Jörgen Grubb

Fru talman! Ledamoten Niklas gör en stor apparat av att det skulle ta väldigt lång tid att skriva ett förväntansdokument och att en otrolig massa tid skulle behöva läggas på att kontakta föräldrarna. Jag vet inte om han ser framför sig att man ska kontakta föräldrarna varje vecka eller varje månad och gå igenom alla detaljer. Jag tror inte att det blir så, och det är definitivt inte så det är tänkt i detta betänkande.

I förväntansdokumentet ska framför allt skolreglerna finnas med. Det är inte bara så att eleven ska gå till skolan och veta sina skolregler. Det här är ett sätt att förankra dem i hemmet.

Till de stora problem vi har i vår skola hör att man har väldigt skilda uppfattningar om hur barn ska fostras.

Jag nämnde lite kryptiskt kulturer. För tio tolv år sedan träffade jag en dam i Malmö som sa: ”Jag har det jättesvårt med mina väninnor i mitt område – jag får berätta för dem att barnen inte får stryk i svensk skola när de gör något dumt och att det är förbjudet att slå barn i Sverige.” Jag ska säga att jag blev halvt chockad. Jag frågade om det verkligen är så, och hon sa: ”Absolut – så är det!” Det har jag tagit med mig, och jag har hört det även senare. Tyvärr är det så att vissa har den uppfattningen.

Att det är så här i vår skola är en liten pusselbit som vi ska få in. Föräldrar behöver få veta detta, för de vet inte om det. Detta är kunskap som gör det bättre för deras egna barn, för andra elever och för skolans personal. Och när man ändå träffar föräldrar och pratar med dem har man det här förväntansdokumentet som ett litet underlag. Ibland behöver man inte ens prata om det, eftersom allting funkar.

Jag tror inte att vi ska göra det så svårt. Vi ska bara konstatera att det nu finns ett dokument som vi vill säkerställa att föräldrarna även ser.

(Applåder)

Fru talman! Det är dumt, tycker jag, att kritisera oss för att vi skulle öka lärarnas arbetsbörda. Det tror jag inte att någon vill göra. Om vi ska vara helt ärliga – tror vi att det tar många timmar att skriva ett förväntansdokument som används i hela skolan, kopieras och används om och om igen? Tror vi verkligen det? Nej, det kan ta en eller två timmar för någon som är duktig. Man har säkert också sett vad någon annan skola har skrivit. Det är fråga om mikroskopisk tid.

Förankrar det gör man naturligtvis vid första träffen med föräldrarna. Så är det väl alltid när man har ett dokument – det blir ett underlag att prata om med föräldrarna. Man ska veta att det inte är självklart för alla föräldrar hur det ska vara i vår skola och hur man ska ta hand om sina barn. Det är olika. Jag har varit med om det här väldigt mycket i min stad, Malmö. Man kommer från olika kulturer och har olika syn på fostran och vad skolan ska göra med ens barn när de är i skolan. Det finns vissa saker som vi absolut inte skulle vilja ske med barn i skolan men som andra tror sker med barnen.

Fru talman! Bättre förutsättningar för trygghet och studiero i skolan – det är det betänkande vi pratar om och debatterar i dag. Vi står bakom utskottets förslag i detta betänkande.

Grundläggande för att elever ska lära sig något i skolan är att det är lugnt och tryggt i klassrummet – det tror jag att alla förstår. I våra skolor är det inte alltid så, och alldeles för många elever känner sig därför otrygga. Dessutom försvinner mycket värdefull utbildningstid varje dag, som kunde ha stärkt och utvecklat många elever. Kort sagt: Det är inte acceptabelt. Vi måste göra någonting åt detta innan det förvärras.

Förutom att den svenska skolan kritiseras för stora resultatmässiga diskrepanser – extrema skillnader mellan välfungerande skolor och ej fungerande skolor – får Sverige fram alldeles för svaga resultat i förhållande till alla de pengar man satsar på skolan. Dessutom har den svenska skolan dålig klassrumsdisciplin. Så lyder kritiken från OECD, organisationen som genomför Pisaundersökningarna för 38 framstående länder.

Oberoende granskare är väldigt tydliga på tre punkter. Vi får för lite pang för pengarna. Vi har dålig klassrumsdisciplin, och vi har stora diskrepanser mellan våra skolor. Detta tror jag att man ska hålla i huvudet när man diskuterar det här betänkandet.

Statistik från OECD visar att Sverige är det land i Europa som har sämst klassrumsdisciplin. Även Pisachefen, Andreas Schleicher, uttalade sig för ett par år sedan i svensk media om detta. Han var mycket hård i sin kritik. Han var tydlig med att det behövs mer disciplin och engagemang i svenska klassrum.

Fru talman! Nu är det dags för oss att göra någonting åt detta ofog – dålig klassrumsdisciplin. Sverigedemokraterna har under flera år i denna kammare lagt fram förslag för att förbättra i klassrummen. Jag är därför extra glad i dag över att vi – tillsammans med Tidöregeringen – har lagt fram våra förslag i detta betänkande.

Förslagen syftar till att vara förebyggande och att man ska kunna upprätthålla god ordning. Rektorns ansvar för arbetet med trygghet och studiero tydliggörs i skollagen, och det innefattar både det förebyggande arbetet och upprätthållandet av ordning. Rektorn ska alltså säkerställa att det bedrivs ett arbete på skolan för trygghet och studiero.

Lärarna och annan skolpersonal ska få utökade möjligheter att visa ut störande och bråkiga elever från klassrummet. Vid grova förseelser gäller direktutvisning utan förekommande varning. Skolan ska även ha rutiner för att ta emot de elever som utvisas så att lektionen för övriga kan fortgå. Dessutom tas dokumentationskravet bort för enstaka och lindriga utvisningar. Däremot följs upprepade ordningsstörningar naturligtvis upp och dokumenteras.

Skolan ska bli mobilfri i de obligatoriska skolformerna, som man pratat om tidigare i debatten. Rektorn kan dock besluta om undantag för vissa tillfällen – för vissa lektioner eller något i den stilen. Elevernas mobiler samlas in i början av skoldagen och återlämnas vid dess slut. Det handlar alltså om hela skoldagen. Det har visat sig väldigt tydligt att användande av mobiler under skoldagen tar mycket fokus från lärandet. Även mobbning försiggår via mobilerna, och det sociala beteendet mellan eleverna försämras – det borde snarare förbättras.

Skolregler ska beslutas och upprätthållas av rektorn samt förankras hos eleverna. De ska innehålla förhållningsregler som syftar till att upprätthålla trygghet och studiero samt konsekvenser vid överträdelser. Det är väldigt tydligt och inget konstigt.

Varje skola ska ta fram ett förväntansdokument riktat till både elever och föräldrar – de sistnämnda får man inte heller glömma. Det ska innehålla skolreglerna och en påminnelse om föräldrarnas ansvar för god fostran samt tydliggöra skolans förväntningar på elever och vårdnadshavare. Eleverna ska helt enkelt komma fostrade till den svenska skolan. Där är det blandade resultat i dag, kan jag säga. Föräldrarna ska vara måna om sina barn, komma på skolträffar och så vidare, och detta förbättras om de får större kunskap. Det är vi helt övertygade om.

Fru talman! Tyvärr begås ibland grova förseelser på våra skolor. Det är naturligtvis mycket beklagligt. Detta måste vi komma till rätta med, så att den enskilde eleven får stöd och övriga elever fredas. Det är ganska naturligt, tycker i alla fall jag.

Några av förslagen är följande:

Tiden för möjlighet att tillfälligt placera en elev utanför den egna skolan utökas för att ge större möjligheter att skapa en långsiktig lösning. Den skola där eleven placeras tillfälligt kan vara en akutskola.

Möjligheterna att stänga av en elev från skolan ökas vad gäller både tid och antal gånger. Skolan ska tillse att eleven får kompensationsundervisning. Det är rektorn som har mandat att besluta om vilken typ av undervisning respektive elev ska få.

Elever ska kunna nekas tillträde till skolan med hänsyn till elevernas och personalens säkerhet om det finns synnerliga skäl. Även här beslutar rektorn.

Fru talman! Jag är mycket nöjd med att vi i detta betänkande har kommit fram till en mängd bra åtgärder för att vår skola återigen ska kännas trygg och för att elever ska få möjlighet till studiero. Dessutom får alla lärare bättre möjligheter att genomföra sin undervisning. Jag hoppas att alla skriver under på detta.

I min sista debatt i denna kammare vill jag också tacka talmännen och alla tjänstemän och ledamöter, framför allt i vårt fina utbildningsutskott, för en väldigt trevlig tid.

(Applåder)

I detta anförande instämde Robert Stenkvist (SD).

Fru talman! Vi debatterar alltså betänkandet Överlämnande av uppgifter mellan skolor i brottsförebyggande syfte. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Syftet med förslaget i betänkandet är att alla elever och all skolpersonal ska känna sig säkra och trygga i skolan. Skolan är, som ni alla vet, en arbetsplats där många barn och unga tillsammans med skolpersonal tillbringar många år. Att detta ska vara en mycket säker arbetsplats är något som Sverigedemokraterna och Tidöregeringen prioriterar högt.

I dag är skolan en förhållandevis säker arbetsplats, men vi vill ytterligare förstärka detta med dagens betänkande samt med de förändringar inom området som redan har skett. Här går olika betänkanden in i varandra och kompletterar varandra.

Fru talman! Sverigedemokraterna och Tidöregeringen föreslår att ”när en elev byter skolenhet ska den skolenhet som eleven lämnar till den mottagande skolenheten överlämna uppgifter som rör eleven om det på grund av konkreta omständigheter finns risk för att eleven kommer att begå eller utsättas för brott och uppgifterna behövs i mottagande skolenhets verksamhet för att förebygga eller förhindra detta”.

I nuvarande lagstiftning finns det möjlighet till överlämnande av uppgifter, men det är inget krav. Därför behövs denna skärpning.

Några typer av uppgifter som kan tänkas överlämnas som jag vill passa på att nämna är att en elev har visat intresse för våldsbejakande extremism, att en elev har begått eller misstänks ha begått brott, exempelvis narkotikaförsäljning, misshandel, skadegörelse, stöld, kränkande fotografering eller olaga integritetsintrång, eller att en elev har samröre med gängkriminella. Det här var ett axplock, och vissa av exemplen är grova.

Dessutom kan det behöva lämnas över uppgifter som hänför sig till elevens närhet. Här kan nämnas uppgifter om närståendes kriminalitet, att eleven lever i en hederskontext eller att eleven lever i en missbruksmiljö.

Fru talman! Ett obligatoriskt uppgiftsöverlämnande gynnar både elever som hos den mottagande skolenheten kan behöva stöd för att inte dras in i eller fortsätta med kriminalitet och elever hos den mottagande skolenheten som kan riskera att utsättas för brott. Det här är till för att skydda alla, det vill säga både individen och övriga skolkamrater och skolpersonal.

Alltså: Förslaget ska ses både som ett skydd för den enskilde eleven och som ett skydd för övriga skolkamrater och skolpersonal.

Fru talman! Vi har aldrig sagt att man ska äta ohälsosamt. Jag vet inte var ledamoten får det ifrån. Hon kan kanske lyssna på detta anförande i efterhand. Det hade nog varit en stor hjälp. Det är bara ett tips.

Vi talar om tallriksmodellen, som aldrig någonsin har varit något bekymmer i Sverige innan. Jag vet inte om det sitter någon forskare som är vegetarian och som försöker att dra det åt någon annan riktning. Men det har aldrig varit något problem, och det är inte heller något problem.

Det handlar också om vad eleverna vill. Det kanske finns de som inte är så jätteförtjusta i grönsaker. Ska de då tvingas att äta det? Nej. Är de inte jätteförtjusta i kött? Då ska de inte heller tvingas att äta det.

Det är väldigt simpelt. Båda alternativen ska finnas. Jag har extremt svårt att förstå varför ledamoten är emot att det finns både vegetariskt och ett köttalternativ. Då får man all möjlighet att välja, och få stöd från sina föräldrar om vad som är bra och dåligt.

Vi skriver också att det ska vara enligt tallriksmodellen, där man får de olika beståndsdelar som kroppen behöver. Jag kan inte förstå hur man kan vara emot detta om man inte har någon form av aktivistisk tanke att dra det åt det vegetariska hållet.

Vi har ingen aktivistisk tanke att dra det åt kötthållet. Båda alternativen ska finnas att välja på. Vi tycker att det är ganska självklart. Eleverna ska tycka om maten, trivas och äta. De behöver en måltid för att klara hela skoldagen.

(Applåder)

Fru talman! Matpreferenser är naturligtvis olika. Det finns de som är vegetarianer. Det finns de som är frukterianer. Det finns de som är mer eller mindre köttianer, eller vad man ska kalla dem.

Vi förordar en blandad kost. Jag har svårt att se felet i det. Vill man äta ett halvt kilo grönsaker om dagen finns det möjlighet till det. Det ska finnas möjlighet att äta kött, vilket jag själv äter varje dag och vill äta. Maten i Örebro var bland det värsta jag har fått serverat i varje fall. Det är min preferens. Andra tycker att det är det bästa som har hänt.

Det är väldigt viktigt. Här ger vi möjlighet till alla att få klassisk husmanskost om de vill ha det, vilket jag tycker är fantastiskt. Jag vet att det finns många andra som också gör det. Sedan finns det de som vill ha vegetariskt, och det är bra. Ät vegetariskt då, men många äter blandat.

Det ges möjlighet till det i vårt förslag. Vi ska inte tvinga någon att bli frukterian eller vegetarian. Jag är fullständigt emot sådana aktivistiska beslut. Här ska man kunna få välja det som man tycker är sjyst, det man själv trivs med och det man själv vill äta.

Man kan inte trycka in maten i munnen och säga svälj till någon människa. Jag tycker att det är ohederligt mot våra ungdomar och egentligen mot alla.

Fru talman! För mig blir det nästan lite anekdotiskt när ledamoten tar upp hur det var ”på vår tid”. Vi tillhör ju samma generation. Jag minns mycket väl hur detta hanterades på min tid. Jag gick på ett par olika skolor under min grundskoletid. Vi hade ett par elever som gick utanför i vissa ämnen. De kunde sitta utanför klassrummet i någon form av korridor där det fanns bänkar och bord. Där satt de med svenskan, matten eller något annat en eller två gånger i veckan för att få lite lugn och ro. De hade en speciell lärare. De var kanske inte jättestökiga, om jag ska vara helt ärlig, men de behövde hjälp helt enkelt. Det fungerade väldigt bra. Det var inte så att de var utkastade.

Jag blev däremot utkastad från klassrummet ett par gånger under min skoltid – med all rätt. Jag kunde nämligen inte hålla munnen stängd. Jag har aldrig slagit någon och har aldrig varit elak mot någon, men jag hade svårt att hålla tyst, och då får man gå ut. Sedan lär man sig det, och så får man komma in. När man kommer hem berättar man för föräldrarna vad lärarna har sagt och sedan får man sig helt rättvist en åthutning.

Vår metod är inte att kasta ut eleverna. Det vill jag göra tydligt. Det är inte det som är grejen. Vi är helt övertygade om att fokus ska vara ordning och reda i det befintliga klassrummet.

Det tjänar alla elever på. Det är inte bara de 10 procenten av eleverna som tjänar på det utan också de andra 90 procenten. Det tycker vi är en stor grej som är superviktig.

Fru talman! Jag nämnde väl något om detta i mitt anförande, om jag inte minns fel. Man ska naturligtvis öka kännedomen om hur dessa elever ska hanteras.

10 procent låter ganska mycket. Men det är möjligt att det är var tionde elev i hela Sverige. Det finns naturligtvis olika skalor och styrkor, vilket jag tror att vi båda är medvetna om, Mats Wiking.

Problemet är att lärarna ska sköta all lektionstid genom att man har en massa olika typer av anpassningar för olika elever, inklusive dessa. Vi kan ju inte sitta här och tala om varje unikt fall, men vi ser det som att de i vissa fall nog mår bäst av att få stöd vid sidan om. Sedan är det vissa som vill ha en grupp.

När det gäller många av de här eleverna har jag för min del hört – jag kan inte tala för de övriga i min grupp – att det ofta är en väldigt stor fördel om man får bättre ordning och reda i klassen och mindre stök. I vissa fall är det detta som krävs. Men jag säger inte att det räddar alla 10 procent.

Det här har vi satsat väldigt mycket på. Jag tror ärligt att även ledamoten vill ha detta. Men vi har inte sett det från ledamotens parti de senaste åtta åren när man pratat om ordning och reda. Det har varit en stor fråga för Sverigedemokraterna och för delar av vår Tidögrupp. Vi är glada att vi får igenom det här med ordning och reda och studiero. Jag tror att det är till stor hjälp för dessa elever också, utöver att de kan komma och sitta vid sidan om i vissa ämnen för att få extra lugn och ro. Det är mer än vad som har hänt de senaste tio åren, kan jag garantera.

Fru talman! Detta är väldigt intressant. Vänsterpartiet ska inte stänga ute 400 000 elever, men hur många av de här 400 000 eleverna går inte i skolor där man gör någon form av vinst? Man gör vinst även i kommunala skolor. Malmö kommun gjorde nästan 100 miljoner i vinst på den samlade gymnasieskolan under förra perioden. I sunda företag gör man vinst, för man måste investera. Det är så det funkar. Det är tydligt att det inte är marknadsekonomi som Vänsterpartiet vill ha. Sedan är inte marknadsekonomi lösningen på allting heller.

Man kan göra som vi gör i stället. Så gjorde ni inte under de åtta år då ni stödde en regering styrd av Socialdemokraterna, Isabell Mixter. Det som vi bryr oss om i vår grupp, Tidögruppen, är resultatet. Vi ställer tuffa och tydliga krav. Det gjordes inte under era åtta år, fast ni enligt er själva hade samma problembild. Det ställdes inga krav från er, men vi ställer krav. Snart kommer det en hel utredning med krav; friskolorna ska inte kunna ta ut oskäliga vinster utan måste leverera. Detta kommer ni att bli varse.

Det fina är att man ibland kan leverera en produkt kanske 2 procent billigare om man är effektivare och bättre. Det viktiga är vad det är för produkt man kommer med. I det här fallet är det fråga om välutbildade elever som trivs. Framför allt går de på dessa skolor frivilligt, vilket man aldrig hör från er sida. Det måste vara jättekonstigt för er att de går där frivilligt.

Jag tycker att systemet är rätt bra som det är, men vi kommer också med förbättringar.

Fru talman! Jag och ledamoten från Vänsterpartiet pratade om friskolorna även förra gången vi möttes här. Sverigedemokraterna satt väl inte ens i denna kammare när det beslutades att friskolor skulle tillåtas. Sedan har olika partier haft olika syn på vilken ersättning man ska få i friskolorna och så vidare.

Vi befinner oss där vi befinner oss – nu är vi här. Sverigedemokraterna tycker att man ska ha frihet att välja skola. För att det ska finnas frihet att välja skola måste det finnas olika skolformer – det är grundprincipen. Det kommer inte att fungera att bara ha kommunala skolor och sedan säga att eleverna kan välja skola, för då blir det inte särskilt mycket valfrihet. Vi behöver ha olika former.

Allt är inte perfekt när det gäller detta. Sverige är inte längre perfekt. Det var perfekt när jag växte upp – då brydde man sig inte om skolformen, utan man gick till närmaste skola. Alla var likadana, för alla skolor fungerade på samma sätt eller åtminstone väldigt lika. Sverige hade en statligt styrd skola på den tiden, vilket vi skulle vilja se i dag. Det var jättebra.

Nu är förutsättningarna annorlunda. Drygt 400 000 elever går varje dag till någon form av friskola. Vänsterpartiet vill stänga friskolorna. Då har dessa elever ingenstans att gå. Det kommer att ta ett tag – jag vet inte hur lång tid – innan de blir omplacerade eller kommunerna köper skolorna. Jag vet inte hur Vänsterpartiet har tänkt att den här växlingen ska gå till. Det är av intresse att man redovisar det om man nu har den inställning som Vänsterpartiet har. Jag tycker att man ska vara klar på den punkten.

Jag undrar också: Är detta något nytt? Det fanns väl även för tre, fyra eller fem år sedan, när ni var med dem som hade regeringsmakten i åtta år? Ingenting hände.

Fru talman! Jag undanber mig falska uppgifter. Jag har inte kritiserat något förslag från ledamoten.

Ledamoten pratar om en utredning som inte ens har gått ut med något gemensamt förslag. Ledamoten vet väl inte vad vi sverigedemokrater tycker om det. Allt detta är bara hittepå. Det finns en utredning, ja, men det har inte fattats några som helst beslut. Vi har inte alls meddelat vår ståndpunkt. Det finns ingenting. Vi är naturligtvis inte intresserade av att dra ned skolpengen i glesbygden med 30 procent.

Ledamoten fantiserar om något som kanske skulle kunna hända eller inte hända. Jag är ledsen, men jag kan inte säga mer än så. Det är helt felaktiga uppgifter som ledamoten försöker att sprida här.

Fru talman! Jag vet inte vad Niels Paarup pratar om. Det är kommunerna som fördelar skolpengen. Sedan använder de strukturbidrag för att göra en lite ojämlik fördelning, om de nu vill det, eller kanske som en kompensation för vissa behov. Jag förstår inte Niels Paarups fråga över huvud taget.

Om Niels Paarup nu tycker att detta är ett så stort problem kan man ju undra om det är ett nytt problem. Är det något som har kommit i dag? Nej. Niels Paarups parti har ju stött flera olika regeringar under många år, men vi har inte hört eller sett någonting från hans parti i denna bemärkelse. Jag vet inte vad Niels Paarup är ute efter att jag ska svara på.

Fru talman! Jag ska nu debattera betänkande UbU9 Lärare och elever.

Tillsammans med mitt parti står jag bakom förslaget i betänkandet.

Jag tänkte lägga fokus på relationen mellan lärare och elever. Som politiker är det vår uppgift att ge skolorna förutsättningar att skapa en miljö där både lärare och elever kan trivas och där eleverna utvecklas och utbildas. Dagens skola är inte alltid en dans på rosor; det har jag förstått efter alla möten med lärare genom åren. Att i ena stunden vara den som utbildar elever och i nästa stund vara extraförälder och kurator ställer höga krav – och ibland blir de orimliga.

Tyvärr har man genom åren fattat politiska beslut som har försämrat lärarnas arbetssituation. Bland annat genomfördes en kommunalisering av skolan, med ganska luddiga styrdokument, och vi har även massinvandringen med dess konsekvenser. Det saknas också tydlighet gällande hur läraren ska använda sin arbetstid – hur många lektioner man ska ha, hur mycket tid man ska ha för administration och så vidare.

Vi inom Tidöpartierna har en utredning om detta på bordet, och en proposition kommer inom kort. Här finns förslag som minskar lärarens administrativa börda. Det handlar om färre utvecklingssamtal – ett om året i stället för två – och om utvecklingsplaner begränsade till just själva kunskapsutvecklingen. Undervisningsuppdraget regleras tydligare i skollagen, och gällande undervisningstiden ges en maxtid och en minimitid för planering.

Fru talman! I mötet mellan lärare och elever kan fantastiska saker hända, till exempel när läraren ser att eleven förstår det som lärs ut. Det så kallade ljuset tänds, och glädjen syns i elevens ögon när eleven känner sig stolt över att ha lärt sig något nytt. Så här är det säkert i många klassrum även i dag, vilket är fantastiskt. Men för att det ska kunna uppnås, och även hända lite oftare, krävs det ordning och reda i klassrummet.

I dag fungerar det inte alltid så bra i alla klassrum. Vi har elever som nonchalerar lärarens tillsägelser och elever som hotar och utövar våld. Självklart kan de inte vara kvar i klassrummet, utan de ska undervisas på annan plats så att den undervisande läraren kan hålla sina lektioner och övriga elever kan erhålla studiero och kunskaper.

Vi kan inte heller ha det som i Malmö och på andra orter där var femte niondeklassare lever under hedersförtryck – var femte! Det är självklart att det är jobbigare för dem att lära sig något i skolan och känna sig trygga.

Det är inte heller acceptabelt att en stor del av eleverna lider av vad man kallar psykisk ohälsa i olika grad. Inom kort kommer dock en skärpning om undervisning om detta i kurs- och ämnesplanerna, vilket vi välkomnar. Det är jättebra. Det löser naturligtvis inte allt – det är inte många saker som löser allting perfekt – men det är i alla fall en förbättring jämfört med hur det har varit tidigare.

Vi behöver också hjälp av föräldrarna. De behöver skicka fostrade elever, elever med sunda värderingar och normer, till skolan. Självklart gör många – de allra, allra flesta – det, men vi behöver att i princip alla föräldrar gör det. De få som inte gör det förstör nämligen för alla i klassrummen.

Det vilar också en stor börda på våra lärare som under vissa lektionstillfällen ska genomföra undervisning med en mängd olika metodiker samtidigt på grund av att många elever i samma klassrum ska ha särskilda anpassningar. Det säger sig självt att det är jobbigt att ha fem sex olika saker igång samtidigt.

Ni hör att det är både ris och ros i dagens skola. Vi i Tidöpartierna har därför en stor mängd utredningar som inom kort kommer att ligga till grund för propositioner som kommer att förbättra den svenska skolan. Jag vill passa på att nämna ett par av dem.

Vi har en utredning om trygghet och studiero. I den föreslås att rektorn ska ha huvudansvaret för att upprätthålla trygghet och studiero. Man föreslår också att förväntansdokument upprättas mellan skola, elev och föräldrar, liksom åtgärder för att säkerställa nolltolerans mot mobbning, klotter och skadegörelse. Vidare föreslår man skärpta skrivningar om omplacering och avstängning av elever samt ett tydliggörande av att det är läraren som beslutar om undervisningen och dess upplägg.

Vi har även en utredning om förbättrat stöd i skolan. Där föreslås standardiserade tester redan i årskurs 1 för att identifiera elever med särskilda behov och införande av stödundervisning, på riktigt, antingen enskilt eller i mindre grupp, för de ämnen som respektive elev har behov av. Jag såg själv sådant när jag var ung. Det fungerade på den tiden och bör fungera nu också. Det innebär att de med särskilda behov av stöd får hjälp av annan lärare som är speciellt utbildad för just det ändamålet.

Fru talman! Sverigedemokraterna har länge velat få en bättre ordning vad gäller skolmåltiderna. Vi ser att man i många skolor serverar enkelriktade måltider i vegetarisk anda och att man serverar vegetarisk mat fyra av veckans fem dagar. Malmö är ett typiskt exempel här. Det är inte okej. Alla elever är inte vegetarianer och önskar inte heller bli det.

Vi vill att eleverna ska bli serverade en allsidig kost enligt tallriksmodellen. Varje dag ska det serveras en kötträtt och en vegetarisk rätt, samt specialkost till de elever som kan styrka medicinska skäl med läkarintyg. Specialkost på grund av religiösa eller kulturella skäl ska inte erbjudas, utan de eleverna kan äta något av de alternativ som erbjuds.

Fru talman! Vi anser att undervisningen i den mån det är möjligt ska organiseras så att den stimulerar till rörlighet och motion. Om skolan ger elever möjlighet till någon form av daglig fysisk aktivitet – det behöver inte vara något hårt träningspass på en timme utan kanske en promenad – är det en vinst för lärandet och för alla. Det är en vinst även för lugnet i klassrummet.

Av samma anledning, som en liten hjälp till detta, vill vi återinföra de reglerade friluftsdagarna. Helt enig forskning – jag har inte hört något om motsatsen – visar att ökad fysisk rörlighet är bra för hälsan och att det dessutom ökar inlärningsförmågan.

Fru talman! Slutligen: Vi har en lång väg att vandra för att återställa en svensk skola där elever och lärare är helt trygga och enbart ägnar sig åt kunskapsinhämtning utan stök och ovidkommande sysslor. Men med de förändringar som Tidöpartierna nu arbetar med är en sak säker: Framtiden ser lite bättre ut för lärare och elever. Det tycker vi är fantastiskt bra.

(Applåder)

Fru talman! Vi är inte heller nöjda med att kommunerna styr över skolpengen. Sedan kan jag hålla med när det gäller konkursboet. Jag känner inte heller att det är någon nödvändighet, men det är väl så lagen är. Det kan jag inte göra så mycket åt här i en skoldebatt.

Det jag menar är att kommunen differentierar den skolpeng som den ger till de egna olika skolorna i kommunen. Det innebär att de skolor som ledamoten själv sa behöver mer stöd till läsförståelse och de bitarna redan i dag får 50 procent mer pengar per elev, i alla fall i Malmö – jag vet att det skiljer sig åt mellan olika kommuner. Då ska man egentligen räkna bort det som är gemensamt, såsom byggnad, hyra, värme, kyla och alla de bitarna. De kan i princip ha dubbelt så höga rörliga kostnader, dubbelt så många lärare och dubbelt så många böcker eller vad det nu kan vara. Är detta rimligt när det ändå inte blir särskilt mycket bättre resultat? Det undrar jag. Jag förstår att man behöver ha viss differentiering; det är jag väl medveten om. Men är det rimligt att det är så stora skillnader?

Jag har själv två döttrar som har gått igenom hela skolväsendet och även gått ut universitetet. Enligt deras naiva pappa skulle de gå i närmaste skola, den kommunala skolan. Det gjorde de också i fem sex år. Sedan bytte de till en annan kommunal skola, och där hade de var sin svensk skolkamrat. Det var ungefär 15–16 elever i klassrummet. Skolan hade egentligen inte behövt pengarna, men de delades ju ut till den typen av skolor. Är detta rimligt när andra skolor får stå tillbaka?

Fru talman! Det är med blandad entusiasm jag hör Vänsterpartiets ledamot prata om skolan. Man skulle kunna tro att vi alltid är emot varandra, men det finns faktiskt några godbitar.

Statligt styrd skola? Absolut! Jag hoppas att vi kan få ihop det. Jag tror att ytterligare något parti håller med om detta. Det vore naturligtvis roligt med en majoritet. Jag tror att det hade varit till stor hjälp för oss alla, även om det inte hade löst alla problem; det finns väl heller ingenting som gör det.

Ledamoten pratar mycket om skolpengen, och det är ju inte helt ointressant. Eftersom vi har en kommunal skola är det kommunerna som har skolpengen.

Jag kommer från Malmö. Som alla känner till är det Sveriges tredje största stad. Där är skolorna blandade, så att säga. Det finns skolor såväl i välfungerande områden – om man får lov att säga så; det är inte för att göra narr av någon – som i så kallade utanförskapsområden. Det finns såklart också områden som är en blandning.

Friskolorna i en kommun får ett genomsnitt av skolpengen. Vissa av de kommunala skolorna får dock väldigt låg skolpeng jämfört med medelvärdet, medan andra kommunala skolor får väldigt hög skolpeng. Ledamoten pratar mycket om de skolor där man har problem med läsförståelse och liknande. Det varierar lite, men låt oss säga att dessa skolor i Malmö får runt 50 procent mer än de andra skolorna. Det är extremt mycket pengar, men ändå går det inte så bra.

Fru talman! Jag måste säga att jag är väldigt intresserad av hur ni i Vänsterpartiet ska lösa detta. Vill ni stänga av ungefär 400 000 elever? Jag har inte den exakta siffran; jag ska ärligt erkänna det. Det är ungefär 400 000 elever. 17–18 procent av alla elever i dag har frivilligt valt de här skolorna. Är er lösning att nu stänga av dem med en fingerknäppning?

Jag har aldrig hört om någon lösning. Jag misstror inte ledamoten; det kan finnas något som även vi tycker är tokigt, men vi försöker i alla fall att sätta gränser för det. Det har varken ni eller något av de partier som faktiskt har skapat det här från början gjort.

I dag har vi friskolor, och de är så pass populära att 17–18 procent av eleverna går på dessa skolor frivilligt. Jag kan upplysa ledamoten om att den största anledningen till att de gör det är för att de väljer bort sin närmaste kommunala skola. Man vill inte till friskolor; man väljer bort sin närmaste kommunala skola. Då tycker jag att man ska sätta sig ned och fundera över varför det är så och hur det har kunnat bli så.

När jag gick i skolan fanns det inga sådana friskolor. Det fanns femtio platser i Malmö och kanske ett hundratal sammanlagt i Sverige. Hur har det blivit så här populärt och varför? Det är en fråga som jag tycker att Vänsterpartiet ska sätta sig ned och noggrant fundera på. Vad är skillnaden?

Jag är en gammal farbror som började i skolan redan i slutet på 60talet. Tänk hur Sverige såg ut då!

(Applåder)

Fru talman! Just detta fall känner jag inte till. Jag tänker inte stå här och prata om en enskild skola, framför allt inte som jag inte känner till detta. Men det är möjligt att det är så här. Jag säger inte emot ledamoten.

Vi vill också ha olika begränsningar när det gäller friskolorna. Det vi pratar om är att vi vill styra begränsningarna genom att ställa tydliga kvalitetskrav. Vi vill också ha öppningar i det som ni ibland kallar offentlighetsprincipen. Vi vill ha liknande saker, sådant som på ett ungefär motsvarar det. Vi har inget problem med det. Vi har en utredning om det. Vi pratar om detta och försöker komma överens om precis vad vi vill ha.

Vad ska jag säga mer om friskolor? Det jag är intresserad av att veta är: Vad är er lösning på problemet? Är det att man ska stänga av 400 000 elever från skolan med en fingerknäppning? Är det lösningen? Det är ungefär 17–18 procent av alla elever som varje skoldag går till en friskola. Är detta er lösning?

Herr talman! Jag skulle gärna vilja påpeka för ledamoten att jag också pratade väldigt tydligt om hedersproblematik. Jag pratade inte om enskilda typer av skolor, utan jag tog upp det som tillhör mitt område, så att säga.

Hedersproblematik rör alla skolor i Sverige – från förskola ända upp till toppen i skolväsendet. Den vill vi gärna få bort. Det är en svår sak att få bort den. Var femte niondeklassare i Malmö har det oket på sina axlar. Detta är väldigt allvarligt. Det är inte vi som har gjort en egen undersökning där vi har gått ut och frågat folk, utan det är flera avhandlingar, framför allt från universitet, som har visat detta. Jag gissar – jag gissar bara – att ledamoten också känner till en del om detta.

Jag pratade väldigt varmt om att vi måste få bort den problematiken. Det var väldigt tydligt.

Herr talman! Det är två områden här. Detta ingår inte i det område som jag pratar om – det kanske Niklas Sigvardsson vet. Min kollega kommer att prata om detta.

Men jag kan ändå säga som det är. Vi vill inte ha muslimska friskolor. Sverigedemokraterna säger nej till det. Det finns en reservation om det också. Vi har inte fått någon annan med oss på den. Kanske ni kan rösta för den reservationen. Det skulle vara jättetrevligt om ni socialdemokrater gör det.

Jag kan inte säga mycket mer än att vi har ett tydligt nej.

Herr talman! Vad gäller detta med hörförståelse kanske ledamoten själv kan lyssna på inspelningen. Det som har sagts här finns ju bandat. Jag tror inte att jag har påstått något som ledamoten inte har sagt.

Det är i dag jättemånga som går ut lärarutbildningen men inte får jobb. Det kan handla om att de befinner sig på fel ort. Jag själv skulle inte vilja tvinga dem att flytta någon annanstans för att bli lärare, åtminstone inte om det handlar om att flytta från ena delen av Sverige till den andra.

Man skriker inte efter lärare i till exempel Malmö. Det gör man inte. Man behöver vissa lärare, men det är inte jättemånga lärartjänster som står till buds.

I vilket fall som helst vill vi ha duktiga lärare. Många av de duktiga lärarna finns ju, men som jag sa innan finns de utanför lärarrummet. De är färdigutbildade, men de finns inte i lärarrummet. Mycket beroende på studieoro vill de inte vara lärare. Detta kanske också gäller utanförskapsområdena.

Här har vi alltså den stora lösningen. Sedan ser vi till att skärpa lärarutbildningen. Jag är medveten om att vi inte har lagt fram den propositionen än, men den kommer. Då blir det en högkvalitativ utbildning med rimliga krav, så att vi får bra lärare. Det tycker vi är ett bra recept. Vi tror hellre på detta än på det som inte har fungerat i alla år.