Katarina Luhr

Fru talman! I oktober besökte statsrådet Bohlin det oljedrabbade Natura 2000-området utanför Blekingekusten. Efter att mer än 150 000 liter olja hamnat i vattnet har kommunen nu ett gigantiskt jobb med att försöka sanera hela kustområdet.

Förra veckan kunde oljesaneringen återupptas efter ett längre avbrott på grund av vintervädret. Sölvesborgs kommun har fått bygga en helt ny organisation runt oljesaneringen, och kostnaden kommer troligen att hamna på mellan 100 och 150 miljoner kronor.

Statsrådet arbetar med krisberedskap, som bland annat handlar om förebyggande åtgärder för att förhindra skador på vår miljö när olyckor inträffar. Det finns i dag ett stort antal fartyg i trafik i Östersjön som har dispens för att köra med samma typ av olja. Risken finns alltså att samma sak skulle kunna hända igen.

Jag vill därför fråga statsrådet Bohlin om han och hans departement arbetar med några nya förebyggande åtgärder för att något liknande inte ska kunna hända igen.

Herr talman! Vi har en annan lösning på den problematik som Larry Söder lyfter upp. Ett problem inom konsumentpolitiken som vi diskuterar även i andra ärenden är dock att om något kostar lite för lite krävs det ganska mycket för att man ska gå vidare med ett fall. Det gör att de som säljer billiga produkter som kanske inte är bra eller funktionella har ganska stor chans att fortsätta sälja dem. Få protesterar när en billig produkt kanske går sönder eller inte uppfyller kraven.

Att sätta in en avgift kommer bara att försvåra ytterligare för att få folk att anmäla så att man kan upptäcka problematiken. Vi tror helt enkelt att det är fel typ av tröskel.

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Larry Söder lyfter upp en viktig aspekt. Men vi har föreslagit en annan typ av tröskel: att man måste skicka in rätt information från början.

Med en avgift kan jag tänka mig att ganska många backar. Om man köper en produkt, till exempel en steamer till sina kläder, för 699 kronor som slutar fungera efter att man har använt den tre gånger ska man alltså betala 150 kronor för att möjligen få rätt. Men man kan också gå och köpa något ännu billigare någon annanstans.

Jag tror att det kommer att vara en tröskel när man vill anmäla. Det kan innebära att produkterna kan fortsätta säljas ganska länge, eftersom ingen säger ifrån. Det är ett problem.

När det gäller avgiften har man faktiskt testat att införa en avgift tidigare. Då såg man att administrationen för avgiften var ganska betungande och kostade mer än det gav. Det tycker jag också att man ska ta i beaktande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avgift vid prövning av en tvist hos Allmänna reklamationsnämnden

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationen i betänkandet.

På Allmänna reklamationsnämndens hemsida finns ett avsnitt med vanliga frågor, det vill säga ärenden och frågor som är återkommande hos nämnden. Det kan handla om så kallad vårdslös investeringsrådgivning, där den som har köpt tjänsten inte har förstått hur stor risken för en investering faktiskt är. Det kan handla om för dålig information när man har köpt en hemförsäkring, där försäkringen kanske inte gäller när det händer någonting. Det kan handla om att man har köpt en produkt som var trasig eller inte fungerade eller om att ett företag inte vill ge ångerrätt när man har köpt något av en telefonförsäljare.

Många av oss som sitter här i dag kanske känner att det skulle vara möjligt att hamna i någon av dessa situationer. Först kanske man blir lite förvånad över att företaget inte vill medge att de har gjort fel. Sedan bråkar man lite med själva företaget, om man orkar och har tid. Sedan kanske man helt enkelt bara knyter handen i fickan, känner sig lurad och låter ärendet vara.

Man kan också fundera en extra gång på om man borde ha lagt tid på att anmäla ärendet eller företaget i dessa situationer. Eller tänker många av oss att tid är pengar och struntar i att anmäla? Det som är lite dumt med detta beteende är att det faktiskt blir lönsamt för både okunniga och oseriösa aktörer. Kanske tjänar en försäljare av en undermålig produkt pengar på att kunna fortsätta sälja den, om ingen anmäler.

En telefonförsäljare kanske skulle lära sig hur ångerrätten fungerar om Arn gav dem svart på vitt vad som gäller. Det är därför inte bara den enskilde drabbade som kan skyddas av Arns verksamhet utan också en större mängd personer som kan slippa drabbas efter en anmälan. Det är helt enkelt bra om fler anmäler när de drabbas av felaktig rådgivning eller dåliga produkter eller helt enkelt blir lurade. Man kan se det som en extra kontrollstation ordnad av medborgare.

Fru talman! Det ärende vi hanterar här i dag handlar om att det har skett en ökning av anmälningarna till Arn efter att det blivit enklare att anmäla genom en digital lösning. I dag är det gratis, men förslaget innebär att man nu vill införa en avgift, bland annat för att kunna hålla nere antalet anmälningar. Miljöpartiet tror inte att det är rätt väg att gå, inte minst därför att det troligen redan i dag finns många som inte anmäler, bara för att slippa krångel.

Vi anser också att förslaget innebär en försämring av konsumentskyddet, ifall en avgift införs, och att det finns risk att fler slutar att anmäla. Detta gäller kanske speciellt ekonomiskt utsatta konsumenter eller konsumenter med lågt förtroende för myndigheter, grupper som kanske har absolut störst behov av hjälp i dag.

Som vi har pratat om tidigare är ett problem som särskilt lyfts upp att många inte följer upp sin digitala anmälan med den dokumentation som efterfrågats. Där instämmer vi i att en lösning skulle kunna vara att det inte går att slutföra en anmälan innan all information är inskickad. På så sätt kan man minska arbetsbördan och samtidigt se till att anmälningarna går att hantera rätt redan från början.

Fru talman! Vi tycker att det är viktigt att alla som inte själva lyckas lösa en tvist med en näringsidkare enkelt får rätt hjälp. Vi anser därför att processen även fortsatt ska vara avgiftsfri.

Fru talman! Jag tror att det är tydligt för de flesta av oss att vi behöver få bort dessa kemikalier och att förbud är en viktig väg att ta till när det gäller just de långlivade kemikalierna. Om vi inte får bort PFAS riskerar vi att halterna bara fortsätter att öka i vår omgivning och i oss.

Men vi behöver också ta krafttag för att hantera PFAS som vi redan lämnat i vår omgivning. Och här behövs det verkligen en nationell kraftsamling och en riktig handlingsplan med både åtgärder och pengar för att vi ska kunna få någon effekt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kartläggningen och miljöövervakningen behöver stärkas. Forskningen behöver prioriteras för att förbättra metoderna för detta. Arbetet med att minska utsläpp av PFAS till vårt vatten behöver öka. Regler för vilka ämnen som man får hantera vid en dricksvattentäkt behöver skärpas. Och dricksvattentäkterna behöver skyddas mycket bättre.

PFAS-rening i våra dricksvattenverk kommer att behövas på flera platser. Och staten behöver ta ett större ansvar för den mark som statliga verksamheter har förorenat. Sist men inte minst behöver de enskilda personer som har förgiftats eller fått sitt vatten kontaminerat få ett större samhällsskydd och rättsskydd framöver.

Det finns väldigt mycket att göra, och det finns också väldigt mycket som vi behöver göra. Jag hoppas därför att miljö- och klimatministern känner att det bara är att sätta igång, ta tag i frågan och verkligen prioritera den framåt.

Fru talman! Som gammal Kallingebo blev jag både stolt och glad när PFAS-föreningen till slut fick rätt i Högsta domstolen. Men en annan sanning är att det inte finns några vinnare i det här fallet. Den som har fått i sig PFAS bär vidare på det, och forskningen visar att förhöjda PFAS-nivåer i blodet kan ge försämrat immunförsvar, förhöjda kolesterolvärden, leverskador och en ökad risk för njurcancer och testikelcancer. PFAS är som sagt ett gift som inte bryts ned utan som stannar i mark, vatten och i våra kroppar. PFAS hittas nu på fler och fler ställen, bland annat även i fisk, kräftor, svamp och viltkött från exempelvis rådjur som lever nära brandövningsplatser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I Stockholm togs det under 2021 fram kostråd om fisken i Stockholms sjöar och vattendrag. När det gäller sjön Magelungen avråddes man helt från att äta fisken efter att höga PFAS-halter hittats. Även i Mälaren hittas det nu olika höga nivåer av PFAS på olika platser. Mälaren är Sveriges största dricksvattentäkt; nästan 2 ½ miljon svenskar får sitt dricksvatten därifrån, även vi som står här i dag. Tyvärr ligger även PFAS-nivåerna i Mälaren på vissa ställen ibland nära och ibland över det nya gränsvärdet för dricksvatten. Högre halter kan det bli när förorenade brandövningsplatser i Ärna, Arlanda och Tullinge fortsätter att läcka ut PFAS i vårt dricksvatten.

Många av dessa brandövningsplatser ligger på statlig mark, och de har staten som verksamhetsaktör. Staten behöver därför ta ett stort ansvar för att sanera marken innan mer PFAS förorenar vårt dricksvatten. Det är livsmedelsproducenterna, och i det här fallet dricksvattenproducenterna, som ansvarar för att livsmedlet är rent, men det är självklart en svår uppgift för vattenverken att jobba med en förorenad råvara.

Har man följt PFAS-frågan i Kallinge kan man lätt se att det är många delar som inte funkade i det system som skulle skydda människor och miljö. Många stod också handfallna när katastrofen var ett faktum. I dag vet vi mycket mer och borde därför agera snabbare och hårdare för att förhindra att PFAS-halterna fortsätter att öka i vår miljö.

Fru talman! Ett brett förbud mot olika PFAS-kemikalier är en fråga som just nu behandlas inom EU. Här är det verkligen viktigt att Sverige står upp och har en hård linje och håller emot när kemikalielobbyister försöker förhala processen.

Samtidigt behöver vi nationell kraftsamling i arbetet mot PFAS, där mark behöver saneras och dricksvattentäkter skyddas i mycket högre takt än vad som sker i dag. Och självklart ska PFAS-förorenat vatten från flygplatser inte få pumpas ned i våra dricksvattentäkter, exempelvis Vättern, för då blir det mycket svårare att hantera PFAS därefter.

Miljöpartiet vill se en lex Kallinge som garanterar att de människor som har förgiftats av PFAS inte lämnas ensamma utan att man erbjuder dem både hjälp och stöd som kan behövas, alltifrån hälsokontroller till juridiska ombud. Att förorenaren ska betala detta borde vara en självklarhet, men innan ansvaret är helt klargjort borde staten gå in och hjälpa dessa människor som annars står helt ensamma i den här frågan.

För att något ska hända krävs en plan. Det krävs även pengar för detta arbete, så jag hoppas verkligen att miljö- och klimatministern kommer att prioritera PFAS-frågan framöver. Det finns mycket att vinna men också mycket att förlora här om vi tappar greppet om PFAS, som då kan fortsätta att rinna ut i sanden.

Herr talman! Skogen är viktig för många svenskar, och ett av Sveriges miljömål handlar om att framtida generationer ska ha friska skogar med en rik biologisk mångfald. Tyvärr ser vi en negativ trend för den biologiska mångfalden i Sverige, och när SLU analyserar rödlistade arter ser man att markanvändningen i form av skogs- och jordbruk är det som påverkar flest arter negativt.

Hanteringen av den svenska skogen har länge varit på tapeten, och vad jag förstår kommer EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen till Stockholm i morgon för att diskutera Sveriges hållning i frågan.

Jag hoppas och tror att vi är överens om att insatser krävs för att hejda den pågående förlusten av biologisk mångfald i Sverige och att skyddet av våra skogar är en viktig del i detta.

Hur anser miljö- och klimatministern att Sverige ska arbeta för att skydda våra skogar och den biologiska mångfalden framåt?

Fru talman! Samhällsplanering, bostadsförsörjning, byggande och konsumentpolitik - det är inte direkt brist på viktiga områden. Vi trodde att de skulle debatteras på kort tid i dag, men det har dragit ut lite på tiden.

Speciellt i tider då behoven av åtgärder inom alla dessa områden är enorma påverkas det mesta och de flesta. Men som vi har hört i dag är det i regeringens budget, precis som förra året, hyfsat tomt på nya förslag, trots alla fina ord här i dag. Kan det vara så att regeringen inte alls tycker att det är viktigt med samhällsplanering, bostadsförsörjning, byggande och konsumentpolitik? Det verkar nästan så.

Det i regeringens budget som kan diskuteras i den här debatten får helt enkelt handla om bristen på förslag, borttagna satsningar och bristande initiativ från regeringen. Det blir desto tråkigare, men det är verkligen inte mindre bekymmersamt.

Jag vill börja med byggande och bostadspolitik. Förra året, i min första budgetdebatt, talade jag och flera andra om att olika byggaktörer då flaggade för riskerna för att byggtakten skulle tvärstoppa, vilket såklart riskerade att drabba byggsektorn och inte minst alla som letar efter fast bostad. I år ser vi effekterna.

Boverket säger i en ny prognos för i år att det behöver byggas ännu mer, 67 300 bostäder per år till år 2030. Samtidigt säger Boverkets prognos för 2024 att byggande av knappt 20 000 bostäder kommer att påbörjas under nästa år. Jag påstår inte att det bara beror på regeringen. Men det är alarmerande att regeringen inte ens försöker göra något för att mildra effekterna. Jo, man tar förstås bort strandskyddet. Men jag tänker inte påstå att ens regeringen har tänkt försöka trycka in 67 000 bostäder per år i strandnära lägen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Slopandet av strandskyddet står inte med i budgeten, men jag var ändå tvungen att lyfta upp det eftersom det är i stort sett den enda åtgärden som regeringen lyfter fram även i dag. I övrigt handlar åtgärderna om att avveckla investeringsstödet, slopa stödet för goda och hållbara livsmiljöer i Västerbotten och Norrbotten och avveckla stödet till den del av civilsamhället som ska främja konsumenternas intressen. Det är ingen rolig läsning.

Framför allt innehåller Tidöpartiernas budget inget som kan stötta eller gynna alla samhällsnyttiga delar som ligger under civilutskottet: bostadsbyggande, stadsplanering, energieffektivisering, klimatanpassning, gröna städer, stöd för mer hållbar och säker konsumtion eller någon typ av stöd till de kommuner som nu leder samhällsutvecklingen genom en snabb grön industriomställning. Det är faktiskt ganska förvånande och ännu mer förvånande nu när mer än ett år av mandatperioden har gått. Mycket av det som vi vill investera i behöver nämligen göras nu, inte sedan.

Jag hade gärna velat läsa om Tidöpartiernas egna lösningar för att få igång bostadsbyggandet och minska den framtida bostadsskulden, för hur fler unga ska få sin första bostad, för hur strukturellt eller socialt hemlösa ska få större möjligheter till en bostad, för hur människor ska undgå vräkning och för hur äldre ska bo i framtiden. Jag hade velat läsa om lösningar för hur varslade inom byggsektorn ska behållas i landet tills byggandet tar fart igen, hur vi tar tag i byggsektorns klimatpåverkan, hur vi löser materialbristen, hur vi stöttar den gröna industriomställningen, hur vi ökar takten för energieffektivisering och klimatanpassning och hur vi bygger de goda livsmiljöerna där människor mår bra av att bo. Men allt det saknas i regeringens budget.

Fru talman! Jag kan möjligen låta lite gnällig, men många områden här är extremt viktiga och borde verkligen inte lämnas åt sitt öde. Jag tänker därför lyfta fram några av de saker som Miljöpartiet skulle vilja genomföra om vi fick chansen.

I Miljöpartiets skuggbudget gör vi ett antal satsningar som vi anser är långsiktigt viktiga men som samtidigt kan användas för att mildra effekterna inom bostadssektorn och för medborgarna i spåren av det svåra ekonomiska läget.

Först och främst: Alla människor behöver en bostad. Hemlösheten i Sverige måste minska. Vi behöver sänka tröskeln för att fler ska kunna efterfråga en bostad. När någon inte har förutsättningarna behöver samhället finnas där. Vi behöver ta ett större nationellt ansvar. Miljöpartiet vill därför utreda möjligheterna för en nationell bostadsstiftelse som förvaltar ett bostadsbestånd i hela landet för dem som i dag saknar ett tryggt boende.

Vi vill införa ett startlån för förstagångsköpare och utreda möjligheterna till ett grönt bosparkonto. Vi vill göra en översyn av bostadsbidraget och av uppskovsreglerna vid försäljning av bostad, i syfte att möjliggöra större rörlighet på bostadsmarknaden. Vi vill stötta olika boendelösningar och hållbara renoveringar. Exempelvis kan nya bostäder tillskapas i fastigheter som i dag inte används för bostadsändamål.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Vi vill också utreda hur staten kan stötta överlåtelse, renovering och upprustning av ödehus som stått tomma eller övergivna under en längre tid på platser där det i dag kan vara svårt att finansiera en större upprustning.

I vår skuggbudget återinför vi även investeringsstöd för bostäder. Vi tycker att det är sämsta möjliga tid att slopa investeringsstödet, när byggandet minskar radikalt och när vi vet att ett investeringsstöd leder till fler bostäder.

I flera kommuner i Sverige, framför allt i den norra delen av landet, pågår i dag en kraftig expansion av hela samhällen i spåren av stora industrisatsningar. Bara i Skellefteå beräknas invånarna öka med 20 000 personer till 2030. I de berörda Norrlandskommunerna är det en utveckling som aldrig tidigare upplevts och som ställer extremt stora krav på kommunerna. Dessa kommuner tvingas i dag själva stå för riskerna när massiva industrisatsningar kräver inte bara nya bostäder utan också nya skolor, förskolor, sporthallar och matbutiker.

Miljöpartiet föreslår därför ett nytt anslag på 3 miljarder kronor per år, benämnt Investeringsstöd för grönt samhällsbygge. Stödet är tänkt att användas för såväl nya bostäder som andra samhällsnyttiga byggnader och viktig infrastruktur i expansiva regioner kopplat till större industrisatsningar. Vi föreslår att Boverket ska ta fram kriterier för detta stöd.

Elpriserna varierar fortfarande från dag till dag. Vi ser ett stort behov av att stötta medborgarna i arbetet med att sänka sina elkostnader och att minska elanvändningen nationellt för att frigöra energi till annat. Miljöpartiet vill att 60 procent av kostnaden för energieffektivisering ska betalas av staten. Vi lägger därför 3,2 miljarder för energieffektivisering i bostadshus. Det är pengar som kommer att bli extra värdefulla när Sverige ska uppnå EU:s nya krav på energiprestanda och för att vi ska kunna sänka både elanvändning och elkostnader för många.

Detta är långsiktig och ekonomiskt klok politik som ger bred samhällsnytta och gynnar såväl den enskilde som elsystemen och samhället på sikt.

Fru talman! Just nu står vi både i en lågkonjunktur med ett tufft ekonomiskt läge och mitt i en klimatkris. Att just då avveckla allt stöd till den del av civilsamhället som ska ge stöd och hjälp till konsumenter är ytterligare en åtgärd som man förvånas över. Att pengarna minskar i ett tufft ekonomiskt läge är ansvarig ministers förklaring, men det förklarar inte att stödet fasas ut till noll under en treårsperiod.

Vi tror att det är i de tuffa tiderna som konsumenter har störst behov av stöd och hjälp och anser att pengarna behöver finnas kvar. Vi vill även att Konsumentverket stärker sitt arbete när det gäller digitala marknader, där vi exempelvis kan se att barn, unga och skuldsatta är mest utsatta för aggressiv marknadsföring.

Fru talman! Jag nämnde tidigare att vi just nu upplever flera kriser samtidigt. Effekterna av klimatkrisen blir mer och mer tydliga för varje år. Det visade inte minst sommaren med torka, ras, slukhål och översvämningar. Den senaste sommaren blev än en gång den varmaste som någonsin uppmätts. Vi kan inte blunda för detta.

Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Åtgärder för att minska klimatutsläppen och skydda oss från klimatförändringar behöver vidtas nu, inte sedan. Byggsektorn står för en femtedel av Sveriges klimatutsläpp, som måste minimeras. För att kraftigt minska klimatpåverkan och användningen av naturresurser från just byggsektorn vill vi att kraven på gränsvärden för klimatpåverkan vid nybyggnation och renovering träder i kraft snarast. Arbetet med ett ökat cirkulärt byggande behöver också tas vidare.

Vi inväntar också den reviderade nationella klimatanpassningsstrategin från regeringen och hoppas att regeringen har lyssnat in alla behov som finns.

För att motverka negativa effekter av klimatförändringar har vi ett stort arbete framför oss. Det är tydligt att särskilt kommunerna behöver stöd i arbetet med klimatanpassning. Det är många olika åtgärder som behöver vidtas. Det är till exempel förstärkt grönstruktur, hållbar dagvattenhantering, höjdsättning av mark och byggnader och skydd mot översvämningar.

Miljöpartiet föreslår ett nytt anslag till Boverket på 523 miljoner kronor för klimatanpassning av bebyggd miljö. Det ska ge kommuner, kommunala bostadsbolag, intresseföreningar och privata aktörer möjlighet att söka stöd för att klimatanpassa redan bebyggd miljö mot skyfall och värmeböljor för att i längden skydda både människoliv och viktig infrastruktur.

För att ytterligare kunna skapa ett långsiktigt ekologiskt och socialt hållbart samhälle är det viktigt att natur och andra grönområden i städer och tätorter ökar och utvecklas också för att skapa livsmiljö där människor vill bo.

Miljöpartiet vill återinföra stödet för gröna och trygga samhällen för att främja stadsgrönska, biologisk mångfald och ekosystemtjänster genom anslaget Gröna och trygga samhällen på 300 miljoner kronor.

Med de orden vill jag ställa mig bakom Miljöpartiets särskilda yttrande om utgiftsområde 18.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 13 december.)

Fru talman! Jag skulle vilja återkomma till något som David Josefsson tog upp i sitt anförande, nämligen slopandet av strandskyddet, eller förbättrandet av strandskyddet, som Moderaterna kallar det.

Regeringen ser detta som en vettig lösning för att öka bostadsbyggandet. Däremot ser vi att länsstyrelserna har beviljat ungefär 80-90 av de begärda strandskyddsdispenserna de senaste åren. Under 2022 beviljade kommunerna 7 155 strandskyddsdispenser och länsstyrelserna 773. År 2018 exploaterades 20 mil stränder i Sverige.

Vi har också något som kallas LIS-områden, som jag antar att regeringen känner till. Det står för landsbygdsutveckling i strandnära lägen, och kommunerna kan då peka ut strandnära lägen att bygga i. Detta infördes i miljöbalken redan 2009 för att stimulera den lokala och regionala utvecklingen i områden med god tillgång till fria strandområden. Skillnaden mot regeringens förslag verkar vara att allmänheten fortsatt ska ha god tillgång till strandområdena och att växter på strand och i vatten ska ha goda livsvillkor. Jag vet inte om detta är den skillnad som regeringen ser i förhållande till den nya reformen eller inte.

Problemet med att slopa strandskydd och att tala om att det blir billigare att bygga strandnära är att kalkylerna bygger på att den som köper i strandnära läge har högre betalningsförmåga. Det kommer att finnas mindre orörd strand och naturmark att besöka för dem med tunnare plånbok och kanske en ökad tillgång till hus för dem med tjockare plånbok.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Jag undrar: Hur många bostäder kan man skapa genom att slopa strandskyddet, och hur många fler mil stränder kommer att kunna privatiseras?

Fru talman! Enligt Boverkets senaste prognoser behöver vi bygga 67 300 bostäder per år fram till 2030. Under rekordåret 2021, under rödgrön regering, påbörjades ungefär 71 000 bostäder. Enligt Boverkets prognos kommer vi år 2024 att påbörja bygget av ungefär 20 000 bostäder, och det är alldeles för lite.

Jag lyssnade på bostadsministern i juni i år, efter hans stormöte med branschen. Andreas Carlson sa då att regeringen är beredd att vidta snabba åtgärder för att hantera krisen i bostadsbyggandet. Det var alltså i juni, och jag tror att det var en av anledningarna till att så många blev besvikna när den här budgeten presenterades, för de snabba åtgärder som branschen hade velat se fanns inte med.

Frågan är såklart vad man menar med snabba åtgärder. Regeringspartierna har ju suttit i opposition i åtta år, och nu har de styrt bostadspolitiken i lite mer än ett år. Man kan tycka att det skulle ha funnits tid att ta fram nya åtgärder som skulle kunna gynna bostadsbyggandet om frågan hade varit prioriterad.

Jag undrar därför: Med de åtgärder som Moderaterna och Tidöpartierna nu presenterar, hur många bostäder kommer den politiken att kunna bidra med? Och om det nu blir som många tror, att inflationen kommer att minska i vår, får vi då se några nya åtgärder i vårändringsbudgeten, och vad skulle det i så fall kunna bli?

Herr talman och statsministern! I tisdags kom äntligen domen som de Kallingebor som PFAS-förgiftats av sitt dricksvatten väntat så länge på. Högsta domstolen slog då fast att det räcker med höga giftnivåer i blodet för att det ska räknas som en skada och att man därmed är skadeståndsberättigad. I tisdags var PFAS-föreningen i Kallinge vinnare, men i längden är såklart alla som förgiftas av PFAS förlorare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statsministerns frågestund

Det som hänt de boende i Kallinge får aldrig hända igen. Flera systemfel i myndigheternas hantering verkar ha lett fram till att människor under lång tid kunde dricka det förgiftade dricksvattnet. Det handlar om allt från otillräckliga varningar från KemI, brist på kemikaliekontroller av dricksvattnet och tillstånd för brandövningar på en viktig dricksvattentäkt till slarv i samband med brandskumshantering.

Därför vill jag fråga statsministern vilka åtgärder statsministern och regeringen tänker vidta för att säkerställa att liknande händelser aldrig kan inträffa igen.

Fru ålderspresident och statsrådet! Jag lyssnar på statsrådets svar men känner mig inte ett dugg lugnad. Vi har fortfarande tid att agera mot klimatförändringarna, men det är bråttom att minska utsläppen, väldigt bråttom.

Statsrådet lyfter fram att regeringen har lagt mer pengar i budgeten än någon annan, men samtidigt ökar utsläppen. Jag kan inte se hur detta kan vara en effektiv klimatpolitik på något som helst sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sveriges klimatutsläpp från konsumtionen utgör en stor andel av de totala utsläppen, och därför är det en extremt viktig del att ta tag i. Det är ingen enkel uppgift att sätta tänderna i, men just därför är det viktigt att arbetet startar nu. Det här är troligen det område där det behövs flest olika åtgärder, då utsläppen innefattar allt från nöjesresor till husbyggande och den mat vi äter.

Miljömålsberedningens föreslagna mål om nettonollutsläpp för konsumtion år 2045 känns långt borta när åtgärder för att nå detta effektivt monteras ned av regeringen, samtidigt som åtgärderna inte ersätts med något annat.

Jag lyfte upp denna fråga i hopp om att regeringen hade en plan, men jag ser ingen plan. Kommer miljö- och klimatministern att presentera något som ligger i linje med Miljömålsberedningens tidigare förslag, som alla partier tidigare har ställt sig bakom? Och kommer vi att få se något infört mål för minskade konsumtionsutsläpp under mandatperioden? Min fråga kvarstår.

Fru ålderspresident! Miljö- och klimatministern lyfter vikten av grön export och innovation i sina svar. Jag håller med om att det är viktigt att Sverige kan gå före, både som ett innovationsland och ett land som kan exportera miljö- och klimatsmart teknik. Däremot har jag inte sett så mycket handling för att brett stötta exempelvis den gröna industriomvandlingen.

När det gäller den gröna industriomvandlingen i norr har man till och med tagit bort det nationella stödet för innovativa och hållbara samhällsbyggnadsprojekt i Norrbotten och Västerbotten. Ändå är detta en region som på många platser behöver växa med kanske 20-30 procent på kort tid för att kunna bygga hållbara bostäder till nya arbetare för den gröna omställningen.

Bygg- och bostadssektorn är en väldigt viktig del att jobba med när det gäller att minska konsumtionsutsläppen. Ungefär en femtedel av Sveriges klimatutsläpp kommer därifrån. Branschen ropar efter nationella styrmedel. Det gäller både stöd för återanvändning och återbruk av byggmaterial och de gränsvärden för klimatdeklarationer som tydligen har fastnat hos regeringen.

Detta är ännu ett arbete som ligger klart men som inte ens kommer ut på remiss. När det gäller åtgärder för ett starkt samordnat nationellt arbete för den cirkulära ekonomin har jag inte hört så mycket om åtgärder för just detta.

Och så fortsätter det. Av alla de olika insatser som krävs för att minska klimatutsläppen på konsumtionssidan blir åtgärder fördröjda eller borttagna utan att jag kan se att de ersätts med något annat, vilket borde vara ett minimikrav för en effektiv klimatpolitik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Där vi i dag behöver ett brett arbete med en stor variation av stödåtgärder ser vi framför allt en bred nedmontering av klimatpolitiken från regeringen. En betydande del av konsumtionens miljö- och klimatpåverkan sker genom offentlig upphandling och offentliga investeringar. I somras skulle ett nytt svenskt direktiv ha kommit på plats där klimatkrav skulle bli ett obligatoriskt upphandlingskrav, men också detta har regeringen plockat bort.

Ministern pratar om att vi ska exportera klimatsmart teknik, men det handlar också om att någon ska vilja köpa vår teknik. Hur kan vi räkna med att någon ska satsa på att köpa vår teknik om inte ens vi i Sverige vill ställa klimatkrav på det som köps in av stat och kommun?

Miljömålsberedningen lyfter fram att stöd i olika former behövs för att underlätta för både konsumenter och näringsliv att ställa om till en mer hållbar konsumtion och produktion. Klimatpolitiken behöver till exempel underlätta för näringslivet att bli mer cirkulärt, och man trycker på vikten av information, till exempel olika typer av märkning, såsom klimat- och energideklarationer, och en stöttande transportinfrastruktur men också ekonomiska styrmedel och regleringar som produktkrav.

Regeringen minskar stödet för miljömärkningen Svanen. Man avvecklar stödet till konsumentorganisationer. Man tar bort skatten på plastpåsar som det vi konsumerar läggs i. Man lägger ned och skjuter upp järnvägsprojekt för ett mer hållbart resande och passar till och med på att höja momsen på reparationer som kan bidra till att saker kan användas lite längre.

Det finns alltså många åtgärder som regeringen har slopat redan år ett, och jag undrar vad som kommer i stället. Var är den nya politiken och de reella åtgärderna? En fjärdedel av mandatperioden har gått, och klimatåtgärder har monterats ned. Nu är det dags att presentera om vi får något i stället.

En effektiv klimatpolitik kan aldrig innebära att utsläppen ökar, och vi måste ned till noll. När Miljömålsberedningen släppte sitt förslag med ett skarpt mål för att få ned konsumtionsutsläppen till nettonoll år 2045 jublade många globalt. Jag vill därför veta hur ministern tänker bidra till att Sverige ska kunna fortsätta att hålla fanan högt och vara ett föregångsland inom klimatarbetet och hur vi kan behålla vår spets i arbetet för minskade klimatutsläpp när det gäller konsumtion.

I detta anförande instämde Jacob Risberg (MP).

Fru ålderspresident! Jag tackar miljö- och klimatministern för svaret.

Vi står mitt i ett klimatnödläge. År 2023 kommer troligen att bli världens varmaste år, enligt vad som hittills uppmätts. Med de åtgärder som finns på plats i dag går vi mot en uppvärmning på 2,5-3 grader, vilket kommer att göra delar av jorden obeboeliga.

För att hålla oss inom Parisavtalets ramar har vi råd med ett globalt genomsnittligt klimatutsläpp på cirka 1 ton per person och år. Själv bor jag i Stockholms stad, precis som nästan 1 miljon andra personer. Om man sätter en ostkupa över Stockholms stad och sedan undersöker hur mycket växthusgaser som släpps ut under kupan är det ungefär 1,5 ton växthusgaser per person varje år. Det mesta kommer från trafiken och avgasrören, men en mätbar del kommer även från uppvärmning och el.

Planen är att klimatutsläppen i Stockholm ska vara nere på noll år 2040. Det är ett av Stockholms egna klimatmål. Det är ett hårt arbete att trycka ned de lokala utsläppen, men samtidigt är det lättare att påverka utsläpp som man har egen kontroll över än klimatutsläpp som sker på en helt annan plats.

Det är viktigt att vi gör detta arbete, för det finns ett klimatarbete som är ännu svårare: arbetet för att minska våra konsumtionsutsläpp. Det är det som jag vill debattera i dag.

Vi använder nämligen också en hel del saker som inte tillverkas under vår egen ostkupa, oavsett om det gäller Stockholm, Skellefteå eller Sverige som helhet. Det ger utsläpp någon helt annanstans. Kanske köper jag till exempel solceller till mitt hustak som tillverkats av kolkraft i Kina. Man kanske bygger ett hus av cement från Tyskland på min granntomt. Kanske är mina jeans tillverkade i Turkiet, eller jag kanske bestämmer mig för att ta flyget ut genom ostkupan för en semester i Spanien.

De utsläpp som inte har sitt ursprung under Stockholms egen ostkupa räknas inte med i de 1,5 ton som jag som stockholmare släpper ut. Dessa utsläpp, konsumtionsutsläppen, som inte är helt enkla att beräkna, ligger i stället på runt 7-8 ton i genomsnitt för en medelstockholmare - mindre för en del och mycket mer för andra. Mer än hälften av dessa utsläpp görs också utanför den svenska gränsen. För att minska dessa utsläpp krävs rejäla krafttag och en hel bukett av åtgärder.

Som de flesta förstår finns det ett stort behov av aktivitet inom det här området då konsumtionsutsläppen i dag står för den större delen av de utsläpp som vi svenskar ger upphov till. År 2022 ställde sig därför en enig miljömålsberedning bakom ett nytt nationellt mål för att minska konsumtionsutsläppen. Utredningen lämnade också ett betänkande på 850 sidor med bland annat förslag på hur man kan jobba för att minska dessa utsläpp.

Miljömålsberedningen slår fast att ansvaret för att minska konsumtionsutsläppen vilar på en rad olika aktörer. För den del av utsläppen som sker genom privat konsumtion - som för övrigt står för ungefär två tredjedelar av de totala konsumtionsutsläppen - är det mycket angeläget att skapa incitament för att underlätta och skapa förutsättningar för konsumenten att minska sitt klimatavtryck.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Miljömålsberedningen lyfter åtgärder som information, till exempel olika former av märkning på produkter och tjänster och en stödjande transportinfrastruktur, men även ekonomiska styrmedel och regleringar som till exempel produktkrav. Man föreslår även införandet av styrmedel och åtgärder som kan bidra till en övergång till en mer cirkulär och biobaserad ekonomi.

Miljömålsberedningens förslag lades fram i april 2022. Det har snart gått två år, och jag kan inte se att något händer på detta otroligt viktiga område.

Många tidigare förslag och reformer och påbörjade projekt har dragits undan av den sittande regeringen. Min fråga är därför vad regeringen och miljö- och klimatministern gör för att bidra till att Sveriges konsumtionsutsläpp minskar. Och hur hjälper regeringen svenska konsumenter att kunna minska sin klimatpåverkan?

Herr talman! I Riksrevisionens granskningsrapport om statens arbete mot vårdskador och missförhållanden inom vård och omsorg av äldre kommer man till den övergripande slutsatsen att statens insatser inte är effektiva för att vård- och omsorgsverksamheter för äldre ska förhindra vårdskador och missförhållanden och uppfylla sitt ansvar mot enskilda inom ramen för lex Maria- och lex Sarah-bestämmelserna. Riksrevisionen bedömer också att verksamheternas ansvar bör utökas när det gäller att informera enskilda och deras närstående och ge dem möjlighet att vara delaktiga vid utredningar.

Regeringen menar i sin tur i sin skrivelse - det är ju den som vi debatterar här i dag - att rapporten är ett viktigt bidrag i arbetet med att förbättra vården och omsorgen om äldre men att regeringen gör en annorlunda bedömning än Riksrevisionen när det gäller vilka åtgärder som bör vidtas. Bland annat hänvisar regeringen till en utredning om språkkrav i äldreomsorgen och till att Nationellt kompetenscentrum för äldreomsorg har inrättats vid Socialstyrelsen. Regeringen anser därför att rapporten är slutbehandlad. Men Miljöpartiet håller inte med.

Herr talman! Riksrevisionen konstaterar i sin granskningsrapport att vårdskador och missförhållanden kan vara traumatiska för dem som drabbas och även för deras närstående. Missförhållanden kan gälla övergrepp och tvångsåtgärder, och vårdskador kan leda till bestående fysiska men eller till att någon avlider.

Enskilda drabbade vill bli lyssnade på och vill få en bekräftelse på att det funnits brister i en verksamhet när de drabbats av en vårdskada eller ett missförhållande. Det faktum att det inte är obligatoriskt för verksamheterna att informera enskilda eller deras närstående vid missförhållanden - eller att höra dem när vårdskador eller missförhållanden inträffat - är ett problem. Verksamheternas ansvar mot enskilda och deras närstående bör därför enligt Riksrevisionen utökas.

Riksrevisionen lämnar i sin rapport flera olika förslag såväl till regeringen som till Ivo och till Socialstyrelsen.

Regeringen rekommenderas bland annat att stärka den nationella styrningen av kvalitet i omsorgen om äldre med målsättningen att minska antalet missförhållanden, exempelvis genom en nationell handlingsplan eller motsvarande. Man rekommenderas också att vidta åtgärder för att stärka enskilda i bestämmelserna om lex Maria och lex Sarah och att ge Socialstyrelsen utökat bemyndigande att ställa ska-krav om att närstående ska ges möjlighet att beskriva sin upplevelse av en händelse som lett till en allvarlig vårdskada, att enskilda och närstående ska informeras vid ett missförhållande samt att enskilda och närstående ska ges möjlighet att beskriva sin upplevelse av en händelse som lett till ett allvarligt missförhållande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om lex Maria och lex Sarah

Regeringen tycker inte att dessa åtgärder är nödvändiga och hänvisar till olika dokument om att individen redan bör involveras. Vi menar att det är tydligt att det inte är så i praktiken och att mer behöver göras.

Det är uppenbart att instrumentet lex Sarah har en tendens att byråkratiseras. Vi anser att det är viktigt med det motsatta - att se individen mer och ta in dennes och anhörigas aspekter för att kunna säkerställa just god omvårdnad och trygga livsförhållanden.

Det är både märkligt och anmärkningsvärt att enskilda människor, eller deras anhöriga, som blivit utsatta för missförhållanden riskerar att försvinna i alla insatser på olika nivåer där man ska arbeta med kvalitetsutveckling.

Miljöpartiet anser att det inte bara är den enskilde och dennes närstående som skulle gynnas av detta. Vi är övertygade om att information, att man gör människor delaktiga i utredningar om vårdskador och missförhållanden och att man samtidigt tar hand om synpunkter kommer att leda till lärande organisationer som tar hand om synpunkterna bättre.

I sammanhanget vill jag också lyfta att Miljöpartiet ställt en fråga till det ansvariga statsrådet Anna Tenje om äldreomsorgslagen.

I dag saknas en tydlighet om vilka grundläggande krav som äldreomsorgen ska utgå från. En särskild lag skulle kunna trycka på det förebyggande arbetet och bidra till att kommunernas ansvar synliggörs och tydliggörs. Och det kan skapa ett ramverk för styrning, uppföljning och tillsyn.

På en dragning i socialutskottet nyligen nämndes i förbigående att ett förslag om en sådan lag inte kommer att läggas fram av regeringen. Det tycker i så fall Miljöpartiet är djupt beklagligt.

Jag står bakom Miljöpartiets båda reservationer i betänkandet, men jag yrkar bifall endast till reservation 2.

Fru talman! Jag tycker att det här blev en väldigt konstig diskussion. Ärendet handlar om att stärka konsumenters rätt, till exempel när någon har sålt en produkt som inte uppfyller kraven. Man kanske har blivit skadad av en produkt som man har köpt. Tanken är att alla de konsumenter som har drabbats av till exempel en undermålig produkt ska kunna ta del av en ersättning.

I det här fallet handlar det om att fler ska kunna ta del av en stämning om någon blir fälld för en undermålig produkt. Om man på något sätt lyfter fram att det här kommer att vara dåligt för företagen tänker jag att tanken är att stärka konsumentskyddet, inget annat, och att alla individer - eller så många som möjligt - ska kunna ta del av den ersättning som företaget ska betala ut.

Jag tycker att det är jättejättemärkligt att Lars Beckman pratar om konsumentskydd men samtidigt inte vill att alla som drabbats ska kunna ta del av en ersättning.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 20.)

Fru talman! Lars Beckman tar i från tårna i det fall där vi vill gå längre med den här utredningen än regeringen har gjort. Han pratar om en amerikanisering.

Opt-out-förfarandet är något som vi ser i både Norge och Danmark, där man har infört det. Det är också något som föreslagits i utredningen att man går vidare med därför att det kan vara ett sätt att värna enskilda konsumenter som kanske inte har möjligheten att engagera sig i civilsamhället. De kanske inte är med i den debatt där man ser att en process eller ett överklagande kommer att dra igång och därför inte hinner anmäla sig. Det är också något som flera remissinstanser har föreslagit att man ska gå vidare med och utreda, exempelvis både Konsumentverket och Sveriges Konsumenter.

Jag kan tycka att det är lite märkligt att regeringen inte alls vill undersöka den här frågan vidare. Vi säger ju inte ens att man behöver införa det i det här regelverket, utan vi säger att man behöver tillsätta en utredning för att se om man kan införa ett sådant här förfarande framöver.

Fru talman! I dag hanterar vi, som ni har hört, ett ärende som rör EUlagstiftning för konsumenter. Det är en lagstiftning som blir viktigare ju mer globala vi konsumenter blir. När marknaden för konsumenter breddas och blir mer individuell och global blir valfriheten större, men samtidigt kan det bli svårare att välja rätt. Det är också svårt att veta hur man ska agera när man inte har fått det man har betalat för.

Dagens betänkande handlar om grupptalan för att skydda konsumenters kollektiva intressen med syftet att bland annat förbättra konsumenternas tillgång till en rättslig prövning. I det här fallet gäller det att det ska finnas en mekanism i alla EU:s medlemsstater för att kunna väcka grupptalan om både åtgärder för förbudsföreläggande och åtgärder för gottgörelse, till exempel ersättning, prisavdrag eller hävning eller båda dessa ting. Genom direktivet om grupptalan ska alla EU-länder få en mekanism för grupptalan, och Miljöpartiet tycker att större delen av förslaget är bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Grupptalan till skydd för konsumenters kollektiva intressen

Lagförslaget bygger också, som ni har hört, på att grupper får en avgränsning som innebär att den som för talan vid grupprättegången namnger de olika gruppmedlemmarna och att dessa personer meddelar att de önskar vara med i gruppen innan en grupprättegång inleds. Det är det som kallas opt-in. Det är just här som vår invändning ligger. Vi tror att det kommer att leda till att många kommer att missa möjligheten att ställa sig bakom en grupptalan, vilket kan lämna dem utan ersättning eller att den totala ersättningen från företaget blir liten.

I flera länder, som vi också har hört, exempelvis Storbritannien, Norge och Danmark, är det möjligt att under vissa förutsättningar föra talan för en berörd grupp, som konstitueras automatiskt utan att varje enskild person har anmält sig till gruppen i förväg. De som önskar kan i stället meddela att de inte vill ingå i gruppen. Det kallas då opt-out.

Detta innebär att fler personer tillsammans kan ställa krav i de fall beloppen blir små men berör många. Det skulle också verka förebyggande så att bolag anstränger sig i högre grad för att göra rätt från början. På individuell nivå kan det leda till att fler engagerar sig i grupptalan.

Det skulle också kunna minska risken att konsumenter missar möjligheten att delta på grund av att de inte själva gjort en anmälan. Ett opt-out-förfarande skulle därför på ett bättre sätt värna de konsumenter som inte har möjlighet eller förmåga att vara aktiva på det sätt som det föreslagna systemet med opt-in kräver.

Därför tycker vi precis som Konsumentverket och flera andra remissinstanser att ett opt-out-system bättre skulle motsvara många konsumenters behov. Jag yrkar därför bifall till reservationen i betänkandet från Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Herr talman! Byggsektorn står i dag redo för förändring, och de har också kunskapen om hur man ställer om i en klimatsmart riktning. Men de efterfrågar också en tydlighet från regeringen om vilken riktning de ska gå i.

Det förstår jag. När investeringar behöver göras vill man veta vad som krävs. Detta gäller bostadsbyggande såväl som infrastruktur. Vi står i dag i ett läge där vi behöver handling. Jag skulle därför vilja fråga statsrådet om arbetet för minskade klimatutsläpp är viktigt för regeringen och om det är någonting som man prioriterar.

Herr talman! En stor del av Sveriges klimatutsläpp, runt en femtedel, kommer från byggsektorn. Det gör stor skillnad vilka byggmaterial som används och hur byggprojekt planeras. Därför har Boverket tidigare fått i uppdrag av regeringen att lämna författningsförslag om gränsvärden för byggnaders klimatpåverkan under hela deras livscykel.

På grund av den akut korta tid som vi har på oss att minska klimatutsläppen för att hålla oss inom Parisavtalet fick Boverket i februari 2022 ett nytt uppdrag av regeringen, nämligen att lämna förslag på hur man kan påskynda införandet av gränsvärden för byggnader - hur man kan utvidga tillämpningen av klimatdeklarationerna.

Den 10 maj i år lämnade Boverket en slutredovisning till regeringen genom rapporten Gränsvärde för byggnaders klimatpåverkan och en utökad klimatdeklaration. Sedan dess har ingenting hänt. Branschen undrar, och jag undrar. Jag vill därför fråga bostadsministern vad som har hänt med uppdraget och om regeringen tänker skicka ut detta arbete på remiss eller inte.