Carina Ödebrink

Herr ålderspresident! För oss socialdemokrater är infrastruktur, transportsystem och klimatfrågor otroligt viktiga, och trafiksäkerhet som en del i vårt arbete i trafikutskottet handlar både om att ställa om och att skapa förutsättningar för säkra gods- och persontransporter. Därför hade vi en nationell plan som levererade resurser för att kunna möta de behov vi ser.

Men jag tror att både Thomas Morell och jag kan vara överens om att behoven är mycket större, så nu är det upp till den SD-ledda regeringen att möta de behov som finns. Givetvis måste man prioritera; så är det alltid. Men när den socialdemokratiska gruppen reser runt i landet ser vi att det finns väldigt stora behov när det gäller underhåll, investeringar och fortsatta satsningar på järnväg och trafiksäkerhet.

Hur ser Thomas Morell på klimatförändringarnas påverkan på behovet av vägunderhåll, och hur vill han lösa detta?

Herr ålderspresident! Det är naturligtvis så att man vill beskriva verkligheten så att det gynnar ens egna intressen bäst. Magnus Jacobsson gör det på sitt vis. Jag har förklarat den socialdemokratiska utgångspunkten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Trafiksäkerhet

Det finns en samsyn om att vi behöver jobba tillsammans för att lösa den här frågan. Jag ser inte att vare sig A-traktorfrågan eller våra unga skulle tjäna på att vi står här i kammaren eller i andra sammanhang och hackar på varandra om vem som sa si och vem som sa så. Det har funnits ett starkt stöd för att vi ska få behålla åldersgränsen när det gäller A-traktorer. Vi ser också att vi behöver stärka möjligheterna till och kraven på utbildning. Det tycker jag att vi ska ta fasta på, och det gäller både regeringens partier och övriga partier. Men regeringen är ytterst ansvarig för att driva den här frågan. Där ligger bollen i dag.

Herr ålderspresident! Jag tackar för frågan. Jag kan försäkra Magnus Jacobsson om att vi driver en och samma politik när det gäller frågan om A-traktorn. Jag tycker att det är viktigt att understryka att det finns en bred samsyn i hur vi ser på säkerheten och hur vi ser på A-traktorn som ett viktigt frihetsverktyg för våra unga.

Socialdemokraterna i Bryssel röstade för förslaget om att vi skulle behålla åldersgränsen 15 år. När det sedan slutröstades valde vi att rösta på helheten för att sedan ta frågan vidare i det fortsatta arbetet. Det är svaret på Magnus Jacobssons fråga.

Jag kan upprepa det jag sa tidigare i mitt anförande: Vi har haft den här frågan uppe i trafikutskottet vid flera tillfällen. Jag hade gärna sett att regeringen varit ännu tydligare och tagit den här frågan ännu mer på allvar, så att vi vid omröstningen i går hade kunnat få en annan utgång. Nu blev det inte så.

Frågan går tillbaka till Magnus Jacobsson och regeringspartierna. Nu är det upp till bevis, så att vi kan lösa det här! Jag tycker att vi kan hjälpas åt. Men det är en viktig fråga för regeringen att driva.

Herr ålderspresident! Om man ständigt pekar på Trafikverket och säger att det är en inkompetent myndighet tänker jag att Thomas Morell och regeringsunderlaget har alla möjligheter i världen att styra upp och förändra det. Det behöver göras här och nu för att klara av det som händer i dag.

Vi socialdemokrater vill också göra en översyn, men det förslaget har Sverigedemokraterna inte varit beredda att stödja. Att peka på en inkompetent myndighet kan man göra om man bara vill måla upp problemen och inte alltid är så lösningsfokuserad. Det handlar ju om att också kunna presentera lösningar och säga vad man vill framåt.

Jag tycker att det finns andra nyanser som är viktiga att ha med i det här sammanhanget. Hur har marknadiseringen påverkat hur man använder pengar och ser till att få ut så mycket som möjligt? Vid upphandlingar är det i dag få entreprenörer som lägger anbud. Det missgynnar små och medelstora aktörer.

Det finns en kompetens i organisationen som har försvunnit. Det är brist på resurser och maskiner. Det är en utveckling som har skett över tid, oavsett hur regeringarna sett ut, sedan det blev en förändring av organisationen. Jag tycker att det är viktigt att ha med.

Ett litet tips till Thomas Morell är att försöka vara mer lösningsfokuserad framöver när det gäller de här frågorna.

Herr ålderspresident! Jag känner igen Thomas Morells retorik och argumentation. Den har vi hört flera gånger i utskottet men också i den här kammaren. Jag tycker att Morell gör det lite enkelt för sig.

Det fungerar väldigt olika runt om i landet. Jag har bott vid en landsväg eller snarare motorväg i 30 år och sett att vinterväghållningen har försämrats, men att det bristande underhållet enbart beror på den förra regeringen är ett argument som rimligtvis borde ha ett bästföredatum. Nu har ju snart den SD-ledda regeringen regerat i två år. Det kanske vore på sin plats att tala om vad man vill göra i stället. Hur ser era förslag ut?

Det här handlar inte bara om Trafikverket utan faktiskt om att ingen tog initiativ och att det inte fanns någon samordning. Jag tycker alltså att Morell gör det lite enkelt för sig, men det återstår ju att se vad som händer. Det är upp till bevis för det andra regeringsunderlaget nu.

Herr ålderspresident! I betänkandet Trafiksäkerhet behandlas 120 yrkanden i motioner från allmänna motionstiden. Dessutom behandlas regeringens proposition om prövotid för körkortsbehörigheten AM, som berör A-traktorer.

Vi socialdemokrater har tre reservationer, som vi står bakom. Men jag yrkar bifall endast till reservation 10 om trafiksäkerhet vid vägarbeten och räddningsinsatser.

Trafiksäkerhet handlar om hur vi planerar, investerar i och underhåller infrastruktur och transportsystem. Att de olika transportslagen används på bästa sätt, till exempel att mer gods flyttas över från väg till järnväg för att på så sätt minska antalet lastbilar på vägarna, samt sjysta villkor för dem som jobbar i transportbranschen är också trafiksäkerhetsfrågor.

Antalet omkomna och svårt skadade i trafiken har ökat sedan 2020. I det sammanhanget, herr ålderspresident, vill jag nämna den oerhört tragiska olyckan i Örebro i går där tre människor omkom. Det visar med tydlighet vikten av att vi har ett fortsatt ambitiöst trafiksäkerhetsarbete, för att förhindra död och allvarlig skada.

Det nya etappmålet, som regeringen beslutade om 2020, innebär att antalet omkomna till följd av trafikolyckor inom alla trafikslag ska halveras till 2030. Antalet allvarligt skadade inom respektive trafikslag ska minska med 25 procent.

För att vi ska nå målen till 2030 om att antalet dödade och skadade ska minska krävs ett fortsatt systematiskt och förebyggande arbete när det gäller fordon, infrastruktur och övervakning. Det handlar också om mötesseparering, bilbältesanvändning, hastighet och nykterhet.

För dem som har vägen som arbetsfält är ökad trafiksäkerhet särskilt viktigt. Ingen ska behöva dö eller skadas på sitt arbete, som i detta fall ofta handlar om att rädda andras liv eller att komma till undsättning.

I det sammanhanget vill jag ändå påpeka att det som Ann-Sofie Lifvenhage lyfte upp om arbetstidsavtal och kompetens inom blåljusverksamheten är en viktig fråga för trafiksäkerhet men en fråga som parterna måste lösa, och det ska ske inom den svenska modellen.

Handlingsplanen för förbättrad säkerhet vid arbete på väg, som gäller till 2025 och som initierades av den förra regeringen, behöver fullföljas men också revideras framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Trafiksäkerhet

Herr ålderspresident! Klimatförändringarna påverkar våra vägar och järnvägar genom ökad risk för erosion, översvämningar, ras och skred. Det omväxlande kalla och milda vädret påverkar vägarna när vatten tar sig ned i sprickor där det fryser och tinar om vartannat. Det innebär att kostnaderna för vägunderhållet ökar, och det ökar på den stora underhållsskuld som redan finns. Klimatförändringarnas betydelse för vägunderhållet är därför angeläget att ha med i det fortsatta arbetet. Tyvärr finns det dock partier i riksdagen som helt bortser från klimathot och klimatförändringar.

Onsdagen den 3 januari fastnade cirka 1 000 fordon på E22:an i Skåne. Många satt fast i sina bilar i ett dygn. Att ingen kom till allvarligare skada får ses som ren tur. Hur kan det gå så fel? Även om det varnades för hårt väder är det inte så enkelt som att haveriet berodde på vädret. Drivande snö i Skåne är inget nytt.

Bärgare satt i timtal och väntade på att få rycka ut. Oförmåga att ta initiativ och obefintlig samordning skapade en mycket allvarlig situation. Om Sveriges beredskap och samordning inte är bättre än så här i fredstid, hur ska vi då klara av en större kris eller krig?

Snökaoset i Skåne inträffade i början av året. Med mycket av vintern kvar begärde vi socialdemokrater att infrastrukturministern, som är ytterst ansvarig, skulle komma till utskottet. Det är anmärkningsvärt att partierna från den SD-ledda regeringen vägrade tillmötesgå detta.

Herr ålderspresident! A-traktorer är en företeelse som är unik för Sverige. De ger de unga som bor utanför storstadsområdena frihetskänsla. Det är ett sätt att umgås och att inte vara beroende av att föräldrar ska skjutsa eller av en kollektivtrafik som inte alltid finns eller inte kan möta de ungas behov.

Antalet A-traktorer har ökat kraftigt under senare år, och med det har också antalet olyckor ökat. Det finns en samsyn över partigränserna i fråga om ökad trafiksäkerhet och A-traktorer. Det handlar om krav på bilbälte, antal passagerare och vinterdäck samt om förslaget i propositionen vi har att ta ställning till: att införa en prövotid för nya körkortsinnehavare med behörigheten AM.

Det finns också en samsyn i fråga om utbildning och behovet av en översyn för att få stopp på trimningen av A-traktorer. Det är mycket allvarligt att bilprovningen redovisar att sju av åtta A-traktorer som besiktigas uppvisar brister och att hälften har felaktigheter som kräver efterkontroll. Det är därför angeläget med fortsatt säkerhetsfokus och tydliga krav när det gäller A-traktorer, men det är också viktigt att ungas mobilitet inte försämras.

I går röstade EU-parlamentet om nya krav för A-traktorer. Det handlar om att höja åldersgränsen från 15 till 16 år samt om att AM-behörigheten ska ersättas av ett B1-körkort, som i princip kan likställas med ett vanligt B-körkort. Det skulle innebära betydligt högre kostnader för de unga och deras föräldrar. Det skulle dramatiskt förändra och försämra ungas möjligheter till frihet och oberoende och drabba landsbygdens unga särskilt hårt.

Det är viktigt att regeringen tar ansvar för att tydligt driva på frågan om åldersgränser för Sveriges unga. Vi socialdemokrater kommer att driva frågan genom den fortsatta processen, för av diskussionerna här i kammaren att döma vill ju ingen försämra för de unga på landsbygden. Det man kan önska eller kanske hade efterfrågat är att regeringen och Sverigedemokraterna tydligare och tidigare hade drivit frågan innan den kom till en omröstning i EU-parlamentet i går.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Trafiksäkerhet

(Applåder)

I detta anförande instämde Kadir Kasirga (S).

Herr talman! Jag ska börja med att tacka för denna viktiga interpellationsdebatt, även om jag inte på något sätt är nöjd med de svar vi har fått på våra frågor.

Det är lite märkligt att den nuvarande regeringen när den var i opposition inte hade några problem med att lägga fram förslag trots att vi hade en hög inflation. Men nu när man sitter i regering är det plötsligt helt omöjligt.

Det duger inte att bara hålla upp en spegel och skylla på den förra regeringen. Den här frågan är för viktig för det, och den akuta krisen är här och nu.

Jag läste att regeringen i Finland har lagt fram ett omfattande paket för att stötta den finska byggindustrin, och jag tycker att vi borde göra detsamma här.

Jag ska avsluta med att säga att den bostadskollaps vi ser här och nu väldigt mycket liknar den situation vi hade i början av 90-talet. Vi säger att det är en kollaps, men om ni inte vill lyssna på oss kan ni lyssna på de fackliga organisationerna, löntagarna och näringen - det är så de beskriver det.

Kanske kan statsrådet också lyssna till en partikamrat som tidigare var bostadsminister för att få lite vägledning kring vad som behöver göras, även om jag kanske inte tycker att det är fler attefallshus som vi behöver bygga för att lösa bostadskrisen.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det byggdes bostäder i en stor omfattning fram till och med 2021-2022. 250 000 nya bostäder färdigställdes fram till 2020, och med det uppnåddes det mål Socialdemokraterna hade slagit fast med råge.

I dag understryker aktörer inom hela byggnadssektorn allvaret i den rådande situationen och pekar på att det nu behövs en bred uppslutning av omedelbara och konkreta åtgärder för att rädda både trähusindustrin och träindustrin.

Svaret från ministern är att det nu finns en majoritet i Sveriges riksdag, och det som behövs är reformer för att åtgärda de strukturella problemen på bostadsmarknaden. Men jag ser inte åtgärderna, varken på kort eller på lång sikt. Jag tycker inte att man tar det akuta läget på allvar.

Det måste byggas fler lägenheter för unga, och det måste bli fler flyttkedjor. Och fler småhus måste byggas. Jag tror att statsrådet, precis som jag, när han var ute på besök i länet såg linorna där de färdiga modulerna ska rullas ut - och de var helt tomma.

Den stimulans till kommunerna som regeringen har i sin budget på 60 miljoner för att öka utbudet av planerad mark, som kommer att gälla från den 1 april i år, innebär 207 000 kronor per kommun. Jag vet inte riktigt hur långt det räcker, men för mig framstår det som lite.

Jag har inte fått svar på mina frågor. Vad gör regeringen i den akuta krisen? Det räcker inte att ständigt upprepa mantrat om hög inflation, högt kostnadsläge och höga räntor. Det duger inte att lägga huvudet på sned och säga att man förstår oron och ser problemen, utan det krävs politik för att möta krisen. Det är ett allvarligt läge i en av Sveriges viktigaste branscher.

Vi kan jämföra med hur det var under pandemin. Den S-ledda regeringen vidtog då mycket kraftfulla åtgärder för att stötta företag och löntagare. Om man jämför med hur det är i dag ser man att det är en himmelsvid skillnad. Det fanns en hygglig samsyn, brett, i politiken kring de åtgärder vi gjorde bland annat när det gällde korttidspermittering.

Sägas kan också att under pandemin var Moderaterna ute och sa att man var beredd att satsa 100 miljarder kronor i månaden för att rädda svenska företag. Var finns den viljan och ambitionen i dag?

Den som lyssnar på debatten - nu är det ingen här inne, men det sitter kanske några vid tv-apparaterna - kan ibland förledas att tro att det här bara blir ett politiskt ställningskrig. Men detta är faktiskt på allvar. Det är ett mycket allvarligt läge. Och jag blir bekymrad när debatten tar sig sådana uttryck att den blir till något som jag inte tycker att den ska vara.

Höjt rotavdrag är inte lösningen nu. God tillgång till planlagd mark kan behövas, men det är inte lösningen här och nu. Var är de åtgärder som den samlade trähusindustrin nu ropar efter?

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

En stor andel av Sveriges träindustri finns i Jönköpings län och dess omgivning. Enligt stiftelsen Träcentrum i Nässjö ligger 75 procent av landets träföretag, snickerier, trähustillverkare, möbel- och inredningsföretag och sågverk inom en 15 mils radie från just Nässjö. När det ska möbleras med svensktillverkade möbler i Sverige och övriga världen är det oftast med möbler från Vaggeryd, Jönköping och Värnamo. Att bygga bostäder i trä är bra för klimatet och ett viktigt bidrag till den gröna omställningen.

Men nu är det kris i den svenska trähusindustrin och kris i bostadsbyggandet. Det finns inget annat ord att beskriva det aktuella läget med. Sverige hade fram till nyligen det mest omfattande bostadsbyggandet på 30 år. Mellan 2015 och 2021 påbörjades i snitt 60 000 nya bostäder varje år, vilket var i nivå med den prognos och det behov Boverket då såg. I dag behövs det snarare närmare 70 000 nya bostäder per år. Men bostadsbyggandet har nu tvärnitat. Världsläget är osäkert, och räntorna stiger. Det skapar stor oro för bygg- och fastighetsbranschen men också för hushållen.

Herr talman! I tider av kris är det viktigt att politiken kliver fram, tar ansvar och lägger fram förslag. Det är inte rimligt att byggbranschen och landsbygden ska bära konsekvenserna av en osäker omvärld, ökade kostnader och global inflation.

I de fackliga avdelningarna inom GS, som tillsammans täcker Småland, är nästan var fjärde medlem varslad. Konsekvensen av detta blir att många jobb i våra bygder, hyggligt välbetalda och med sjysta villkor inom trähusindustrin, försvinner. Främst drabbar detta landsbygden, ryggraden i den svenska trähusindustrin. Färre jobb på mindre arbetsmarknader vidgar klyftan mellan stad och land och stoppar även omställningen till ett klimatvänligt byggande. Det industriella trähusbyggandet orsakar nämligen betydligt lägre utsläpp.

Politiken behöver därför stötta trähusindustrin och bostadsbyggandet för att motverka att byggkrisen sprider sig till hela ekonomin. Det vi hittills sett av regeringens agerande och nu hört i statsrådets svar lämnar en del övrigt att önska, och jag återkommer till detta i mitt andra inlägg.

Jag vet att statsrådet är väl bekant med situationen i Jönköpings län och i Småland, och i samband med ett besök i november uttalade statsrådet att småhustillverkarna framfört behov av både kortsiktiga och långsiktiga åtgärder. I statsrådets svar står att regeringen genomför olika åtgärder för att dämpa effekterna och rädda jobb i byggsektorn. Min fråga blir då: Vilka är dessa åtgärder?

Fru talman! Jag noterar att inte heller jag fick svar på min fråga om vilka slutsatser regeringen drar i nuläget, och om man ser att man kanske behöver vidta åtgärder här och nu med tanke på det som hände. Det är ändå en bit vinter kvar innan vi kör på snöfria vägar.

För ungefär en vecka sedan gjorde statsrådet ett inlägg på X, tidigare Twitter, där han förklarade den svenska förvaltningsmodellen precis som han också gjorde här nyss. Jag tycker att det kan vara på sin plats att påminna om hur det var när statsrådet var i opposition. När det gällde både Pisaresultaten 2021 och våra många, stora diskussioner om corona lyfte den dåvarande oppositionen vikten av att företrädare för regeringen kom till riksdagen och redogjorde för läget. Och det gjorde de.

När statsrådet satt i näringsutskottet yttrades vid något tillfälle att det är på sin plats att energi- och digitaliseringsministern dyker upp i näringsutskottet och redogör, och det gjordes också vid de tillfällena. Den rätten, att ministern som har det yttersta ansvaret skulle komma till utskottet, förvägrades vi socialdemokrater i opposition.

Vi socialdemokrater har krävt en oberoende granskning av det som hände. Vi har krävt att ministern kommer till utskottet. Men den nuvarande regeringen vägrar, trots att regeringens vakthund låter som den gör. Jag vill gärna ha något ytterligare svar på min fråga.

(Applåder)

Herr talman! Först vill jag tacka min partikamrat Adrian Magnusson, som har ställt interpellationen, inte minst med tanke på att vi socialdemokrater i trafikutskottet förvägrades möjligheten att ställa frågor till infrastrukturministern kring just den aktuella händelsen och kring vad regeringen avser att vidta för åtgärder.

Jag vill också tacka för svaret från ministern. På ett sätt tycker jag att det är ärligt och insiktsfullt när man talar om ett misslyckande - jag är inte riktigt van vid den typen av interpellationssvar i det utskott som jag sitter i. Men trots det finns det saker som jag vill ta fasta på.

Jag har haft politiska uppdrag under väldigt lång tid på kommunal och regional nivå. Det är alltid politiken som har det yttersta ansvaret. Och i svåra situationer, i kris men också i krig, är det viktigt att politiken kliver fram och tar det ansvar som man har. Denna regering har faktiskt gjort tvärtom. Den var frånvarande, och det var oklart var delar av regeringen var.

Som flera före mig har sagt var det bara tur att inget riktigt allvarligt hände under dessa timmar på E22:an.

Bilden när det gäller det inträffade är att samordningen mellan myndigheterna inte fungerade. Det var oklarheter i fråga om befogenheter. Det fanns en rädsla för att fatta beslut eftersom man kunde bli ifrågasatt. Åtgärder kom för sent.

I svaret säger ministern att det är viktigt med en fortsatt upprustning av civilt försvar, att det inte ska råda några oklarheter gällande roller och ansvar och att man också är beredd att vidta åtgärder vid behov. Därför vill jag ställa en fråga till statsrådet. Med tanke på det som har hänt tycker jag att det finns anledning att redan nu dra slutsatser och kanske också peka på åtgärder som man kan göra här och nu.

Vi har en del vinter kvar innan det blir vår, så detta kan hända igen. Dagen efter att vi i utskottet hade uppe frågan om att vi ville kalla till oss infrastrukturministern uppstod det en liknande, men inte lika allvarlig, situation ute på våra vägar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att vi alla kan vittna om att vinterväghållningen har försämrats över tid. Jag bor utmed E4:an, söder om Jönköping, och detta kan jag tydligt se där. E22:an blev ett konkret exempel på vad som kan hända.

Jag ser att den rådande situationen är en konsekvens av att vägverk och trafikverk har slagits sönder. Delar av myndigheterna har bolagiserats. Kunskap, erfarenheter och utrustning har försvunnit. Privatisering och avreglering skulle göra samhällsnyttig verksamhet billigare och effektivare. Det har faktiskt blivit tvärtom. Man har kastat ut barnet med badvattnet.

Jag vill gärna ha ett svar på frågan om vilka slutsatser man drar och vilka åtgärder man kan göra här och nu.

Fru talman! Låt mig kommentera något av det statsrådet sagt här. Jag tycker att regeringen och statsrådet ska utvärderas inte bara utifrån vad de gör utan också utifrån vad de faktiskt säger. Talet och skriften om helhetssyn är ju en sak. Att inte fragmentisera är viktigt, men när man ser hur regeringen agerar tycker jag att det säger någonting annat. Jag tycker att Peder Björk sätter fingret på det. Hittills har det mest handlat om att säga nej. Men om man vill ha framdrift och på riktigt vill vara på väg in i framtiden är det klart att det också handlar om att säga ja.

Jag tycker att ministern duckar för frågan om varför det varit så tyst från regeringen när det gäller utredningarna. Det är som sagt elva dagar kvar. Regeringen duckar också för den fråga som upprepade gånger har ställts här i kammaren och i andra sammanhang. Hur vill regeringen öka kapaciteten på järnväg för gods- och persontransporter i hela Sverige? Jag tycker inte att det är seriöst att, som ministern skriver, hela tiden använda begreppet höghastighetsjärnväg när det i själva verket handlar om kapacitet i ett sammanhållet system.

Självklart handlar det alltid om prioriteringar, men utifrån den budget som finns och det som regeringen hittills har sagt och gjort kan jag konstatera att infrastrukturfrågorna inte är särskilt prioriterade i regeringen.

Jag vill tacka ministern för denna debatt även om jag inte är nöjd. Jag kommer att fortsätta lyfta och driva dessa frågor, för de är viktiga för Sveriges fortsatta tillväxt, gröna omställning och utveckling. Vi kommer säkert att ses i fler debatter här framöver.

Fru talman! I dag, den 20 oktober, är det elva dagar kvar av den förlängda pausen för projektet Göteborg-Borås. Inom elva dagar måste alltså regeringen lämna besked. Det är möjligt att det kommer ett besked, men det hade väl i så fall kunnat beskrivas eller antydas av statsrådet i den här viktiga debatten?

Det som gäller Malmö godsbangård och förändringarna där finns med i nationell plan. Faktum kvarstår att Trafikverket säger att det inte finns några andra alternativ än att bygga nytt om man ska öka kapaciteten i järnvägssystemet i Skåne.

I regeringens beslut att uppdra till Trafikverket att ta fram ett inriktningsunderlag för arbetet med den nya nationella planen står det: "Infrastrukturåtgärder i järnvägssystemet bör inte fragmenteras utan planeras utifrån ett systemperspektiv så att de så snart som möjligt kan ge önskade effekter för trafiken." Men ministerns svar här och regeringens agerande visar ju på en total avsaknad av helhetstänk, som just leder till en fragmentisering av den viktiga infrastrukturen - en infrastruktur som inte har något egenvärde i sig utan syftar till att de olika delarna tillsammans ska bidra till en större nytta.

Jag är väldigt glad över att min partikamrat Peder Björk lyfter fram även de norrländska aspekterna i den här debatten. Allting hänger ju hänger ihop. Den unika expansion som nu sker i norra Sverige förutsätter inte enbart en robust och tillförlitlig infrastruktur där utan lika mycket att det finns en helhetssyn och ett systemtänk med tillförlitlig infrastruktur i hela landet. Detta är särskilt viktigt för fungerande godstransporter, då det mesta av godset passerar genom södra Sverige och vidare ut i Europa och världen.

Min interpellation tar sin utgångspunkt i Trafikverkets tre utredningar om Skåne, Göteborg-Borås och Ostlänken och den oro som jag vet finns i de delarna kring regeringens avsaknad av besked. Men indirekt, fru talman, handlar min interpellation också om läget i en av de viktigaste export- och industridelarna i Sverige i dag, nämligen Jönköpings län.

Ministerns och regeringens tal om att satsningar i infrastruktur i första hand bör underlätta för arbetspendling och godstrafik gäller uppenbarligen inte för denna viktiga del av landet. Det tycker jag är sorgligt och beklagligt men också högst anmärkningsvärt.

Andreas Carlson får gärna återkomma och ge sin syn på hur han ser på hur vi ska kunna utveckla infrastrukturen även i det som nu har blivit en vit fläck i Sverige.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret på min interpellation!

Dagen före julafton 2022 beslutade regeringen att uppdra åt Trafikverket att från och med denna dag avbryta planeringen för de så kallade centrala systemdelarna av de nya stambanorna, mellan Linköping och Borås respektive Hässleholm, via Jönköping. Man uppdrog vidare åt Trafikverket att från och med denna dag snarast avsluta det pågående projektet gällande Hässleholm-Lund, en del av nya stambanor, och man beslutade också att man för Ostlänken skulle identifiera och vidta kostnadsreducerande åtgärder.

Trafikverkets utredningar presenterades i juni i år, och sedan dess har det varit tyst från regeringens sida om den fortsatta inriktningen.

I beslutet från den 23 december i fjol säger man: "Regeringen avser att efter Trafikverkets analyser återkomma med ett beslut om inriktningen för fortsatt planering av åtgärder som bidrar till att förbättra förutsättningarna för arbetspendlingen i de aktuella regionerna samt underlättar för utökade godstransporter i järnvägssystemet."

Jag har sedan dess fått flera signaler utifrån landet om vad som händer från regeringens sida med anledning av utredningarna.

Projektet avseende sträckan Göteborg-Borås är pausat sedan december 2022. Vad kostar inte detta i tappad tid, framförhållning och framdrift i projektet? Jag tycker att det är ansvarslöst att regeringen dröjer med att ge besked om den fortsatta inriktningen. Mycket arbete och tid har lagts ned i projekten, och det är skattebetalarnas pengar. Stråket Göteborg-Borås är dessutom ett av de största pendlingsstråken i Sverige. Vad är regeringens besked till beslutsfattarna i Västra Götaland och till Trafikverket när det gäller denna sträcka? I dag är det, fru talman, bara elva dagar kvar.

När det gäller Skåne säger Trafikverkets rapport att det inte finns några åtgärder enligt fyrstegsprincipens steg 1-3 som kan tillföra den kapacitet som efterfrågas i det skånska järnvägsnätet. Trafikverket föreslår ett antal åtgärder för att underlätta framkomligheten för godstrafiken, om beslut fattas under 2023 så att de kan implementeras i anslutning till att Fehmarn Bält-förbindelsen öppnar 2029. Kostnaden för detta är cirka 860 miljoner kronor.

För arbetspendling och godstrafik är den högst prioriterade åtgärden en utbyggnad av två nya spår mellan Hässleholm och Lund, som finns med i nuvarande nationell plan. Denna åtgärd ger positiva effekter för järnvägssystemet både i Skåne och i hela södra Sverige. Förslaget ökar som sagt framkomligheten men ger ingen ny kapacitet. Vad är regeringens besked i denna fråga? Det svar jag har fått från statsrådet ger ingen som helst vägledning om det som jag frågade om i interpellationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Trafiksäkerhet

Fru talman! Vi debatterar nu och ska senare besluta om betänkandet Trafiksäkerhet som innehåller 110 yrkanden från den allmänna motionstiden.

Vi socialdemokrater har två reservationer. Vi står bakom båda dessa, men för att spara tid yrkar vi bifall endast till reservation 10 om trafiksäkerhet vid vägarbeten och räddningsinsatser.

Nu kan det tyckas som om jag och Ann-Sofie Lifvenhage har pratat ihop oss. Så är icke fallet, men jag tänker fortsätta på barntemat. Jag är lite äldre än Ann-Sofie Lifvenhage. Jag är född under den hundtandsmönstrade bilhjälmens epok, om några kommer ihåg den. Den var en del i dåtidens trafiksäkerhetsarbete på 60-talet. Ibland försågs alla i bilen med den karakteristiska hjälmen, men ofta var det kanske endast bilföraren. Lagen om bilbälte fanns ännu inte, och barnen - jag och min syster - kunde sitta eller ligga lite hur som helst i baksätet. Först 1975 kom lagen om bilbälte i framsätet, och bälteslagen för barn i baksätet kom först 1988. Hade man otur kunde också de vuxna sitta och röka i framsätet. Sedan dess har tack och lov mycket förändrats.

Det långsiktiga målet för trafiksäkerheten innebär att ingen ska dödas eller skadas allvarligt till följd av olyckor inom vägtransportområdet. Detta beslutade riksdagen 1997. Det systematiska arbetet med att förbättra trafiksäkerheten har gett resultat. Under perioden 2007-2020 har antalet omkomna mer än halverats trots ökad trafik och ökad befolkning.

År 2016 lanserades en nystart för det fortsatta trafiksäkerhetsarbetet, som ska gälla alla trafikslag. År 2020 beslutade regeringen om ett nytt etappmål för att påskynda nollvisionen. Det innebär en halvering av antalet omkomna till följd av trafikolyckor i alla trafikslag till 2030, jämfört med medelantalet omkomna under åren 2017-2019.

Utvecklingen med färre omkomna och allvarligt skadade går i positiv riktning. Men antalet dödsolyckor måste börja minska de kommande åren om vi ska nå etappmålet till 2030.

Trafiksäkerhet handlar om ett brett arbete med planering och underhåll av och investeringar i infrastruktur och transportsystem. Att de olika transportslagen används på bästa sätt - till exempel genom att mer gods flyttas över från väg till järnväg så att antalet lastbilar på vägarna minskas - är också en trafiksäkerhetsfråga, sjysta villkor för dem som jobbar i transportbranschen likaså. Vidare handlar det om hastighetsgränser, kontroller, nolltolerans mot alkohol och droger i trafiken och mycket mer.

Men, fru talman, trafiksäkerhet handlar också om jämställdhet.

Kvinnor har sämre skydd i trafikolyckor jämfört med män. Exempelvis löper vi kvinnor större risk att drabbas av pisksnärtsskador eftersom våra nackar skyddas bara hälften så bra som mäns.

Statens väg- och transportforskningsinstitut visade i maj upp den första kvinnliga krockdockan, som i längd och tyngd ska representera den genomsnittliga kvinnan. Arbetet med krockdockan har rönt stort internationellt intresse och är en viktig del i att nå målet att kvinnor ska ha samma skydd som män vid en kollision.

Antalet A-traktorer har ökat kraftigt de senaste åren och mer än fördubblats sedan 2019, enligt Trafikanalys statistik. Främst är det unga mellan 15 och 17 år som använder sig av A-traktorer för att ta sig till och från skolan och aktiviteter på fritiden. Men unga med A-traktorer har faktiskt också blivit attraktiva som sommarjobbare, bland annat i hemtjänsten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Trafiksäkerhet

I takt med ett ökat antal fordon har också olyckorna ökat. Därför har både föregående och nuvarande regering arbetat med att öka trafiksäkerheten. Krav på vinterdäck har införts, och från den 31 augusti kommer ytterligare krav på antal passagerare och bilbälte. Högsta tillåtna hastighet är dock fortfarande 30 kilometer i timmen. Förändringar när det gäller hastigheten kan bli aktuella senare, enligt den utredning som Trafikanalys har gjort, men det är viktigt att de andra åtgärderna kommer på plats först. Det viktiga är att vi bejakar ungas behov av frihet och mobilitet samtidigt som vi jobbar hårt med att öka trafiksäkerheten.

Fru talman! För att bekämpa dödsolyckor i arbetet gav den socialdemokratiskt ledda regeringen Trafikverket i uppdrag att ta fram och genomföra en handlingsplan för ökad säkerhet i och runt arbeten på väg.

Även om trafiksäkerheten och skydden vid vägarbeten eller olyckor har ökat är det alltför många trafikanter som visar bristande hänsyn. Ingen ska behöva riskera livet i sitt viktiga arbete när man arbetar på och vid våra vägar.

Handlingsplanen innehåller tolv aktiviteter, där åtgärder för förbättrad hastighetsefterlevnad i anslutning till platser där det pågår arbeten ska ingå som en central del.

Handlingsplanen redovisades till regeringen i december 2022. Genomförandet av åtgärderna i handlingsplanen ska redovisas till regeringen senast under 2025 och i Trafikverkets kommande årsredovisningar.

För att fortsätta minska antalet döda och skadade i trafiken och minska antalet arbetsplatsolyckor yrkar vi bifall till vår reservation. Vi vill att regeringen fortsätter prioritera denna viktiga fråga och att Trafikverkets arbete med handlingsplanen förs i mål.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag rikta ett varmt tack till trafikutskottets kanslipersonal. Jag vill önska er och alla kollegorna i utskottet en riktigt skön och lugn och olycksfri sommar.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Ja, vi behöver lappa och laga hela tiden. Men man måste också ha en vision, en vilja och en tanke. Hur vill vi att det ska se ut i vårt land om 10, 20, 30, 40 och 50 år? Det är precis lika viktigt.

Jag har med mig en hälsning från kommunerna och regionen hemmavid, i Jönköpings län, där man, i likhet med det vi hört tidigare under andra interpellationsdebatter, efterfrågar en dialog med statsrådet, inte minst efter beskedet om att byggandet av nya stambanor skrotas. Jag vet att samma önskan om närvaro av statsrådet finns även på andra håll i landet. Näringslivet är också väldigt angeläget. Tyvärr har det, i alla fall hemmavid hos mig, inte alltid varit så att statsrådet kunnat besöka länet i den utsträckning man velat. Kanske beror det på kapacitetsbristen, herr ålderspresident, att det inte varit möjligt - jag vet inte.

För nästan exakt 166 år sedan stod finansminister Johan August Gripenstedt i riksdagen och argumenterade för behovet av att nya stambanor byggdes snabbt. Han argumenterade så väl att hans tal kom att kallas för "blomstermålningarna" på grund av att man tyckte att han överdrev. Men det visade sig att verkligheten överträffade hans beskrivningar. De visioner och den framtidstro som föregått Sveriges stora infrastrukturinvesteringar - när järnvägarna byggdes, när Öresundsbron byggdes och när nu Fehmarn Bält-förbindelsen byggs - är en förutsättning för de här stora projekten. Jag undrar därför: Var är statsrådets visioner och framtidstro när det handlar om att rusta Sverige för framtidens järnvägstransporter? Jag ser dem nämligen inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr ålderspresident! Låt mig ge en kort kommentar till statsrådets beskrivning av vad man avser att göra vad gäller konventionella spår. Det är självklart otroligt angeläget med Lund-Hässleholm, Göteborg-Borås och Ostlänken i Östergötland. Sträckorna har funnits med sedan tidigare, men nu gör man ett omtag.

Problemet, herr ålderspresident, är när man inte ser helheten och hela systemet. Den trafik som kommer att öka över Fehmarn Bält och in i Sverige kommer till stor del att fortsätta även ovanför Hässleholm eller upp till Göteborg. Det gäller alltså att se helheten.

Jag vill göra en kort tillbakablick. Frågan om en fast förbindelse över Öresund föregicks av decenniers arbete och utredande. Låt mig citera ur regeringens proposition från 1991: "För att industrin i Sverige skall behålla sin konkurrensförmåga gentemot omvärlden är det av största betydelse att transportsystemen kan förbättras och rationaliseras. Detta gäller både transporterna inom landet samt till och från kontinenten".

I propositionen sägs vidare att "en fast förbindelse över Öresund är ett första steg i en gemensam nordisk transportlösning som ökar förutsättningarna för goda transportlösningar till våra marknader. En komplettering med en fast förbindelse över Fehmarn Bält kommer därvid ytterligare att knyta samma Norden med kontinenten."

När vi blickar tillbaka på järnvägens utveckling de senaste decennierna ser vi att det skett en omfattande utbyggnad av infrastruktur. Det har varit en stark ökning av den samhällsköpta regionala tågtrafiken. Järnvägens konkurrenskraft och attraktivitet har ökat kraftigt. Det är en positiv utveckling, men den för med sig andra utmaningar, bland annat kapacitetsproblem och sämre punktlighet.

Enligt beräkningar från KTH om vad man kan göra med små eller mindre nyinvesteringar i järnväg framgår att det även fortsättningsvis kommer att finnas punktlighetsproblem. Det krävs stora investeringar för att komma till rätta med detta och för att öka attraktiviteten. KTH pekar särskilt ut Fehmarn Bält-förbindelsen.

Vi har en verklighet utanför kammaren som med tydlighet visar vad som behöver göras. Bristande kapacitet på järnväg leder till att tåg med gods som skulle kunna gå på räls i stället går med gummihjul på lastbil. Det är inte bara dåligt för klimatet utan innebär också ett ökat slitage på vägarna.

När de infrastrukturella förutsättningarna är begränsade riskerar näringslivet att avstå från att söka kapacitet beroende på de brister och störningar som finns. I stället söker man sig till andra transportslag, som inte alltid är optimala. Detta är inte acceptabelt. Regeringen inriktar sig på att lappa och laga och mindre på att tänka i system, stråk och helhet. Jag vill fråga statsrådet vad han har fått för synpunkter och medskick från företagen när det gäller behovet av ökad kapacitet på järnvägen.

Herr ålderspresident! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaren på mina frågor.

Infrastruktur och transportsystem har inget egenvärde utan är medel för att vi ska uppnå andra mål som individer och samhälle. Det handlar om företagens möjligheter att transportera råvaror och gods och rekrytera personal. Det handlar också om människors möjligheter att ta sig till jobb, studier och fritidsaktiviteter. Oavsett om det gäller transporter på sjö, väg, järnväg eller i luften behöver de olika transportslagen hänga samman för att vi ska uppnå målet om effektiva transportsystem.

När det gäller svaren på mina frågor är jag undrande över det första. I den nuvarande nationella planen finns eller fanns 3 miljarder kronor för fortsatt planläggning av sträckan mellan Linköping och Borås, där Jönköping ligger emellan. De pengarna plockades bort. Svaret var att man avser att återkomma i den kommande nationella planen. Men min fråga handlade om här och nu, och därför känner jag att jag inte har fått något svar.

Jag frågade också hur regeringen avser att lösa frågan med den stora kapacitetsbrist som i dag finns på järnvägen, mot bakgrund av att man har beslutat att slopa byggandet av nya stambanor. I den interpellationsdebatt som jag hade med statsrådet tidigare i år sa statsrådet uttryckligen att infrastrukturen inte bara ska rustas och underhållas, utan att de besked som har givits inte utesluter nya konventionella spår.

Statsrådet sa vidare att när Fehmarn Bält-förbindelsen öppnas blir det mer tryck på kapaciteten i vårt eget infrastruktur- och järnvägsnät. Enligt min mening är detta något som förpliktar. Regeringen bör redogöra för vad man avser att vidta för åtgärder för att komma till rätta med kapacitetsbristen både här och nu och i ett längre perspektiv. Det räcker inte att hänvisa till utredningar.

Det finns utredningar, kunskap och erfarenhet så att det räcker för att kunna visa på politisk vilja och inriktning, inte minst mot bakgrund av de beslut och åtaganden som Sverige förbundit sig till som medlem i EU. Där har mål satts upp om att till 2050 ska tågtrafiken byggas ut där den är eller kan bli konkurrenskraftig.

Sverige behöver ny järnväg som kopplas samman med de europeiska systemen. EU-ministrarna möttes i Bryssel i december och tog upp frågan om de europeiska transnationella nätverken. Vi är del av ett större system, inte bara i politiken utan faktiskt också i den praktiska verkligheten. Därför vill jag ställa en fråga till statsrådet: Vilka nya konventionella spår anser statsrådet ska byggas som ökar kapaciteten?

Riksdagen kommer förmodligen att fatta beslut om en ny plan för infrastruktur 2026. Då är det tre år kvar tills förbindelsen över Fehmarn Bält öppnas. Vad har regeringen för plan för att möta det ökade behovet? Och borde inte de avsatta medel som finns i dag i nationell plan och de flyttade 3 miljarderna för fortsatt planläggning ha blivit föremål för beslut i riksdagen?

Fru talman! Det Magnus Oscarsson ger uttryck för gör mig lite oroad. Regeringen har nu gått ut och sagt att reduktionsplikten ska sänkas. Jag vet inte om Magnus Oscarsson har lyssnat på radio och läst i tidningar. Där säger drivmedelsbranschen bland andra att det är orealistiska förväntningar. Det finns i varje fall en risk att det inte kommer att göra så mycket för priset som Magnus Oscarsson och regeringen tror.

Vi kan ta Polen som exempel. Där har man den låga nivå som regeringen nu vill införa. Det har inte påverkat priset i den dramatiska utsträckning som Magnus Oscarsson tror att det ska göra här i Sverige. Det gör mig lite bekymrad.

Vi importerar mycket råvaror för att tillverka biogas. Avfall är i dag en vara på en marknad. Jag tar inte det som intäkt för att inte göra någonting. Det är inget skäl för mig att säga: Då ska vi inte ha biogas, för vi importerar alldeles för mycket.

Vi ska väl se till att stärka den svenska näringen och den egna produktionen. Det är inte minst viktigt med tanke på det läge vi i dag befinner oss i med ett krig i vår närhet och en klimatkris. Vi ska inte vara beroende av stater som är skurkaktiga. Med regeringens beslut om att sänka reduktionsplikten gör vi oss beroende av oljeproducerande länder som också är diktaturer. Det är bekymmersamt.

Fru talman! Jag är väldigt glad över att Magnus Oscarsson tog replik på mitt anförande. Jag hade tänkt att ta replik på hans anförande men hann inte med. Det gjorde Ulrika Heie. Men jag är glad för att jag fick möjlighet till detta.

Visst kan man tänka om, och över tid kan saker och ting förändras. Men det var trots allt sju partier i kammaren som stod bakom klimatramverket, klimatlagen och inrättandet av ett klimatpolitiskt råd. Det var ett väldigt viktigt beslut i Kristdemokraternas klimatpolitik. Det är bara fem år sedan. Vi talar inte om tio eller tjugo år sedan. Det är ändå i närtid.

Man kan ha olika uppfattningar om detta i politiken. Men beskedet från den sverigedemokratiskt ledda regeringen möttes av väldigt skarp kritik. Det var inte bara från oss socialdemokrater. Vi ifrågasatte vad det får för konsekvenser. Naturvårdsverket och regeringens eget klimatpolitiska råd säger att det är ett viktigt verktyg för att nå målet.

Innan min talartid rinner ut måste jag också bemöta att sänkt reduktionsplikt skulle vara en stöttning för de ekonomiskt svaga grupperna. Det tror jag är ett önsketänkande av Magnus Oscarsson. Drivmedelsbranschen själv säger att det är orealistiskt. Det kan öka efterfrågan, och det gör att priserna stiger i stället. Vill man stötta dem som har det svårt finns det andra sätt att göra det.