Herr talman! Serkan Köse har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att minska gapet mellan arbetsmarknadens behov och den befintliga arbetskraftens kompetenser, särskilt med tanke på den växande arbetslösheten och den akuta bristen på kvalificerad arbetskraft. Vidare har han frågat mig hur jag och regeringen avser att ta itu med de regionala skillnaderna i arbetslöshet och säkerställa att alla delar av landet får det stöd och de resurser som behövs för att möta dessa utmaningar på ett effektivt sätt.

Låt mig börja med att säga att en väl fungerande arbetsmarknad är av avgörande betydelse för en konkurrenskraftig ekonomi och i förlängningen för att säkra välståndet i Sverige. Arbetsförmedlingens summering av utvecklingen under 2023 visar visserligen på att långtidsarbetslösheten har minskat. Dock är arbetslösheten och långtidsarbetslösheten fortsatt på en hög nivå, och arbetsmarknadspolitiken behöver utformas så att fler kommer i arbete och så att den blir mer kostnadseffektiv.

Arbetsförmedlingen har i uppdrag att förbättra matchningen och stödja kompetensförsörjningen på arbetsmarknaden, bland annat genom etableringsjobb, nystartsjobb och matchningstjänster samt genom att öka antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildning, arbetspraktik, lönebidrag och övergångar till utbildning inom utbildningsväsendet, som på sikt syftar till osubventionerat arbete.

Precis som Serkan Köse lyfter fram i sin fråga finns det regionala skillnader på arbetsmarknaden. I norra Sverige pågår en omfattande nyindustrialisering kopplat till den gröna omställningen. Det är genom att alla som kan är med och bidrar efter bästa förmåga som den svenska välfärdsmodellen långsiktigt kan fungera och välståndet kan öka.

I enlighet med budgetpropositionen för 2024 förstärks Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag med 200 miljoner kronor under året för att möta en ökad arbetslöshet och stärka kontrollarbetet. Regeringen har gett Arbetsförmedlingen i uppdrag att öka den geografiska och yrkesmässiga rörligheten bland arbetssökande. Det innebär att den som är arbetslös ska vara beredd att flytta inom landet eller byta yrke. Därutöver ska Arbetsförmedlingen i sin verksamhet prioritera arbetet med personer som är eller riskerar att bli långtidsarbetslösa i syfte att dessa personer ska övergå till arbete eller reguljär utbildning.

Regeringen fortsätter arbetet för att återupprätta arbetslinjen. Trots att Sverige har en hög sysselsättningsgrad är det många som inte försörjer sig genom eget arbete. För att motverka detta måste såväl transfererings- som skattesystemen vara utformade så att det är lönsamt att gå från bidrag till arbete.

För att arbetskraftsutbudet ska kunna matchas mot arbetsmarknadens behov behöver även arbetsmarknads- och utbildningspolitiken utformas så att fler ges förutsättningar att utbilda och vidareutbilda sig för att bättre matcha den kompetens som arbetsgivare efterfrågar. Tillsammans med till exempel ett förstärkt jobbskatteavdrag för låg- och medelinkomsttagare samt fler platser inom både yrkeshögskolan och den yrkesinriktade vuxenutbildningen bidrar regeringen till att stärka arbetslinjen. I enlighet med budgetpropositionen för 2024 tillförs 1 362 miljoner kronor under 2024 för fler utbildningsplatser på regionalt yrkesvux, och 385 miljoner kronor tillförs för fler utbildningsplatser i yrkeshögskoleutbildning.

För att få till en bättre matchning och etablering av nyexaminerade gymnasielever har regeringen även genomfört nödvändiga lagändringar för att understödja att planering och dimensionering av gymnasieutbildning inom gymnasieskola och komvux i högre grad bygger på arbetsmarknadens behov.

Regeringen följer noga utvecklingen på arbetsmarknaden och hur Arbetsförmedlingen genomför sitt uppdrag att tillgodose behoven hos både arbetssökande och arbetsgivare.

Herr talman! Jag och Johan Pehrson har ju drabbat samman några gånger förut angående regeringens budgetanslag till jobbpolitiken, inte minst förra året. Jag har upprepade gånger påpekat det absurda i att SD-regeringen i en lågkonjunktur då arbetslösheten ökar och varslen står som spön i backen väljer att skära ned massivt på just detta politikområde. Trots nedskärningarna har arbetsmarknadsministern med nästan en dåres envishet hävdat att det ska bli fler och bättre insatser. Ja, vi har rent av hört arbetsmarknadsministern säga att man förstärker Arbetsförmedlingen.

Herr talman! I fredags skickade Arbetsförmedlingen ut ett pressmeddelande. Jag vill läsa högt ur det: "Arbetsförmedlingen riskerar att behöva minska antalet medarbetare med ett hundratal personer. Det är en konsekvens av den minskade förvaltningsbudgeten."

Lite längre ned står det: "Jämfört med förra året har Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag, det vill säga medel som ska gå till framför allt personal, minskat med drygt 250 miljoner kronor. Regeringen planerar att fortsätta med dessa besparingar 2025 och 2026. Därför har myndigheten för i år infört en generell besparing på fem procent samt en fortsatt återhållsam rekrytering."

Står Johan Pehrson fast vid att regeringen förstärker Arbetsförmedlingen?

Alla kan se att Arbetsförmedlingen inte klarar av sitt uppdrag, att man inte hinner möta dem som behöver hjälp, stöd, krav och rustande insatser. Nästa år förväntas alltså besparingarna fortsätta. De flesta förstår att detta kommer att leda till en högre arbetslöshet, att det kommer att nagla fast långtidsarbetslösheten på kanske historiskt höga nivåer och att det kommer att spä på den segregation som redan orsakar stora revor i samhällsväven.

Var är regeringens plan för att motverka arbetslösheten och rädda svenska jobb? Vi ser den inte i budgeten, för där finns bara neddragningar. Vi ser den inte i propositionsförteckningen, så var är planen? Eller är det så att regeringen har kapitulerat inför arbetslösheten?

Herr talman! Jag tycker att den här debatten förtjänar lite mer seriositet från arbetsmarknadsministerns sida. Det är ett så oseriöst svar och så låg nivå på den här diskussionen: att tala om krokodiltårar och skylla på Stockholms stads politiska ledning när vi har 16 000 konkurser och tusentals människor som blir arbetslösa!

Vi får samtal varje dag från människor som nästan gråter i telefon och inte vet hur de ska betala sina räkningar. Då skyller ministern på Stockholms stads politiska ledning. Tidningen Byggindustrin har rubriken "Hade över 100 anställda: Här är de största konkurserna i januari". De finns i Västra Frölunda, Huskvarna, Malmö, Jönköping, Stockholm, Örebro och så vidare. Skyll inte ditt ansvar på någon annan - du är arbetsmarknadsminister, och du har ett ansvar. Du är skyldig ett svar till alla byggnadsarbetare och byggföretag här hemma - till alla de svenskar som nu riskerar att varslas och bli uppsagda och bli av med sin ekonomiska inkomst när de ska försörja sin familj. Då kan du inte lägga ansvaret på någon annan!

Ministern talar om resurser till Arbetsförmedlingen, men varför går då Arbetsförmedlingen ut med ett pressmeddelande där de säger att de riskerar neddragningar? De säger att de tvingas säga upp personal på grund av Johan Pehrsons budget. Hur kan det sägas att anslagen ökar när det i pressmeddelandet står att Arbetsförmedlingen får minskade anslag med 250 miljoner kronor och att detta kommer att leda till att de behöver göra besparingar och säga upp personal? En konsekvens av uppsägningar av personal kommer att vara mindre stöd till arbetslösa och mindre stöd till företag som behöver rekrytera.

Johan Pehrson nämnde inte ens de regionala skillnaderna. Vi har en ökad arbetslöshet i södra Sverige och arbetskraftsbehov i norra Sverige. Arbetsförmedlingen behöver resurser för att kunna hjälpa människor i södra Sverige att få ett jobb och för att kunna hjälpa företag som skriker efter arbetskraft i norra Sverige.

Det behövs en nationell samling. Det behövs en arbetsmarknadsminister som kan inse allvaret och seriositeten i den diskussion vi har i dag. Vi står inte här bara för att skälla på arbetsmarknadsministern.

Tidningen Byggnadsarbetaren visar grafik över antal ökade konkurser i Sverige jämfört med Norge och Danmark - jag visar upp den här. Det har ökat rejält. Är det Stockholms stads politiska lednings fel att vi har en större ökning av konkurser i Sverige än i Norge och Danmark? Byggnadsarbetaren skriver att 941 personer blev uppsagda 2022, och för 2023 ligger den siffran på 4 608. TT skriver: "'Katastrofnivå' när det gäller konkurser".

De förväntar sig att arbetsmarknadsministern och den sittande regeringen med Sverigedemokraterna tar sitt ansvar och hjälper byggsektorn, hjälper träindustriarbetare i Sverige att kunna få ett arbete och ser till att det också finns tillräckliga resurser i den aktiva arbetsmarknadspolitiken så att människor får möjlighet att ställa om. Mer resurser till arbetsmarknadsutbildningar än till nystartsjobben, som göder kriminaliteten, vilket vi har pratat om tidigare.

Vad är ditt svar, Johan Pehrson, till alla de byggnadsarbetare som är hemma nu och tittar på den här debatten? Ta ditt ansvar!

Herr talman! Serkan Köse började sin interpellation med att räkna upp konkurserna inom omsorg och sjukvård. Det handlar om företag som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet vill lägga ned. Man stryper hela denna sektor i stort sett, inte allt, men man går rätt hårt åt den i regionen, med förfärliga effekter för företagare, människor som jobbar där och människor som har behov av vård och omsorg, inte sällan speciell vård och omsorg. Där går man fram som en bulldozer. Detta borde man ta ansvar för. Det vore klädsamt.

Det är korrekt att det skiljer sig mellan socialdemokratisk, socialistisk och liberal arbetsmarknadspolitik. För Liberalerna är utbildning helt avgörande för att människor ska komma i arbete och möta de behov som finns hos företag. Där finns en skillnad, och den tycker jag att vi kan prata öppet om.

Socialdemokraterna ser Arbetsförmedlingen som det avgörande verktyget, medan Liberalerna ser den som ett centralt verktyg som har ett viktigt uppdrag att bidra i det som ska vara en jobbmaskin och i det som ser till att vi i Sverige internationellt sett har ett mycket högt arbetskraftsdeltagande, kanske ett av de högsta i världen. Detta är Liberalerna mycket stolta över.

Om vi ska komma till rätta med den arbetslöshet som finns och inte minst för dem som varit arbetslösa under en längre tid måste man fokusera på språket, på integrationen och på den reguljära, grundläggande utbildningen. Om nivån är för låg måste den höjas, och detta är individens eget ansvar. Man ska få stöd och hjälp, men man måste göra jobbet själv.

Jag träffar en massa företagare och medarbetare som har det enormt tufft. Det är människor som har hållit på med sina livsverk som företagare och som nu kanske går i konkurs och måste meddela detta med stor smärta till medarbetarna. Jag ser detta, men det finns bara ett sätt att komma till rätta med det, och det är inte att, som Socialdemokraterna vill, kraftigt höja skatterna för vissa företag och tro att det inte kommer att rullas över på kunderna, som är hårt skuldpressade.

Ni socialdemokrater vill införa bankskatter, men förstår ni inte att detta kommer att leda till att småföretag får ännu svårare att överleva? De sitter kanske med kniven på strupen, men ni säger: "Vi höjer skatterna." Det är faktiskt en förvånande logik.

Vi har ett fantastiskt system med en arbetsförmedling som ska hjälpa människor in på arbetsmarknaden med subventionerade anställningar. Jag förstår smärtan hos alla människor som drabbas, för jag möter också människor som har en klump i magen. Till dem vill jag säga att vi har ett fantastiskt omställningsstöd i Sverige som ges av omställningsorganisationerna och som drivs inte minst av parterna. Det är en fantastisk verksamhet. Vi har ett utbildningssystem som genom möjligheten till omställningsstudiestöd gör att man kan ställa om mitt i livet för att skaffa sig en ny kompetens och få ett nytt arbete.

Slutligen, herr talman, finns det inget annat sätt att få igång byggindustrin än att få ned inflationen och räntorna, för byggbehov finns. Regeringen är på god väg. Vi ärvde en väldigt hög inflation, men nu är den på väg ned.

Herr talman! Först är Serkan Köse upprörd över att företag går med förlust, men om man går med förlust under alltför lång tid blir det konkurs. Just nu, här i denna kammare, finns det väl ändå någon som har gått en kurs i hur företagsamhet fungerar och hur viktig den är för att bygga Sverige, skapa ett starkare Sverige och skapa frihet och egenmakt för individer.

Hör och häpna! Marknadsekonomin är inte perfekt. Vi har ganska omfattande regleringar och ett ganska omfattande skattetryck för att kompensera för marknadens tillkortakommanden. Vi har social trygghetslagstiftning, a-kassor, omställningsstöd, arbetsförmedling, utbildningsinsatser och kommuner som garanterar försörjningsstöd. Det har vi också höjt nivån på för dem som är mest utsatta i en svår tid.

Det är ett problem att företagen går med förlust. Men sedan är det ett problem när företagen gör vinst. Vi har redan en bankskatt. Vad är det som Socialdemokraterna inte förstår? Detta otroligt lättvindiga krig. När räntorna går ned kommer vinsterna att minska. Regeringen har vidtagit åtgärder för att sätta press på bankerna, för att se till att det blir lättare för oss konsumenter att byta bank och att vi får både högre och lägre räntor.

Men läget med räntorna bygger på att inflationen är för hög. Det fick jag och vi i handen när Socialdemokraternas regeringsinnehav slutade. Det ska sägas att det inte var ert fel. Det var mycket annat som spelade in, till exempel kriget i Ukraina, som vi också har att hantera. Vi måste prioritera stenhårt för en bättre och sundare framtid för Sverige.

Man är orolig för vinster men förstår inte att företag också går med förlust. Jag ser restaurangägarna plågas av att människor inte har råd att gå ut och äta.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.