Carina Ödebrink

Fru talman! Egentligen skulle jag kanske nöja mig med att säga något om det som Rashid Farivar inledde sin andra replik med, nämligen att han inte har någon avsikt att rädda planeten. Jag kan bara beklaga detta, och sedan finns det egentligen ingenting mer att säga. Jag tycker att det är häpnadsväckande att det kommer ett sådant uttalande från en ledamot av Sveriges riksdag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vägtrafik- och fordonsfrågor

Sverige har varit, är och kommer förhoppningsvis även i framtiden att vara ett föredöme i världen - ett land som går före, som genomför den gröna omställningen och som ser till att de gröna jobben hamnar här i Sverige. Det är jag stolt och glad över, och det tycker jag att vi ska fortsätta med. Jag stannar där, fru talman, för jag tycker inte att det finns mer att tillägga i detta replikskifte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vägtrafik- och fordonsfrågor

Fru talman! Först måste jag säga att jag är oerhört glad och stolt över att vara en del av en rörelse som vill rädda planeten. Jag är en del av en rörelse som ser hur det ser ut i världen i dag, med extrem hetta och översvämningar som beror på vårt sätt att leva. Jag är otroligt glad över att jag hör till en rörelse som ser det och vill göra något åt det - som vill skapa en bättre morgondag och en bättre värld för jordens och Sveriges befolkning.

Frågan till Rashid Farivar blir ju vad hans vision är för att rädda planeten. Sverige har trots allt förbundit sig att nå ett antal klimatmål. Jag tycker att frågan faller tillbaka på ledamoten själv. Jag uppfattar att ledamoten lägger fram fakta, men vad är lösningen?

Vi ser att Sverige måste ställa om. Den egna, inhemska produktionen måste öka, och laddinfrastrukturen måste byggas ut. En massa olika saker behöver göras för att vi i Sverige ska nå de klimatmål vi har förbundit oss att nå. Jag vill gärna höra hur Rashid Farivar tänker sig att man ska lösa frågan hur Sverige ska nå klimatmålen, med tanke på att Sverigedemokraterna egentligen ville slopa reduktionsplikten helt och hållet. Nu kommer den ju att bli knappt märkbar för människor vid pumpen.

Berätta alltså gärna för mig hur ni löser detta, Rashid Farivar!

Fru talman! Betänkandet vi nu debatterar behandlar motioner om vägtrafik och fordonsfrågor inom en rad olika områden från den allmänna motionstiden. Jag tänker uppehålla mig vid några delar som vi socialdemokrater tycker är särskilt viktiga. Inledningsvis vill jag tydliggöra att vi står bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 1 om en fossilfri fordonsflotta. Jag återkommer till den.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vägtrafik- och fordonsfrågor

Vi socialdemokrater prioriterar en rättvis, hållbar och modern transportpolitik som bidrar till klimatomställningen och stärker Sveriges konkurrenskraft. Om vi ska lyckas med detta behöver politiken skapa långsiktiga förutsättningar och spelregler för marknaden, men politiken och näringslivet behöver också kroka arm för att vi snabbare ska ta oss bort från beroendet av fossila bränslen. Detta är inte minst viktigt i det säkerhetspolitiska läge världen i dag befinner sig i.

Klimatlagen har som långsiktigt mål att Sverige inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser 2045 och att växthusgaserna från inrikes transporter ska minska med 70 procent till 2030 jämfört med 2010. I början av året fattade dessutom EU-parlamentet beslut om förbud mot försäljning av nya bilar med bensin- eller dieselmotorer från 2035.

Inrikes transporter svarar för nästan en tredjedel av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser. Där står vägtrafiken för den största andelen utsläpp. Fler elbilar och en ökning av andelen biodrivmedel på grund av höjd reduktionsplikt bidrar till minskade utsläpp, men det räcker inte.

I mars överlämnade Klimatpolitiska rådet sin årliga rapport där regeringens samlade politik utvärderas i förhållande till de klimatmål som riksdag och regering har fastställt. Faktum är att vårt sätt att leva medfört en snabbt stigande global medeltemperatur med extrema väderhändelser som följd. I närtid har vi kunnat ta del av tidig och extrem hetta i södra Europa. I norra Italien har skyfall och översvämningar med flera dödsfall inträffat. Klimatförändringarna är här och nu och kräver kraftfulla åtgärder här och nu men också ett förändrat beteende hos oss alla om vi ska rädda planeten åt kommande generationer.

Klimatpolitiska rådet slår fast att Sveriges utsläpp behöver minska snabbare än de hittills har gjort. Rapporten är tydlig vad gäller regeringens politik hittills: "Den politik som den nya regeringen hittills presenterat är inte tillräcklig för att nå klimatmålen för år 2030. I stället för att snabbt minska utsläppen kommer hittills beslutade och aviserade förändringar tvärtom, också enligt regeringens egen bedömning, att i närtid öka utsläppen. Det gäller framför allt från inrikes transporter och arbetsmaskiner. - - - Det vore anmärkningsvärt och allvarligt om minskningen nu inte bara skulle gå för sakta, utan vändas i motsatt riktning."

Sju av riksdagens partier stod bakom beslutet om reduktionsplikten. Endast Sverigedemokraterna var då motståndare. Kristdemokraterna kallade reduktionsplikten för en hörnsten i Kristdemokraternas klimatpolitik. Det var då. Nu är det andra tongångar när vi har en sverigedemokratiskt styrd regering.

Beslutet om att kraftigt sänka reduktionsplikten från årsskiftet har mötts av mycket skarp kritik. Konsekvenserna kommer att bli höjda klimatutsläpp, och den utlovade prissänkningen bedöms av drivmedelsbranschen som orealistisk.

Regeringen skapar också osäkerhet i näringslivet där stora investeringar görs för att öka produktionen av hållbara biodrivmedel. I stället riskerar nu kommande produktion och gröna jobb att hamna på marknader utanför Sverige.

Varför behövs reduktionsplikten? Det handlar om att vi ska nå våra klimatmål och om att skapa jobb i den gröna omställningen. Det handlar också om att stärka vår egen beredskap och säkerhet. En högre efterfrågan på fossila bränslen kommer att innebära ett ökat beroende av en orolig omvärld. Både Naturvårdsverket och Klimatpolitiska rådet är tydliga med att det krävs en reduktionsplikt på hög nivå för att vi ska klara omställningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vägtrafik- och fordonsfrågor

Socialdemokraternas mål är att Sverige ska vara det första fossilfria välfärdslandet i världen och ledande i den gröna omställningen. Därför behöver vi öka - inte minska - takten med att minska transportsektorns utsläpp. Det går inte att backa in i framtiden.

Klimatbonusen ledde till en kraftig ökning av antalet nyregistrerade laddbara fordon. Vi behöver snabba på elektrifieringen av transporterna, bygga ut laddinfrastrukturen och öka produktionen av el för att ställa om och nå våra mål.

Med detta sagt yrkar jag bifall till Socialdemokraternas reservation 1.

Låt mig också säga något om avregleringen av fordonsbesiktningen. Den förväntades leda till lägre priser, mer valfrihet för konsumenterna och högre kvalitet. Riksrevisionen gjorde 2021 en granskning av avregleringen. Den visade att konkurrensen visserligen hade ökat men att priset för kunden också hade ökat kraftigt, med hela 56 procent sedan 2010. Under samma period ökade konsumentprisindex med 10 procent. Tillgängligheten i glesbefolkade regioner är också näst intill oförändrad. Samhällsviktig service måste finnas tillgänglig i hela landet, och därför vill vi se över hur en återreglering av fordonsbesiktningen skulle kunna gå till.

Vi lever i en osäker och orolig tid. Klimatkrisen och ett krig i vårt närområde påverkar människors vardag. Många hushåll är i dag oerhört ekonomiskt pressade. Politikens och regeringens uppgift är då att så långt som möjligt visa på en väg framåt för att vi ska klara klimatomställningen och underlätta för dem som har det ekonomiskt svårast och har minst marginaler. Den sverigedemokratiskt ledda regeringens insatser hittills visar tyvärr inte att man tar dessa uppgifter på det allvar de förtjänar.

(Applåder)

Fru talman! Men om nu klimatfrågan och frågan om hur vi ska nå de mål som vi har förbundit oss till är så viktiga för Moderaterna och den sverigedemokratiskt ledda regeringen tycker jag ändå att det är rätt märkligt att det inte nämns med ett enda ord i Sten Berghedens inlägg.

Man kan diskutera nivån på reduktionsplikten, men både Klimatpolitiska rådet och Naturvårdsverket säger att reduktionsplikten är helt avgörande. Om vi ska klara målen behöver vi ha en fortsatt hög nivå på reduktionsplikten.

Jag uppfattade inte att jag fick något svar från Sten Bergheden på mina frågor. Hur ska regeringen nu garantera att klimatmålen nås? Och hur säkerställer regeringen att den sänkta nivån i reduktionsplikten garanterar en tillräcklig nivå av biodrivmedel för att säkra Sveriges självförsörjning? Jag tycker att det är två ganska tydliga och konkreta frågor, som jag hade önskat svar på.

Fru talman! Jag lyssnade noga på Sten Berghedens anförande. Jag har som förberedelse inför denna debatt gått tillbaka för att läsa och titta lite grann på hur debatterna varit tidigare.

Det var ett lite annat tonläge hos Sten Bergheden nu, och jag kan villigt erkänna att jag håller med om det mesta som ledamoten sa i sitt anförande. Alla transportslag är viktiga, och vi behöver se till att alla transportslag hakar i varandra för att vi ska få ett så effektivt transportsystem som möjligt och nå de transportpolitiska målen. Vi behöver mer laddinfrastruktur och elproduktion. Vi behöver öka produktionen av alternativa bränslen med mera.

Men en sak som jag noterade att jag inte hörde något om, fru talman, var klimatet och hur vi ska nå klimatmålen.

Med tanke på den sverigedemokratiskt ledda regeringens beslut att slopa eller kraftigt minska reduktionsplikten skulle jag gärna vilja höra vad ledamoten Bergheden har för svar och lösningar på hur Sverige ska nå klimatmålen med minskad reduktionsplikt.

Herr talman! Jag vill passa på att tacka för debatten. Jag uppskattar att vi har den. Hade jag tänkt mig för skulle jag ha haft med mig ett litet material som jag kunde överlämna. Men det kan bli fler interpellationsdebatter framöver i detta ämne.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill verkligen säga att jag håller med. Vi ska inte tumma på vare sig kvalitet eller på en process där politiken ska vara inne på det den ska. Nu har vi en situation där denna projektansökan blir underkänd för andra gången. Jag är övertygad om att arbetet kommer att fortgå och att man på sikt kommer att kunna starta en utbildning i Jönköping därför att behovet finns. Men det ska vila på den struktur vi har, för det borgar för att det blir bra på lång sikt. Där råder det alltså inga skillnader.

Så här avslutningsvis vill jag passa på att säga att det utöver att utbilda fler tandläkare är viktigt att se till att det finns en rimlig arbetssituation för dagens och morgondagens tandläkare. Det behöver finnas en balans mellan produktion och möjlighet till professionell utveckling i yrket. Med brist på tandläkare finns det en risk att det blir det som måste göras som hamnar i första rummet. Och det är ju självklart att vi ska ta hand om barnen och de akuta ärendena, men det riskerar att minska utrymmet för det här med professionell utveckling.

Jag vet att det i diskussionen har förekommit tankar om att man skulle kunna sänka åldersgränsen för tandvård till barn och unga. Jag skulle vilja fråga ministern om detta är någonting som har varit uppe till diskussion i debatten om att möjliggöra en mer rimlig arbetssituation. Det vore nämligen förödande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Nu är det Högskolan i Jönköping tillsammans med Linköpings universitet som står bakom ansökan. Det handlar inte så mycket om orten eller att jag enbart skulle se detta ur ett Jönköpingsperspektiv, utan det handlar faktiskt om att det i dag är akut brist på just tandläkare men också annan tandvårdspersonal runt om i landet. Det leder till en ohållbar situation.

Förslaget om att inrätta en ny tandläkarutbildning är faktiskt den första ansökan på 50 år. Och det är en viktig pusselbit i att komma till rätta med denna brist och få en bättre kompetensförsörjning.

I dag finns tandläkarprogrammet på fyra orter i landet - Malmö, Göteborg, Umeå och Stockholm - och över tid har antalet platser på dessa lärosäten i princip varit konstant.

Herr talman! Jag tycker att det är viktigt att understryka att det självklart är kvaliteten som avgör all utbildning. Vi ska inte bedriva någon utbildning som är av dålig kvalitet.

Jag går inte in i detaljerna på den bedömning som UKÄ nu har gjort. Jag ser den mer som en process. Skulle UKÄ i framtiden säga ja, då blir det en fråga direkt för regeringen hur detta ska finansieras.

Jag ser att processen är viktig eftersom den sträcker sig över en ganska ansenlig tid. Det är en del i lärosätets arbete med att skapa de bästa förutsättningarna för en utbildning av god kvalitet för studenterna men också för den verksamhet som får del av den framtida arbetskraften.

Jönköping University och Linköpings universitet tillsammans med Odontologiska Institutionen i Jönköping och Region Jönköpings län är de som har gått samman kring detta. Det är en unik och modern utbildning.

Till detta ska också sägas att man i nuläget har slutit en avsiktsförklaring med 13 av landets regioner som har problem. Denna utbildning är tänkt att vara väldigt nära den kliniska verkligheten. Skulle detta gå i lås framöver, vilket jag är övertygad om att det kommer att göra, kommer de att motsvara närmare 4 miljoner av Sveriges befolkning som i dagsläget har sagt att man är beredd att gå in i detta samarbete.

Konceptet kring detta upplägg är hämtat från Norge, från Tromsö, där man har sett att studenterna ofta väljer att stanna kvar i den region där de har utfört sin praktik.

En ytterligare fördel är att klinikerna får del av och en nära anknytning till en klinisk verksamhet. Och akademin får nära till den praktiska verkligheten. Det är alltså ett nytt och spännande koncept.

Jag skulle vilja ställa ytterligare en fråga till ministern. Han talade om att det framöver behövs en tydligare struktur. Men det räcker inte med att följa utvecklingen. Man måste också vara med och driva på utvecklingen och förändra framtiden om vi ska nå detta mål. Jag skulle därför gärna vilja ta del av lite ytterligare konkreta tankar.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Jag uppfattar det som ett ärligt försök att ge ett svar på min interpellation, men jag kommer tillbaka till några följdfrågor.

En vandring genom centrala Stockholm kan först ge vid handen att det måste vara invånarna i vår kungliga huvudstad som har den absolut sämsta tandhälsan i landet, med tanke på hur många tandläkarmottagningar det finns. Men så är självklart inte fallet. I stället handlar det om att tandvård etablerar sig på en marknad i våra större städer med tillgång på patienter som dessutom ofta har en god köpkraft. Tandvården är i dag avreglerad, och det råder fri etableringsrätt för den. Men detta förtjänar en annan och egen interpellation.

Min fråga handlar i stället om den brist på tandläkare som råder i stora delar av Sverige i dag utanför våra tre storstäder men också i våra storstäders förorter. Jag vill börja med att tacka för svaret, som jag faktiskt tycker är ärligt menat.

Sverige är ett internationellt föredöme när det gäller tandhälsa och utvecklad tandvård. Många unga, barn och vuxna har aldrig haft karies, men precis som i andra sammanhang finns det också när det gäller munhälsan stora socioekonomiska skillnader. Vidare behåller de flesta äldre i dag sina tänder genom livet, och det ställer stora krav på tandvården men också på äldreomsorgen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Bristen på tandläkare är ett problem för att kunna ge befolkningen en tandvård av god kvalitet och förebyggande tandvård men också för att upprätthålla en god arbetsmiljö, utveckla moderna arbetssätt och ge möjlighet till utveckling i arbetslivet.

Tandläkarförbundet har under lång tid redovisat att det råder brist på tandläkare i 18 av Sveriges regioner. Enligt SCB uppger mer än 50 procent av arbetsgivarna att det är brist på nyexaminerade tandläkare, medan 80 procent säger att det är brist på specialiserade tandläkare.

UKÄ konstaterar att det om 15 år kommer att råda brist på tandläkare. Även om antalet tandläkare fram till dess ökar med 10 procent kommer också efterfrågan att öka med tanke på att vi har en växande befolkning.

Ministern säger i sitt svar att hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning är en prioriterad fråga för regeringen och att man följer arbetet genom Nationella vårdkompetensrådet. Rådet ska bidra till en god planering av vårdens kompetensförsörjning. Detta ska bland annat ske genom samverkan mellan nationell och regional nivå.

Att lärosätenas samarbete kring utbildningsutbudet behöver utvecklas lyftes fram i den statliga Styr- och resursutredningen. Jag vill därför fråga ministern hur han ser på möjligheten att akademin men också regioner i ökad utsträckning samverkar när det gäller högre utbildning och vad regeringen har för ambitioner att styra i den riktningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag vill börja med att tacka för en intressant debatt med många viktiga inlägg. Jag saknar dock konkreta tankar och förslag från ansvarig minister.

Jag ska ta upp en avslutande fråga, eftersom den är viktig. Daniel Helldén pekar i sin interpellation på att när man nu stryker planläggningen för Borås-Linköping och Jönköping-Hässleholm innebär det att 3 miljarder kronor plockas bort. En sådan förändring, som förändrar ramen för investeringar i infrastruktur, kräver riksdagens godkännande. När avser statsrådet att lägga fram ett sådant förslag?

Jag tror inte att Andreas Carlson inte förstår att det behövs mer kapacitet. Jag tror att man också förstår att lösningen inte bara är att underhålla och rusta utan faktiskt handlar om att ha två tankar i huvudet samtidigt och att kunna planera för att bygga nytt.

Sverige är ett land som i många avseenden ligger i framkant, ekonomiskt, socialt och klimatmässigt. Om vi inte nu kan ta oss an de stora samhällsbyggnadsprojekten, när ska vi då göra det, fru talman? När ska vi då ha råd? Det är ungefär som Emil i Lönneberga sa: När i hundan kan jag dricka sockerdricka?

Verkligheten står inte still. Invånarna, företagen och alla andra i vårt land förväntar sig att politiken tar ansvar för att skapa större långsiktighet och förutsägbarhet.

Vi kommer att komma tillbaka till debatten. Jag ser fram emot det. Och jag kommer, liksom senator Cato, att upprepa: För övrigt anser jag att nya stambanor ska byggas.

(Applåder)

Fru talman! Jag gör några reflektioner kring det som har sagts.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statsrådet hävdar att regeringen med det här beslutet tar ansvar för hela landet. Jag ser det mer som att man blundar för den verklighet och de problem vi ser i dag. Det är sådant som kommun- och regionalpolitiken, näringslivet och andra aktörer ser är ett uppenbart problem inte bara här och nu i dag. Det kommer också att hämma utvecklingen på sikt om vi inte förmår ta oss an att bygga mer kapacitet.

Det håller inte att lappa och laga och vänta och se. Vi riskerar att tappa mark. De ledande ekonomierna i Europa och i världen planerar eller har redan genomfört järnväg för snabba transporter. Jag tycker inte att vi behöver prata om höghastighetståg, för det handlar inte så mycket om tiden. Det handlar om kapaciteten; det är precis det som alla som ser att detta behövs säger.

Regeringar har lagt mycket kraft och tid på detta. Ja, det beror ju på att det är ett angeläget och relevant problem som vi har fångat upp och som också den borgerliga regeringen fångade upp 2014! Den var beredd att investera enorma pengar i detta för att det var viktigt för Sveriges hållbara tillväxt och framtida utveckling.

När det gäller riskerna såg man nog risker också på 1850-talet när man diskuterade och fattade beslut om stambanorna. Man såg risker, och ministrar avgick, när man planerade för att bygga Öresundsbron. I dag vet vi att den har inneburit enorma dynamiska effekter, utveckling och ekonomisk tillväxt.

Fru talman! Det handlar om kapacitet. Sveriges Åkeriföretag och Tågföretagen har presenterat ett antal förslag där de säger: Om det kan bli mer kapacitet och intermodala transporter kan man skapa mer transporteffektivitet och även bidra till klimatanpassningen. Handelskamrarna i Sydsverige har också i en rapport visat på behovet av ny järnväg för persontransporter och gods i Sverige.

Det här är den största samhällsbyggnadsfrågan i modern tid tillsammans med det som nu händer i norra delen av Sverige. Antalet sysselsatta kommer att öka, och antalet bostäder kommer att öka. Det passar som hand i handske när det gäller att möta den ökande folkmängden. Om drygt tio år kommer Sverige att passera 11 miljoner invånare.

Fehmarn Bält och behovet av att koppla samman Sverige var det någon som tog upp här tidigare.

Fru talman! Jag har två frågor med anledning av detta. Om vi nu ska ha en nödvändig och långsiktig hållbarhet - är Andreas Carlson beredd att bjuda in riksdagens partier för att politiken ska kunna samlas kring en större långsiktighet när det gäller infrastrukturplaneringen? Och om man nu inte gör det här som medför kostnader kommer det att innebära kostnader på andra håll i form av vägar, flyg och så vidare. Det vill jag gärna höra mer om.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret. Jag vill inte vara oförskämd, men jag måste ändå säga att det är ett anmärkningsvärt ickesvar.

Ambitionen jag hade med min interpellation var att försöka se på de viktiga infrastrukturfrågorna ur ett större perspektiv och få till en konstruktiv debatt här i kammaren i en för vårt land helt avgörande fråga för Sveriges roll i den hållbara gröna omställningen och för tillväxt och konkurrenskraft. Jag undrar också hur regeringens vision och tankar ser ut när det gäller infrastrukturens roll i samhällsbygget.

Vårt ansvar som beslutsfattare är inte bara här och nu eller den här mandatperioden. Vi har också ett ansvar så långt vår förmåga och kunskap räcker att fatta så kloka beslut som möjligt. Vad behöver vi göra i dag för att vårt land ska stå starkare, säkrare och mer framgångsrikt och hållbart om 20, 30 och 50 år?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! För mig handlar politik om två saker. Å ena sidan handlar det om att visa på skillnader - det här vill vi, till skillnad från er. Det gör det tydligt för dem vi företräder. Å andra sidan handlar politik också om att kunna samlas och ta ansvar i frågor som påverkar människor i deras vardag för generationer framåt. Säkerhetspolitik, energifrågor och klimatomställning är tydliga, aktuella exempel på det. En sådan fråga är också infrastruktur.

Fru talman! Mot bakgrund av det är Andreas Carlsons svar på min interpellation högst anmärkningsvärt. Jag är väldigt glad att statsrådet håller med om vad jag tycker, men att inte kunna bemöda sig mer än att på fyra och en halv rad i allmänna ordalag hålla med om det jag skriver tycker jag är respektlöst mot riksdagen och för det förtroende som Andreas Carlson har som statsråd.

Den gröna omställning som i dag sker i norra Sverige är ett resultat av en politik som handlar om att vilja och möjliggöra och om att lägga ut kursen och sätta segel för att skapa och ta vara på vindarna i den gröna revolutionen. Det är en utmaning att planera och förverkliga det som vi vill ska ske. Det handlar om bostadsbyggande, infrastruktur, energi och kompetensförsörjning.

Ett annat av vår tids största samhällsbyggnadsprojekt handlar om behovet av ny kapacitet för person- och godstransporter på järnväg. Frågan om nya stambanor har diskuterats i flera decennier, och det finns säkerligen anledning till självrannsakan för politiken brett när det gäller att hitta långsiktigt hållbara lösningar.

Regeringen och Sverigedemokraterna har nu beslutat att skrota planerna på nya stambanor. Detta har väckt många reaktioner från näringsliv, kommuner och regioner, som dessutom under resans gång har investerat mycket tid, pengar och engagemang, skrivit avtal och förbundit sig att bidra till förverkligandet.

Att säga nej förpliktar också till att ha ett alternativ för att lösa de problem vi ser, och därför vill jag fråga statsrådet: Vad avser Andreas Carlson att vidta för åtgärder för att skapa en hållbar långsiktighet när det gäller stora infrastrukturprojekt, och vad är regeringens förslag i dag för att öka kapaciteten på järnvägen?

Herr talman! Att rusta sig för dagens och framtidens utmaningar handlar om att göra både och och även om att orka göra detta. Det kostar mycket pengar, men det ska sättas i relation till vad det kommer att generera för företag, kommuner och regioner och när det gäller förbättrad kompetensförsörjning.

Bristande underhåll kan vi nog sätta upp på kontot för ganska många olika regeringar av varierande kulör. En sak ska jag ge er i Sverigedemokraterna erkänsla för: Ni har aldrig varit för nya stambanor eller ny järnväg, vare sig lokalt, regionalt eller på nationell nivå. Men det går inte att backa in i framtiden. Det räcker inte att säga nej, utan man måste faktiskt också kunna presentera en lösning för vad man vill göra.

Herr talman! Jag kan inte så här långt utläsa att Sverigedemokraterna vill bygga mer järnväg. Det är inte vad jag kan läsa mig till i avtalet och heller inte i regeringsförklaringen, som Sverigedemokraterna är en del av.

De nya stambanorna är en förutsättning för att vi ska kunna få snabba persontransporter. Det är underordnat vilken hastighet det är, men ny järnväg för snabba transporter behövs så att godstrafiken i större utsträckning kan gå på de nuvarande stambanorna.

Faktum kvarstår: Jag hör inte hur Sverigedemokraterna ska kunna lösa situationen så som den ser ut i dag. Behovet är trängande. Det är södra Sveriges handelskammare, kommuner och regioner ense om. Vad är Sverigedemokraternas lösningar?

Herr talman! En sak är säker: Det har aldrig satsats så mycket resurser på väg och järnväg för att underhålla och för att investera. Men vi ser att det inte räcker, utan vi behöver göra mer framöver.

Det är också viktigt att resurserna används på rätt sätt. I dag kan vi se att kostnaderna för vägunderhåll har ökat med 60-70 procent. Då måste vi se till att pengarna verkligen kommer dit där de behövs, och där har den tidigare regeringen gett ett uppdrag.

Frågan kvarstår: I Jönköpings län och i regionerna runt omkring finns inte den järnväg som är nödvändig i dag och som företag och samhälle behöver.

Herr talman! Infrastruktur i alla dess former har inget egenvärde i sig utan är ett medel för att möta människors och samhällets behov och nå mål som ökad tillgänglighet, fler jobb och vidgade arbetsmarknadsregioner. Det handlar också om att hålla samman stad och land, möta näringslivets behov och förbättra konkurrenskraften och om att Sverige ska nå klimatmålen och vara ledande i den gröna omställningen.

I den beslutade nationella planen görs investeringar och underhåll från norr till söder i nuvarande väg- och järnvägsnät, från Norrbotniabanan och den gröna industrirevolutionen till Sydostlänken i sydöstra Sverige - och mycket däremellan.

I planen finns också medel avsatta för byggandet av nya stambanor. Det handlar inte enbart om att bygga ny järnväg utan om att bygga samhället. Det är ett av de största samhällsbyggnadsprojekten i modern tid.

Nu har den högerkonservativa regeringen och Sverigedemokraterna aviserat att de vill skrota planerna på nya stambanor. Detta är mycket allvarligt. Nya stambanor behövs som knyter samman våra tre storstäder med regionerna däremellan.

Det är anmärkningsvärt att varken regeringen eller Sverigedemokraterna verkar se eller förstå hur det ser ut i Sverige i dag. Det finns ingen ytterligare kapacitet på dagens järnväg, som i dag är underdimensionerad i förhållande till vår befolkningsstorlek och företagens behov.

Jönköpings län är det fjärde största exportlänet utanför våra tre storstäder. Mycket av industrins hjärta finns i denna del av Sverige. Företagen behöver ökad och tillförlitlig kapacitet för godstransporter, och mer gods behöver flyttas från väg till järnväg.

Arbetsmarknadsregionerna vidgas då 75 procent av de framtida personresorna kommer att ske mellan de stationer som kommer att finnas utefter banorna. Det ger bättre möjlighet att klara kompetensförsörjningen i privat och offentlig sektor. Ett ökat bostadsbyggande är också en viktig del i sammanhanget.

Att lappa och laga i nuvarande system är därför inte tillräckligt.

Självklart handlar det om mycket pengar, men det ska sättas i relation till att tidshorisonten är lång. Det handlar om 100-150 år. En investering i nya stambanor kan inte enbart ses som en kostnad här och nu utan måste också sättas i ett större sammanhang där det är en förutsättning för att generera fler och nya jobb, inkomster och tillväxt för företagen och för Sverige.

Med beskedet om att slopa byggandet av nya stambanor inställer sig naturligt frågorna: Vad vill man då göra i stället? Vad är förslaget till lösning för behoven i Jönköpings län och längs de tänkta stambanorna? Vad är er, regeringens och Sverigedemokraternas idé för att underlätta för arbetspendling och godstrafik som stärker jobb och tillväxt i denna del av landet? Vad är svaret till handelskammaren i Jönköping och övriga handelskammare och till kommuner och regioner som lagt mycket tid, pengar och engagemang på att få till stånd nya stambanor?

Förslaget om att slopa nya stambanor sliter isär Sverige i stället för att bygga samman det. Det är dålig miljöpolitik, dålig landsbygdspolitik, dålig arbetsmarknadspolitik och dålig näringspolitik.

Herr talman! Det duger inte att backa in i framtiden i en för Sverige så viktig fråga.

(Applåder)

Fru talman! Ledamoten Brunegård ger en beskrivning av hur det ser ut i dag när det gäller infrastruktur och hur hela landet ska leva.

Det är faktiskt det detta handlar om. Hur ska hela landet leva? Hur ska vi hålla ihop stad och land för att skapa hållbar tillväxt och utveckling? Det är en av de viktigare frågorna, tillsammans med att klara klimatomställningen.

I den nationella trafikplan som ligger och som är beslutad görs det historiska satsningar på vägunderhåll och järnvägsinvesteringar. Sydostlänken, som omfattar Kalmar, Kronoberg och Blekinge, är en viktig del.

Men ledamoten Brunegård ingår nu i en högerkonservativ regering. Det vore därför intressant att höra lite mer om vad den nya regeringen tänker göra. Det kan man inte läsa sig till i det vi har fått hittills.