Serkan Köse

Fru talman! Medan ministern betonar de betydande statsbidragen till folkbildningen och idrottens roll som en brobyggare för allt från integration till brottsförebyggande åtgärder verkar det finnas en dissonans när det gäller förståelsen av folkbildningens och idrottsrörelsens sammankoppling.

Trots regeringens påstådda stöd var nyheter på idrottsområdet påfallande frånvarande i regeringens budget, vilket Riksidrottsförbundet pekar på i ett pressmeddelande med rubriken "Idrottssatsningar saknas i budgeten".

Riksidrottsförbundet har klart och tydligt lyft fram att större satsningar behövs för att ge utrymme åt idrotten. Faktum är att en fjärdedel av idrottsföreningarna känner av brist på idrottstid. Många stöter på hinder gällande tid och utrymme.

Ett tydligt budskap från Riksidrottsförbundet är "utan plats ingen idrott". Vi behöver innovativa, hållbara anläggningar. Statens roll här kan inte överskattas, särskilt med tanke på kommunernas ansträngda ekonomi. Ändå såg vi att anslagen till idrottsrörelsen var oförändrade i regeringens budget. Detta trots att kännedom om växande hälsoklyftor och den välgörande inverkan av fysisk aktivitet borde bidra till att ungdomar får större möjlighet till idrott.

Fru talman! Idrotten är inte bara en aktivitet. Den skapar värden, främjar folkhälsa, driver inkludering och berikar ungas fritid. Men den behöver resurser och stöd för att verkligen blomstra.

Avslutningsvis vill jag fråga utbildningsministern hur regeringen kan garantera att de indirekta effekterna av dessa budgetändringar inte kommer att underminera idrottsrörelsens omfattande roll inom folkbildningen och samhällsgemenskapen.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill också säga någonting om statsrådets sista inlägg i den föregående debatten.

Det är faktiskt djupt oroväckande när politiska företrädare, oavsett parti, utnyttjar organisationer eller institutioner för sina egna politiska agendor. Ännu mer alarmerande blir det när man gör det genom att spela på populära missuppfattningar eller fördomar. Jag vill ändå understryka det. Det är lite osmakligt att statsrådet gång på gång använder Arbetarnas bildningsförbund och studieförbunden som ett slagträ i en retorik som enbart syftar till att vinna billiga politiska poänger.

Vi är helt överens, vilket Isak From var väldigt tydlig med, om att fusk ska bekämpas. Det ska inte tillåtas att våra skattemedel går till verksamheter som ägnar sig åt fusk. Men låt mig också konstatera att Arbetarnas bildningsförbund har gjort allt vad man kunnat för att ta tag i de påståenden som har kommit från kommunens sida. Man har skrivit en gedigen rapport - en utredning - som man har presenterat och som jag hoppas att statsrådet har tagit del av. Där har man bemött den kritik och de påståenden som har kommit från kommunens sida.

Låt mig även konstatera att det varken är Mats Persson, ABF i Botkyrka eller externa granskare som ska utreda brott utan det är polisens uppgift. Vad jag har förstått har ingen förhörts under de tre år då man har granskat detta. Ingen har delgivits misstanke om brott, ingen har åtalats och ingen har dömts. Återigen: Finns det fusk ska vi gå till botten med det, och finns det kriminella element ska de bort från våra verksamheter. Men att gång på gång använda en bildningsorganisation som slagträ i en retorik som någonstans försöker bekräfta sin egen teori tycker jag inte är värdigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag uppmanar i stället statsrådet, återigen, att ta del av ABF:s egen rapport och hur man har jobbat systematiskt med att bekämpa både fusk och kriminalitet. När det gäller den fritidsgård som han hänvisar till kan jag konstatera att ABF Botkyrka-Salem inte bedriver den typen av verksamhet. Det var en kommunal verksamhet som drevs på uppdrag av kommunen, med kommunala medel. Man avbröt det samarbetet, och ABF Botkyrka-Salem är absolut inte intresserad av att bedriva fritidsgårdsverksamhet.

Det här är ett sätt att flytta fokus från en viktig fråga när vi sitter och diskuterar bildningen och studieförbunden och deras roll. Inte minst apropå Anna Wallentheims föredömliga interpellation tycker jag att vi bör fokusera på kärnan i detta när Sverigedemokraterna dikterar villkoren för ett liberalt parti. Det handlar om nedskärningar; man vill ju slakta stödet till studieförbunden i Sverige med en tredjedel.

Låt mig säga några ord, herr talman, om den aktuella interpellationen. Sisus ordförande Karl-Erik Nilsson har sagt något väldigt klokt, nämligen att folkbildningen är en väsentlig beståndsdel i ett demokratiskt och öppet samhälle. Med detta i bakhuvudet och med insikten om idrottsföreningarnas roll - det rör sig, återigen, om 3,3 miljoner medlemmar, 750 000 deltagare och 19 000 föreningar - anser jag att det behövs mer stöd, inte mindre. Det är på fotbollsplanen, i klubbstugan och på friidrottsarenan som framtidens ledare, samhällsaktörer och medborgare formas.

Återigen uppmanar jag dig, Mats Persson: Ompröva ditt beslut!

(Applåder)

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Vi kan konstatera att det är lite beklämmande att statsrådet vill skapa en klyfta mellan studieförbund och folkhögskolor, när dessa aktörer är så fundamentala för vår folkbildning.

Statsrådet pekar i sitt svar på Riksrevisionens rapport. Visserligen kan man konstatera att Riksrevisionens rapport visar på brister i studieförbundens medelshantering, men regeringens hastiga åtgärder, självklart påverkade av Sverigedemokraterna, verkar förhastade innan Liberalernas egen utredning, som leds av Christer Nylander, är klar. Och trots dessa utmaningar har Folkbildningsrådet proaktivt lagt fram lösningar för förbättrad transparens och kvalitet, herr talman.

Tittar vi på historien kan vi återigen konstatera att Liberalerna har betonat bildningens ovärderliga roll och framhävt folkbildningen som hjärtat i Sveriges framtid. Hur kan då samma liberala parti i dag, 2023, stödja initiativ som undergräver detta, samtidigt som man prioriterar besparingar? Låt mig raljera - den sänkta plastpåseskatten. Att denna skatt sänks till en kostnad av 500 miljoner kronor, herr talman, för att, enligt Oscar Sjöstedt, Sverigedemokraterna, "folk stör sig" sätter saker i perspektiv.

Liberalerna, som är djupt rotade i folkrörelsetraditionen, borde blicka tillbaka och hedra sitt ursprung.

Återigen, vad händer med ett samhälle när dess medborgare riskerar att förlora tillgång till oberoende arenor för kunskapsinhämtning och reflektion?

Jag vill gärna fråga statsrådet: Hur kan statsrådet försäkra att folkbildningen förblir skyddad från politisk inblandning och får fortsätta att tjäna sitt syfte som en plats för fri åsiktsbildning i framtiden? Jag vill gärna ha svar på frågorna.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill också inleda med att tacka min kollega Linus Sköld för denna viktiga interpellation och tacka statsrådet för svaret.

Det är paradoxalt, herr talman, att stå här och debattera folkbildningens betydelse, särskilt när det gäller studieförbunden, med en liberal utbildningsminister. Historien visar att Liberalerna alltid har varit förespråkare av bildning och frihet. I Liberalernas kulturpolitiska dokument, som jag har med mig i talarstolen, om kulturpolitiska prioriteringar, konstateras det att Liberalerna lovar att stärka folkbildningen. Men trots löften om långsiktigt stöd till folkbildningen befinner vi oss nu i en annan verklighet.

Folkrörelsepartiet Liberalerna avviker tydligt från sin egen tradition och driver en politik som harmoniserar med Sverigedemokraternas inskränkande syn på folkbildningen. Vart tog den liberala principen vägen, Mats Persson?

Herr talman! Folkbildningsrådet har gång på gång redogjort för hur de arbetar med att stärka folkbildningens kvalitet och transparens. I rapporter som man har publicerat, som också Gunilla Svantorp väldigt väl redogjorde för, konstaterar man att det finns effektiva verktyg för att säkerställa studieförbundens kvalitet.

Herr talman! Låt mig säga några ord om självförvaltningsmodellen, som också statsrådet i svaret säger utgör kärnan i svensk folkbildning. Denna modell betonar folkbildningsautonomi, dess rätt att sätta sina egen agenda och definierar sitt eget innehåll. Denna kärna får inte äventyras av politiska kraftmätningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag och många med mig är väldigt bekymrade över risken att folkbildningen blir ett politiskt slagfält, när det historiskt har varit en plats för fri åsiktsbildning och en mötesplats för människor från alla bakgrunder. Jag vill också veta vad statsrådet säger om denna oro.

Herr talman! Folkbildningen har en roll i Sverige centralt som en källa till demokrati, delaktighet och brobyggande. Att avvika från denna tradition är att underminera dess fundament. Och folkbildningsaktörerna har med en beprövad självförvaltningsmodell styrts av sin egen verksamhet. Att gå ifrån detta nu vore att underminera själva hjärtat i det som folkbildningen representerar.

Herr talman! När krafter som Sverigedemokraterna försöker påverka folkbildningen med dess allierade liberala aktörer står vi socialdemokrater fast vid vår övertygelse att skydda folkbildningens neutrala grund som en arena för lärande och öppen dialog.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet: Hur avser statsrådet att säkerställa att folkbildningen fortsätter att vara en plats för fri åsiktsbildning? Hur ska folkbildningens integritet skyddas från politisk påverkan? Med tanke på folkbildningens centrala roll i vårt samhälle undrar jag hur det liberala statsrådet motiverar beslutet att skapa en klyfta mellan studieförbund och folkhögskolor, när båda dessa aktörer är så fundamentala för vår folkbildning.

(Applåder)

Herr talman! Tack, utrikesministern, för svaret! Återigen: Varje attack mot civila, mot oppositionella, är en påminnelse om den iranska regimens brutalitet och förakt för mänskliga liv och grundläggande friheter.

Denna regim i skuggan av revolutionsgardet, som många av oss har varit inne på nu, fortsätter att begå grova och oacceptabla kränkningar av mänskliga rättigheter, särskilt mot den kurdiska befolkningen i Kurdistan.

Kurderna utsätts för våld och förföljelse, och regimen försöker tysta deras röster. Detta är allvarliga brott som måste uppmärksammas och fördömas av det internationella samfundet. Iran bryter mot folkrätten och internationella konventioner om de mänskliga rättigheterna.

I denna kontext, herr talman, är det av yttersta vikt att den svenska regeringen och Tobias Billström intensifierar sina ansträngningar för att lyfta fram kurdernas ohållbara situation i Iran samt tydligt och klart fördöma regimens återkommande attacker mot civila kurder i Kurdistanregionen.

Herr talman! Sveriges röst och handlingar i den här frågan är av yttersta vikt. Tobias Billströms röst är viktig i denna kontext. Vi måste, herr talman, ständigt vara en stark och tydlig röst internationellt mot de kränkningar av de mänskliga rättigheterna som sker i Iran och i Kurdistan, och vi måste ge vårt fortsatta stöd till de grupper som drabbas hårdast av dessa överträdelser.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag ge utrikesministern en chans till att svara på min fråga: Har ministern för avsikt att fördöma den iranska regimens attacker på civila kurder i Kurdistanregionen?

(Applåder)

Herr talman! Tack, Ola Möller, för att du uppmärksammar oss på den iranska regimens avskyvärda planer och angrepp på kurdiska mål i Kurdistanregionen! Tack också till utrikesministern för svaret!

Herr talman! Irans planer på att attackera kurdiska oppositionella i Kurdistanregionen är inget nytt. Som min kollega Kadir Kasirga redogjorde för har regimen och det iranska revolutionsgardet under årens lopp utfört upprepade missilattacker mot oppositionella kurdiska partier. Man har mördat barn. Man har bombat byar.

Dessa handlingar fortsätter, herr talman, trots kraftiga fördömanden från den kurdiska regionala regeringen av att Iran inte bara undergräver Iraks suveränitet, som utrikesministern säger i sitt svar, utan också hotar hela regionens stabilitet och fred. Det här har krävt oskyldiga människors liv, inklusive barns och kvinnors. Byar har utplånats. Det är på tiden att de ansvariga ställs inför rätta för dessa grova brott mot mänskligheten och folkrätten.

Vi minns med sorg och avsky mordet på KDPI:s generalsekreterare Ghassemlou i Wien 1989, som Kadir Kasirga redogjorde för, och attacken mot byn Koya 2018 - bland många andra attacker. Det visar på djupet av den iranska regimens och revolutionsgardets grymhet och deras fullständiga nonchalans mot mänskliga rättigheter och internationell rätt. Men trots alla dessa grymheter anser man fortfarande inte att revolutionsgardet ska klassas som terrororganisation.

Jag välkomnar utrikesminister Tobias Billströms och regeringens engagemang och uppskattar att Sverige arbetar inom EU och FN för kurdernas situation. Jag tvivlar inte ett dugg på att utrikesministern har ett stort engagemang för de här frågorna. Men, herr talman, med de eskalerande övergreppen är det avgörande att Sverige fortsätter lyfta fram dessa frågor och kontinuerligt belyser kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Iran. Det är vår skyldighet, herr talman. Med den ständigt försämrade situationen är det viktigt att Sverige fortsätter att arbeta för att uppmärksamma de upprepade kränkningarna och övergreppen på kurder i Iran och i Irak men också i regionen.

Med anledning av detta vill jag fråga om utrikesministern har för avsikt att specifikt och offentligt fördöma Irans attacker på Iraks suveränitet, vilket sägs i svaret, och på Kurdistanregionen i Irak samt lyfta fram bombningen av de kurdiska byarna.

Jag vill också fråga utrikesministern om han avser att vidta några åtgärder för att uppmärksamma förföljelsen och förtrycket av det kurdiska folket i Iran men också i regionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)

Herr talman! Tack, utrikesministern, för svaret! Men jag vill instämma i mina kollegors kritik mot att utrikesministern inte riktigt svarar på frågorna. Jag ställde en fråga om hur regeringen avser att stödja demokratiska krafter och rörelser i Iran.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Trots de hjärtskärande grymheter som iranska revolutionsgardet och regimen utsätter sitt eget folk för, herr talman, har åtminstone inte jag sett att någon tjänsteman eller någon från polisen eller gardet har ställts till svars för sina förödande brutaliteter eller för dödsfall som de orsakat.

Det är därför, herr talman, ofrånkomligen vår skyldighet att agera och göra motstånd men också fortsätta att belysa de här kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Iran. En kraftfull och beslutsam politik mot regimen är inte bara viktig, herr talman - den är avgörande för vår egen säkerhet och för den globala stabiliteten, som mina kollegor varit inne på tidigare.

Återigen: Vi är många här i riksdagens plenisal men också på läktaren som kräver att regeringen agerar beslutsamt för att revolutionsgardet ska klassas som en terrororganisation. Utrikesministern svarar då med en lista på vad regimen och gardet gör, men han väljer ändå att inte gå hela vägen och säga att det är en terrororganisation. Organisationen har enorma ekonomiska resurser, herr talman. Den finansierar, beväpnar och utbildar andra terrororganisationer i hela Mellanöstern. Vad är det som krävs mer på den här listan för att utrikesministern och EU ska säga att det är en terrororganisation?

Herr talman! Det är mot denna bakgrund som vi i Sverige måste omdefiniera vår relation till Iran. Vi måste införa striktare inreseförbud, terrorstämpla det iranska revolutionsgardet och öppet tala om att vi stöder den iranska demokratiska kraften inom landet. Det är då, herr talman, som parollen kvinna, liv, frihet - jin, jiyan, azadi - i högsta grad blir levande både i och utanför Iran.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill också inleda med att tacka min kollega Alexandra Völker för att hon har tagit initiativ till denna viktiga debatt där vi får möjlighet att diskutera de fruktansvärda brott mot mänskligheten som pågår i Iran. Jag vill också tacka utrikesministern för svaret.

Herr talman! Vi kan och får inte vara tysta medan oskyldiga liv släcks av den iranska regimen. Det är som sagt ett år sedan Jina Mahsa Amini mördades brutalt av regimens så kallade moralpolis, och hennes död blev en brytpunkt. Den ledde till landsomfattande protester och tände en gnista av motstånd mot regimens förtryck.

Vad har då hänt det senaste året? Vi ser en alltmer repressiv regim som saknar legitimitet och som utgör ett direkt hot mot inte bara sitt eget folk utan även mot Europa, Sverige och varje hörn av den fria världen. Det är en regim som intensifierar sitt grepp, som fortsätter sin destabiliserande verksamhet i Mellanöstern och som underhåller relationer med länder som Ryssland och Nordkorea, allt medan de utvecklar sin kärnteknik.

För att bemöta denna växande hotbild krävs omedelbara och kraftfulla åtgärder, herr talman. Vi behöver en ny svensk och europeisk Iranpolitik som korrekt reflekterar det verkliga hotet från Iran och som motsvarar önskemålen från en överväldigande majoritet av iranska folket. Sanktionspolitiken mot regimen i Iran på grund av kränkningar av mänskliga rättigheter är bra, men det är uppenbart att det är otillräckligt. Regimföreträdare och deras anhöriga reser fortfarande till Europa, USA och andra platser för att åtnjuta den frihet som saknas i Iran.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Samtidigt rapporterar Amnesty International att avrättningar sker i skrämmande antal. Rättegångarna har varit skenrättegångar där bekännelser har framtvingats under tortyr. Amnesty belyser också hur iranska myndigheter har utsatt offrens familjer för godtyckliga gripanden och frihetsberövanden. Säkerhetsstyrkor har skändat gravar och förstört gravstenar, och familjemedlemmar har arresterats och hindrats från att hålla ceremonier vid sina anhörigas gravar.

Herr talman! Jina Mahsa Aminis familj och många andra har berättat offentligt om skadorna på deras nära och käras gravar och hur myndigheterna har försvårat deras tillgång till dessa platser av sorg och minne. Jina Mahsa Aminis grav har blivit en symbol för kollektiv tröst, solidaritet och en beslutsamhet att söka rättvisa.

Den iranska regimens grymhet känner inga gränser. Offrens familjer, som har sökt rättvisa, sanning och gottgörelse, har utsatts för hot och våld. Det är en fortsatt upptrappning av förföljelse och hotkampanjer mot dem, allt för att tvinga fram tystnad och rädsla för repressalier.

Herr talman! Bakom allt detta ligger Islamiska revolutionsgardet, som är en stor ekonomisk och politisk aktör som sprider och försvarar islamistisk ideologi och som har orsakat obeskrivligt lidande både inom och utanför landets gränser. Mot detta behövs kraftfulla åtgärder: skärpta inreseförbud, ökad press mot den iranska regimen och framför allt stöd till den demokratiska rörelsen inom landet. Vi måste agera nu, med kraft, beslutsamhet och utan kompromiss, herr talman.

Med anledning av detta vill jag ställa en fråga till utrikesministern. Med hänsyn till den iranska regimens och revolutionsgardets brist på legitimitet och dess destabiliserande handlingar på såväl regional som nationell och global nivå undrar jag vad som hindrar Sverige och utrikesministern att driva på ännu hårdare i EU för att terrorklassa revolutionsgardet.

(Applåder)

Herr talman! Två gånger har statsrådet fått chansen att svara på frågan. Man kan konstatera att statsrådet väljer att inte svara på frågan. Statsrådet saknar en strategi för denna viktiga fråga.

Statsrådet hänvisar till en bok som min kollega visade upp. Det finns ju flera böcker som vi har tittat på när det gäller regeringens så kallade satsningar. Jag nämnde arbetsmarknadspolitiken. Linus Sköld lyfte utbildningsinsatserna. Man kan konstatera att det inte är några satsningar som vi ser i regeringens budget. Att Johan Pehrson hänvisar till inflationen visar att han duckar för problematiken.

Svaret i dag till svensk industri och till alla de kommuner som berörs är alltså att Johan Pehrson inte har någon politik för hur vi ska se till att Sverige får en nationell kraftsamling för att hantera den kompetensbrist som vi har på svensk arbetsmarknad.

Jag konstaterar återigen, herr talman, att regeringens åtgärder hittills är otillräckliga och alltför kortsiktiga. Jag har ställt frågan till statsrådet flera gånger. Jag vill gärna passa på att ställa den en gång till - statsrådet har två minuter på sig att svara: Anser statsrådet att de nuvarande åtgärderna är tillräckliga för att bemöta den kompetensbrist som vi har i dag på svensk arbetsmarknad?

Jag har, som sagt, i tidigare debatter betonat en nationell kraftsamling och ett omfattande samarbete mellan staten, kommunerna, näringslivet, fackföreningsrörelsen och andra aktörer för att hantera den kompetensbrist som vi står inför. Industrin kallar det för ett akut behov. Frågan är så pass akut att man vill att regeringen, staten, ska agera i dag.

Jag har en sista fråga till statsrådet. Jag önskar att statsrådet kan svara på den. Varför avvisar statsrådet vårt förslag om en samlad nationell strategi för kompetensförsörjningen när framgångsrika modeller i våra grannländer tydligt visar fördelen med, som jag nämnde, samarbete mellan regering, arbetsmarknadens parter, utbildningsinstitutioner, fackföreningsrörelser och andra aktörer? Detta skulle jag jättegärna vilja ha ett svar på.

Jag får tacka för debatten, herr talman.

(Applåder)

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret, även om det inte innehöll så väldigt mycket svar på de frågor som jag har ställt!

Låt mig konstatera, statsrådet, att svensk industri i dag står inför en rekryteringskris, där var sjunde rekrytering misslyckas. Industriarbetsgivarna skriver: Akut kompetensbehov i industrin. Det kommer rapport efter rapport från industrin som visar att vi är i en rekryteringskris. Man förväntar sig att politiken och regeringen nationellt agerar.

Herr talman! Detta stör företagens expansion och deras möjlighet att ta nya uppdrag. Och det är inte enbart industrins utvecklingsmöjligheter som står på spel; denna kompetensbrist hotar också Sveriges konkurrenskraft och attraktivitet för investeringar.

Regeringens svar på denna kris är otillräckligt och alltför kortsiktigt. Trots Johan Pehrsons betonande av yrkesutbildningar är dessa insatser otillräckliga för att möta de behov som finns i dag. Johan Pehrsons budgetförslag för 2024 framstår som en skröplig maskering av de drastiska nedskärningar inom utbildning och omställning som genomfördes redan i år. Det är nedskärningar som har intensifierat problematiken med kompetensförsörjningen.

Vi socialdemokrater lade till skillnad från SD-regeringen fram förslag om över 20 000 fler utbildningsplatser redan för 2023 som ett direkt svar på denna växande kris. Nu i efterhand verkar SD-regeringen bemöda sig med att återföra en del av medlen till vuxenutbildningen. Trots detta, herr talman, är deras insatser fortfarande otillräckliga. De ligger en halv miljard back jämfört med den senaste socialdemokratiska budgeten för 2022.

Johan Pehrson och SD-regeringen försöker betala en del av den utbildningsskuld som skapades genom deras tidigare nedskärningar. Den substantiella bristen i finansiering och resurser kvarstår dock. Detta utgör inte bara en belastning för vår utbildningssektor, herr talman, utan även en långsiktig risk för Sveriges konkurrenskraft och arbetsmarknad.

Den välkomna men otillräckliga ökningen av stödet till yrkeshögskoleutbildning och yrkesvux tillsammans med regeringens löften om fler utbildningsplatser och ökad finansiering adresserar inte kompetensbristen fullt ut. Det gäller inte minst i norra Sverige.

Herr talman! Det vi behöver är inte enbart ytliga justeringar i budgeten. Om Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsland och om vi ska accelerera takten i klimatomställningen samtidigt som vi ska skapa många tusen jobb måste vi säkerställa kompetensförsörjningen och möta arbetsmarknadens verkliga behov.

Herr talman! För detta krävs som sagt en långsiktig och genomgripande strategi för kompetensförsörjning, vilket är avgörande för att stärka Sveriges konkurrenskraft i en allt hårdare global konkurrens.

Med tanke på det jag nämnde tidigare om att var sjunde rekrytering misslyckas och att detta hotar Sveriges konkurrenskraft och attraktivitet för investeringar, vilket vi inte minst har sett utifrån industrins rapporter, vill jag fråga statsrådet: På vilket sätt avser regeringen och statsrådet att adressera och lösa de rådande problemen med kompetensgap, särskilt i norra Sverige, för att möta arbetsmarknadens och industrins framtida behov av kvalificerad arbetskraft?

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Svensk industri har en central roll i utbyggnaden av vårt samhälle och kommer även att vara avgörande för att vi ska lyckas med klimatomställningen. Den socialdemokratiska regeringen, som förstod detta, genomförde viktiga investeringar för att påskynda denna omställning och lanserade ambitiösa initiativ som en nyindustrialiseringsstrategi och Industriklivet, som syftar till att stödja näringslivet och industrin i utvecklingen av lösningar som minskar utsläppen.

Herr talman! Tack vare dessa initiativ har betydande investeringar strömmat till omställningen av industrin. Vi ser nu framsteg som tillverkning av fossilfritt stål och omvandling av nedlagda industrier till innovativa batterifabriker i Sverige. Denna gröna industriella revolution har skapat tusentals nya arbetstillfällen över hela Sverige, vilket står i kontrast till Fredrik Reinfeldts påstående om att industrin var "basically gone" och skepticismen hos Liberalerna, som i sitt budgetalternativ för 2018 kritiserade S-regeringen med orden "regeringen verkar tro att företagande i första hand blomstrar genom politiskt tillsatta innovationsråd och nyindustrialiseringsstrategier" och därmed också avvisade anslaget till nyindustrialiseringen i Sverige.

Herr talman! Trots denna skepticism från högerpartierna är industrijobben definitivt inte "basically gone", vilket både Norrbotten och Västerbotten kan vittna om. Men, herr talman, trots denna framgång står vi inför betydande utmaningar, särskilt i norra Sverige, där kompetensbristen hindrar hållbar tillväxt. Med potential för över 50 000 nya jobb måste vi adressera statsrådet angående hur vi kan fylla dessa platser och tjänster. Var fjärde medarbetare inom basindustrin går snart i pension. Trots detta, herr talman, minskar SD-regeringen resurserna som skulle kunna stärka arbetsmarknadspolitiken och Arbetsförmedlingen. Denna nedskärning på 2,1 miljarder kronor är djupt oroväckande och underminerar kompetensförsörjningen i takt med att arbetsmarknadens behov ökar.

Herr talman! Johan Pehrsons beslut att tilldela Arbetsförmedlingen 50 miljoner kronor i vårändringsbudgeten var inte mer än en tom gest. Det var enbart en omfördelning av befintliga medel inom ramen för samma budget. I nästa års budget ökar regeringen myndighetens förvaltningsanslag med 200 miljoner kronor, vilket är bra. Detta måste dock sättas i relation till Arbetsförmedlingens begäran om 770 miljoner kronor för nästa år. Med Johan Pehrsons politik kommer arbetslösa inte att få det stöd de behöver. Perioden av arbetslöshet kommer att förlängas, och det sociala utanförskapet kommer att öka. Med andra ord: Johan Pehrson bekämpar inte arbetslösheten. Han gör precis tvärtom.

Herr talman! För att Arbetsförmedlingen ska klara av allt som regeringen lägger på samt klara av att stärka kompetensförsörjningen krävs tillräckliga resurser för att bland annat kunna anställa personal som kan förbättra kompetensförsörjningen, inte tvärtom, Johan Pehrson.

Herr talman! Sveriges klimatomställning och norra Sveriges industriella etableringar behöver beslutsam politisk handling, klarhet och ett engagemang som jag anser att den nuvarande regeringen tyvärr saknar. Därför är det dags för Johan Pehrson att inse allvaret och samla kommuner, näringsliv, fackliga organisationer och andra aktörer och ta ett helhetsgrepp för att ta hand om denna fantastiska möjlighet för vårt land.

Varför avvisar Johan Pehrson idén om en nationell kompetensförsörjningskommission eller nationell kraftsamling? Jag ställer frågan till statsrådet särskilt med tanke på att aktörer bland annat inom industrin redan pekar på att det finns ett akut behov i dag. Vidare undrar jag vilka specifika åtgärder statsrådet avser att vidta för att stärka attraktionskraften i norra Sverige, vilka initiativ och incitament som övervägs för att stimulera fler att flytta till och arbeta i norra Sverige samt vad statsrådet har gjort sedan i april, då vi hade den här debatten.

(Applåder)

Fru talman! Min fråga går till arbetsmarknadsminister Johan Pehrson.

Sverige har i dag en arbetslöshet på 6,7 procent. Det vill säga att vi har över 330 000 personer inskrivna hos Arbetsförmedlingen. Konjunkturinstitutet varnar nu för att denna siffra kan stiga till 8,4 procent nästa år. Trots detta skär Johan Pehrson ned i Arbetsförmedlingens budget med över 2 miljarder kronor och ökar förvaltningsanslaget med enbart 200 miljoner kronor, vilket är långt ifrån de 770 miljoner kronor för nästa år som Arbetsförmedlingen begärt.

Med anledning av detta vill jag fråga Johan Pehrson hur statsrådet motiverar dessa nedskärningar, särskilt när vi vet att arbetslösheten kommer att öka nästa år.

Herr talman! Efter att ha lyssnat noggrant på statsrådets svar känner jag att det fortfarande är oklart om det finns några konkreta planer eller reformer på gång för att bekämpa arbetslivskriminaliteten i Sverige.

Jag ställde en konkret fråga, om det är några reformer på gång. I stället för att beskriva detta ägnade statsrådet mycket tid åt att tala om varför hon blev engagerad i politiken och åt att skylla på att den tidigare S-regeringen inte gjorde någonting.

Men problemet, herr talman, går mycket längre tillbaka än så. Det dök inte upp under den förra, socialdemokratiska, regeringen. Man kan konstatera att under de åtta åren med Alliansen kunde ordet arbetslivskriminalitet knappt nämnas.

Den socialdemokratiska regeringen tillträdde 2014, och en av de första frågor som den tog tag i var att ta fram en strategi för att bekämpa arbetslivskriminaliteten genom de 45 åtgärder som Jim Svensk Larm nämnde.

En del av strategin handlar om skärpta regler för arbetskraftsinvandring. Det är lite intressant att ledamoten från Sverigedemokraterna inte nämnde något om detta. Min konkreta fråga är: Varför har Sverigedemokraterna vänt i denna fråga, och är Sverigedemokraterna emot en behovsprövad arbetskraftsinvandring? Det är en enkel fråga.

Ledamoten från Sverigedemokraterna sa också att man är emot arbetslivskriminalitet, kriminalitet och så vidare, men ledamoten vet ju att just problemet med arbetskraftsinvandring leder till mycket kriminalitet i dag på den svenska arbetsmarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan kan man konstatera att den socialdemokratiska regeringen tillsatte en massa utredningar, som Jim nämnde, om översyn av offentlig upphandling, sekretessregleringen, regler och krav för företag i rut- och rotsystemen och så vidare. Listan är lång.

Återigen: Mycket av statsrådets politik i dag går ut på att leva på socialdemokratisk politik och på de socialdemokratiska reformer som den förra regeringen genomförde. Min konkreta fråga är: Vilka reformer avser statsrådet att presentera för oss när det gäller kampen mot arbetslivskriminalitet?

Herr talman! I dag debatterar vi en viktig samhällsutmaning: arbetslivskriminalitet. Det är en av de mest akuta och komplexa frågor som vårt samhälle står inför. Det är långt mer än en enkel avvikelse - det är ett gift som sakta men säkert urholkar samhällets fundament. Varje organ i vår samhällskropp påverkas. Det skapar en osund konkurrens och gör att skattepengar som skulle kunna finansiera våra skolor och sjukhus går förlorade i en svart ekonomi. Jag tackar ledamoten Jim Svensk Larm för att han initierat denna viktiga diskussion.

Arbetslivskriminalitet, herr talman, spänner över olika sektorer, från byggbranschen till skönhets- och omsorgsbranschen. En undersökning utförd av Novus på uppdrag av LO Byggnads visar att en av fem byggarbetare har mött kollegor som utnyttjas eller tvingas arbeta under osäkra förhållanden, ofta utan adekvat utbildning eller skyddsutrustning. Dessa alarmerande fakta kräver fler åtgärder, herr talman.

Boendesituationen för dessa arbetare komplicerar problemet ännu mer. Enligt tidningen Byggnadsarbetaren bor tusentals utländska byggnadsarbetare i Stockholm under olämpliga och olagliga förhållanden. Och det är inte bara detta. Denna exploatering är särskilt utbredd i socioekonomiskt eftersatta områden, där man kan få en sängplats för 3 000 kronor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I denna kontext vill jag fråga statsrådet: Vad gör SD-regeringen för att bekämpa denna form av exploatering, särskilt med tanke på den utredning om tryggare bostadsområden som tillsattes förra året av den socialdemokratiska regeringen? Jag skulle gärna vilja höra statsrådet säga något om det arbetet.

Herr talman! Vi måste också fråga oss varför vi har detta problem. Den dåvarande alliansregeringen - som Liberalerna, dåvarande Folkpartiet, ingick i - avskaffade 2008 arbetsmarknadsprövningen. Detta har lett till att Sverige nu har en av de mest liberala arbetskraftsinvandringslagarna i OECD, vilket i sin tur har lett till en ökning av arbetslivskriminaliteten.

Paradoxalt nog har Sverigedemokraterna, som tidigare krävde en behovsprövning för arbetskraftsinvandring, nu valt att stödja Liberalernas mest liberala arbetskraftsinvandringspolitik. Denna omsvängning är ett svek mot svenska löntagare, herr talman. Vi behöver en arbetskraftsinvandringspolitik som skyddar alla löntagare, både svenska och utländska.

Sverige behöver, herr talman, självklart internationell kompetens. Men det nuvarande systemet, som Liberalerna och Sverigedemokraterna försvarar, utsätter många utländska arbetstagare för arbetslivskriminalitet.

För att lösa detta föreslår vi socialdemokrater att arbetsmarknadsprövningen återinförs. Vi menar att det är dags att rätta till systemet och stoppa utnyttjandet av utländsk arbetskraft. Arbetskraftsinvandring bör endast tillåtas när det råder brist på arbetskraft i Sverige. Det är så, herr talman, vi säkerställer en sund arbetsmarknad och upprätthåller ordning och reda på svensk arbetsmarknad.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet: Hur tänker statsrådet konkret bekämpa det växande skuggsamhället, som omfattar illegala arbetsförhållanden och arbetslivskriminalitet? Finns det några specifika reformer eller åtgärder på agendan för att adressera denna brännande fråga? Just nu, herr talman, ekar det tomt på reformlistan.

Fru talman! Efter att ha lyssnat till statsrådets svar och argument under denna debatt känner jag mig som Sisyfos, som i den grekiska mytologin var dömd att ständigt rulla en sten uppför en kulle bara för att se den rulla ned igen. Varje försök att få konkreta svar av Johan Pehrson känns lika meningslöst.

Fru talman! Johan Pehrson tar upp väldigt många delar i sitt svar, men det intressanta är att när man lyssnar på Johan Pehrson kommer inte väldigt mycket konkret fram. Johan Pehrsons politik under det senaste året har varit som en säsong av en dålig dokusåpa, full av dramatik men utan verkligt innehåll. Därför blir det lite konstigt att Johan Pehrson hänvisar till en debatt i kammaren där ledamöter inte deltog. Det handlade om att en kollega tog den interpellationsdebatten. Men annars är vi här, Johan Pehrson. Vi är engagerade när det gäller arbetsmarknadspolitiken. Vi tar frågan väldigt seriöst, och vi vill att regeringen ska göra mer.

Det hänvisas till att någon från Skatteverket inte skulle sitta i styrelsen för Arbetsförmedlingen. Det har vi aldrig sagt något om. Vi pratar om ett konsultföretag, om en lobbyist som sitter i styrelsen för ett konsultföretag. Hur väl rimmar det med det uppdrag som personen i fråga tar sig an? Det var detta vi ifrågasatte. Vi tycker att det också skadar förtroendet för myndigheten.

Men i dag diskuterar vi något annat. Vi pratar om kontrollen över myndigheten och om felaktiga utbetalningar. Regeringen behöver agera. Johan Pehrson behöver ta sitt ansvar.

Johan Pehrson är världsmästare på att lägga ansvaret på någon annan. I det här fallet lägger Johan Pehrson allt ansvar på myndigheten men också på den förra socialdemokratiska regeringen. I ett år, Johan Pehrson, har du varit statsråd. Vi förväntar oss att statsrådet tar ansvar för arbetsmarknadspolitiken och tar ansvar för konsekvenserna av den förda arbetsmarknadspolitiken.

(Applåder)

Fru talman! Återigen talar statsrådet i fyra minuter utan att svara på frågorna. Det börjar bli klassiskt för Johan Pehrson. Det är också allvarligt att Johan Pehrson lägger hela ansvaret på myndigheten och inte själv tar ansvar för där vi är i dag.

Låt oss konstatera att Johan Pehrson för ett år sedan tog över ansvaret för Arbetsmarknadsdepartementet med stöd av Sverigedemokraterna. Ett år senare måste vi konstatera att substans har fått ge vika för stil.

Även om statsrådets insatser som pizzabagare och barista är sympatiska har det varit anmärkningsvärt tomt när det gäller reformer. Det gäller inte minst det som min kollega Jim Svensk Larm har varit inne på. Särskilt oroande är de omfattande nedskärningarna i Arbetsförmedlingens budget, som Johan Pehrson inte säger så mycket om.

Fru talman! Varje gång Johan Pehrson har talat om satsningar på Arbetsförmedlingen har det i verkligheten handlat om nedskärningar. Det gäller både arbetsmarknadsprogram och insatser samt personal och lokaler. Som grädde på moset har vi nu också en pr-konsult från ett lobbyistföretag som är invald i myndighetens styrelse. Jag vill understryka att detta skadar Arbetsförmedlingens redan utsatta förtroende.

Med andra ord har arbetsmarknadspolitiken inte enbart försummats under det senaste året; den har i själva verket varit helt frånvarande i SD-regeringens slottsavtal. Trots Johan Pehrsons storslagna löften om att omvandla Arbetsförmedlingen till en myndighet i toppklass har hans politik i stället resulterat i en labyrint av komplikationer och misslyckanden.

Fru talman! Sverige har nu en arbetslöshet på 6,7 procent - en av de högsta i Europa. Men i stället för att möta denna utmaning skär SD-regeringen ned Arbetsförmedlingens budget med 2,1 miljarder kronor. De som mest behöver stöd för att arbeta kommer att drabbas hårdast. Då är min fråga: Är detta verkligen rätt väg att gå, Johan Pehrson, med tanke på den rådande lågkonjunkturen och den alltmer komplexa arbetsmarknaden?

Fru talman! Som en sidnot till dessa nedskärningar har Johan Pehrson också aviserat en budgetökning på 200 miljoner kronor till Arbetsförmedlingen för att hantera ökad arbetslöshet. Men detta måste ses i ljuset av att Arbetsförmedlingen själv säger att man behöver 770 miljoner kronor. Då måste jag ställa frågan till statsrådet: Hur kan detta kallas en satsning?

Konsekvenserna av SD-regeringens politik blir allt tydligare. Arbetsförmedlingen står i dag inför en osäker framtid med färre anställda, då man inte planerar att tillsätta lediga tjänster, och visstidsanställningar riskerar att inte förnyas. Denna urholkning av en av Sveriges mest centrala myndigheter kommer omedelbart att förvärra situationen för de arbetslösa.

Återigen: Regeringens retoriska löften om att bekämpa arbetslösheten framstår som tomma ord när verkligheten är att regeringens politik snarare kommer att leda till längre perioder av arbetslöshet, ökande klyftor på arbetsmarknaden och en växande social utsatthet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet: Hur motiverar statsrådet en nedskärning med 2,1 miljarder kronor, särskilt med tanke på Konjunkturinstitutets prognos om minskad sysselsättning och en förväntad ökning av arbetslösheten till 8,4 procent nästa år?

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret, även om det lämnar mycket att önska. Det är djupt oroande att Arbetsförmedlingen, en central myndighet i vår välfärdsstat, inte bara står inför en kris utan även riskerar en fullskalig systemkollaps. En internrevision har indikerat att felaktiga utbetalningar kan överstiga 100 miljoner kronor per år. Ännu mer skrämmande är att den verkliga siffran kan vara så hög som över 400 miljoner kronor när man också tar hänsyn till skillnaden mellan anvisad och faktisk sysselsättningstid.

Denna situation, fru talman, underminerar inte bara förtroendet för Arbetsförmedlingen utan också dess legitimitet. Varje felaktigt utbetald krona är en stöld från vår gemensamma välfärd och från de resurser som borde användas för förbättringar och för att förbereda arbetslösa för arbetsmarknaden.

I sitt svar framhåller statsrådet att arbetet mot felaktiga utbetalningar och bidragsbrott har hög prioritet. Det leder mig osökt till frågan: Hur kunde dessa allvarliga brister tillåtas uppstå från första början? Statsrådet hänvisar till Arbetsförmedlingens regleringsbrev för 2023 som grund för de nuvarande insatserna. Med detta som utgångspunkt måste vi ifrågasätta om regeringen inte har misslyckats i sitt övergripande tillsynsansvar, särskilt i ljuset av att externa leverantörers roll vuxit betydligt sedan Arbetsförmedlingen reformerades.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Borde det inte vara regeringens skyldighet att se till att Arbetsförmedlingen är försedd med tillräckliga resurser och de nödvändiga verktygen för att kunna utöva effektivare kontroll? Denna frågeställning blir ännu mer relevant när statsrådets svar lämnar mycket att önska. Vi får ingen konkret förklaring angående den märkbara skillnaden mellan anvisad och faktiskt rapporterad sysselsättningstid. I stället konfronteras vi med felaktiga utbetalningar som uppgår till över 400 miljoner kronor utan någon detaljerad information om orsaken. Det enda vi får som svar är en vag anvisning om att deltagarna i programmet Rusta och matcha behöver ha en övergripande arbetsplan.

Vad som är än mer oroande, fru talman, är att dessa brister inte har uppstått i ett vakuum. De är en direkt följd av långvariga och målmedvetna budgetnedskärningar samt politiska angrepp från högern. Genom att man aktivt minskat myndighetens budget har dess kapacitet att utföra kärnuppgifter försvagats, liksom dess roll som expertmyndighet inom arbetsmarknadspolitiken.

Mot bakgrund av dagens debatt om felaktiga utbetalningar på 400 miljoner kronor vill jag fråga statsrådet: Vilka konkreta åtgärder avser statsrådet att vidta för att adressera denna kris inom Arbetsförmedlingen?

Fru talman! Det handlar inte bara om att stoppa felaktiga utbetalningar. Det handlar också om att stärka myndighetens förutsättningar att bedriva verksamhet, inte minst med tanke på de långvariga budgetnedskärningarna och de politiska angrepp som framför allt har kommit från Johan Pehrson och de samverkande högerpartierna i regeringsunderlaget, inklusive Sverigedemokraterna, under de senaste åren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr ålderspresident! Tack för svaret, statsrådet!

Jag vill understryka att taxibranschen i dag står inför många och komplexa utmaningar. Statsrådet har själv varit inne på det, och min kollega Kadir Kasirga har redogjort väl för det. Dessa utmaningar omfattar alltifrån bristande lönsamhet till undermåliga arbetsvillkor och växande fragmentering av arbetsmarknaden.

Teknologiska framsteg är bra. Gigekonomin kan som sagt vara bra. Men framväxten inom taxibranschen har gett upphov till nya aktörer, bland annat de digitala plattformar som vi pratar om. Dessa aktörer har i många fall kringgått gällande arbetsrättsliga regler, vilket har förvärrat de redan osäkra arbetsförhållandena i branschen.

Jag anser, liksom min kollega Kadir Kasirga, att det är hög tid att adressera dessa komplexa utmaningar genom att göra en genomgripande översyn. Den är nödvändig, statsrådet. En sådan analys behöver ta ett helhetsgrepp om branschen snarare än att enbart fokusera på isolerade aspekter av situationer inom branschen.

Jag vill också understryka att taxibranschen är en del av det svenska samhället. Det är vår skyldighet att se till att den är både ordnad och välreglerad. En säker, effektiv och lönsam taxibransch är inte bara möjlig att uppnå. Det är en absolut nödvändighet.

Jag vill därför ställa två frågor till statsrådet. Med tanke på de negativa konsekvenser som vi ser i dag till följd av taxibranschens avreglering på 90-talet undrar jag om statsrådet avser att vidta några åtgärder för att skapa ordning och reda i taxibranschen.

Sist men inte minst undrar jag, med tanke på taxibranschens centrala roll när det gäller integrationen i samhället, vilka åtgärder statsrådet tänker vidta för att säkerställa att den tekniska utvecklingen och gigekonomin inte försämrar villkoren och för att se till de som är mest sårbara på arbetsmarknaden skyddas.

Herr talman! Jag inleder med att rikta ett stort tack till min riksdagskollega Kadir Kasirga för att han har satt fokus på den viktiga frågan om en tryggare taxibransch. Det är en fråga som engagerar mig djupt.

Herr talman! Kalla faktas granskning belyser på ett skrämmande sätt att vi har en taxibransch som i decennier har dragits med utmaningar och problem som verkligen behöver adresseras. Det är dags att vi tar tag i dessa problem för att säkerställa ordning och reda i taxibranschen för både förare och passagerare.

Jag är bekymrad över att statsrådet undviker att svara på Kadir Kasirgas konkreta frågor och inte kommenterar Kalla faktas granskning, som tydligt visar att appbaserade taxitjänster är överrepresenterade i statistiken över sexualbrott. Detta är fullständigt oacceptabelt och går långt utöver att vara "otroligt tråkigt", som Bolts Sverigechef uttryckte det.

Herr talman! Statsrådets svar att han förutsätter att myndigheterna både genomför och följer upp sin del av detta viktiga arbete är långt ifrån tillfredsställande. När det redan finns dokumenterade brister i systemet, som Kalla faktas granskning tydligt visar, måste statsrådet ta ansvar för att proaktivt åtgärda dessa brister. Att skjuta över ansvaret på myndigheter som redan har visat brister i sitt arbete är inte bara otillräckligt utan också att abdikera från sitt ansvar.

Taxibranschen står som sagt inför en rad utmaningar, allt från osäkra arbetsförhållanden till regelrätt kriminalitet, och det kräver mer än reaktiva insatser från myndigheternas sida. Det kräver proaktivt arbete, regeländringar och framför allt politisk vilja att göra något åt situationen.

Herr talman! Konsekvenserna av en misslyckad avreglering av taxibranschen, som inleddes på 90-talet, blir alltmer påtagliga. Appbaserade taxiföretag har hamnat i en rättslig gråzon, och jag menar att det är dags att skapa ordning och reda i branschen. Särskilt alarmerande är dessa företags bristfälliga anställningsprocesser. De genomför varken anställningsintervjuer, utbildningar eller kontroll av belastningsregister, vilket också Kalla faktas granskning tydligt visade. Denna nonchalans i fråga om grundläggande säkerhet är helt oacceptabel.

Herr talman! Med anledning av detta har jag två frågor till statsrådet. För det första: Med tanke på Kalla faktas granskning, avser statsrådet att vidta några åtgärder för att stärka myndigheternas förmåga att övervaka och reglera appbaserade taxitjänster? För det andra: Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att åtgärda de uppenbara problemen i taxibranschen, inklusive bristfälliga anställningsprocesser och den rättsliga gråzonen kring dessa tjänster?

Svar på interpellationer

(forts. § 9)

Fru talman! I samband med att arbetsmarknadsutskottet behandlade frågan om etableringsjobben hade Sverigedemokraterna en reservation. Man avfärdade helt förslaget om etableringsjobb och förespråkade i stället sitt eget förslag om lärlingsjobb. Ett av de argument som SD framförde var att jobben skulle riktas till långtidsarbetslösa och nyanlända och att partiet motsätter sig åtgärder som särskilt riktar sig till nyanlända.

Som har konstaterats är både fackförbund och arbetsgivare frustrerade över att etableringsjobben ännu inte har implementerats. De undrar också vad som är problemet, vilket regeringen enligt dem inte har lyckats förklara. Jag upplever inte heller att jag har fått något riktigt svar här i dag. Vi vet dock att Sverigedemokraterna, som inte stöder etableringsjobben, säger att frågan förhandlas med regeringen och att Johan Pehrson talar om omtag. Frågan som alla ställer sig är: Vad är det egentligen som gäller?

Enligt Sverigedemokraternas ekonomisk-politiska talesperson Oscar Sjöstedt pågår förhandlingar om etableringsjobben mellan Tidöpartierna. Han säger i en skriftlig kommentar till TT: "Det är ingen hemlighet att vi är kritiska till alla former av misslyckade arbetsmarknadsåtgärder" och "Detta är dock en fråga om förhandlingar med regeringspartierna, och vad vi ytterst landar i är alldeles för tidigt att säga."

Enligt Sjöstedt är alla Tidöpartier överens om att arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör förenklas och ersättas med färre, mer kostnadseffektiva insatser som leder till jobb. Sverigedemokraterna är kritiska på grund av "den stora kostnaden till nästintill obefintlig nytta", för att återigen citera Oscar Sjöstedt.

Mot bakgrund av detta vill jag ställa två konkreta frågor till statsrådet, och jag hoppas kunna få svar på dem. Den första frågan är: Hur ser statsrådet på Sverigedemokraternas kritik mot etableringsjobben? Den andra frågan är: Pågår det förhandlingar mellan regeringen och Sverigedemokraterna om etableringsjobben?