Markus Kallifatides

Fru talman! Tack, David Josefsson, för anförandet!

Vi socialdemokrater och många andra vet att Moderaterna vill införa så kallad trygghetshyra, det vill säga något som jag i hederlighetens namn betraktar som marknadshyra steg för steg i nyproduktion eller vartefter lägenheter blir lediga i hyresbeståndet. Vi vet att Moderaterna vill se andrahandsuthyrning via mellanhänder, det vill säga marknadshyra i ett parallellt system. Vi vet att Moderaterna på bred front vill stärka fastighetsägare på bekostnad av hyresgästerna. Det är inte något nytt, fru talman.

Men det finns något nytt i den proposition som vi debatterar i dag, och det är att den moderatledda regeringen och Sverigedemokraterna går rakt emot de organisationer som företräder Bostadsrättssverige när det gäller förslaget att ytterligare utöka bostadsrättsinnehavares möjligheter att upplåta och hyra ut lägenheter i andra hand. Kritiken handlar om att de regler som finns i dag redan är generösa och att det inte har visats att det finns behov av att utöka möjligheterna till andrahandsupplåtelse.

Även myndigheter som Boverket och Tillväxtverket har kritiserat förslaget om utökade möjligheter till andrahandsuthyrning, och Fastighetsägarna likaså.

Mot bakgrund av kritiken, riskerna för spekulativt beteende och negativa konsekvenser för föreningarnas funktion och grannarnas trygghet är min fråga till David Josefsson och Moderaterna: Hur kommer det sig att regeringen och Moderaterna lägger fram förslag som går på tvärs mot så många remissinstansers kritiska synpunkter?

Fru talman! Jag tackar Roger Hedlund för reflektionerna och frågorna till oss socialdemokrater, som är motståndare till marknadshyror. Detta är också bakgrunden till min fråga till Sverigedemokraterna och Roger Hedlund: Varför avser partiet i dag att genomföra öppnandet av ett potentiellt brett parallellt spår med ett system med marknadshyror mitt på den övriga hyresmarknaden? Hur stort det här systemet kommer att bli får vi väl tyvärr se med tiden.

Förslaget om nya regler för blockhyra innebär stora möjligheter att förhandla bort besittningsskyddet. Det innebär också avtal om så kallad anpassad hyra, det vill säga marknadshyra, vilket Hyresgästföreningens chefsjurist med flera förklarade i gårdagens Hem & Hyra. Jag är osäker på om Sverigedemokraterna ens har förstått vad förslaget i denna del innebär.

Förslagen har fått kritik av ett flertal remissinstanser med Hyresgästföreningen i spetsen samt andra aktörer som bekämpar marschen mot marknadshyror på den svenska hyresmarknaden. Lagrådet konstaterar att de skyddsmekanismer som det hänvisas till i propositionen är ”bräckliga” men tar i övrigt inte ställning i sak.

Fru talman! Den här omröstningen är ett vägval. Frågan kvarstår: Hur kommer det sig att Sverigedemokraterna säger sig försvara bruksvärdessystemet men samtidigt öppnar en bakdörr för en vidgad sektor av marknadshyror? Det förstår jag inte.

Fru talman! Tack, Roger Hedlund, för anförandet! Det här börjar bli något av en vana.

I hyresgästernas egen tidning Hem & Hyra sa Sverigedemokraternas bostadspolitiska talesperson att Sverigedemokraterna inte skulle medverka till marknadshyror. Han sa till och med att en röst på Sverigedemokraterna är en röst på bruksvärdesprincipen. Nu står jag här och frågar Roger Hedlund hur det kommer sig att Sverigedemokraterna nu gör tvärtemot vad man sa i hyresgästernas egen tidning.

Fru talman! Bruksvärdessystemet är inte någon teknisk detalj, utan det är ett skydd för vanligt folk som innebär att hyran ska spegla lägenhetens värde för hyresgästen med hänsyn till läge, standard och egenskaper. Hyran ska inte sättas efter vad marknaden är villig att betala. Det betyder att hyran inte ska sättas efter hur hårt en människa kan pressas. Det betyder att bostaden ska vara ett hem och inte vara föremål för budkrig. Det betyder att den som hyr ska ha rättigheter, trygghet och en rimlig chans att planera sitt liv.

När riksdagen senare i dag röstar om regeringens förslag om så kallade företagsbostäder via blockhyra öppnas ett parallellt spår på hyresmarknaden. Fastighetsägare ska kunna hyra ut lägenheter via mellanhänder. Den som faktiskt bor i lägenheten löper risk att hamna längre bort från de rättigheter som vanliga hyresgäster har.

Min fråga till Roger Hedlund är: Hur kommer det sig att Sverigedemokraterna säger en sak men gör precis tvärtom?

Herr talman! Bostadsbyggandet har kraschat. Det drabbar enskilda individer som behöver en bostad, byggjobbare som blir arbetslösa och byggelever som inte får praktikplats när bostadsbyggandet faller som en sten. Företag går i konkurs. Samhället i stort kan inte växa. Vi kan inte erbjuda goda bostäder, och tillväxten i Sverige hålls tillbaka.

Bostadsbyggandet är alltså nere på 30 000 anmälda byggstarter. Det som behövs är 52 000 färdigställda bostäder per år. De här 30 000 är alltså inte spadar i backen, utan vi får se hur det blir utifrån den efterfrågan som faktiskt finns.

Vi kan konstatera att runt 10 000 arbetslösa byggnadsarbetare finns i Byggnads a-kassa och att var fjärde arbetare i svensk träindustri har varslats.

Andreas Carlson, ansvarigt statsråd, kan inte vara nöjd med detta. Min enkla fråga är: Vad borde han och regeringen ha gjort annorlunda?

(Applåder)

Fru talman! I maj 2020 gav den S-ledda regeringen den särskilda utredaren Karolina Skog i uppdrag att bland annat analysera systemet med kommunala hyresgarantier och lämna nödvändiga författningsförslag. Syftet var att skapa förutsättningar för en socialt hållbar bostadsförsörjning som underlättar för hushåll med ekonomiska svårigheter att erhålla bostad.

I mars 2022 överlämnade utredningen betänkandet Sänk tröskeln till en god bostad, som bland annat innehöll förslag om obligatoriska kommunala hyresgarantier som ett verktyg för en bättre bostadsförsörjning i landet.

Först i budgetpropositionen för 2026 meddelade Tidöregeringen sin avsikt att göra det obligatoriskt för kommuner att under vissa förutsättningar tillhandahålla hyresgarantier. Propositionen, fru talman, kommer nu alltså tre och ett halvt år efter utredningsförslaget.

Vi socialdemokrater delar alltjämt utredningens – och nu regeringens – bedömning att kommunala hyresgarantier i dag är underutnyttjade och inte har fått det genomslag i praktiken som lagstiftaren ursprungligen avsåg.

Vi delar också bedömningen att en skyldighet att tillhandahålla hyresgarantier ligger i linje med den verksamhet och de uppgifter som kommuner har redan i dag, med ansvar för till exempel behovsprövningar enligt socialtjänstlagen samt ofta kontakt med hushåll som lever under osäkra boendeförhållanden.

Vi delar slutligen regeringens uppfattning att föreskrifter som kan meddelas med stöd av det nu föreslagna bemyndigandet kan undanröja svårigheter för utsatta hushåll att bli godkända som hyresgäster och ta sig vidare på bostadsmarknaden och således kan bidra till att minska utanförskapet på bostadsmarknaden och därigenom underlätta integrationen i samhället.

Vi står alltså bakom regeringens lagförslag i detta betänkande och beklagar djupt att det dröjt oacceptabelt länge. Vi avser att noga överväga den framtida exakta utformningen av ett system med obligatoriska kommunala hyresgarantier som ett bland många nödvändiga verktyg i en fungerande social bostadspolitik.

Fru talman! Vi socialdemokrater kan nog inte se att Tidöregeringen alls vill förbättra bostadsförsörjningen i det här landet. De vill döma 13åringar till fängelse, låta replokaler och skyddade boenden slå igen, sänka skatter för höginkomsttagare, ändra klimatmål i stället för att nå dem och kanske bygga nya kärnkraftsreaktorer med allas våra pengar men inte få fram billig el här och nu. Bostäder får nog gärna tillkomma, men bara genom marknadens försorg och nästan aldrig där just jag bor. Det är nästan alltid fullt i högerns kalla, ödsliga samhälle, som Olof Palme varnade oss för.

Vi socialdemokrater vet att den ordningen är dålig för samhället. Statens hand måste finnas med för att åstadkomma verkliga åtgärder för en bättre bostadsförsörjning.

Låt mig bara ta ett exempel: I mitt län, Stockholms län, finns enligt SCB cirka 280 000 personer som är trångbodda och inte kan få tag i en adekvat bostad. Detta är data som jag kollade häromdagen. Med mindre än att äldre villaägare med utflugna barn i ett antal av länets kommuner helt enkelt byter plats med trångbodda barnfamiljer finns det ett mycket stort behov av att bygga och tillskapa fler bostäder av rätt storlek för att möta behoven. Det behöver byggas nytt, och det behöver omvandlas i stor skala.

Med bland annat den utgångspunkten, fru talman – att vi har stora utmaningar och brist på adekvata bostäder – har vi socialdemokrater föreslagit en lång rad åtgärder baserade på redan genomförda statliga utredningar. Vi har föreslagit en nationell handlingsplan för bostadsförsörjningen. Vi har föreslagit att en sådan plan ska omsättas i kommunala handlingsplaner. Vi har föreslagit en parlamentarisk kommitté för bostadsförsörjningen. Vi har föreslagit att allmännyttan inte ska lyda under den kostnadsdrivande lagen om offentlig upphandling så länge den drivs med affärsmässiga principer.

Vi välkomnar främjande av byggemenskaper och stöd till organisationer som främjar det idéburna bostadsbyggande som faktiskt finns runt om i vårt land. Vi har också föreslagit byggstimulanser för studentbostäder och bostäder på orter i arbetsmarknadsregioner med expansion samt förmånliga statliga byggkrediter.

Vi socialdemokrater, fru talman, säger som det är: Det är kris i bostadsförsörjningen, och vi är beredda att göra det som krävs. Många av de förslag som jag räknade upp nu återfanns i den bostadssociala utredning som den tidigare S-ledda regeringen tillsatte. Tidöregeringen har avstyrkt nästan allt, fru talman.

Jag vill påminna om att Tidöregeringen inledde mandatperioden med att lägga ned två andra mycket viktiga utredningar – en om åtgärder mot så kallad social dumpning, där välbeställda kommuner helt enkelt gör sig av med kommuninvånare, och en annan om utredning om nya verktyg inom samhällsplaneringen för att motverka bostadssegregationen.

Fru talman! Under de senaste decennierna har något grundläggande förändrats i vår vardagsekonomi. Bostaden har i allt större utsträckning gått från att vara ett hem till att bli en ekonomisk position. Den påverkar i dag livschanser, social rörlighet och möjligheten att skapa trygghet för oss själva och våra barn.

För oss socialdemokrater är detta en avgörande politisk fråga. Vi är en frihetsrörelse, och vi vet att om friheten ska gälla alla är jämlikhet dess förutsättning. Inte minst gäller det tillgången till ett tryggt och funktionellt hem.

En sak, fru talman, har dock den här regeringen gjort rätt på det här området. Genom lagändring har det tydliggjorts att en kommunal bostadsförmedling får reservera lägenheter för sökande i kön eller använda ett förturssystem utan att det påverkar möjligheten att ta ut köavgift. Vi socialdemokrater har välkomnat tydliggörandet men också önskat tydligare avgränsningar av hur dessa verktyg får användas i kommunal bostadsförmedling.

Tillsammans med de kommunala hyresgarantier som betänkandet handlar om, som nu kan göras obligatoriska under vissa villkor, kan inte minst reservationer bli en del av en bättre fungerande bostadsförsörjning. Men för att detta ska ske i praktiken tror jag att det krävs socialdemokratiskt ledda majoriteter här i Sveriges riksdag och runt om i landets kommuner.

Herr ålderspresident! Vanligt folk ska kunna lita på att samhället har kontroll över vem som äger fastigheter i Sverige. Det är en grundläggande fråga om trygghet, rättvisa och tillit. Det finns dock brister i den kontrollen i dag. Fastighetsmarknaden har blivit en arena där stora värden kan flyttas, tillgångar döljas och pengar tvättas. När organiserad brottslighet söker sig in i allt fler delar av samhället måste staten ligga steget före.

Regeringen har nu lagt fram förslag som sägs skärpa identitetskontrollen vid lagfart. Det är bra att problemen uppmärksammas, men när det väl kommer till det som verkligen spelar roll här – att säkerställa att identiteten faktiskt är verifierad – stannar regeringen halvvägs.

Vi socialdemokrater ställer oss alltså bakom regeringens förslag till ändringar i jordabalken och bostadsrättslagen. Lagändringarna innebär att kraven på att ange en identitetsbeteckning vid ansökan om lagfart och inskrivning av tomträtt skärps. Ansökan ska i fråga om fysiska personer innehålla uppgifter om förvärvarens person- eller samordningsnummer. I fråga om juridiska personer ska ansökan framöver innehålla uppgifter om förvärvarens organisationsnummer. Vi vill dock gå längre, herr ålderspresident.

Vi socialdemokrater står vidare bakom de skärpta krav på folkbokföring vid ombildning av hyresrätter till bostadsrätter som föreslås i propositionen och att samma regler som gäller vid ombildning av hyresrätter till bostadsrätter ska gälla även när en ekonomisk förening omregistreras som bostadsrättsförening.

De här två förslagen har båda sin grund i den utredning om skärpta kontroller vid fastighetsförvärv som tillsattes av den dåvarande socialdemokratiska regeringen i juni 2022. I betänkandet Vem äger fastigheten från 2023 lämnades också förslag på hur en modern och effektiv förhandsprövning av förvärv av hyresfastigheter kan utformas. I likhet med utredningen anser vi att det även behöver införas en ny hyresförvärvslag. Det är en uppgift för regeringen att återkomma till riksdagen med ett sådant förslag.

Herr ålderspresident! Trots synpunkter från remissinstanser avstår alltså regeringen från att gå vidare med förslag om åtgärder för att sökanden ska identifiera sig i ärenden om lagfart och hänvisar till att sådana förslag kräver ytterligare överväganden. Vi socialdemokrater anser att regeringen i stället borde ha fokuserat på att göra just dessa nödvändiga överväganden i syfte att åstadkomma en lagstiftning som motverkar den organiserade brottsligheten.

För att effektivt motverka organiserad brottslighet bör lagfartsärenden alltid innehålla en verifierad identitet och inte enbart uppgifter om person- och samordningsnummer eller organisationsnummer. Vår uppfattning är att krav på faktisk idkontroll och styrkt identitet bör införas i lag. Regeringen bör återkomma med ett sådant förslag.

Herr ålderspresident! Det är alltid vanligt folk som får betala priset när systemen inte håller. När kriminella tillåts utnyttja svagheter i samhället urholkas tilliten. Seriösa aktörer missgynnas, rättsstaten försvagas och bostadsmarknaden blir mindre trygg och mindre hederlig. Det här handlar ytterst om kontroll och om trygghet. Marknaden ska fungera för hederligt folk, inte för kriminella. Det handlar också om att politiken måste leverera hela vägen, herr ålderspresident, och inte stanna vid en halv reform.

Vi socialdemokrater står givetvis bakom samtliga våra reservationer och särskilda yttranden i det här ärendet, men jag yrkar bifall endast till vår och Centerpartiets gemensamma reservation 1.

I detta anförande instämde Joakim Järrebring (S).

Herr talman! Jag tackar statsrådet för tidigare svar och konstaterar att vi i denna interpellationsdebatt inte kommer att få något tydligt besked om att tvångs-LOV ska avskaffas.

Jag tyckte att statsrådet i sina svar på våra frågor öppnade för vad vi kan kalla en ideologisk konfrontation. Därför svarar jag upp på detta sätt: Vi socialdemokrater ser att väldigt många av de marknadslösningar som finns inom den gemensamma skattefinansierade välfärden har införts utan rejäla utredningar och på tvärs med många remissinstansers varnande ord. I något fall har en ren servettskiss röstats igenom i Sveriges riksdag.

Nu finns det rejäla utredningar av konsekvenserna av 30 år av marknadsexperiment i svensk skattefinansierad välfärd. Jag vill därför skicka med en uppmaning till oss alla: Låt oss nu använda oss av de slutsatser vi får när vi låter kunniga människor titta på kunskap och beprövad erfarenhet när det gäller effekterna av marknadsmodeller, såsom tvångs-LOV i primärvården. Lyssna på Produktivitetskommissionen!

Tack för möjligheten att delta i debatten!

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret på Eva Lindhs viktiga interpellation!

Jag deltar i debatten både som ekonom och som stockholmare. Låt mig inledningsvis säga att det är anmärkningsvärt att Sveriges sjukvårdsminister, som en del av regeringen, i en tidigare interpellationsdebatt med Karin Rågsjö och Sofia Amloh på något sätt försökte använda en helt synkroniserad inflations- och ränteuppgång i världen under slutet av förra mandatperioden och en helt synkroniserad inflations- och räntenedgång i världen under den här mandatperioden som något slags politiskt argument för att plocka poäng. Det är anmärkningsvärt.

Nu till ämnet, herr talman! De misslyckade marknadsexperimenten i svensk välfärd är många; det har vi lärt oss från stora statliga utredningar som en skolkommission, en jämlikhetskommission och nu senast en produktivitetskommission tillsatt av denna regering.

Vi socialdemokrater har sedan länge dragit slutsatser om välfärden. Vi vill sätta stopp för vinstjakten, förbättra styrningen, ge personalen rätt förutsättningar att göra jobbet och säkra den långsiktiga finansieringen. Och det, herr talman, vill vi göra i hela landet.

I Stockholmsregionen, min hemregion, kämpar vi kanske lite extra med de misslyckade marknadsexperimenten i välfärden. Ett exempel är Järfälla kommun, som nyligen har dragit slutsatsen att det är för mycket oegentligheter i äldreomsorgen och därför lämnat valfrihetssystemet och tagit tillbaka äldreomsorgen i egen kommunal regi.

Herr talman! När det gäller skolan gör vi socialdemokrater i Stockholms stad allt vi kan för att förverkliga skollagens intentioner om utbildning efter behov, men vi hindras av gällande nationell lagstiftning.

I Region Stockholm sitter vi efter 16 år med borgerligt styre med 2 000 vårdavtal och över 1 000 enskilda aktörer att hålla rätt på. Det är ett mycket omfattande administrativt arbete.

Inom primärvården har vi ytterligare en utmaning. Här gäller tvångs-LOV. Vi har i Region Stockholm haft problem med en ojämn geografisk fördelning av vårdresurser, det vill säga att förverkliga vård efter behov också inom primärvården. Men numera, inte minst efter strategiska satsningar från det S-ledda styret, handlar det snarast om problem både på finansierings- och kompetensförsörjningssidan och med oseriösa och i värsta fall kriminella aktörer som etablerar sig.

Vi socialdemokrater har länge haft uppfattningen att tvångs-LOV bör tas bort. Det är en inskränkning i det kommunala självstyret. Det försvårar regionernas förutsättningar att ge primärvård efter behov i enlighet med hälso-och sjukvårdslagens intentioner, och det fördyrar vårdleveransen, enligt bland annat regeringens egen produktivitetskommission. Det öppnar, enligt samma kommission, för oseriösa och i värsta fall kriminella aktörer att till och med bedriva vårdcentral.

Min fråga, herr talman, är: Hur kommer det sig att regeringen och statsrådet inte kan ge tydligare besked i den fråga som Eva Lindh har ställt?

Det handlar om att ge också oss stockholmare bättre förutsättningar att få vård efter behov, värna våra skattemedel och hålla oseriösa och i värsta fall kriminella utanför vår hälso- och sjukvård.

Fru talman! Tack, Alireza Akhondi, för ytterligare kommentarer och den allvarsamma frågan!

Jag tar mig friheten att redovisa den socialdemokratiska vägen till ekonomiskt välstånd, god ekonomisk utveckling i Sverige och tillväxt framöver.

Vi socialdemokrater vill se en ekonomisk politik inriktad på möjligheten att uppnå full sysselsättning. Det kan bland annat ske genom att hålla uppe en tillräckligt effektiv efterfrågan i ekonomin.

Detta kan göras bland annat genom att se till att offentliga åtgärder via skatter och transfereringar går till de hushåll som har en hög marginell konsumtionsbenägenhet snarare än att göra som Tidögänget: att stoppa pengar i fickan på dem som likt finansministern inte vet vad de ska göra med sina ytterligare skattesänkningar.

Vi vill se en tillväxtpakt. Vi vill göra som centerpartister och socialdemokrater har gjort genom svensk historia. Vi vill gå arm i arm och tillsammans med näringsidkare bygga de strategiska näringssektorerna i svensk ekonomi.

Det här ska också ske genom offentliga satsningar som ger skjuts i de privata investeringskalkylerna och som förändrar riskbenägenheten och viljan att ta den där extra risken som skapar inte bara 1 eller 2 utan 2 000 eller 20 000 nya jobb och nytt liv i hela landsändar.

Vi socialdemokrater vill att det ska vara lätt att göra rätt för små, medelstora och stora företag. Vi ser att investeringar, jobbskapande och välfärd hänger på så mycket mer än exakt hur många blanketter man behöver fylla i och huruvida man bär någon liten administrativ börda tillsammans med alla andra för att skydda oss mot andra allvarliga samhällsproblem.

Vi gör olika avvägningar i de här sakfrågorna. Men låt oss inte dramatisera för mycket.

Fru talman! Jag tackar Alireza Akhondi för kommentarerna snarare än frågorna och uppmaningarna till oss socialdemokrater – inte minst till Magdalena Andersson, vad jag förstår.

Jag menar att ledamotens kommentarer med anledning av mitt anförande skjuter väldigt långt vid sidan av målet. Jag pekade inte under någon stund i mitt anförande ut en miljon företagare som bovar.

Jag har förordat ett antal av många remissinstanser som förordat reformer som ökar möjligheterna att identifiera allvarliga problem med ekonomisk brottslighet, penningtvätt och skatteflykt.

Det ökar sannolikheten att alla skötsamma risktagande entreprenöriella företagare inte möter oseriös och i värsta fall kriminell konkurrens. Det är ett skydd för de 99,9 procenten, eller hur många de nu är, skötsamma som jag och vi socialdemokrater erbjuder.

Men skydd kommer också med någon form av kostnad. Man kan behöva pytsa in något tillsammans för att få någonting tillsammans. Vi socialdemokrater kallar ofta det för solidaritet. Det är en himla bra grej.

Fru talman! Det är i grunden bra för Sverige att det råder bred enighet i riksdagen om att associationsrättsliga frågor gällande bolagsformer, bolagsstyrning, bokföringsregler med mera bör utredas och beredas noga innan beslut om ny lagstiftning fattas. I det allra mesta pågår varsam reformering på det här området på det sättet att sittande regering tar vidare de utredningar som tidigare regering initierat. På det sättet har till exempel ett antal förändringar genomförts den här mandatperioden. Det handlar om digitala bolags- och föreningsstämmor, näringsförbud till följd av förbud att bedriva näringsverksamhet i annan stat, avskaffat krav på bevarande av räkenskapsinformation – kvitton – i original och ett nytt konkursförfarande. Därtill ska konstateras att EU-rätten har mycket stor betydelse på det här området.

Vi socialdemokrater uppfattar att det råder stor samsyn om att associationsrätten måste utformas med ett antal legitima ändamål i sikte. Det handlar om företagandets strävan efter konkurrenskraft och dess behov av rimligt smidig administration, statens intresse av ordning och reda, bland annat i skatteuppbörden, och allmänhetens möjligheter att bevaka sina intressen som anställda, kunder eller leverantörer, till exempel till aktiebolag.

Vi socialdemokrater har utfäst ett löfte om att konstruktivt och kritiskt granska förslag på associationsrättens område när de väl kommer på riksdagens bord. Vi har i linje med denna utfästelse välkomnat och bifallit utökade befogenheter för Bolagsverket som ett led i att öka myndighetens kontroller av företagsregistren och stärka dess roll i arbetet mot brott i företag. Vi har välkomnat åtgärder som motverkar företagskapning, en skärpning av straffet för brott mot målvaktsförbudet samt en rad mindre skärpningar av regler rörande årsredovisningar och associationsrättslig reglering av stiftelser.

Vi socialdemokrater har också förutskickat att vi ska driva egna konstruktiva förslag under den här mandatperioden. Det har vi gjort, och det gör vi. I fokus för våra förslag är det breda samhälleliga intresset av skydd mot utnyttjande av associationsformer, såsom aktiebolag, för kriminell verksamhet. Att växla upp insatserna för bekämpande av ekonomisk brottslighet, penningtvätt och skatteflykt är nödvändigt, fru talman. Den brottsligheten undergräver välfärdsstaten, fräter på tilliten och hotar seriösa aktörer på marknaderna. De här typerna av brott är även nära knutna till annan kriminalitet inom såväl organiserad brottslighet som – kanske ibland lite lösare formerad – arbetslivs- och näringslivskriminalitet.

Vi socialdemokrater menar att regeringen bör vidta fler åtgärder som gör det svårare för till exempel gängkriminella som i dagsläget använder företag, såsom aktiebolag, som brottsverktyg. Vi har alltså välkomnat och konstruktivt bidragit till att Bolagsverket nu har ett utökat uppdrag och verktyg för att hålla ordning i sina register. Det är en viktig fråga. Men därutöver menar vi socialdemokrater att Bolagsverkets resurser behöver stärkas i enlighet med det utvidgade uppdraget.

Vi menar också, som tidigare har nämnts, att revisionsplikt för fler – på sikt samtliga – aktiebolag bör återinföras i enlighet med en lång rad remissinstansers uppfattning. Vi menar att man behöver se över möjligheten att utfärda näringsförbud vid fler typer av brott, och vi menar att det är dags att höja kravet på minsta aktiekapital i aktiebolag.

Vi socialdemokrater står alltså bakom ett betydande antal av utskottets förslag om att avslå motioner på associationsrättens område, i huvudsak med hänvisning till redan pågående beredning av reformförslag i Regeringskansliet.

Den socialdemokratiska regeringen gav mot bakgrund av det jag har sagt om den ekonomiska brottsligheten en särskild utredare i uppdrag att överväga och föreslå åtgärder som skulle syfta till att motverka att aktiebolag och andra företag används för att begå brott och andra oegentligheter. En av de frågor som tas upp i utredningen är frågan om minsta tillåtna aktiekapital i aktiebolag. Den frågan har inte tagits vidare av den här regeringen. Vi har hört från Sverigedemokraterna att man motsätter sig en höjning av minsta aktiekapital.

Utredningen om bolaget som brottsverktyg hade bland annat i uppdrag att analysera reglerna om tvångslikvidation vid kapitalbrist i aktiebolag som en del av borgenärsskyddssystemet. I utredningens betänkande Bolag och brott konstaterades att ”de successiva sänkningarna av kravet på minsta tillåtna aktiekapital har medfört att reglerna inte längre är ändamålsenliga”. Regeringen meddelade i den lagrådsremiss som följde att utredningsbetänkandets förslag till reformerade regler om tvångslikvidation av aktiebolag bereddes vidare i Regeringskansliet.

Vi socialdemokrater menar, mot bakgrund av det gedigna kunskapsunderlag som det utredningsbetänkandet ger i fråga om aktiebolagets storlek, att regeringen skyndsamt bör återkomma till riksdagen med en proposition om en höjning av minsta tillåtna aktiekapital i aktiebolag. Jag yrkar därför bifall till vår reservation nummer 2. För tids vinnande yrkar jag endast bifall till den reservationen.

Fru talman! Jag hoppas att civilutskottets viktiga arbete med associationsrätten även framöver kommer att präglas av det allvar som frågor om företagandets och civilsamhällets villkor, skattesystemets funktionssätt och kampen mot ekonomisk och annan brottslighet förtjänar.

Fru talman! Jag ber om ursäkt, men mitt tålamod tröt. Jag nämnde stegvis återinförd revisionsplikt i min första replik och ställde en enkel fråga, tyckte jag, nämligen hur det kommer sig att Sverigedemokraterna inte ställer sig positiva till det förslag som en lång radda statliga myndigheter och andra tunga samhällsaktörer har ställt sig bakom. Jag räknade upp dem i mitt första inlägg.

Det var alltså en tydlig fråga, och jag har inte fått något tydligt svar på den. Anser Rashid Farivar och Sverigedemokraterna att Skatteverket, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Kronofogdemyndigheten, Brottsförebyggande rådet, Ekonomistyrningsverket, Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet, Svenska Bankföreningen, Svensk Inkasso och Svensk Försäkring har fel när de förespråkar återinförd revisionsplikt? Varför anser Rashid Farivar att de har fel?

Fru talman! Den här omgången ska vi hålla oss strikt till betänkandet.

Jag vill ställa en väldigt rak fråga till Rashid Farivar, med tanke på hans partis skarpa profil när det gäller att bekämpa brottslighet och bristande ordning och reda på olika sätt. Vi socialdemokrater menar, i likhet med många remissinstanser, att en stegvis återinförd revisionsplikt vore rätt väg att gå.

Det handlar om att balansera olika legitima samhällsintressen där vi ibland får vara med och solidariskt bära vissa bördor för att gemensamt lösa viktiga samhällsproblem. Det är en klassisk socialdemokratisk princip.

Jag undrar hur Sverigedemokraterna och Rashid Farivar ser på det faktum att han och hans parti så tydligt har avvisat ett konkret förslag med ett tydligt brottsförebyggande och brottspreventivt syfte. Förslaget har som syfte och tänkt effekt att det ska gynna och befrämja seriösa företagare som följer alla regler och som då ska slippa konkurrera med sådana som inte gör det.

Detta är en uppfattning som Skatteverket, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Kronofogdemyndigheten, Brottsförebyggande rådet, Ekonomistyrningsverket, Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet, Svenska Bankföreningen, Svensk Inkasso och Svensk Försäkring alla har haft. Har de alla fel, Rashid Farivar?

Fru talman! Ja, Patrik Karlson, jag syndar själv i det här replikskiftet, det är helt riktigt, och jag tänker göra det även i denna slutreplik.

Jag vill, för att summera den här aftonens debatt om hyresrätt med mera, ställa en rak fråga till den liberala ledamoten i civilutskottet. Är han beredd att lyfta luren till sin partikamrat i kommunstyret i Norrköping, där Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna med stöd av Sverigedemokraterna styr kommunen och där man ligger på topplistan över kommuner som, justerat för folkmängd, vräker flest barn? Det är ju en ganska rak och tydlig fråga.

Det finns en genomgång av hur detta ser ut, och min poäng i kväll har varit att det är synd att vi står och pekar ut kommuner så som har skett i den här debatten i stället för att ställa frågan mer principiellt. Vad är det för verktyg som trots allt saknas? Vad är det som händer där ute i kommunerna?

Den kristdemokratiske ledamoten Larry Söder har beskrivit det här med barnvräkningar som en mjuk fråga. Jag delar den uppfattningen, så låt oss sluta peka finger. Men det var en fråga som jag låter ledamoten välja hur han vill besvara om kollegorna i till exempel Norrköping.

Fru talman! Tack, Patrik Karlson, för anförandet!

Temat för kvällen, fru talman, är att vi diskuterar frågor som inte är föremål för den här debatten om hyresrätt med mera – till exempel frågan om bostadsbidragets utformning och kommande förslag på det området, som vi socialdemokrater i och för sig välkomnar.

Patrik Karlsson nämnde också skattefrågor, som inte heller behandlas i det här betänkandet. Jag kom att tänka på att vi under en tidigare mandatperiod hade ett januariavtal i svensk politik där det i punkt fyra, om jag minns rätt, var förutskickat att fyra partier plus ett stödparti skulle åstadkomma en skattereform.

Jag vill därför notera att det i framtiden, efter en socialdemokratisk valframgång i höstens val, kanske trots allt finns möjligheter att diskutera med Patrik Karlsons parti Liberalerna och eventuellt också med Alireza Akhondis parti Centerpartiet om mer ordentliga åtgärder för att till exempel sänka kostnader vad gäller att bygga, underhålla, renovera och sköta fastigheter. Spännande!

Fru talman! Vi har ett förslag på riksdagens bord om att befria de kommunala allmännyttiga bostadsföretagen från den kostnadsdrivande lagen om offentlig upphandling. Det har tyvärr inte kommit något förslag om att göra som allmännyttan önskar, vilket enligt dem skulle kunna sänka kostnaderna och därmed hyrorna med i storleksordningen 10 procent i nyproduktion och även kostnaderna i upphandling av underhållsåtgärder och sådant. Det kan påverka samtliga hyror. Hur ser Liberalerna och Patrik Karlson på den frågan framåt?

Herr talman! Över tre miljoner människor i det här landet bor i hyresrätt. Vi socialdemokrater värnar ordning och reda på hyresmarknaden och sätter hyresgästernas trygghet i centrum för bostadspolitiken.

Den här våren kommer vi att ha många debatter på detta område. Tidöpartierna står entydigt på fastighetsägarnas sida, och steg för steg försvagas Sveriges hyresgäster. Det är ingen olyckshändelse; det är en bestämd vilja från Tidöpartierna.

I dag, herr talman, debatterar vi civilutskottets betänkande Hyresrätt m.m. Tidöpartierna föreslår riksdagen att avslå samtliga motioner som handlar om att förbättra för Sveriges hyresgäster.

Det nuvarande förhandlingssystemet för fastställande av hyror vilar på att det finns en väl fungerande lagstiftning som balanserar parternas intressen. Vi socialdemokrater tar avstånd från alla initiativ som hotar förhandlingssystemet. Bland annat därför finns det anledning att genomföra en översyn av hyreslagen för att undvika oförutsedda och kraftiga hyreshöjningar, exempelvis i samband med bruksvärdesprövningar. Vi socialdemokrater söker mandat att genomföra en sådan översyn.

Renoveringar, herr talman, måste utföras på ett sådant sätt att människor har råd att bo kvar. Vi vill se en långsammare och längre infasningsperiod för hyreshöjningar. Vi anser fortfarande att det förslag som finns från en tidigare statlig utredning är välavvägt och bör genomföras. Vidare måste hyresgästernas ställning vid renoveringar stärkas. Förekomsten av lyxrenoveringar i syfte att byta hyresgäster i det befintliga hyresbeståndet måste stoppas.

Något som har urholkat hyresgästernas ställning är att domstolarna tillämpar begreppet ”inte är oskäligt” vid bedömning av om en renoveringsåtgärd är rimlig. Vi menar att detta leder till en obalans i samband med hyresförändringar vid renoveringar. I utredningen från 2017 föreslogs att begreppet ”skäligt” i stället skulle införas som bedömningsgrund i hyreslagen. Vi står fortfarande bakom utredningens slutsats och anser att en sådan ändring i hyreslagen bör göras för att jämna ut balansen mellan parternas intressen.

Fastighetsägarna ska avkrävas att hyresgästerna ges rejält inflytande i renoveringsprocessen, och de ska få meningsfulla alternativ att ta ställning till. Som jag sa tidigare, herr talman, ska dessutom en högre hyresnivå efter renovering fasas in långsammare om vi socialdemokrater får bestämma.

Vi socialdemokrater står givetvis bakom samtliga våra reservationer i betänkandet, men för att spara tid vid voteringen yrkar jag bifall endast till reservation 4.

Herr talman! Riksdagen beslutade nyligen om lagändringar syftande till att underlätta för våldsutsatta kvinnor, inte minst, att bo kvar i en tidigare gemensam bostad. Det är bra. Vi kan konstatera att det finns en bred partipolitisk enighet om principen att det är den våldsutsatta, ofta kvinnan, som ska kunna bo kvar och att det är den våldsutövande, ofta mannen, som ska flytta, inte tvärtom.

Vi socialdemokrater vill därför se en generell översyn av hur en person som har varit utsatt för brott i en nära relation ska kunna behålla den tidigare gemensamma bostaden vid separation, oavsett boendeform.

Under 2024 beslutade riksdagen om lagändringar som bland annat utökade hyresgästens ansvar för tryggheten i bostadsområdet. Vi har därefter drivit frågan om att de utökade möjligheter till förverkande som nu gäller i hyresrätten inte endast ska gälla hyresrätt utan att motsvarande skärpningar också bör införas i bostadsrättslagen. Detta är nu på gång. Det är bra, liksom de förslag som sannolikt är på väg från Regeringskansliet när det gäller att skydda hyresgästers ställning i samband med ombildning till bostadsrättsförening.

Vi är i grunden positiva till dessa förändringar på området, men vi ser också behov av en snabb och systematisk utvärdering av de nya reglerna och den rättspraxis som utvecklas. Regeringen bör därför noga följa upp och utvärdera effekterna av de hyresrättsliga och kommande bostadsrättsliga skärpningarna.

Herr talman! Många bor i andra hand. I propositionen Stärkt skydd för hyresgäster från 2021 föreslog den då socialdemokratiskt ledda regeringen bland annat ett stärkt besittningsskydd vid uthyrning av privatbostäder. Riksdagen röstade ned förslaget.

Vi socialdemokrater menar fortfarande att ett stärkt besittningsskydd vid uthyrning av privatbostäder vore av stor betydelse för hyresgästernas trygghet. I dag kan en hyresvärd vid privatuthyrning säga upp ett kontrakt i förtid trots att kontraktet är tidsbestämt. Människor som redan befinner sig i en utsatt situation på andrahandsmarknaden kan alltså när som helst bli bostadslösa med tre månaders varsel. Vi socialdemokrater vill därför införa ett förbud mot att säga upp tidsbestämda kontrakt i förtid.

Herr talman! Det behövs fler åtgärder för att bekämpa den parallella svarta bostadsmarknaden. Reglerna för andrahandsuthyrning och skatteavdrag vid privatuthyrning bör ses över och skärpas, bland annat för att motverka ockerhyror. Men Tidömajoriteten – det har vi hört intygas i denna debatt – gör och kommer att göra precis tvärtom, herr talman. Sverigedemokraterna, Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna står entydigt på fastighetsägarnas sida, inte hyresgästernas. Det är inte svårare än så.

Herr talman! Vi måste förhindra att djupt oseriösa och i värsta fall kriminella fastighetsägare blir hyresvärdar i vårt land. I det viktiga utredningsbetänkandet Vem äger fastigheten från 2023 föreslogs åtgärder för att skärpa kontrollen vid överlåtelse av fastigheter. Syftet var att skydda bostadshyresgäster mot oseriösa överlåtelser av hyresfastigheter och förhindra att fastighetsmarknaden utnyttjas för brottslighet.

De förslag som lämnades i betänkandet om att stärka identitetskontroller vid fastighetsköp kommer nu att genomföras. Det är bra. Men regeringen lämnar inget förslag till ny hyresförvärvslag. Enligt vår mening behöver förslagen i utredningsbetänkandet om en ny hyresförvärvslag utredas vidare med hänsyn till remissinstansernas synpunkter i syfte att finna ett mer träffsäkert kontrollsystem som gäller alla typer av fastighetsägare.

Herr talman! Det finns ännu fler förslag från en ännu färskare statlig utredning om åtgärder för bättre ordning i den byggda miljön. Men Tidöregeringen möter de här frågorna i bästa fall med tystnad.

Senast jag ställde frågor till justitieminister Gunnar Strömmer slog han helt enkelt ihop två helt olika interpellationsdebatter om hyresgästernas intressen. Så oviktiga är hyresgästernas rättigheter.

Herr talman! Skilda upplåtelseformer likaväl som boendeformer fyller olika behov på bostadsmarknaden. Den kooperativa hyresrätten fyller en viktig funktion eftersom den bland annat innebär ett spekulationsfritt boende, något som skiljer den från den traditionella bostadsrätten. Den kooperativa hyresrätten har även ett större inslag av inflytande för de boende jämfört med en hyresrätt. För att den boendeformen ska finnas tillgänglig för fler personer bör dock en översyn göras av de ekonomiska förutsättningarna för boendeformen. Det vill inte Tidömajoriteten, och det är obegripligt.

Herr talman! Tidöpartierna inledde mandatperioden med att stoppa i princip allt stöd till byggande av hyreslägenheter med lägre hyresnivå. Sedan har de fortsatt att utreda hur hyresgästers ställning ska kunna försvagas ytterligare och därmed hur fastighetsägares makt ska kunna stärkas. Steg för steg tar de oss mot den mycket gamla och urmoderata fastighetsägardrömmen om marknadshyror. Tidstypiskt nog kallas det den här gången för trygghetshyror. Den här regeringen kommer inte att gå fram med just det förslaget. Man nöjer sig med att på alla andra sätt förhindra att hyresgästernas ställning stärks.

Vi socialdemokrater vill gå i en helt annan riktning. Vi vill stärka hyresgästernas ställning. Vi vill att staten ska ta en mer aktiv roll i bostadsförsörjningen. Vi vill ha en bostadspolitik som bidrar till tillväxt, stärker välfärden och ger människor trygghet och frihet i vardagen. Det innebär en ny riktning för hyresrätten och en ny riktning för Sverige där fler människor kan känna trygghet i sitt hem.

(Applåder)

I detta anförande instämde Joakim Järrebring (S).

Herr talman! Jag konstaterar att David Josefsson inte vill säga att det är moderater och vi socialdemokrater som styr tillsammans både i Eskilstuna och i Katrineholm. De var värstingkommunerna enligt Hem & Hyras översikt när det gäller barnvräkningar.

Jag talar ofta med min partikamrat socialborgarrådet i Stockholm. Vi är helt överens om att det är jättebra att regeringen nu efter fyra års uppskjutet genomförande av detta med kommunala hyresgarantier säger att de ska bli obligatoriska. Det var Karolina Skogs utredningsförslag som nu har väntat en hel mandatperiod.

Det är inte färdigt än, David Josefsson. Det är inte genomfört än. Det finns ännu ingen proposition genomröstad eller någon förordning som reglerar hur detta med kommunala obligatoriska hyresgarantier ska gå till. Men vi välkomnar det.

Vi välkomnar också Bostad först och att det byggs fler hyresrätter med överkomlig hyresnivå, och vi har politik för det. Vi vill få ned antalet vräkningar av barn. Det handlar inte minst om en bred jämlikhetspolitik.

Det handlar om att människor inte har råd att betala hyra och att de inte får stöd i tid. Alla landets kommuner har ett stort ansvar här. Då måste man också se till att kommuner har resurser att orka och kunna prioritera de här frågorna.

Det är många saker i spel, herr David Josefsson, om man tar det på riktigt allvar. I stället gör man som Moderaterna och andra har valt att göra. Man gör frågan om barnvräkning till en fråga om att peka finger mot specifika kommuner där till exempel Vänsterpartiet är med och styr eller något annat parti är med och styr.

Det gör man i stället för att ta in verkligheten. Detta finns brett över landet, och David Josefssons parti på kommunal nivå är med och bär ansvar för detta. Vi kan ta tag i det här tillsammans i stället.

Herr talman! Jag tackar David Josefsson för anförandet.

Den här regeringen har först och främst haft fokus på att sänka skatten för höginkomsttagare och förmögna personer. Därtill har man nu fokus på att möjliggöra för så kallade seriösa aktörer att starta hyresgästföreningar för fastighetsägare. Men det behandlas inte i det här betänkandet, som har titeln Hyresrätt m.m., herr talman.

Vi vet att Moderaterna vill införa trygghetshyra – marknadshyra – steg för steg. Vi vet att Moderaterna motsätter sig alla former av investeringsstöd och statliga byggkrediter för byggande av hyreslägenheter med lägre hyra. Vi vet att man vill ha mer andrahandsuthyrning, större frihet för fastighetsägare och mer otrygghet för hyresgäster. Vi vet att man inte ens vill sänka kostnaderna för att bygga, renovera och underhålla hyresrätter genom att befria allmännyttan från lagen om offentlig upphandling. Men inte heller det behandlas i det här betänkandet.

Det gör egentligen inte barnvräkningar heller, men nu tog ju David Josefsson upp detta mycket allvarliga ämne. Då vill jag upplysa allmänheten och David Josefsson – och kanske trösta honom som göteborgare – om att Göteborg inte är sämst. Hem & Hyra har gått igenom hur det ser ut i landet och justerat för invånarantal, vilket rimligen är relevant när man jämför Göteborg med Dalsjöfors eller Ljusnarsberg. Eskilstuna, Katrineholm, Avesta, Söderhamn, Borlänge, Norrköping, Bollnäs, Nyköping och Botkyrka finns med i topp tio. Vilka är det som styr i Eskilstuna, David Josefsson?

Fru talman! Tack, Roger Hedlund, för ett mycket undvikande svar!

Roger Hedlund och Sverigedemokraterna vill alltså inte under hela denna mandatperiod, inklusive i ställningstaganden i detta betänkande, prioritera det som skulle kunna göra det möjligt att förbättra och förstärka hyresgästernas ställning i samband med renoveringar.

Det vill man inte trots att det finns färdiga förslag och att sådana förslag ligger på riksdagens bord. Roger Hedlund och Sverigedemokraterna har valt att inte prioritera det i diskussioner inom Tidölaget. Det var vad jag hörde som svar.

Det är klara besked. Ni avstår från att göra det som er bostadspolitiska talesperson i Hem & Hyra säger till landets 3 miljoner hyresgäster att ni vill göra. När ni har möjligheten prioriterar ni annat. Om jag får gissa handlar det om migrationspolitik, kriminalpolitik och andra saker.

Det handlar om att förbättra för landets hyresgäster. Jag kan försäkra detta, fru talman: När jag talar med hyresgäster är den fråga som står högst upp att de ska ha råd att bo och känna sig trygga där de bor i termer av att hyran inte ska förändras med kanske 50 procent i samband med en renovering och att de inte ska tvingas flytta.

Det ligger väldigt högt upp på agendan. Jag konstaterar, fru talman, att det inte ligger högt upp på den sverigedemokratiska agendan inom ramen för hyresrätt med mera.