Markus Kallifatides

Fru talman! I den här diskussionen verkar det som att begreppet marknadshyra är något som inte är möjligt; det kan liksom inte finnas. Jag vet inte vad som skulle krävas mer för att det ska vara marknadshyra. Är det rätten att i realtid sätta vilken hyra som helst och så får hyresgästerna flytta om det inte duger?

Förslaget om trygghetshyra innebär en fri förhandling mellan fastighetsägare och tillträdande hyresgäst om hyran, vid det tillfället, i en nyproducerad eller ledigställd lägenhet. Det är marknadshyra, steg för steg, i beståndet. Jag är ekonom, och jag har väldigt svårt att se att det skulle vara något konstigt med begreppet marknadshyressättning.

Min fråga, fru talman, gällde alltså varför regeringen och Moderaterna går emot Bostadsrätterna, HSB, Riksbyggen, Fastighetsägarna, Tillväxtverket och Boverket i frågan om ytterligare ökade möjligheter till andrahandsuthyrning av bostadsrätter.

En bostadsrätt innebär att man har rätt att bo i en lägenhet i en fastighet som ägs gemensamt av en förening som har att förvalta den. Det är inte tänkt att vara ett spekulationsobjekt eller ett hotellrum, utan man har förvärvat rätten att bo och ingå i en förening tillsammans med sina grannar. Vi menar att det är värt att omsorgsfullt vårda den boendeformen i Sverige.

Jag upprepar min fråga: Hur kommer det sig att man går på tvärs mot det som Fastighetsägarna, Boverket, HSB och Riksbyggen anför i den här frågan genom att öppna för mer spekulativt beteende och ökad otrygghet i bostadsrättsboendet?

Fru talman! Tack, David Josefsson, för anförandet!

Vi socialdemokrater och många andra vet att Moderaterna vill införa så kallad trygghetshyra, det vill säga något som jag i hederlighetens namn betraktar som marknadshyra, steg för steg, i nyproduktion eller vartefter lägenheter blir ledigställda i hyresbeståndet. Vi vet att Moderaterna vill se andrahandsuthyrning via mellanhänder, det vill säga marknadshyra i ett parallellt system. Vi vet att Moderaterna på bred front vill stärka fastighetsägare på bekostnad av hyresgästerna. Det är inte något nytt, fru talman.

Men det finns något nytt i den proposition som vi debatterar i dag, och det är att den moderatledda regeringen och Sverigedemokraterna går rakt emot de organisationer som företräder Bostadsrättssverige när det gäller förslaget att ytterligare utöka bostadsrättsinnehavares möjligheter att upplåta och hyra ut lägenheter i andra hand. Kritiken handlar om att de regler som finns i dag redan är generösa och att det inte har visats att det finns behov av att utöka möjligheterna till andrahandsupplåtelse.

Även myndigheter som Boverket och Tillväxtverket har kritiserat förslaget om utökade möjligheter till andrahandsuthyrning, och Fastighetsägarna likaså.

Mot bakgrund av kritiken, riskerna för spekulativt beteende och negativa konsekvenser för föreningarnas funktion och grannarnas trygghet är min fråga till David Josefsson och Moderaterna: Hur kommer det sig att regeringen och Moderaterna lägger fram förslag som går på tvärs mot så många remissinstansers kritiska synpunkter?

Fru talman! Tack, David Josefsson, för anförandet!

Vi socialdemokrater och många andra vet att Moderaterna vill införa så kallad trygghetshyra, det vill säga något som jag i hederlighetens namn betraktar som marknadshyra steg för steg i nyproduktion eller vartefter lägenheter blir lediga i hyresbeståndet. Vi vet att Moderaterna vill se andrahandsuthyrning via mellanhänder, det vill säga marknadshyra i ett parallellt system. Vi vet att Moderaterna på bred front vill stärka fastighetsägare på bekostnad av hyresgästerna. Det är inte något nytt, fru talman.

Men det finns något nytt i den proposition som vi debatterar i dag, och det är att den moderatledda regeringen och Sverigedemokraterna går rakt emot de organisationer som företräder Bostadsrättssverige när det gäller förslaget att ytterligare utöka bostadsrättsinnehavares möjligheter att upplåta och hyra ut lägenheter i andra hand. Kritiken handlar om att de regler som finns i dag redan är generösa och att det inte har visats att det finns behov av att utöka möjligheterna till andrahandsupplåtelse.

Även myndigheter som Boverket och Tillväxtverket har kritiserat förslaget om utökade möjligheter till andrahandsuthyrning, och Fastighetsägarna likaså.

Mot bakgrund av kritiken, riskerna för spekulativt beteende och negativa konsekvenser för föreningarnas funktion och grannarnas trygghet är min fråga till David Josefsson och Moderaterna: Hur kommer det sig att regeringen och Moderaterna lägger fram förslag som går på tvärs mot så många remissinstansers kritiska synpunkter?

Fru talman! Jag tackar Roger Hedlund för reflektionerna och frågorna till oss Socialdemokrater, som är motståndare till marknadshyror. Detta är också bakgrunden till min fråga till Sverigedemokraterna och Roger Hedlund: Varför avser partiet i dag att genomföra öppnandet av ett potentiellt brett parallellt spår med ett system med marknadshyror mitt på den övriga hyresmarknaden? Hur stort det här systemet kommer att bli får vi väl tyvärr se med tiden.

Förslaget om nya regler för blockhyra innebär stora möjligheter att förhandla bort besittningsskyddet. Det innebär också avtal om så kallad anpassad hyra, det vill säga marknadshyra, vilket Hyresgästföreningens chefsjurist med flera förklarade i gårdagens Hem & Hyra. Jag är osäker på om Sverigedemokraterna ens har förstått vad förslaget i denna del innebär.

Förslagen har fått kritik av ett flertal remissinstanser med Hyresgästföreningen i spetsen samt andra aktörer som bekämpar marschen mot marknadshyror på den svenska hyresmarknaden. Lagrådet konstaterar att de skyddsmekanismer som det hänvisas till i propositionen är ”bräckliga” men tar i övrigt inte ställning i sak.

Fru talman! Den här omröstningen är ett vägval. Frågan kvarstår: Hur kommer det sig att Sverigedemokraterna säger sig försvara bruksvärdessystemet men samtidigt öppnar en bakdörr för en vidgad sektor av marknadshyror? Det förstår jag inte.

Fru talman! Jag tackar Roger Hedlund för reflektionerna och frågorna till oss socialdemokrater, som är motståndare till marknadshyror. Detta är också bakgrunden till min fråga till Sverigedemokraterna och Roger Hedlund: Varför avser partiet i dag att genomföra öppnandet av ett potentiellt brett parallellt spår med ett system med marknadshyror mitt på den övriga hyresmarknaden? Hur stort det här systemet kommer att bli får vi väl tyvärr se med tiden.

Förslaget om nya regler för blockhyra innebär stora möjligheter att förhandla bort besittningsskyddet. Det innebär också avtal om så kallad anpassad hyra, det vill säga marknadshyra, vilket Hyresgästföreningens chefsjurist med flera förklarade i gårdagens Hem & Hyra. Jag är osäker på om Sverigedemokraterna ens har förstått vad förslaget i denna del innebär.

Förslagen har fått kritik av ett flertal remissinstanser med Hyresgästföreningen i spetsen samt andra aktörer som bekämpar marschen mot marknadshyror på den svenska hyresmarknaden. Lagrådet konstaterar att de skyddsmekanismer som det hänvisas till i propositionen är ”bräckliga” men tar i övrigt inte ställning i sak.

Fru talman! Den här omröstningen är ett vägval. Frågan kvarstår: Hur kommer det sig att Sverigedemokraterna säger sig försvara bruksvärdessystemet men samtidigt öppnar en bakdörr för en vidgad sektor av marknadshyror? Det förstår jag inte.

Fru talman! Tack, Roger Hedlund, för anförandet! Det här börjar bli något av en vana.

I hyresgästernas egen tidning Hem & Hyra sa Sverigedemokraternas bostadspolitiska talesperson att Sverigedemokraterna inte skulle medverka till marknadshyror. Han sa till och med att en röst på Sverigedemokraterna är en röst på bruksvärdesprincipen. Nu står jag här och frågar Roger Hedlund hur det kommer sig att Sverigedemokraterna nu gör tvärtemot vad man sa i hyresgästernas egen tidning.

Fru talman! Bruksvärdessystemet är inte någon teknisk detalj, utan det är ett skydd för vanligt folk som innebär att hyran ska spegla lägenhetens värde för hyresgästen med hänsyn till läge, standard och egenskaper. Hyran ska inte sättas efter vad marknaden är villig att betala. Det betyder att hyran inte ska sättas efter hur hårt en människa kan pressas. Det betyder att bostaden ska vara ett hem och inte vara föremål för budkrig. Det betyder att den som hyr ska ha rättigheter, trygghet och en rimlig chans att planera sitt liv.

När riksdagen senare i dag röstar om regeringens förslag om så kallade företagsbostäder via blockhyra öppnas ett parallellt spår på hyresmarknaden. Fastighetsägare ska kunna hyra ut lägenheter via mellanhänder. Den som faktiskt bor i lägenheten löper risk att hamna längre bort från de rättigheter som vanliga hyresgäster har.

Min fråga till Roger Hedlund är: Hur kommer det sig att Sverigedemokraterna säger en sak men gör precis tvärtom?

Fru talman! Tack, Roger Hedlund, för anförandet! Det här börjar bli något av en vana.

I hyresgästernas egen tidning Hem & Hyra sa Sverigedemokraternas bostadspolitiska talesperson att Sverigedemokraterna inte skulle medverka till marknadshyror. Han sa till och med att en röst på Sverigedemokraterna är en röst på bruksvärdesprincipen. Nu står jag här och frågar Roger Hedlund hur det kommer sig att Sverigedemokraterna nu gör tvärtemot vad man sa i hyresgästernas egen tidning.

Fru talman! Bruksvärdessystemet är inte någon teknisk detalj, utan det är ett skydd för vanligt folk som innebär att hyran ska spegla lägenhetens värde för hyresgästen med hänsyn till läge, standard och egenskaper. Hyran ska inte sättas efter vad marknaden är villig att betala. Det betyder att hyran inte ska sättas efter hur hårt en människa kan pressas. Det betyder att bostaden ska vara ett hem och inte vara föremål för budkrig. Det betyder att den som hyr ska ha rättigheter, trygghet och en rimlig chans att planera sitt liv.

När riksdagen senare i dag röstar om regeringens förslag om så kallade företagsbostäder via blockhyra öppnas ett parallellt spår på hyresmarknaden. Fastighetsägare ska kunna hyra ut lägenheter via mellanhänder. Den som faktiskt bor i lägenheten löper risk att hamna längre bort från de rättigheter som vanliga hyresgäster har.

Min fråga till Roger Hedlund är: Hur kommer det sig att Sverigedemokraterna säger en sak men gör precis tvärtom?

Herr talman! Bostadsbyggandet har kraschat. Det drabbar enskilda individer som behöver en bostad, byggjobbare som blir arbetslösa och byggelever som inte får praktikplats när bostadsbyggandet faller som en sten. Företag går i konkurs. Samhället i stort kan inte växa. Vi kan inte erbjuda goda bostäder, och tillväxten i Sverige hålls tillbaka.

Bostadsbyggandet är alltså nere på 30 000 anmälda byggstarter. Det som behövs är 52 000 färdigställda bostäder per år. De här 30 000 är alltså inte spadar i backen, utan vi får se hur det blir utifrån den efterfrågan som faktiskt finns.

Vi kan konstatera att runt 10 000 arbetslösa byggnadsarbetare finns i Byggnads a-kassa och att var fjärde arbetare i svensk träindustri har varslats.

Andreas Carlson, ansvarigt statsråd, kan inte vara nöjd med detta. Min enkla fråga är: Vad borde han och regeringen ha gjort annorlunda?

(Applåder)

Herr talman! Bostadsbyggandet har kraschat. Det drabbar enskilda individer som behöver en bostad, byggjobbare som blir arbetslösa och byggelever som inte får praktikplats när bostadsbyggandet faller som en sten. Företag går i konkurs. Samhället i stort kan inte växa. Vi kan inte erbjuda goda bostäder, och tillväxten i Sverige hålls tillbaka.

Bostadsbyggandet är alltså nere på 30 000 anmälda byggstarter. Det som behövs är 52 000 färdigställda bostäder per år. De här 30 000 är alltså inte spadar i backen, utan vi får se hur det blir utifrån den efterfrågan som faktiskt finns.

Vi kan konstatera att runt 10 000 arbetslösa byggnadsarbetare finns i Byggnads a-kassa och att var fjärde arbetare i svensk träindustri har varslats.

Andreas Carlson, ansvarigt statsråd, kan inte vara nöjd med detta. Min enkla fråga är: Vad borde han och regeringen ha gjort annorlunda?

(Applåder)

Fru talman! I maj 2020 gav den S-ledda regeringen den särskilda utredaren Karolina Skog i uppdrag att bland annat analysera systemet med kommunala hyresgarantier och lämna nödvändiga författningsförslag. Syftet var att skapa förutsättningar för en socialt hållbar bostadsförsörjning som underlättar för hushåll med ekonomiska svårigheter att erhålla bostad.

I mars 2022 överlämnade utredningen betänkandet Sänk tröskeln till en god bostad, som bland annat innehöll förslag om obligatoriska kommunala hyresgarantier som ett verktyg för en bättre bostadsförsörjning i landet.

Först i budgetpropositionen för 2026 meddelade Tidöregeringen sin avsikt att göra det obligatoriskt för kommuner att under vissa förutsättningar tillhandahålla hyresgarantier. Propositionen, fru talman, kommer nu alltså tre och ett halvt år efter utredningsförslaget.

Vi socialdemokrater delar alltjämt utredningens – och nu regeringens – bedömning att kommunala hyresgarantier i dag är underutnyttjade och inte har fått det genomslag i praktiken som lagstiftaren ursprungligen avsåg.

Vi delar också bedömningen att en skyldighet att tillhandahålla hyresgarantier ligger i linje med den verksamhet och de uppgifter som kommuner har redan i dag, med ansvar för till exempel behovsprövningar enligt socialtjänstlagen samt ofta kontakt med hushåll som lever under osäkra boendeförhållanden.

Vi delar slutligen regeringens uppfattning att föreskrifter som kan meddelas med stöd av det nu föreslagna bemyndigandet kan undanröja svårigheter för utsatta hushåll att bli godkända som hyresgäster och ta sig vidare på bostadsmarknaden och således kan bidra till att minska utanförskapet på bostadsmarknaden och därigenom underlätta integrationen i samhället.

Vi står alltså bakom regeringens lagförslag i detta betänkande och beklagar djupt att det dröjt oacceptabelt länge. Vi avser att noga överväga den framtida exakta utformningen av ett system med obligatoriska kommunala hyresgarantier som ett bland många nödvändiga verktyg i en fungerande social bostadspolitik.

Fru talman! Vi socialdemokrater kan nog inte se att Tidöregeringen alls vill förbättra bostadsförsörjningen i det här landet. De vill döma 13-åringar till fängelse, låta replokaler och skyddade boenden slå igen, sänka skatter för höginkomsttagare, ändra klimatmål i stället för att nå dem och kanske bygga nya kärnkraftsreaktorer med allas våra pengar men inte få fram billig el här och nu. Bostäder får nog gärna tillkomma, men bara genom marknadens försorg och nästan aldrig där just jag bor. Det är nästan alltid fullt i högerns kalla, ödsliga samhälle, som Olof Palme varnade oss för.

Vi socialdemokrater vet att den ordningen är dålig för samhället. Statens hand måste finnas med för att åstadkomma verkliga åtgärder för en bättre bostadsförsörjning.

Låt mig bara ta ett exempel: I mitt län, Stockholms län, finns enligt SCB cirka 280 000 personer som är trångbodda och inte kan få tag i en adekvat bostad. Detta är data som jag kollade häromdagen. Med mindre än att äldre villaägare med utflugna barn i ett antal av länets kommuner helt enkelt byter plats med trångbodda barnfamiljer finns det ett mycket stort behov av att bygga och tillskapa fler bostäder av rätt storlek för att möta behoven. Det behöver byggas nytt, och det behöver omvandlas i stor skala.

Med bland annat den utgångspunkten, fru talman – att vi har stora utmaningar och brist på adekvata bostäder – har vi socialdemokrater föreslagit en lång rad åtgärder baserade på redan genomförda statliga utredningar. Vi har föreslagit en nationell handlingsplan för bostadsförsörjningen. Vi har föreslagit att en sådan plan ska omsättas i kommunala handlingsplaner. Vi har föreslagit en parlamentarisk kommitté för bostadsförsörjningen. Vi har föreslagit att allmännyttan inte ska lyda under den kostnadsdrivande lagen om offentlig upphandling så länge den drivs med affärsmässiga principer.

Vi välkomnar främjande av byggemenskaper och stöd till organisationer som främjar det idéburna bostadsbyggande som faktiskt finns runt om i vårt land. Vi har också föreslagit byggstimulanser för studentbostäder och bostäder på orter i arbetsmarknadsregioner med expansion samt förmånliga statliga byggkrediter.

Vi socialdemokrater, fru talman, säger som det är: Det är kris i bostadsförsörjningen, och vi är beredda att göra det som krävs. Många av de förslag som jag räknade upp nu återfanns i den bostadssociala utredning som den tidigare S-ledda regeringen tillsatte. Tidöregeringen har avstyrkt nästan allt, fru talman.

Jag vill påminna om att Tidöregeringen inledde mandatperioden med att lägga ned två andra mycket viktiga utredningar – en om åtgärder mot så kallad social dumpning, där välbeställda kommuner helt enkelt gör sig av med kommuninvånare, och en annan om utredning om nya verktyg inom samhällsplaneringen för att motverka bostadssegregationen.

Fru talman! Under de senaste decennierna har något grundläggande förändrats i vår vardagsekonomi. Bostaden har i allt större utsträckning gått från att vara ett hem till att bli en ekonomisk position. Den påverkar i dag livschanser, social rörlighet och möjligheten att skapa trygghet för oss själva och våra barn.

För oss socialdemokrater är detta en avgörande politisk fråga. Vi är en frihetsrörelse, och vi vet att om friheten ska gälla alla är jämlikhet dess förutsättning. Inte minst gäller det tillgången till ett tryggt och funktionellt hem.

En sak, fru talman, har dock den här regeringen gjort rätt på det här området. Genom lagändring har det tydliggjorts att en kommunal bostadsförmedling får reservera lägenheter för sökande i kön eller använda ett förturssystem utan att det påverkar möjligheten att ta ut köavgift. Vi socialdemokrater har välkomnat tydliggörandet men också önskat tydligare avgränsningar av hur dessa verktyg får användas i kommunal bostadsförmedling.

Tillsammans med de kommunala hyresgarantier som betänkandet handlar om, som nu kan göras obligatoriska under vissa villkor, kan inte minst reservationer bli en del av en bättre fungerande bostadsförsörjning. Men för att detta ska ske i praktiken tror jag att det krävs socialdemokratiskt ledda majoriteter här i Sveriges riksdag och runt om i landets kommuner.

Fru talman! I maj 2020 gav den S-ledda regeringen den särskilda utredaren Karolina Skog i uppdrag att bland annat analysera systemet med kommunala hyresgarantier och lämna nödvändiga författningsförslag. Syftet var att skapa förutsättningar för en socialt hållbar bostadsförsörjning som underlättar för hushåll med ekonomiska svårigheter att erhålla bostad.

I mars 2022 överlämnade utredningen betänkandet Sänk tröskeln till en god bostad, som bland annat innehöll förslag om obligatoriska kommunala hyresgarantier som ett verktyg för en bättre bostadsförsörjning i landet.

Först i budgetpropositionen för 2026 meddelade Tidöregeringen sin avsikt att göra det obligatoriskt för kommuner att under vissa förutsättningar tillhandahålla hyresgarantier. Propositionen, fru talman, kommer nu alltså tre och ett halvt år efter utredningsförslaget.

Vi socialdemokrater delar alltjämt utredningens – och nu regeringens – bedömning att kommunala hyresgarantier i dag är underutnyttjade och inte har fått det genomslag i praktiken som lagstiftaren ursprungligen avsåg.

Vi delar också bedömningen att en skyldighet att tillhandahålla hyresgarantier ligger i linje med den verksamhet och de uppgifter som kommuner har redan i dag, med ansvar för till exempel behovsprövningar enligt socialtjänstlagen samt ofta kontakt med hushåll som lever under osäkra boendeförhållanden.

Vi delar slutligen regeringens uppfattning att föreskrifter som kan meddelas med stöd av det nu föreslagna bemyndigandet kan undanröja svårigheter för utsatta hushåll att bli godkända som hyresgäster och ta sig vidare på bostadsmarknaden och således kan bidra till att minska utanförskapet på bostadsmarknaden och därigenom underlätta integrationen i samhället.

Vi står alltså bakom regeringens lagförslag i detta betänkande och beklagar djupt att det dröjt oacceptabelt länge. Vi avser att noga överväga den framtida exakta utformningen av ett system med obligatoriska kommunala hyresgarantier som ett bland många nödvändiga verktyg i en fungerande social bostadspolitik.

Fru talman! Vi socialdemokrater kan nog inte se att Tidöregeringen alls vill förbättra bostadsförsörjningen i det här landet. De vill döma 13åringar till fängelse, låta replokaler och skyddade boenden slå igen, sänka skatter för höginkomsttagare, ändra klimatmål i stället för att nå dem och kanske bygga nya kärnkraftsreaktorer med allas våra pengar men inte få fram billig el här och nu. Bostäder får nog gärna tillkomma, men bara genom marknadens försorg och nästan aldrig där just jag bor. Det är nästan alltid fullt i högerns kalla, ödsliga samhälle, som Olof Palme varnade oss för.

Vi socialdemokrater vet att den ordningen är dålig för samhället. Statens hand måste finnas med för att åstadkomma verkliga åtgärder för en bättre bostadsförsörjning.

Låt mig bara ta ett exempel: I mitt län, Stockholms län, finns enligt SCB cirka 280 000 personer som är trångbodda och inte kan få tag i en adekvat bostad. Detta är data som jag kollade häromdagen. Med mindre än att äldre villaägare med utflugna barn i ett antal av länets kommuner helt enkelt byter plats med trångbodda barnfamiljer finns det ett mycket stort behov av att bygga och tillskapa fler bostäder av rätt storlek för att möta behoven. Det behöver byggas nytt, och det behöver omvandlas i stor skala.

Med bland annat den utgångspunkten, fru talman – att vi har stora utmaningar och brist på adekvata bostäder – har vi socialdemokrater föreslagit en lång rad åtgärder baserade på redan genomförda statliga utredningar. Vi har föreslagit en nationell handlingsplan för bostadsförsörjningen. Vi har föreslagit att en sådan plan ska omsättas i kommunala handlingsplaner. Vi har föreslagit en parlamentarisk kommitté för bostadsförsörjningen. Vi har föreslagit att allmännyttan inte ska lyda under den kostnadsdrivande lagen om offentlig upphandling så länge den drivs med affärsmässiga principer.

Vi välkomnar främjande av byggemenskaper och stöd till organisationer som främjar det idéburna bostadsbyggande som faktiskt finns runt om i vårt land. Vi har också föreslagit byggstimulanser för studentbostäder och bostäder på orter i arbetsmarknadsregioner med expansion samt förmånliga statliga byggkrediter.

Vi socialdemokrater, fru talman, säger som det är: Det är kris i bostadsförsörjningen, och vi är beredda att göra det som krävs. Många av de förslag som jag räknade upp nu återfanns i den bostadssociala utredning som den tidigare S-ledda regeringen tillsatte. Tidöregeringen har avstyrkt nästan allt, fru talman.

Jag vill påminna om att Tidöregeringen inledde mandatperioden med att lägga ned två andra mycket viktiga utredningar – en om åtgärder mot så kallad social dumpning, där välbeställda kommuner helt enkelt gör sig av med kommuninvånare, och en annan om utredning om nya verktyg inom samhällsplaneringen för att motverka bostadssegregationen.

Fru talman! Under de senaste decennierna har något grundläggande förändrats i vår vardagsekonomi. Bostaden har i allt större utsträckning gått från att vara ett hem till att bli en ekonomisk position. Den påverkar i dag livschanser, social rörlighet och möjligheten att skapa trygghet för oss själva och våra barn.

För oss socialdemokrater är detta en avgörande politisk fråga. Vi är en frihetsrörelse, och vi vet att om friheten ska gälla alla är jämlikhet dess förutsättning. Inte minst gäller det tillgången till ett tryggt och funktionellt hem.

En sak, fru talman, har dock den här regeringen gjort rätt på det här området. Genom lagändring har det tydliggjorts att en kommunal bostadsförmedling får reservera lägenheter för sökande i kön eller använda ett förturssystem utan att det påverkar möjligheten att ta ut köavgift. Vi socialdemokrater har välkomnat tydliggörandet men också önskat tydligare avgränsningar av hur dessa verktyg får användas i kommunal bostadsförmedling.

Tillsammans med de kommunala hyresgarantier som betänkandet handlar om, som nu kan göras obligatoriska under vissa villkor, kan inte minst reservationer bli en del av en bättre fungerande bostadsförsörjning. Men för att detta ska ske i praktiken tror jag att det krävs socialdemokratiskt ledda majoriteter här i Sveriges riksdag och runt om i landets kommuner.

Herr ålderspresident! Vanligt folk ska kunna lita på att samhället har kontroll över vem som äger fastigheter i Sverige. Det är en grundläggande fråga om trygghet, rättvisa och tillit. Det finns dock brister i den kontrollen i dag. Fastighetsmarknaden har blivit en arena där stora värden kan flyttas, tillgångar döljas och pengar tvättas. När organiserad brottslighet söker sig in i allt fler delar av samhället måste staten ligga steget före.

Regeringen har nu lagt fram förslag som sägs skärpa identitetskontrollen vid lagfart. Det är bra att problemen uppmärksammas, men när det väl kommer till det som verkligen spelar roll här – att säkerställa att identiteten faktiskt är verifierad – stannar regeringen halvvägs.

Vi socialdemokrater ställer oss alltså bakom regeringens förslag till ändringar i jordabalken och bostadsrättslagen. Lagändringarna innebär att kraven på att ange en identitetsbeteckning vid ansökan om lagfart och inskrivning av tomträtt skärps. Ansökan ska i fråga om fysiska personer innehålla uppgifter om förvärvarens person- eller samordningsnummer. I fråga om juridiska personer ska ansökan framöver innehålla uppgifter om förvärvarens organisationsnummer. Vi vill dock gå längre, herr ålderspresident.

Vi socialdemokrater står vidare bakom de skärpta krav på folkbokföring vid ombildning av hyresrätter till bostadsrätter som föreslås i propositionen och att samma regler som gäller vid ombildning av hyresrätter till bostadsrätter ska gälla även när en ekonomisk förening omregistreras som bostadsrättsförening.

De här två förslagen har båda sin grund i den utredning om skärpta kontroller vid fastighetsförvärv som tillsattes av den dåvarande socialdemokratiska regeringen i juni 2022. I betänkandet Vem äger fastigheten från 2023 lämnades också förslag på hur en modern och effektiv förhandsprövning av förvärv av hyresfastigheter kan utformas. I likhet med utredningen anser vi att det även behöver införas en ny hyresförvärvslag. Det är en uppgift för regeringen att återkomma till riksdagen med ett sådant förslag.

Herr ålderspresident! Trots synpunkter från remissinstanser avstår alltså regeringen från att gå vidare med förslag om åtgärder för att sökanden ska identifiera sig i ärenden om lagfart och hänvisar till att sådana förslag kräver ytterligare överväganden. Vi socialdemokrater anser att regeringen i stället borde ha fokuserat på att göra just dessa nödvändiga överväganden i syfte att åstadkomma en lagstiftning som motverkar den organiserade brottsligheten.

För att effektivt motverka organiserad brottslighet bör lagfartsärenden alltid innehålla en verifierad identitet och inte enbart uppgifter om person- och samordningsnummer eller organisationsnummer. Vår uppfattning är att krav på faktisk idkontroll och styrkt identitet bör införas i lag. Regeringen bör återkomma med ett sådant förslag.

Herr ålderspresident! Det är alltid vanligt folk som får betala priset när systemen inte håller. När kriminella tillåts utnyttja svagheter i samhället urholkas tilliten. Seriösa aktörer missgynnas, rättsstaten försvagas och bostadsmarknaden blir mindre trygg och mindre hederlig. Det här handlar ytterst om kontroll och om trygghet. Marknaden ska fungera för hederligt folk, inte för kriminella. Det handlar också om att politiken måste leverera hela vägen, herr ålderspresident, och inte stanna vid en halv reform.

Vi socialdemokrater står givetvis bakom samtliga våra reservationer och särskilda yttranden i det här ärendet, men jag yrkar bifall endast till vår och Centerpartiets gemensamma reservation 1.

I detta anförande instämde Joakim Järrebring (S).

Herr talman! Jag tackar statsrådet för tidigare svar och konstaterar att vi i denna interpellationsdebatt inte kommer att få något tydligt besked om att tvångs-LOV ska avskaffas.

Jag tyckte att statsrådet i sina svar på våra frågor öppnade för vad vi kan kalla en ideologisk konfrontation. Därför svarar jag upp på detta sätt: Vi socialdemokrater ser att väldigt många av de marknadslösningar som finns inom den gemensamma skattefinansierade välfärden har införts utan rejäla utredningar och på tvärs med många remissinstansers varnande ord. I något fall har en ren servettskiss röstats igenom i Sveriges riksdag.

Nu finns det rejäla utredningar av konsekvenserna av 30 år av marknadsexperiment i svensk skattefinansierad välfärd. Jag vill därför skicka med en uppmaning till oss alla: Låt oss nu använda oss av de slutsatser vi får när vi låter kunniga människor titta på kunskap och beprövad erfarenhet när det gäller effekterna av marknadsmodeller, såsom tvångs-LOV i primärvården. Lyssna på Produktivitetskommissionen!

Tack för möjligheten att delta i debatten!

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret på Eva Lindhs viktiga interpellation!

Jag deltar i debatten både som ekonom och som stockholmare. Låt mig inledningsvis säga att det är anmärkningsvärt att Sveriges sjukvårdsminister, som en del av regeringen, i en tidigare interpellationsdebatt med Karin Rågsjö och Sofia Amloh på något sätt försökte använda en helt synkroniserad inflations- och ränteuppgång i världen under slutet av förra mandatperioden och en helt synkroniserad inflations- och räntenedgång i världen under den här mandatperioden som något slags politiskt argument för att plocka poäng. Det är anmärkningsvärt.

Nu till ämnet, herr talman! De misslyckade marknadsexperimenten i svensk välfärd är många; det har vi lärt oss från stora statliga utredningar som en skolkommission, en jämlikhetskommission och nu senast en produktivitetskommission tillsatt av denna regering.

Vi socialdemokrater har sedan länge dragit slutsatser om välfärden. Vi vill sätta stopp för vinstjakten, förbättra styrningen, ge personalen rätt förutsättningar att göra jobbet och säkra den långsiktiga finansieringen. Och det, herr talman, vill vi göra i hela landet.

I Stockholmsregionen, min hemregion, kämpar vi kanske lite extra med de misslyckade marknadsexperimenten i välfärden. Ett exempel är Järfälla kommun, som nyligen har dragit slutsatsen att det är för mycket oegentligheter i äldreomsorgen och därför lämnat valfrihetssystemet och tagit tillbaka äldreomsorgen i egen kommunal regi.

Herr talman! När det gäller skolan gör vi socialdemokrater i Stockholms stad allt vi kan för att förverkliga skollagens intentioner om utbildning efter behov, men vi hindras av gällande nationell lagstiftning.

I Region Stockholm sitter vi efter 16 år med borgerligt styre med 2 000 vårdavtal och över 1 000 enskilda aktörer att hålla rätt på. Det är ett mycket omfattande administrativt arbete.

Inom primärvården har vi ytterligare en utmaning. Här gäller tvångs-LOV. Vi har i Region Stockholm haft problem med en ojämn geografisk fördelning av vårdresurser, det vill säga att förverkliga vård efter behov också inom primärvården. Men numera, inte minst efter strategiska satsningar från det S-ledda styret, handlar det snarast om problem både på finansierings- och kompetensförsörjningssidan och med oseriösa och i värsta fall kriminella aktörer som etablerar sig.

Vi socialdemokrater har länge haft uppfattningen att tvångs-LOV bör tas bort. Det är en inskränkning i det kommunala självstyret. Det försvårar regionernas förutsättningar att ge primärvård efter behov i enlighet med hälso-och sjukvårdslagens intentioner, och det fördyrar vårdleveransen, enligt bland annat regeringens egen produktivitetskommission. Det öppnar, enligt samma kommission, för oseriösa och i värsta fall kriminella aktörer att till och med bedriva vårdcentral.

Min fråga, herr talman, är: Hur kommer det sig att regeringen och statsrådet inte kan ge tydligare besked i den fråga som Eva Lindh har ställt?

Det handlar om att ge också oss stockholmare bättre förutsättningar att få vård efter behov, värna våra skattemedel och hålla oseriösa och i värsta fall kriminella utanför vår hälso- och sjukvård.

Fru talman! Tack, Alireza Akhondi, för ytterligare kommentarer och den allvarsamma frågan!

Jag tar mig friheten att redovisa den socialdemokratiska vägen till ekonomiskt välstånd, god ekonomisk utveckling i Sverige och tillväxt framöver.

Vi socialdemokrater vill se en ekonomisk politik inriktad på möjligheten att uppnå full sysselsättning. Det kan bland annat ske genom att hålla uppe en tillräckligt effektiv efterfrågan i ekonomin.

Detta kan göras bland annat genom att se till att offentliga åtgärder via skatter och transfereringar går till de hushåll som har en hög marginell konsumtionsbenägenhet snarare än att göra som Tidögänget: att stoppa pengar i fickan på dem som likt finansministern inte vet vad de ska göra med sina ytterligare skattesänkningar.

Vi vill se en tillväxtpakt. Vi vill göra som centerpartister och socialdemokrater har gjort genom svensk historia. Vi vill gå arm i arm och tillsammans med näringsidkare bygga de strategiska näringssektorerna i svensk ekonomi.

Det här ska också ske genom offentliga satsningar som ger skjuts i de privata investeringskalkylerna och som förändrar riskbenägenheten och viljan att ta den där extra risken som skapar inte bara 1 eller 2 utan 2 000 eller 20 000 nya jobb och nytt liv i hela landsändar.

Vi socialdemokrater vill att det ska vara lätt att göra rätt för små, medelstora och stora företag. Vi ser att investeringar, jobbskapande och välfärd hänger på så mycket mer än exakt hur många blanketter man behöver fylla i och huruvida man bär någon liten administrativ börda tillsammans med alla andra för att skydda oss mot andra allvarliga samhällsproblem.

Vi gör olika avvägningar i de här sakfrågorna. Men låt oss inte dramatisera för mycket.

Fru talman! Jag tackar Alireza Akhondi för kommentarerna snarare än frågorna och uppmaningarna till oss socialdemokrater – inte minst till Magdalena Andersson, vad jag förstår.

Jag menar att ledamotens kommentarer med anledning av mitt anförande skjuter väldigt långt vid sidan av målet. Jag pekade inte under någon stund i mitt anförande ut en miljon företagare som bovar.

Jag har förordat ett antal av många remissinstanser som förordat reformer som ökar möjligheterna att identifiera allvarliga problem med ekonomisk brottslighet, penningtvätt och skatteflykt.

Det ökar sannolikheten att alla skötsamma risktagande entreprenöriella företagare inte möter oseriös och i värsta fall kriminell konkurrens. Det är ett skydd för de 99,9 procenten, eller hur många de nu är, skötsamma som jag och vi socialdemokrater erbjuder.

Men skydd kommer också med någon form av kostnad. Man kan behöva pytsa in något tillsammans för att få någonting tillsammans. Vi socialdemokrater kallar ofta det för solidaritet. Det är en himla bra grej.

Fru talman! Det är i grunden bra för Sverige att det råder bred enighet i riksdagen om att associationsrättsliga frågor gällande bolagsformer, bolagsstyrning, bokföringsregler med mera bör utredas och beredas noga innan beslut om ny lagstiftning fattas. I det allra mesta pågår varsam reformering på det här området på det sättet att sittande regering tar vidare de utredningar som tidigare regering initierat. På det sättet har till exempel ett antal förändringar genomförts den här mandatperioden. Det handlar om digitala bolags- och föreningsstämmor, näringsförbud till följd av förbud att bedriva näringsverksamhet i annan stat, avskaffat krav på bevarande av räkenskapsinformation – kvitton – i original och ett nytt konkursförfarande. Därtill ska konstateras att EU-rätten har mycket stor betydelse på det här området.

Vi socialdemokrater uppfattar att det råder stor samsyn om att associationsrätten måste utformas med ett antal legitima ändamål i sikte. Det handlar om företagandets strävan efter konkurrenskraft och dess behov av rimligt smidig administration, statens intresse av ordning och reda, bland annat i skatteuppbörden, och allmänhetens möjligheter att bevaka sina intressen som anställda, kunder eller leverantörer, till exempel till aktiebolag.

Vi socialdemokrater har utfäst ett löfte om att konstruktivt och kritiskt granska förslag på associationsrättens område när de väl kommer på riksdagens bord. Vi har i linje med denna utfästelse välkomnat och bifallit utökade befogenheter för Bolagsverket som ett led i att öka myndighetens kontroller av företagsregistren och stärka dess roll i arbetet mot brott i företag. Vi har välkomnat åtgärder som motverkar företagskapning, en skärpning av straffet för brott mot målvaktsförbudet samt en rad mindre skärpningar av regler rörande årsredovisningar och associationsrättslig reglering av stiftelser.

Vi socialdemokrater har också förutskickat att vi ska driva egna konstruktiva förslag under den här mandatperioden. Det har vi gjort, och det gör vi. I fokus för våra förslag är det breda samhälleliga intresset av skydd mot utnyttjande av associationsformer, såsom aktiebolag, för kriminell verksamhet. Att växla upp insatserna för bekämpande av ekonomisk brottslighet, penningtvätt och skatteflykt är nödvändigt, fru talman. Den brottsligheten undergräver välfärdsstaten, fräter på tilliten och hotar seriösa aktörer på marknaderna. De här typerna av brott är även nära knutna till annan kriminalitet inom såväl organiserad brottslighet som – kanske ibland lite lösare formerad – arbetslivs- och näringslivskriminalitet.

Vi socialdemokrater menar att regeringen bör vidta fler åtgärder som gör det svårare för till exempel gängkriminella som i dagsläget använder företag, såsom aktiebolag, som brottsverktyg. Vi har alltså välkomnat och konstruktivt bidragit till att Bolagsverket nu har ett utökat uppdrag och verktyg för att hålla ordning i sina register. Det är en viktig fråga. Men därutöver menar vi socialdemokrater att Bolagsverkets resurser behöver stärkas i enlighet med det utvidgade uppdraget.

Vi menar också, som tidigare har nämnts, att revisionsplikt för fler – på sikt samtliga – aktiebolag bör återinföras i enlighet med en lång rad remissinstansers uppfattning. Vi menar att man behöver se över möjligheten att utfärda näringsförbud vid fler typer av brott, och vi menar att det är dags att höja kravet på minsta aktiekapital i aktiebolag.

Vi socialdemokrater står alltså bakom ett betydande antal av utskottets förslag om att avslå motioner på associationsrättens område, i huvudsak med hänvisning till redan pågående beredning av reformförslag i Regeringskansliet.

Den socialdemokratiska regeringen gav mot bakgrund av det jag har sagt om den ekonomiska brottsligheten en särskild utredare i uppdrag att överväga och föreslå åtgärder som skulle syfta till att motverka att aktiebolag och andra företag används för att begå brott och andra oegentligheter. En av de frågor som tas upp i utredningen är frågan om minsta tillåtna aktiekapital i aktiebolag. Den frågan har inte tagits vidare av den här regeringen. Vi har hört från Sverigedemokraterna att man motsätter sig en höjning av minsta aktiekapital.

Utredningen om bolaget som brottsverktyg hade bland annat i uppdrag att analysera reglerna om tvångslikvidation vid kapitalbrist i aktiebolag som en del av borgenärsskyddssystemet. I utredningens betänkande Bolag och brott konstaterades att ”de successiva sänkningarna av kravet på minsta tillåtna aktiekapital har medfört att reglerna inte längre är ändamålsenliga”. Regeringen meddelade i den lagrådsremiss som följde att utredningsbetänkandets förslag till reformerade regler om tvångslikvidation av aktiebolag bereddes vidare i Regeringskansliet.

Vi socialdemokrater menar, mot bakgrund av det gedigna kunskapsunderlag som det utredningsbetänkandet ger i fråga om aktiebolagets storlek, att regeringen skyndsamt bör återkomma till riksdagen med en proposition om en höjning av minsta tillåtna aktiekapital i aktiebolag. Jag yrkar därför bifall till vår reservation nummer 2. För tids vinnande yrkar jag endast bifall till den reservationen.

Fru talman! Jag hoppas att civilutskottets viktiga arbete med associationsrätten även framöver kommer att präglas av det allvar som frågor om företagandets och civilsamhällets villkor, skattesystemets funktionssätt och kampen mot ekonomisk och annan brottslighet förtjänar.

Fru talman! Jag ber om ursäkt, men mitt tålamod tröt. Jag nämnde stegvis återinförd revisionsplikt i min första replik och ställde en enkel fråga, tyckte jag, nämligen hur det kommer sig att Sverigedemokraterna inte ställer sig positiva till det förslag som en lång radda statliga myndigheter och andra tunga samhällsaktörer har ställt sig bakom. Jag räknade upp dem i mitt första inlägg.

Det var alltså en tydlig fråga, och jag har inte fått något tydligt svar på den. Anser Rashid Farivar och Sverigedemokraterna att Skatteverket, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Kronofogdemyndigheten, Brottsförebyggande rådet, Ekonomistyrningsverket, Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet, Svenska Bankföreningen, Svensk Inkasso och Svensk Försäkring har fel när de förespråkar återinförd revisionsplikt? Varför anser Rashid Farivar att de har fel?