Markus Kallifatides

Fru talman! Den här omgången ska vi hålla oss strikt till betänkandet.

Jag vill ställa en väldigt rak fråga till Rashid Farivar, med tanke på hans partis skarpa profil när det gäller att bekämpa brottslighet och bristande ordning och reda på olika sätt. Vi socialdemokrater menar, i likhet med många remissinstanser, att en stegvis återinförd revisionsplikt vore rätt väg att gå.

Det handlar om att balansera olika legitima samhällsintressen där vi ibland får vara med och solidariskt bära vissa bördor för att gemensamt lösa viktiga samhällsproblem. Det är en klassisk socialdemokratisk princip.

Jag undrar hur Sverigedemokraterna och Rashid Farivar ser på det faktum att han och hans parti så tydligt har avvisat ett konkret förslag med ett tydligt brottsförebyggande och brottspreventivt syfte. Förslaget har som syfte och tänkt effekt att det ska gynna och befrämja seriösa företagare som följer alla regler och som då ska slippa konkurrera med sådana som inte gör det.

Detta är en uppfattning som Skatteverket, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Kronofogdemyndigheten, Brottsförebyggande rådet, Ekonomistyrningsverket, Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet, Svenska Bankföreningen, Svensk Inkasso och Svensk Försäkring alla har haft. Har de alla fel, Rashid Farivar?

Fru talman! Ja, Patrik Karlson, jag syndar själv i det här replikskiftet, det är helt riktigt, och jag tänker göra det även i denna slutreplik.

Jag vill, för att summera den här aftonens debatt om hyresrätt med mera, ställa en rak fråga till den liberala ledamoten i civilutskottet. Är han beredd att lyfta luren till sin partikamrat i kommunstyret i Norrköping, där Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna med stöd av Sverigedemokraterna styr kommunen och där man ligger på topplistan över kommuner som, justerat för folkmängd, vräker flest barn? Det är ju en ganska rak och tydlig fråga.

Det finns en genomgång av hur detta ser ut, och min poäng i kväll har varit att det är synd att vi står och pekar ut kommuner så som har skett i den här debatten i stället för att ställa frågan mer principiellt. Vad är det för verktyg som trots allt saknas? Vad är det som händer där ute i kommunerna?

Den kristdemokratiske ledamoten Larry Söder har beskrivit det här med barnvräkningar som en mjuk fråga. Jag delar den uppfattningen, så låt oss sluta peka finger. Men det var en fråga som jag låter ledamoten välja hur han vill besvara om kollegorna i till exempel Norrköping.

Fru talman! Tack, Patrik Karlson, för anförandet!

Temat för kvällen, fru talman, är att vi diskuterar frågor som inte är föremål för den här debatten om hyresrätt med mera – till exempel frågan om bostadsbidragets utformning och kommande förslag på det området, som vi socialdemokrater i och för sig välkomnar.

Patrik Karlsson nämnde också skattefrågor, som inte heller behandlas i det här betänkandet. Jag kom att tänka på att vi under en tidigare mandatperiod hade ett januariavtal i svensk politik där det i punkt fyra, om jag minns rätt, var förutskickat att fyra partier plus ett stödparti skulle åstadkomma en skattereform.

Jag vill därför notera att det i framtiden, efter en socialdemokratisk valframgång i höstens val, kanske trots allt finns möjligheter att diskutera med Patrik Karlsons parti Liberalerna och eventuellt också med Alireza Akhondis parti Centerpartiet om mer ordentliga åtgärder för att till exempel sänka kostnader vad gäller att bygga, underhålla, renovera och sköta fastigheter. Spännande!

Fru talman! Vi har ett förslag på riksdagens bord om att befria de kommunala allmännyttiga bostadsföretagen från den kostnadsdrivande lagen om offentlig upphandling. Det har tyvärr inte kommit något förslag om att göra som allmännyttan önskar, vilket enligt dem skulle kunna sänka kostnaderna och därmed hyrorna med i storleksordningen 10 procent i nyproduktion och även kostnaderna i upphandling av underhållsåtgärder och sådant. Det kan påverka samtliga hyror. Hur ser Liberalerna och Patrik Karlson på den frågan framåt?

Herr talman! Över tre miljoner människor i det här landet bor i hyresrätt. Vi socialdemokrater värnar ordning och reda på hyresmarknaden och sätter hyresgästernas trygghet i centrum för bostadspolitiken.

Den här våren kommer vi att ha många debatter på detta område. Tidöpartierna står entydigt på fastighetsägarnas sida, och steg för steg försvagas Sveriges hyresgäster. Det är ingen olyckshändelse; det är en bestämd vilja från Tidöpartierna.

I dag, herr talman, debatterar vi civilutskottets betänkande Hyresrätt m.m. Tidöpartierna föreslår riksdagen att avslå samtliga motioner som handlar om att förbättra för Sveriges hyresgäster.

Det nuvarande förhandlingssystemet för fastställande av hyror vilar på att det finns en väl fungerande lagstiftning som balanserar parternas intressen. Vi socialdemokrater tar avstånd från alla initiativ som hotar förhandlingssystemet. Bland annat därför finns det anledning att genomföra en översyn av hyreslagen för att undvika oförutsedda och kraftiga hyreshöjningar, exempelvis i samband med bruksvärdesprövningar. Vi socialdemokrater söker mandat att genomföra en sådan översyn.

Renoveringar, herr talman, måste utföras på ett sådant sätt att människor har råd att bo kvar. Vi vill se en långsammare och längre infasningsperiod för hyreshöjningar. Vi anser fortfarande att det förslag som finns från en tidigare statlig utredning är välavvägt och bör genomföras. Vidare måste hyresgästernas ställning vid renoveringar stärkas. Förekomsten av lyxrenoveringar i syfte att byta hyresgäster i det befintliga hyresbeståndet måste stoppas.

Något som har urholkat hyresgästernas ställning är att domstolarna tillämpar begreppet ”inte är oskäligt” vid bedömning av om en renoveringsåtgärd är rimlig. Vi menar att detta leder till en obalans i samband med hyresförändringar vid renoveringar. I utredningen från 2017 föreslogs att begreppet ”skäligt” i stället skulle införas som bedömningsgrund i hyreslagen. Vi står fortfarande bakom utredningens slutsats och anser att en sådan ändring i hyreslagen bör göras för att jämna ut balansen mellan parternas intressen.

Fastighetsägarna ska avkrävas att hyresgästerna ges rejält inflytande i renoveringsprocessen, och de ska få meningsfulla alternativ att ta ställning till. Som jag sa tidigare, herr talman, ska dessutom en högre hyresnivå efter renovering fasas in långsammare om vi socialdemokrater får bestämma.

Vi socialdemokrater står givetvis bakom samtliga våra reservationer i betänkandet, men för att spara tid vid voteringen yrkar jag bifall endast till reservation 4.

Herr talman! Riksdagen beslutade nyligen om lagändringar syftande till att underlätta för våldsutsatta kvinnor, inte minst, att bo kvar i en tidigare gemensam bostad. Det är bra. Vi kan konstatera att det finns en bred partipolitisk enighet om principen att det är den våldsutsatta, ofta kvinnan, som ska kunna bo kvar och att det är den våldsutövande, ofta mannen, som ska flytta, inte tvärtom.

Vi socialdemokrater vill därför se en generell översyn av hur en person som har varit utsatt för brott i en nära relation ska kunna behålla den tidigare gemensamma bostaden vid separation, oavsett boendeform.

Under 2024 beslutade riksdagen om lagändringar som bland annat utökade hyresgästens ansvar för tryggheten i bostadsområdet. Vi har därefter drivit frågan om att de utökade möjligheter till förverkande som nu gäller i hyresrätten inte endast ska gälla hyresrätt utan att motsvarande skärpningar också bör införas i bostadsrättslagen. Detta är nu på gång. Det är bra, liksom de förslag som sannolikt är på väg från Regeringskansliet när det gäller att skydda hyresgästers ställning i samband med ombildning till bostadsrättsförening.

Vi är i grunden positiva till dessa förändringar på området, men vi ser också behov av en snabb och systematisk utvärdering av de nya reglerna och den rättspraxis som utvecklas. Regeringen bör därför noga följa upp och utvärdera effekterna av de hyresrättsliga och kommande bostadsrättsliga skärpningarna.

Herr talman! Många bor i andra hand. I propositionen Stärkt skydd för hyresgäster från 2021 föreslog den då socialdemokratiskt ledda regeringen bland annat ett stärkt besittningsskydd vid uthyrning av privatbostäder. Riksdagen röstade ned förslaget.

Vi socialdemokrater menar fortfarande att ett stärkt besittningsskydd vid uthyrning av privatbostäder vore av stor betydelse för hyresgästernas trygghet. I dag kan en hyresvärd vid privatuthyrning säga upp ett kontrakt i förtid trots att kontraktet är tidsbestämt. Människor som redan befinner sig i en utsatt situation på andrahandsmarknaden kan alltså när som helst bli bostadslösa med tre månaders varsel. Vi socialdemokrater vill därför införa ett förbud mot att säga upp tidsbestämda kontrakt i förtid.

Herr talman! Det behövs fler åtgärder för att bekämpa den parallella svarta bostadsmarknaden. Reglerna för andrahandsuthyrning och skatteavdrag vid privatuthyrning bör ses över och skärpas, bland annat för att motverka ockerhyror. Men Tidömajoriteten – det har vi hört intygas i denna debatt – gör och kommer att göra precis tvärtom, herr talman. Sverigedemokraterna, Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna står entydigt på fastighetsägarnas sida, inte hyresgästernas. Det är inte svårare än så.

Herr talman! Vi måste förhindra att djupt oseriösa och i värsta fall kriminella fastighetsägare blir hyresvärdar i vårt land. I det viktiga utredningsbetänkandet Vem äger fastigheten från 2023 föreslogs åtgärder för att skärpa kontrollen vid överlåtelse av fastigheter. Syftet var att skydda bostadshyresgäster mot oseriösa överlåtelser av hyresfastigheter och förhindra att fastighetsmarknaden utnyttjas för brottslighet.

De förslag som lämnades i betänkandet om att stärka identitetskontroller vid fastighetsköp kommer nu att genomföras. Det är bra. Men regeringen lämnar inget förslag till ny hyresförvärvslag. Enligt vår mening behöver förslagen i utredningsbetänkandet om en ny hyresförvärvslag utredas vidare med hänsyn till remissinstansernas synpunkter i syfte att finna ett mer träffsäkert kontrollsystem som gäller alla typer av fastighetsägare.

Herr talman! Det finns ännu fler förslag från en ännu färskare statlig utredning om åtgärder för bättre ordning i den byggda miljön. Men Tidöregeringen möter de här frågorna i bästa fall med tystnad.

Senast jag ställde frågor till justitieminister Gunnar Strömmer slog han helt enkelt ihop två helt olika interpellationsdebatter om hyresgästernas intressen. Så oviktiga är hyresgästernas rättigheter.

Herr talman! Skilda upplåtelseformer likaväl som boendeformer fyller olika behov på bostadsmarknaden. Den kooperativa hyresrätten fyller en viktig funktion eftersom den bland annat innebär ett spekulationsfritt boende, något som skiljer den från den traditionella bostadsrätten. Den kooperativa hyresrätten har även ett större inslag av inflytande för de boende jämfört med en hyresrätt. För att den boendeformen ska finnas tillgänglig för fler personer bör dock en översyn göras av de ekonomiska förutsättningarna för boendeformen. Det vill inte Tidömajoriteten, och det är obegripligt.

Herr talman! Tidöpartierna inledde mandatperioden med att stoppa i princip allt stöd till byggande av hyreslägenheter med lägre hyresnivå. Sedan har de fortsatt att utreda hur hyresgästers ställning ska kunna försvagas ytterligare och därmed hur fastighetsägares makt ska kunna stärkas. Steg för steg tar de oss mot den mycket gamla och urmoderata fastighetsägardrömmen om marknadshyror. Tidstypiskt nog kallas det den här gången för trygghetshyror. Den här regeringen kommer inte att gå fram med just det förslaget. Man nöjer sig med att på alla andra sätt förhindra att hyresgästernas ställning stärks.

Vi socialdemokrater vill gå i en helt annan riktning. Vi vill stärka hyresgästernas ställning. Vi vill att staten ska ta en mer aktiv roll i bostadsförsörjningen. Vi vill ha en bostadspolitik som bidrar till tillväxt, stärker välfärden och ger människor trygghet och frihet i vardagen. Det innebär en ny riktning för hyresrätten och en ny riktning för Sverige där fler människor kan känna trygghet i sitt hem.

(Applåder)

I detta anförande instämde Joakim Järrebring (S).

Herr talman! Jag konstaterar att David Josefsson inte vill säga att det är moderater och vi socialdemokrater som styr tillsammans både i Eskilstuna och i Katrineholm. De var värstingkommunerna enligt Hem & Hyras översikt när det gäller barnvräkningar.

Jag talar ofta med min partikamrat socialborgarrådet i Stockholm. Vi är helt överens om att det är jättebra att regeringen nu efter fyra års uppskjutet genomförande av detta med kommunala hyresgarantier säger att de ska bli obligatoriska. Det var Karolina Skogs utredningsförslag som nu har väntat en hel mandatperiod.

Det är inte färdigt än, David Josefsson. Det är inte genomfört än. Det finns ännu ingen proposition genomröstad eller någon förordning som reglerar hur detta med kommunala obligatoriska hyresgarantier ska gå till. Men vi välkomnar det.

Vi välkomnar också Bostad först och att det byggs fler hyresrätter med överkomlig hyresnivå, och vi har politik för det. Vi vill få ned antalet vräkningar av barn. Det handlar inte minst om en bred jämlikhetspolitik.

Det handlar om att människor inte har råd att betala hyra och att de inte får stöd i tid. Alla landets kommuner har ett stort ansvar här. Då måste man också se till att kommuner har resurser att orka och kunna prioritera de här frågorna.

Det är många saker i spel, herr David Josefsson, om man tar det på riktigt allvar. I stället gör man som Moderaterna och andra har valt att göra. Man gör frågan om barnvräkning till en fråga om att peka finger mot specifika kommuner där till exempel Vänsterpartiet är med och styr eller något annat parti är med och styr.

Det gör man i stället för att ta in verkligheten. Detta finns brett över landet, och David Josefssons parti på kommunal nivå är med och bär ansvar för detta. Vi kan ta tag i det här tillsammans i stället.

Herr talman! Jag tackar David Josefsson för anförandet.

Den här regeringen har först och främst haft fokus på att sänka skatten för höginkomsttagare och förmögna personer. Därtill har man nu fokus på att möjliggöra för så kallade seriösa aktörer att starta hyresgästföreningar för fastighetsägare. Men det behandlas inte i det här betänkandet, som har titeln Hyresrätt m.m., herr talman.

Vi vet att Moderaterna vill införa trygghetshyra – marknadshyra – steg för steg. Vi vet att Moderaterna motsätter sig alla former av investeringsstöd och statliga byggkrediter för byggande av hyreslägenheter med lägre hyra. Vi vet att man vill ha mer andrahandsuthyrning, större frihet för fastighetsägare och mer otrygghet för hyresgäster. Vi vet att man inte ens vill sänka kostnaderna för att bygga, renovera och underhålla hyresrätter genom att befria allmännyttan från lagen om offentlig upphandling. Men inte heller det behandlas i det här betänkandet.

Det gör egentligen inte barnvräkningar heller, men nu tog ju David Josefsson upp detta mycket allvarliga ämne. Då vill jag upplysa allmänheten och David Josefsson – och kanske trösta honom som göteborgare – om att Göteborg inte är sämst. Hem & Hyra har gått igenom hur det ser ut i landet och justerat för invånarantal, vilket rimligen är relevant när man jämför Göteborg med Dalsjöfors eller Ljusnarsberg. Eskilstuna, Katrineholm, Avesta, Söderhamn, Borlänge, Norrköping, Bollnäs, Nyköping och Botkyrka finns med i topp tio. Vilka är det som styr i Eskilstuna, David Josefsson?

Fru talman! Tack, Roger Hedlund, för ett mycket undvikande svar!

Roger Hedlund och Sverigedemokraterna vill alltså inte under hela denna mandatperiod, inklusive i ställningstaganden i detta betänkande, prioritera det som skulle kunna göra det möjligt att förbättra och förstärka hyresgästernas ställning i samband med renoveringar.

Det vill man inte trots att det finns färdiga förslag och att sådana förslag ligger på riksdagens bord. Roger Hedlund och Sverigedemokraterna har valt att inte prioritera det i diskussioner inom Tidölaget. Det var vad jag hörde som svar.

Det är klara besked. Ni avstår från att göra det som er bostadspolitiska talesperson i Hem & Hyra säger till landets 3 miljoner hyresgäster att ni vill göra. När ni har möjligheten prioriterar ni annat. Om jag får gissa handlar det om migrationspolitik, kriminalpolitik och andra saker.

Det handlar om att förbättra för landets hyresgäster. Jag kan försäkra detta, fru talman: När jag talar med hyresgäster är den fråga som står högst upp att de ska ha råd att bo och känna sig trygga där de bor i termer av att hyran inte ska förändras med kanske 50 procent i samband med en renovering och att de inte ska tvingas flytta.

Det ligger väldigt högt upp på agendan. Jag konstaterar, fru talman, att det inte ligger högt upp på den sverigedemokratiska agendan inom ramen för hyresrätt med mera.

Fru talman! Jag tackar Roger Hedlund för anförandet. Som Alireza Akhondi från Centerpartiet konstaterade talar Roger Hedlund hellre om väldigt breda politikområden än om hyresrätter med mera, som är föremålet för den här ärendedebatten. Men även jag tänker ge Roger Hedlund en chans att tala om det senare.

Jag läser upp Hem & Hyras fråga till de politiska partierna: ”Är ni nöjda med hur systemet fungerar i dag, eller vill ni se ett ökat inflytande för hyresgästerna vid renoveringar?” Sverigedemokraterna svarar genom Mikael Eskilandersson: ”Vi ser behov av bättre balans. Hyresgäster ska ha reellt inflytande vid standardhöjande renoveringar, tydligare krav på samråd och prövning av skälighet. Inga ’lyxrenoveringar’ som syftar till att driva bort boende med lägre inkomst bör tillåtas.”

Så uttalade sig Sverigedemokraterna inför den breda allmänheten i hyresgästernas egen tidning alldeles nyligen. I den här ärendedebatten tar vi ställning till tydliga förslag från oss socialdemokrater baserade på en genomförd statlig utredning om just att ändra på balansen för hyresgäster i samband med renoveringar så att de prövas i termer av skälighet – det ord som Mikael Eskilandersson använder.

Hur kommer det sig, Roger Hedlund, att Sverigedemokraterna trots att bostadspolitiken uttryckligen ligger utanför Tidöavtalet avstyrker skarpa förslag för att göra det som partiet säger att man vill göra?

Fru talman! Tack, justitieministern, för svaret!

När det gäller de förberedda förslagen om ändring i lagstiftningen när det gäller prövning i hyresnämnd av renoveringsåtgärder och deras skälighet eller icke skälighet mot hyresgästerna vill jag påminna om att det fanns andra majoritetsförhållanden i Sveriges riksdag den mandatperioden, vilket mycket väl kan vara en viktig faktor i hur den dåvarande S-ledda minoritetsregeringen ställde sig till vilka förslag som kunde läggas fram med goda möjligheter att röstas igenom i Sveriges riksdag. Detta tror jag att justitieministern känner igen.

Jag vill tacka för debatten. Jag noterar Gunnar Strömmers pragmatiska snarare än konfrontatoriska linje, men jag vill ändå dela med mig av mina intryck från ett besök i Vårberg i södra Stockholm i onsdags. Det ser förfärligt ut, justitieministern! Det handlar om hyresgäster som absolut inte får det de har rätt till. De har betalat hyra, men de får inte det de har rätt till. Folk är rädda och utmattade, justitieministern, och vi, staten, står tämligen lamt och tittar på.

Jag har träffat många – otaliga – hyresgäster som behandlas illa av sina hyresvärdar. Det är verkligheten, justitieministern, och det är därför vi socialdemokrater kommer att fortsätta att driva frågor både om allvarligt bristande fastighetsskötsel och villkoren för hyreshöjningar i samband med renovering.

Jag vill tacka för debatten. Jag menar att den tydligt har visat både på viktiga frågor och vikten av fler politiska åtgärder.

Herr talman! Stort tack, justitieministern, för svaret!

Det har hänt några gånger under mandatperioden att våra interpellationsdebatter har föranlett initiativ från justitieministern. Det har bland annat gällt nya instruktioner till Bolagsverket och frågan om att likställa bostadsrättsinnehavares och hyresgästers ansvar för trygghet i närområdet.

En effekt av att slå ihop två interpellationsdebatter, herr talman, är att interpellationsdebatten blir kortare. Det blir mindre tid för interpellanten att förklara bakgrunden till sina två helt olika frågor om olika grupper av hyresgästers mycket väsentliga intressen.

Jag uppskattar att justitieministern uppenbarligen lyssnade noga på mitt första inlägg och pekade ut att det finns handläggningsfrågor att diskutera här. Jag vill dock understryka att det också finns en ett år gammal statlig utredning här, som pekar på tydliga lagstiftningsfrågor med anledning av det kunskapsläge som man sammanfattar.

Utredningen 2025:5 föreslår faktiskt att krav på tillstånd för fastighetsägare att hyra ut till bostadshyresgäster ska utredas. Utredningens kartläggning har visat att det finns ett problem med djupt oseriösa fastighetsägare som inte sköter förvaltningen av bostadsfastigheter. En fastighet med bristande underhåll kan påverka ett helt område negativt. Utredningen bedömer att inte minst kommuner behöver starkare påtryckningsmedel i förhållande till fastighetsägare för att dels komma till rätta med befintliga problem, dels försvåra för oseriösa fastighetsägare att alls komma in på marknaden.

Den här regeringen kommer att avfärda tidigare förslag om en ny förvärvslagstiftning. Även det är ett ärende som kommer upp här i riksdagen under våren i samband med omfattande liberaliseringar vad avser andrahandsuthyrning och så kallade företagsbostäder. Det här är konkreta steg mot marknadshyror, herr talman.

Det är nog inte att förvänta sig att just den här regeringen då också ska se över villkoren för hyresgäster i samband med renoveringar, vilket är den andra interpellationsfrågan. Problemen med mycket kraftiga hyreshöjningar i samband med renoveringar och hyresgäster som upplever sig överkörda i de processerna avfärdas, trots färdiga utredningsförslag.

Den fråga som jag ändå vill få förd till protokollet här i riksdagen handlar alltså om att införa begreppet ”skäligt” som bedömningsgrund när hyresnämnden ska ge tillstånd till renoveringsåtgärder. Skälighetsbedömningen ska handla om att hyresgästerna har haft tillräcklig påverkan i samrådsprocessen. Den ska också handla om att adekvata, meningsfulla alternativ med olika konsekvenser i termer av hyresnivå faktiskt har presenterats för hyresgästerna att ta ställning till. Detta är något som ska krävas av fastighetsägaren.

Om nu justitieministern inte gillar det utredningsförslag som finns och som vi socialdemokrater vill genomföra – vad vill då justitieministern göra i stället? En fråga som kanske är ännu mer av intresse är denna: Vad vill Sverigedemokraterna?

Justitieministern kanske kan upplysa oss även om det. Vi har ju som bekant inte möjlighet att ställa interpellationer till det parti som i hög grad styr den här regeringens initiativ.

Herr talman! Jag tackar justitieministern för svaret.

Herr talman! Hyresgästers rättigheter står inte särskilt högt i kurs för den här regeringen. Två helt olika interpellationer slås här ihop till en interpellationsdebatt. Jag noterar det, och jag utgår från att också Sveriges hyresgäster noterar det. Jag börjar dock med frågan om allvarligt bristande fastighetsskötsel.

I januari förra året lämnades betänkande 2025:5 av Utredningen om åtgärder för stärkt trygghet i den byggda miljön. Betänkandet behandlar bland annat frågor om olika former av obligatorisk områdessamverkan. Det är en fråga som kommer upp här i riksdagen under våren.

Betänkandet ger också en aktuell kunskapsbild när det gäller ordning och reda i den byggda miljön. Det föreslås att en utredning ska få i uppgift att utreda konstaterade brister i tillsynen av den byggda miljön och ge förslag på hur dessa kan åtgärdas. Utredningen pekar på behov av utbildningar, mallar och handböcker kopplat till olika tillsynsmyndigheters verksamhetsområden och behov av översyn av kommuners verktyg och incitament att utöva tillsyn.

Herr talman! Även i de fall där tillsyn faktiskt fungerar eller när Hyresgästföreningen driver en fråga om tvångsförvaltning, som till exempel i Vårberg i södra Stockholm, finns dock tydliga problem med vår lagstiftning. Utredningen ser utrymme för förbättringar när det gäller regelverket kring just tvångsförvaltning.

Om en hyresnämnd beslutar om tvångsförvaltning ska den samtidigt utse en tvångsförvaltare. Kommunen ska lägga fram förslag på förvaltare, men kommunen har inga befogenheter att tvinga någon att vara förvaltare. Om varken kommunen eller hyresnämnden kan hitta en lämplig förvaltare faller hela frågan om tvångsförvaltning. En fråga från utredningens arbete är alltså om någon borde pekas ut som skyldig att ta på sig ansvaret för tvångsförvaltning. Är det kommunen eller kanske ett statligt fastighetsbolag?

Utredningen har uppfattat ytterligare en rad tydliga brister och problem, till exempel att det krävs omfattande bevisning i ärendena. Det krävs hyresgäster som är beredda och inte rädda för att vittna i hyresnämnden. Det är inte heller ovanligt att hyresgäster som både kan och vill vittna hinner flytta innan frågan om tvångsförvaltning tas upp i hyresnämnden.

Herr talman! Trots detta meddelar justitieministern här i dag att han i dagsläget inte ser någon anledning att göra en översyn av reglerna om bland annat tvångsförvaltning, men han bedyrar också att regeringen följer frågan noga.

Herr talman! Nu när jag har upplyst justitieministern om vad staten faktiskt vet om det här området undrar jag om han är beredd att ompröva beskedet om sitt ställningstagande.

Herr talman! I Sverige finns enligt Statistiska centralbyrån ungefär 1 ½ miljon hyresrätter. Hyresrätten är en viktig boendeform som många föredrar, men hyresrätten innebär också att man ibland är utlämnad till hyresvärden och har mindre kontroll över det egna boendet. Det viktigaste verktyget för hyresgäster för att stärka sin ställning och utöva ett större mått av egenmakt är organisering, hyresförhandlingssystemet och organiseringen av hyresgäster. Genom organiseringen formas kunskap, verktyg och balansering mellan legitima intressen på hyresmarknaden.

Bruksvärdessystemet syftar till att efterlikna ett marknadstillstånd där hyresmarknaden är i balans. Bruksvärdet ska bedömas utifrån lägenhetens storlek, modernitetsgrad, planlösning, läge inom huset, reparationsstandard och ljudisolering. Förmåner som påverkar bruksvärdet kan vara tillgång till hiss, sopnedkast, tvättstuga, särskilda förvaringsutrymmen, god fastighetsservice, garage och biluppställningsplats. Även faktorer som husets allmänna läge, boendemiljön i stort och närhet till kommunikationer påverkar bruksvärdet. Dessutom kan det beaktas om underhållet är särskilt eftersatt.

Herr talman! År 2006 infördes reglerna om så kallad presumtionshyra i syfte att förbättra förutsättningarna för att bygga nya hyreslägenheter. Detta skedde i ljuset av då påtagligt stigande kostnader för nyproduktion av bostäder.

Avsikten med presumtionshyressystemet är att säkerställa att fastighetsägaren vid nyproduktion har möjlighet att ta ut en hyra som täcker produktionskostnaderna och ger en rimlig avkastning. Reglerna innebär numera att en fastighetsägare och en hyresgästorganisation vid nyproduktion kan komma överens om en hyra som ska anses som skälig under 15 år och alltså inte underställas bruksvärdesprincipen under presumtionstiden.

Det finns en möjlighet att få hyran ändrad i den utsträckning det är skäligt med hänsyn till den allmänna hyresutvecklingen på orten. Länge har det dock inte funnits tydliga riktlinjer för hur en sådan justering får gå till. I två avgöranden från juni 2022 har Svea hovrätt, som är sista instans i denna typ av mål, tagit ställning i frågan.

Hovrätten kom fram till att presumtionshyror får höjas i takt med förändringen av de kollektivt förhandlade bruksvärdeshyrorna på orten, men – som huvudregel – inte fullt ut. Om den allmänna hyresutvecklingen på orten är högst 3 procent får presumtionshyran höjas med hälften av hyresutvecklingen. Om den är högre än så får presumtionshyran därutöver höjas med tre fjärdedelar av den del som överstiger 3 procent. Dessa två beslut innebar en i många fall påtaglig ändring av de villkor som ingående parter har utgått från i samband med nyproduktion och fastställande av presumtionshyra.

Herr talman! Föreliggande proposition från Tidöregeringen innebär att en princip fastställs om att presumtionshyror som utgångspunkt får ändras i takt med den allmänna hyresutvecklingen i kollektiva årliga hyresförhandlingar. För nyproduktion framöver innebär detta att inledande presumtionshyror kan fastställas på en något lägre nivå än om årliga hyresförändringar skulle begränsas i enlighet med nu gällande rättspraxis.

Denna förändring är något som bör bidra till ökad nyproduktion av hyresrätter då fler hushåll kan efterfråga även nya lägenheter. Till detta kommer en ordning för justering av hyra med hänsyn till tillval som hyresgästen önskar och en ordning för tvistlösning genom skiljeman likt den som gäller för bruksvärdeshyror.

Propositionen innebär också att principen även blir tillämpbar på förhandlingsöverenskommelser som ingåtts före ikraftträdande. Vår grundläggande inställning är att lagstiftning inte bör vara retroaktiv. Det kan dock finnas undantag, och i detta fall handlar det om att undvika ännu fler parallella system för hyressättning. Efter noga övervägande har vi kommit fram till att vi anser att en retroaktiv tillämpning är befogad i detta fall, och vi har därför valt att inte väcka någon följdmotion med anledning av propositionen.

Herr talman! Vi socialdemokrater värnar den svenska modellen på hyresmarknaden, och vi avvisar alla reformer som rundar förhandlingsmodellen eller på annat sätt undergräver partsmodellen, oavsett om det kallas marknadshyror, fri hyressättning eller trygghetshyror.

Det är också av stor vikt att alla parter på hyresmarknaden förvaltar en god ordning på demokratins grund och med samförstånd som mål så att hyresrätten som boendeform kan värnas och frodas.

Herr talman! Vi socialdemokrater ställer oss positiva till att näringsförbud ska kunna utfärdas för den som har gjort sig skyldig till organiserad eller systematisk brottslighet, oavsett om personen bedrev eller hade anknytning till näringsverksamhet vid brottstillfället, om näringsförbud är påkallat från allmän synpunkt. Näringsförbud ska vid organiserad eller systematisk brottslighet, om förslagen i propositionen går igenom, anses påkallat från allmän synpunkt om det lägsta föreskrivna straffet för brottet är fängelse i sex månader, om inte särskilda skäl talar emot det.

Herr talman! Att ytterligare växla upp bekämpandet av ekonomisk brottslighet, penningtvätt och skatteflykt är angeläget. Den typen av brottslighet undergräver välfärdsstaten, fräter på tilliten och hotar seriösa aktörer på marknaderna. Dessa brott är även nära knutna till annan kriminalitet inom den organiserade eller systematiska brottsligheten, såsom så kallad arbetslivskriminalitet eller näringslivskriminalitet.

Vi socialdemokrater menar i likhet med Landsorganisationen i Sverige, LO, att en översyn av hur fler brott i praktiken ska kunna leda till näringsförbud också är angelägen. Det gäller inte minst organiserad arbetslivskriminalitet, inklusive arbetsmiljöbrott. Vi driver den frågan i annat sammanhang.

Fru talman! Tack, finansministern, interpellanten och övriga debattdeltagare!

Jag betonar gärna att poängen med mitt deltagande i denna debatt och mitt tidigare inlägg var att understryka betydelsen för hela Sverige och hela Sveriges ekonomi av hur det går med samhällsutvecklingen i huvudstadsregionen. Det har betydelse på en lång rad sätt. Det handlar om transportmöjligheter, möjligheter att ta sig till och från Stockholmsregionen och möjligheten att finna bostad i denna region när man flyttar hit. Det handlar om hur samhällets ekonomi fungerar – om vi har en dynamisk arbetsmarknad eller inte och om den hämmas av bristande bostadsförsörjning eller inte.

I den här regionen är det här, enligt till exempel Stockholms Handelskammares analyser, ett stort samhällsekonomiskt problem. Jag håller finansministern i Sverige ansvarig för den typen av fråga, fru talman.

Jag vill passa på att läsa upp vad som står i kommittédirektivet till den utredning som finansministern hänvisar till i sitt svar till Kadir Kasirga i denna interpellation. Där står det uttryckligen: ”I Tidöavtalet, som är en överenskommelse mellan Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, anges att Bromma flygplats ska bevaras och att något beslut om att lägga ner flygplatsen inte kommer att fattas under mandatperioden”.

Analyserna tycks redan ha varit gjorda. Beslutet är ur den här regeringens perspektiv så att säga redan fattat. Är det inte så det är?

Fru talman! Tack, finansministern, för svaret på Kadir Kasirgas synnerligen angelägna interpellation!

Jag deltar här som ytterligare en riksdagsledamot från Stockholms stad, fru talman, för att understryka en fråga som är av stor betydelse, inte minst för oss socialdemokrater i Stockholm och för alla stockholmare men också för Sveriges samtliga medborgare och skattebetalare.

Fru talman! Bromma flygplats är i dag en flygplats för i princip privatflyg. Vi har kunnat läsa om hundar som åker oackompanjerade eller med något sällskap i privatjet. Det är den typen av flygresande som det i huvudsak handlar om i dag.

Trots att detta är läget och trots att tidigare genomförda utredningar har argumenterat för att Bromma flygplats har tjänat ut sin roll står den här regeringen fast vid att hålla liv i flygplatsen, till en betydande kostnad. Som Kadir Kasirga har förklarat och påmint om uppgår arrendet i dag till i storleksordningen 5 000 kronor i månaden. Det är alltså billigare att hyra en flygplats i Stockholm än en etta med kokvrå.

Fru talman! Bromma flygplats utreds som ett stort stadsutvecklingsprojekt i Stockholms stad. Det är en av få möjligheter att bygga vidare på vår huvudstad i anslutning till den befintliga huvudstaden, med bostäder, arbetsplatser, parker, idrott, förskolor och skolor – ett levande samhälle, ett samhälle för alla. Men det arbetet kan ju inte få full fart så länge det inte finns ett tydligt besked om att det inte ska vara en flygplats där framöver utan något annat.

Fru talman! Detta handlar om bostadsfrågan. Den är viktig. Den är viktig för alla som söker en dynamisk arbetsmarknad i Sverige och en huvudstadsregion som är dynamisk och tillväxtbefrämjande. Inte minst Stockholms Handelskammare har påtalat hur negativt bostadsbristen och den bristande bostadsförsörjningen inverkar på tillväxten i Sverige, inte minst här i Stockholmsregionen. Det är därför jag deltar i den här interpellationsdebatten och understryker detta.

När det gäller Bromma flygplats handlar det om att tusentals bostäder hindras utanför flygplatsområdet därför att flygplatsen ligger där. På flygplatsområdet i sig handlar det om ännu fler potentiella bostäder, arbetsplatser med mera. Det här vet vi.

Bostadsbyggandet har fallit dramatiskt under den här mandatperioden, och det är ett stort samhällsekonomiskt problem. Det tror jag att finansministern håller med om. Regeringen inledde med att ta bort det investeringsstöd som fanns för byggande av hyresrätter med lägre hyresnivåer, och det ser ut som att man är på väg att avrunda den här mandatperioden med att skjuta upp möjlig bostadsutveckling i Stockholm, i det här fallet, genom att hålla fast vid en skrivning i Tidöavtalet.

Min fråga till finansministern är om svaret på Kadir Kasirgas fråga egentligen inte är att det står i Tidöavtalet att inget beslut om nedläggning av Bromma flygplats ska fattas under denna mandatperiod. Är det inte detta som är det ganska enkla svaret på frågan?

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! När det gäller investeringsstöd medför det också lägre hyra för dem som bor där i 100 procent av fallen.

Vi socialdemokrater älskar småhus, vi älskar flerbostadshus och vi älskar bra bostäder för alla. Vi lägger därför förslag som på riktigt ökar människors möjligheter att efterfråga nya småhus, nya bostadsrätter och nya hyresrätter som kan vara i småhus, parhus, kedjehus eller flerbostadshus. Därför har vi lagt sådana förslag hela denna mandatperiod. Det gäller byggstimulans och förmånliga statliga krediter med mera.

Fru talman! Min interpellation handlade om denna specifika reform. Jag ifrågasätter effektiviteten i denna – modesta – satsning från regeringens sida, och jag känner att mitt ifrågasättande genom denna debatt bara har stärkts. Jag tror kanske inte att vi genom dessa åtgärder har fått någon ny tomt jämfört med vad vi annars hade fått. Det tycker jag är synd.

Jag tycker att det känns som slarv med möjligheter, och det kommer igen på vårt politikområde. När det gäller ambitionen att förenkla regler kör man över remissinstanser som har oerhört allvarlig kritik mot bland annat nya bygglovsregler som klubbades igenom häromdagen.

Jag oroar mig för att Sverige kommer att ha genomlidit fyra förlorade år på detta politikområde – bostadspolitiken. Jag beklagar det.

(Applåder)

Fru talman! Tack, statsrådet Andreas Carlson, för svaret!

År 1975 flyttade mina föräldrar med mig och min lillasyster – jag tror att hon hade fötts – till ett hus i Huddinge söder om Stockholm. Det året byggdes runt 50 000 småhus i Sverige. Nu är det 5 000 småhus. Det här med att stimulera småhusbyggande i Sverige går inte så bra, i alla fall inte i ett historiskt perspektiv.

Hur kan detta komma sig, fru talman? Jo, det handlar om: Har människor över huvud taget möjlighet att efterfråga ett nyproducerat småhus under de omständigheter som gäller i Sverige? Statsrådet nämnde amorteringskrav. Den typen av regler spelar roll, och där föreligger inte heller någon stor politisk konflikt här i kammaren.

Men min interpellation handlade om en specifik åtgärd. Den är inte gigantisk i termer av andel av statens budget eller ens det här utgiftsområdet, utgiftsområde 18, som vi brukar debattera. Men detta handlar om att, så att säga, kasta pengar i sjön. Det här är en avgiftsfinansierad kommunal verksamhet. Kommunen har rätt att ta ut en avgift för sitt arbete med en detaljplan. Det är detta som stimuleras med en liten extra bonus.

Jag för i min interpellation för andra gången här i kammaren fram tanken att det finns risk att dödviktskostnaden här närmar sig 100 procent. Vi stimulerar inte framtagandet av några fler detaljplaner, utan vi delar ut lite pengar för detaljplaner som ändå hade tagits fram. Det är detta som är den underliggande frågan.

Det är ett populärt stöd – javisst. De kommuner som har en vaken tjänsteman eller kanske kommunstyrelseordförande, KSO, som upptäcker att Boverket har ett nytt stöd går in med en ansökan och får fram någon miljon. Men ger detta den eftersträvade effekten – ökad planberedskap, fler kvadratmeter detaljplanerad mark eller potential att omvandla lokal till bostad?

Jag undrar, Andreas Carlson, om man kanske till och med kan hoppa över steget med utvärdering och gå direkt till möjligheten att medge att utformningen av denna specifika planeringsstimulans nog inte blev den allra bästa. Man hade till exempel kunnat tänka sig att stimulera nya detaljplaner snarare än alla detaljplanebeslut i kommunfullmäktige under en viss tidsperiod.

Fru talman! Tack, infrastruktur- och bostadsministern, för svaret på min interpellation! Bakgrunden till min fråga till statsrådet är det allvarliga läget när det gäller bostadsbyggandet i Sverige, som i ungefärliga tal har halverats sedan föregående mandatperiod.

Trångboddheten, som omfattar fler än 100 000 hushåll bara här i Region Stockholm, minskar inte. Den kommer vi inte åt. Det är svårt för unga människor att flytta hemifrån. I runda tal en fjärdedel av alla unga bor ofrivilligt hemma hos föräldrarna. Det är svårt att anpassa boende till livssituation vid separation, skilsmässa, dödsfall eller liknande situationer.

Den illa fungerande bostadsförsörjningen och det låga bostadsbyggandet får samhällsekonomiska konsekvenser, fru talman. Arbetsmarknadens funktionssätt försämras. Matchningen mellan personer och jobb försämras, vilket hämmar produktivitetsutveckling. Det fallande bostadsbyggandet i sig är givetvis en fallande investeringsnivå. Och det är en del av en fallande ekonomisk aktivitet i samhällsekonomin.

Regeringen, sedan den tillträdde, och riksdagsmajoriteten, sedan den formerades efter förra valet, har med en viss systematik avvisat alla våra socialdemokratiska förslag till skarpa åtgärder för att möta den lågkonjunktur i bostadsbyggandet som slog till med full kraft och som vi såg komma och varnade för. Man valde bland annat att i förtid ta bort det investeringsstöd för byggande av hyresrätter med lägre hyresnivå som fanns. Och man har avvisat våra förslag till förnyade investeringsstöd och förmånliga statliga byggkrediter – till exempel.

Man har i stället talat om och fokuserat på så kallade strukturella reformer. Det har handlat om att öka tillgängligheten till byggbar mark, det har handlat om att korta ledtider i samhällsbyggnaden och byggprocessen och det har handlat om regelförenkling.

Det här är bakgrunden till min interpellation. Jag ställer frågor angående ett verktyg, en reform som den här regeringen och den här ministern faktiskt har genomfört. Det gäller planeringsstimulanser för kommuner. Det handlar om att ta fram detaljplaner med två olika syften – detaljplaner för byggande av småhus eller detaljplaner för omvandling av tidigare lokal till bostad.

Jag ger i min interpellation ett exempel från Mariestads kommun. Det är en fin stad. Ingen skugga ska falla över Mariestad. Det var ett detaljplaneprojekt som gick i mål häromåret där man har fått stöd från Boverket. Man har fått utbetalat pengar. Det är ett detaljplanebeslut som fattats i kommunfullmäktige efter 14 års arbete. Det är alltså stödpengar som utgår till en kommun för någonting som den kommunen med all sannolikhet ändå hade gjort. Det är ett attraktivt strandläge, ett gammalt campingområde om jag inte missuppfattat det.

Mot bakgrund av dessa förhållanden har jag frågat ministern om han är beredd att göra en utvärdering av dessa planeringsstimulanser. Frågan hänger i luften.

(Applåder)

Fru talman! Tack, socialministern, för debatten! Vad har vi nu lärt av denna debatt? Vi har lärt oss att tillgängligheten till den viktiga ätstörningsvården i Region Stockholm kraftigt har förbättrats. Vård bedrivs nu mer i enlighet med färska nationella riktlinjer än tidigare. Vi har lärt oss att socialminister Jakob Forssmed ser positivt på detta och arbetar vidare på en rad fronter för att ytterligare förbättra detta.

Det var inte detta som min interpellation handlade om. Jag konstaterar att vi av debatten har lärt oss att när finansminister Elisabeth Svantesson, socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall och ytterligare någon moderat ledamot här i riksdagen har omtalat ätstörningsvården i Region Stockholm fanns det inget faktaunderlag. Man har pratat strunt! Man har vilselett allmänheten. Detta, socialministern, anser jag är anmärkningsvärt och ovärdigt.

Detta var väl lite grann poängen med denna interpellation. Jag är glad över att det har tydliggjorts att det är där vi står. Som ett medskick vill jag säga att jag verkligen hoppas att socialministern gör sitt yttersta för att detta struntpratande om svensk hälso- och sjukvård, inklusive sjukvårdsverksamhet i Region Stockholm, upphör.

(Applåder)

Fru talman! Tack, socialministern, för inlägget och svaret!

Jag påminner igen om vad mina frågor i denna interpellation var. Den första frågan handlade om faktabakgrunden till uttalanden här i riksdagens kammare om ätstörningsvården i Stockholm från finansministern, socialtjänstministern och en namngiven moderat riksdagsledamot.

Jag tar mig friheten att utveckla vad som framkommit om det enda privata vårdföretag som inte längre har avtal om att bedriva specialiserad ätstörningsvård i Region Stockholm i den rapport som hälso- och sjukvårdsförvaltningen tagit fram. Det är en så kallad fördjupad uppföljning från januari 2023.

I den uppmanas företaget i fråga att säkerställa att medicinska bedömningar görs av legitimerad personal. Företaget uppmanas att genomföra insatser för att höja kvaliteten på journalföring, suicidriskbedömningar och vårdplaner. Företaget bör förbättra sina interna rutiner gällande remittering av patienter. Företaget bör i högre grad systematisera arbetet med dokumentation, utredning och sammanställning. Jag skulle kunna fortsätta ännu längre.

Hälso- och sjukvårdsförvaltningen uppmanar i sin tur sig själv att vidta åtgärder med anledning av de felaktiga rapporteringarna av vårdbesök, kodning av vårdbesök med mera. Man uppmanar sig själv att följa upp hur just det här företaget bedriver medicinsk och psykologisk behandling för de sköra patienterna i denna målgrupp.

Det här är mitt faktaunderlag. Jag är inte sakkunnig på området vård eller ätstörningsvård, men jag kan läsa dessa rapporter. Jag har ställt en fråga om faktabakgrunden till finansministerns, socialtjänstministerns och en moderat riksdagsledamots uttalanden om ätstörningsvården i Region Stockholm. Jag ger gärna socialminister Jakob Forssmed ytterligare en chans att besvara den. Fanns det något sådant faktaunderlag, och i så fall vilket? Det är jag intresserad av att få svar på.

Jag vill också gärna få svar på min andra fråga, nämligen hur ministern bedömer de samhällsekonomiska konsekvenserna av att ledande företrädare på riksnivå kommer med, som jag ser det, direkt vilseledande information om viktig vårdverksamhet i en stor region i Sverige. Jag oroar mig för att effektiviteten i verksamheten försämras precis som möjligen skattemoralen i förlängningen undergrävs, som Mathias Tegnér har fokuserat på. I värsta fall kan det leda till att enskilda inte känner tillit till den vård de själva undergår eller är i behov av.

Dessa frågor vill jag hemskt gärna ha svar på. Jag hoppas få det i denna debatt.