Sofie Eriksson

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tackar finansministern för svaret.

Det ska vara ordning och reda när det gäller vilka som bor i Sverige. Vi måste ha koll på var folk bor när vi ska planera våra samhällen. Det handlar också om säkerhet för vårt välfärdssystem.

Man ska i sammanhanget komma ihåg att Sverige har ett av de bästa och starkaste folkbokföringssystemen i världen, men även vi har som sagt problem. Det förekommer att människor skriver sig på fel ställe för att komma åt utbetalningar de inte har rätt till, och kriminella kommer undan och begår brott genom att använda felaktig folkbokföring.

Vi är överens om denna problembeskrivning. Därför genomförde den socialdemokratiskt ledda regeringen en kursändring för att stärka kontrollen och förbättra kvaliteten i folkbokföringen. En lång rad åtgärder kom på plats. Bland annat fick Skatteverket ökat anslag och fler verktyg för att kunna upptäcka, utreda och åtgärda fel i folkbokföringen. Man fick möjlighet att avregistrera falska identiteter, göra hembesök och kontrollera personers bosättning. Systemet med samordningsnummer har kraftigt förstärkts, och flera hundra tusen felaktiga sådana har tagits bort. Folkbokföringsbrottet, som alliansregeringen avskaffade, har vi återinfört.

Dessa åtgärder möttes av ganska svala reaktioner från högern. Man sa nästan att om det inte genomfördes en folkräkning skulle samhället kollapsa. En folkräkning är enkelt beskrivet en ögonblicksbild. Tidigare har man skickat hem blanketter som hushållen fått fylla i, men under 90-talet rörde man sig bort från den metoden och fokuserade på att i stället ha bättre löpande folkbokföringsregister. En ögonblicksbild riskerar nämligen att bli irrelevant dagen efter att den har publicerats. En registerbaserad folkräkning gjordes också så sent som 2021.

Ändå hör vi dessa brösttoner från högern: Om det inte görs en storskalig, nationell folkräkning kommer samhället förmodligen att implodera.

Därför var det intressant att lyssna till regeringens och SD:s pressträff om folkräkningen. Vad skulle de komma med? Det var prat om paradigmskifte - ett ord det har börjat gå lite inflation i. Demografiprofessor Gunnar Andersson sa så här efter regeringens pressträff: "Det är ingen folkräkning även om man kallar det för det. Möjligen kan man säga att det är en uppsträckning av systemet med folkbokföringen och ett försök hitta personer som inte ingår i den folkbokförda befolkningen genom stickprovskontroller."

Hembesök kan Skatteverket redan göra. Finansministern var ju själv med på ett sådant. Att man vill göra fler sådana har vi absolut inga problem med. Men vi har problem med att man i en valrörelse lovar en massa saker och sedan fifflar lite med begreppen och låtsas att man levererar.

Så vad är det man pratar om? Jo, det är att fortsätta med den socialdemokratiska regeringens politik för att stärka kontrollen och förbättra kvaliteten i folkbokföringsregistren. Det är bra. Men frågan är hur regeringen definierar begreppet folkräkning.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr ålderspresident! Statsrådet säger att det är ett dåligt och osolidariskt beteende som dumparkommunerna ägnar sig åt. Jag håller verkligen med om det uttalandet, men den inneboende konflikt som statsrådet tar upp är inte gudagiven. Det går att göra något åt problemen. Kommuner med bostadsbrist kan göra något åt den, och kommuner som ägnar sig åt social dumpning kan tvingas sluta. Men vi har en högerregering som inte vill göra något åt detta utan som har lagt ned den utredning som hade kunnat ge viktiga svar på hur man skulle kunna gå vidare.

Statsrådet verkar tro att problemen kommer att lösa sig själva därför att vi har färre asylsökande, men vi vet ju att det inte är den enda gruppen. Antalet utsatta människor ser inte direkt ut att minska, snarare tvärtom i detta svåra ekonomiska läge. Bostadsbyggandet går ned, och investeringsstödet har skrotats. Det finns alltså snarare stora risker för att problemet kommer att eskalera.

Jag ska ge statsrådet en ny chans att svara på min fråga. Rika kommuner runt våra storstäder dumpar sina socialt utsatta människor hos oss i Ludvika kommun, i Blötberget och i Fredriksberg. Håller Erik Slottner med vår statsminister om att dessa kommuner kan kallas för pionjärer mot bidragsberoende, när det de egentligen håller på med är att exportera sina problem? Håller Erik Slottner med om statsministerns uttalande? Vad säger han till människorna i Blötberget och i Fredriksberg när det gäller hur problemen ska lösas?

Herr ålderspresident! I dag debatterar vi frågan om social dumpning. Jag har i alla fall inte deltagit i en sådan debatt tidigare, även om statsrådet har gjort det ett antal gånger.

Frågan är viktig. För vad är det vi egentligen pratar om? Jo, först är det en politiskt skapad bostadsbrist i rikare kommuner runt våra storstäder. Så stiger priserna, och så får man rikare och finare invånare. Så städar man undan problem. Men inte riktigt alla, för det finns alltid grupper som har behov.

Nu ser vi att vissa kommuner verkar ha satt i system att - ibland med hot, påtryckningar eller tips - se till att de mest utsatta invånarna flyttar till andra kommuner. Väl där väntar ofta helt undermåliga boenden och en ny kommun som tvingas ta över det ekonomiska ansvaret. En av dessa drabbade kommuner är min hemkommun Ludvika. Det gäller till exempel orterna Blötberget och Fredriksberg. Det är fantastiska byar att bo i; det är inget straff att komma dit. Men där finns fastigheter som människor inte ska bo i. Det hänger kablar utanpå väggarna. Det är kallt på vintern. Fönster är trasiga. Det svämmar över i källaren. Elen fungerar inte alltid. Här har vi människor, ibland små barn. Det har förekommit att nyfödda bott i de här undermåliga bostäderna.

Enligt en undersökning från länsstyrelserna är det oseriösa privata hyresvärdar som bidrar till den här sociala dumpningen. Man köper upp fastigheter med låg standard och tar sedan aktivt kontakt med kommuners socialtjänst för att hitta hyresgäster som inte ställer krav och som också tror att man kan få hyran betald hur länge som helst till vilket pris som helst.

De som tjänar på detta är förstås de oseriösa hyresvärdarna. Men det är också så att ursprungskommunerna, dumparkommunerna, tjänar på detta, för de slipper ju sina mest utsatta invånare. Kostnader för försörjningsstöd försvinner från dem men går över till Ludvika kommun i stället.

Förlorarna är de människor som tvingas flytta mot sin vilja till helt ovärdiga bostäder. Men även lokalsamhället drabbas. Några få fallfärdiga, ovärdiga fastigheter med hög koncentration av utsatta människor påverkar små orter som Blötberget och Fredriksberg väldigt mycket. Bruksortskommunerna, som det ofta handlar om, har det redan tuffare med ekonomin och med arbetslöshet. Varför ska det bli ännu tuffare?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har nu en statsminister som har kallat dessa dumparkommuner för pionjärer mot bidragsberoende. Ulf Kristersson har i en intervju tidigare kallat dem som skickar ut sina mest utsatta medborgare till Ludvika kommun för pionjärer mot bidragsberoende. Men bidragsberoendet byter ju bara kommun.

Min fråga är om statsrådet håller med om Ulf Kristerssons uttalande. Är de rika storstadskommunerna pionjärer mot bidragsberoende när de dumpar sina socialt utsatta medborgare på oss?

(Applåder)

Herr talman! Korrekt folkbokföring är viktig för att samhället ska fungera. Uppgifterna i folkbokföringen ligger till grund för många av våra rättigheter och skyldigheter i Sverige.

Enligt Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi håller svensk folkbokföring hög kvalitet sett i internationell jämförelse, och det är ju positivt att ha bra folkbokföring jämfört med andra länder. Men det har på många sätt blivit tydligt att det också finns problem kopplade till folkbokföringen. Fusk och fel används för att utnyttja system, dölja kriminell verksamhet eller smita undan på andra sätt. Därför har en lång rad åtgärder genomförts.

Den tidigare regeringen genomförde en kursändring när det gäller att stärka kontrollen och kvaliteten i folkbokföringsverksamheten. Skatteverket har fått mer pengar och fler möjligheter att göra hembesök, folkbokföringsbrottet har återinförts och sekretesshinder har brutits för att få bättre informationsutbyte mellan myndigheter. Skatteverket ska få uppgifter från andra myndigheter vid misstanke om fel i folkbokföringen, och en mängd samordningsnummer har avskrivits.

Den tidigare S-regeringen införde också en lag om personlig inställelse och användning av biometriska metoder för att stärka kontrollen av en persons identitet vid inflyttning till Sverige samt två lagar om samordningsnummer. Det är många långa och krångliga begrepp, men det handlar helt enkelt om ändringar som förstärker och förbättrar folkbokföringen.

I dag behandlar vi ännu ett steg i ledet att förbättra kvaliteten och kontrollen, nämligen skatteutskottets betänkande 8 Bättre möjligheter för Skatteverket att göra dataanalyser och urval i folkbokföringsverksamheten.

Syftet med det här är att minska mängden fel och fusk i folkbokföringen genom en analys- och urvalsdatabas där myndigheten kan använda uppgifter för att skikta ärenden. Kort sagt ska man kunna lägga mest krut där det bäst behövs. På så sätt kan man förebygga, förhindra och upptäcka felaktigheter bättre än man kan i dag.

Fusk och fel i folkbokföringen är allvarligt, för det leder till spridning av problem i samhället i en bredare bemärkelse. Så blir det eftersom folkbokföringsregistret ju ligger till grund för samhällsplanering och för olika utredningar och beslut hos det allmänna.

Genom att fuska med sin folkbokföringsadress kan man begå bedrägerier och komma över utbetalningar från välfärden som man inte är berättigad till. Det är ett oacceptabelt beteende som urholkar tilliten i samhället och stödet för våra gemensamma system.

Andra exempel har handlat om barn som varit felaktigt folkbokförda, vilket medför allvarliga brister i kontakten med socialtjänst och skola. Det finns fall där barn som uteblivit från skolan inte kan hittas, eftersom de är folkbokförda på fel adress. Det leder till stor osäkerhet och risker för dessa barn ur ett barnperspektiv men såklart också till problem och kostnader för kommunerna som ska göra utredningarna.

Enligt ett pilotprojekt som Skatteverket hade med åtta kommuner i Sverige som har stora problem med de här frågorna har det också förekommit att friskolor givit sken av att barn som flyttat från landet fortfarande studerar vid skolan. På så vis får skolan behålla elevpengen. Det kan man alltså göra genom att barnet felaktigt fortsätter vara folkbokfört i Sverige.

Det finns många anledningar till att vi har genomfört den här kursändringen och att vi behöver fler åtgärder. Med hjälp av ökad kvalitet och ordning i folkbokföringen kan fusk upptäckas och åtgärdas.

Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservation 3. Det finns fler åtgärder som behöver göras för att stärka folkbokföringen, och i den motion som reservationen avser nämns ett antal.

Ett förslag som vi tycker att man borde titta mer på är ett offentligt ägarregister över bostadsrätter.

Ett annat handlar om förtydliganden om att Skatteverket ska kunna anmäla misstanke om fel vid utbetalningar från välfärdssystem även när felet inte gäller den som är felaktigt folkbokförd men där felaktigheten möjliggör för en annan att få utbetalningar. Ett exempel på det är så kallade skenseparationer, där ett par fortsätter leva ihop men på papperet har separerat och därmed får rätt till olika typer av utbetalningar.

Jag skulle också vilja ta en liten stund och reflektera över det som pågår.

Vi har haft en valrörelse där partier som nu ingår i regeringsunderlaget har stått på barrikaderna och krävt en storskalig nationell folkräkning. Det har låtit som att det här blir århundradets projekt. Man har beskrivit det som det enda sättet att göra det här, och de som varit lite frågande till vad det ska kosta och vad nyttan egentligen är med en ögonblicksbild har man beskrivit som helt blinda inför problemen.

Nu när man sitter vid makten ändrar man innebörden av begreppet folkräkning. Man påstår att det inte handlar om en ögonblicksbild längre utan säger att det man har lovat är att stärka kvaliteten. Det är inte sant. Man har utlovat en folkräkning, som det finns en etablerad definition av. Nu gör man avsteg från det löftet, och det ska väljarna veta. Det finns alltså en ny punkt på löftessvikarlistan, och den punkten heter folkräkning.

Sammanfattningsvis: Många folkbokföringsfel är ganska harmlösa; det ska man också komma ihåg. Folk glömmer eller har för lite information. Ibland kan det låta i debatten som om allt står i lågor. Riktigt så är det väl inte. Men de problem som finns och har funnits är i vissa fall så allvarliga att de kan få stora spridningseffekter.

Vi måste ha en folkbokföring som fungerar, håller hög kvalitet och är tillförlitlig. Vi slår vakt om den genom att förstärka den.

(Applåder)

Herr talman! Jag noterar att ledamoten byter ämne och pratar om samordningsnummer, där vi redan har antagit två nya lagar på området - framlagda på riksdagens bord av den tidigare regeringen.

Det är tydligt att man har bytt åsikt i frågan. Man gick ut till väljarna och sa att det skulle genomföras en storskalig nationell folkräkning. Man skulle ut och knacka dörr och ta reda på varenda en i landet, och man ville inte berätta vad det skulle kosta - men man lovade detta till väljarna.

Frågan är nu vad väljarna tycker om positionsförflyttningen. Vad tycker Sverigedemokraterna, som fortsätter att driva på i frågan? Det verkar ha blivit en sport att säga saker före valet - lova 10 kronor lägre dieselpris och högkostnadsskydd till vintern - och sedan vifta bort dem lite som man själv vill när man väl har kommit till makten.

Man ska ha klart för sig att det var fråga om en storskalig nationell folkräkning. Det finns en definition på vad det är, nämligen en ögonblicksbild, ett tvärsnitt, av hur befolkningen ser ut. Den senaste registerbaserade folkräkningen genomfördes 2021. Ändå har man sagt att det är fråga om något stort, ett enormt projekt med ett slutdatum för leverans. Men här och nu får vi höra att man inte kommer att göra det. I stället kommer man att fortsätta med den socialdemokratiska politiken att stärka kvaliteten i registren - och det är positivt. Men vi ska vara ärliga med vad som sker i detta nu.

Herr talman! Ett stort tack till Boriana Åberg för ett engagerande anförande. Jag tycker att Boriana Åberg på ett mycket förtjänstfullt sätt beskriver de problem som finns, och jag vill verkligen tacka för det.

Jag vill vidare gå in på frågan om folkräkning. Det är intressant att höra den förflyttning som sker i det här rummet just precis nu. Under valrörelsen och den tidigare mandatperioden krävde Moderaterna och andra partier i bröstklang en storskalig nationell folkräkning. I interpellationer, motioner, i allmänna delningsbilder i sociala medier och i vallöften har man krävt detta. Man har också många gånger underkänt den politik som mitt parti har genomfört, det vill säga en kursändring på området som har varit mycket befogad - och det här betänkandet är en fortsättning på detta.

Jag noterar nu att man inte längre pratar om en storskalig nationell folkräkning där man ska räkna varenda illbatting och varenda tandborste i landet. Nu är det en process. Det finns inget slutdatum. Kvaliteten i registren ska stärkas.

Men vi gör redan detta, och det har precis har påbörjats. Vad säger man till alla väljare som har röstat på dessa partier, bland annat för att man tycker att varenda tandborste i landet ska räknas? Vad är anledningen till att man nu har bytt fot?

Herr talman! Tack, David Lång, för ditt svar!

Det var absolut viktigt med a-kassan, men det hade inte gått om det inte hade stått ett relativt stort socialdemokratiskt arbetarparti där och tryckt på i samma fråga.

Man ska ha klart för sig att ingenting passerar denna kammare utan att Sverigedemokraterna har givit sitt godkännande, allra minst budgeten. Sverigedemokraterna hade chansen i höstas. Varför gjorde man ingenting? Man har ju lovat gång på gång att man ska åtgärda problemen. Man har haft chansen. Det finns resurser inne på kanslierna, i det inre kabinettet eller vad det heter. Det har varit många löften, men vart tog de vägen?

Den fråga jag ställde var: Vad gör man nu? Vad kommer man att återkomma till riksdagen med i de frågor där man har haft en hög svansföring, i det här fallet den fråga som vi debatterar i dag, nämligen skatt för pensionärer födda 1957? Eller är det så att man säger en sak före valet och lovar folk en massa saker så att de ska rösta på en, och sedan blir det som det blir när valet har genomförts - att verkligheten kommer och slår en i ansiktet? Inte vet jag. Men David Lång kan få svara på vad Sverigedemokraterna nu gör.

Senast i går var det en artikel i någon kvällstidning där det stod att Sverigedemokraterna påminner regeringen om att den sitter på nåder av Sverigedemokraterna.

Så vad gör ni i denna fråga?

Herr talman! Tack, David Lång, för ditt anförande! Jag funderar över det där med att lova saker lite vitt och brett och sedan få dem genomförda. Det är inget fel med att vilja förändra samhället eller att ha ambitioner. Det är ju därför vi håller på - det är snarare något positivt.

Vi har dock genomgått en valrörelse som har präglats av något annat, nämligen vidlyftiga löften som avsändarna visste att de inte kunde genomföra: 10 kronor vid pump, folkräkning, högkostnadsskydd för elräkningar och ultimativa krav om 20 miljarder till rättsväsendet. Listan är lång. Vad blev det av allt? Man kan fundera på vad ett löfte från Sverigedemokraterna är värt.

Sverigedemokraterna är ett parti som ofta har hög svansföring. Det kan man ha, men de har det oftast när de inte behöver ta ansvar för något. Efter regeringsskiftet har Sverigedemokraterna ansvar för allt som passerar denna kammare.

Jag funderar över något. En fråga som vi har hanterat i dag är skatten för pensionärer födda 1957. Sverigedemokraterna har i olika sammanhang påpekat att man förutsätter att regeringen ska åtgärda detta, och man har lovat olika åtgärder. Vad händer? Vi är redo att föra konstruktiva samtal, men vad sker från regeringen och Sverigedemokraterna?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Inkomstskatt

Herr talman! Det är väl inte jätteförvånande att Ilona Szatmári Waldau tycker att vi nog borde kunna komma överens om just Vänsterpartiets förslag. Men nu är det, precis som vi har varit inne på, inte fråga om övergångsregler. Det är väl egentligen det som diskuteras mest i debatten. Jag tror att vi kan stå här och prata längre än i det här replikskiftet, men grundfrågan är fortsatt: Vill regeringen göra någonting? Vill Sverigedemokraterna göra någonting? Det är hos dem som makten ligger.

Vi har sagt att vi är beredda att snacka och att vi är beredda att göra det här. Men jag tror att det är bra för pensionssystemet att vi har breda överenskommelser när det gäller de här frågorna. Frågan ligger kvar: Vad vill de partierna göra?

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Inkomstskatt

Herr talman! Jag tackar Ilona Szatmári Waldau för frågorna.

Precis som jag nämnde i mitt huvudanförande har många inte varit tillräckligt informerade om ändringarna, som har varit kända sedan 2017. Det är ett problem.

Vi socialdemokrater står dock bakom den överenskommelse som gjordes i Pensionsgruppen eftersom vi tror att det behövs breda överenskommelser om vårt pensionssystem för att trygga framtidens pensioner.

Vänsterpartiet föreslår inga övergångsregler utan vill sätta Pensionsgruppens överenskommelse ur spel. Man kan absolut ha en diskussion om det, och den har förts. Men jag tror att det är viktigt att vara med på vad det är vi behandlar i detta betänkande, och det handlar inte om några övergångsregler.

Jag upprepar att frågan måste ställas till regeringen. Vi måste vända blicken dit, för det är regeringen som sitter på verktygen och som kan och måste analysera situationen och komma med förslag. Och vi socialdemokrater har ju meddelat att vi kommer att agera konstruktivt om, och i så fall när, det sker.

Herr talman! Jag vill börja med att uttrycka mitt varma deltagande till alla som kände Barbro Westerholm. Jag var själv inte en av dem, och vi träffades aldrig. Men jag och många med mig hyser den största respekt för Westerholms enorma gärning i denna kammare för demokrati, frihet och mänskliga rättigheter.

Herr talman! Jag går vidare till debatten. Vi befinner oss just nu i ett mycket ansträngt ekonomiskt läge. Många har svårt att få ekonomin att gå ihop. Välling och blöjor finns bland de varor som ökat mest i pris. Var tredje person, ofta en kvinna, som arbetar i butik har en faktisk inkomst som ligger under fattigdomsgränsen. Deltider, hyvling, låg lön och timanställningar gör att arbetarkvinnor nu är i en särskilt utsatt situation.

I detta läge lägger regeringen 13 miljarder kronor på att sänka skatten för höginkomsttagare. Sedan säger man åt folk att leta låga priser på mat - som om det vore en sensationell nyhet. Från att ha viftat med den där falukorven till att säga bit ihop är steget långt, men detta steg har partier i vår regering tagit.

Herr talman! I dag debatterar vi skatteutskottets betänkande om inkomstskatt. Förslagen som behandlas är riksdagsledamöternas och inkom under allmänna motionstiden.

Grunden för den socialdemokratiska skattepolitiken är att finansiera landets välfärd och skapa en mer rättvis fördelning av samhällets välstånd. "Skatterna och avgifterna har varit de instrument med vilkas hjälp vi kunnat förvandla vårt land från ett privilegiesamhälle till en välfärdsstat byggd på solidaritetens och gemenskapens principer." Så står det att läsa i en socialdemokratisk riksdagsmotion av Olof Palme, Lena Hjelm-Wallén, Ingvar Carlsson med flera från 1978.

Herr talman! Det finns personer som frågar sig, och jag ber om ursäkt för språket, vad fan man får för pengarna. Svaret är väldigt enkelt. Man får ett värdigare och mer rättvist samhälle. Man får också ett friare samhälle, för i de länder där välfärden är begränsad och klassklyftorna enorma blir inte heller den med hög inkomst fri. Fattigdomen eskalerar och tvingar in de förvisso flådiga villorna bakom stängsel och väktare. Jag vet inte hur kul det är.

Skatt är välfärd. Skatt är undersköterskan på boendet, frukosten på förskolan och barnmorskan som förlöser våra barn. Skatt är höftledsoperationer, nationella prov och skolskjuts. Vi får tillbaka många gånger mer än det vi betalar in. Alla medborgare mår bra av att bo i ett samhälle där också folk med låga inkomster har självklar tillgång till vård, skola och omsorg. Det blir ett tryggare samhälle då.

När vi bevittnar dålig arbetsmiljö inom vården eller skolan måste vi koppla ihop det med skatt. Skattesänkningar leder till nedskärningar. Jag kan förstå att det finns personer som undrar varför man ska betala mer skatt på inkomst av lön än på avkastning av kapital. Varför ska kassörskan på Willys betala en större andel av sin lön i skatt än vad Willys ägare gör? Det går faktiskt inte ihop. Det finns många fler liknande exempel. Vi skulle därför behöva genomföra en skattereform för att komma åt detta och göra systemet mer begripligt, enhetligt och rättvist.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Inkomstskatt

Angående frågan om skatt för pensionärer som är födda 1957 är det uppenbart att många inte varit tillräckligt informerade om ändringarna som presenterades 2017. Det är ett problem oavsett var man står i sak.

Frågan måste nu ställas till regeringen eftersom det är den som sitter på verktygen. Det är regeringen som kan och måste analysera situationen och komma med förslag. Vi socialdemokrater har meddelat att vi kommer att agera konstruktivt om och när det sker.

Så till frågan om skiktgränsen för statlig inkomstskatt. Åt den som har ska vara givet, verkar vara högerpartiernas melodi - till exempel fick en enda person över 700 000 kronor i elstöd. Man kan fundera på om regeringens prioritering är rimlig. Det tycker inte vi. Vi menar att de 13 miljarderna i skattesänkning hade behövts till barnfamiljer och välfärd. Men vårt budgetförslag vann som bekant inte, och vi värnar den sammanhållna budgetprocessen.

Jag yrkar bifall till reservation 13 om avdrag för fackföreningsavgiften. Staten ska inte aktivt ge fördelar till den ena parten på arbetsmarknaden som den andra inte får. Men så är det tyvärr i dag. Företag får dra av sina serviceavgifter för deltagande i arbetsgivarorganisationer och för konfliktfonder som de bygger upp. Medlemmar i facket får dock inte dra av för sina medlemsavgifter.

Med förvånande rapphet har borgerliga majoriteter avskaffat denna avdragsrätt, till nackdel för löntagarna, så snart de har haft chansen, först 2007 och sedan 2019. Man kan fråga sig varför. Är man inte nöjd med den svenska modellen? Varför vill man gynna den ena parten framför den andra? Jag låter det vara osagt, men vi från Socialdemokraterna är tydliga med var vi står: Avdragsrätten för fackföreningsavgiften måste återinföras.

Vi vill även att skillnaden i beskattning mellan sjuk- och aktivitetsersättning och arbetsinkomst tas bort i samtliga inkomstintervall. Därför yrkar jag också bifall till reservation nummer 1.

(Applåder)

Herr talman! Självklart ska det löna sig att utbilda sig, och självklart ska det löna sig att jobba. Men det är ju också så att läkare har en ganska markant högre lön är exempelvis undersköterskor.

Man återkommer alltid till detta. De som har höga löner måste få mer och mer pengar för att det ska löna sig för just dem att fortsätta jobba. För låginkomsttagare ska man däremot strama åt så mycket som det bara går.

Frågan kvarstår: Blir det mer eller mindre pengar till löneökningar för dem som jobbar i vården om man skär ned på välfärden? 13 miljarder kronor är ganska mycket pengar - det är 13 000 miljoner. Dessa pengar hade ju kunnat gå till exempelvis högre löner eller fler kollegor. De hade också kunnat gå till att stötta barnfamiljerna i detta svåra läge.

Det är ju väldigt tydligt att vi har en regering som totalt struntar i jämlikheten och rättvisan i det här landet. Man har nyss fått fram det elstöd som kom flera månader för sent och som inte blev ett högkostnadsskydd. En enda person får 700 000 kronor - vem det är får vi inte veta, för det har man höljt i dunkel. Detta motsvarar sex års matbudget för en familj med två barn.

Du pratar om sjuksköterskor och läkare, Crister Carlsson, och det är absolut behjärtansvärt. Men vi som sitter här får ju också denna skattesänkning. Folk i regeringen, som tjänar det dubbla, får också denna skattesänkning. Börs-vd:ar, som tjänar det tredubbla, fyrdubbla eller femdubbla, får också denna skattesänkning. Varför ska de ha mer pengar? Varför ska vi ha mer pengar? Vi behöver inte den där tusenlappen, men det finns andra som verkligen skulle behöva den. Hade inte 1 000 kronor mer till varje barnfamilj gjort ganska stor skillnad?

Hur kan man komma fram till att detta är en rimlig ordning och att det dessutom skulle vara åtstramande? Det har jag svårt att förstå.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Crister Carlsson för ett spännande inlägg. Han lade skickligt upp bollen till mig för att smasha på.

Vi har ju en finansminister som påstår att regeringens plan med finanspolitiken är att bekämpa inflationen. Man påstår också att man har en åtstramande budget, men i samma andetag pratar man om en skattesänkning för 13 miljarder kronor till Sveriges höginkomsttagare. Generellt är det ju så att de största reformerna som regeringen lägger fram handlar om sådant som kan elda på inflationen, med mer pengar till höginkomsttagare och till fossilindustrin.

Man kan ju också fundera på fördelningspolitiken. Crister Carlsson pratade om att det ska löna sig att jobba. Det verkar alltid vara så att det är just höginkomsttagare som behöver mer pengar för att det ska löna sig för just dem att jobba, medan låginkomsttagare snarare ska ha mindre pengar. Man kan fråga sig varför.

Crister Carlsson har ju haft ett engagemang i Region Dalarna. Detta är en region som nu ser ut att gå med ett underskott på 750 miljoner kronor. Det ser ut på ett liknande sätt i hela Regionsverige. Dessa 13 miljarder hade behövts i välfärden eller till våra barnfamiljer.

Man kan också fråga sig om det verkligen är så att ambitionen för politiken ska vara att sjuksköterskor ska ta en massa extrapass. Är det inte bättre att det finns mer pengar till fler kollegor? Jag är helt övertygad om att det finns många sjuksköterskor där ute som gärna har en extra kollega.

Min fråga till dig, Crister Carlsson, är: Hur ser du på denna prioritering? Är det verkligen rimligt?

Herr talman! Jag tackar finansministern för svaret.

Jag kan svara ganska snabbt på detta med värnskatten. Jag satt inte i kammaren då, och jag var riktigt förbannad över det. Det var inte direkt Sveriges socialdemokratiska arbetareparti som lade fram detta krav, utan det var andra partier som tyckte att det var en viktig prioritering.

Det ska löna sig att gå till jobbet, säger Moderaterna. Min mamma har jobbat 45 år som undersköterska. Vad har hon fått för det? Ganska dålig lön, sjukskrivning, låg pension och utslitna leder och axlar. Att det ska löna sig för dem som kämpar och sliter, så ser det inte riktigt ut. Hon blir inte precis belönad när man sänker skatten för dem som tjänar absolut mest.

Herr talman! I tider av kris blir det som allra viktigast att prioritera. Var ska man lägga pengarna? Vem ska bära bördorna, och vem ska ta ansvar?

I dag har vi debatterat skiktgränsen för statlig inkomstskatt. Samtidigt som det pratas om varsel i välfärden, där det redan råder underbemanning, lägger regeringen 13 miljarder kronor på höjd skiktgräns. Man kunde ha gjort på ett annat sätt, men nu går dessa pengar till dem som tjänar över 50 000 kronor i månaden.

Man kan bortförklara detta på en massa olika vis, men faktum kvarstår: Vi kan räkna med nedskärningar på barnmorskornas, undersköterskornas och barnskötarnas arbetsplatser. Hur länge ska välfärdens personal orka arbeta under dessa villkor?

Men vi vet ju; Moderaterna är ett parti för de redan besuttna, dem som har sitt på det torra. Man värnar skattesänkningar för dem med högre inkomster framför att välfärden får tillräckliga resurser. Detta drabbar verkliga människor.

Tack för ordet, och tack för debatten!

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack, finansministern, för svaret!

Finansministern pratar om rimlighet när man ska sänka skatten för folk som sitter här och tjänar över 70 000 kronor i månaden, för medlemmar av den svenska regeringen, som väl tjänar det dubbla, eller för börs-vd:ar, som tjänar det tredubbla. Är det rimlighet?

Jag vet att man inte får svära i den här talarstolen, så jag ska inte göra det. Men jag ska berätta om min mamma Monica. Hon har arbetat hela sitt yrkesliv som undersköterska. Sina 45 år i svensk äldreomsorg beskriver hon så här: "Det är som att respekt har gått förlorad, som att vi är mindre värda som människor. Man kan alltid suga ur lite mer, låta oss springa lite fortare och spara lite mer pengar."

Jag vet att denna debatt handlar om skiktgränsen för statlig inkomstskatt, och jag vet att dessa 13 miljarder kronor inte löser alla problem i välfärden. Jag vet det. Men det finns något hånfullt i att inte ens tycka att de behövs där. Vi har ett läge där man pratar om varsel i välfärden, där det redan råder underbemanning. Nu ska man varsla, och det är för att pengarna inte räcker.

Hur kan man då landa i att det är rimligt att lägga alla dessa miljarder på att exempelvis riksdagsledamöter, ministrar och börs-vd:ar ska få de här pengarna? Om man nu bryr sig om barnmorskor och poliser ska man väl lägga pengarna på dem.

Hur kan man landa i att detta är en rimlig ordning?

(Applåder)

Herr talman! Tack för ditt svar, finansministern!

Jag har alltså frågat lite grann om detta med att regeringen har höjt skiktgränsen för statlig inkomstskatt, till en kostnad om nära 13 miljarder kronor. Finansministern beskrev budgeten som något återhållsam, men ändå hade man råd att lägga nära 13 miljarder kronor på att sänka skatten för höginkomsttagare. Samtidigt varnas det för enorma nedskärningar inom skolan, vården och omsorgen.

Man har pratat om att man gör detta för att skydda folk från inflationen. Tydligen är det självklart att de som betalar statlig inkomstskatt, alltså personer med högre inkomster, ska skyddas. Det är så självklart att man beskriver detta som en närmast automatisk åtgärd.

Det är dock inte automatiskt, herr talman. År 2013 föreslog den dåvarande högerregeringen att skiktgränsen skulle höjas ännu mer än den vanliga uppräkningen. År 2016 och 2017 gjorde den då S-ledda regeringen tvärtom och begränsade uppräkningarna. Vad skulle vi förresten med en regering och en finansminister till om allt bara var automatiskt?

Man måste också fråga sig vilka delar som inte är inflationsskyddade. Ja, det är ju välfärden. Det är a-kassan och barnbidraget. Om man nu verkligen bryr sig så mycket om barnmorskor bör man satsa på välfärden. Varför ska man sänka skatten för grupper som tjänar mellan 70 000 och 130 000 kronor i månaden? Hur många av de hårt arbetande poliser som sitter där ute i buskarna känner igen sig i att de skulle tjäna över 50 000 kronor i månaden?

Finansministern nämner i sitt svar att även jobbskatteavdrag och grundavdrag höjs. Man kan ana att hon menar att grupper med lite lägre inkomster också får ett slags skydd i det här läget. Då ska man ha klart för sig att en barnskötare inom barnomsorgen alltså får hela 36 kronor mer i jobbskatteavdrag - medan den som tjänar 70 000 kronor i månaden i stället får 1 000 spänn mer per månad på grund av skiktgränshöjningen, och ytterligare 400-500 spänn med jobbskatteavdrag och grundavdrag.

Jag skulle gärna vilja ha svar på min fråga. Vad har legat bakom regeringens prioritering? Varför lägger man 13 miljarder kronor på höginkomsttagare i stället för att satsa mer på välfärden?

Herr talman! Min fråga går också till Jakob Forssmed. Det är en allmänpolitisk karaktär på frågan.

I fredags sa M, KD, L och SD nej till vårt förslag om att införa en elräkningsakut som ska hjälpa hushåll och företag att betala sina elräkningar. Vi ser inte att det är meningsfullt att gå vidare, sa finansutskottets moderata ordförande till medierna.

Folk får nu elräkningar på långt över 10 000 kronor. Många med redan knappa marginaler drabbas. Högerns vallöften om högkostnadsskydd är brutna. Det elstöd man i stället lägger fram blir många månader försenat. Dessutom är allt höljt i dunkel med sekretess.

Samtidigt går Moderaterna i Malmö och Norrköping fram med ett förslag på en elräkningsakut. Där anser man alltså att det är meningsfullt. Hur kommer det sig att samma partier gör så olika bedömningar på kommunal respektive nationell nivå?

Herr talman! Vi ska väl ha lite koll på vilka människor som befinner sig i Sverige och vilka som finns i våra system? Vår folkbokföring måste helt enkelt fungera. Det handlar inte om kontroll för kontrollens skull utan om att säkra trygghet och tillit till att våra register är korrekta och aktuella.

Vi socialdemokrater har genomfört en kursändring i arbetet med att styra upp folkbokföringen. Detta tog sitt avstamp i återinförandet av folkbokföringsbrottet 2018.

Sedan dess har flera viktiga steg tagits för att skapa ordning och reda i systemet gällande både folkbokföring och samordningsnummer, bland annat genom lagskärpningar som trädde i kraft förra året. Nu kan till exempel samordningsnummer förklaras vilande, vilket medförde att Skatteverket vid årsskiftet kunde rensa bort drygt 600 000 gamla samordningsnummer.

I dag debatterar vi Skatteutskottets betänkande 4 Stärkt system för samordningsnummer, som är ytterligare ett steg, efter flera tidigare tagna, in på denna nya kurs.

Herr talman! Varför är då detta viktigt? En problematik som jag särskilt vill lyfta är den arbetslivskriminalitet som har brett ut sig i vårt land. Inom bland annat bygg, städ, restaurang och välfärdstjänster har vi sett hur människor grovt har utnyttjats och till och med hållits under slavliknande villkor. Många har vittnat om detta - fackförbund, arbetsgivarorganisationer och journalister.

Det är låga löner och farlig arbetsmiljö, vilket drabbar redan utsatta människor. Det förstör också grunden för en sund konkurrens på arbetsmarknaden i stort. De ordentliga företagen konkurreras ju ut. Detsamma sker med alla arbetare som med rätta kräver löner och villkor i enlighet med kollektivavtal. Jag menar: Hur ska man kunna konkurrera med löner på 20 kronor i timmen? Det har hittats exempel på sådana löner inom byggbranschen i Grängesberg, där jag bor. Hur ska man kunna kräva säkra byggställningar, rimliga scheman, arbetsskor och rast när det finns arbetskraft som tvingas arbeta utan allt detta? Nej, svenska löner och villkor ska självklart gälla alla på svensk arbetsmarknad! Vi tar detta på största allvar.

Stärkt system för samordningsnummer

Att bekämpa arbetslivskriminaliteten kräver förstås åtgärder på flera områden. Men folkbokföring och samordningsnummer är en del.

Syftet med samordningsnumren är att de ska fungera som alternativ till personnummer för personer som inte är eller har varit folkbokförda i Sverige. Det behövs till exempel när man ska vara i kontakt med myndigheter. Ett samordningsnummer ger inte i sig rätt till vare sig arbetstillstånd, bidrag eller andra saker, men tyvärr har samordningsnumren över tid blivit en dörröppnare för kriminella och oseriösa krafter i vårt samhälle. Det kan handla om att kriminella startar hemtjänstföretag och byggföretag, och samordningsnumren används som en del i att förvilla eller missbruka system.

Herr talman! Det ärende vi debatterar i dag skärper lagstiftningen rejält och ger myndigheterna fler befogenheter. Vad innebär då detta förslag?

För det första ska systemet med samordningsnummer regleras i en egen lag, och Skatteverket ska ta över ansvaret för identitetskontrollerna.

För det andra ska samordningsnumren kunna tilldelas i tre olika nivåer beroende på vilken identitetskontroll som har utförts före tilldelningen. Det säkraste numret tilldelas den som har styrkt sin identitet vid en identitetskontroll med fysisk inställelse.

För det tredje ska Skatteverket också kunna kontrollera biometriska uppgifter som fingeravtryck eller ansiktsbild i en identitetshandling vid själva identitetskontrollen.

För det fjärde ska samtliga myndigheter underrätta Skatteverket om de misstänker fel i folkbokföringen avseende personer med samordningsnummer.

Dessa förändringar ger samordningsnumren högre status och ökar deras användbarhet i samhället. Grunden är egentligen att samordningsnumren ska vara en tillgång, både för myndigheter och för de människor som behöver dem och får dem. Då måste vi ha ett ordentligt system som gör dessa nummer tillförlitliga.

Herr talman! Alla ska kunna lita på våra system. Ordning och reda är viktigt för att motverka brott men också för att främja tillit, trygghet och utveckling i samhället. Vi ska självklart inte ha slavliknande villkor på vår arbetsmarknad.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Fru talman! Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov! För butiksbiträdet, undersköterskan och läraren, för industriarbetaren, rörmokaren och barnskötaren, för jordbrukaren, tågvärden och sjuksköterskan är det här en viktig princip. Man går upp tidigt, jobbar helg, skift och julafton och lämnar barnen på förskolan. Man gör sitt. Arbetslivet ger och arbetslivet tar, men alla är med och bidrar till det som alla får ta del av. Så kan vi bygga ett samhälle som håller ihop, och så finansierar vi ett av världens bästa välfärdssystem.

Men tyvärr är det inte så att var och en bidrar efter förmåga i dag. "Priset för att slippa svensk skatt: 300.000 kronor" - så löd rubriken till en granskning i Dagens industri häromveckan. Där avslöjas hur banker över lite vin och räkor säljer avancerade skatteupplägg med utländska holdingbolag till välbärgade svenskar. Aggressiv skatteplanering, skatteundandragande - kalla det vad du vill, men sjukt är det. I kletiga linjer slingrar sig mjuka ryggrader längs skatteparadisens stränder. Det är hånfullt och oanständigt hur man håller på.

Fru talman! Skatt är inget straff. Skatt är grunden i ett samhälle där även undersköterskan får cancervård, där dottern med funktionsnedsättning har någonstans att bo och där maken kan skola om sig när han blivit uppsagd, ett samhälle där alla har råd att plugga på universitet, ett samhälle där pappersarbetaren hemma i Grängesberg som åker hemifrån 05.15 varje dag vet att det finns sjukvård och ett trygghetssystem som tar emot honom om han skadas på jobbet och att han inte behöver bli fattig om han skadas eller blir sjuk.

Man kan ju förstå att folk blir förbannade, för det blir jag också. Varför ska inte Joppe och Poppe på Stockholms gräddhyllor betala sin andel i skatt när alla de som jobbar på bryggeriet hemma i Grängesberg gör det? Hur kan det ens vara så att butikskassörskan på Coop i Grängesberg skulle kunna betala en större andel av sin inkomst i skatt än butikskoncernens ägare? Jag tycker att det verkar som att en del människor inte kan bete sig som folk. Det är som om demokratiskt fattade beslut och samhällskontrakt inte gällde dem.

Fru talman! Ett tungt ansvar vilar nu på högerregeringen att ta vidare de förslag som Socialdemokraterna förberett. Låt dem inte komma undan nu! Man ska veta att vi, de socialdemokratiska rösterna i denna riksdag, inte kommer att vara tysta om man sviker i den här frågan.

(Applåder)