Jytte Guteland

Fru talman! Helena Storckenfeldt talar vackert om klimatet och leder in diskussionen på det som händer i näringslivet och mycket av den gröna teknik och den utveckling vi just nu ser. Och vi är många som är stolta över svensk industri, den nyindustrialisering vi ser men också väldigt mycket av det som händer hos svenska företag. Jag skulle säga att det svenska näringslivet är väldigt på hugget just nu, vilket är roligt, och det finns mycket stolthet här. Det beror mycket på de incitament som näringslivet tydligt har fått med den tidigare socialdemokratiska regeringen men också på det arbete som förs på EU-nivå.

Helena Storckenfeldt känner sig lättad över läget just nu, men det är en känsla som väldigt få delar. Det är tvärtom klimatpolitiken som svenska folket just nu upplever som en black om foten för den svenska regeringen. Opinionsundersökningar visar att allt fler bland svenska folket oroar sig för klimatpolitiken. Även myndigheterna oroar sig, och det efter att ha tagit del av den första tiden med den svenska regeringen. Både budgeten och mycket av nedmonteringen av klimatpolitiken oroar myndigheterna.

Även utanför Sveriges gränser oroar man sig för den svenska regeringen och klimatpolitiken. Det tjeckiska ordförandeskapet skyndade på klimatpolitiken med Fit for 55 just för att man inte såg med tillförsikt på vad den svenska regeringen skulle åstadkomma.

Jag tycker att Stina Larssons fråga om klimathandlingsplanen också är väldigt viktig att få svar på från Moderaterna och det ledande partiet i regeringen. Vi vet att det är otydligt vad klimathandlingsplanen kommer att vara och inte bara när den ska komma. Ska det vara en skrivelse? Ska det vara en proposition? Ska Sveriges riksdags alla partier involveras? Vill vi ha stabilitet i klimatpolitiken? Det är så mycket att göra, och det handlar inte bara om när utan också om hur.

Herr talman! Många är de svenskar som har drabbats av extremväder de senaste åren, och så ser också ut att bli fallet kommande sommar. Det handlar om hushåll och privatpersoner som får sina bostäder vattenskadade efter häftig nederbörd. Det handlar om skogsägare vars skog brinner upp. Och det handlar om äldre som har mycket svårt att hantera den långa perioden av värme och värmeböljor som drar in över vårt land.

Så här ser det ut även i övriga Europa. Förra sommaren var faktiskt den varmaste som uppmätts hittills, och nu varnar forskare för att också denna sommar kommer att bli väldigt varm. I Frankrike pratar Emmanuel Macron om att landet kommer att ha problem med vattentillförseln. Man förutspår 40 procent lägre vattentillgång till 2050. I Spanien oroar sig bönder för sina grödor och försöker ställa om, men det är mycket svårt. Det finns inget vatten, och det kommer inget regn - och somrarna går.

Jag vill fråga klimatministern hur Sverige förbereder sig och hur ministern samordnar med de andra statsråden i denna fråga.

Fru talman! Statsrådet måste ha missuppfattat. Det var inte jordbrukare som var gökungen eller det svarta fåret, utan de finns nog snarare i statsrådets korridorer.

Ute på gårdarna finns det många med stark innovationskraft och vilja att ta sig an klimatutmaningen, men det är svårt att göra detta när man inte vet vilka målsättningar som gäller. Det är svårt för en enskild lantbrukare att veta vad det egna betinget är och vilka möjligheter som finns om den miljö man verkar i är otydlig, och jag menar att det är vad statsrådets ledarskap innebär.

Statsrådet blickar ut över jordbrukspolitiken och är förnöjd med vad som visas upp, men han glömmer bort att helheten inte levererar och att svårigheten just nu är att just jordbrukssektorn sitter fast med sina utsläpp medan andra branscher minskar sina.

Nog finns det områden inom jordbrukspolitiken, till exempel metanutsläppen, som kan behöva kompenseras för, men det är viktigt att vi vet vilket beting som finns och vilka målsättningarna är. Ska det minska något? Hur mycket är tänkt att kompenseras för? Vad är ekvationen i jordbrukspolitiken?

Om det fortsätter som det gör just nu riskerar jordbruket att stå för en tredjedel av utsläppen år 2030 och kommer förmodligen att fortsätta i den riktningen, och då bidrar det inte alls till den ansvarsfördelning som Sverige ska stå för. I den gemensamma jordbrukspolitiken på EU-nivå är man också tydlig med att man vill se en minskning av utsläppen från jordbruket.

Statsrådet talar mycket om vikten av en global livsmedelsförsörjning. Jag tror att den globala livsmedelsförsörjningen beror mycket på om vi hanterar den globala upphettningen.

Fru talman! Vi får ännu en gång en beskrivning av hur situationen ser ut inom jordbruket. Det är en förklaring så god som någon av vad som händer inom jordbruket.

Jag och mitt parti är de första att hålla med om att det finns många goda initiativ bland svenska bönder och inom lantbruket i Sverige. Det finns många eldsjälar och många kompetenta företagare som gör väl avvägda och kloka investeringar. Det finns också en innovationsvilja när det gäller att förändra det svenska jordbruket och en lust att ta sig an detta. Det märker vi när vi är ute på gårdar och träffar lantbrukare runt om i hela Sverige. Vi ser vi att det görs oerhört mycket, så jag vill ge beröm till det arbete som görs.

Men med det sagt är det oerhört viktigt att ett land styrs med tydlighet när det gäller att ta sig an den globala upphettningen. Där behövs det också målsättningar och en vilja att samordna, hjälpa, ge förutsättningar och vara tydlig med vad Sverige har för mål inom olika branscher för att vi ska klara den globala upphettningen. Det är inte något man tar sig an bara för att det är kul, utan det handlar i slutändan om det slitna uttrycket att vi utan en planet inte har något att odla från.

Jordbrukare runt om på planeten har tyvärr redan nu fått uppleva att mark som har odlats i generationer inte längre är odlingsbar på grund av nya förutsättningar - svårigheter med torka, vattenbrist eller annat som förändrar förutsättningarna. Vi vill ju inte att Sverige ska komma till den punkten, även om vi redan nu ser problem med att klimatet och förutsättningarna förändras. En av de stora orsakerna bakom prisförändringarna i matbutikerna är att många grödor har haft svårare förutsättningar på flera håll i världen.

Med allt detta sagt är det viktigt att landsbygdsministern och regeringen visar upp hur jordbruket ska bidra till att minska den globala upphettningen. Det måste vara oerhört viktigt att få känna den tydligheten. Det är klart att det finns vissa utsläpp inom jordbruket som det är svårt att helt komma runt. Då handlar det om huruvida detta ska kompenseras och på vilket sätt. Man behöver sätta upp en tydlig plan för vilka områden vi kommer att behöva kompensera för, inom vilka områden i jordbruket vi förväntar oss en nedgång, vad vi kan erbjuda i stöd, vad riktningen är och hur vi kan samordna.

Vad är det för samtal som pågår på de rundabordssamtal som landsbygdsministern bjuder in till? Det kan ju inte bara vara ett löst betraktande förhållningssätt från regeringens sida.

Fru talman och statsrådet! Nu ökar utsläppen från Sverige för första gången på decennier. Naturvårdsverket säger i sin vårrapport att det är osäkert om etappmålen till 2030 kommer att nås. Oron över vart Sverige är på väg i klimatpolitiken är stor, inte bara inom landets gränser hos många medborgare, organisationer och företag utan också utanför Sveriges gränser.

Utsläppen av metan och lustgas från det svenska jordbruket fortsätter att vara höga. Enligt Naturvårdsverket har de årliga utsläppen av koldioxid minskat på flera områden ända sedan millennieskiftet, men för jordbruket står det stilla på nästan 7 miljoner ton. Samtidigt säger många organisationer att världen inte gör tillräckligt för att minska utsläppen. FN:s klimatpanel säger nu med all önskvärd tydlighet att 1,5-gradersmålet är i stor fara att överskridas redan i början av 2030.

Ett av de stora problemområdena är metan och lustgas från det svenska jordbruket. År 2005 var de samlade ESR-utsläppen 43 miljoner ton koldioxidekvivalenter, och 7 miljoner ton av dem kom från jordbruket. År 2021, alltså många år senare, hade man i Sverige lyckats minska utsläppen med en femtedel, men jordbruket stod fortfarande för 7 miljoner ton.

Till 2030 har Sverige ett åtagande enligt ansvarsfördelningsförordningen att se till att våra utsläpp ska vara 21 miljoner ton koldioxidekvivalenter, för att sedan minska ännu mer. Är tanken här att jordbruket fortfarande 2030 ska stå för ungefär en tredjedel av utsläppen? Ska jordbruket tillåtas vara det svarta fåret i klimatpolitiken?

Med anledning av detta frågade jag landsbygdsministern vilken strategi han har när det gäller att få ned utsläppen från jordbruket, men svaret innehöll inga konkreta svar. Statsrådet och regeringen beskriver att frågan utreds av Naturvårdsverket, att det finns delar inom den gemensamma jordbrukspolitiken som ska hantera detta. Men min fråga gällde vad landsbygdsministern gör för att få ned utsläppen i det svenska jordbruket när vi nu har en gökunge i form av svensk jordbrukspolitik i klimatpolitiken.

Därför frågade jag om det finns en strategi, målsättningar, vilja och om statsrådet är oroad. Men det finns inget spår av oro från statsrådet i den här frågan. Klimatet ska mest hanteras, tillsammans med många andra viktiga områden. Detta är uppenbarligen inte en ödesfråga för den svenska regeringen. Vi hör meningar om att vi behöver arbeta utifrån olika målsättningar och ha en helhetssyn för ett hållbart jordbruk - men come on! Så har man ju pratat i tusen år. Det är klart att vi alla vill att det ska vara hållbart. Men var är den konkreta strategin, var är målsättningarna och var är viljan från statsrådet? Och framför allt: Är statsrådet oroad?

Herr talman och statsministern! Nu ökar utsläppen i Sverige för första gången på decennier. Naturvårdsverket säger i sin rapport i dag att det är osäkert om etappmålen till 2030 kommer att nås. Oron över vart Sverige är på väg är stor i vårt land men också utanför landet, i EU.

När vi socialdemokrater i kammaren frågade klimatministern vad som händer med klimathandlingsplanen fanns det få svar om klimatverktyg. Däremot fanns det gott om motsägelsefulla löften, klämkäck attityd och spretiga budskap. Men en sak slog klimatministern fast: att omställningen ska ske med hjälp av elektrifieringen. Nu sa statsministern samma sak i kammaren om transportsektorn.

Det är inget fel med det. Men Mobility Sweden har tagit fram siffror som visar att elektrifieringen inom privatmarknaden just nu stannar av. Privatmarknaden för elbilar bromsar. Antalet nya laddbilar har minskat med 38 procent under första kvartalet i år. Och leasingen av privatbilar har minskat med 47 procent. Mattias Bergman, som är vd för Mobility Sweden, säger att om regeringen inte snarast tar fram nya styrmedel kommer elektrifieringen att stanna upp.

Jag undrar vad statsministern säger om det, när elektrifieringen nu är så bärande.

Herr talman! Tack till statsministern för återrapporteringen! Vi fick höra från statsministern att konkurrenskraft var på bordet och att mycket av fokuset var på innovation, ökade investeringar i forskning och utveckling men också digitalisering. Det är mycket bra.

Men den gröna omställningen tillåts vara i periferin, vilket har tagits upp här i debatten tidigare. Detta är en bred fråga, och den senaste IPCC-rapporten visar hur allvarlig situationen är. Den gröna tekniken medför ju också möjligheter för Europa. Då är frågan: Hur mycket gör egentligen EU för detta? Inflation Reduction Act från USA är väldigt stort, men också när det gäller EU finns breda stöd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 23-24 mars

Hur mycket av det här går egentligen till den gröna investeringen, och hur mycket går till fossil industri? Vad gör statsministern för att reda ut den frågan och se till att vi investerar rätt i EU?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Min fråga är till bistånds- och utrikeshandelsminister Forssell och gäller Västsahara.

Västsahara är ockuperat sedan decennier, och i dessa tider tänker jag att de flesta av oss förknippar ockupation med något förfärligt som aldrig ska uppmuntras eller på något sätt ge vinning till ockupationsmakten. Ändå är så fallet i dag. Ockupationen gagnar Marocko, och det finns ett handelsavtal mellan EU och Marocko.

Det här handelsavtalet är inte legitimt, enligt EU:s egen domstol. Redan 2017 ansåg domstolen att man har förhandlat med fel part. Man har förhandlat med ockupationsmakten Marocko i stället för den legitima representanten för folket i Västsahara.

Det här för mig osökt till frågan hur den här regeringen tänker agera. Sverige har en tradition av att stå upp mot ockupation. Hur kommer bistånds- och utrikeshandelsministern att agera?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för att hon svarat på min interpellation och deltagit i kvällens debatt.

Jag har tagit del av statsrådets svar under debatten, och jag är inte nöjd. Det återstår stora frågetecken om hur klimathandlingsplanen ska förankras i riksdagen.

Jag noterar också att statsrådet duckar frågan om vilken form klimathandlingsplanen ska ha, om det ska vara en proposition eller en skrivelse. Det gör stor skillnad för vilken tyngd klimathandlingsplanen får.

Blir den som hos den tidigare regeringen en proposition med regeringens intentioner och viljeinriktning på området och med tydliga förutsättningar för samhället, näringslivet och hela Sverige i denna omställningsresa? Det handlar om Sveriges klimatmål och klimatåtaganden i enlighet med det klimatpolitiska ramverket men givetvis också om EU:s ambitioner på detta område, som är naturligt att väga in.

Eller blir det en skrivelse, som inte alls har samma tyngd eller ger samma riktning för svenska folket, näringslivet, organisationerna och välfärdssektorn i omställningen?

Det är otydligt vad det handlar om.

Jag noterar att det kommer standardsvar om beredningsarbete och internt arbete, men det är inte det vi efterfrågar. Det som efterfrågas av många med mig är en tydlighet om vart Sverige är på väg med klimatpolitiken och hur vi ska klara klimatmålen, inte minst mot bakgrund av att regeringens första fem månader har startat så svagt på klimatområdet.

Fru talman! Dessa interpellationer är inte ställda som ett ifrågasättande av statsrådets egen vilja eller drivkraft, utan det handlar om omsorg om klimatpolitiken och möjligheten att få en stark sådan också i Sverige. Det handlar inte om att ifrågasätta statsrådets kompetens eller styrka, men i politiken fungerar devisen "jag kan själv" väldigt illa. I politiken handlar det om att skapa ett förtroende och se till att man får gemensamma beslut och kan fatta dem tillsammans med andra - inte minst i Sveriges riksdag är detta fullständigt avgörande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför är denna superhero-attityd inte tillfredsställande. Den inger inte mig något lugn, och jag tror att väldigt få blir lugnade av att statsrådet vill ta den rollen, även om det ur ett medmänskligt perspektiv kan vara förståeligt att vilja ta detta på sina axlar.

Det som blir väldigt synligt utifrån, och som jag är övertygad om att också svenska folket ser, är att statsrådet står väldigt ensam i en obekväm situation därför att det stöd som finns för denna regering vilar på ett delvis klimatskeptiskt parti. Det som Sverigedemokraterna säger i detta hus ger inget stöd för en ambitiös klimatpolitik, och detsamma gäller Tidöavtalet.

En stor del av de analyser som har gjorts av regeringens första fem månader har också givit underkänt till den riktning som Sverige nu tar. Därför är det av stor vikt att få höra hur statsrådet avser att få igenom klimathandlingsplanen och vilken form den ska ta. Ska det vara en proposition eller en skrivelse?

Klimatpolitiska rådet uppmanar regeringen att stärka möjligheten till klimatpolitik genom klimathandlingsplanen så att den blir lika stark och tydlig som budgetpolitiken. Det finns alltså stora ambitioner här från Klimatpolitiska rådet. Man berömmer också den klimatpolitiska handlingsplanen från den förra regeringen och hur den från 2019 gick igenom all relevant lagstiftning. Det gjordes en genomgång av samhällsmålen, och det fanns konsekvensanalyser i enlighet med klimatmålen. Det är alltså ett stort arbete.

Det handlar inte heller om att vi ska ha några statshemligheter här, utan det är ett förankringsarbete som ska till. Inte minst den som följer klimatarbetet på EU-nivån ser att det behövs dialog mellan institutioner och mellan olika partier för att man ska få igenom klimatpolitik. Det handlar om ett brett förankringsarbete.

Det handlar alltså inte om att vara jobbiga eller att på något sätt recensera ett ambitiöst statsråds vilja, utan det handlar om en genuin oro för hur Sverige ska klara klimatmålen. Vilken roll ska klimathandlingsplanen spela, och ska den ta formen av en proposition eller en skrivelse? Framför allt: Vilka partier är det som ska vara med här?

Många olika saker har blivit sagda från statsrådets sida i medierna. Det har handlat om att regeringen söker brett stöd från många partier. Jag företräder riksdagens största parti - det är ju inte långsökt att tänka att vi skulle kunna vara ett av dessa partier. Ändå har vi inte sett några sådana kontakter. Då börjar man ju fundera på om denna retorik är ett sätt att avleda tankarna från den bristande konkretionen i klimatpolitiken.

Regeringen gick också ut tidigt i år och bjöd in till ett stort klimatpolitiskt möte i Sverige där statsministern, näringsministern och miljö- och klimatministern bjöd in fackförbund, näringsliv och så vidare. Men av det har vi inget sett.

Fru talman! Jag tackar klimatministern, som har svarat på våra interpellationer och befinner sig här i kammaren i kväll för att debattera dem.

Jag har frågat klimatministern vilka initiativ hon har tagit för att förankra Sveriges klimathandlingsplan, och jag kan konstatera att jag efter att ha läst det skriftliga och hört det muntliga interpellationssvaret inte är mycket klokare än innan svaret gavs till riksdagen.

Vi interpellanter - särskilt jag i min interpellation, vill jag väl peka på - beskriver den rävsax som klimatministern befinner sig i. Man behöver knappast vara hjärnforskare för att förstå att det är en väldigt obekväm situation klimatministern nu befinner sig i.

Å ena sidan pekar regeringen ut klimathandlingsplanen som viktig. Vi har vid flera tillfällen hört ministern uttala att klimathandlingsplanen och dess roll är viktig. På ett sätt kan man se det som att klimathandlingsplanen har varit ett slags safe place to go för statsrådet i klimatdebatterna - det har ofta kritiserats hur regeringen hanterar klimatpolitiken, och då har svaret varit: Det där reder vi ut i och med klimathandlingsplanen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Å andra sidan har vi en situation där det verkar råda ett väldigt svårt förankringsläge i Sveriges riksdag när det gäller klimathandlingsplanen. En stark proposition från regeringens sida, med lagförslag eller tankar om lagar som utvecklas, finns det med ett så klimatskeptiskt parti som det regeringen lutar sig på - Sverigedemokraterna - inte så mycket möjlighet att förankra i Sveriges riksdag.

Det är alltså onekligen en obekväm situation som ministern befinner sig i, och därför är det viktigt att reda ut hur detta ska gå framåt, fru talman. Hur ska vi klara av det? Enligt klimatlagen ska klimathandlingsplanen nämligen vara klar senast till hösten 2023, och vi har ännu inte sett några försök till förhandlingar eller beskrivningar av hur det ska gå till att få en majoritet i riksdagen.

Statsrådet har dock i intervjuer beskrivit att man naturligtvis ska få igenom detta i riksdagen men att man behöver få till en dialog med många partier. Detta sa hon i en intervju i Svenska Dagbladet. Sedan ska handlingsplanen röstas igenom, sade hon till Anna-Caren Sätherberg i samband med en interpellationsdebatt i den här kammaren. Det är tydliga besked om att det ska röstas i riksdagen och att det ska göras i samarbete med flera partier.

Samtidigt får vi nu höra i medierna att regeringen eventuellt avser att låta bli att hantera en besvärlig proposition och i stället vill gå den enkla vägen och presentera en skrivelse. Det är någonting som florerar i medierna nu. Det skulle möjligen vara ett bekvämt sätt för regeringen att hantera frågan, men å andra sidan skulle det vara ett betydligt mindre ambitiöst sätt. Det skulle också innebära otydligare besked till det näringsliv och samhälle som vill veta hur Sverige ska klara av sina klimatmål.

Det finns därför flera frågor som riksdagen har rätt att få svar på, anser jag och mitt parti. Det är viktigt att vi får reda på vad statsrådet egentligen har för planer när det gäller klimathandlingsplanen. Ska det bli en proposition eller skrivelse? Ska det röstas i riksdagen? Vilka partier ska vara med? Vad är tidsplanen för detta? Än så länge är vi inte mycket klokare än vi var innan statsrådet inträdde i kammaren.

Fru talman! Vid en första anblick kan det synas sympatiskt att det handlar om att skapa förutsättningar på den inre marknaden eller att ha gemensamma, likvärdiga spelregler. I den riktningen arbetar vi socialdemokrater alltid: att försöka sträva efter en hög nivå på EU-nivån och se till att det blir goda möjligheter också för svenska jordbrukare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kemikaliepolitik

Men det som är viktigt att veta - eftersom vi befinner oss i en tid där mycket ligger på bordet och där mycket handlar om vilka ansträngningar regeringen gör, och också mot bakgrund av att Björn Tidland företräder ett parti som ger stöd till regeringen och är en av ingenjörerna bakom den regering vi har i Sverige i dag - är om det är Björn Tidlands åsikt att vi ska sänka nivåer för att hamna på samma nivå som EU, eller om det handlar om att vi vill driva på så att andra EU-länder kommer i kapp Sverige och vi tillsammans tar steg framåt för att skydda miljö och människors hälsa.

Vi lever ju i en tid - detta har debatterats här under eftermiddagen - där människor utsätts väldigt mycket för gifter i vår natur på grund av att många kemikalier är skadliga för oss.

Fru talman! Jag skulle vilja ta upp detta med harmonisering, något som jag hörde att Björn Tidland ville se på EU-nivå. Ordet harmonisering för tankarna, i synnerhet när det handlar om miljö- och kemikaliefrågor, till att Sverige skulle sänka sina ambitioner. Det är oftast den likheten som finns med harmonisering, eftersom vi ofta har ett högre skydd hemma än vad vi ser på EU-nivå. Då vill jag fråga Björn Tidland om det är detta som avses, alltså att vi ska sänka våra ambitioner för att skydda människor och miljö när det gäller kemikaliefrågor. Det är min första fråga.

Fru talman! Ett bra debattklimat är oerhört viktigt. Samtidigt är det viktigt att man i Sveriges riksdag har möjlighet att föra fram en skarp politik men också möjlighet att granska och driva på en regering. Den rollen måste en vital demokratisk institution som Sveriges riksdag ha.

Jag tycker att det är precis detta vi ska göra också i opposition. Jag tror nog att det fanns en och annan socialdemokrat under den socialdemokratiska regeringstiden som tyckte att det var svettigt när oppositionen var kritisk. Det kan vara obekvämt att känna av den flåsande kritiken från en opposition, men det är också vår roll.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kemikaliepolitik

Med det sagt vill jag ändå säga att fönstret är öppet just nu, och jag avundas dem som nu har möjligheten att från Sveriges regering verkligen vara de stora förändrarna för en bättre kemikaliepolitik. Fönstret kommer ju att vara öppet det här året för att driva på EU-kommissionen i en annan riktning.

Jag är ledsen att behöva säga det, men hittills har inte den svenska regeringen visat viljan och intresset för att driva miljö- och kemikaliefrågorna på den nivån. Jag är den första att hoppas att den här debatten kan bli vändningen, och jag riktar förstås min förhoppning till Lund Kopparklints möjlighet att driva på sina egna partikamrater och kollegor i andra partier i koalitionen.

Fru talman! Tack för frågan, Marléne Lund Kopparklint!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kemikaliepolitik

Självklart är det viktigt att ha en förväntan som är rimlig på våra partiordförande. De är människor, och de har ett begränsat utrymme för vad de kan hinna med.

Samtidigt är det en viss skillnad om man är departementschef på Klimat- och näringslivsdepartementet och leder det departement som har den stora och viktiga rollen nu i den viktiga tid då kemikalielagstiftningen ska revideras.

Jag är den första att säga att jag hade önskat att kemikalierna hade varit tydligare på bordet under förra mandatperioden. Men då låg de inte på EU:s bord på det sätt som de gör i dag.

I dag har vi den stora revideringen av Reach på bordet. Jag befann mig under åtta års tid i Europaparlamentet och längtade i princip varje dag efter att kommissionen skulle göra mer på kemikalieområdet så att vi fick arbeta med frågorna.

Det är det fönstret som är öppet just nu. Din regering har chansen att agera och ta riktiga steg framåt. Vi har många socialdemokrater som har lett arbetet med kemikaliepolitiken och drivit det väldigt hårt.

Det gäller inte minst Margot Wallström som var kommissionär och mamma till just kemikalielagstiftningen i Reachförordningen. Det är ett ganska stort arbete som man ändå får tillräkna en socialdemokrat.

Men vi ska inte stå här och käbbla om det är S eller M som leder kemikaliepolitiken. Det viktiga är vad vi gör nu. Nu finns det ett fönster för ett starkt agerande.

I stället för att fundera på huruvida jag är artig mot näringsministern tänker jag att moderaten Lund Kopparklint kan fundera på hur man kan driva på regeringen att bli mer ambitiös när nu fönstret är öppet för en starkare kemikaliepolitik.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag står tryggt i mitt eget parti och är väldigt stolt över att vara en socialdemokratisk riksdagsledamot, så att det inte råder något tvivel om det.

Vi står naturligtvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag å Socialdemokraternas vägnar bifall endast till reservation 16 om hormonstörande ämnen.

Om miljö- och klimatpolitiken skulle syfta till att skapa en framtid som är bra för barn och bin skulle den bli bra för oss alla. Det tror jag att vi alla kan se framför oss. Det som skyddar våra barn och det som skyddar bina ger en trygghet för vår framtid. På samma sätt kan vi förstås förstå att motsatsen är skadlig och farlig för oss alla.

Kemikalier finns i en mängd produkter i vår vardag. De tillför egenskaper som är nödvändiga och önskvärda för oss och som till och med underlättar vår vardag. Många företag utvecklar samhället genom dessa kemikalier. Det är sant, och detta ska vi värna. Men vi måste också ta på allvar de folksjukdomar och den skada på naturen som många kemikalier i dag medför.

Jag vill särskilt lyfta hormonstörande ämnen i denna debatt. Hormonstörande ämnen kostar fler liv i dag än många kanske vet. De är skadliga för vår fertilitet, påverkar hjärnan och ger förhöjd risk för växande folksjukdomar som diabetes och vissa cancertyper och -tumörer. Barn och ungdomar är särskilt utsatta, då deras hormonsystem utvecklas just nu.

Hormonstörande ämnen finns i våra kläder, i barnleksaker och i vårt smink. Vi möter dem i elektroniken, i rengöringsmedlet och i matlådan. Vi må inte ha en aning om det, men vår vardag är faktiskt överfull av kemikalier. De flesta av dem är som sagt harmlösa, men många är hälsoskadliga. Kombinationen av olika kemikalier - det har vi också hört i debatten - skapar cocktaileffekter som många gånger är farliga för oss människor.

De hormonstörande ämnena är en tydlig orsak till den fertilitetskris som många länder i världen upplever. Allt fler par är ofrivilligt barnlösa och behöver hjälp för att kunna skaffa barn. Hormonstörande ämnen drabbar inte bara reproduktionen, vilket är oerhört allvarligt, utan ökar också risken för cancer och kan leda till diabetes. Mycket av det som vi ser hos våra nära och kära och som vi vet att människor runt oss lider av är dessa kemikalier en medorsak till.

För ett par år sedan gjordes en studie av värmländska gravida kvinnor och deras barn. Studien visade att barnens hjärnutveckling påverkades av hur mycket hormonstörande ämnen mammorna hade i kroppen. Dessa kvinnor hade ingen särskild bakgrund. De levde i Sverige, i Värmland. Precis som många av oss hade de ingen aning om att de hade mycket hormonstörande ämnen i kroppen. Det handlar bara om att leva i vår tid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kemikaliepolitik

Jag har själv velat se hur utsatt jag är. Jag gjorde därför tillsammans med dåvarande utrikesminister Margot Wallström ett test för att se hur mycket hormonstörande ämnen jag hade i min kropp. Det visade sig vara höga halter. Det var chockartat att upptäcka att jag hade så höga nivåer av dessa ämnen i kroppen. Även låga halter kan vara farliga, och de nivåer som uppmättes hos mig, Margot och de sjuksköterskor som var med var skrämmande.

Kan man inte skydda sig då, kanske du som lyssnar tänker, genom att äta bättre, konsumera bättre material och helt enkelt vara en duktigare konsument? Det hade varit en bra idé om det hade gått.

När jag för en tid sedan lyssnade på ett forskarseminarium visade det sig att många av dessa ämnen finns i de flesta produkter. De finns också i produkter där vi inte förväntar oss att de ska finnas.

När jag lyssnade handlade det i det fallet om pizzakartonger, där även de ekologiska kartongerna innehöll hormonstörande ämnen. Då är det inte så lätt att vara medveten konsument.

Ett bekymmer i dag är att lagstiftningen ofta ligger för sent. Det har också tagits upp i debatten. När ett ämne upptäcks är det redan på marknaden på bred front och drabbar människor.

Fru talman! Bin och många pollinerande arter drabbas hårt av mängden kemikalier i naturen. Det kommer kemikalier från samhället, från läkemedel och från våra avlopp där vi har sköljt ut våra skönhetsprodukter. Men de kommer också från jordbruket på ganska bred front.

De är en bidragande orsak till den massdöd av arter vi nu upplever. Forskarna talar om den sjätte massutrotningen. Studier har visat att pollinerande insekter drabbas såväl av kemikalier som av den globala upphettningen.

Våra växthusgasutsläpp är inte hållbara, men det är inte heller vår kemikaliekonsumtion. Det är dags att politiken tar tag i dessa livsavgörande frågor och gör betydligt mer. Kemikalierna måste upp på dagordningen såväl i Sverige som i hela EU.

Det behövs ett totalförbud av alla identifierade, förmodade och misstänkta hormonstörande kemikalier i EU. Till dess behövs märkning på alla konsumentprodukter som innehåller ämnen som kan vara hormonstörande.

Fru talman! Vi måste också driva frågan internationellt. Mycket har gjorts, och många är de svenskar som har varit framme på bred front och gjort detta. Men kemikalierna färdas över landsgränser med produkter men också i våra vatten. Det kan inte anses handla bara om Sverige. Vi måste arbeta gemensamt för en tryggare kemikaliepolitik.

Då behövs det ett arbete likt det för klimatet. Det behövs ett Parisavtal för kemikalier. Det behövs en panel lik den expertpanel som finns när det handlar om klimatet. Vi har lyckats med framsteg på det området nu på senare tid. Det handlar mycket om den tidigare svenska regeringens kamp för dessa frågor.

Sverige har en god chans att driva kemikaliefrågorna på EU-nivån. Just nu pågår mycket på området. Det gäller revideringen av förpackningsregleringen och alla de övergripande kemikalielagstiftningar som är på gång.

Det handlar inte minst om den revidering av Reachförordningen som nu är på frammarsch. Där måste Sverige och den nuvarande regeringen vara aktiva. Det gäller att vara betydligt mer på hugget och intresserad av att driva den linje som den tidigare socialdemokratiska regeringen hade.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kemikaliepolitik

Vi socialdemokrater anser att både jobb och en renare miljö kan skapas genom ett ambitiöst genomförande av kemikaliestrategin på EU-nivån. Nya kemikalier ska bara tillåtas om de är bevisligt ofarliga. Vi måste också se till att de farliga byts ut mot mindre farliga alternativ. Det är egentligen en no-brainer efter det som vi har talat om i den här debatten. Det är väl självklart egentligen. Ändå händer för lite på det här området.

EU måste stå emot den lobbying som sker från kemikalieindustrin. Det handlar om att lita på att innovationsförmågan finns att utveckla bättre och säkra kemikalier. Det gäller att våga stå emot den lobby som finns om att behålla gårdagens giftiga alternativ.

Fru talman! Mycket görs för att skydda miljö och hälsa från farliga kemikalier. EU ligger nu i fasen för att revidera lagstiftning för att skydda oss. Men också Kemikaliemyndigheten har utvecklat många verktyg. Det är bland annat Prio, som syftar till att hjälpa företag att substituera farliga kemikalier och se till att man går före lagstiftningen. Det är bra.

Men vi behöver göra mer. Vi socialdemokrater vill mer. Vi vill se till att skapa en giftfri miljö för våra barns och våra bins skull.

(Applåder)

I detta anförande instämde Malin Larsson, Sofia Skönnbrink och Anna-Caren Sätherberg (alla S).

Fru talman! Jag tror absolut att det i den här kammaren finns en insikt om att det kan ta tid för en regering att komma på plats. Den insikten tror jag delas av alla oss som förstår hur politiken fungerar.

Samtidigt har just den koalition som nu befinner sig i regeringen haft väldigt hög svansföring om hur snabbt saker ska gå. Många vallöften har brutits. Det skulle vara kärnkraft på plats - var det inom 100 dagar? Men Ottosson har rätt i att det inte alltid går så fort.

Däremot är det förvånande att detta patos för barnen inte finns med mer i den kristdemokratiska politiken nu för tiden. Jag har nog aldrig hört Kristdemokraternas partiordförande prata om hormonstörande ämnen och vikten av att skydda barn från dessa. Barn utsätts i dag för hormonstörande ämnen i mat, emballage, kartonger, kläder, soffor och så vidare. Vardagen är faktiskt giftig för barn som växer upp i dag. Det här får effekten att det i framtiden kommer att finnas par som får svårt att skaffa barn. Det ser vi redan inträffa. Detta med familjeskapandet brukar ligga Kristdemokraterna varmt om hjärtat. En uppmaning i min slutreplik är att Kristdemokraterna ska ta detta till sig och försöka lägga lite engagemang på det.

Fru talman! Kjell-Arne Ottosson talar sig varm för såväl barn som vikten av att ta itu med de skadliga ämnena. "Nära noll" är ett uttryck som används av riksdagsledamoten Kjell-Arne. Det är lovvärt att vi får höra det i Sveriges riksdag, och det är viktigt att ha den utgångspunkten. Det verkar också finnas en insikt om att väldigt mycket av kemikaliepolitiken ligger på EU-nivån.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kemikaliepolitik

Samtidigt måste man notera att det på Klimat- och näringslivsdepartementet, där riksdagsledamotens egen partiordförande är departementschef, är förvånande tyst i kemikaliefrågorna, kanske i synnerhet i frågor som rör just barn och deras rätt till en giftfri vardag. Från det att den nya regeringen tillträdde har miljöfrågorna och klimatfrågorna behandlats väldigt styvmoderligt, om inte rent bakåtsträvande.

När det gäller kemikaliefrågorna har vi tidigare stått upp gemensamt för en giftfri vardag och vikten av att skydda inte minst de allra minsta och se till att man inte utsätts för skador på sitt hormonsystem när man växer upp. Jag vill därför höra hur riksdagsledamoten ser på de här frågorna och höra lite mer bestämt vilka förväntningar som finns på den egna regeringen.

Fru talman! Låt mig precisera mig. Vad jag verkligen skulle vilja veta är vad riksdagsledamoten Marléne Lund Kopparklint menar när hon talar om att man vill bredda synen på kemikaliepolitiken. Det är uttryck som jag hört från branschorganisationer och andra. Frågan är vad det innebär. Jag tror att man måste vara väldigt noga med vad man menar när man vill bredda det här.

Om man vill problematisera "giftfri vardag" och i stället bredda kemikaliepolitiken så att den handlar om andra saker ska man nog vara lite försiktig. Man behöver definitivt prata om vilken kemikaliepolitik man ska ha, men man får inte förminska de problem vi har i dag med att många människor drabbas av sjukdomar på grund av skadliga kemikalier som kommer ut på marknaden. De finns där under ganska lång tid innan lagstiftningen hinner i fatt och räddar människor.

Det är ett problem vi har i dag. Det finns tusentals kemikalier i vår vardag, och många av dem är skadliga för människors hälsa. Det gäller inte minst hormonstörande ämnen som drabbar barn och unga under uppväxten.

Man behöver vara mer framåtlutad, och ledamoten måste precisera vad hon menar med att bredda. Exakt vad är det hon vill bredda i sådana fall? Det får inte handla om att vattna ur, för det är vad jag hör bakom orden.

I detta anförande instämde Anna-Caren Sätherberg (S).

Fru talman! Det är väldigt tydligt att vi i Sverige, över partigränser, gemensamt har stått upp för en aktiv kemikaliepolitik där grunden har handlat om att skapa en giftfri vardag. Det är otroligt viktigt för att säkra inte bara miljö utan också hälsa. Det är inte minst viktigt att skydda samhällets yngre medborgare genom en giftfri vardag.

Vi är mycket medvetna om att det inte är tryggt i dag, och jag hoppas att även riksdagsledamoten Marléne Lund Kopparklint är medveten om det. Det finns tusentals kemikalier i vår vardag, och flera av dem är hormonstörande. Forskarna pekar tydligt på att de utgör en risk för cancer, fertilitetsstörningar och problem för hjärnans utveckling. Det finns även risk för en rad olika tumörer, som ju handlar om cancer. Det här är folksjukdomar som människor i västvärlden drabbas av i ökad utsträckning i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kemikaliepolitik

Jag kan därför inte låta bli att undra hur riksdagsledamoten Marléne Lund Kopparklint kan vara så lugnt tillbakalutad i debatten. Hon talar om vad alliansregeringen gjorde för hundra år sedan. Vi står här och nu, och människor drabbas av dessa kemikalier just nu. Många i vårt samhälle har släktingar som drabbats av cancer eller diabetes. Då vill vi inte ha lugnt tillbakalutade moderata riksdagsledamöter, utan vi vill ha en stark regering som fortsätter driva på i dessa frågor.

Varför denna tillbakalutade attityd?