Ola Möller

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration

Herr talman! I detta nu pågår ett stort antal krig i vår värld - i Palestina, i Ukraina och i Sudan, för att nämna några. Turkiet och Iran bombar kurder, helt obemärkt verkar det som i svenska medier. Brotten mot folkrätten och internationell humanitär rätt är sannerligen många. Att klara av att fördöma alla brott mot de internationella lagarna är viktigt. Folkrätt och fred måste vara de ledord som leder oss in i framtiden.

Frågan om folkrätt och fred har stor bäring på den här debatten. Krig är en av de absolut största orsakerna till migration. Titta bara på Gaza! Där är miljontals människor på flykt och fördrivna från sina hem i en humanitär katastrof som sker mitt framför världens ögon. När människor sedan flyr till Europa står många här och undrar med indignation vad de gör här.

Herr talman! Just därför är Sveriges insatser oerhört viktiga. Att alltid stå upp för folkrätten och freden innebär att man agerar för detta i internationella forum och att man stöder de internationella forumen. Vår nuvarande SD-styrda regering har gjort precis tvärtom. I FN läggs rösten ned när man röstar om freden.

Det framgångsrika och mycket effektiva svenska biståndet fryses, styrs om i panik, halveras och misstänkliggörs. När sedan EU och regeringens egna myndigheter kommer fram till att det inte finns något fuffens när det gäller biståndet, att det inte går till fel organisationer, agerar inte regeringen för att släppa på biståndet igen. I stället ska det analyseras. Det är ord som handlar om att skyla över bristerna i den egna politiken och om att försöka hitta ett sätt att motivera att man fortsätter med en politik som inte är byggd på fakta utan helt andra saker.

Biståndet till Palestina och FN måste återställas och utökas så att en tvåstatslösning blir möjlig. Med en tvåstatslösning på plats skulle också återvändandet kunna öka. Men då krävs det att ockupationen hävs, att bosättarvåldet och expansionen av bosättningarna upphör, att blockaden bryts och att fred och folkrätt följs.

Herr talman! Här i Sverige lever vi i en kostnadskris. Vanliga hushåll har det otroligt svårt just nu. I det läget väljer SD-regeringen att ge banker, höginkomsttagare och lyx-rotare fina gåvor till jul. Sjukpensionärer däremot får en hård julklapp i form av högre skatt.

Andra som får hårda julklappar är arbetslösa, som inte får jobb på grund av att de konkurreras ut av lågkvalificerad arbetskraft från fjärran länder. Det är arbetskraft som dessutom själva får en hård julklapp i form av ett vettlöst och hutlöst utnyttjande. Vi känner alla till hur bärplockare utnyttjas i de svenska skogarna. Trots krav på försörjningsstöd och avtal fortsätter eländet. Fattiga människor luras till Sverige av människor som inte vill annat än att dra all kraft ur den arbetskraft som kommer hit för att sedan kassera dem och plocka hit nästa människa som kan exploateras.

Med regeringens undantagspolitik kommer det här eländet bara att fortsätta. Det kommer dessutom att bli ett mischmasch, en ren schweizerost fylld med hål och undantag.

För att få stopp på fusket, utnyttjandet och människohandeln måste arbetsmarknadsprövning införas. Vi socialdemokrater tillsatte en utredning om det, men den lade SD-regeringen tyvärr ned. Det är ett svek mot svenska arbetare som utsätts för osjyst konkurrens och därmed får sämre villkor på sina arbetsplatser. Det är ett svek mot de fattiga människor som luras hit och utnyttjas av skrupellösa arbetsgivare. Det är ett svek mot alla de arbetslösa i vårt land som konkurreras ut av billig arbetskraft. De arbetslösa blir dessutom fler och fler på grund av regeringens passiva politik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration

Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga någonting om kvotflyktingarna. I ljuset av alla krig som pågår i världen är det en skam att dra ned så mycket på antalet kvotflyktingar på det sätt som regeringen gör. I ett läge där barn på neonatalavdelningar lämnas kvar i panik när bomberna faller för att hittas veckor senare, ruttnade och ätna på av gatuhundar, drar regeringen ned på antalet kvotflyktingar som får komma hit. Barn skulle ju prioriteras, enligt regeringen. Nu blir det färre barn som kommer hit.

Herr talman! Slutsatsen av tiden hittills med SD-regeringen är att färre utsatta i världen räddas, att krigets fasor slår hårdare mot människor på plats och att biståndet som skulle hjälpa dem dras ned. Inte undra på att världen undrar vart de svenska värderingarna om humanism och frihets och fredssträvan har tagit vägen.

(Applåder)

Fru talman! Resultatet av ytterligare en utredning som den socialdemokratiskt ledda regeringen tillsatte har landat på riksdagens bord med tillhörande proposition. Återvändandeutredningen har redan levererat lagstiftning, och nu fortsätter den leverera lagstiftning. Det är positivt att de utredningar som den socialdemokratiskt ledda regeringen tog fram fortsätter att göra Sverige bättre. Vi tycker att det är positivt och konstaterar att det stärker det faktum att det stora paradigmskiftet i svensk migrationspolitik skedde 2015 under socialdemokratisk ledning. Det är glädjande att även den här regeringen levererar socialdemokratiska produkter.

I korthet handlar detta om att stärka polisens och Kustbevakningens möjligheter att utföra inre utlänningskontroll. Att ge dessa myndigheter ökade befogenheter för att hindra olovlig vistelse i landet är en ganska rimlig åtgärd. Utifrån hur lagen är skriven är den också väl avvägd i förhållande till nyttan. Att tillåta kroppsvisitation i sökandet efter pass är i ljuset av de problem som finns i fråga om att fastställa identitet och för att komma till rätta med skuggsamhället en vettig åtgärd.

Givetvis finns det risker i det hela. Risken finns att det uppfattas av människor som att polisen ger sig på människor från andra länder som de facto är svenska medborgare eller har rätt att vistas här. Men avvägningen mellan den risken och nyttan av att kunna identifiera personer i gränsnära regioner som inte har rätt att vistas i landet tycker vi är proportionerlig.

Att lagstiftningen följs upp ser vi som självklart, både av de myndigheter som har den uppgiften och av oss här i riksdagen som håller ögonen på frågan. Det är klart att det bland annat är oppositionens roll att göra det.

Att pass får omhändertas är viktigt eftersom det faktiskt underlättar vid framtida eventuella utvisningar eller avvisningar. Det är ju rimligt att den som inte har lov att vara i landet också lämnar landet.

Fru talman! I propositionen föreslås även utökade möjligheter att med tvång ta med en utlänning för utredning. Det är viktigt att påpeka att detta inte ger rätt att placera någon i arresten och att det är avgränsat i tid. Åtgärden gäller även barn, men det är viktigt att den används och utförs på ett så barnvänligt och barnanpassat sätt som möjligt. Vi måste ha stor respekt för barnens integritet och se till att de mänskliga rättigheterna följs. Barn är särskilt utsatta i skuggsamhället. De är utsatta för en enorm exploatering. Att staten kan hjälpa till att skydda dessa barn genom att omhänderta dem under en period är oerhört viktigt. Givetvis ska detta också följas.

Avslutningsvis vill jag trycka på det faktum att den nya regeringen har levererat en proposition och en utredning som den socialdemokratiska regeringen tillsatte. Vi är glada över nyttan av den socialdemokratiskt ledda regeringens politiska vilja och att den fortsätter leda till goda förslag i den här kammaren. Därmed yrkar jag bifall till förslagen i betänkandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Som opposition hamnar man ofta i för lite och för sent-spåret. Jag kan ju skratta åt det när det handlar om storleken på olika satsningar eller liknande, men när det handlar om liv, när det handlar om när bomber kommer att börja fall över kurderna, är ju för lite och för sent av en helt annan dignitet.

Jag är livrädd för att allt det som utrikesministern rabblar upp ska vara för lite och för sent. Det är därför vi också försöker hitta konkreta åtgärder som skulle kunna rädda liv och som skulle kunna stötta svaga institutioner mot en mördarregim. Det handlar om att stötta den irakiska staten och att stötta KAG att faktiskt klara av att försvara sig. Det är ju det som det handlar om, och det vet Tobias Billström.

Tidigare i historien har Sverige stolt tagit medlarroller och aktiva initiativ och försökt samla parterna eller liknande. Nu är det: Vi får se vad vi får igenom i EU. Någonstans tror jag att vi måste våga ha en utrikespolitisk ståndpunkt där vi tycker något själva. Som sagt, det är inte så att det råder brist på tyckande från utrikesministern.

Jag förstår inte varför utrikesministern inte här och nu kan säga stopp till Iran: Om ni bombar kurderna tänker inte jag träffa er utrikesminister och le och låna ut mig till propagandan längre. Jag tror inte att utrikesministern hade lånat ut sig till den typen av åtgärder om utrikesministerns motpart hade hetat Sergej Lavrov.

(Applåder)

Herr talman! Min fråga svävar fortfarande. Vad vill Tobias Billström? Nu har vi fått höra vad EU vill, vad FN vill och vad vi driver på i EU. Det är väl snart tio månader sedan det var november 2022. Kurder dör här och nu. Kurder kommer att dö framöver, för det planeras nya anfall och attacker mot dem.

Det är inte så konstigt att just kurderna är de som blir bombade, till och med i andra länder, för kurderna leder i mångt och mycket den kamp som förs mot regimen och har alltid gjort det. Det är där det demokratiska hoppet till stora delar finns i Mellanöstern. Det är där kvinnorna också tar plats och driver revolutionen, som pågick.

Det var lätt att i november 2022 ta stort avstamp, när det manglades ut tv-bilder av hur människor protesterade på gatorna. Men det svåra i detta är att hålla i. Frågan är: Hur går dessa sanktioner? Har den iranska regimen slutat mörda? Är det färre som sitter i fängelse nu efter att sanktionerna trädde i kraft och skärptes?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är inte så att utrikesministern inte har kunnat ta tydlig ställning. Innan han blev utrikesminister var han tydlig med att angiverilagar hör hemma i DDR. När han blev utrikesminister var han snabb med att ta avstånd från just kurder, YPG och PYD, helt utan att någon hade bett honom om det. Han var också tydlig i samtal med den turkiska regimen, trots förnekande: Jo, vi ska nog göra det förbjudet att vifta med terroristflaggor i Sverige. Tydlighet har alltså inte varit ett problem för utrikesministern.

Att inte EU står bakom de linjer som drivs har inte varit ett problem för utrikesministern.

Jag fick inget svar på vad utrikesministern vill göra i konkret handling. Vad vill utrikesministern göra? Är man beredd att driva på och inte sondera terräng? Sanktioner i all ära, men det stoppar inte bomber som faller över de kurdiska barnen. Det gör inte det. Bomberna finns där, och bomberna måste på något sätt handgripligen stoppas.

Jag tycker att det är jättebra att detta lyftes i november 2022. Men det är nu handlingen behövs, Tobias Billström. Någonstans finns det en åsikt som en svensk utrikesminister kan ha. Berätta om den för oss! Vad ser du framför dig som möjliga vägar framåt för att rädda livet på kurderna? Fördömanden gör inte det. Sanktionerna gör inte det. Vad tycker utrikesministern ytterligare bör göras framöver?

Att säga att vi stärker sanktionerna räcker inte. Då hade småflickorna fortfarande levt. Då hade inte den iranska regimen kunnat härja inne i andra länder och släppa bomber.

Herr talman! Nu frågar jag återigen utrikesministern: Är du beredd att driva upprättandet av en flygförbudszon? Vilka krav ställde utrikesministern på Irans utrikesminister? Vad ser du framför dig som aktivt kan göras?

(Applåder)

Herr talman! Tack för svaret, utrikesministern!

Jag vill börja med att uttrycka en full förståelse och vetskap. Jag tror verkligen att regeringen tycker det ni säger. Det är inte så att jag tvivlar på att regeringen gör det. Det vill jag ha sagt, så att ingen tror att vi på något sätt har någon konflikt i att vi står för mänskliga rättigheter. Det tror jag verkligen att Sveriges regering gör.

Jag tycker samtidigt att politik är, som en man skrev på sin blogg 15 år sedan: Det handlar om att våga göra saker och ting, att fatta beslut och att genomföra det man säger ska göras. Väljare och medborgare behöver få raka besked om vad de som man röstat fram egentligen vill.

Mannen i fråga är i dag utrikesminister i Sverige. Mannen i fråga heter Tobias Billström och tyckte för 15 år sedan att politik handlar om att leverera raka svar: Vad vill man egentligen göra?

Med tanke på den regim som vi har att göra med är fördömande ganska så svagt. Den bryr sig inte. Det är helt uppenbart. Det är också med tanke på att regimen mördar sin egen befolkning. Det gäller inte bara dem som protesterar, utan den mördar också småflickor. Man skändar gravar, och man fängslar och torterar inte bara sina egna medborgare utan helt uppenbart också andra länders medborgare som en medveten strategi.

Här behöver Sverige och vår utrikesminister, som tycker att man ska vara tydlig med vad man egentligen vill, agera tydligare. Just nu, precis som i tidigare debatter om Israel och Palestina, bakbinds Sveriges röst av länder som Polen, Ungern och andra i EU-samarbetet som kanske inte vill gå fram lika hårt mot auktoritära stater. Det är då oerhört viktigt att vi i Sverige har en egen röst. Vi kan inte gömma oss bakom en flagga av EU-gemenskap och inte våga stå upp för den stolta svenska traditionen att säga vad man egentligen tycker.

Därför undrar jag om två saker i diskussionen. Den ena frågan har berörts i tidigare debatter här. Det gäller handskakningen med den iranska utrikesministern häromdagen. Efter det var Iran tydligt med vad det krävde av Sverige. Iran ställde krav på Sverige. Det är oförskämt, skulle jag vilja säga, men det gjorde de. Min fråga är: Vilka krav ställde Sverige på Iran? Det har jag inte sett något alls om. Exakt vilka krav ställde Tobias Billström på Irans utrikesminister?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det andra handlar om mer direkt handling. I dessa tider vet vi hur viktigt det är att en regering agerar här och nu, och inte med fluffiga löften om tre år. Min fråga är om Tobias Billström skulle kunna tänka sig att använda den metod som tidigare har använts i området för att stoppa massakrer, det vill säga flygförbud.

Skulle utrikesministern kunna tänka sig att driva att upprätta en flygförbudszon i området? Många av de attacker som görs, och framför allt de som sker i Irak, sker med bomber och flygplan. Det hade varit en väldigt bra position som inte innebär att vi sonderar utan att vi kräver att det kurdiska folket i Iran och Irak skyddas. Berätta nu för medborgarna, Tobias Billström, vad Tobias Billström egentligen vill!

(Applåder)

Fru talman! Jag är ledsen; jag kommer inte längre. Jag försökte verkligen. Ni som har rest från Göteborg för att lyssna på den här debatten - ni hör ju. Era mormödrar som har varit här tio gånger visar att de återvänder. Men vi litar inte på dem, säger migrationsministern.

Hon ser inte heller någon anledning att försöka utreda och lösa detta. Det spelar ingen roll om ni går in och säger att ni betalar förvarandekostnaderna för dem man inte kan utvisa. Det spelar ingen roll, för det blir merarbete för svenska myndigheter. Så jag är ledsen, men det blir inget bröllop i Sverige.

En del av er tänker: Nu lämnar vi landet! Det gäller läkaren jag pratade med, undersköterskan på äldreboendet och maskinföraren. Jag är ledsen, för vi behöver er kompetens i det här landet. Vi jobbar stenhårt för att få kompetens till Sverige, men tyvärr har vi nu en regering som säger: Vi litar inte på er. Vi litar inte på er familj.

Fru talman! Jag är ledsen, men jag kommer inte längre.

Fru talman! Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Det är en ganska hård kritik mot andra länder när ministern säger att vi tillämpar regelverket och utgår från att andra också gör det, och så har de ett system som Sverige menar inte fungerar men som uppenbart fungerar där. Det blir en kritik av att de inte skulle vara lika noga som Sverige i sin kontroll av människor som kommer hit, för de låter ju fortfarande iranier komma hit medan vi inte gör det av säkerhetsskäl.

Vad gäller återvändandet har vi gott om personer som har varit tio gånger i Sverige och återvänt varenda gång. Men nu blir de plötsligt nekade och utgör en säkerhetsrisk. Man är alltså inte ens konsekvent i bedömningen. Jag har svårt att se att mormor från Iran skulle komma hit och börja bedriva terrorverksamhet och industrispionage, för det är ju riskerna. Det kommer inte att hända. Det är inte pensionärerna som kommer hit och ställer till jävelskap - om nu någon kommer hit och gör det. Vill den iranska regimen få in människor i vårt land för att ställa till jävelskap gör de det. Det är inga problem; de löser det - bland annat för att IRGC inte är terrorklassat, vilket det givetvis borde vara. Det tog lång tid innan regeringen tog detta steg för att skydda Sverige från en av världens värsta terrororganisationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag hoppas någonstans att migrationsministern med det hon säger om att det beror på rådande säkerhetsläge indirekt säger att om det bara blir tryggare i Iran kommer människor i högre grad att få visum i framtiden. Problemet är att folk får avslag av väldigt olika skäl. En del avslag motiveras med att man har vuxna barn i Iran, och då är ens anknytning till landet inte tillräckligt stor. Därför återvänder man inte efter besök i Sverige. Skulle man välja att åka till Sverige för att vara med detta barn och lämna de barn som man bor med? Det är en jättekonstig logik som myndigheterna tillämpar här.

Dessutom handlar det om det här med tillgångar. Att anklaga en iransk pensionär som bor i en lägenhet för att ha för lite medel är ganska magstarkt. Det är fattiga människor det handlar om, och det har det gjort hela tiden. De har inte stora pengareserver. Men det är till och med så att folk som har haft stora medel på banken har fått avslag. Och det är väldigt märkligt, för om man skulle köra ett sådant här system skulle vi ju ha en garanti. Då skulle vi ha en garanti för att den som kommer hit inte kommer att vara en ekonomisk belastning för det svenska systemet.

Det handlar som sagt inte heller bara om Tyskland, utan Belgien, Schweiz, Tjeckien och Luxemburg har också detta system. Tyskland är just nu ett klart mycket mer invandrarvänligt land än Sverige; det såg vi till exempel i det medborgarförslag som nu kom om att det ska bli lättare att bli medborgare i Tyskland. Det är inte riktigt den väg Sverige går, såklart med viss rätt. Tyskland visar klart och tydligt att landet vill ha invandring, och om man då ska söka asyl väljer man såklart Tyskland.

Det var också det som var meningen med hela den omläggning som Socialdemokraterna har gjort av migrationspolitiken: Man ska dela på trycket av asylsökande. Det är inte konstigt att det blir på det viset.

Fru talman! Jag tackar migrationsministern för svaret. Jag och migrationsministern har ju haft våra duster här i kammaren. Det hettar ofta till, och vi går kanske inte alltid härifrån som bästa vänner. Men i dag ska jag göra ett ärligt försök för att svenska medborgare ska kunna få träffa sin mormor, sin pappa eller sina barnbarn.

Men jag vill börja med att påminna om något helt annat gällande Iran. När det inte upplevs hända något nytt i ett land tystnar ofta nyhetsrapporteringen, men det pågår fortfarande en feministisk revolution i Iran. Orden kvinna, liv, frihet måste fortsätta att klinga i denna kammare och över världen, och vi får aldrig glömma de iranier som blev mördade av sin egen regim. Vi får aldrig glömma de småflickor som gasas ihjäl med gift.

Det jag ärligt och uppriktigt vill fråga migrationsministern är om hon ser någon möjlighet att hjälpa svenska medborgare att träffa sina morföräldrar och få dem till Sverige för ett bröllop eller en baby shower så att de slipper hålla dem i exempelvis Turkiet. Jag väljer att ta upp frågan nu eftersom visumavslagen ökar och ofta på ganska upplevelsemässigt lösa boliner. Jag köper att det är självständiga myndigheter, och jag begär absolut inte att regeringen ska gå in i enskilda beslut, men det är trots allt regeringen som stiftar de lagar som myndigheterna förhåller sig till.

Jag blir lite konfunderad över svaret eftersom en massa andra EU-länder har detta system och inte översvämmas av en massa iranska pensionärer som försöker dra nytta av välfärdssystemet eller har en massa människosmugglare som far med dessa människor över landets gränser. Där fungerar det alldeles utmärkt. Det är inte bara ett land utan många, och det är länder som är lika vårt: Tyskland, Belgien, Schweiz, som visserligen inte är ett EU-land, Tjeckien och Luxemburg. Det är inget konstigt; det funkar i andra länder.

Därför skulle jag verkligen vilja veta om ministern ser någon ljusning för dessa människor i Sverige när det gäller att kunna få hit sina släktingar på besök. Vad är det egentligen som hindrar det och som gör att regeringen inte ens kan inleda en utredning på departementet?

Något som ministern tog upp i sitt svar på min skriftliga fråga i våras och som också kom upp i medierna var att vi inte ska ha specialregler för enskilda länder. Det köper jag helt. Givetvis ska vi inte stifta en lag som säger att detta bara gäller Iran, utan det måste gälla alla som i dag eller i framtiden drabbas av detta.

Kan migrationsministern tänka sig att föra ett resonemang om hur vi kan hjälpa svenska medborgare att få träffa farmor och farfar? Jag vet att också migrationsministern i grund och botten tycker att familjer har rätt att träffas.

Fru talman! Det är bra att migrationsministern är i salen och sitter bredvid civilministern, så att migrationsministern kan informera civilministern om att omläggningen av migrationspolitiken och minskningen av det så kallade trycket mot Sverige skedde under den socialdemokratiskt ledda regeringen. Det var faktiskt år 2022 som vi tog emot 7 000 som fick asyl, och det skedde under vår regeringstid. Någon omläggning av migrationspolitiken lyckas alltså inte denna regering genomföra, och det kan migrationsministern berätta.

Jag uppskattar att ministern svarar nej på en rak fråga, även om den är retoriskt ställd. Det är klart att ett minskat bostadsbyggande gör civilministerns jobb med att lösa problemet med social dumpning svårare. Då blir nästa fråga: Hur agerar civilministern för att få sina kollegor bostadsministern och finansministern att förstå att vi behöver bygga bostäder i det här landet - för att civilministerns jobb med att lösa problemet med social dumpning ska bli lite lättare?

Det är precis som min kollega Eva Lindh säger: Det kollektiva ansvar som regeringen har bär även civilministern. Civilministern är därmed i allra högsta grad skyldig till att Moderaterna bröt sitt löfte om att 8 miljarder i bemyndigande skulle ligga kvar.

Sedan vill jag göra en liten utvikning kring detta med SD-regeringen. När civilministerns egen partiledare i sitt sommartal står och använder begrepp direkt hämtade från den högerextrema miljön får civilministern faktiskt ursäkta att vi ser vad som sker. Man ska kalla en spade en spade, och när högerextrema begrepp letar sig in i ministrarnas begreppsanvändning ser jag ingen skillnad på om Jimmie Åkesson hade lett regeringen formellt eller, som nu, informellt.

Fru talman! Jag kan inte annat än att förundras över regeringens politik ibland. Jag satt i civilutskottet - utskottet som jobbar med bostadspolitik - förra mandatperioden och var med på mötet när Moderaterna heligt och kärt lovade att de skulle låta de 8 miljarder som bemyndigats för investeringsstödet och som var utlovade ligga kvar. Nu vet vi att 8 miljarder för att bygga bostäder i Sverige har försvunnit. De finns inte längre. Och vi ser konsekvenserna. Bostadsbyggandet har sjunkit med 57 procent. Det får såklart resultat i form av siffror som vi skickar till Europaparlamentet och till OECD om att bnp sjunker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men bakom dessa siffror ser vi en skriande brist på bostäder, i ett läge när den socialdemokratiskt ledda regeringen hade lyckats få upp byggandet över de prognostiserade behoven. Löftet från Moderaterna om 8 miljarder försvann.

Kollegorna till civilministern i Kristdemokraterna skulle öka småhusbyggandet. Det var lösningen på allt. Men några åtgärder för att bygga fler småhus har vi inte sett. Det byggs inte fler småhus. Detta bostadsbyggande har också havererat. På punkt efter punkt havererar regeringens bostadspolitik.

Då blir den enkla frågan här: Hur menar civilministern, vars partikollega dessutom har ansvar för bostadsbyggandet, att färre bostäder löser det problem som vi pratar om här med social dumpning? Hur blir det lättare för människor att hitta boenden i kommuner med stort bostadsbehov när regeringen drar undan 8 miljarder i produktionsstöd till bostäder där dessa människor skulle kunna bo? Jag upprepar frågan bara för att det inte ska råda några tvivel: Hur bidrar ett minskat bostadsbyggande till att lösa frågan om social dumpning?

(Applåder)

Fru talman! Det finns ju fler skevheter i detta. Staten flyttar fram sina positioner gentemot den enskilde medborgaren. Till exempel har antalet åklagare ökat med 24 procent sedan 2017, medan antalet domare inte ens har ökat med 7 procent. Det är klart att det skapar en annan balans i systemet när åklagarsidan växer väsentligt samtidigt som vi ser att skyddet för den enskilde i förhörssituationen riskerar att försvagas. Detta gör någonting med balansen i rättsstaten.

Jag tror verkligen att detta är någonting som vi måste följa upp över tid. Därmed inte sagt att vi inte ska ha kontroll över kostnaderna, men jag tror att det måste finnas en mellanvariant i det här. Jag har högt förtroende för advokaterna när det gäller deras möjligheter att redovisa detta på ett gott sätt. Sedan får man väl ha en granskningsnämnd eller något annat hittepå för att studera detta, om nu inte domstolarna ska göra det - de har ju annat att göra.

Jag tackar för en väldigt konstruktiv och bra debatt. Trots den nuvarande utbyggnadstakten när det gäller de väldigt repressiva åtgärder som regeringen vidtar tillsammans med Sverigedemokraterna hoppas jag att den enskildes legitima behov av skydd fastställs och att de kvarvarande liberala värderingarna i regeringsunderlaget ser till att man håller fast vid detta.

Jag är orolig när staten flyttar fram sina positioner så oerhört kraftfullt som man gör nu med denna typ av åtgärder. Hur behjärtansvärd kostnadskontrollen än är måste vi verkligen vara noga med balansen mellan staten och individen i dessa uppgifter. Jag hoppas att justitieministern kommer att följa detta och titta på det. Jag har också fullt förtroende för att ministern kommer att göra det, för jag upplever att han har en god grund i dessa frågor och ofta har en god riktning i det han gör.

Fru talman! Jag tackar justitieministern för ett bra resonemang.

Jag förstår problematiken kring att en domstol inte kan fastställa kostnaden, och jag delar uppfattningen att vi ska ha kostnadskontroll i offentlig sektor - något annat vore ju närmast sensationellt. Men jag tycker samtidigt att detta är intressant, för det finns en snarlik verksamhet som har varit på tapeten, nämligen konkursförvaltning. Konkursförvaltarna bestämmer mer eller mindre själva sina kostnadsspecifikationer och har i en del fall fått ganska rikligt betalt även för ganska enkla konkurser.

Även om det finns domstolar som är inblandade i att fastställa detta kan det alltså finnas brister i systemet, och jag skulle egentligen önska att regeringen resonerade kring någon form av modell för ersättning i detta. De allra flesta advokater, precis som alla andra människor i detta samhälle, vill nämligen göra rätt för sig. Min erfarenhet av advokater är också att de är väldigt sakliga och systematiska; de för bok över sina timmar och liknande.

Dessutom finns det en annan part i detta, nämligen utredande myndigheter i form av till exempel polisen. Det är de som håller förhören, och om en klient bryter ihop under ett förhör och man är tvungen att gå ut och lägga tid på att få tillbaka klienten till ett konstruktivt läge får man med det system som har införts inte betalt för detta. Sådana saker borde även regeringen kunna ha lite synpunkter på eller resonera kring.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation

Jag tar det som ett löfte att detta ska in i regleringsbrevet, och jag uppskattar det. Det ska såklart följas upp, men jag tar ministern på orden här.

Sedan är det väl så att detta kommer att ta tid. Problemet jag ser framför mig är bland annat den utveckling som regeringens samarbetspartner vill se i detta, nämligen att straffrättsåldern ska sänkas till tolv år. Det svarade ju partiledaren för samarbetspartiet Sverigedemokraterna mer eller mindre ja på i debatten i tisdags.

Tolvåringar ska alltså kunna låsas in i fängelse, och jag kan ju bara tänka mig situationen med tolvåringar som kommer in i en förhörssituation med den här typen av styrmedel för advokaternas arbete och de risker som finns inbyggt i detta system. Att lotsa en tolvåring genom ett förhör är ingen lätt sak, och det kommer att vara väldigt problematiskt. Känner man då som advokat dessutom en stress över att kostnaderna inte går ihop finns det risker att jobbet inte blir ordentligt utfört.

Då måste man också fråga sig om det finns ytterligare parter som skulle kunna ha någon form av uppföljningsansvar i detta - jag vet inte, en barnombudsman eller liknande - och som kan få i uppgift att granska. Vi måste verkligen se till att det säkerställs att alla får den rätt de behöver.

Sedan är det så att andra delar av rättsväsendet har haft en väsentligt kraftigare utveckling när det gäller kostnaderna. Polisen har sedan 2017 haft en kraftigare kostnadsutveckling än kostnaderna för dessa mål; polisen har haft 19 procents kostnadsökning, jämfört med 15 procents ökning i detta. Advokaterna har alltså i så fall varit mer återhållsamma.

Detta hänger ju ihop: I takt med att man skickar in fler i rättsväsendet kommer också kostnaderna att öka. Vi bedrev ett starkt arbete under den förra mandatperioden för att lagföra fler, och enligt vad regeringen själv säger har den samma ambition och vill öka antalet lagförda väldigt mycket mer. Då kommer också klienterna att komma in i fler fall, och då är det klart att vi får ökade kostnader i förhörssituationerna.

Det är väl också justitieministerns uppfattning att en av statens absoluta kärnuppgifter är att värna medborgarens rätt till en rättssäker process när man står under förhör och sedan eventuellt åtal.

Herr talman! Jag tackar justitieministern för svaret. Jag ber om ursäkt för att jag inte var i kammaren när debatten började, men jag hade glömt mina anteckningar på kontoret. Det är sådant som händer.

Jag är inte alls jättekunnig på dessa frågor. Och jag är fullt medveten om att detta är ett myndighetsbeslut. Därför är jag väldigt ödmjuk inför denna debatt, vilket kanske inte är mitt starkaste kännetecken i andra debatter. Men i just denna debatt tänkte jag att jag ska vara det.

För dem som inte känner till frågan handlar detta om att en advokat kommer att få betalt bara för själva förhörstiden som genomförs om förundersökningen inte leder till åtal.

Jag är en av dem som tyvärr har suttit i förhör i min ungdom, och jag vet att det är väldigt mycket utöver själva förhörstiden med unga människor som det handlar om. Det handlar om att man behöver förklara för den unge vad det handlar om. Man behöver ha förberedande samtal med den unge, som ibland nästan behöver psykologhjälp för att klara av det.

Samma sak gäller kvinnor som sitter i förhör om sexualbrott och våld i nära relation. De behöver ofta tid för att kunna förbereda sig, men de kan också bryta ihop.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation

Om förundersökningen inte leder till åtal kommer advokaten i dag inte att få betalt för all denna tid. Det innebär att väldigt många advokater tyvärr kommer att välja att inte ta dessa mål. Det innebär också att de advokater som tar dessa mål kommer att vara de advokater som är minst angelägna om att hjälpa sina klienter fullt ut, eftersom de räknar med att de får bara dessa pengar. Då lägger de så lite arbete som möjligt på detta. Detta är ingen utveckling som vi vill ha. Och jag vet att justitieministern delar denna uppfattning.

Jag har också respekt för att man inte kan gå in och ändra myndighetsbeslut hur som helst, men det räcker inte att bara säga att man ska hålla ögonen på och följa frågan när justitieministern själv medger att detta riskerar rättssäkerheten. Jag skulle kunna hålla en lång harang om rättssäkerhetsfrågorna, men jag tänker att jag lämnar dem därhän i denna debatt. Jag tycker nämligen att detta är så viktigt.

Risken är att vi hamnar i ett läge där det blir en klassfråga - att den som har råd att betala för tiden kommer att få hjälpen medan den som inte har råd inte kommer att få den. Men det måste någonstans vara samhällets skyldighet, eftersom vi har uppfattningen att alla är oskyldiga tills motsatsen är bevisad, att stötta alla på samma sätt i den här processen.

Min fråga är därför egentligen: Finns det någonting utöver att bara följa frågan som justitieministern kan göra för att verkligen se till att detta inte innebär att människor inte får den hjälp i rättsprocesser som de faktiskt måste ha? Detta handlar dessutom om de mest utsatta. Det handlar om kvinnor som utsätts för våld i nära relationer, om barn, om unga människor och så vidare. Jag skulle vilja att justitieministern verkligen gav uttryck för det eftersom jag vet att justitieministern har en bakgrund som gör att han förstår detta fullt ut.

Herr talman! Det är intressant att näringsministern hävdar att den ekonomiska politik som nu förs är mer expansiv än den som fördes under pandemin. Hon säger att det inte finns någon regering som har gett lika stora stöd. Jag tror nog att näringsministern behöver läsa några finanspolitiska bilagor i budgetarna.

(Energi- och näringsminister EBBA BUSCH (KD): Jag har en ordningsfråga, herr talman. Det handlar om elstöd.)

Nu sa alltså näringsministern att det gällde elstöd. Det är givetvis rätt, men det var inte det näringsministern sa. Ord betyder någonting. Löften betyder någonting. Om man inte klarar av att be om ursäkt för ett löftesbrott - som är särskilt flagrant eftersom statsministern satt hemma i köket hos helsingborgarna och lovade - tänker jag att man kanske inte ska vara så petig med orden.

Det är dessutom så att det var vi socialdemokrater som remitterade den modell som gäller nu. Det var ju bra, eftersom vi var tvungna att agera snabbt förra våren. Men regeringen har en tendens att så fort någonting har gått snett säga att det är sossarnas fel. Hade vi fortsatt debattera ett tag till hade det förmodligen sagts att det var sossarnas fel att Ulf Kristersson utfärdade löftet. Det är så det fungerar.

I stället för att ta ansvar för sina egna löften och sin egen politik säger regeringen att allt är sossarnas fel. Men jag tar med mig hem till Helsingborg att Kristdemokraternas partiledare och vår nuvarande statsminister inte ber om ursäkt fastän de ljugit för helsingborgarna och låter företagen - med ganska svaga argument - bestämma regeringens politik. Vi ser det i denna fråga och i frågan om vinster i välfärden, och vi kommer att fortsätta få se det under mandatperioden, för det är sådan denna regering är.

Herr talman och näringsministern! Jag tolkar det som ett nej.

I sak är det intressant att enskilda företag har sådan makt över regeringens politik som visar sig i detta ärende. Det är intressant, eftersom det sker inte bara i detta ärende. Min kollega Marianne Fundahn kommer från en annan del av det som näringsministern brukar kalla hjärtlandet, nämligen Trelleborg. Hon ställde en fråga om bostadsrättsinnehavares och hyresgästers rätt till gasstöd. Också där var näringsministern tydlig i ett skriftligt svar med att det var komplicerat för företagen och att det därför inte gick.

För mig är det obegripligt i en tid då Chat GPT skulle klara att skriva en uppsats på en A-kurs om gasstöd på universitetet och då My AI på Snapchat säkert kan redogöra för både den ena och den andra åsikten om gasstödet. Men ett företag kan inte gå tillbaka i tiden och se att en viss dag hade en viss kund en viss förbrukning och därmed en viss avgift. Att man inte kan göra det utan att regeringen ska kliva fram och säga att det ska ske per ett visst datum är ganska anmärkningsvärt. Jag tror att många av de elever som nu sitter på läktaren här mycket väl skulle klara av att göra den uträkningen.

Det intressanta är också att det är klart att man skulle kunna lösa detta. Man hade kunnat ha två brytpunkter.

Dessutom känner vi igen argumentationen, att det inte är möjligt, från när det handlade om juridiska personer och elstöd. Då gick det inte att skilja ut enskilda firmor från stödet. Sedan blev det en mediestorm när det vi tror var en enskild firma - vi vet inte om det var en enskild firma eller inte - fick över 700 000 i stöd. Då gick det plötsligt att skilja på enskilda firmor och privatpersoner i nästa omgång, herr talman.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det handlar alltså om politisk vilja. Den stora frågan blir varför regeringen låter sig styras av ett enskilt bolag utan att ifrågasätta det.

Det håller inte att säga att det var bråttom. Med tanke på tidsåtgången mellan att regeringen tillträde och när gasstödet kommer är det uppenbart att det inte har varit någon större fara när det gäller tidsaspekten. Det gäller för övrigt även stöden till företagen, som också har tagit lång tid.

I sak undrar jag varför regeringen låter sig styras av enskilda företags intressen även i denna fråga, precis som i fråga om vinster i välfärden och skolföretagens sätt att suga ut pengar.

I sak undrar jag också varför näringsministern inte är beredd att be om ursäkt för ouppfyllda löften. Det om något är väl en saklig fråga. Det är givetvis också en moralisk fråga, som vi definitivt också bör diskutera här. Men i sak undrar jag varför näringsministern inte är beredd att be om ursäkt till de helsingborgare som hennes regeringschef tittade i ögonen och ljög för. Jag förstår det inte. Det är inte svårt.

Om näringsministern hade kunnat be om ursäkt hade hela frågan hamnat i ett annat läge. Man hade kunnat säga: "Vi beklagar att vi har brustit i fråga om människors förtroende." Det är ganska viktigt för det politiska systemet att vi politiker klarar av att erkänna om vi har gjort fel.

Herr talman! Jag vill givetvis börja med att tacka näringsministern för svaret på interpellationen.

Den här interpellationen är ställd eftersom nuvarande statsminister Ulf Kristersson satt i köket hemma hos helsingborgare och lovade guld och gröna skogar om bara hans sida vann valet. Vi har hört den förut.

Elprisstöd per den 1 november, sedan i god tid före jul, och ett högkostnadsskydd skulle komma. Inget kom. Det skulle byggas ny kärnkraft från dag ett, och enligt vad nuvarande finansministern twittrade skulle det sättas igång inom hundra dagar från att regeringen tillträdde. Nuvarande näringsministern skulle stoppa stålskogar, men det blev som det blev med den saken också.

Det skulle bli 9 eller 10 kronors sänkning vid pump för dieseln och 5 eller 6,50 för bensinen. Men vi vet ju hur det blev med den saken. Där lyckades till och med statsministern bryta löftet om 5,50 som gavs härförleden med mindre än 24 timmars varsel. Archer till Ukraina skulle komma direkt efter valet, och alla ryska spioner skulle utvisas. Det skulle bli avskaffade amorteringskrav, behovsprövad arbetskraftsinvandring och massor av lagar införda mot gängen den 1 juni i år. Det skulle inte bli några skattehöjningar.

Det blir inga 20 miljarder till rättsväsendet. Det blir inte 2 procent av bnp till försvarsanslagen. Det skulle inte bli någon höjd skatt på ISK-konton, men det blev det trots löfte om sänkning. Och kanske det mest uppmärksammade: Det skulle bli billigare falukorvar, enligt nuvarande näringsministern.

En kollega till mig pratade med riksdagsjournalister om just detta. Visst har politiker ibland ställt ut löften och inte hållit dem. Men då brukar politiker kliva fram och be om ursäkt för det och förklara varför. Det sker inte nu, enligt riksdagsjournalisterna. Nu viftas de bara bort. Och i stället ser vi att nya löften ställs ut och bryts på mindre än 24 timmar. Det är såklart anmärkningsvärt. Det skadar förtroendet för politiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det som gör mig ledsen i detta fall är att nuvarande statsministern har suttit hemma hos en helsingborgare, tittat henne i ögonen och lovat gasstödet, bara han vann valet. Men det löftet bröts. Om man bryter ett löfte som man gett till en enskild människa i dennes kök och har tittat henne i ögonen tycker jag att man ber om ursäkt.

Statsministern är inte här. Men näringsministern är här, och regionstyrelsen i Skånes moderata ordförande har tidigare påtalat att näringsministern har varit arrogant och oseriös. Inga moderata riksdagsledamöter är i på plats i kammaren. Jag hade önskat att de också var här för att företräda skåningarna. Men det kan bero på att det är lättare att kritisera näringsministern, som inte är med i deras parti, än att kritisera den egna statsministern, som är med i deras parti. Jag får ändå ge näringsministern att det inte är hennes fel.

Det är trots allt som näringsministern säger; det har funnits förslag för att lösa frågan. Därför undrar jag om näringsministern skulle kunna tänka sig att å regeringens och statsministerns vägnar be om ursäkt för de löften som statsministern har brutit. Det är otvivelaktigt att löftet utställts och brutits. Det har inte förnekats av statsministern.

Jag ger näringsministern chansen. Är näringsministern beredd att å regeringens och statsministerns vägnar be helsingborgarna, vars förtroende för regeringen förbrukats, om ursäkt?

Fru talman! Det är en fantastisk spelteoretisk genomgång av hela regeringsunderlaget vi får här, med tanke på att halva regeringsunderlaget enligt mätningarna för tillfället inte ens kommer att sitta i riksdagen efter nästa val. Det är väldigt märkligt att då stå här och brösta upp sig och säga att ens sida av politiken kommer att ha majoritet och bilda regering om tre och ett halvt år och att allting kommer att gå hur bra som helst.

Vi kan ju vänta i tre och ett halvt år innan vi bildar regering och låta det gå ett val först innan vi diskuterar vem som ska rösta på vem och vem som ska ta vem.

Regeringsunderlaget under föregående mandatperiod visade med all tydlighet att man kan ta fram en god och långsiktigt hållbar migrationspolitik. Förra året var det 7 000 som fick asyl.

Det här med kvotflyktingarna är magstarkt. Ledamoten Kihlström företräder ett parti som har gjort avkall på mer än 80 procent av de kvotflyktingar man hade velat ta, och ändå är det på något konstigt sätt rätt. Hade Kristdemokraterna helt fel tidigare? Förde man alltså en oansvarig migrationspolitik för nio månader sedan? Jag har svårt att tro att ledamoten Kihlström sover gott om natten när hans eget parti har varit med om att se till att färre yazidiska våldtäktsoffer, färre barnsoldater och färre funktionsvarierade får komma till Sverige, för det är konsekvensen av regeringens neddragning på kvotflyktingar, som är de svagaste.

När det gäller angiveri har vi en ordning där socialtjänstlagen medger nödbistånd, och det får vara en kommunal bedömning i de fallen. Men vi tillsatte också en utredning för att öka avvisning av dem som inte har rätt att vara i landet. Den kommer Tidöpartierna att bära vidare, och vi ser fram emot att den kommer på riksdagens bord.

Fru talman! Skälet till situationen 2014 var ju att det gällde att få ihop en regering med det underlag som fanns då. Ledamoten Kihlströms partiledare var synnerligen inblandad i överenskommelser som man sedan bröt från Kristdemokraternas sida.

Jag går vidare till saker som vi har dragit röda linjer mot. Angiveri är en sådan sak - vi vill inte ha ett angiverisamhälle. Detta är en röd linje, och det har min partiledare varit tydlig med. Vi tycker också att det är viktigt med rätten till tolk inom till exempel sjukvården och rättsväsendet, så att man kan göra goda medicinska bedömningar och ha rättssäkra processer. Detta håller min partiledare med om.

Vi ska inte dra tillbaka gynnande förvaltningsbeslut och sno permanenta uppehållstillstånd som har delats ut till folk. Även om detta är min partiledare helt överens med mig.

Ledamoten Kihlström kanske kan upplysa sitt regeringsunderlag, som står här och tycker att vi har gjort avkall på något: Hur känns det att Sverige numera inte tar emot de kvotflyktingar som ledamoten Kihlströms parti har vurmat så mycket för? Känns det likadant som när de där funktionsvarierade som man lovade skulle få det så mycket bättre inte får någonting utan i stället får betala mer i skatt? Hur känns det, ledamoten Kihlström, att göra avkall på dessa saker? Det är jag intresserad av.

Jag ska nämna några saker som jag kan acceptera. Om EBO skrotades fortare än kvickt skulle det vara jättebra. Om det skulle ske utifrån en socialdemokratisk utredning om anläggningsboenden skulle det vara strålande politik. Språkkunskaper och samhällskunskaper för att erhålla PUT? Absolut - titta på det! Det är jättebra grejer. Även detta, fru talman, är saker som vi har tillsatt från Socialdemokraternas sida.

Fru talman! Den migrationsuppgörelse som gjordes sommaren 2021 ligger ju fast, och alla dessa partier står bakom den. Utifrån den utgångspunkten finns det ingenting att reversera.

När det gäller de utredningar som vi har tillsatt kommer regeringen nu att föra vidare mycket av den politiken. Det är ju tacksamt. Det är väl jättebra om Moderaterna går tillbaka till sin historiska position och försöker att nå någon form av konsensus med Socialdemokraterna. Det var ju detta som var stabiliteten i svensk migrationspolitik innan Moderaterna kastade ut barnet med badvattnet och körde de tokliberala lagarna under Reinfeldtåren. Det var ju detta som var historien. Det var ju inte Socialdemokraterna som övergav någonting, utan det var Moderaterna.

Moderaternas taktik med breda överenskommelser bygger alltid på att Socialdemokraterna ska acceptera Moderaternas politik och sedan ansluta sig till den. Det är ju samma sak när det gäller energifrågan - "om ni tycker som vi kan vi komma överens".

Vi sätter oss gärna och diskuterar brett. Det var därför vi satt i den parlamentariska kommittén och försökte att driva fram en stor konsensus här inne. Där sköt ju Moderaterna ut sig ganska snabbt och ville inte komma överens. Sverigedemokraternas partiledare var och spelade golf när Migrationskommittén hade sina sammanträden. De var inte intresserade av att komma överens.

Jag har absolut inga problem med att stå här och säga: Låt oss komma överens om en långsiktig och bra migrationspolitik! Men då kan vi inte utvisa människor för att de bedriver verksamhet som Moderaterna tycker är moraliskt förkastlig, för att de är sjuka eller för att de visar missaktning mot svenska folket. Vad är det?

Jag blir kallad landsförrädare i tid och otid av ledamotens regeringsunderlag - det är vem ledamoten har slagit armkrok med.

Fru talman! Det är intressant att just Moderaterna, som gjort avkall på avskaffat amorteringskrav, på att skicka Archer till Ukraina så fort det bara gick och på att följa kalendern - den 1 november, i god tid före jul och så vidare - står här och har synpunkter på att jag faktiskt ödmjukt säger att det är klart att man får kompromissa i ett regeringsunderlag. Jag tycker att det är en spännande ingång från ledamoten Wärnick.

När det gäller de andra frågorna sydde vi med vårt underlag ihop en migrationspakt i det här parlamentet sommaren 2021. Vi fick igenom den politik som i princip hade gällt sedan 2015, när vi ändrade inriktningen på er politik. Den fick vi igenom här i kammaren med några få justeringar. Magdalena Anderssons regeringsunderlag har alltså visat att man är beredd att kompromissa. Man är beredd att ta ansvar tillsammans.

Men på vår sida i politiken är vi inte beredda att göra avkall på saker som att vi inte utvisar missbrukare, som ju har en sjukdom, eller prostituerade, eller att vi inte ska ha angiveri i offentlig sektor så att bibliotekarier ska anmäla den som kanske i framtiden blir beskriven som Anne Frank och så vidare. Det är detta det handlar om - det är den vägen ni slår in på. Ni vill att en offentliganställd ska säga "du ska anmälas till myndigheterna; du ska ut" - helt utan respekt för människors liv, hälsa, familj och liknande.

På vår sida är vi överens om att människovärdet måste styra migrationspolitiken, och det har vi visat. Verkligheten talar alltså för oss, inte för Viktor Wärnicks regering.