningen i Sverige har medverkat till att fler har kunnat lära sig nytt eller fördjupa sina kunskaper. Det har på många håll skapats en mötesplats och ett nav för erfarenhetsutbyte. Det gäller särskilt nu när det pågår ett krig i ett land nära oss. Då har folkbildningen spelat en stor roll. Människor har kunnat komma hit och har kunnat lära sig svenska via de mötesplatser som folkbildningen erbjuder.

I Sverige har vi 155 folkhögskolor och tio studieförbund. Ungefär 1 miljon människor deltar i de olika aktiviteter som folkbildningen erbjuder. Det handlar alltså om många människor, men det handlar också om mycket pengar. År 2021 uppgick statens anslag till folkbildningen till närmare 4,6 miljarder kronor. Då har man fördelat 1,8 miljarder kronor bara till studieförbunden. Summan motsvarar omkring 10 procent av statens hela kulturbudget.

Precis som för alla områden som vi finansierar tillsammans med skattemedel är det viktigt att beslutsfattare tar sig tid att följa upp och utvärdera det hela. Jag tycker inte att så har skett under de senaste åren, herr talman. Vi har inte tagit oss den tid och kraft som krävs för att kolla upp om verksamheten är effektiv och bra. Är den kvalitativ? Når vi målen?

Detta är bakgrunden till att Tidöpartierna tidigt kom överens om att det behöver göras en översyn av Folkbildningsrådets system för stöd till folkbildningsväsendet. Vi kom fram till att det troligtvis behöver reformeras.

Den skrivelse som i dag ligger på bordet handlar just om Riksrevisionens rapport om statsbidraget till studieförbunden. Man har granskat kontrollen, uppföljningen och styrningen av statsbidragen till studieförbunden och landat i att statsbidragen behöver stärkas men att det finns betydande utmaningar i den nuvarande förvaltningsmodellen som bygger på att aktörerna granskar sig själva.

Det pågår också en statlig utredning, som jag vill nämna i detta sammanhang. I den ska bland annat nuvarande förvaltningsmodell granskas. Utredningen ska redovisas den 19 februari 2024. Riksrevisionen bedömer att utredningens inriktning och bredd är nödvändig men anser också att det redan nu behövs åtgärder för att stärka kontrollen. Bland annat rekommenderar Riksrevisionen regeringen att se till att Folkbildningsrådets myndighetsroll i kontrollen och uppföljningen av statsbidragen klargörs och förstärks.

Utskottet föreslår att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna, och jag yrkar bifall till utslagets förslag samt avslag på samtliga motioner som menar något annat.

(Applåder)