Serkan Köse

Herr talman! Återigen: Man blir orolig när man lyssnar på statsrådet, för han verkar ha hängt upp sig på bolag inom vård- och omsorgssektorn. Jag nämnde också hotell- och restaurangbranschen, och jag nämnde byggsektorn. Jag nämnde att 16 000 bolag riskerar att gå i konkurs 2024. Många av dessa finns inom byggsektorn men också inom hotell- och restaurangverksamheten. Inte ett ord om detta kom från Johan Pehrson, utan han hänger upp sig på vård och omsorg.

Johan Pehrson pratar om bankskatter. Jag tänker att många hushåll har det väldigt tufft. Johan Pehrson säger att han har förståelse för att många är oroliga när livsverk som byggts upp går i konkurs, men ändå är Johan Pehrson som ansvarigt statsråd inte redo att vidta några åtgärder.

Återigen: Vad tänker statsrådet göra för att skicka en signal till alla människor som går hemma så att de känner att det händer något från regeringens sida? Bankerna gör övervinster på 90 miljarder. Tycker du att det är fel, Johan Pehrson, om dessa pengar kan gå till att hushåll kan betala sina räkningar? Tycker du att det är fel att vi tar ett solidariskt ansvar i vårt land när människor har det väldigt svårt, när tusentals människor har svårt att få ihop månaden?

Är detta svaret till alla byggnadsarbetare som sitter hemma och tittar på detta nu och till alla som äger en restaurang men som inte kan betala sina räkningar nu när månaden snart är slut och många räkningar ska betalas? Är Johan Pehrsons svar då "Rör inte bankernas skatter! Låt dem få tjäna pengar!", medan hushållen brottas med att få ihop sina räkningar och betala barnens fritidsaktiviteter?

Denna debatt, Johan Pehrson, kräver en seriös diskussion och att statsrådet, regeringen och Sverigedemokraterna tar sitt ansvar och ger svenska folket ett svar. Hur ska ni klara av den här krisen? Det är 16 000 konkurser och tusentals människor som riskerar att bli arbetslösa, men statsrådet skyller på den politiska ledningen i Stockholms stad.

Herr talman! Jag tackar för debatten.

Herr talman! Jag tycker att den här debatten förtjänar lite mer seriositet från arbetsmarknadsministerns sida. Det är ett så oseriöst svar och så låg nivå på den här diskussionen: att tala om krokodiltårar och skylla på Stockholms stads politiska ledning när vi har 16 000 konkurser och tusentals människor som blir arbetslösa!

Vi får samtal varje dag från människor som nästan gråter i telefon och inte vet hur de ska betala sina räkningar. Då skyller ministern på Stockholms stads politiska ledning. Tidningen Byggindustrin har rubriken "Hade över 100 anställda: Här är de största konkurserna i januari". De finns i Västra Frölunda, Huskvarna, Malmö, Jönköping, Stockholm, Örebro och så vidare. Skyll inte ditt ansvar på någon annan - du är arbetsmarknadsminister, och du har ett ansvar. Du är skyldig ett svar till alla byggnadsarbetare och byggföretag här hemma - till alla de svenskar som nu riskerar att varslas och bli uppsagda och bli av med sin ekonomiska inkomst när de ska försörja sin familj. Då kan du inte lägga ansvaret på någon annan!

Ministern talar om resurser till Arbetsförmedlingen, men varför går då Arbetsförmedlingen ut med ett pressmeddelande där de säger att de riskerar neddragningar? De säger att de tvingas säga upp personal på grund av Johan Pehrsons budget. Hur kan det sägas att anslagen ökar när det i pressmeddelandet står att Arbetsförmedlingen får minskade anslag med 250 miljoner kronor och att detta kommer att leda till att de behöver göra besparingar och säga upp personal? En konsekvens av uppsägningar av personal kommer att vara mindre stöd till arbetslösa och mindre stöd till företag som behöver rekrytera.

Johan Pehrson nämnde inte ens de regionala skillnaderna. Vi har en ökad arbetslöshet i södra Sverige och arbetskraftsbehov i norra Sverige. Arbetsförmedlingen behöver resurser för att kunna hjälpa människor i södra Sverige att få ett jobb och för att kunna hjälpa företag som skriker efter arbetskraft i norra Sverige.

Det behövs en nationell samling. Det behövs en arbetsmarknadsminister som kan inse allvaret och seriositeten i den diskussion vi har i dag. Vi står inte här bara för att skälla på arbetsmarknadsministern.

Tidningen Byggnadsarbetaren visar grafik över antal ökade konkurser i Sverige jämfört med Norge och Danmark - jag visar upp den här. Det har ökat rejält. Är det Stockholms stads politiska lednings fel att vi har en större ökning av konkurser i Sverige än i Norge och Danmark? Byggnadsarbetaren skriver att 941 personer blev uppsagda 2022, och för 2023 ligger den siffran på 4 608. TT skriver: "'Katastrofnivå' när det gäller konkurser".

De förväntar sig att arbetsmarknadsministern och den sittande regeringen med Sverigedemokraterna tar sitt ansvar och hjälper byggsektorn, hjälper träindustriarbetare i Sverige att kunna få ett arbete och ser till att det också finns tillräckliga resurser i den aktiva arbetsmarknadspolitiken så att människor får möjlighet att ställa om. Mer resurser till arbetsmarknadsutbildningar än till nystartsjobben, som göder kriminaliteten, vilket vi har pratat om tidigare.

Vad är ditt svar, Johan Pehrson, till alla de byggnadsarbetare som är hemma nu och tittar på den här debatten? Ta ditt ansvar!

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

När jag hör statsrådets svar undrar jag om vi lever i samma verklighet. Svaret som ges tycks inte adressera de frågor jag har ställt, och det verkar saknas insikt om rådande kris på svensk arbetsmarknad.

Herr talman! I januari ökade antalet konkurser med 45 procent jämfört med samma månad förra året, enligt månadsstatistiken från kreditupplysningsföretagen. Den största ökningen, 170 procent, noteras inom vård- och omsorgssektorn, följt av hotell- och restaurangbranschen på 113 procent. Det är 16 000 bolag som riskerar att gå i konkurs under 2024. De bolag som löper störst risk finns inom byggsektor och restaurangverksamhet. Inom restaurangverksamheten kämpar många företag för sin överlevnad. Vad gör Johan Pehrson åt det?

Under 2023 års sista kvartal varslades nästan 19 000 svenskar om uppsägning, en ökning på över 40 procent jämfört med samma period året innan. Absolut flest varsel, 3 512, blev det inom byggbranschen. Totalt ökade antalet varslade byggarbetare med 154 procent under 2023.

Herr talman! Sammantaget visar detta att vi har en djup kris på arbetsmarknaden - en kris som kräver omedelbar och stor uppmärksamhet av regeringen, Johan Pehrson och Sverigedemokraterna. Men regeringen och Johan Pehrson verkar inte se krisen utan har stoppat huvudet i sanden. De ser inte den eskalerande arbetslösheten, agerar inte och kommer inte med några förslag på hur situationen ska hanteras och jobben räddas. Under pandemin agerade den socialdemokratiska regeringen kraftfullt med paket efter paket och inte minst med korttidspermittering med mera.

Vi befinner oss i en ekonomisk kris, och det är kris på svensk arbetsmarknad, Johan Pehrson. Varslen ökar, och arbetslösheten ökar. Vad gör Johan Pehrson i denna kris? Jo, han säger att han höjer anslagen till Arbetsförmedlingen och till arbetsmarknads- och utbildningspolitiken. Men verkligheten stämmer inte riktigt överens med det Johan Pehrson säger. I budgeten har Johan Pehrson dragit ned på både pengarna till arbetsmarknadspolitik och till vuxenutbildning. Under högkonjunkturen 2018 gick 13 miljarder kronor till den aktiva arbetsmarknadspolitiken. I dag, mitt under en kris, ligger den siffran på 7 miljarder. Det är djupt oroväckande, Johan Pehrson.

Byggsektorn har ropat på hjälp och påkallat arbetsmarknadsministerns uppmärksamhet. Den förväntar sig att både arbetsmarknadsministern och bostadsministern agerar. I stället pratar Johan Pehrson om jobbskatteavdraget. Hur ska det kunna lösa den djupa krisen på svensk arbetsmarknad? Hur ska en skattesänkning för dem som tjänar mest gynna de arbetslösa? Byggnadsarbetare som tittar på detta förväntar sig att statsrådet ger dem ett svar och lite hopp. Hur ska de få ihop sin ekonomi, kunna betala sina räkningar och låta sina barn fortsätta spela fotboll? Vad är Johan Pehrsons svar?

Herr talman! Jag fick inte riktigt svar på mina frågor om hur statsrådet avser att hantera de utmaningar som finns med nystartsjobben.

Statsrådet tog upp att man vill bekämpa den grova brottsligheten, vilket är viktigt, och att man vill stärka rättssystemet, vilket också är viktigt. Rättsväsendet ska stärkas. Men om vi tittar på att bekämpa arbetslivskriminalitet ser vi att det inte finns mer resurser.

Hur Arbetsförmedlingen ska kunna hantera felaktiga utbetalningar har vi haft debatt om tidigare. Arbetsförmedlingen har betalat ut en halv miljard i felaktiga utbetalningar. Det finns inget om detta. Det handlar om ökade resurser till en myndighet som ska öka kontrollerna. Det står faktiskt i Riksrevisionens rapport att det tar lång tid innan misstänkta fel har utretts och att det är ovanligt att personer döms för att ha missbrukat insatserna.

För att kunna göra detta behöver Arbetsförmedlingen ha kapacitet. De behöver större resurser för att hantera detta med felaktiga utbetalningar. Det rör sig om en halv miljard i felaktiga utbetalningar, apropå att hushålla med våra gemensamma resurser. Dessutom går väldigt mycket till organisationer som göder kriminalitet, vilket Johan Pehrson tog upp. Om vi ska komma åt välfärdsbrottsligheten, vilket Johan Pehrson hänvisade till i regleringsbrevet till Arbetsförmedlingen, och om Arbetsförmedlingen ska klara av det här behövs det mer resurser.

Återigen: Rättighetsbaserade åtgärder leder till felaktiga utbetalningar som göder kriminalitet. Vad avser statsrådet att göra för att sätta stopp för detta här och nu?

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret, och jag tackar Teresa Carvalho för en bra interpellation.

Detta är en viktig fråga. Johan Pehrson brukar ofta säga att vi ska hushålla med våra skattemedel och resurser på ett effektivt sätt. Jag instämmer i den uppfattningen, att vi ska hushålla effektivt med våra resurser. Varenda krona ska användas till rätt ändamål.

De subventionerade anställningarna kostar 18 miljarder kronor varje år, och de berör cirka 150 000 människor. Vi socialdemokrater tycker att det är viktigt att de subventionerade anställningarna finns och att de är en viktig åtgärd. Det finns nämligen väldigt många olika målgrupper, och människor har olika förutsättningar. Därför är det viktigt att det finns olika typer av statliga stimulanser och åtgärder för att hjälpa de människor som behöver stöd för att etablera sig på arbetsmarknaden.

Riksrevisionens rapport är ganska allvarlig och väldigt hård i sin kritik. Bland annat lyfter man fram att utformningen av stöden också kan underlätta missbruk, vilket Teresa Carvalho tog upp, och att framför allt delar av kontrollen är ineffektiva. Det finns också kritik mot riskerna med insatsernas utformning - bland annat skenanställningar och dåliga arbetsvillkor - och att insatserna också går till personer som inte har rätt till dessa anställningar.

Riksrevisionen lyfter särskilt fram nystartsjobben som vi diskuterar och som infördes av alliansregeringen - Johan Pehrsons vänner - i tron att ju mer pengar som pumpas ut till företag, desto fler kommer att få sysselsättning och arbete. Det som man då missade var att det blev som en rättighetsbaserad åtgärd som skulle gå till alla som uppfyller villkoren, vilket innebar att pengarna pumpades ut utan någon som helst kontroll. Detta lyfts fram ganska tydligt i Riksrevisionens rapport, där man menar att nystartsjobben är riskfyllda eftersom ersättningen är hög och kontrollerna är färre än för andra stöd.

Då kan det diskuteras varför man kontrollerar företag mindre än individen i detta fall.

Sedan kan man också konstatera att eftersom detta är en rättighetsbaserad åtgärd - alla som uppfyller villkoren får nystartsjobb - tar den resurser från andra åtgärder. Regeringen har lagt medel för arbetsmarknadspolitiska insatser och åtgärder på nystartsjobben. Det innebär att nu, när man inte får ut så många människor i nystartsjobben, lämnas pengarna tillbaka. Det vore intressant om statsrådet kunde säga någonting om denna ineffektivitet.

Regeringen har nu satsat helhjärtat på att nystartsjobben ska leda till att fler får jobb. Man tog bland annat bort extratjänster för att man tyckte att det var ineffektivt. Men extratjänsterna gick ju till målgrupper som behövde dem för att kunna komma ut i arbete.

I det här fallet kan man se att Arbetsförmedlingen i och med de minskade resurserna och anslagen har en minskad anvisningskapacitet. De klarar inte av att få ut alla människor i nystartsjobb, och det gäller inte minst i den ekonomiska krisen. Det måste ju finnas företag som tar emot människor.

Det vore intressant om statsrådet kunde säga någonting om omfördelningen av medel som går till nystartsjobben. Kommer vi att kunna se någon typ av förändring när det gäller nystartsjobben utifrån aspekten en rättighetsbaserad åtgärd? Det gäller inte minst de medel som finns avsatta för nystartsjobben. Kommer statsrådet att se över dessa resurser?

Herr talman! Under 2023 omkom 65 personer på svenska arbetsplatser, vilket är det högsta antalet på över ett decennium. Bland dessa tragiska händelser utmärker sig särskilt hissolyckan i Sundbyberg veckan före jul där fem byggnadsarbetare förlorade livet. Ytterligare dödsfall inträffade i slutet av förra året på arbetsplatser som Northvolt i Skellefteå och i en olycka i Örnsköldsvik. I år har redan tre personer mist livet på jobbet. Det understryker en fortsatt fara i arbetsmiljön, särskilt inom byggbranschen.

Trots förstärkta insatser och kontroller från Arbetsmiljöverket kan vi konstatera att dödsfallen inom byggbranschen är ett återkommande problem. Vi socialdemokrater föreslår att en kriskommission inrättas för att grundligt analysera och åtgärda de underliggande orsakerna till dessa tragiska händelser.

Mina frågor till biträdande arbetsmarknadsminister Paulina Brandberg är om statsrådet delar vår uppfattning om byggbranschens särskilda risker och om statsrådet kommer att överväga vårt förslag om att inrätta en kriskommission för byggbranschen.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Återigen: Vi står inför en kris i byggsektorn. Det är en kris som inte bara påverkar byggindustrin utan hotar hela vår ekonomi och arbetsmarknad. Vi ser en dramatisk minskning i bostadsbyggandet och en 400-procentig ökning av varslen inom bland annat träindustrin. Det är som sagt inte bara en sektorsspecifik kris utan en kris som berör hela samhället och kräver omedelbara och kraftfulla åtgärder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kan konstatera att förslagen från nuvarande regering, med stöd av Sverigedemokraterna, är otillräckliga för att möta denna kris. Tusentals arbetare inom byggbranschen står på randen till arbetslöshet, och många företag riskerar konkurs. Som jag nämnde tidigare är situationen i min hemregion Stockholm väldigt akut. Hälften av alla byggnadsarbetare riskerar arbetslöshet, och krisen påverkar - återigen - inte bara byggindustrin utan även vanliga familjer som nu kämpar med de ekonomiska påfrestningarna.

Till skillnad från Sverigedemokraterna och regeringen föreslår vi socialdemokrater en rad konkreta, genomtänkta åtgärder för att stödja byggsektorn och stimulera bostadsbyggandet. Det handlar om alltifrån statliga insatser för att stimulera byggandet, såsom byggstimulanser och krediter, till ett specifikt fokus på ungdoms- och studentbostäder. Vi föreslår mer resurser till utbildningsmöjligheter för kompetensförsörjning, förstärkt arbetsmarknadspolitik och en bostadspolitik som säkrar tillgången på bostäder där de behövs som mest.

Det är väl bra att Peter Larsson har kvar sitt uppdrag, inte minst vad gäller norra Sverige. Det var den socialdemokratiska regeringen som gav Peter Larsson i uppdrag att samordna resurserna och inte minst att se till att vi hanterar den kompetensutmaning vi har i norra Sverige. Det är bra att han har ett fortsatt uppdrag, och det är väl inte minst bra att det finns ett kansli. Men frågan kvarstår: Behovet är mycket större än vad ministern har påpekat här, och därför frågar jag återigen varför man inte vill inrätta en bostadskommission trots att parterna på bostadsmarknaden kräver detta.

Jag tackar för debatten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar återigen statsrådet för svaret.

Krisen är här och nu, statsrådet. Vi har inte råd att låta bostadsbyggandet kollapsa.

Utbildningsplatser måste mötas med fler studentbostäder med rimlig hyresnivå. Vi ser även att stora industrietableringar, inte minst i norra Sverige, pågår för fullt och att det finns ett akut behov av bostäder i kommuner som fram till nyligen inte haft någon större befolkningsökning.

Vi socialdemokrater föreslår därför att det ska införas en statlig byggstimulans i form av ett produktionsstöd riktat till mindre orter med stora industrietableringar samt till ungdoms- och studentbostäder.

För att få fart på bostadsbyggandet i hela vårt land föreslår vi socialdemokrater också statliga byggkrediter för bostadsbyggande. Byggkrediterna bör ställas ut för att både sänka investeringskostnaden och den finansiella risken för byggherrar för att de ska genomföra den samhällsnyttiga åtgärd som nyproduktion av bostäder innebär.

Detta är bland annat ett svar på Sverigedemokraternas fråga vad socialdemokratin vill. Det vore intressant att få höra vad Sverigedemokraterna vill. Vi befinner oss i en bostadskris, en kris där många människor, inte minst unga, inte har råd och möjlighet att flytta hemifrån. Detta måste Sverigedemokraterna kunna adressera. Nästan 200 000 unga bor hemma ofrivilligt. Vad är Sverigedemokraternas svar, och vad är regeringens svar? Var är reformerna?

Återigen: Varslen och arbetslösheten ökar, men det är tomt i reformlistan. Det vore intressant att få höra något från bostadsministern om arbetsmarknadspolitiken. Vi har väldigt många som varslas nu. Byggnadsarbetareförbundet är här och lyssnar på denna debatt. Många av deras medlemmar är i dag oroliga för att förlora sitt arbete. De vet inte hur länge de kommer att ha ett jobb.

Vad är svaret? Är det det utökade tillfälliga rotavdraget som är svaret för alla dessa byggnadsarbetare? Det vore intressant att få höra. Vad säger Sverigedemokraterna, som är en del av regeringen? Det lät snarare som att Sverigedemokraterna bestämmer mer än regeringen.

Jag har tagit med mig ett par artiklar: Byggföretagen rapporterar att många varslas, enligt nya rapporter från Arbetsförmedlingen, och byggnadsarbetare i Stockholm kan sägas upp. I artikel efter artikel får vi veta vad som händer i byggbranschen. Det finns till och med de som vädjar till regeringen om pengar när byggkrisen fördjupas. I ett gemensamt brev uppmanar fack och arbetsgivare regeringen att aktivera korttidsarbete för att rädda svensk träindustri.

Krisen är så pass djup att man ropar på hjälp, och då måste regeringen kunna adressera problemet och säga hur det ska hanteras. Leif Nysmed var inne på kompetensförlusten. 20 000 byggnadsarbetare har lämnat branschen för att aldrig återvända. Statsrådet adresserade detta lite i sitt svar. En sådan utveckling skulle innebära förlust av en hel generation av kompetens.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Svaret på detta, Andreas Carlson, är inte en tillfällig höjning av rotavdraget. Det hjälper inte heller att regeringen och Sverigedemokraterna bland annat har valt att avskaffa investeringsstödet för nya hyresbostäder. Detta beslut påverkade 18 000 planerade bostäder, och det riskerar att förvärra bostadsbristen, höja hyrorna och leda till en ännu djupare ekonomisk svacka för väldigt många människor.

Återigen: Om vi ska klara av kompetensutmaningen inom byggbranschen, vad är då regeringens svar? Vad finns det för verktyg i arbetsmarknadslådan som Andreas Carlson kan ta till för att vi ska kunna behålla kompetensen, inte minst inom byggbranschen? Det vore intressant att få höra vad svaret från regeringen är när det gäller inte minst frågan om arbetsmarknadsåtgärder.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Även om interpellationen ställdes till arbetsmarknadsminister Johan Pehrson är jag glad att statsrådet Andreas Carlson tar debatten. Men en så här viktig fråga kräver mer svar, mer analys och mer diskussion, och därför är det lite oroväckande att svaret är så kort och att man inte riktigt adresserar de utmaningar och problem som finns i dag på svensk arbetsmarknad, inte minst med tanke på den djupa kris vi har inom byggsektorn.

Jag håller med statsrådet om att detta är den svåraste ekonomiska krisen sedan 90-talet. Många svenska barnfamiljer drabbas. Särskilt ensamstående föräldrar med små ekonomiska marginaler brottas nu med hur de ska få ihop ekonomin. Krympande ekonomi och hög inflation ger gigantiska utmaningar på svensk arbetsmarknad. Samtidigt växer befolkningen, och det finns stora behov av fler bostäder.

Fru talman! Enligt Boverkets prognos förväntas antalet påbörjade bostäder minska dramatiskt under de kommande åren. Med en växande befolkning och ett stort historiskt bostadsunderskott är det nu tydligare än någonsin att det behövs minst 67 000 nya bostäder årligen fram till 2030. Trots detta indikerar Boverkets senaste prognos att endast 20 000 nya bostäder kommer att påbörjas under nästa år, vilket är långt ifrån tillräckligt.

Branschföreträdare efter branschföreträdare skriver i artikel efter artikel om krisen inom byggsektorn. De säger att det är den mest omfattande sedan 90-talskrisen. Antalet konkurser och varsel inom byggsektorn är nu på samma nivå som då. Därför har aktörer inom hela samhällsbyggnadssektorn, såsom Byggnads, Hyresgästföreningen, Byggföretagen, Sveriges Allmännytta och HSB, krävt att regeringen tar ansvar och inrättar en bostadskommission för att lösa byggkrisen och bostadsbristen.

Med anledning av detta ställde jag den 20 november en skriftlig fråga till statsrådet Andreas Carlson om han ansåg att det behövdes en bostadskommission för att ta fram konkreta och långsiktiga lösningar på dagens kris. Statsrådet svarade att regeringen inte har för avsikt att tillsätta en sådan kommission och hänvisade till att det behövs reformer för att ta itu med de strukturella problem som finns på arbetsmarknad och bostadsmarknad. Det handlar om att förenkla byggregler, uppmuntra till eget ägande och så vidare. Är detta lösningen på de strukturella problem som finns inom byggsektorn i dag, Andreas Carlson?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det ser mörkt ut. Hittills har det varit ungefär 7 000 varsel inom byggindustrin, vilket är en ökning med 160 procent jämfört med tidigare. Konkurserna inom bygg och anläggning ökar också. I min hemregion Stockholms län är situationen särskilt akut. Här riskerar hälften av byggnadsarbetarna att bli arbetslösa. Antalet uppsägningar har ökat med 167 procent jämfört med föregående år. Fackförbundet Byggnads rapporterar att varslen har ökat mycket de senaste månaderna. Det är så allvarligt att byggarbetare i Stockholm till och med har startat en namninsamling med krav på stödåtgärder från regeringen. Ett par av dem sitter på läktaren och har väntat på denna debatt i timmar för att höra statsrådets svar på hur regeringen ska hantera krisen.

Vad är ditt svar till byggnadsarbetarna, Andreas Carlson?

(Applåder)

Fru talman! Det är alltid intressant att debattera med Johan Pehrson. Det blir en diskussion om äpplen och päron samtidigt. Det är väldigt svårt att orientera sig om den fråga som vi diskuterar. Nu gick Johan Pehrson plötsligt in på och talade om före detta socialdemokratiska statsråd och deras arbetsuppgifter. Det får Johan Pehrson ta med dem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Inflationen är farlig, absolut. Det är viktigt att vi gör allt vad vi kan för att bekämpa inflationen. Den ska bort med alla medel. Där är vi helt överens, Johan Pehrson. Men det är samtidigt intressant att Johan Pehrson inte säger ett ord om att de stora bankerna i Sverige gör en vinst på över 120 miljarder kronor samtidigt som väldigt många barnfamiljer inte har mat på bordet.

Skillnaden mellan mig och Johan Pehrson är att jag slåss för att skapa ett mer jämlikt samhälle. Alla ska bidra utifrån sin förmåga och få efter sitt behov. Det är den politiska skillnaden mellan den politik som jag företräder och den politik som Johan Pehrson företräder.

Storbankerna gör i dag vinster på över 120 miljarder, Johan Pehrson. Tycker Johan Pehrson att det är okej, på tal om att bekämpa inflationen samtidigt som väldigt många inte har mat på bordet? Man sänker skatten för höginkomsttagare. Det är Johan Pehrsons politik. Men det är inte vad vi talar om, Johan Pehrson.

Det vi talar om är att Sverige i dag har en gigantisk möjlighet. Vi har en enorm industrialisering i Sverige som vi alla är stolta över. Vi är stolta över att det går väldig bra för Sverige.

Men det var den socialdemokratiska regeringen som initierade hela Industriklivet som Johan Pehrsons parti då 2018 sa nej till. Det hade 0 kronor i budgeten till den industrialisering som Johan Pehrson i dag är väldigt stolt över. Det var en produkt av den socialdemokratiska politiken.

Jag är glad att jag och Johan Pehrson möts i dag och är överens om att industrin behövs och att hela den gröna omställningen är viktig för Sverige. Men för att vi ska klara av det, Johan Pehrson, måste du ta ett steg framåt.

Du måste se till att det finns resurser så att människor kan rustas för de lediga jobb som finns i dag. För vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning har du minus på kontot, Johan Pehrson.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Johan Pehrson för svaret. Anledningen till att jag tog upp artikeln i Altinget var inte att jag ville prata om det som händer på departementet utan att det här kan påverka även vår diskussion om regeringens ambition att ta fram en nationell strategi. Framför allt ska ju superdepartementet vara motorn i det här arbetet. Då är det ganska oroväckande att medarbetare har så dålig arbetsmiljö. Det var därför jag tog upp det.

Stiftelsen Nordkalotten är fantastisk, med 145 platser som är bra och viktiga. Men, Johan Pehrson, problemet är mycket större än så. I dag står den svenska arbetsmarknaden inför stora utmaningar. Det har vi pratat väldigt många gånger om. Vi har problem med att matcha rätt kompetens som efterfrågas med rätt jobb. Trots att vi vet att vi kommer att se en ökad arbetslöshet nästa år ser vi fortfarande att det finns ett ökat behov av kompetensförsörjning i olika sektorer. SKR lyfter, fru talman, att det behövs 410 000 människor fram till 2031, så de här 145 platserna på Nordkalotten kommer inte att kunna lösa problemet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Industrin har vi pratat om tidigare. Det kommer att finnas 50 000 nya jobb inom allt från batteritillverkning och gruvdrift till elbilsproduktion. Detta innebär inte bara jobbmöjligheter för Sverige utan också utmaningar. Det är därför vi gång på gång återkommer till frågan om en nationell strategi. Johan Pehrson behöver ta större ansvar för de här stora utmaningarna på svensk arbetsmarknad i dag.

Låt mig kommentera ett par saker som Johan Pehrson lyfte kring vuxenutbildningen. I regeringens budgetproposition för 2024 kan man se anslagsutvecklingen för stödet till vuxenutbildningen, fru talman. För 2023 anslog Johan Pehrson 4 494 000 000 kronor. Förslaget för 2024 är 4 568 000 000 kronor. Det innebär en ökning på 74 miljoner kronor.

Sedan ska vi komma ihåg att Johan Pehrson gick in i 2023 med att han tog bort 1 miljard från vuxenutbildningen. Samtidigt är vi i en ekonomisk kris med ökad inflation. Tar vi hänsyn till den ökade inflationen och den ekonomiska krisen, som man behöver kompensera för - det ligger någonstans runt 4 procent - kan vi se att det dyker upp en annan siffra här. Snarare ser vi att det är minus på kontot, Johan Pehrson. Det är alltså inte mer satsningar på vuxenutbildning. Men vi socialdemokrater har presenterat ett budgetalternativ där vi lägger 800 miljoner kronor mer än Johan Pehrson och regeringen på vuxenutbildningen.

Johan Pehrson pratar om satsningar på arbetsmarknadspolitiken. Det intressanta är att Johan Pehrson tar bort 2 miljarder från den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Det finns mindre pengar i anslag till Arbetsförmedlingen men också mindre pengar till program och insatser för att rusta människor med arbetsmarknadsutbildningar och till andra typer av åtgärder för att se till att människor rustas för de lediga jobb som nu finns i Sverige. 400 000 människor - SKR. 50 000 - industrin. Johan Pehrson hänvisar till Stiftelsen Nordkalotten, med 145 platser. Det är inte riktigt det jag är ute efter, Johan Pehrson.

Alla de här nedskärningarna inom arbetsmarknadspolitiken och vuxenutbildningen är oroväckande. Ska Sverige klara av kompetensförsörjningen behövs det mer åtgärder.

Återigen: Anser statsrådet Johan Pehrson att de åtgärder som han hittills har presenterat är tillräckliga för att hantera den kompetensbrist som vi pratar om? Hur ska kommunerna i norra Sverige, näringslivet och andra som är berörda tolka statsrådet? Vad är ditt svar, Johan Pehrson, som ansvarig för den här frågan till alla dem som lyssnar?

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar statsrådet Johan Pehrson för svaret.

I början av året skrev Johan Pehrson, Ebba Busch och Andreas Carlson en debattartikel i Dagens industri om regeringens planer på att inrätta ett så kallat superdepartement och om att man skulle ta fram en samlad strategi för norra Sverige för att påskynda den industriella gröna omställningen. Det som initialt presenterades som ett superdepartement har i verkligheten blivit en sammanslagning av Miljödepartementet och Näringsdepartementet, nu känt som Klimat- och näringslivsdepartementet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Denna förändring har väckt kritik, särskilt gällande en potentiell nedprioritering av miljöfrågorna. Det är dock inte detta vi ska debattera i dag, utan att det också har lett till oro och frågeställningar kring departementets funktion och fokus.

Nyligen publicerades en artikel i tidningen Altinget som belyste hur sammanslagningen har påverkat arbetsglädjen på departementet. Nästan var tionde medarbetare bedömer att arbetsglädjen är så pass dålig att det omedelbart behöver åtgärdas. Dessutom upplever fyra av tio medarbetare att den låga arbetsglädjen är eller kan bli en riskfaktor. Även arbetsbelastningen upplevs som en riskfaktor av sex av tio medarbetare.

Dessa siffror är oroväckande och kan signalera djupa strukturella problem inom departementet, vilket väcker frågor om arbetsmiljön men framför allt om det som vi ska diskutera i dag, nämligen hanteringen av den gröna omställningen.

Fru talman! Den andra delen av min interpellation gällde den samlade strategin för norra Sverige. Statsrådet nämnde också i artikeln i januari att en nationell strategi skulle tas fram.

Detta är den fjärde debatten med Johan Pehrson i år om kompetensförsörjningsfrågan i ljuset av den gröna industriella omställningen i norra Sverige. Trots att det har gått ett år sedan det gavs ett löfte om en strategi verkar det inte som att några konkreta åtgärder eller reformer eller någon strategi är på plats.

I april ställde jag en skriftlig fråga till Johan Pehrson som gällde om den aviserade strategin för norra Sverige också skulle inkludera arbetsmarknadsområdet, det vill säga om det finns en plan för att hantera kompetensförsörjningsfrågan inom strategin. Johan Pehrson svarade i sitt skriftliga svar att kompetensförsörjning är ett av flera områden som kommer att tas upp i strategin och att arbete med strategin för närvarande pågår inom Regeringskansliet.

Nu mot slutet av året undrar jag hur det går med detta arbete. Med tanke på statsrådets svar verkar det som att inget har hänt under året, för nu skjuter Johan Pehrson på frågan till nästa år.

Fru talman! Denna fördröjning är bekymrande med tanke på den industriella förändringen och de utmaningar norra Sverige står inför samtidigt som kommuner och näringsliv ropar på att staten och Johan Pehrson ska agera. Det är också oklart om frågan om kompetensförsörjningen ingår i den nya strategin för nyindustrialisering som Johan Pehrson pratar om. Det vore bra om Johan Pehrson kunde förtydliga detta i sitt nästa inlägg.

Kompetensförsörjningsfrågan är viktig för Sverige och Sveriges framtid. Därför är det viktigt att statsrådet tar sitt ansvar och kan svara på när den nationella strategin för den gröna omställningen kommer.

Fru talman! Tack, finansministern, för svaret! Tyvärr ger finansministerns svar inte mycket hopp och framtidstro. Framför allt ger det inget svar till alla de människor som tittar på detta om hur de ska få sin ekonomi att gå ihop och klara julen. Ska bankerna vara med och ta detta ansvar, ja eller nej?

Den kostnadskris som vi upplever just nu har en djup och direkt påverkan på den genomsnittliga löntagaren. Människor i vårt samhälle som tidigare klarade sig på sina löner kämpar nu månad efter månad för att täcka sina grundläggande utgifter. Allt från mat till hyra blir för många svenskar en utmaning att betala.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Unga vuxna, som bör vara i en fas av att bygga sina egna liv, är nu i ökande grad beroende av sina föräldrars ekonomiska stöd. Många är ju kvar hemma hos sina föräldrar. Och de som redan lever med en låg ekonomisk standard, som sjukpensionärer, låginkomsttagare och småbarnsfamiljer, möter en ännu mer desperat situation för att klara av vardagen. De brottas inte bara med ekonomisk osäkerhet utan också med den psykiska börda som den ekonomiska situationen medför.

Avslutningsvis undrar jag återigen: Har finansministern några konkreta svar till alla barnfamiljer som nu undrar hur de ska klara av ekonomin innan jul? Hur avser finansministern att förbättra situationen för de människor som lever i relativ fattigdom i vårt land?

Tack, finansministern, för debatten!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, finansministern, för svaret! När det gäller jobbpolitiken kan man konstatera att regeringen i sin budget minskar både pengarna till Arbetsförmedlingen och också pengarna till den aktiva arbetsmarknadspolitiken för att rusta människor för de jobb som finns. Vi har ju en missmatchning på svensk arbetsmarknad. Det finns väldigt många lediga jobb men också en hög arbetslöshet.

Det behövs mer resurser och åtgärder för att stärka människors kompetens för att de ska kunna ta de lediga jobb som finns. De behöver också rustas när konjunkturen vänder.

Det handlar också om prioriteringar. Regeringen sänker ambitionerna när det gäller den aktiva arbetsmarknadspolitiken.

Till skillnad från regeringen föreslår vi socialdemokrater bland annat en tillfällig bankskatt. Detta sa finansministern ingenting om. Det vore intressant att få höra något om detta. Vi föreslår som sagt att de som tjänar stora pengar på krisen också ska vara med och bygga Sverige starkare.

Vi föreslår också en extra utbetalning av barnbidraget och höjt underhållsstöd med minst 500 kronor i månaden för att direkt få mätbara lättnader för väldigt många barnfamiljer.

Regeringens politik är fortfarande bristfällig. Tyvärr har finansministern fortfarande inte helt besvarat den viktiga frågan om de utmaningar som många hushåll möter i dag.

Låt mig bara ge några exempel. Dragana Douhabi, som efter 25 år som städerska nu är sjukskriven, uttrycker det så här: "Jag skäms inte för någonting. Jag skäms bara för att jag inte kan ge mina barn det de vill ha."

Likaså säger Eva-Lena Hultman, en sjukpensionär: "Många svenskar har en felaktig bild av fattiga. De tror att alla är hemlösa eller alkoholister. Men många är vanliga arbetande människor."

Martin Östergren, som tidigare arbetade i detaljhandeln och nu lever på aktivitetsstöd efter att ha blivit sjukskriven, berättar: "Förut så skämdes man för att titta i svinnhörnan. Men nu tänker man på ett helt annat sätt. Nu skäms man inte längre för det. Det är så många som sitter i samma båt som en själv, för maten har blivit jättedyr. Kött, det minns jag inte när jag åt sist, det har blivit så jättedyrt, och färska grönsaker. Kött och färska grönsaker har blivit en klassfråga."

Fru talman! Dessa berättelser, som återspeglas i Stadsmissionens fattigdomsrapport för 2023, visar på den hårda verkligheten för tusentals svenskar. Människor som tidigare kunde klara sig kämpar nu för att få mat på bordet.

De som tjänar hälften av medianinkomsten lever under helt andra förutsättningar än de flesta andra. Om Sverige ska vara ett land som håller ihop är det inte rimligt att 15 procent av svenskarna är utestängda från så mycket av det som ett normalt liv i Sverige år 2023 innehåller. Det är inte rimligt att vissa ska titta på sin granne och känna att hen lever ett liv som jag aldrig kommer att kunna leva. Det tär på människors hälsa, det tär på sammanhållningen i vårt samhälle och det tär på demokratin.

När alla barn inte får samma förutsättningar att nå sina drömmars mål och när ojämlikheten får växa kommer också segregationen att öka. Då kommer sammanhållningen i ett samhälle att hotas. Det bidrar till mer polarisering. Då växer också populistiska krafter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För att stoppa denna utveckling behöver regeringen agera för att minska klyftorna i samhället. Det behövs en plan och vision för hur vi ska vända denna utveckling.

Återigen undrar jag: Vad är planen, finansministern? Hur tänker finansministern vända utvecklingen, och vad är finansministerns svar till Dragana, Eva-Lena, Martin och andra svenskar som är i samma situation?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, finansministern, för svaret! Vi har den svåraste ekonomiska krisen sedan 90-talet. Inflationen har nått rekordhöga nivåer, den svenska ekonomin krymper, varslen ökar och arbetslösheten förväntas stiga, vilket slår hårt mot hushållen i vårt land. Vanliga familjer med vanliga inkomster får allt svårare att betala räkningarna. De stigande räntorna och hyrorna har gröpt hål i hushållskassorna, och vanliga, hårt arbetande svenskar har fått det tuffare. Särskilt drabbade är ensamstående föräldrar och de med knappa marginaler. Många är osäkra på om de kan ge sina barn näringsrik mat.

Den ekonomiska krisen slår hårt mot alla löntagargrupper. Vi ser hur hushållen har förlorat tio års reallöneökningar till följd av kostnadskrisen och hur vanliga hushåll kämpar för att hålla huvudet över vattnet medan svensk ekonomi krymper snabbast i Europa.

Fru talman! Statistiska centralbyråns data visar att över 1,5 miljoner svenskar nu lever i relativ fattigdom. Det innebär att man har en lägre inkomst i relation till befolkningen i stort. Detta är en situation som slår hårt mot barnfamiljer och de mest sårbara i vårt samhälle. Det här är inte bara siffror på ett papper, fru talman, utan det är människoöden. Det är liv som påverkas varje dag av denna dystra verklighet.

Samtidigt ser vi en kraftig ökning av matpriserna, den största sedan 1950-talet, som slår särskilt hårt mot barnfamiljer och ensamstående föräldrar.

Fru talman! Stadsmissionens senaste rapport bekräftar denna utveckling. I rapporten påpekas att 72 procent av deras insatser nu utgörs av matstöd.

Denna svåra situation påverkar inte bara familjer utan även unga vuxna. Enligt Hyresgästföreningens senaste rapport om unga vuxnas boende bor allt fler unga vuxna hos sina föräldrar - åtta av tio gör det ofrivilligt - och många oroar sig för framtida boendemöjligheter.

Samtidigt som ensamstående föräldrar kämpar för att ge sina barn näringsrik mat, äldre måste välja mellan medicin och måltider och unga vuxnas framtid är osäker på grund av ekonomisk utsatthet ser vi hur de stora bankerna tar ut miljarder i vinster. Under 2023 har Sveriges fyra största banker tjänat över 120 miljarder kronor, vilket är provocerande för vanligt folk och inte minst svenska löntagare, som har tagit ett stort ansvar för den ekonomiska krisen. För varje miljard i bankvinst finns det familjer som kämpar för att få mat på bordet, och barn som växer upp i fattigdom.

Fru talman! Dessa utmaningar kommer att få långsiktiga sociala konsekvenser, såsom ökad social segregation och negativ inverkan på barn och ungdomar. Barn som växer upp i fattigdom stöter på större hinder i sin utbildning och yrkesutveckling, vilket skapar en ond cirkel av fattigdom. Dessutom leder en långvarig ekonomisk kris till ökad belastning på vårt hälsovårdssystem. När människor har det svårt ekonomiskt påverkas också deras fysiska och psykiska hälsa negativt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi ser med oro på denna utveckling och på regeringens passivitet i frågan. Utifrån den verklighet vi har i dag skulle jag vilja fråga finansministern hur hon avser att hantera den ökande matfattigdomen och den ekonomiska utsatthet som numera är en daglig realitet för tusentals svenskar. Hur ska finansministern säkerställa att inget barn i vårt land behöver gå till sängs hungrigt?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för diskussionen. Den är viktig eftersom den svenska arbetsmarknaden står inför gigantiska utmaningar, inte minst kompetensbristen. Vi har över 120 000 lediga jobb i dag, och vi har 400 000 arbetslösa. Det finns alltså en missmatchning på svensk arbetsmarknad i dag, och den måste vi ta på allvar.

Här behöver man sätta in åtgärder och resurser. Till skillnad från Johan Pehrson avsätter vi lite mer pengar till Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag, för vi tror att det behövs. Vi anser att det behövs mer resurser för att Arbetsförmedlingen ska klara av sitt uppdrag, inte minst i en lågkonjunktur. Johan Pehrson pratar om att arbetsmarknadsutbildningarna ska öka, men det finns ju inga medel till detta. Vi tillför mer medel till arbetsmarknadspolitiska program och insatser än Johan Pehrson.

Johan Pehrson hade tidigare en tilltro till att nystartsjobben skulle lösa alla problem, och nu konstaterar vi att även Johan Pehrson har förstått att nystartsjobben inte är lösningen. Det är bra, för det är en rättighetsbaserad åtgärd som jag tycker att man behöver se över. Det finns även rapporter som visar att nystartsjobben utnyttjas väldigt mycket inom arbetslivskriminaliteten.

Frågan om kompetensförsörjning är viktig, och där behövs någon typ av nationell samordning. Det behövs att Johan Pehrson kliver fram. Man kan titta på exempelvis våra grannländer Norge och Danmark - där jobbar ju regeringen, näringslivet, fackföreningar, utbildningsinstitutioner med mera väldigt framgångsrikt tillsammans, men där tar staten ett lite större ansvar. När tänker Johan Pehrson kliva fram och ta ett lite större ansvar för att vi ska kunna hantera kompetensförsörjningsfrågan? Vad är svaret till SKR, och vad är svaret till industrin? Vilken roll tänker Johan Pehrson spela i allt det som händer på svensk arbetsmarknad i dag?

Jag tackar för debatten.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag ser fram emot denna nationella strategi.

Jag tror att det var i början av detta år som Johan Pehrson skrev en debattartikel tillsammans med Ebba Busch där de lovade en nationell strategi och ett superdepartement. Jag ser fram emot att vi får ett superdepartement som ska hantera detta. Det kommer att behövas. Det behövs en nationell strategi, och det behövs någon typ av superdepartement, eller vad man ska kalla det, för att hantera de utmaningar som vi har i dag med kompetensförsörjningen.

Yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningar har vi också debatterat tidigare. Jag vill ändå understryka att de spelar en viktig roll i detta sammanhang. Men antalet deltagare på dem har minskat. Det är i dag endast cirka 6 000 individer som deltar i dessa utbildningar. Det är väldigt lite, och det är viktigt att antalet platser ökar. Till skillnad från regeringen föreslår vi socialdemokrater att antalet platser ska fördubblas på kort sikt.

Men dessa utbildningar innebär också utmaningar. När vi läser årsredovisningar, inte minst från Arbetsförmedlingen, ser vi att utbildningarna är väldigt ojämställda. Tre av tio som deltar i dem är kvinnor, och sju av tio är män. Det är alltså väldigt många män som går arbetsmarknadsutbildningar. Kvinnorna betalar själva sin utbildning.

Sedan har vi problemet med hela upphandlingsförfarandet. Det är långa ledtider och överklaganden.

Det finns alltså problem i fråga om detta. Och Johan Pehrson behöver kanske återkomma med hur han ska lösa dessa utmaningar.

Fru talman! Internationellt sett ligger Sverige långt efter när det gäller arbetsmarknadsutbildningar. Danmark satsar enormt mycket - många miljarder - på arbetsmarknadsutbildningar.

Fru talman! Återigen: I den ekonomiska situation som vi befinner oss i, där arbetslösheten ökar, är det otroligt viktigt att satsa på utbildning och att satsa på arbetsmarknadspolitik. Därför föreslår vi socialdemokrater 1 miljard kronor mer än regeringen på den aktiva arbetsmarknadspolitiken för att vi ska möta de ekonomiska utmaningarna, för att vi ska se till att människor kan ställas om och för att vi ska klara kompetensförsörjningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Samtidigt är det viktigt att öka antalet platser inom vuxenutbildningen för att stärka det livslånga lärandet. En grundläggande faktor för en stark arbetsmarknad är att det finns resurser till vuxenutbildning. Här satsar vi 800 miljoner kronor mer än regeringen på fler utbildningsplatser inom vuxenutbildningen nästa år.

Fru talman! Avslutningsvis: På den svenska arbetsmarknaden finns det, som sagt, en tydlig obalans mellan lediga jobb och arbetssökandes kompetens. Trots en hög arbetslöshet finns det en stor efterfrågan på arbetskraft inom många sektorer. Här behöver regeringen kliva fram och ta ett större ansvar när det gäller hur rekryteringsproblemen som vi har på svensk arbetsmarknad i dag ska hanteras. Men det underlättas inte av regeringens nedskärningar inom dessa områden.

Med tanke på minskningen av antalet deltagare på yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningar och den växande obalansen mellan arbetskraftens kompetens och det behov som finns på arbetsmarknaden undrar jag hur statsrådet Johan Pehrson tänker hantera dessa utmaningar. Vad finns det för strategi och plan? Vad är arbetsmarknadsministerns vision för att vi ska få en bättre fungerande arbetsmarknad?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Stiftelsen Nordkalotten har sedan 1970 spelat en viktig roll i att främja arbetsmarknadsutbildning och nordiskt samarbete. Stiftelsen bidrar på ett värdefullt sätt till kompetensförsörjningen i norra Sverige, även om det i det här fallet handlar om 145 platser per år.

Det finns ingen tvekan om stiftelsens betydelse för arbetsmarknaden och kompetensförsörjningen. Det är intressant att statsrådet i sitt svar gör en jättestor sak av att en befintlig överenskommelse förlängs. Men jag ska inte ta glädjen ifrån statsrådet, för det är trots allt den första proposition som kommer från regeringen. Det är ett historiskt ögonblick, Johan Pehrson. Happy!

När vi dock vänder blicken mot den djupt rotade kompetensbristen, som är direkt kopplad till den gröna omställningen, framträder en annan bild. Det saknas en tydlig nationell insikt om hur denna utmaning ska hanteras, trots att det är en fråga som jag vid ett flertal tillfällen har debatterat med statsrådet i denna kammare.

Utmaningen i att hitta rätt kompetens är stor på svensk arbetsmarknad i dag. En rapport från Sveriges Kommuner och Regioner visar att vi har en enorm kompetensutmaning fram till 2030. Till exempel behöver välfärdssektorn anställa 410 000 personer fram till 2031 på grund av de demografiska förändringarna, bland annat.

Vi kan också se att Industriarbetsgivarna pekar på att den gröna omställningen i norra Sverige kan skapa 50 000 nya jobb inom områden som batteritillverkning, gruvdrift och elbilsproduktion. Det innebär inte bara nya jobbmöjligheter utan också en omfattande utmaning på svensk arbetsmarknad. Hur ska vi förbereda vår arbetskraft för dessa nya roller?

Ytterligare en viktig aspekt är hela den digitala omställningen, som är en integrerad del av den gröna omställningen. Vi behöver säkerställa att vårt land inte bara hänger med i utvecklingen utan även leder denna förändring. Men här, fru talman, kommer min djupa oro över regeringens nuvarande sätt att hantera utmaningarna. Trots dessa klara och närvarande utmaningar har regeringen valt att minska resurserna till arbetsmarknadspolitiken - det har vi diskuterat hela eftermiddagen här - till Arbetsförmedlingen och till programmen. Jag vill påstå att nedskärningarna inte bara är oroväckande utan också direkt undergräver vår förmåga att hantera och möta arbetsmarknadens växande behov.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Till skillnad från Johan Pehrson anser vi socialdemokrater att det behövs mer resurser, återigen, till en aktiv arbetsmarknadspolitik och att staten i det här fallet måste ta ett större ansvar. Det behövs en nationell plan för att bättre överblicka, kartlägga och samordna arbetet med kompetensförsörjningen, för behovet finns. Staten behöver kliva fram och ta en aktiv roll, för hur ska vi annars klara kompetensförsörjningen? Stiftelsen Nordkalotten vill att vi köper 145 platser per år. Det är viktigt, men det gör inte att vi kommer att klara hela kompetensförsörjningen. SKR, återigen, behöver 400 000 och industrin 50 000. Behovet bara växer överallt.

Återigen: Vad är statsrådets svar till Sveriges Kommuner och Regioner om den akuta kompetensbristen i välfärdssektorn? Vilka konkreta åtgärder föreslår statsrådet? Vad är svaret till industrin, som står inför ett enormt behov av kompetensförsörjning? Det gäller särskilt inom de områden som jag nämnde: batteritillverkning, gruvdrift och elbilsproduktion. Vilket stöd kan dessa företag förvänta sig från staten för att hantera den kommande omställningen och kompetensbehoven?

Fru talman! Riksrevisionens granskning av subventionerade anställningar visar att den här typen av beslut om anställningar är väldigt administrativt krävande. Det krävs mycket resurser. Riksrevisionen pekade också på att det rör sig om cirka 200 000 sådana förfrågningar som görs varje år.

Statsrådet svarar inte riktigt på frågan hur han avser att se till att fackförbunden ska kunna upprätthålla sin viktiga roll och granska dessa yttranden. Det är 200 000 sådana förfrågningar. Statsrådet förväntar sig att det arbetet ska göras gratis och att det är deras roll.

Samtidigt hänvisar statsrådet till Arbetsförmedlingen. Men där minskar statsrådet Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag, vilket kan förvärra situationen. Trots att regeringen har anslagit en specifik summa för dessa kontroller är denna summa otillräcklig för att effektivt hantera den stora mängden förfrågningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Med denna finansiella begränsning i kombination med den nuvarande ineffektiviteten kan man konstatera att det finns en stor utmaning för Arbetsförmedlingen och arbetstagarorganisationerna. Det här påverkar självklart kvaliteten på arbetsmarknadspolitiken i Sverige.

I och med avskaffandet och nedskärningen från Johan Pehrson ställs arbetstagarorganisationerna inför väldigt stora utmaningar. Förändringen riskerar att försvaga arbetstagarorganisationernas förmåga att effektivt avge yttranden och utföra sitt arbete, vilket vi anser är viktigt för en välfungerande arbetsmarknad.

Återigen: Hur avser Johan Pehrson att säkerställa att arbetstagarorganisationerna kan fortsätta att utföra sina viktiga funktioner utan att få kompensation för det?

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Tack också till Sofia Amloh för en viktig och angelägen interpellation!

Regeringens beslut innebär inte bara kortsiktiga åtgärder, utan det utgör också en fundamental hotbild mot den grundläggande strukturen i vårt arbetsmarknadssystem.

Låt oss för det första inte underskatta betydelsen av tjänster som fackförbunden erbjuder. De utför ett viktigt arbete genom att granska och ge yttranden till Arbetsförmedlingen om arbetsmarknadspolitiska insatser.

Fru talman! Denna process är avgörande för att säkerställa att beslut grundas på korrekt och relevant information, vilket i sin tur är betydelsefullt för att undvika felaktiga utbetalningar av offentliga medel.

För det andra lägger regeringen genom att avskaffa statsbidraget en orimlig börda på fackförbundens axlar, vilket statsrådet skriver i sitt svar och vilket också Sofia Amloh lyfter fram. Det är en börda som riskerar att underminera hela denna process.

Om vi ska problematisera konsekvenserna av regeringens förslag kan vi konstatera att det uppstår en tung administrativ börda i och med att enskilda fackförbund måste samla in och bearbeta en omfattande mängd information.

Detta inkluderar uppgifter om det totala antalet yttranden som lämnats av olika instanser inom förbunden från lokalavdelningar till huvudkontoret samt detaljer om hur mycket arbetstid som lagts ned på dessa yttranden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fackförbundens redan ansträngda resurser kommer nu att belastas ytterligare av behovet att samla in, bearbeta och presentera omfattande data utan att få betalt för det. Hur rimligt är det att förvänta sig att fackförbund ska utföra detta arbete utan kompensation, särskilt med tanke på att det kräver en betydande mängd tid och resurser?

Genom att ignorera dessa utmaningar och fortsätta med sitt beslut att avskaffa statsbidraget riskerar nu Johan Pehrson att skapa en ohållbar situation för fackförbunden. Regeringens förslag visar i grund och botten på en bristande förståelse för och en bristande uppskattning av det arbete som fackförbunden utför i dag.

Fackförbundens arbete är inte en lyx eller en tilläggstjänst. Det är en central pelare i vår arbetsmarknadsstruktur. Genom att avskaffa statsbidraget underminerar regeringen fackförbundens förmåga att utföra sitt arbete. Det i sin tur hotar integriteten i hela vårt arbetsmarknadssystem.

Med anledning av detta vill jag fråga: Hur förväntar sig Johan Pehrson att fackförbunden ska kunna upprätthålla sin viktiga roll i att granska och ge yttranden om arbetsmarknadspolitiska insatser utan finansiellt stöd från staten?

Min andra fråga är: Hur ser regeringen på risken att detta beslut leder till en försämrad kvalitet i dessa yttranden och därmed också en försämrad arbetsmarknadspolitik i Sverige? Ser statsrådet någon koppling mellan dessa delar?