Jörgen Grubb (SD) om (forts. från § 12) Bättre förutsättningar för trygghet och studiero i skolan (forts. UbU22)

Fru talman! Bättre förutsättningar för trygghet och studiero i skolan – det är det betänkande vi pratar om och debatterar i dag. Vi står bakom utskottets förslag i detta betänkande.

Grundläggande för att elever ska lära sig något i skolan är att det är lugnt och tryggt i klassrummet – det tror jag att alla förstår. I våra skolor är det inte alltid så, och alldeles för många elever känner sig därför otrygga. Dessutom försvinner mycket värdefull utbildningstid varje dag, som kunde ha stärkt och utvecklat många elever. Kort sagt: Det är inte acceptabelt. Vi måste göra någonting åt detta innan det förvärras.

Förutom att den svenska skolan kritiseras för stora resultatmässiga diskrepanser – extrema skillnader mellan välfungerande skolor och ej fungerande skolor – får Sverige fram alldeles för svaga resultat i förhållande till alla de pengar man satsar på skolan. Dessutom har den svenska skolan dålig klassrumsdisciplin. Så lyder kritiken från OECD, organisationen som genomför Pisaundersökningarna för 38 framstående länder.

Oberoende granskare är väldigt tydliga på tre punkter. Vi får för lite pang för pengarna. Vi har dålig klassrumsdisciplin, och vi har stora diskrepanser mellan våra skolor. Detta tror jag att man ska hålla i huvudet när man diskuterar det här betänkandet.

Statistik från OECD visar att Sverige är det land i Europa som har sämst klassrumsdisciplin. Även Pisachefen, Andreas Schleicher, uttalade sig för ett par år sedan i svensk media om detta. Han var mycket hård i sin kritik. Han var tydlig med att det behövs mer disciplin och engagemang i svenska klassrum.

Fru talman! Nu är det dags för oss att göra någonting åt detta ofog – dålig klassrumsdisciplin. Sverigedemokraterna har under flera år i denna kammare lagt fram förslag för att förbättra i klassrummen. Jag är därför extra glad i dag över att vi – tillsammans med Tidöregeringen – har lagt fram våra förslag i detta betänkande.

Förslagen syftar till att vara förebyggande och att man ska kunna upprätthålla god ordning. Rektorns ansvar för arbetet med trygghet och studiero tydliggörs i skollagen, och det innefattar både det förebyggande arbetet och upprätthållandet av ordning. Rektorn ska alltså säkerställa att det bedrivs ett arbete på skolan för trygghet och studiero.

Lärarna och annan skolpersonal ska få utökade möjligheter att visa ut störande och bråkiga elever från klassrummet. Vid grova förseelser gäller direktutvisning utan förekommande varning. Skolan ska även ha rutiner för att ta emot de elever som utvisas så att lektionen för övriga kan fortgå. Dessutom tas dokumentationskravet bort för enstaka och lindriga utvisningar. Däremot följs upprepade ordningsstörningar naturligtvis upp och dokumenteras.

Skolan ska bli mobilfri i de obligatoriska skolformerna, som man pratat om tidigare i debatten. Rektorn kan dock besluta om undantag för vissa tillfällen – för vissa lektioner eller något i den stilen. Elevernas mobiler samlas in i början av skoldagen och återlämnas vid dess slut. Det handlar alltså om hela skoldagen. Det har visat sig väldigt tydligt att användande av mobiler under skoldagen tar mycket fokus från lärandet. Även mobbning försiggår via mobilerna, och det sociala beteendet mellan eleverna försämras – det borde snarare förbättras.

Skolregler ska beslutas och upprätthållas av rektorn samt förankras hos eleverna. De ska innehålla förhållningsregler som syftar till att upprätthålla trygghet och studiero samt konsekvenser vid överträdelser. Det är väldigt tydligt och inget konstigt.

Varje skola ska ta fram ett förväntansdokument riktat till både elever och föräldrar – de sistnämnda får man inte heller glömma. Det ska innehålla skolreglerna och en påminnelse om föräldrarnas ansvar för god fostran samt tydliggöra skolans förväntningar på elever och vårdnadshavare. Eleverna ska helt enkelt komma fostrade till den svenska skolan. Där är det blandade resultat i dag, kan jag säga. Föräldrarna ska vara måna om sina barn, komma på skolträffar och så vidare, och detta förbättras om de får större kunskap. Det är vi helt övertygade om.

Fru talman! Tyvärr begås ibland grova förseelser på våra skolor. Det är naturligtvis mycket beklagligt. Detta måste vi komma till rätta med, så att den enskilde eleven får stöd och övriga elever fredas. Det är ganska naturligt, tycker i alla fall jag.

Några av förslagen är följande:

Tiden för möjlighet att tillfälligt placera en elev utanför den egna skolan utökas för att ge större möjligheter att skapa en långsiktig lösning. Den skola där eleven placeras tillfälligt kan vara en akutskola.

Möjligheterna att stänga av en elev från skolan ökas vad gäller både tid och antal gånger. Skolan ska tillse att eleven får kompensationsundervisning. Det är rektorn som har mandat att besluta om vilken typ av undervisning respektive elev ska få.

Elever ska kunna nekas tillträde till skolan med hänsyn till elevernas och personalens säkerhet om det finns synnerliga skäl. Även här beslutar rektorn.

Fru talman! Jag är mycket nöjd med att vi i detta betänkande har kommit fram till en mängd bra åtgärder för att vår skola återigen ska kännas trygg och för att elever ska få möjlighet till studiero. Dessutom får alla lärare bättre möjligheter att genomföra sin undervisning. Jag hoppas att alla skriver under på detta.

I min sista debatt i denna kammare vill jag också tacka talmännen och alla tjänstemän och ledamöter, framför allt i vårt fina utbildningsutskott, för en väldigt trevlig tid.

(Applåder)

I detta anförande instämde Robert Stenkvist (SD).

Fru talman! Ledamoten Niklas gör en stor apparat av att det skulle ta väldigt lång tid att skriva ett förväntansdokument och att en otrolig massa tid skulle behöva läggas på att kontakta föräldrarna. Jag vet inte om han ser framför sig att man ska kontakta föräldrarna varje vecka eller varje månad och gå igenom alla detaljer. Jag tror inte att det blir så, och det är definitivt inte så det är tänkt i detta betänkande.

I förväntansdokumentet ska framför allt skolreglerna finnas med. Det är inte bara så att eleven ska gå till skolan och veta sina skolregler. Det här är ett sätt att förankra dem i hemmet.

Till de stora problem vi har i vår skola hör att man har väldigt skilda uppfattningar om hur barn ska fostras.

Jag nämnde lite kryptiskt kulturer. För tio tolv år sedan träffade jag en dam i Malmö som sa: ”Jag har det jättesvårt med mina väninnor i mitt område – jag får berätta för dem att barnen inte får stryk i svensk skola när de gör något dumt och att det är förbjudet att slå barn i Sverige.” Jag ska säga att jag blev halvt chockad. Jag frågade om det verkligen är så, och hon sa: ”Absolut – så är det!” Det har jag tagit med mig, och jag har hört det även senare. Tyvärr är det så att vissa har den uppfattningen.

Att det är så här i vår skola är en liten pusselbit som vi ska få in. Föräldrar behöver få veta detta, för de vet inte om det. Detta är kunskap som gör det bättre för deras egna barn, för andra elever och för skolans personal. Och när man ändå träffar föräldrar och pratar med dem har man det här förväntansdokumentet som ett litet underlag. Ibland behöver man inte ens prata om det, eftersom allting funkar.

Jag tror inte att vi ska göra det så svårt. Vi ska bara konstatera att det nu finns ett dokument som vi vill säkerställa att föräldrarna även ser.

(Applåder)