Olle Thorell (S) svarade Yasmine Eriksson i en replik om Internationellt bistånd i debatten ”Protokoll 2024/25:51 Måndagen den 16 december” den 16 dec 2024.
Yasmine ErikssonSD· i en replikOlle Thorell ställer frågor om hur Sverigedemokraterna ser på effektivitet kopplat till att vi har frångått målet om 1 procent av bni för biståndet. När regeringen tog över och Sverigedemokraterna ingick ett samarbete…Fru talman! I dag, eller rättare sagt i kväll, debatterar vi statens budget för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. Riksdagen har redan beslutat att ramen för utgiftsområdet ska vara 44 ½ miljarder. Sveriges totala bistånd ska nästa år uppgå till 56 miljarder kronor. Det är ett mycket generöst bistånd.
Jag vet att miljarder är stora summor och svåra att sätta i perspektiv, men om man jämför detta med andra delar av statsbudgeten ser man att vi lägger ungefär hälften så mycket på bistånd som på rättsväsendet och fem gånger mer på bistånd än på näringslivet. Utgiftsområdet är mer än dubbelt så stort som utgiftsområdet för landsbygd. Du får själv avgöra om du anser att det är mycket eller lite, men klart är att Sverige är ett av världens mest generösa länder när det gäller internationellt bistånd.
Fru talman! Vi i Sverige har en lång tradition av att ta globalt ansvar, och vårt internationella bistånd har varit en viktig del i detta. Men världen förändras, och vårt bistånd måste förändras med den. För de flesta som är intresserade av bistånd är det ingen nyhet att Sverigedemokraterna tillsammans med regeringspartierna har tagit fram en reformagenda för biståndet, Bistånd för en ny era. Den beskriver de förändringar våra partier ser som nödvändiga. Biståndet ska bli mer effektivt. Det ska vara relevant och mer ansvarsfullt.
Fru talman! Sveriges bistånd är som sagt mycket generöst. Det är dock vår skyldighet att se till att varje krona används så effektivt som möjligt. Jag står fast vid att ett effektivt bistånd är det bistånd som på sikt inte längre behövs.
Prioriteringar är nödvändiga när resurserna är begränsade. Därför har vi tagit fram tydliga tematiska prioriteringar i reformagendan. Dessa prioriteringar ska också ses som svenska intressen. Jag vet att detta ibland kritiseras, men faktum är att allt bistånd vi ger - oavsett form - i grunden är en del av Sveriges intresse. Att främja stabilitet i vår omvärld, att minska de faktorer som försätter människor på flykt och att bidra till fred och säkerhet globalt är inte bara moraliskt rätt utan ligger också i linje med svenska intressen.
Det vi beslutar att svenskt bistånd ska gå till är Sveriges intresse oavsett regering. De prioriteringar vi nu gör för biståndet är möjliga tack vare det mandat som regeringspartierna och Sverigedemokraterna har fått tillsammans. Vi har fått väljarnas förtroende att reformera och effektivisera biståndet, och det är precis vad vi gör.
Fru talman! Det går inte att komma ifrån att biståndet är ett av våra viktigaste utrikespolitiska verktyg för att möta de komplexa utmaningar som vi och världen står inför. Ett tydligt exempel är vårt bistånd till Ukraina. Det är av stor betydelse både för Ukrainas motståndskraft och för Europas - och Sveriges - säkerhet i stort.
Sveriges stöd till Ukraina är en investering i vår gemensamma säkerhet och stabilitet. Genom humanitärt bistånd, stöd till återuppbyggnad och direkta insatser för att stärka Ukrainas institutioner och samhällsstruktur bidrar vi till att stärka Ukraina, inte bara mot Rysslands invasionskrig utan också som ett hållbart och demokratiskt land i framtiden.
Vi ger bistånd på många områden, bland annat till utbildning, hälsa och återuppbyggnad av kritisk infrastruktur. Men vi bidrar också till att biståndet används för att stärka Ukrainas motståndskraft mot korruption och för att utveckla rättssäkra institutioner, vilket är avgörande för landets långsiktiga framgång.
Ukraina är ett tydligt exempel på att bistånd kan användas både för att möta akuta kriser och för att skapa förutsättningar för en bättre framtid. Det är ett bistånd som gagnar både det ukrainska folket och Sveriges intresse av en stabil och säker omvärld.
Fru talman! Vi lever onekligen i en tid då behoven är enorma. Människor lever i förtryck och fattigdom och får sina hem förstörda på grund av klimatförändringar. Krig härjar, och människor tvingas på flykt. Därför anser jag att vi har landat i rimliga prioriteringar för biståndet. Det ska gå till att främja frihet och bekämpa förtryck. Det ska gå till humanitära insatser, klimatrelaterade insatser, fattigdomsbekämpning och hälsoinsatser samt till att stärka kvinnor och flickor. Vi ser att biståndspolitiken och migrationspolitiken många gånger går hand i hand.
Alldeles för många människor lever på flykt. Det hjälper inte att bara lindra symtomen, utan vi måste också försöka hindra att de uppstår. Vi ska hjälpa människor på flykt. Vi ska också bistå för att minska själva orsakerna till att människor försätts på flykt. Vi ska, som vi ofta uttrycker det, minska grundorsakerna till migration.
Det finns ingen universallösning, utan olika behov finns på olika platser. I vissa länder krävs stärkta inhemska institutioner, i andra behövs handel och utbildning i kampen mot fattigdom. I vissa fall behövs fredslösningar eller motståndskraft mot klimatförändringar. Oavsett orsak ska vi från Sveriges sida bidra där vi kan göra som mest nytta. Vi ska bidra på ett effektivt sätt där biståndet kan levereras transparent och säkert. Det är en solidaritetsfråga gentemot mottagarna och en legitimitetsfråga gentemot svenska skattebetalare som finansiärer. Båda har rätt att förvänta sig att medlen används på det sätt som är mest effektivt och på ett sätt som ger goda resultat.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd
(Applåder)
Fru talman! Jag vill tacka Yasmine Eriksson för hennes inlägg och fråga lite om den falska motsättning som Sverigedemokraterna ständigt spelar upp som ursäkt för att vara mindre generösa med biståndet och skära ned det till den undre gränsen, var den nu går för Sverigedemokraterna. Är det vid 0,7, 0,5 eller 0,001? Jag skulle vilja ha svar på vad som är den undre gränsen för när Sverigedemokraterna tycker att biståndet är för stort.
Jag skulle också vilja fråga Sverigedemokraterna om den där falska motsättningen. Vad är det som säger att något blir mer effektivt för att det blir mindre? Det blir ju inte det. Det blir bara mindre. Man kan ha ett bistånd på 1,0 procent som är supereffektivt eller bistånd på 0,7 procent som är supereffektivt. Det finns ingen åsiktsskillnad här i salen mellan partierna om hur vi ser på ett effektivt bistånd. Vi vill alla ha ett effektivt bistånd. Vi vill alla att de skattekronor som surt har förvärvats och betalats in till staten ska gå till precis rätt saker.
Det är en falsk motsättning som ni spelar upp. Den ena frågan är: Var går den undre gränsen? I den andra frågan tänkte jag ge ledamoten en chans att klargöra vad som egentligen är Sverigedemokraternas linje när det gäller en av de humanitära kriserna i världen, nämligen i Syrien. Regeringen och UD säger att syrier i Sverige och alla andra också ska undvika alla resor till Syrien. Men ledamotens partiledare, Jimmie Åkesson, tycker att det här är ett utmärkt tillfälle för syrier att packa väskorna och åka hem.
Vad är det egentligen som gäller för Sverigedemokraterna och regeringen?
Fru talman! Olle Thorell ställer frågor om hur Sverigedemokraterna ser på effektivitet kopplat till att vi har frångått målet om 1 procent av bni för biståndet.
När regeringen tog över och Sverigedemokraterna ingick ett samarbete med regeringspartierna tog man över under en tid då behoven i Sverige var enorma. De är fortfarande enorma efter socialdemokratiskt styre i åtta år.
Vi behöver prioritera, och vi har enorma behov i Sverige. Det vi gör är att vi lyckas sänka biståndskostnaderna och samtidigt effektivisera biståndet, vilket gör att vi får ut mer per satsad krona och kan använda pengar i Sverige för andra insatser som hjälper den svenska befolkningen. Vi använder alltså samma summa men till olika saker. Vi kan ge bistånd mer effektivt, och det är precis det vi gör.
Hade du, Olle Thorell, velat se samma metoder som ni använde när ni ingick i regeringen, eller skulle Socialdemokraterna vid ett övertagande behålla de effektivitetslösningar som vi nu har initierat? Anser inte Socialdemokraterna och Olle Thorell att effektivitetsplanerna och omstruktureringarna av dem är effektiva, eller vill man återgå till hur det var tidigare och lägga mer pengar på biståndet och ha som mål att betala ut så mycket pengar som möjligt i stället för att ha som mål att använda pengarna så effektivt och resultatinriktat som möjligt?
Fru talman! Jag är hemskt ledsen, men jag förstod faktiskt inte ledamotens resonemang. Jag ger henne därför en chans till att svara på frågan om det finns någon motsättning mellan att något är stort och att det är effektivt? Det gör ju inte det.
Vi tycker att biståndet ska vara så effektivt som möjligt, och det tycker alla här inne. Ni målar upp en falsk motsättning mellan storlek och effektivitet. Den finns inte.
Jag räknar inte med att kunna övertyga ledamoten Eriksson, men kanske någon som lyssnar också kan genomskåda den falska motsättningen.
På den andra frågan fick jag över huvud taget inget svar. Jag förstår att det är minerad mark, men jag ställer ändå frågan, för det här är viktigt. Ska syrier i Sverige packa sina väskor och åka hem, som Jimmie Åkesson säger, eller ska syrier i Sverige undvika alla resor till Syrien, som befinner sig i ett otroligt volatilt läge, som utrikesministern, UD och regeringen i övrigt säger? Vad är det som gäller? Det är min fråga.
Fru talman! Jag märker att Olle Thorell inte förstår skillnaden mellan storlek och effektivitet.
Att ha en summa och kunna göra mer av densamma är att vara mer effektiv. Att lägga en större summa gör att du får ut mindre av den om du använder en tidigare modell som inte var effektiviserad. Det är skillnaden.
Angående Syrien bestämmer inte vi över vilka som vill bo i Syrien. Det bor väldigt många människor i Syrien i dag. Vi förbjuder inte dem att vara där. De människor som har flytt från Syrien och kommit till Sverige, och som nu är väldigt glada över hur situationen är i Syrien, ser det inte längre ut att finnas några skyddsskäl för. Det är anledningen till att vi anser att de skulle kunna flytta tillbaka.
Fru talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.
Det var flera saker som Yasmine Eriksson sa som jag faktiskt kunde hålla med om. Det handlar ju väldigt mycket om att minska orsakerna till att folk tvingas på flykt, att minska klimatutsläppen och oron i världen och att öka demokrati och mänskliga rättigheter. Där tror jag att vi är ganska mycket överens.
Jag måste ändå hålla med föregående debattör från Socialdemokraterna, för jag får inte heller riktigt ihop det här med effektiviteten.
Att man nu skär ned på biståndet vet vi alla. Ledamoten menar att man samtidigt gör det mer effektivt. Men vad exakt är det som blir mer effektivt? Vad är det som gör att vi kommer att lyfta fler personer ur fattigdom? Vad är det som gör att det kommer att förhindra fler oppositionella från att fängslas? Vad är det som gör att ni ökar andelen mänskliga rättigheter och minskar övergreppen i världen? Vad exakt är det som gör att ni kommer att få fler barn i skola? Vad exakt är det som gör att det blir fler säkra förlossningar runt om i världen? På vilket vis ökar ni med förändringen av biståndet till exempelvis sexuell och reproduktiv hälsa för kvinnor när ni samtidigt skär ned det så kraftigt?
Ni säger hela tiden att biståndet blir effektivare. Men vi har inte sett någonting som gjort att saker och ting har blivit mer effektiva och att flera personer verkligen kommer att gynnas av biståndet. Det skulle ju vara det enda sättet att kunna se om biståndet har blivit effektivare, så det skulle jag gärna vilja ha svar på.
Fru talman! Jag kan nämna några delar där vi har gjort omprioriteringar som gör biståndet mer effektivt.
Vi minskar antalet länder som vi ger bistånd till. Det handlar om hur väl Sverige samarbetar med länderna. Behoven är, som vi alla vet, enorma. Även om vi skulle ge hela vår statsbudget i bistånd skulle det inte täcka världens behov av bistånd.
Vi prioriterar och väljer att utföra biståndet där vi ser att det ger bäst resultat. Vi tar bort strategier eller biståndsprojekt som vi ser inte ger så goda resultat för att kanalisera biståndet till andra projekt eller organisationer. Det är den ena delen.
Sedan har vi ett garantisystem där vi ger garantier för företag som vill investera i utvecklingsländer. Det är en mycket bra hävstång för att mobilisera mer kapital, och vi utökar nu hur stor summa garantiinstrumentet kan garantera till de företag och aktörer som vill göra investeringar.
Vi har också den privata sektorn. Vi vill se större inblandning av kapital mobiliserat från den privata sektorn så att det inte enbart kommer från staten. Att man har ett samarbete ökar också effektiviteten i biståndet. Från statens sida och med skattebetalarnas medel kan man gå in med en mindre summa, men totalen blir ändå större.
Fru talman! Tack för svaret, Yasmine!
Jag känner inte att jag blev särskilt mycket klokare, för jag förstår fortfarande inte på vilket vis saker och ting blir mer effektiva. Det enda jag hör är att ni omlokaliserar en massa pengar. Jag hör inga direkta insatser som gör att det blir mer effektivt.
Ledamoten hävdar bland annat att genom att man tar bort en del projekt eller strategier som inte ger tillräckliga resultat blir det mer effektivt. Då skulle jag vilja veta vilka projekt eller strategier det är som man anser inte ger tillräckliga resultat och som man alltså skär bort nu.
Ledamoten lyfter också upp att man kanaliserar mer pengar genom att försöka få mer handel. Det kan finnas poänger med det, men man har justerat regleringsbrevet till Exportrådet. Man pratar väldigt mycket om att biståndet ska vara effektivt och transparent. Det var också ord som Yasmine Eriksson tog upp här. Men när det gäller effektivitet och transparens blir jag lite fundersam.
Det står i regleringsbrevet till Exportrådet att när det återrapporterar kan affärssekretess råda. Det vill säga att transparensen minskar vad gäller biståndet som går till Exportrådet.
Sedan ska man rapportera varje år vad man har använt pengarna till, men det står också att man inte behöver rapportera utifrån biståndets mål. Vi vet alltså inte huruvida man har levt upp till biståndets mål. Vi vet helt enkelt inte om de pengarna över huvud taget kommer att göra biståndet mer effektivt.
Det är ändå biståndspengar man tar och flyttar över till Exportrådet. Samtidigt ska man göra biståndet mer effektivt. Men hur kan vi veta ifall det blir mer effektivt om det inte ska rapporteras utifrån biståndets mål? Det skulle jag gärna vilja ha svar på.
Jag undrar också vilka strategier eller projekt det är som inte varit tillräckligt bra som man helt enkelt stryker.
Fru talman! Angående vilka strategier som inte fungerade och som fungerar: Det beslutar inte vi från riksdagens sida, utan det gör Utrikesdepartementet i samråd med till exempel Sida. De tar också in information från EBA och så vidare. Det är beslut som regeringssidan fattar och inte vi.
Jag är säker på att man tar det här på allvar och vill vara transparent. Man vill att biståndet ska vara så effektivt som möjligt, vilket är anledningen till att man gör omprioriteringar.
Jag tror att även Jacob Risberg håller med om att bistånd som inte fungerar inte är bistånd som vi ska ge. Det hjälper många fler om det faktiskt är fungerande bistånd, så jag tror att vi är överens i grunden.
Att jag inte kan säga på rak arm exakt vilka projekt som har varit mindre effektiva ber jag om ursäkt för.
