Gudrun Brunegård

Herr talman! Vi går nu in på själva innehållet i konstitutionsutskottets granskningsbetänkande. I det första kapitlet redovisas vissa frågor om regeringens förhållande till riksdagen. Tre av dessa ärenden handlar om regeringens information till riksdagens EU-nämnd, som flera tidigare nämnt. Enligt 10 kap. 10 § regeringsformen ska regeringen fortlöpande informera riksdagen och samråda med organ som utses av riksdagen om vad som sker inom ramen för samarbetet inom EU.

En sammantagen reflektion är att regeringen har möjlighet att informera riksdagen om arbetet i EU för att bidra till att riksdagen får ett aktivt och reellt inflytande. Det gör det möjligt att på förhand påverka de ståndpunkter som Sverige ska inta inför förhandlingarna och beslutsfattandet. Det är också viktigt att riksdagen får insyn i och inflytande över den process som leder fram till beslut som är viktiga för Sverige.

När det gäller begäran om granskning av infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlsons förmenta underlåtenhet att samråda med EU-nämnden och trafikutskottet angående strukna sträckor för stambanorna i de så kallade TEN-T-kartorna visar granskningen att kartbilagorna och vidtagna ändringar avseende sträckor och noder inte redovisats av tidigare regering heller. Man följde alltså gamla rutiner i Regeringskansliet.

Skälet ligger i det faktum att kartorna och de olika sträckor och noder som redovisas där inte är föremål för formell förhandling i EU. Det är också viktigt att komma ihåg att riksdagen beslutar om de ekonomiska ramarna för den statliga transportinfrastrukturen men att det är regeringen som beslutar om vilka infrastrukturprojekt som ska genomföras. Frågan om utbyggnad av stambanan är därigenom inte föremål för beslut av riksdagen.

De ändringar i kartorna som gjordes var en direkt följd av den avsikt som regeringen tillkännagav i budgetpropositionen om att avbryta utbyggnaden av nya stambanor för höghastighetståg. Om man inte hade ändrat i kartbilagorna skulle regeringen ha förbundit sig att trots beslutet att inte fullfölja stambanorna för höghastighetståg ändå säkerställa att de aktuella sträckorna skulle byggas ut till sådan standard till ett visst år.

I detta ärende bedömer konstitutionsutskottet att granskningen inte ger anledning till något uttalande. Vi i utskottet pekar dock på möjligheten för statsråd och EU-nämnd att under samrådet gemensamt uppmärksamma och klargöra varför delar av ett dokument som ska behandlas inte finns med i utskicket till nämnden, detta för att undvika frågor i efterhand. Detta är ett medskick från konstitutionsutskottet som "den goda revisorn", som vi har talat om några gånger.

Lite mer komplicerat är det vad gäller begäran om granskning av jämställdhets- och biträdande arbetsmarknadsminister Paulina Brandbergs samråd med riksdagen om direktivet om bättre arbetsvillkor för plattformsarbete. Det hade gjorts en beredning i arbetsmarknadsutskottet i januari 2022, det vill säga under den gamla regeringen. När EU-nämnden skulle behandla frågan om direktivet den 2 december 2022 fanns ännu inget förhandlat förslag att ta ställning till. Det gjorde att man från departementets sida avvaktade in i det sista för att kunna skicka ut ett underlag. När det dagen före EU-nämndens sammanträde ännu inte hade kommit något sådant beslutade man att skicka ut dokumentet från Coreper och regeringens ståndpunkt till EU-nämnden.

Detta medförde, som beskrivits här tidigare, begränsade möjligheter för ledamöterna i EU-nämnden att analysera underlaget och förankra en välgrundad ståndpunkt internt inom respektive parti. Men förhandlingarna i EU drog ut på tiden ytterligare några dagar, vilket föranledde nya möten via video med EU-nämnden.

Konstitutionsutskottet framhåller det informationsövertag som regeringen har och det därmed följande ansvaret att förse EU-nämnden med det underlag som krävs för att riksdagen ska få insyn i den process som leder fram till viktiga beslut för Sverige. Dialogen mellan regeringen och EU-nämnden understryks - EU-nämndens behov av information ska tillgodoses så långt som möjligt.

Herr talman! Inom detta kapitel behandlas också skolminister Lotta Edholms agerande vid riksdagens frågestund. Hon uppgav då att hon inte kunde svara på vissa frågor, eftersom det fanns en anmälan till konstitutionsutskottet. Under pågående frågestund rättade hon sig själv, och hon svarade på vissa frågor senare. Hon förklarade senare i ett svar på en skriftlig fråga: "Vid frågestunder ska svar lämnas omedelbart utan betänketid. Vid frågestunden blev jag osäker på vilka frågor jag kunde svara på med anledning av anmälan till konstitutionsutskottet. Jag har ansvar för och vill svara på riksdagens frågor om regeringens skolpolitik. Sådana frågor ska alltså riktas till mig och jag kommer att svara".

Utskottet vill därför framhålla att en anmälan till konstitutionsutskottet inte kan anses innebära att ett statsråd är förhindrad att svara på frågor om regeringens politik. Men något ytterligare uttalande av utskottet ger inte granskningen anledning till.

Herr talman! Så är det då dags för den stora debatten om konstitutionsutskottets första granskning för mandatperioden vad gäller statsrådens tjänsteutövning och regeringens handläggning. Det är speciellt av flera skäl.

Utskottet har granskat både den förra regeringen och den som tillträdde efter valet; det händer inte varje år att man har flera regeringar att granska. Valet innebar också att utskottets sammansättning förändrades. Många erfarna ledamöter lämnade utskottet i och med valet, och nya kom i stället - flera gör sin första mandatperiod i riksdagen. Detta har säkert inneburit en extra börda både för utskottskansliet och för utskottets mer erfarna ledamöter.

Det var kanske inte alltigenom självklart att den sedan några mandatperioder vunna konsensusambitionen, med gemensamma ställningstaganden över parti- och blockgränserna, skulle råda även den här gången eftersom det var så många som inte var uppfostrade i och präglade av den kulturen. Tack vare kansliets erfarna och sakliga framställningar och ett presidium med stor integritet har vi dock även denna gång kunnat leverera ett enigt granskningsbetänkande. Det är en viktig markering: Konstitutionsutskottets granskning förhåller sig till i vilken mån statsråden och regeringen har hållit sig till konstitutionen, Sveriges grundlagar och övriga regelverk och har på det hela taget kunnat lägga partipolitiska lojaliteter åt sidan.

Även jag vill uttrycka min stora tacksamhet till det synnerligen kompetenta kansliet och de goda kollegorna i utskottet för spänstiga diskussioner och gott samarbete.

Utskottet påtalar i år brister i endast 5 ärenden, vilket förmodligen också är ganska unikt - jag vill minnas att det rörde sig om 14 ärenden förra året.

Något som präglat många av ställningstagandena är konstitutionsutskottets roll som den goda revisorn, som inte i första hand avkunnar svulstiga domar utan på ett mer lågmält och återhållsamt sätt ger medskick och pekar på förbättringsområden. Detta är ett välgörande förhållningssätt, tycker jag efter 25 år som förtroendevald varav drygt 20 år på heltid och den senaste mandatperioden i riksdagen. Man kan ju lätt tröttna på att mycket annars handlar om att vinna snabba politiska poäng.

Ur det perspektivet är det ett styrkebesked att KU enhälligt har kommit fram till att lägga ett stort antal anmälningar helt åt sidan om de grundar sig i ett polemiskt och tillspetsat uttalande från något statsråd och om anmälaren önskar en bedömning av sanningshalten i uttalandet. Detta är knappast KU:s uppdrag. Därför har vi dragit upp en tydlig skiljelinje för vilka typer av uttalanden som vi bedömer vara rimliga att granska. Det gäller exempelvis uttalanden som har gjorts i direkt anslutning till riksdagens kontrollmakt, som svar på skriftliga frågor från en riksdagsledamot, i en interpellationsdebatt eller då regeringsföreträdare informerar om regeringens ställningstagande och planering. Denna sållning välkomnar Kristdemokraterna.

Urskillningen när det gäller huruvida någon ska KU-anmälas har under åren förflackats och har snarast blivit en arena för politiska utspel. Det är min och utskottets förhoppning att partierna ska ta till sig detta och i framtiden tänka sig för lite mer när det gäller om någonting specifikt kvalificerar sig för en KU-anmälan eller om det snarare lämpar sig för allmän politisk debatt.

Jag återkommer när det gäller de enskilda kapitlen.

Fru talman! I det nu aktuella betänkandet avhandlar vi minoritetsfrågor. Det handlar om judiskt liv i Sverige, romsk inkludering, samepolitik, rättigheter för nationella minoriteter och urfolk, älvdalskans ställning med mera.

Målet för politiken för nationella minoriteter är att ge de nationella minoriteterna skydd och stärka deras möjligheter till inflytande. Det handlar också om att stärka de historiska minoritetsspråken, så att de hålls levande. I Sverige räknas romer, judar, samer, sverigefinnar och tornedalingar som nationella minoriteter. De erkända minoritetsspråken är, som nämnts några gånger i debatten, finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska.

Regeringsformen understryker att det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionsnedsättning, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som rör den enskilde personen. Det framgår också att det samiska folket och etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjlighet att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas.

Mot den bakgrunden är det allvarligt att flera av de nationella minoriteterna utsätts för diskriminering i olika form. Jag har i ett tidigare anförande i dag, under rubriken Fri- och rättigheter m.m., talat om behovet av säkerhet kring synagogor och judiska institutioner på grund av de hatbrott man utsätts för.

Jag vill i detta sammanhang uppmärksamma regeringens arbete med EU:s handlingsplan mot rasism och EU:s strategi för att bekämpa antisemitism och främja judiskt liv. Självklart ska vi stödja rätten för personer från de nationella minoriteterna att leva sina liv enligt sina traditioner, bevara sina särarter, på olika sätt överföra sina kulturer till kommande generationer och bidra till att berika samhället. För det syftet är bevarandet av språket jiddisch en oumbärlig del, liksom finska är för sverigefinnar, meänkieli för tornedalingar, romani chib för romer och samiska för samer.

Språket är nära förknippat med kultur och tradition men också med känsloliv och även med andlighet. Det är därför man i kristna sammanhang är ivriga att översätta Bibeln till så många språk som möjligt. Det öppnar för en helt annan förståelse när man får något betydelsefullt presenterat på sitt eget språk, på sitt modersmål. Många som kommer från flerspråkiga miljöer vittnar om hur mycket djupare berörd man blir när man får något berättat på sitt modersmål.

Det för mig osökt över till älvdalskan. Det är ett språk som ännu inte erkänts av Sveriges riksdag och regering men som för flera år sedan klassificerades som ett språk med egen språkkod och ISO-klassificering av språkforskningsinstitutet SIL International. Även Europarådets expertkommitté har klassat älvdalska som språk, och Västerås stift har gett älvdalingarnas förening Ulum Dalska i uppdrag att översätta Barnens Bibel till älvdalska. Det blir nog kronan på verket efter de översättningar man redan gjort av böckerna om Mamma Mu och Pelle Svanslös, för att hålla språket levande och föra över det till de nya generationerna.

Ett antal ledamöter från konstitutionsutskottet besökte faktiskt Älvdalen under två intensiva dagar i början av veckan, vilket flera har varit inne på. Det var ett mycket väl planerat program där språkvetare redogjorde för språkets historiska bakgrund och hur det skiljer sig från svenska.

Sveriges representant i Europarådets expertkommitté beskrev kriterierna för att klassa något som språk och vad som ligger i de olika delarna av den europeiska språkstadgan. Expertkommittén har återkommande uttryckt att en oberoende vetenskaplig utredning borde utföras, medan de svenska regeringarna hittills hävdat att älvdalska är en dialekt. Språkforskaren framhöll att skillnaden mellan en dialekt och ett språk är ett politiskt beslut, utöver de reella språkliga och andra skillnader som finns.

I Expertkommitténs senaste rapport, som kom i år och är den åttonde i ordningen, rekommenderar man myndigheterna att i samarbete med talarna avgöra vad som krävs för att en uttrycksform ska utgöra ett separat språk. Vidare konstaterar man att talarna önskar fortsätta dialogen med statliga myndigheter avseende erkännandet av älvdalska som ett minoritetsspråk. Expertkommittén förespråkar att dialogen fortsätter mellan Isof, Institutet för språk och folkminnen, och representanter för talarna.

Talarna är många: 2 500-3 000 personer i Älvdalens socken. Och antalet ökar genom att kommunen via ett projekt stött av Allmänna arvsfonden undervisar barn i älvdalska. Man har översatt sagoböcker, producerat läromedel och spelat in filmer, en musikvideo, en musikal och otaliga sånger med text på älvdalska. Dessutom bedriver man via Facebook undervisning i älvdalska som riktar sig till folk över hela världen.

I det dagliga samspråket växer också nyord fram på älvdalska. Det görs antingen genom att man anpassar det svenska ordet efter älvdalskt uttal eller konstruerar ett helt nytt ord, till exempel mobiltelefon, wavelslaverduos - med reservation för mitt uttal -, som kan översättas med "dosa man pratar i medan man går". Man har till och med, via en anställd på Google, fått fram ett älvdalskt tangentbord för de skrivtecken som finns i älvdalskan men som inte finns i svenskan, till exempel det tonande läspljudet [ð], nasalerna och [w]-ljudet.

Man kan inte påstå annat än att älvdalskan är ett i högsta grad levande språk. Det är glädjande att höra att flera av deltagarna i resan delar den synen. Jag ser fram emot att vi utreder frågan framöver. Även om vi med detta betänkande, fru talman, formellt avslår alla motioner, inklusive dem som handlar om att erkänna älvdalskan, kommer jag att fortsätta jobba på olika sätt för att en sådan opartisk utredning som expertkommittén förespråkar verkligen ska tillsättas. Det borde vara dags att älvdalingarna får det officiella erkännande som inofficiellt har funnits sedan urminnes tider.

Älvdalskan är ett språk som är svårt att förstå även för folk i grannkommunerna Mora och Orsa, där jag själv har bott, och i stort sett omöjligt att förstå för oss sörlänningar, vilket jag fick uppleva och som ledamoten Mirja Räihä talade om tidigare. När de äldre glömt bort svenskan - det inlärda språket - är man som sörlänning beroende av tolk för att kunna tala med de gamla som återgått till att bara tala dalska. Det är ett språk som forskare anser skilde sig från den svenska huvudgrenen redan på 500-talet efter Kristus och som skiljer sig lika mycket från svenska som isländska skiljer sig från svenska när det gäller grammatik, ordförråd, språkljud och skrift.

Vi får inte låta detta levande språkliga kulturarv gå om intet! Jag yrkar bifall till förslagen i betänkandet.

Fru talman! Det betänkande som vi behandlar i dag handlar om fri- och rättigheter, och de båda föregående talarna har tagit upp många viktiga aspekter. Jag kommer att fokusera på en annan del; därmed inte sagt att jag inte stämmer in i mycket av vad ni har sagt.

Nu i dagarna firar Israel 75 år som självständig nation. Det är ett direkt resultat av det internationella samfundets svar på de fasansfulla händelser som utspelade sig under andra världskriget, när omkring sex miljoner judar mördades av andra medmänniskor. Sex miljoner! På den tiden hade väl inte Sverige många fler invånare.

Det är fullständigt ohyggligt hur det kunde ske. Men det skedde mot en fond av många hundra års antisemitism, där människor med judisk härkomst bara genom sin härkomst blev utsatta för systematiskt misstänkliggörande och trakasserier. Många svenskar är omedvetna om denna mångsekellånga strukturella antisemitism, och det är bra att man har infört olika insatser för att sprida kunskapen både bland ungdomar och vuxna om det som hände, med det uttalade syftet att det inte ska ske igen.

För mig blev det en ögonöppnare när jag i tonåren lärde känna en judisk familj i Kalmar. Frun berättade att maken, som då var i sextioårsåldern, ofta vaknade skrikande i panik av återkommande mardrömmar. Han återupplevde barndomens pogromer i Polen med våldsamma upplopp och mordbränder riktade mot judarna i den stad där han växte upp. Skräcken hos den lille gossen som tvingades fly genom lågorna levde kvar inom honom, trots att han hade levt nästan femtio år i trygghet i Sverige efter detta.

Det är bland annat detta som dagens betänkande handlar om:

att den offentliga makten utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet

att det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter - alltså att förhindra att rasism och antisemitism tar överhanden igen

att som stat erbjuda ett skydd för utsatta befolkningsgrupper och i det här fallet nationella minoriteter.

Fru talman! För någon månad sedan hölls ett seminarium här i riksdagen om antisemitiska hatbrott och säkerheten för judar. Offentliga platser som gatan, klubbar, restauranger, barer, demonstrationer och manifestationer men även skolan, hemmet, arbetsplatsen och internet - i stort sett vilken plats som helst kan bli en brottsplats för antisemitiska hatbrott. Men framför allt är judiska församlingar och institutioner måltavlor för terrorister och terrororganisationer. Sammantaget beskrivs en mycket allvarlig situation med en hotbild mot judars säkerhet och antisemitiska trakasserier i form av mobbning, hot och diskriminering.

Som framgår av betänkandet finns ett statsbidrag för "säkerhetshöjande åtgärder hos organisationer inom det civila samhället vars verksamhet påverkas av rädsla för hot, våld och trakasserier", för att citera exakt. Kristdemokraterna har aktivt bidragit till att anslaget har fått utökade medel för att skydda synagogor, judiska skolor och institutioner.

Men det räcker inte på långt när. I själva verket är det den judiska församlingen som själv finansierar merparten av säkerhetsarbetet genom medlemsavgifter. Med tanke på att vi i Sverige står upp för alla människors lika värde och rätten att inte diskrimineras på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung och så vidare borde vi kunna göra mer för att skydda de judiska församlingarna och göra synagogor till skyddsobjekt.

Fru talman! Med dessa reflektioner yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.

Fru talman! Fria och oberoende val är grunden för vårt demokratiska system. Det handlar om att partierna har likvärdiga villkor för att informera om sin politik och om att kandidaterna inte blir utsatta för trakasserier eller hot. Det gäller att väljarna har goda förutsättningar att sätta sig in i vad de olika partierna vill åstadkomma för att de ska kunna fatta välinformerade beslut om hur de ska rösta. Det gäller också att själva valprocessen är transparent, samtidigt som valhemligheten upprätthålls.

På det stora hela motsvarar det svenska valsystemet förväntningarna. Men den kritik vi fick av oberoende observatörer vid valet 2018, mot att valhemligheten riskerade att röjas genom att väljarna fick plocka valsedlar i oskyddade ställ i en lokal där fler personer cirkulerade, gav upphov till förändringar som i sin tur i själva verket skapade nya problem. Arrangemanget med att bara släppa in en person i taget skapade köer, och de valsedelsställ med insynsskyddande skärmar som sattes upp gjorde det svårt att hitta rätt valsedel. Röstningssituationen skapade därmed stress. Det kan heller inte uteslutas att köbildningen gjorde att en del väljare gav upp och lät bli att rösta. Då har det bästas mål blivit det godas fiende.

Ett annat problem, som har hängt med länge, är att personer med synnedsättning inte kan rösta utan att valhemligheten röjs. Har man en tillräckligt grav synnedsättning kan man inte hitta rätt valsedel utan hjälp av en seende människa. Man kan heller inte hitta den person som man vill kryssa för och stödja genom sitt personval. Det är nödvändigt att hitta en lösning på detta.

Även utlandsröstningen har sina utmaningar. Valmyndigheten konstaterar att ett alltför stort antal brevröster blir underkända, antingen därför att de har kommit fram för tidigt eller för sent eller därför att väljaren har gjort i ordning rösten på fel sätt. Därför ska det bli intressant att se vad Valmyndighetens förslag kommer att leda till. Detta är mycket betydelsefullt.

Valmyndigheten har ett antal förslag till förändringar för att komma till rätta med de logistikutmaningar, lokalproblem och köer som valet 2022 kännetecknades av. Detta blir någonting för regeringen att ta ställning till. Att valsystemet är fritt och rättvist är som sagt viktigt för att upprätthålla demokratin. De fyra partierna i regeringsunderlaget är överens om att det behövs en översyn av just detta.

Jag kan inte låta bli att poängtera att det, för att värna vår fria demokrati, är viktigt att vi har en respektfull ton mot varandra. Det har ledamöterna i konstitutionsutskottet, men tyvärr är det kanske inte så i den allmänna debatten. Det är inte värdig oppositionspolitik att säga att demokratin är hotad så fort man inte får sin vilja igenom. Vi måste kunna ha en bättre ton och ett bättre förhållningssätt än så för att bevara och värna vår svenska demokrati.

Herr talman! Även detta betänkande hanterar en lång rad motioner, ungefär 80 stycken, med olika inriktningar, som kommer att avslås. Därmed inte sagt att motionerna inte skulle innehålla ett antal väl grundade och motiverade förslag, som exempelvis mitt parti Kristdemokraterna mycket väl hade kunnat stå som undertecknare av - och rent av gör i vissa fall. Men i den parlamentariska världen förhandlar partierna i regeringsunderlaget fram en gemensam politik, där alla partier får gehör för stora delar av sina förslag men man finner kompromisslösningar i andra delar. I en del fall bakar man ihop ett antal förslag från partierna i regeringsunderlaget till ett gemensamt ställningstagande och avslår de enskilda förslagen. Detta sagt för att våra åhörare bättre ska förstå den lite märkliga ordningen att avslå förslag som man i själva verket står bakom.

Enligt regeringsformen, en av Sveriges grundlagar, utgår all offentlig makt från folket, som tidigare nämnts. Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.

Betänkandet inleds med en genomgång av grunderna för parlamentet, regeringen och statschefen - det vill säga kungen, kungafamiljen, Hovstaten och Slottsstaten. Det är mycket lärorikt, så jag kan rekommendera den som är intresserad att läsa det. Exempelvis finns där beskrivet vad som skulle hända om kungahuset skulle utslockna. Då väljer riksdagen en riksföreståndare som ska fullgöra statschefens uppgifter tills vidare. Även en vice riksföreståndare väljs av riksdagen. Tanken är att riksdagen på så sätt ska få rådrum att ta ställning till hur man ska göra för framtiden med statsformen.

Vi hoppas naturligtvis att något sådan aldrig ska inträffa, men det är ändå tryggt att scenariot är väl genomtänkt och att lagstiftaren har en plan som finns stadfäst och beskriven i regeringsformen, en grundlag. Av betänkandet framgår att den dåvarande departementschefen kommenterade Grundlagsberedningen, SOU 1972:15, med att "kungadömets bevarande var en given utgångspunkt vid utformningen av en ny författning om författningen skulle få önskvärt stöd i riksdagen och regeringen."

Herr talman! Ett annat avsnitt av betänkandet berör EU-samarbetet. Som kristdemokrat är jag stolt över att det var tre kristdemokrater som tog de första stegen till grundandet av det som senare blev Europeiska unionen. Och man gjorde det på välkända grundläggande principer om respekten för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekten för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Dessa värden ska vara gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämlikhet mellan kvinnor och män.

Det är bra att det finns en artikel i EU-fördraget som säger att rådet under vissa omständigheter kan slå fast att det finns en klar risk för att en medlemsstat åsidosätter de värden som jag nyss räknade upp. Där framgår också vilka mått och steg man då kan vidta.

Där finns också de fri- och rättigheter beskrivna som EU erkänner att varje människa har. Det gäller tanke-, religions-, yttrande- och mötesfrihet, rätt till ett skyddat privatliv och barns rätt till skydd och omvårdnad. Detta är mycket viktiga värden att förvalta och försvara - inte bara när det gäller oss som bor här i Sverige, utan de måste också tillämpas i våra kontakter med andra länder. Genom ett antal sanktionsförfaranden kan man verka för att säkra efterlevnaden av rättsstatsprincipen i andra länder.

Detta är som sagt ett mycket omfattande betänkande, och det går inte att täcka in allt i ett anförande som detta. Men jag vill med dessa axplock ur betänkandet yrka bifall till utskottets förslag.

Herr talman! I dag för 75 år sedan hände det omöjliga; ett land återuppstod efter det att dess invånare under närmare 2 000 år hade levt i förskingring, utspridda över hela världen. Detta skedde som världssamfundets svar på Förintelsen under andra världskriget. I dag firar Israel sin självständighetsdag, och den 14 maj firas 75-årsdagen för när den judiska staten Israel 1948 utropades av landets första premiärminister David Ben-Gurion.

Det finns i dagens betänkande, som vi nu behandlar, en lång rad kristdemokratiska motioner och motioner från andra partier om att flytta Sveriges ambassad till Jerusalem. Nu är det inte riksdagens sak att avgöra var regeringen väljer att placera sina beskickningar. Därför kommer vi att avslå motionerna, men låt mig ändå klargöra att Kristdemokraterna ser Israel som Mellanösterns enda demokrati. Det judiska folket har under alla år i diaspora betraktat Jerusalem som sin självklara huvudstad. I årtusenden har man vid påsken hälsat varandra med orden "Nästa år i Jerusalem". Där finns också landets parlament, knesset, som jag besökte tillsammans med en grupp parlamentariker så sent som i januari i år.

Kristdemokraterna anser att Sverige snarast ska erkänna Jerusalem som Israels huvudstad och efter erkännandet påbörja processen med att flytta den svenska ambassaden från Tel Aviv till Jerusalem. Detta kommer vi att fortsätta att agera för.

Herr talman! I övrigt belyser detta betänkande många viktiga perspektiv kring offentlig förvaltning. Några av dem har lyfts upp här i dag. Betänkandet är långt, och därför finns tyvärr delar som vi inte har möjlighet att lyfta fram under dagens debatt.

Jag vill här lyfta upp frågan om den demokratiska delaktigheten. Vi är ju alla måna om valhemligheten. Ingen ska behöva avslöja sina politiska åsikter - eller andra åsikter heller, för den delen - om man inte själv väljer att göra det. Men tänk på hur det såg ut i valsedelsställen i höstas! Det var många med alla sinnen i behåll som hade svårt att hitta rätt valsedel. Om du då har en synnedsättning kan det vara näst intill omöjligt att hitta rätt valsedel utan att behöva begära hjälp för att hitta och ta rätt valsedel och kryssa i din personröst för just din kandidat. Då är ju valhemligheten röjd. Detta är en utmaning som ännu inte har fått sin lösning.

Även de lokala servicekontoren avhandlas i betänkandet, som ju en tidigare talare har varit inne på. Det är en viktig likvärdighetsfråga för att offentlig service ska komma våra invånare till del, både i segregerade och i socialt utsatta förorter men även på landsbygden där avstånden är långa.

När min familj flyttade till Vimmerby, en medelstor småländsk stad, fanns där kontor för Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Skatteverket. Trettio år senare hade de alla lagts ned. Invånarna fick åka till grannstäderna i stället. Det råkar ju dessvärre finnas ett samband. De personer som är i störst behov av tjänsterna från dessa offentliga myndigheter är de som har störst svårigheter att ta sig dit. Det kan vara på grund av själva orsaken till att de söker tjänsten - sjuklighet eller arbetslöshet - och den ekonomiska utsatthet som följer av tillstånden. Därför är servicekontoren viktiga för att tillhandahålla dessa tjänster på ett likvärdigt och högkvalitativt sätt. Dessutom är de ett sätt att öka den statliga närvaron i landets kommuner. Dessvärre visar Riksrevisionens rapport att den nya organisationen med servicekontor inte fullt ut kan säkerställa likvärdig service, men den diskussionen kommer vi att ta i samband med ett annat betänkande senare i vår.

Med dessa reflektioner, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande.

Herr talman! Endometrios drabbar upp till var tionde kvinna i fertil ålder. Det betyder att en kvarts miljon kvinnor i Sverige har sjukdomen. Ett klassiskt symtom är mycket svår mensvärk, men även andra organsystem påverkas, som urinvägar och tarmar. Endometrios orsakar stort lidande, och sjukfrånvaron kostar samhället stora pengar.

Sedan fem år har Socialstyrelsen nationella riktlinjer för vård vid endometrios, efter att inte minst Kristdemokraterna drivit på. Men tillgången till vård och behandling beror ibland på var i landet man råkar bo.

Detta är ett exempel på att kvinnosjukvården behöver uppmärksammas. Ett annat exempel gäller graviditet, förlossning och eftervård, som också behöver förbättras för att kvinnor ska kunna känna sig trygga, oavsett var i landet de bor.

Vad gör regeringen för att förbättra kvinnosjukvården?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Fru talman! Ja, vi brinner verkligen av längtan allihop efter att få se hur agendan kommer att bli. Men den är nu under framarbetande, och den kommer att förankras på olika sätt.

Först ska den förhandlas fram mellan partierna i Regeringskansliet så att den verkligen uppfyller de kriterier som de fyra partierna har kommit överens om. Precis som en ledamot var inne på här tidigare är det viktigt att man bygger agendan på vetenskap, beprövad erfarenhet och den forskning som finns om biståndet så att den är fast och tryggt förankrad. Agendan ska också förankras gentemot civilsamhällets organisationer och så vidare.

Den kommer att presenteras för riksdagen i sinom tid - exakt hur, när, var och i vilken form det kommer att ske kan jag inte säga i dag, för arbetet håller på just nu. Jag är glad att ledamoten har respekt för vårt arbete när det gäller biståndsnivåer och avräkningsnivåer och var det slutligen ska hamna.

Jag hoppas att ledamoten också kommer att ha respekt för arbetet när man ska göra ett sådant här stort omtag och styra om biståndet så att det blir mer effektivt, mer fokuserat och mer koncentrerat utifrån de utvärderingar som vi har fått av det svenska biståndet hittills. Dessa har visat att biståndet under åren har flutit ut och blivit mindre fokuserat. Det har blivit fler fokusområden, fler programländer och så vidare, och vi behöver snäva in det.

Det här kräver ett grundligt arbete för att det ska bli så bra och så effektivt som möjligt.

Fru talman! Jag håller i mångt och mycket med ledamoten i det som sägs här: Det hade varit bättre om man hade kunnat undvika att göra avräkningar helt och hållet.

Men det är trots allt så att OECD-Dac har godkänt detta förfaringssätt. De godkände även den gigantiskt stora avräkning som Socialdemokraterna gjorde under pågående budgetår förra året. Därför känner vi att vi ändå har nått en stor framgång genom att lägga in detta tak, som dessutom måste aviseras redan i budgeten för kommande år. Det kan alltså inte ske sådana avräkningar under pågående budgetår. Det ger en mycket större långsiktighet och större planerbarhet.

Som jag sa tidigare tror jag att även om behoven är oändliga - det finns precis hur mycket behov som helst runt om i vår värld - är det bättre att bygga slutsumman på så definitiva siffror som möjligt än att låta det hela fladdra fram och tillbaka utifrån hur flyktingströmmarna avlöper under året.

Jag kommer att arbeta för att vi kommer att kunna återföra detta i samband med höstbudgeten.

Fru talman! Det stämmer, precis som jag sa i mitt anförande, att vi anser att enprocentsmålet är en bra hållpunkt och en regel som man bör kunna ha. Man bör också kunna fylla det på effektivast möjliga sätt.

Det är självklart att vi i regeringen kommer att arbeta för att återta det målet. Men i väntan på det kan jag avslöja att just införandet av taket för avräkningarna var vårt villkor för att vi skulle gå med på den frysta nivån som ligger 4 miljarder lägre än för förra årets biståndsram.

När vi låser taket på maximalt 8 procent får vi ut betydligt mer pengar än när den socialdemokratiska regeringen plötsligt under löpande budgetår ryckte bort medel. Det var först en högre summa, men det landade sammanlagt på 18 procent av biståndsramen.

Ledamoten frågade här hur vi ser på frågan om avräkningar. När man gör dem utifrån en beräknad andel flyktingmottagande och det sedan visar sig att det inte blir lika många flyktingar menar vi, precis som jag sa i mitt anförande, att de ska återbetalas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Däremot kan det finnas en idé att vänta till höstbudgeten då man har säkrare siffror på var det slutligen landar jämfört med om man skulle lägga tillbaka pengarna i vårbudgeten. Om det sedan kommer en oväntad flyktingström måste man rätta till det igen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Fru talman! Under närmare 40 års tid har jag haft nära kontakt med Sveriges främsta biståndsland, Tanzania. Själv har jag jobbat som sjuksköterska under fyra år på två olika sjukhus i Tanzania som byggts upp av Svensk Pingstmission. Det är samma organisation som står bakom det sjukhus i Kongo där Nobelprisbelönade doktor Denis Mukwege bedriver sitt arbete för att återupprätta kvinnor efter det sexualiserade våldet i östra Kongo. Sedan 2004 har jag besökt Tanzania i stort sett vartannat år i samband med att min man, som är läkare, varit där kortare perioder genom Rotary och Erikshjälpens läkarbank.

Genom den moderna teknologin kan vi hålla tät kontakt med våra vänner och medarbetare. Just nu håller vi på att förse sjukhuset med solceller för att komma ifrån fossilberoendet. Det sker genom pengar som samlats in av församlingar, pengar från secondhandförsäljning och Rotarys välgörenhetskonserter samt svenska biståndsmedel via Läkarmissionen. Vi kan i realtid följa hur solcellspanelerna kommer på plats, och vi känner våra medarbetare väl och vet att de inte skulle drömma om att försnilla en enda shilling.

Det är en förmån att under så lång tid ha kunnat följa ett lands utveckling. Det ger perspektiv på mycket, inte minst det utvecklingssprång som kom när man släppte loss människans entreprenörskap efter decennier av socialistiskt centralstyre. Små affärsverksamheter växte som svampar ur jorden och gav ringar på vattnet. Människor skapade sig förutsättningar att komma ur fattigdomen och kunde skapa arbetstillfällen för fler, även för personer utanför familjen.

Vi har också sett hur låg utbildningsnivå och okunskap fört med sig sjukdom och lidande som hade kunnat avhjälpas. När vi undervisade om grundläggande och förebyggande hälsovård kunde vi till exempel lära ut samplantering av proteinrika baljväxter, vilket innebar att vi kunde få stopp på den ständiga förekomsten av undernärda barn i ett i grunden bördigt område. Det var ren okunskap som låg bakom fattigdomen och undernäringen. Med hälsoundervisning kunde vi också bidra till att brunnarna skyddades från förorenat ytvatten och att det grävdes latriner. Därigenom minskade smittspridningen.

När brunnarna fick handpumpar inträffade det oväntade. Plötsligt kunde pojkar och män hämta familjens vattenbehov på sina cyklar i en vända, och flickorna fick tid att gå i skola. Dessa exempel visar att man med ganska enkla medel kan förbättra människors levnadsvillkor, minska fattigdom och förbättra folkhälsan. Kunskap är utvecklingens moder.

Vi har också sett tydliga prov på hur korruptionen förlamar det statliga systemet. På de statliga klinikerna tvingas man muta sig fram för att personalen ska uträtta sina arbetsuppgifter. Det gör att patienter är beredda att åka flera timmar extra, i flera fall förbi ett antal statliga sjukhus, till missionens sjukhus där man vet att man får ett gott bemötande, och man vet i förväg vad vården kommer att kosta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Fru talman! Med detta sagt blir ingen förvånad över den tilltro som jag har till kraften hos civilsamhällets organisationer. Det handlar om den trohet och lojalitet som finns mellan parterna i samarbetet när man bottnar i en gemensam ideologi eller en idé om vårt medmänskliga ansvar för varandra och för att använda de gemensamma, insamlade medlen så effektivt som möjligt.

Med den breda inblick jag under de här två åren som riksdagsledamot har fått i svenskt bistånd överlag vill jag understryka att samma engagemang för våra medmänniskor och samma starka drivkraft att använda varje krona effektivt kan man se över hela fältet.

Vi kristdemokrater anser att det är en god princip att anslå en förutbestämd andel, 1 procent av bni, till bistånd i en värld där behoven är oändliga. Det låsta beloppet på 56 miljarder, som ingår i fyrpartiöverenskommelsen, är ett avsteg från den principen. Men kombinerat med den kristdemokratiska innovationen med ett tak för avräkningarna ger det ändå en god grund för en långsiktig planerbarhet i biståndet. Det gör att det ligger på internationell toppnivå.

Jag vill i detta sammanhang poängtera att vi kristdemokrater anser att avräkningar som är högre än kostnaden för det beräknade antalet asylsökande under ett år är ett lån från biståndet som ska betalas tillbaka.

Fru talman! Parallellt med Tidöavtalet slöt de fyra partierna överenskommelsen Bana för biståndet. Det har samma status som Tidöavtalet. Där slås principerna fast för de kommande årens reformagenda för biståndet.

Biståndsramen sätts för tre år. På så sätt skapas större förutsägbarhet och möjlighet till uppföljning. Avräkningarna för flyktingkostnader begränsas till maximalt 8 procent av biståndsramen och ska aviseras i god tid, senast i samband med budgetpropositionen för det år som avräkningarna ska göras.

En reformagenda för biståndet tas fram med fokus på långsiktighet, transparens och effektivitet. Tematiska prioriteringar ska göras med fokus på fattigdomsbekämpning och hälsoinsatser för de allra mest utsatta, demokratibistånd till människorättsförsvarare och demokratikämpar, utökat och effektiviserat klimatbistånd och kvinnors och flickors rättigheter och möjligheter.

Andelen bistånd som kanaliseras via kärnstöd till multilaterala organisationer begränsas, och andelen bistånd som kanaliseras via civilsamhället ökar. Det multilaterala samarbetet ska fokuseras till de organisationer som arbetar med de tematiska prioriteringarna samt med humanitär flyktinghjälp och barns rättigheter.

Det ska vara större tonvikt på bilaterala och multilaterala insatser för ökad insyn och styrning över inriktning, genomförande och uppföljning. En särskild satsning görs på insatser för att skapa förutsättningar för fria val.

Skattereduktion för gåvor för juridiska personer ska utredas och införas så att incitament skapas också för företag att bidra mer till internationell hjälpverksamhet.

På detta vis har en ambitiös reformagenda inletts. Den har grundats på oberoende utvärderingar som har påvisat att svenskt bistånd under åren har blivit mindre fokuserat och därmed också mindre effektivt och svårare att utvärdera. Vi måste också med nödvändighet väga in de gigantiska behov som finns i vårt krigshärjade grannland Ukraina.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Nu håller regeringen som bäst på att ta fram underlag för arbetet. För att det ska bli bra kommer det att krävas noggrant förarbete och genomförande. Jag är stolt över att huvuddragen för reformagendan är hämtade från Kristdemokraternas biståndspolitiska program. Jag kan lova att vi kommer att vaka över att grundtankarna i denna överenskommelse också blir verklighet.

Därmed vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna.

(Applåder)

Fru talman! Voltaire har tillskrivits denna fras: Jag ogillar vad du säger, men jag är beredd att ge mitt liv för din rättighet att säga det. I själva verket var det hans biografiförfattare, Evelyn Beatrice Hall, som formulerade frasen som en sammanfattning av Voltaires uppfattning.

Vår svenska demokrati är värd att både hyllas och skyddas. Den bygger på fri åsiktsbildning. Yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen reglerar rätten och skyddet för var och en att fritt uttrycka sina tankar, åsikter och känslor. Motsvarande frihet finns att yttra sig i radio, tv eller liknande överföringar, offentliga uppspelningar ur en databas, filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar. Ett särskilt starkt skydd finns för tryckta skrifter och vissa andra medieformer. Principerna om censurförbud, etableringsfrihet, ensamansvar, meddelarskydd, en särskild brottskatalog och en särskild rättegångsordning råder inom detta område.

Det är dock straffbart med olaga hot, kränkningar, ofredande, förtal eller förolämpning. Den som gör intrång i någons privatliv genom spridning av vissa slag av bilder eller andra uppgifter kan dömas för olaga integritetsintrång enligt brottsbalken om spridningen är ämnad att medföra allvarlig skada för den som bilden eller uppgiften rör.

Likaså är det förenat med höga straffvärden att begå olaga tvång eller olaga hot med uppsåt att påverka den allmänna åsiktsbildningen eller inkräkta på handlingsfriheten inom en politisk organisation eller en yrkes- eller näringssammanslutning och därigenom sätta yttrande, församlings- eller föreningsfriheten i fara. En försvårande omständighet är om brottet begås mot en person, eller dennes närstående, som har eller har haft uppdrag som förtroendevald i stat, kommun, region, Sametinget eller Europaparlamentet. Det gäller alltså inte minst oss riksdagsledamöter.

För att skydda åsikts- och föreningsfriheten finns statsbidrag för att höja säkerheten till organisationer i civilsamhället vars verksamhet påverkas av rädsla för hot, våld och trakasserier. Ett sådant exempel är judiska synagogor.

Fru talman! Angrepp mot journalister är ett allvarligt problem. Så sent som den 9 mars beslutade regeringen om lagrådsremissen Skärpt syn på brott mot journalister och vissa andra samhällsnyttiga funktioner. Regeringen föreslår där en särskild straffskärpningsgrund för brott som har begåtts mot en person eller dennes närstående på grund av yrkesmässig nyhetsförmedling eller annan journalistik.

Polismyndigheten har ett särskilt uppdrag att förbättra arbetet för att bekämpa hatbrott och andra hot mot demokratin. Det handlar bland annat om strukturerad dialog gentemot grupper som utsätts för hatbrott och andra brott som hotar demokratin.

Brottsoffermyndigheten har tagit fram förslag på hur en informationsinsats skulle kunna utföras, exempelvis för personer som utsatts för näthat på grund av rasism, könsrelaterat hat, sexism och liknande.

För mig som är invald för Kalmar län är det särskilt intressant att läsa om Linnéuniversitetets uppdrag med arbetsnamnet Demokratijouren. Det går ut på att identifiera, utveckla och genomföra kompetens- och kapacitetsutvecklande insatser till journalister och redaktioner för att förebygga och hantera utsatthet för hot och hat. Detta genomförs av medieinstitutet Fojo som fortbildar journalister och hör till Linnéuniversitetet.

Verksamma journalister och mediechefer kan där söka råd och kunskap om hur de ska hantera hat och hot. Fojo har också en bemannad helpdesk där utsatta journalister och redaktionsledare kan söka råd och stöd. Man bedriver också en mycket uppskattad fortbildningsverksamhet för journalister, inte minst från repressiva miljöer där det kan vara förenat med livsfara att bedriva fri och oberoende journalistik. Detta är helt oumbärligt i länder där man kan klassas som terrorist bara genom att sakligt redovisa rättsövergrepp som begås av en auktoritär regim.

Detta är också en allvarlig påminnelse om hur viktigt det är att skydda och värna den yttrandefrihet och tryckfrihet som vi här i Sverige alltför ofta tar för givna.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Offentlighet, sekretess och integritet är några av de grundlagsskyddade fri- och rättigheter som vi har att hantera i konstitutionsutskottet. I dagens betänkande ligger ett antal motioner men också allmänna skrivningar som redogör för gällande rätt och pågående utredningar inom området. Jag vill särskilt lyfta fram vår rätt enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen att i skrift och i radio, tv och liknande medier uttrycka våra tankar och åsikter och lämna uppgifter.

Det finns dock begränsningar med hänsyn till skyddet för enskilds personliga och ekonomiska förhållanden. Som motvikt ligger offentlighets och sekretesslagen om rätten att ta del av allmänna handlingar. Balanspunkten ligger, som några har varit inne på tidigare under debatten, i verkandet för demokrati och värnandet om den enskildes privatliv och familjeliv.

Var och en är skyddad mot intrång i den personliga integriteten som sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av personliga förhållanden. Undantag görs bara för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle och får aldrig innebära hot mot den fria åsiktsbildningen. Begränsningar får inte införas på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan åskådning. Åsiktsregistrering är förbjuden.

För oss kristdemokrater är det därför viktigt att se över olika söktjänsters publicering av personuppgifter. Söktjänsternas publicering av personuppgifter är ett smörgåsbord för kriminella som riktar in sig på bedrägerier mot äldre och andra utsatta grupper. Uppgifter om vilka som är över 70 år och bor ensamma är bara ett knapptryck bort.

Offentlighetsprincipen, att alla ska ha rätt att ta del av allmänna handlingar som inte är sekretessbelagda, är en bärande del av den svenska demokratin. Men stor försiktighet och respekt måste också omgärda människors integritet vid hantering av personuppgifter.

Fru talman! Detta rimmar illa med den stora mängd personuppgifter som samlas in, sammanställs och publiceras i databaser hos söktjänster som Mrkoll och Ratsit. Här behöver mer göras för att begränsa olika söktjänsters publicering av personuppgifter. En sådan begränsning kan knappast utgöra ett hot mot den fria åsiktsbildningen men skyddar den enskilda människan.

Europakonventionen finns som skydd för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, och var och en har rätt att få tillgång till insamlade uppgifter som berör en själv och få dem rättade. Man har också rätten att bli glömd.

Svensk tillsynsmyndighet är Integritetsskyddsmyndigheten, som har nämnts här tidigare också.

Genom digitaliseringen har en ny marknad uppstått, där integritetskänsliga uppgifter via digitala marknadsplatser som webbplatser, sociala medieplattformar och sökmotorer har blivit internationell handelsvara. Inom det området pågår nu en utredning om en inre marknad för digitala tjänster.

Andra viktiga områden som tas upp i betänkandet är datalagring, sekretessbrytande bestämmelser mellan myndigheter inom hälso- och sjukvård och informationsutbyte mellan brottsbekämpande myndigheter, liksom en utredning om en utbetalningsmyndighet som ska förebygga, förhindra och upptäcka felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen. Det är något som det är oerhört viktigt att komma till rätta med. Det uppdraget ska slutredovisas senast den 31 december i år för att myndigheten ska kunna inleda sitt arbete under nästa år.

Betänkandet innehåller väldigt många och viktiga grundläggande delar, där balansen mellan offentlighetsprincipen och skyddet av den personliga integriteten är något som vi hela tiden måste hålla i minnet.

Jag vill med detta yrka bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Konstitutionsutskottet ansvarar bland annat för frågor som berör Sveriges grundlagar, men just i dag är vi också inne på en av kristdemokratins grundprinciper, nämligen insikten om människans ofullkomlighet. Det hör till människans natur att ibland göra fel, även om man har kunskap om det rätta. Men då har man också rätt till en andra chans så att man kan ställa det till rätta som först blev fel.

Det är just vad som hände när riksdagen i juni förra året beslutade om en ändring i regeringsformen och en redaktionell ändring i riksdagsordningen. I höstas antog sedan riksdagen slutligt de vilande lagförslagen. Det var bara det att delar av bestämmelsen flyttades till en ny paragraf, fastän den beslutade ändringen rätteligen borde ha lagts under en annan paragraf. Nu har lyckligtvis riksdagens utskott initiativrätt, och därför använder vi nu denna rätt för att justera beslutet från i höstas så att texten hamnar på rätt ställe.

Ytterligare ett utskottsinitiativ tas upp i betänkandet. Det handlar om hanteringen av A- respektive B-punkter i samband med regeringens samråd med EU-nämnden, vilket flera talare har varit inne på tidigare. Det låter ganska kryptiskt för oss som inte jobbar i EU-nämnden, men B-punkterna kräver mer eller mindre omfattande överläggningar i rådet. A-punkterna är däremot ärenden där rådet fattar beslut utan överläggning, då man konstaterat att tillräckligt många medlemsstater står bakom beslutet och inget mer behöver sägas. Förhandlingarna har avslutats och man har kommit överens i rådet.

Riksdagens arbets-former m.m.

Riksdagens parlamentariska EU-kommitté framförde i betänkande 2017/18:URF1 att samrådet om A-punkter tar för stort fokus i en fas i beslutsprocessen där möjligheten till påverkan är mycket liten och där det handlar om detaljfrågor som det aldrig varit avsikt att riksdagen skulle behöva ta ställning till. Samrådet om A-punkter är omfattande och genomförs inom väldigt snäva tidsramar, vilket medför extra belastning på både Regeringskansliet och EU-nämndens ledamöter.

Det har därför diskuterats i vad mån regeringen ändå ska ha skyldighet att samråda med riksdagen om A-punkterna. Utskottet anser att det finns skäl att följa upp kommitténs synpunkter från 2017/18 och gör i och med detta därför ett tillkännagivande till riksdagsstyrelsen om att en utredning bör se över frågan om regeringens samråd med EU-nämnden när det gäller A-punkter.

Jag yrkar med detta bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 23.)

Herr talman! I mitt andra uppdrag, vid sidan om konstitutionsutskottet, är jag ersättare i utrikesutskottet och biståndspolitisk talesperson. Därigenom har jag en både sorglig och upprörande inblick i ett antal länder där rättsstatens principer inte råder, där man inte är lika inför lagen, där vissa kan bli oskyldigt anklagade och dömda, där andra mutar sig förbi rättssystemet och kan fortsätta med brottslig verksamhet, där tjänstemän låter sig mutas för att utföra sina ordinarie arbetsuppgifter, där beslutsfattare kan sätta sig över rättsväsendet och där åklagare och domare som tagit itu med korruption själva blir anklagade och rätten förvrängs.

Vad kännetecknar då en rättsstat? Med ett cirkelresonemang kan man säga att en rättsstat är en stat där rättssäkerhet råder, där domstolarna är självständiga, där den enskilde skyddas mot övergrepp från staten, där varje enskilt fall hanteras enligt ett etablerat regelverk, utan godtycke, och där en anklagad är oskyldig till dess att motsatsen är bevisad.

Rättsstatens principer är ett av de grundläggande värdena för en demokrati och även för Europeiska unionen. Respekten för rättsstatens principer ligger dessutom till grund för de andra grundläggande värdena inom unionen, däribland frihet, demokrati, jämlikhet och respekt för mänskliga rättigheter. Varje ny medlemsstat måste acceptera och respektera dessa värden innan den blir ny medlem.

Länder som gör inskränkningar i rättsstatens principer och undergräver domstolsväsendets oberoende kan utsättas för ett så kallat artikel 7-förfarande. Man utreder då om landet har brutit mot unionens grundläggande värden - Ungern har ju nämnts några gånger här i dag. Detta kan leda till att EU-medel till landet fryses. Det kan också leda till att olika rättigheter som medlemsstaten har genom sitt EU-medlemskap, till exempel rösträtten i Europeiska unionens råd, kan fråntas medlemsstaten.

Utan denna gemensamma grund för vilka principer som präglar en rättsstat undermineras förutsättningarna för att exempelvis ömsesidigt erkänna domar mellan EU:s medlemsstater. Ur det perspektivet är Europeiska unionens utvärderingar av de olika medlemsstaternas efterlevnad av rättsstatsprincipen oumbärliga för att identifiera brister. Den rapport som vi diskuterar i dag ligger till grund för olika rekommendationer.

Granskningsrapporten är alltså av mycket stor betydelse. Den redovisar fyra olika perspektiv, eller pelare, som man säger: domstolsväsendet, regelverk för korruptionsbekämpning, mediernas mångfald och oberoende samt andra institutionella frågor som rör kontroller och motvikter. Dit hör bland annat författningsdomstolar, nationella människorättsorganisationer, ombudsmän, jämställdhetsorgan och andra oberoende myndigheter och civilsamhällesorganisationer.

EU-domstolens granskning av överträdelser fungerar som väktare över EU-fördragen, och rättsstatsprincipen är en förutsättning för att EU:s medel ska förvaltas på ett betryggande sätt.

Denna rapport innehåller specifika avsnitt, land för land. Den svenska domstolsutredning som nyligen överlämnades till riksdagen omnämns här. De förslag som ges i den utredningen gällande stärkt skydd för domstolarnas oberoende ligger väl i tiden. Kommissionen rekommenderar att europeiska normer för rättsväsendets oberoende beaktas.

Korruptionen i Sverige är bland de lägsta i EU, men kommissionen noterar med oro den infiltration av organiserad brottslighet som förekommer i offentlig förvaltning. Man har också synpunkter på karantänsregler för personer i ledande befattning i staten. Här rekommenderar kommissionen att omfattningen, effekterna och genomförandet av karantänsregler för personer i ledande befattning i staten utvärderas.

Mutbrott utomlands är ett annat problemområde där kommissionen noterar brister. Man rekommenderar att kampen mot mutor i utlandet intensifieras, bland annat genom att rättsliga definitioner ändras och genom att förbättringar sker vad gäller åtal och slutliga domar.

Däremot bedömer man att Sverige har ett starkt rättsligt ramverk för att garantera mediefrihet och mediernas mångfald. Man noterar att det inte finns någon specifik lagstiftning vad gäller ägandet av medier, men kommissionen noterar att det finns förslag till ändringar i radio- och tv-lagen.

Kommissionen noterar också den översyn som pågår av civilsamhällets organisationer och deras finansiering. Man noterar de farhågor som uttryckts om hur eventuella begränsningar skulle kunna påverka civilsamhällets engagemang och rekommenderar att finansiering och verksamhet utformas så att de inte otillbörligt påverkar engagemanget i det civila samhället. Det är en väldigt viktig punkt inte minst för mig som kristdemokrat.

Utskottet är som sagt enigt. Vi anser att kommissionens rekommendationer är angelägna. Det pågår olika utredningar för att ta fram konkreta förslag för att stärka skyddet för demokratin och rättsväsendets oberoende och för att förebygga och motverka korruption och otillbörlig påverkan.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Herr talman! Min fråga går till sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson.

Statsrådet har tidigare under frågestunden varit inne på den svåra situation som både patienter och personal har inom förlossningsvården och inom hälso- och sjukvården i allmänhet. Många enheter i vårt land brottas med svåra bemanningsproblem i hälso- och sjukvården och inte minst inom förlossningsvården. Samtidigt har ett stort antal utbildade barnmorskor valt att lämna sina arbeten på grund av den stora arbetsbelastningen.

Hur kommer regeringen att agera för att få ordning på hälso- och sjukvårdens och särskilt förlossningsvårdens bemanningsproblem?

Fru talman! Även min fråga går till statsrådet Andreas Carlson.

Av landets befolkning bor 87 procent i kommuner som har underskott på bostäder, enligt Boverket. Endast 23 procent av kommunerna har en bostadsmarknad i balans. Men många byggprojekt har skjutits på framtiden på grund av ökade kostnader, även om min egen hemkommun Vimmerby precis har börjat bygga 32 centralt belägna lägenheter.

Trots den bostadsbrist som råder är det kärva tider för husproducenterna med vikande orderingång.

Så sent som förra veckan besökte bostadsministern en av trähusindustrierna i kommunen, Boklok i Vimmerby.

Vad gör regeringen för att få fart på bostadsbyggandet och på så sätt rädda arbetstillfällen och öka tillväxten? Det har talats om ett uppdrag till länsstyrelserna. Vad innebär det?

Fru talman! 10 747 ärenden anmäldes till Justitieombudsmannen under verksamhetsåret 2021/22. Det är ärenden där enskilda personer upplevt sig felaktigt bemötta eller utsatta för felaktiga beslut. Varje ärende har naturligtvis sin egen berättelse, men ärendemängden i sig vittnar om hur vanliga samhällsmedborgare kan söka rätt och rättvisa gentemot stundom anonyma och kanske okänsliga myndighetsbeslut.

För 212:e gången behandlar nu Sveriges riksdag tjänsteberättelsen från Justitieombudsmannen. Denna institution är jämngammal med konstitutionsutskottet. Båda utgör en del av riksdagens kontrollmakt och inrättades genom 1809 års regeringsform, som flera varit inne på här tidigare.

När utskottet i förra veckan besökte JO:s kansli berättade chefs-JO om bakgrunden: det faktum att Sverige i början av 1800-talet var ett av de allra mest korrumperade länderna, där det inte var lag och rätt som styrde utan pengar och förbindelser. Den förste ombudsmannen - L.A. Mannerheim, som finns avbildad både i konstitutionsutskottets sessionssal och hos JO - reste land och rike runt. Hans granskningar av hur makt utövades gentemot medborgarna ledde till hundratals åtal mot korrupta tjänstemän inom statens förvaltningar.

I dag hör Sverige tack och lov till de minst korrumperade länderna, mycket tack vare den kontrollmakt som finns: Justitieombudsmannen som granskar myndighetsutövning inom statlig, regional och kommunal förvaltning, konstitutionsutskottet som granskar att Regeringskansliet och statsråden följer lagar och förordningar och Riksrevisionen och Justitiekanslern som bär sina respektive delar. Detta sammantaget bidrar till den allmänna tillit och tilltro till rättssäkerhet och allas likhet inför lagen som på det stora hela präglar vårt land.

I den ämbetsberättelse som dagens betänkande behandlar finns omfattande redogörelser för de i dag fyra ombudsmännens granskningar av att rättsväsendets olika delar och myndigheter som Migrationsverket, Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten, socialtjänsten, hälso- och sjukvården och skolan följer lagen, att deras beslut är sakliga och opartiska och att medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter inte kränks. Genom dessa granskningar har JO enorm betydelse för den lilla människan som upplever sig illa eller oriktigt behandlad av en myndighet. Genom ett brev eller en anmälan via e-post till JO kan en utredning inledas, och de beslut som JO fattar är vägledande för liknande situationer i hela landet.

Något som jag vill lyfta fram i det här sammanhanget är samhällets skyldighet att vara tillgängligt även för dem som inte är digitaliserade. Under pandemin uppmärksammades svårigheten på vissa håll att boka tid för provtagning eller vaccination eller att begära ut vaccinationsbevis från Ehälsomyndigheten för grupper som saknade e-legitimation, vilket utestängde stora grupper. Så ska det inte vara, och jag vill tro att JO:s kritik var en ögonöppnare för många myndigheter om nödvändigheten att vara tillgänglig för alla, oavsett så kallad digital mognad eller tillgång till erforderliga digitala redskap.

Fru talman! JO tar upp en rad frågekomplex som utifrån den enskildes perspektiv belyser olika samhällsfunktioner. Som beslutsfattare och lagstiftare har vi en skyldighet att ta del av de problem som kommer i dagen och ta fram lösningar, exempelvis när det gäller de brister som påtalas inom rättsväsendet med långa häktningstider, långa väntetider till domstolsbehandling och därefter överfulla fängelser. Det påverkar i högsta grad den enskilda person som är föremål för brottsutredning och kriminalvård - men jag vill också påminna om brottsoffrets perspektiv.

Utskottet framhåller att en grundläggande förutsättning för att JO ska kunna fullgöra sitt extraordinära tillsynsuppdrag på ett ändamålsenligt sätt är att det finns en välfungerande ordinär tillsyn och ett adekvat klagomålssystem. Som exempel kan nämnas den ordinära tillsyn som Ivo utövar över hälso- och sjukvården och den som Skolinspektionen utövar över skolan. Men motsvarande granskningsmyndighet saknas inom rättsväsendet: polis, åklagare, domstolar och kriminalvård. Där är det JO som granskar.

Inom dessa områden, liksom inom hälso- och sjukvården, har ärendemängden ökat kraftigt. Detta kommer utskottet att ha i åtanke när vi senare under våren bereder ärendet om översyn av JO-ämbetet.