Yasmine Eriksson

Herr talman! Tack, Lotta Johnsson Fornarve, för många frågor! Jag hann nog inte anteckna alla.

Det är vi i Sveriges riksdag som, tillsammans med regeringen och på regeringens förslag, beslutar vad vi ska lägga biståndsmedel på. Varje enskilt land väljer vilka insatser man vill göra. Nu är vi i en situation där vi har extremt många flyktingar från ett visst land, och dem behöver vi prioritera. Det har inte varit stabilt i Ukraina på flera år. Rysslands invasionskrig har pågått längre än vi trodde och hoppades. Av den anledningen är det viktigt att vi kan använda våra medel för att hjälpa behövande och flyktingar i vårt eget land.

Det som ledamoten tar upp om regler och skyldigheter handlar just om mål. Vi har godkänt dessa mål tillsammans med många andra länder, men vi är få som uppnår dem.

Herr talman! Världen hänger ihop. Vad som sker i länder långt ifrån Sveriges gränser kan ha stor påverkan på oss på lång sikt. Det hade varit önskvärt om resten av världen var lite mer som Sverige: en demokrati med låg korruption, näst intill gratis sjukvård, föräldraledighet, flera veckors semester, jämlikhet, gratis skolgång och till och med gratis högre utbildning. Många längtar efter det vi har uppnått. Men många vill samtidigt det motsatta, att vi ska bli lite mer som de - att mutor ska vara norm, att sharialagar ska råda och att kvinnor ska underkasta sig mannen.

Vad gör vi då för att världen ska bli lite mer lik Sverige? Jo, vi använder handel, diplomati och bistånd som kraftfulla verktyg.

Herr talman! Biståndet är faktiskt ett av våra viktigaste utrikespolitiska verktyg. Det kan fultolkas, men det är ett vinn-vinn-koncept. När vi ger bistånd investerar vi inte bara i andra länder - vi skapar också en stabilare omvärld, vilket även gynnar oss här hemma i Sverige.

Det uppstår dock ett dilemma när vår egen befolkning, våra medborgare, de som vi i första hand har ansvar för, inte får den hjälp de behöver - när hemlösa inte får tak över huvudet, dödssjuka inte får behandling i tid, psykiatrin inte räcker till och skjutningar och sprängningar har blivit vardag. Då är det många som ifrågasätter om vi verkligen ska ösa miljarder över andra länders medborgare. Och jag har förståelse för att man ifrågasätter det, men man måste samtidigt förstå att världen hänger ihop och att vi påverkas av vad som sker i vår omvärld. Därför är det oerhört viktigt att vi tar ansvar för det bistånd vi faktiskt ger och att det går till insatser som ligger i Sveriges intresse. Ja, det är faktiskt vår plikt och skyldighet gentemot våra väljare, medborgare och skattebetalare.

Herr talman! För att vi ska ha ett ansvarsfullt bistånd har Sverigedemokraterna och regeringen kommit överens om åtgärder för att förbättra biståndet. Vi har frångått modellen om att biståndet ska uppgå till 1 procent av bni. Det var en symbolpolitisk modell som riskerade att fokusera på kvantitet i stället för kvalitet - ett mål med fokus på att vara bäst i klassen på papperet genom att spendera så mycket pengar som möjligt i stället för att fokusera på resultatet av biståndet. Nu har vi i stället ett maxtak för biståndet i reella tal och tydligare krav på resultat och kvalitet. Där vet vi på förhand hur mycket vi har att lägga på olika biståndsprojekt och till olika organisationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Vi har ökat det humanitära och mest akuta biståndet. Samtidigt vill vi omfördela delar av biståndet från multilaterala organisationer till förmån för civilsamhällsorganisationer som har bättre lokalförankring. Vi har valt ut några prioriterade tematiska områden för biståndet och minskat antalet landstrategier.

Vi har ett ökat fokus på resultat och effektivitet. Organisationer kan i konkurrens ansöka om att få del av svenska biståndsmedel. Detta är för att vi ska kunna ha koll och kontroll över vart pengarna går, för att säkerställa att pengarna används där de gör mest nytta och fördelas på ett ändamålsenligt sätt. Vi har samtidigt minskat antalet mål för biståndet, som tidigare var hisnande 400 till antalet.

Herr talman! Att ge bistånd till andra länder och civilsamhällen fyller många olika funktioner. Dels förbättrar det situationen för civilbefolkningen på plats i länderna, dels bidrar det till en stabilare omvärld. Men om biståndet inte har den effekten behöver vi se om omprioriteringar behöver göras. Detta jobbar regeringen och berörda myndigheter kontinuerligt med.

Herr talman! Det går nästan inte att delta i den utrikespolitiska debatten utan att tala om USA. USA har nyligen gjort ett rejält omtag om sin biståndsverksamhet och pausat alla utbetalningar i 90 dagar. Detta har skapat oro världen över, vilket är förståeligt. I stort är det också förståeligt att USA vill göra en ordentlig genomlysning och revision av de biståndsprojekt man är involverad i. Men metoden bör kritiseras. Att man som världens största biståndsgivare vill motverka korruption och icke ändamålsenliga utbetalningar är bra, inte minst när det gäller att få bort oseriösa aktörer. Men pausen riskerar tyvärr att leda till oönskat lidande för många människor som är beroende av bistånd. Varje biståndsprojekt ska nu godkännas av direktören för Office of Management and Budget. Om USA inte häver pausen vill jag ändå uppmana USA att göra denna process så snabb som möjligt, så att varje biståndsorganisation och projekt får besked så snart som möjligt. Världen behöver inte mer oro och instabilitet.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Olle Thorell för förtydligandet. I hans anförande lät det som sagt som att regeringen inte bedriver något sådant bistånd över huvud taget.

Jag har också en fråga angående PGU. Förslaget är att vi ska frångå de målen. De ingår i dag i arbetet med Agenda 2030. Arbetet med Agenda 2030 i Sverige är ett riksdagsbundet mål som ligger fast, trots att vi nu ändrar detta med PGU.

Målet för PGU beslutades 2003 och har i dag ingen formell verkan. Jag undrar därför varför Olle Thorell anser att PGU borde kvarstå. Det har inte någon reell funktion då det bland annat finns upptaget inom arbetet för Agenda 2030 och redovisas i samband med redovisningen för Agenda 2030. Att ha en dubbelmålsättning, är det inte bara dubbelbyråkrati i traditionell svensk anda? Jag förstår inte varför man vill hindra en förenkling och ett förtydligande som är i linje med verkligheten, med det år vi faktiskt är i och med status i det arbetet.

Fru talman! Jag reagerade på ett stycke i Olle Thorells anförande om att Sverige och regeringen har frångått den feministiska utrikespolitiken. Gott så! Det stämmer. Men i samma stycke anförde Olle Thorell att vi inte heller står upp för kvinnors och flickors frihet och egenmakt.

Just den biten är ett prioriterat tematiskt område i reformagendan. Det står uttryckligen att det är en av regeringens och Sveriges prioriteringar. Och vi har bistånd som går till att främja just det. Vi har bistånd som går till att hjälpa kvinnor att överleva graviditeter och förlossningar och till utbildning för flickor. Vi har bistånd som går till att öka kvinnors och flickors deltagande i den digitala miljön, bistånd som går till att motverka våld mot och förtryck av kvinnor, bistånd som går till att hjälpa kvinnor att öka deltagandet i politiken med mera.

Jag undrar om Olle Thorells mening är att vilseleda genom att påstå att regeringen och Sverigedemokraterna inte står upp för kvinnors och flickors frihet och egenmakt och inte heller har bistånd eller politik på det området. Det stämmer nämligen inte.

Fru talman! Angående vilka strategier som inte fungerade och som fungerar: Det beslutar inte vi från riksdagens sida, utan det gör Utrikesdepartementet i samråd med till exempel Sida. De tar också in information från EBA och så vidare. Det är beslut som regeringssidan fattar och inte vi.

Jag är säker på att man tar det här på allvar och vill vara transparent. Man vill att biståndet ska vara så effektivt som möjligt, vilket är anledningen till att man gör omprioriteringar.

Jag tror att även Jacob Risberg håller med om att bistånd som inte fungerar inte är bistånd som vi ska ge. Det hjälper många fler om det faktiskt är fungerande bistånd, så jag tror att vi är överens i grunden.

Att jag inte kan säga på rak arm exakt vilka projekt som har varit mindre effektiva ber jag om ursäkt för.

Fru talman! Jag kan nämna några delar där vi har gjort omprioriteringar som gör biståndet mer effektivt.

Vi minskar antalet länder som vi ger bistånd till. Det handlar om hur väl Sverige samarbetar med länderna. Behoven är, som vi alla vet, enorma. Även om vi skulle ge hela vår statsbudget i bistånd skulle det inte täcka världens behov av bistånd.

Vi prioriterar och väljer att utföra biståndet där vi ser att det ger bäst resultat. Vi tar bort strategier eller biståndsprojekt som vi ser inte ger så goda resultat för att kanalisera biståndet till andra projekt eller organisationer. Det är den ena delen.

Sedan har vi ett garantisystem där vi ger garantier för företag som vill investera i utvecklingsländer. Det är en mycket bra hävstång för att mobilisera mer kapital, och vi utökar nu hur stor summa garantiinstrumentet kan garantera till de företag och aktörer som vill göra investeringar.

Vi har också den privata sektorn. Vi vill se större inblandning av kapital mobiliserat från den privata sektorn så att det inte enbart kommer från staten. Att man har ett samarbete ökar också effektiviteten i biståndet. Från statens sida och med skattebetalarnas medel kan man gå in med en mindre summa, men totalen blir ändå större.

Fru talman! Jag märker att Olle Thorell inte förstår skillnaden mellan storlek och effektivitet.

Att ha en summa och kunna göra mer av densamma är att vara mer effektiv. Att lägga en större summa gör att du får ut mindre av den om du använder en tidigare modell som inte var effektiviserad. Det är skillnaden.

Angående Syrien bestämmer inte vi över vilka som vill bo i Syrien. Det bor väldigt många människor i Syrien i dag. Vi förbjuder inte dem att vara där. De människor som har flytt från Syrien och kommit till Sverige, och som nu är väldigt glada över hur situationen är i Syrien, ser det inte längre ut att finnas några skyddsskäl för. Det är anledningen till att vi anser att de skulle kunna flytta tillbaka.

Fru talman! Olle Thorell ställer frågor om hur Sverigedemokraterna ser på effektivitet kopplat till att vi har frångått målet om 1 procent av bni för biståndet.

När regeringen tog över och Sverigedemokraterna ingick ett samarbete med regeringspartierna tog man över under en tid då behoven i Sverige var enorma. De är fortfarande enorma efter socialdemokratiskt styre i åtta år.

Vi behöver prioritera, och vi har enorma behov i Sverige. Det vi gör är att vi lyckas sänka biståndskostnaderna och samtidigt effektivisera biståndet, vilket gör att vi får ut mer per satsad krona och kan använda pengar i Sverige för andra insatser som hjälper den svenska befolkningen. Vi använder alltså samma summa men till olika saker. Vi kan ge bistånd mer effektivt, och det är precis det vi gör.

Hade du, Olle Thorell, velat se samma metoder som ni använde när ni ingick i regeringen, eller skulle Socialdemokraterna vid ett övertagande behålla de effektivitetslösningar som vi nu har initierat? Anser inte Socialdemokraterna och Olle Thorell att effektivitetsplanerna och omstruktureringarna av dem är effektiva, eller vill man återgå till hur det var tidigare och lägga mer pengar på biståndet och ha som mål att betala ut så mycket pengar som möjligt i stället för att ha som mål att använda pengarna så effektivt och resultatinriktat som möjligt?

Fru talman! I dag, eller rättare sagt i kväll, debatterar vi statens budget för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. Riksdagen har redan beslutat att ramen för utgiftsområdet ska vara 44 ½ miljarder. Sveriges totala bistånd ska nästa år uppgå till 56 miljarder kronor. Det är ett mycket generöst bistånd.

Jag vet att miljarder är stora summor och svåra att sätta i perspektiv, men om man jämför detta med andra delar av statsbudgeten ser man att vi lägger ungefär hälften så mycket på bistånd som på rättsväsendet och fem gånger mer på bistånd än på näringslivet. Utgiftsområdet är mer än dubbelt så stort som utgiftsområdet för landsbygd. Du får själv avgöra om du anser att det är mycket eller lite, men klart är att Sverige är ett av världens mest generösa länder när det gäller internationellt bistånd.

Fru talman! Vi i Sverige har en lång tradition av att ta globalt ansvar, och vårt internationella bistånd har varit en viktig del i detta. Men världen förändras, och vårt bistånd måste förändras med den. För de flesta som är intresserade av bistånd är det ingen nyhet att Sverigedemokraterna tillsammans med regeringspartierna har tagit fram en reformagenda för biståndet, Bistånd för en ny era. Den beskriver de förändringar våra partier ser som nödvändiga. Biståndet ska bli mer effektivt. Det ska vara relevant och mer ansvarsfullt.

Fru talman! Sveriges bistånd är som sagt mycket generöst. Det är dock vår skyldighet att se till att varje krona används så effektivt som möjligt. Jag står fast vid att ett effektivt bistånd är det bistånd som på sikt inte längre behövs.

Prioriteringar är nödvändiga när resurserna är begränsade. Därför har vi tagit fram tydliga tematiska prioriteringar i reformagendan. Dessa prioriteringar ska också ses som svenska intressen. Jag vet att detta ibland kritiseras, men faktum är att allt bistånd vi ger - oavsett form - i grunden är en del av Sveriges intresse. Att främja stabilitet i vår omvärld, att minska de faktorer som försätter människor på flykt och att bidra till fred och säkerhet globalt är inte bara moraliskt rätt utan ligger också i linje med svenska intressen.

Det vi beslutar att svenskt bistånd ska gå till är Sveriges intresse oavsett regering. De prioriteringar vi nu gör för biståndet är möjliga tack vare det mandat som regeringspartierna och Sverigedemokraterna har fått tillsammans. Vi har fått väljarnas förtroende att reformera och effektivisera biståndet, och det är precis vad vi gör.

Fru talman! Det går inte att komma ifrån att biståndet är ett av våra viktigaste utrikespolitiska verktyg för att möta de komplexa utmaningar som vi och världen står inför. Ett tydligt exempel är vårt bistånd till Ukraina. Det är av stor betydelse både för Ukrainas motståndskraft och för Europas - och Sveriges - säkerhet i stort.

Sveriges stöd till Ukraina är en investering i vår gemensamma säkerhet och stabilitet. Genom humanitärt bistånd, stöd till återuppbyggnad och direkta insatser för att stärka Ukrainas institutioner och samhällsstruktur bidrar vi till att stärka Ukraina, inte bara mot Rysslands invasionskrig utan också som ett hållbart och demokratiskt land i framtiden.

Vi ger bistånd på många områden, bland annat till utbildning, hälsa och återuppbyggnad av kritisk infrastruktur. Men vi bidrar också till att biståndet används för att stärka Ukrainas motståndskraft mot korruption och för att utveckla rättssäkra institutioner, vilket är avgörande för landets långsiktiga framgång.

Ukraina är ett tydligt exempel på att bistånd kan användas både för att möta akuta kriser och för att skapa förutsättningar för en bättre framtid. Det är ett bistånd som gagnar både det ukrainska folket och Sveriges intresse av en stabil och säker omvärld.

Fru talman! Vi lever onekligen i en tid då behoven är enorma. Människor lever i förtryck och fattigdom och får sina hem förstörda på grund av klimatförändringar. Krig härjar, och människor tvingas på flykt. Därför anser jag att vi har landat i rimliga prioriteringar för biståndet. Det ska gå till att främja frihet och bekämpa förtryck. Det ska gå till humanitära insatser, klimatrelaterade insatser, fattigdomsbekämpning och hälsoinsatser samt till att stärka kvinnor och flickor. Vi ser att biståndspolitiken och migrationspolitiken många gånger går hand i hand.

Alldeles för många människor lever på flykt. Det hjälper inte att bara lindra symtomen, utan vi måste också försöka hindra att de uppstår. Vi ska hjälpa människor på flykt. Vi ska också bistå för att minska själva orsakerna till att människor försätts på flykt. Vi ska, som vi ofta uttrycker det, minska grundorsakerna till migration.

Det finns ingen universallösning, utan olika behov finns på olika platser. I vissa länder krävs stärkta inhemska institutioner, i andra behövs handel och utbildning i kampen mot fattigdom. I vissa fall behövs fredslösningar eller motståndskraft mot klimatförändringar. Oavsett orsak ska vi från Sveriges sida bidra där vi kan göra som mest nytta. Vi ska bidra på ett effektivt sätt där biståndet kan levereras transparent och säkert. Det är en solidaritetsfråga gentemot mottagarna och en legitimitetsfråga gentemot svenska skattebetalare som finansiärer. Båda har rätt att förvänta sig att medlen används på det sätt som är mest effektivt och på ett sätt som ger goda resultat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

(Applåder)

Fru ålderspresident! Vi debatterar ju skrivelsen om den nationella säkerhetsstrategin nu, och den ska sträcka sig till år 2030. Det är bara sex år framöver. Sverigedemokraterna anser inte att klimatet utgör ett existentiellt hot för mänskligheten i Sverige de kommande åren. Däremot förnekar vi inte att klimatförändringar utgör ett hot. Men vi anser inte att det bör skrivas upp här. Det är inte något existentiellt hot mot mänskligheten i Sverige under denna korta period.

Vi vill inte att klimatförändringar tar fokus från andra mer akuta hot vad gäller säkerhetsläget i Sverige. Vi har ju pågående storskalig organiserad brottslighet och antagonistiska aktörer i vår närhet som är reella krigshot mot Sverige. Det måste vi rusta oss för.

Översvämningarna i Spanien var absolut katastrofala, men det här handlar om den svenska nationella säkerhetsstrategin. Det är viktigt att inte underminera andra delar av strategin. Regeringen radar upp de åtgärder man vill se och också de mål som går att mäta. I det avseendet gör man inte det likvärdigt med de andra, och därmed bör det inte skrivas upp till så hög prioritet eller anses vara ett existentiellt hot.

Fru ålderspresident! Det är med sorg i hjärtat jag står här bara två dagar efter det att min kollega tillika försvarsutskottets vice ordförande Lars Wistedt hastigt gick bort under en pågående arbetsresa till Kanada med den svenska parlamentariska Natodelegationen. Min andra kollega som var på plats skulle egentligen ha tagit den här debatten, men av förklarliga skäl avstår han en sådan här tung dag. Så därför står i stället jag med kort varsel nu framför er för att framföra det anförande han skulle ha hållit.

Fru ålderspresident! Jag börjar med att yrka bifall till motivreservation nummer 11.

Sverigedemokraterna välkomnar att regeringen nu har tagit fram en ny nationell säkerhetsstrategi. Den senaste var från 2017, och sedan dess har det säkerhetspolitiska läget försämrats radikalt. Dock är det viktigt att komma ihåg att redan 2017 var det ett försämrat säkerhetspolitiskt läge, och vi hade upplevt att Ryssland uppträtt alltmer aggressivt. Varningarna inför nuvarande allvarliga säkerhetsläge har nämligen varit många och tydliga. Därför är det nu välkommet att regeringen är tydlig och fastslår att vi befinner oss i det allvarligaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget.

Fru ålderspresident! Varningarna har som sagt varit många, och Ryssland har åtminstone sedan 2007, alltså tio år innan den förra nationella säkerhetsstrategin lades fram, varit tydligt inne på en aggressiv väg. År 2007 höll Putin sitt ökända tal på säkerhetskonferensen i München, och samma år återupptog Ryssland sina patruller med kärnvapenbärande strategiska bombflygplan.

Det allvarligaste utifrån ett svenskt perspektiv var dock att Ryssland samma år frånträdde CFE-avtalet, det vill säga avtalet som begränsade konventionella styrkor i Europa. Detta avtal gjorde att inte någon stat kunde koncentrera stora styrkor för överraskande anfallsoperationer i Europa, alltså precis det som Ryssland 2022 genomförde mot Ukraina.

Samma år lade Försvarsberedningen fram sin skrivelse Säkerhet i samverkan där det framgick att det ryska agerandet gentemot de länder som tidigare ingick i Sovjetunionen kommer att vara ett lackmustest på vilken väg Ryssland väljer framöver.

I augusti året därpå kom Ryssland sedan att anfalla Georgien, och det lackmustest som Försvarsberedningen skrivit om visade tydligt sitt utslag. År 2013 genomförde Ryssland sedan sin övning med strategiska bombplan mot Sverige, som sannolikt syftade till att öva kärnvapenanfall mot oss. År 2014 bröt det nuvarande kriget i Ukraina ut när Ryssland ockuperade Krim och ryskstödda separatister inledde krigshandlingar i östra Ukraina. Det är det krig som i februari 2022 kom att kraftigt utvidgas när Ryssland genomförde sin storskaliga invasion av landet.

Fru ålderspresident! Varningarna fanns där tidigt, och den säkerhetspolitiska utvecklingen har varit allvarlig och är nu närmast att beteckna som katastrofal. Dock har tidigare regeringar, både borgerliga och socialdemokratiska, misslyckats med att prioritera det väpnade angreppet som dimensionerande hot.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationell säkerhets-strategi

När den förra nationella säkerhetsstrategin antogs 2017 skrev dåvarande statsminister Löfven följande: "Säkerhetsfrågorna måste nu ses ur ett betydligt bredare perspektiv än tidigare. Säkerhet för människor i Sverige handlar inte enbart om att rusta sig för att möta militära hot och väpnade angrepp - även om detta är kvar som en kärnuppgift för staten."

Självklart är det så att det finns fler säkerhetsfrågor än enbart det väpnade angreppet, men att kontinuerligt lyfta upp andra frågor och göra dem till säkerhetshot urholkar det väpnade angreppet som en dimensionerande hotbild.

Fru ålderspresident! Den nationella säkerhetsstrategi som vi behandlar i dag är betydligt tydligare, och det väpnade hotet är dimensionerande i den. Det är också tydligt att stödet till Ukraina prioriteras, inte bara för att det är moraliskt rätt och viktigt att stödja en demokrati som utsätts för folkrättsvidrig väpnad aggression utan också för att det så tydligt tjänar Sveriges intressen.

Sverigedemokraterna välkomnar också skrivningarna om att stödet till Ukraina behöver fortgå så länge det behövs. Sverige behöver vara en pålitlig part under lång tid mot rysk aggression, och är det något som ska diskuteras framöver är det att stödet till Ukraina behöver öka. Det är också glädjande att det finns stor enighet om detta i Sveriges riksdag och bland det svenska folket.

Fru ålderspresident! Regeringen är också tydlig med att säkerhetsläget kan förvärras ytterligare framöver och att konflikten i Ukraina kan spridas. Detta är ett viktigt besked, för vi får inte vara naiva vad gäller den säkerhetspolitiska utvecklingen. Tyvärr har det, trots att tecknen funnits under många år, varit naivitet som präglat säkerhetspolitiken. När vi nu blickar framåt är det viktigt att vi tar höjd för de mest sannolika men också de värsta scenarierna, och dessa inkluderar att massförstörelsevapen sätts in mot Sverige eller våra allierade. Kärnvapenhotet från Ryssland har tyvärr blivit alltmer påtagligt, och landet har fortfarande en kraftig överlägsenhet gentemot Nato avseende taktiska kärnvapen.

Fru ålderspresident! Migranter och hot om migrationsströmmar är också något som tas upp i strategin, vilket välkomnas. Vi har sett hur dessa utgör ett hot mot vårt samhälle, i synnerhet när de tillåts komma i praktiken oreglerat och från kulturer som skiljer sig mycket från den svenska. Det har lett till stor splittring och en kraftig ökning av kriminalitet och våld i vårt samhälle, och det är mycket välkommet att regeringen nu tar upp denna problematik så att vi aldrig mer hamnar i ett läge som det under migrantkrisen 2015.

Inga scenarier eller prioriteringar möts dock effektivt utan att myndigheter och ansvariga har förmåga att handla och ta initiativ även när bristfälligt beslutsunderlag föreligger. Därför är det glädjande att regeringen nu lyfter upp att förmåga att handla och fatta beslut under osäkerhet behöver finnas liksom att det är bråttom att höja förmågan på flera områden och att processer eller regelverk inte får utgöra hinder för att arbetet ska kunna ske med effektivitet och pragmatism.

Fru ålderspresident! Jag kan dock bara beklaga att regeringen tyvärr valt att skriva följande: "På längre sikt utgör klimatförändringarna ett existentiellt hot mot mänskligheten." Detta är en mycket långtgående skrivning, och någon liknande skrivning återfinns inte i Försvarsberedningens rapporter. Där lyfts klimatförändringarna också fram som ett hot men inte som ett existentiellt sådant.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationell säkerhets-strategi

Det är i sak felaktigt att så definitivt slå fast att klimatförändringarna är ett existentiellt hot mot mänskligheten. Det kan också få allvarliga konsekvenser för hur vi prioriterar det väpnade hotet som vi står inför i dag.

Miljöregler har i många fall utgjort och utgör ett hinder mot militär verksamhet. Det kan röra sig om miljökrav kopplade till övnings- och skjutfält och till etablerandet av vindkraftsparker. Skriver man in att det är ett existentiellt hot finns det risk att det väpnade hotet inte är lika prioriterat. Prioritering av miljökonsekvenser kan få direkt negativa konsekvenser inte bara för Sveriges säkerhet utan även för vår förmåga att stötta Ukraina. Exempelvis testas vapen från hela Europa som ska skickas till Ukraina i Sverige, och miljökrav kan komma att utgöra hinder för denna testverksamhet.

Fru ålderspresident! Slutligen vill jag instämma i strategins skrivningar att Sveriges nationella säkerhet är en angelägenhet för hela befolkningen. Ingen annan fråga kan vara mer angelägen än att säkra landets fortbestånd i det värsta säkerhetspolitiska läget sedan det senaste världskriget. Var och en av oss behöver fundera på vad just vi kan göra för att stärka vår säkerhet. Det kan vara allt från att frivilligt bidra till Ukrainas motståndskraft till att gå med i en frivillig försvarsorganisation och bidra till landets försvar. Oavsett vilket kan alla som lyssnar göra ett viktigt bidrag till landets försvar.

(Applåder)

(forts. § 15)

Fru talman! Riksrevisionen har gjort en rapport om uppföljning och utvärdering av samt rapportering om Sveriges internationella bistånd.

Biståndet är en central del av Sveriges utrikespolitik och vårt engagemang för global rättvisa, hållbar utveckling och mänskliga rättigheter. Målet med biståndet är att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och under förtryck. Därför är det mycket viktigt att biståndet används effektivt och att vi kan mäta och följa upp dess resultat.

Denna debatt handlar om det betänkande som utrikesutskottet tagit fram om den skrivelse som regeringen redovisat i ämnet. Den innehåller deras bedömning av de iakttagelser och rekommendationer som Riksrevisionen har angett i rapporten. Det låter kanske lite snårigt och byråkratiskt. Det är just vad det är. Sådan är också resultatredovisningen av det svenska biståndet.

Riksdagen har gång på gång i flera år påpekat att den resultatredovisning av biståndet som vi får genom budgetpropositionen inte är fullgod. Vi har återkommande efterfrågat att regeringen ska bli bättre på att rapportera om biståndets resultat och har även efterfrågat en tydligare koppling mellan mål, insatser, resultat och regeringens anslag. Därför välkomnar vi att Riksrevisionen har gjort denna granskning.

Riksrevisionens övergripande bedömning är att regeringens och Sidas uppföljning och utvärdering av biståndets resultat i vissa delar är effektivt utformad men att det utifrån regeringens rapportering till riksdagen är svårt att bedöma biståndets resultat i relation till det övergripande målet för biståndet. Det är också svårt att se i vilken utsträckning resultaten bidrar till regeringens utformning av biståndet.

Det är dock värt att notera att det svenska biståndet befinner sig i en stor förändringsprocess med utgångspunkt i förutsägbara anslag för biståndet, frånkopplat från bni, och i reformagendan för biståndet. Reformagendan trädde i kraft endast tre månader innan Riksrevisionens rapport presenterades.

I reformagendan beskrivs att svenskt bistånd ska ges med fokus på långsiktighet, transparens och effektivitet. Det står också att kvalitet och tydligare redovisning av resultaten är centralt. Detta är mycket välkommet och bra för både mottagarna och våra skattebetalare. Det är en ren legitimitetsfråga gentemot dem. Båda parter ska kunna förvänta sig att biståndet används på det sätt som mest effektivt ger goda resultat.

Fru talman! I skrivelsen till riksdagen framgår det att regeringen ska se över riktlinjerna för utformande av strategier inom svenskt utvecklingssamarbete, i syfte att utveckla mål- och resultatstyrningen. Detta menar jag är avgörande för resultatredovisningen. Utan tydliga mål kan vi nämligen inte veta när vi faktiskt har uppnått dem.

Regeringen minskar också antalet strategier för biståndet, vilket gör styrningen av biståndet tydligare. Det gör också resultatinhämtningen något mindre komplex.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sveriges interna-tionella bistånd - uppföljning, utvärde-ring och rapportering

För riksdagens och inte minst för utrikesutskottets del är det mycket positivt att regeringen har inlett ett arbete med att förenkla, förbättra och förtydliga regeringens resultatredovisning till riksdagen. Jag ser mycket fram emot en bättre resultatredovisning av biståndet framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Den 7 oktober markerade årsdagen för när Hamas begick de värsta massmorden på judar sedan Förintelsen. Demokratin Israel attackeras nu av terrororganisationerna Hamas och Hizbollah samt Iran, som vill utplåna den judiska staten Israel.

Vi ser nu också hur antisemitism och terrorromantik breder ut sig även i Sverige. Åtskilliga våldsdåd har skett mot Israel på svensk mark, och nyligen besköts ett israeliskt försvarsföretag i Göteborg.

Detta riskerar att undergräva Sveriges och Israels samarbete, vilket är allvarligt i ett säkerhetspolitiskt läge där vi behöver mer samarbete med Israel, inte minst för att stärka den svenska försvarsförmågan.

Statsministern har uttryckt att bekämpandet av antisemitism och värnandet av judiskt liv är prioriterat. Därför går min fråga till utrikesministern: Hur avser regeringen att skydda israeliska och judiska beskickningar och intressen i Sverige?