Herr talman! Jag vill först och främst passa på att säga grattis till minister Kullgren, för jag läste att det ska bli tillökning i familjen i slutet av sommaren.

Åter till debatten. Det är precis som ministern säger: Vildsvinsstammen i Sverige växer kraftigt. Detta påverkar samhället på flera sätt – inte minst jordbruket. Vildsvinen bökar i markerna och förstör spannmål, vall, potatis och majs med mera. Enligt LRF handlar det om skador på grödor till ett värde av över 1 miljard kronor varje år. Detta drabbar såklart våra lantbrukare hårt, eftersom de redan befinner sig i ett svårt ekonomiskt läge.

Ett ökat antal vildsvin innebär också en större risk för spridning av allvarliga sjukdomar, såsom afrikansk svinpest, men också för ett ökat antal trafikolyckor. Dessa utmaningar behöver hanteras, och där spelar våra jägare en väldigt viktig roll.

Herr talman! För att öka incitamenten för vildsvinsjakt behöver vi underlätta för jägarna att ta hand om köttet. Trots att vi har ett växande jakttryck är det nämligen långt ifrån allt detta kött som når våra matbord. Mycket går till spillo, vilket är problematiskt eftersom vildsvinskött är ett hållbart, närproducerat livsmedel av hög kvalitet. Genom att ta vara på köttet från de djur som fälls kan vi både minska matsvinnet och stärka vår svenska livsmedelsberedskap.

Det har länge funnits en tydlig politisk vilja att underlätta jakten på vildsvin, oavsett regeringskonstellation. Det har tagits fram åtgärdsplaner med fokus på lokal och regional nivå för att minska vildsvinsstammen. Det har också blivit möjligt för våra jägare att använda värmekameror och nattkikarsikten för att underlätta jakt den tid när vildsvinen är som mest aktiva. Jägarna har också möjlighet att sälja vildsvinskött direkt till konsumenter, butiker och restauranger. Trikintestningen har med hjälp av statliga subventioner gjorts kostnadsfri.

Allt detta är bra, men för att vi ska lyckas fullt ut krävs också att våra myndigheter är lyhörda och arbetar mot samma mål.

Herr talman! Det var därför väldigt oroväckande när Livsmedelsverket nyligen fattade beslut som i praktiken innebar att legotillverkning av charkprodukter från jägarnas vildsvinskött inte längre skulle vara tillåten. För dem som inte är jätteinsatta betyder det att en jägare inte längre ska kunna lämna in sitt kött till ett charkuteri för att få det förädlat till exempelvis viltkorv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Livsmedelsverket måste självklart förhålla sig till livsmedelslagstiftningen och se till att livsmedelssäkerheten alltid står i centrum. Beslutet väckte dock frågor, eftersom det försvårar möjligheten att ta till vara hela djuret och på sikt kommer att minska jägarnas vilja att bidra till en nödvändig viltförvaltning.

Det är bra att Livsmedelsverket nu har valt att pausa förbudet, precis som ministern säger, och tydligt signalerat att man inte vill försvåra för jägare utan tvärtom är öppen för dialog och fortsatt analys.

Jag vill understryka att detta inte handlar om att rikta kritik mot myndigheten i sig, för den har ett komplext uppdrag och viktiga ansvarsområden. Men det visar samtidigt hur viktigt det är att det finns en nära dialog mellan politiken och våra myndigheter, särskilt i frågor där man måste väga olika intressen mot varandra.

Det handlar i slutändan om förtroende. Jägare, småföretagare och konsumenter ska kunna lita på att de här reglerna hänger ihop och är lätta att förstå och att det finns en röd tråd från politiska beslut till hur det fungerar i verkligheten.

Herr talman! Jag vill därför fråga landsbygdsminister Peter Kullgren hur han ser på möjligheten att i samverkan med Livsmedelsverket se till att jägare även fortsättningsvis kan lämna in sitt vildsvinskött till charkuterier för vidare förädling. Jag skulle också vilja höra hur ministern ska se till att samordningen mellan politiska beslut och myndighetsutövning på kort och på lång sikt fungerar inom ministerns eget ansvarsområde.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Det stämmer att jag sitter i Livsmedelsverkets insynsråd. Jag kommer självklart att lyfta frågan för dialog även där.

Det är positivt att det pågår en dialog kring hur regelverken ska tolkas och tillämpas så att branschen får vara en del av den analysen. Det är nämligen en viktig signal till våra jägare och även småskaliga förädlare som gör att de känner sig lyssnade på.

Det är återigen viktigt att poängtera att det inte bara handlar om ett enskilt myndighetsbeslut utan om helheten, det vill säga hur vi skapar en fungerande kedja från jakt till konsument. För att jägarna ska kunna ta till vara sitt kött på ett säkert och effektivt sätt krävs både tydliga regler och en fungerande infrastruktur.

Landsbygdsministern sa i sitt svar att det inte finns något generellt förbud mot att lämna vildsvinskött till charkuterier men att köttet först måste besiktigas på en vilthanteringsanläggning. Problemet är att det finns alldeles för få vilthanteringsanläggningar och slakterier som tar emot vildsvin. Många jägare saknar den här typen av anläggning i sitt närområde, vilket innebär långa transportavstånd som gör det både opraktiskt och dyrt att leverera viltet.

Herr talman! För att kunna ta till vara viltköttet på ett bra sätt krävs antingen fler vilthanteringsanläggningar eller att jägarna även fortsättningsvis får lämna in sina styckdetaljer till charkuterierna. Jag tycker personligen inte att det är rimligt att återtag av vildsvinskött ska ses som en marknad – det är ju den bedömning som har gjorts av myndigheten – eftersom syftet är att konsumtionen ska ske i det egna hushållet. Det är en fråga jag avser att lyfta även i direkt dialog med Livsmedelsverket.

Om jägarna i stället blir tvungna att lämna hela djurkroppar till vilthanteringsanläggningarna tror jag tyvärr att en hel del bra kött kommer att gå förlorat. Det är ett resursslöseri vi inte har råd med, framför allt inte med tanke på vår låga självförsörjningsgrad när det gäller livsmedel.

Enligt Livsmedelsverkets rapport finns det endast 185 aktiva slakterier och vilthanteringsanläggningar kvar i Sverige. Antalet har minskat de senaste fyra åren, och det är framför allt de mindre anläggningarna som har valt att stänga. Det här leder till att många jägare tvingas hantera hela kedjan från slakt till försäljning själva, herr talman, vilket är både tidskrävande och svårt. Än värre blir det om inte ens de befintliga anläggningarna får ta emot köttet, vilket är anledningen till att vi har den här debatten i dag. Legotillverkningen av viltkorv är hotad.

Om vi menar allvar med att fler ska kunna äta vildsvinskött måste hela kedjan fungera. Det tål att sägas igen. Det räcker inte bara att jakten är effektiv; vi behöver också se till att hantering, förädling och försäljning funkar på ett sätt som passar fler jägare och finns tillgänglig för fler jägare.

Herr talman! Därför vill jag ställa ytterligare två frågor till landsbygdsministern.

Tror ministern att det finns risk att förbuden mot inlämning av vildsvinskött för legotillverkning av viltkorv kommer att fortsätta att utfärdas? De som har utfärdats står ju fast. Det man har gjort är att pausa utfärdandet av förbud.

Landsbygdsministern påpekar också att det inte finns något generellt förbud mot inlämning av kött till charkuterier om köttet har blivit besiktigat på en vilthanteringsanläggning. Därför skulle jag också vilja veta på vilket sätt regeringen arbetar för att bidra till att fler vilthanteringsanläggningar kan öppna och drivas vidare, särskilt i de delar av landet där behovet är som allra störst.

Herr talman! Det här handlar ju inte bara om kött och regler, utan det handlar om människor som bor och verkar på landsbygden. Det handlar om jägaren som gör sitt allra bästa för att hålla vildsvinsstammen i schack. Det handlar också om det lilla charkuteriet som vill ta till vara svenskt viltkött och alla de som vill kunna köpa trygg och närproducerad mat även i sin närbutik på landet.

Vi har resurserna, vi har kunskaperna och vi har viljan. Därför är det viktigt att vi har den här debatten i dag, för vi vill ju att mer vildsvinskött ska ätas. Då krävs som sagt fungerande vägar vidare till slakt, förädling och slutkonsument. Mitt medskick till ministern, herr talman, blir därför: Låt oss göra det vi kan för att säkra en fungerande kedja där de vildsvin som fälls också kan bli mat på våra svenska tallrikar!

Jag skulle bli jätteglad om ministern kunde utveckla lite mer om hur arbetet med att öppna fler vilthanteringsanläggningar ska gå till och vad man ser för väg framåt när det gäller just den biten.

I övrigt vill jag bara avsluta med att säga: Vildsvinskött är gött, så löp och köp!