Fru talman! Sofia Amloh har frågat mig om jag har bedömt riskerna med att avskaffa statsbidraget till arbetstagarorganisationer för vissa kostnader och vad som i så fall framkom i denna riskbedömning. Sofia Amloh har även frågat mig om jag kommer att ta några initiativ för att säkra fackens benägenhet att även fortsatt lämna yttranden till Arbetsförmedlingen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Arbetslösheten och långtidsarbetslösheten är hög trots en stark efterfrågan på arbetskraft sedan pandemin. Arbetsmarknadspolitiken behöver utformas så att fler kommer i arbete och så att den blir mer kostnadseffektiv.

Gällande de yttranden som arbetstagarorganisationerna lämnar till Arbetsförmedlingen i samband med insatser som är förlagda på en arbetsplats gjordes 2022 flera förordningsändringar som syftade till att göra hanteringen av yttranden mer ändamålsenlig och välfungerande.

Det tydliggjordes att arbetstagarorganisationerna ges möjlighet att yttra sig om arbetsplatsens lämplighet med utgångspunkt i de krav på anordnaren eller arbetsgivaren som gäller för respektive program eller insats. Samtidigt infördes ett nytt statsbidrag för kostnader för att ge in yttranden.

Att lämna in yttranden till myndigheter bör generellt inte vara kopplat till en statlig ersättning. I budgetpropositionen för 2024 föreslår därför regeringen att detta statsbidrag avskaffas.

När det gäller fackens benägenhet att lämna yttranden är det viktigt att de processer och arbetssätt som omgärdar arbetet med yttranden är effektiva och enkla. Här har Arbetsförmedlingen, i dialog med arbetstagarorganisationerna, ett ansvar för att möjliggöra detta. Arbetstagarorganisationerna bör ha ett eget intresse att själva ge in yttranden för att bidra till en väl fungerande arbetsmarknad.

Det är viktigt att poängtera att det är Arbetsförmedlingen som har ansvar för att genomföra arbetsgivarkontroller med syfte att granska om företagets ekonomiska och legala förutsättningar uppfyller förordningsstyrda krav. Förordningarna för de subventionerade anställningarna ger Arbetsförmedlingen möjlighet att till exempel neka stöd till arbetsgivare och anordnare som inte har ekonomiska möjligheter att betala ut lön till den anställda eller är dömda för ekonomisk brottslighet.

Jag kommer att följa utvecklingen noga gällande yttrandena och deras roll för att bidra till en väl fungerande arbetsmarknad.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Tack också till Sofia Amloh för en viktig och angelägen interpellation!

Regeringens beslut innebär inte bara kortsiktiga åtgärder, utan det utgör också en fundamental hotbild mot den grundläggande strukturen i vårt arbetsmarknadssystem.

Låt oss för det första inte underskatta betydelsen av tjänster som fackförbunden erbjuder. De utför ett viktigt arbete genom att granska och ge yttranden till Arbetsförmedlingen om arbetsmarknadspolitiska insatser.

Fru talman! Denna process är avgörande för att säkerställa att beslut grundas på korrekt och relevant information, vilket i sin tur är betydelsefullt för att undvika felaktiga utbetalningar av offentliga medel.

För det andra lägger regeringen genom att avskaffa statsbidraget en orimlig börda på fackförbundens axlar, vilket statsrådet skriver i sitt svar och vilket också Sofia Amloh lyfter fram. Det är en börda som riskerar att underminera hela denna process.

Om vi ska problematisera konsekvenserna av regeringens förslag kan vi konstatera att det uppstår en tung administrativ börda i och med att enskilda fackförbund måste samla in och bearbeta en omfattande mängd information.

Detta inkluderar uppgifter om det totala antalet yttranden som lämnats av olika instanser inom förbunden från lokalavdelningar till huvudkontoret samt detaljer om hur mycket arbetstid som lagts ned på dessa yttranden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fackförbundens redan ansträngda resurser kommer nu att belastas ytterligare av behovet att samla in, bearbeta och presentera omfattande data utan att få betalt för det. Hur rimligt är det att förvänta sig att fackförbund ska utföra detta arbete utan kompensation, särskilt med tanke på att det kräver en betydande mängd tid och resurser?

Genom att ignorera dessa utmaningar och fortsätta med sitt beslut att avskaffa statsbidraget riskerar nu Johan Pehrson att skapa en ohållbar situation för fackförbunden. Regeringens förslag visar i grund och botten på en bristande förståelse för och en bristande uppskattning av det arbete som fackförbunden utför i dag.

Fackförbundens arbete är inte en lyx eller en tilläggstjänst. Det är en central pelare i vår arbetsmarknadsstruktur. Genom att avskaffa statsbidraget underminerar regeringen fackförbundens förmåga att utföra sitt arbete. Det i sin tur hotar integriteten i hela vårt arbetsmarknadssystem.

Med anledning av detta vill jag fråga: Hur förväntar sig Johan Pehrson att fackförbunden ska kunna upprätthålla sin viktiga roll i att granska och ge yttranden om arbetsmarknadspolitiska insatser utan finansiellt stöd från staten?

Min andra fråga är: Hur ser regeringen på risken att detta beslut leder till en försämrad kvalitet i dessa yttranden och därmed också en försämrad arbetsmarknadspolitik i Sverige? Ser statsrådet någon koppling mellan dessa delar?

Fru talman! Facken svarar på förfrågningar och gör granskningen. De kommer att fortsätta att göra det efter den förmåga som kommer att finnas när de hamnar med hela ansvaret själva när det inte finns ett gemensamt ansvar för detta mellan staten och facken själva för finansieringen.

Facken är samhällsbärande aktörer. De tar det ansvaret för att arbetssökande inte ska utnyttjas eller fara illa. Det handlar om att oseriösa företag inte ska konkurrera med andra villkor än de som vill göra rätt för sig eller att välfärdssystemet utnyttjas. Där är vi inte oeniga.

Arbetslivskriminaliteten i Sverige är ett omfattande problem. Den har ett nära band med annan brottslighet. Kunskapsutbytet och samverkan mellan myndigheter och arbetsmarknadens parter bidrar till att motverka brott och regelöverträdelser. Förfrågningar från Arbetsförmedlingen och Migrationsverket och fackens granskningar och yttranden är en väldigt viktig del i det kunskapsutbytet och den samverkan.

När facken gör kontrollerna, besöker arbetsplatserna och talar med de anställda hittar de brister eller annat som de snabbt kan rapportera om. Det kan bidra till att man gör kontroller snabbare för att uppnå den effekten.

Den delen av yttrandena bör man utveckla. Men det kräver också resurser. Det borde vara statens motivation till att behålla statsbidraget att granskningen ska motverka just oseriösa företag och se till att staten tillsammans med facken bidrar till att de seriösa företagen gynnas.

Min fråga till statsrådet är helt enkelt: Varför tar man bort det när det så uppenbart fungerar väl och inte heller handlar om så mycket pengar? Det kan inte vara de summorna och kronorna som ni behöver jaga hårdast.

Vi talar om samverkan mellan myndigheter och center mot arbetslivskriminalitet som upprättas tillsammans med fackens möjligheter att göra kontroller. Varför ta bort pengarna? Varför inte låta dem fortsätta att finnas kvar?

Fru talman! Att lämna in yttranden till myndigheter bör generellt inte vara kopplat till en statlig ersättning. Det är det som är själva grunden i detta. Men det ska vara möjligt. Det är viktigt eftersom vi behöver ha omfattande gemensamma insatser från många olika myndigheter och gärna alla andra aktörer också som är med och tar samhällsbyggnadsansvar, inte minst arbetsmarknadens parter.

Men för att komma till rätta med inte minst arbetslivskriminalitet räcker det inte att bara satsa så kraftigt på rättsväsendet och se till att det växer, som regeringen gör. Det handlar om a-krimcenter och hela det paketet för att komma åt dessa grova kriminella. Som ni vet kan det handla om upp till 10, 20 eller 100 miljarder. Det finns många olika siffror på hur mycket pengar som rinner ut av skattepengar som ska gå någon annanstans, till viktiga insatser. Det gäller bland annat utbildning, som vi har pratat om tidigare, och välfärd i övrigt.

Det centrala är att man har en möjlighet att avge dessa yttranden på ett effektivt och väl fungerande sätt. Nu nämndes riksrevisionsrapporten om subventionerade anställningar, och det är klart att regeringen återkommer till den med ett svar i form av en skrivelse till riksdagen. Då kommer vi att få tillfälle att debattera det.

En orsak till att alla pengar kanske inte alltid används är att det sker en omfattande kontroll. Men den kan behöva vara bättre. Om man ställer de 200 000 yttrandena i relation till de belopp vi pratar om kan jag försäkra debattörerna i interpellationsdebatten att det avgörande är att det sker på ett effektivt och fungerande sätt. Det har ju inte blivit fler yttranden sedan möjligheten infördes att få betalt för att komma in med yttranden till myndigheten, utan snarare tvärtom.

Här är det väldigt viktigt att man jobbar med huvudprocessen för att det hela ska fungera effektivt. Det uppdraget har Arbetsförmedlingen i dag, och jag är helt säker på att fackföreningar och arbetstagarorganisationer är beredda att hjälpa till för att underlätta. De har också ett stort intresse av att verksamheten fungerar på ett bra sätt.

Möjligheten är stor att påverka genom att man får komma in med yttranden. Men principen att man får betalt för att komma in med yttranden och att det ska kopplas till en statlig ersättning är inte på något sätt självklar.

Fru talman! Jag återupprepar det jag sa: Att lämna in yttranden till myndigheter bör generellt inte vara kopplat till en statlig ersättning. Det är i det här fallet Arbetsförmedlingen som ansvarar för att de legala förutsättningarna är korrekta.

Men möjligheten att komma in med yttranden är viktig, och den processen ska vara utformad på ett sådant sätt att det underlättar för alla hederliga företag och alla dem som vill göra rätt för sig. Jag håller med om det som Sofia Amloh lyfter här om att rätt ska vara rätt. Det är också rimligt för företagen att de möter en sjyst konkurrens och inte en massa aktörer som är oseriösa eller i värsta fall grovt kriminella.

Fokus är på att man ska underlätta detta, och det ligger också i Arbetsförmedlingens uppdrag att se till att man gör det lätt att komma in med yttrandena. Men den principiella grunden är trots allt att man inte ska ge betalt för att någon kommer in med yttranden. Det är i alla fall ett väldigt ovanligt tillvägagångssätt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.