Peter Kullgren

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Att jag påpekade i början att det inte finns något generellt förbud berodde på att ledamotens fråga var ställd så att man kunde få uppfattningen att det finns ett generellt förbud. Det finns det alltså inte.

Jag är väl medveten om att vi har för få vilthanteringsanläggningar, och att det kommer fler är också en viktig del för att vi ska kunna få ut mer kött på marknaden generellt sett. Att vi har en aktiv jakt är som sagt också en grundförutsättning. Även att vi ser till att viltet ses som en självklar livsmedelsresurs tror jag i förlängningen kommer att leda till att vi får fler vilthanteringsanläggningar.

Jag kan bara konstatera att jag och ledamoten nog är överens om det mesta i den här debatten. Regeringen kommer att fortsätta att arbeta för att förenkla, förtydliga och förbättra regelverken så att vildsvinskött i ännu högre grad kan tas till vara. Vi följer som sagt utvecklingen noga.

Livsmedelsverket har självt sagt att man har pausat och att man ska utvärdera hur man har tolkat regelverket, och jag utgår ifrån att man också gör det. Det är dock för tidigt för mig att sia om exakt vad man kommer att komma fram till. Det får vi återkomma till.

Herr talman! Jag delar Sofia Skönnbrinks uppfattning att det här verkligen är olyckligt. En av mina främsta drivkrafter som landsbygdsminister är att förenkla och minska onödigt krångel och byråkrati. Men det ska naturligtvis aldrig ske på bekostnad av människors hälsa, och det måste gå att göra både och. Det är precis det jag strävar efter.

Sverige har gudskelov väldigt få livsmedelsburna smittor. Det är i grunden ett styrkebesked. En del av förklaringen är vår strikta lagstiftning, men lika viktig är företagens egen drivkraft att hålla hög hygienstandard. På en konkurrensutsatt marknad är det enkelt: Den som slarvar med livsmedelssäkerhet lär åka ut.

Sofia Skönnbrink är också väl insatt i hur den svenska förvaltningsmodellen fungerar. Våra myndigheter har ett långtgående självständigt mandat, och det är de själva som tolkar och tillämpar de regelverk de har ansvar för. I det här fallet har Livsmedelsverket självt konstaterat att dess vägledning om legotillverkning av korv hos charkuterier inte har varit tillräckligt tydlig.

Det är en av anledningarna till att myndigheten nu har valt att tillfälligt pausa kontrollen av livsmedelsföretag som hanterar de här produkterna från privatpersoner. Det ser jag positivt på. Under pausen kommer Livsmedelsverket att se över hur reglerna bör tolkas och tillämpas framöver, både internt och i nära dialog med berörda aktörer. Det är ett viktigt steg för att säkerställa både rättssäkerheten och tydligheten för företagen.

Om jag inte har en helt felaktig minnesbild är Sofia Skönnbrink också ledamot av Livsmedelsverkets insynsråd, herr talman. Där finns alltså också möjlighet att från ledamotens sida följa frågan.

Fru talman! Sofia Skönnbrink har frågat mig om jag kommer att ta några initiativ med tanke på den oro som svenska jägare upplever kopplat till Livsmedelsverkets beslut och dess eventuella konsekvenser för vildsvinsjakten och användningen av vildsvinskött samt vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att säkerställa att jägare även fortsättningsvis ska kunna lämna vildsvinskött till charkuterier.

Jag vill börja med att säga att det inte finns något generellt förbud mot att lämna vildsvinskött till charkuterier, men köttet måste vara besiktigat på en vilthanteringsanläggning.

Precis som Sofia Skönnbrink skriver har Sverige under lång tid brottats med de utmaningar som en växande vildsvinsstam för med sig. Det gäller inte minst de omfattande skadorna inom jordbruket och det ökade behovet av jakt. Regeringens satsning på ett vildsvinspaket har hittills inneburit fokuserade åtgärder för att öka volymerna av svenskt vildsvinskött på marknaden genom att underlätta köttets väg till konsument och skapa incitament för jägare att skjuta fler vildsvin.

Regeringen har bland annat sett till att regelverket förändrats så att jägare kan sälja sitt kött direkt till butiker och konsumenter. Detta har varit ett viktigt steg. Det höjer förhoppningsvis inte bara incitamenten för vildsvinsjakt utan gör också att vi tar vara på ett högkvalitativt livsmedel. Detta bidrar i sig till en mer hållbar livsmedelsförsörjning. Den 20 mars 2025 beslutade regeringen om Livsmedelsstrategin 2.0, där satsningen på vildsvin fortsätter.

Vad gäller Livsmedelsverkets beslut om korvtillverkning av viltkött förstår jag att detta är något som drabbar både jägare och charkuterier. Livsmedelsverkets kontroll av livsmedelsföretag som hanterar livsmedel från privatpersoner har nu pausats under tiden myndigheten ser över hur EU-lagstiftningen på området ska tolkas. Jag välkomnar det initiativet och följer utvecklingen noga. Jag välkomnar även kommissionens breda initiativ för regelförenkling och hoppas att det får effekt även på detta område.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Eftersom regeringen värnar om svensk livsmedelsproduktion och om att ta vara på vildsvinskött har regeringen inom ramen för Livsmedelsstrategin 2.0 gett Livsmedelsverket i uppdrag att bland annat analysera och lämna förslag på andra eventuella åtgärder för att öka avsättningen av vildsvinskött. Det är min förhoppning att detta ska innefatta regellättnader vid vidareförsäljning till restauranger samt regler kring vilka produkter som ska kunna säljas vidare till konsument.

Detta är en viktig fråga för regeringen. Jag följer den noga, och jag ser mycket fram emot att ta del av Livsmedelsverkets förslag på åtgärder. Vildsvinen kan genom dessa åtgärder bli en värdefull livsmedelsresurs i stället för bara problem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Rebecka Le Moine behöver skilja på att få svar på frågorna eller inte och att få svar man inte gillar. Jag delar inte ledamotens beskrivning av lodjursjakten eller drivkraften hos jägare, och det är ett svar så gott som något på de påståenden som kommer här.

Om vi låter lodjursstammen fortsätta växa utan en tydlig förvaltning kommer vi förr eller senare att stå inför ökad skyddsjakt, djupare motsättningar och en krympande acceptans bland dem som faktiskt lever med rovdjuren inpå knuten. Det är varken hållbart eller ansvarsfullt. Det behövs därför en tydlig och kontrollerad reglering av stammen just för att vi värnar en livskraftig lodjursstam – inte trots det.

Licensjakten är en nödvändig del i en långsiktigt hållbar förvaltning som förenar naturvård med verkligheten på landsbygden. Vi måste minska konflikterna och återupprätta förtroendet för rovdjurspolitiken. Detta kräver en förvaltning som ser människan, inte bara teorin.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag låter bli att spekulera i hypotetiska siffror utan kan konstatera att lodjursstammen i Sverige med marginal ligger över sitt referensvärde. Den har varit stabil under det senaste decenniet och finns i alla delar av landet.

Naturvårdsverket har bedömt att lodjursstammen fortsatt är stabil och livskraftig och att antalet individer i de tre rovdjursförvaltningsområdena överstiger, som tidigare, de respektive fastställda miniminivåerna och det internationella referensvärdet på 870 individer.

Den senaste inventeringen, 2023/24, visade att det fanns närmare 1 300 lodjur i Sverige. Och referensvärdet är, som sagt, 870. Antalet individer överstiger miniminivåerna i alla rovdjursförvaltningsområden. Jag tycker att fakta talar sitt tydliga språk. Förvaltningen fungerar, och det finns inget skäl att ifrågasätta en modell som skapar acceptans hos dem som lever nära rovdjuren.

Fru talman! Jag vänder mig ganska starkt emot att man hävdar att drivkraften för den av staten beslutade licensjakten på lodjur skulle handla om huruvida man som jägare väljer att ta vara på skinnet eller inte. Det är inte så jag känner den svenska jägarkåren, och jag tycker att man ska behandla den svenska jägarkåren med mer respekt än så.

Jägarna verkställer det som länsstyrelsen, staten, beslutar. Vi ser inget konstigt med att man då också får behålla skinnet om man så önskar. Jag tror att det ligger ganska mycket i linje med hur många jägare resonerar. Man vill ta vara på så mycket som möjligt av det byte man fäller – som livsmedel eller för andra ändamål.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Självklart ska vi uppfylla våra åtaganden enligt EU-lagstiftningen. Men, som sagt, vi tänker inte acceptera en förvaltning som försvårar för människor att bo och verka på landsbygden. Landsbygdsnäringarna är viktiga. De måste också kunna leva sida vid sida med rovdjuren. Men det kräver en balans som fungerar i praktiken, inte bara på papperet.

Fru talman! Jag fick frågan om huruvida jag tycker att vi har en strikt reglerad jakt. Ja, jag tror faktiskt att de flesta tycker att licensjakt på våra stora rovdjur är det. Och är det någon jaktform som är prövad både upp och ned och fram och tillbaka är det väl just den. Det handlar om att fatta beslut om beviljande av jakt på våra rovdjur. Det brukar ofta vara juridiska processer kring det. Jag står alltså fast vid att jag tycker att vi nu har en bra tingens ordning.

Jag kan också konstatera att vi har ungefär 1 300 lodjur i Sverige och att bedömningen för gynnsam bevarandestatus är 870.

Fru talman! Rebecka Le Moine har frågat mig vad jag avser att göra för att minska jakt på hotade arter, vad jag tänker göra för att lodjuret ska stärkas som population och hur jag vill se till att vi i Sverige inte bedriver jakt enbart på grund av viljan att ha en trofé av ett hotat djur.

Fru talman! Lodjuret är en strikt skyddad art enligt EU:s art- och habitatdirektiv, vilket bland annat innebär att medlemsstaterna måste säkerställa att eventuell jakt på arten inte gör det svårare att upprätthålla gynnsam bevarandestatus. Licensjakt på lodjur, som sker under strikt reglerade former i Sverige, är enligt regeringens bedömning förenlig med direktivet och är ett verktyg för en ansvarsfull och hållbar viltförvaltning.

Regeringen har tillsatt en särskild utredare för att se över jaktlagstiftningen. Syftet är att skapa en modern och systematisk lagstiftning och att förbättra genomförandet av EU-rättsliga regler. Utredaren ska bland annat föreslå både en ny jaktlag och en ny jaktförordning och förbättra genomförandet av EU:s regelverk samt ta ställning till behovet av ändringar i den straffrättsliga regleringen i jaktlagstiftningen.

För att bibehålla en gynnsam bevarandestatus för lodjurspopulationen följs utvecklingen noggrant, och beslut om licensjakt fattas utifrån vetenskapliga rekommendationer. Den svenska lodjursstammen har gynnsam bevarandestatus. Det innebär att det finns möjlighet till skyddsjakt och viss licensjakt för att reglera antalet lodjur och förebygga skador på tamdjur och renar. Jakträttshavaren får behålla skinnet förutsatt att alla krav för jakten, inklusive rapportering och besiktning, är uppfyllda.

Fru talman! För drygt två år sedan, precis när den här regeringen hade tillträtt, skedde en omröstning i EU om huruvida man skulle verka för en förändring av Bernkonventionen. Då var det Sverige och Finland som var för det. Men i den senaste omröstningen var det, som man räknar i EU-sammanhang, mer än motsvarande 86 procent av EU:s befolkning som stod bakom en förändring av Bernkonventionen. Detta är också en aspekt att ha med sig när man pratar om stöd för olika inriktningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är helt trygg i att det finns stöd för att genomföra den politik som Sveriges riksdag, Europaparlamentet, ministerrådet och EU:s befolkning står bakom. Jag vet inte hur många gånger Sveriges riksdag har tillkännagivit för regeringen – en regering som då bestod av socialdemokrater och miljöpartister – att det var dags att minska vargstammen. Det är detta vi nu agerar på, och det är på tiden.

Jag vill återigen komma tillbaka till att detta måste handla om mer än ekonomi. Det rör människors trygghet och deras möjlighet att skydda sina tamdjur från rovdjursangrepp. För många är det också en fråga om att kunna fortsätta leva och verka på landsbygden. Därför behöver vargstammen vara betydligt mindre än i dag.

Vår målsättning är att minska antalet vargar för att förbättra situationen för dem som påverkas negativt. Det är att på riktigt ta ansvar för samexistens.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Patrik Björck är mycket skicklig på att lägga ord i min och andras munnar. Det jag lovade var att vi ska fullfölja det vi har lovat: att minska vargstammen. Jag har inte sagt någonting explicit om nivån på licensjakten, för detta kommer självklart att hanteras genom rätt process. Men det jag försökte leda i bevis var att vi ska göra det vi har föresatt oss.

Jag undrar om Miljöpartiet verkligen har förstått vilka konsekvenser en vargstam på över 500 individer – vi har hört högre siffror också – skulle få för människor som bor och lever på landsbygden och har sin försörjning och utkomst därifrån, inte sällan med djurhållning i fokus. Om vi ska prata om samexistens, hur kan vi då resonera med företrädare för en politik som riskerar att helt överge de människor som faktiskt måste leva med konsekvenserna? För mig är det obegripligt.

På tal om rädsla stämmer det att det var väldigt länge sedan en människa bragtes om livet av en varg – i alla fall en varg som lever fritt i skogen. Jag har heller aldrig sagt eller dragit upp som argument att så skulle ha skett. Jag tror dock att de flesta kan förstå och sätta sig in i den oro som ett vilt djur, ett rovdjur, kan väcka och i hur det skulle kännas att släppa ut sina barn på den gårdsplan där en vargfamilj gick förbi dagen innan. Jag skulle inte släppa ut mina barn till en hund som jag inte känner – för att det är ett djur. Det kan hända saker, och jag vill ha koll. Men när jag har lyft den oron tidigare har den från bland annat Miljöpartiets sida viftats bort som totalt irrelevant. Det är att ignorera människors oro, och det tror jag i sig är en stor fara för en politiker. Jag tror att det ligger en stor fara i att inte ta människors oro på allvar, för den är genuin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Samma sak gäller oron hos människor som har får och lever av animalieproduktion. Fårbönder är i och för sig ett utdöende släkte, vilket jag tycker är hemskt att se i ett land med fantastiska möjligheter för att hålla får. När konsumtionen nu ökar importerar vi hellre lammkött från andra sidan jordklotet, och det är något som jag väldigt gärna skulle vilja se till att vi ändrar på.

Jag fick också av ledamoten en fråga rörande genetik. Det är just detta som vi har gett i uppdrag till Naturvårdsverket, vår expertmyndighet. Vi har fått återkoppling i flera omgångar, och nu håller vi på att analysera det senaste – just hur vi ska hantera lägre nivåer, vad som krävs, vilka steg vi behöver ta och i vilken takt vi kan minska vargstammen.

Det är ett oerhört grannlaga arbete som måste ske för att vi ska kunna minska vargstammen. Men ambitionen och regeringens mål är mycket tydliga: Vi ska ha gynnsam bevarandestatus för vargen i Sverige, men stammen behöver vara betydligt mindre än den är i dag.

Fru talman! Vad vi nyss hörde i riksdagens talarstol sätter fingret på varför det har hänt så lite inom svensk vargförvaltning. Jag är helt övertygad om att Socialdemokraterna har haft ambitionen att följa riksdagens beslut, men man har satt regeringsmakten före och inte hanterat det faktum att Miljöpartiet har velat något helt annat.

Jag kan lova Patrik Björck, fru talman, att det regeringen har sagt ska vi också se till att genomföra. Vi behöver kraftigt minska vargstammen i Sverige för att vi ska få en bättre samexistens mellan rovdjur och människor. Det är därför vi har drivit på för en förändring av Bernkonventionen, och därför välkomnar jag också att kommissionen nu har lagt fram ett förslag om att ändra art- och habitatdirektivet. Vi har flera gånger också gett Naturvårdsverket förnyade uppdrag om att reda ut hur vi ska hantera en situation med betydligt färre vargar i Sverige. Detta analyserar vi just nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har också nyligen gett ett uppdrag om att man i stället för att sätta ett fixt antal vargar för de olika rovdjursregionerna ska prata om procentsatser så att detta i sig inte blir ett hinder för att förverkliga en utökad jakt framöver när vi har fått ett nytt referensvärde på plats. Det händer alltså saker.

Fru talman! Jag finner det samtidigt intressant att Miljöpartiet, som påstår sig vara engagerat i frågan om samexistens mellan människor och rovdjur, fortfarande inte vill ta hänsyn till det faktum att antalet vargar har ökat kraftigt de två senaste decennierna. Om man i Miljöpartiet på allvar värnar en verklig samexistens undrar jag hur man kan bortse från de negativa effekter som en för stor population av varg innebär för landsbygdsbefolkningen.

En studie från SLU visar att licensjakt hänger samman med minskad tjuvjakt. Men missförstå mig inte! Jag tycker oerhört illa om tjuvjakt. Det ska inte förekomma utan ska beivras så långt det går. Men ni i Miljöpartiet vill stoppa licensjakten. Hur tror ni att det kommer att påverka tjuvjaktssituationen? Hur kommer folk på landsbygden att hantera det här?

Fru talman! Miljöpartiet pratar också om att arbeta preventivt. Men det som föreslås är att vi ska agera reaktivt, det vill säga sätta en prislapp på förlorade djur i stället för att förhindra att angreppen sker från första början. Full ersättning till lantbrukare är ett nödvändigt stöd, fru talman, men vi ska inte vara naiva och tro att det löser hela problemet. Vi får inte glömma att för en lantbrukare handlar det om mer än en peng för ett får eller en ko. Det handlar om deras livsverk, vardag och trygghet. Det handlar om deras rädsla för att gå ut i en hage och mötas av att livsverket är borta, dött eller bortsprunget. Det finns inga pengar i världen som löser det.

Fru talman! Rebecka Le Moine har frågat mig vad jag avser att göra för att jobba mot den illegala jakten på bland annat varg, för en bättre samexistens med rovdjuren i Sverige och för att vargen ska ha en gynnsam bevarandestatus samt vilka länder jag menar att vi ska bygga upp ett samarbete med vad gäller vargen, hur jag vill jobba med förebyggande åtgärder och hur jag ser på full ersättning för dem som drabbas av angrepp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Regeringen arbetar för en bättre samexistens med rovdjuren i Sverige genom en rovdjurspolitik som är en balans mellan sociala, ekonomiska och ekologiska intressen. Målet är att upprätthålla en hållbar rovdjurspolitik som tar hänsyn till både de ekologiska behoven och de sociala konsekvenserna för människor som lever i områden där rovdjur är närvarande. En översyn av jaktlagstiftningen har initierats för att modernisera och förbättra reglerna inom jaktområdet. Sverige ska ha en vargstam med gynnsam bevarandestatus men med ett lägre antal vargar än i dag. För att uppnå detta sker bland annat ett nära samarbete med ansvariga myndigheter i våra grannländer Finland och Norge.

Sverige är ett av de länder som redan använder flera tillgängliga verktyg, till exempel jakt och preventiva åtgärder, för att förvalta vargen och motverka de negativa effekterna av rovdjur. Vi kommer att fortsätta med det. För att ytterligare stödja lantbrukare som drabbas av skador orsakade av rovdjur har regeringen förstärkt viltskadeanslaget med 15 miljoner kronor per år från och med 2023. Detta innebär mer medel till skadeförebyggande åtgärder och ersättning för uppkomna skador. Allt stöd för rovdjursavvisande stängsel hanteras inom viltskadeanslaget, vilket förenklar ansökningsprocessen för lantbrukare. Totalt uppgår anslaget nu till 67,8 miljoner kronor per år, vilket stärker arbetet för en bättre samexistens mellan människor och rovdjur.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Herr talman! Processen med att ta fram livsmedelsstrategin har varit väldigt viktig. Det har gjort att vi inte har väntat på en färdig produkt innan vi har tillsatt utredningar om vad företagen efterfrågat mest inte minst inom primärproduktionen.

När det gäller regelförenklingar finns konkurrenskraftsutredningen. När det gäller kontroll inom livsmedelssektorn finns kontrollutredningen. Vi har sett till att driva igenom mer forskningspengar till sektorn. Vi har nu också skickat 746 miljoner mer i CAP-systemet till våra primärproducenter. Det är vad jag menar när jag säger att processen med framtagandet av Livsmedelsstrategin 2.0 har varit oerhört viktig.

Jag vet att ledamoten har bra koll på hur det fungerar med beslutet om utflyttad trålgräns. Det handlar om internationella överenskommelser. Här har vi haft med andra. Det gick inte att få igenom undantag för dessa fiskare. Jag kan konstatera att HaV tillsammans med Jordbruksverket och SLU jobbar på för att få till en så bra lösning som möjligt för de drabbade fiskarna för att lindra konsekvenserna.

Herr talman! Jag tycker att alla Sveriges lantbrukare ska lyssna på dem som säger: Vi ser att ni är bland de bästa i världen på klimathänsyn, miljöhänsyn, djurvälfärd och låg antibiotikaanvändning. Och det här är något som jag och klimat- och miljöministern säger – båda två samtidigt.

Nu när vi är så bra som vi är i Sverige på att producera livsmedel med klimathänsyn och miljöhänsyn, vad händer då om vi minskar svensk livsmedelsproduktion? Skulle det gynna klimatet? Nej, det leder bara till en sak, och det är att vi i stället importerar mat som haft större negativ påverkan på klimatet, miljön och djuren.

(Applåder)

Herr talman! Jag föreslår att vi läser det svaret tillsammans. Att vi inte gör något eller att jag bara svarar att vi följer utvecklingen stämmer nämligen inte, och jag läser mina svar på de skriftliga frågorna noggrant.

När det gäller blåtunga, som är en hemsk sjukdom, tror jag inte att någon är oberörd när de hör om den hemska sjukdomen och om kalvar som till del föds utan hjärna.

Jag vet att många lantbrukare redan i dag lägger de 80 kronor som ett vaccin kostar, om de får tag på det. Om staten ska gå in och ge stöd till exempelvis vaccin finns det EU-regelverk att arbeta med, och sådant tar lite tid. Vi kan inte bara bestämma att vi går ut med ett brett statligt stöd till en viss grupp, utan det behöver kontrolleras.

Jag har en god dialog med både LRF och andra aktörer, självklart även myndigheterna, och följer såtillvida den här utvecklingen noga. Och snart kommer det ännu mer.

Herr talman! Regeringen har varit tydlig med att anmäla ett referensvärde på 170 vargar. Det senaste som har hänt är att Naturvårdsverket har kommit tillbaka till regeringen med en rapport om vilka mått och steg som behöver vidtas för att komma ned till den nivån på ett säkert sätt. Rapporten bereds just nu.

Nu när Bernkonventionen efter påtryckningar från bland annat Sverige har ändrats väntar jag med spänning på att kommissionen ska gå vidare med art- och habitatdirektivet, vilket kommer att underlätta för oss att förvalta vargen i Sverige.

Herr talman! Mat från sjö, hav och vattenbruk på landet är bra mat för oss, och den maten har historiskt fyllt en viktig funktion i vårt beredskapsperspektiv. I strategin har vi för första gången med de blå näringarna. Bara det i sig är centralt.

När det gäller vattenbruk är vi i slutfasen med en lagrådsremiss som kommer att leda till en proposition med förslag på flera förenklingar för företagen. Sedan gäller det att se till att mer landningar går till humankonsumtion. Det är det enklaste sättet, och det jobbar vi också med.