Peter Kullgren

Herr talman! Det är bra att det som sägs i kammaren spelas in. Ledamoten pratar om att man inte fick en krona för att ta ledigt från jobbet för att leta efter kadaver och avliva vildsvin. Men det är rent oärligt att stå i Sveriges riksdag och säga så. Vi kan ha hårda politiska debatter, men som riksdagsledamot har man ett ansvar att skilja på sanning och lögn – och detta är lögn. Det finns på band, så det är bara att lyssna om man gick ifrån talmanuset. Jag tror inte att det bara är jag som uppfattar att Åsa Eriksson står i riksdagens talarstol och säger att de inte fick betalt när de tog ledigt från arbetet och gjorde en central och viktig samhällsinsats. Men det är inte sant, för det fick de.

Jag negligerar inte problemen, och jag tycker synd om de jägare som hamnar i juridiskt trassel och hårklyveri kring vem som är direkt och indirekt berörd. Men det ligger inte på mig att sätta mig över rättsprocesser i detta land.

Jag anser att epizootilagen är ganska tydlig. Den som är direkt drabbad och har lidit ekonomisk skada av ett beslut som är fattat av staten har enligt epizootilagen rätt till ersättning. Det är Jordbruksverket som hanterar dessa ärenden, och är man inte nöjd med verkets beslut har man alla möjligheter att överklaga det.

Jag upprepar min fråga: Hur många av de oroade jägarna har Åsa Eriksson uppmanat att överpröva det beslut de inte är nöjda med? Eller har ledamoten bara riktat kängan mot regeringen för att plocka billiga politiska poäng?

Herr talman! Jag blir lite beklämd av det sätt som ledamoten beskriver situationen på, och jag tycker att ledamoten spär på en oro och målar upp en bild som inte stämmer. Ledamoten blandar och ger när det gäller ersättningen. Menar ledamoten att de jägare som de facto var ute och arbetade inte fick någon ersättning över huvud taget, att de inte fick betalt för det arbete de utförde? Det tror jag inte. Ledamoten pratar om detta i samma andetag som hon pratar om jaktarrenden, och jag tycker att det är lite väl fräckt och målar upp en bild som faktiskt inte stämmer.

Min bild är att de jägare som var ute och aktivt arbetade under restriktionstiden fick den ersättning vi pratade om. Det säger jag också i den artikel som ledamoten hänvisar till. Men om man inte klarar av att ersätta jägarna för det arbete de gör ska vi titta på det.

Epizootilagen är ganska tydlig med att den som är direkt drabbad har rätt till ersättning. I många fall tolkas det som att man äger något – att man behöver avliva ett djur, att man inte får bruka sin mark eller att ens skörd inte kan tas om hand. Vi hade också ganska komplicerade diskussioner om vem som skulle söka ersättning för beställda skogsmaskiner som inte fick användas. Var det ägaren till skogsmaskinen eller markägaren? Allt detta är snårig juridik och något som Jordbruksverket har ansvar att bedöma och som domstolar ytterst prövar.

I de fall med jaktarrenden som jag har sett har det inte hänvisats till något av det som ledamoten pratar om här i kammaren. En fråga tillbaka är därför: Har ledamoten läst de underlag som finns från Jordbruksverket om varför det enligt epizootilagen inte har funnits skäl att betala ut ersättning?

Herr talman! Jag vill också fråga om ledamoten i sina samtal med jaktlagen har uppmanat något av dem att överklaga beslutet så att det prövas. Eller har hon bara sett en politisk möjlighet att ge en bild av att regeringen är sämre än vad den de facto är? Det må vara hänt, men det skulle vara intressant att veta. Det är ju genom ett överklagande vi får prövat om Jordbruksverkets bedömning var rätt.

Jag har också läst artiklar i Svensk Jakt, och i dem har man varit ganska tydlig med att du ska ha en diskussion med den du arrenderar jaktmarken av. Man har också uppmanat markägare att söka ersättning. Det har också beskrivits hur avtalen ska vara utformade för att man ska få ersättning enligt epizootilagen.

Jag tycker att det är lite ofint att blanda ihop dessa saker och få det att låta som att de jägare som var ute och letade vildsvinskadaver och avlivade vildsvin i det drabbade området inte skulle ha fått ersättning när de tog ledigt från arbetet, för det stämmer de facto inte.

Herr talman! Åsa Eriksson har frågat mig om jag kommer att agera för att det införs en möjlighet för jaktlag att få ersättning för kostnader för utebliven jakt, exempelvis under svinpestrestriktioner.

Afrikansk svinpest konstaterades för första gången någonsin i Sverige 2023. Tack vare snabba och effektiva insatser, inte minst av jägare, kunde Sverige friförklaras från smittan efter ett år, vilket är rekordkort tid i ett internationellt perspektiv.

Regler för hur smittsamma djursjukdomar ska övervakas och bekämpas finns bland annat i epizootilagen (1999:657). Det finns även EU-bestämmelser på djurhälsoområdet som innebär skyldigheter för Statens jordbruksverk att besluta om åtgärder och restriktioner för att bekämpa allvarliga djursjukdomar som till exempel afrikansk svinpest.

Det kan vara åtgärder såsom avlivning och sanering på de drabbade djuranläggningarna samt restriktioner i närområdet inklusive jaktförbud och avspärrning av skogsområden om smittan även drabbar vilda djur. Det kan innebära konsekvenser för de företag och privatpersoner som berörs, och därför finns också bestämmelser om ersättning i epizootilagen.

I syfte att ge djurägare incitament att anmäla misstänkta sjukdomsfall samt följa myndigheters råd vid bekämpning betalar staten till exempel ut ersättning till djurägare för kostnader som uppkommit på grund av beslut från Jordbruksverket. Den som anser sig ha drabbats av kostnader eller förluster till följd av Jordbruksverkets beslut har möjlighet att ansöka om ersättning. Jordbruksverket ska pröva ersättningsanspråken, och den som är missnöjd med Jordbruksverkets beslut har också möjlighet att överklaga besluten till förvaltningsdomstol.

Enligt Jordbruksverkets beslut, som inte har ändrats av förvaltningsdomstol i de fall som överklagats, har bedömningen gjorts att inget av de jaktlag eller andra aktörer som har ansökt om ersättning för kostnader eller förluster kopplade till utebliven jakt i samband med restriktionerna vid det aktuella svinpestutbrottet har haft rätt till ersättning enligt epizootilagen.

Sverige har lång erfarenhet av förebyggande arbete med djurhälsa och smittskydd, som är grunden för att förhindra uppkomst och spridning av sjukdomar mellan djur och människor. Under senare år har också stort arbete lagts ned på beredskapen att snabbt kunna bekämpa ett utbrott. Jägarkåren har bjudits in till seminarier och övningar i att bekämpa afrikansk svinpest tillsammans med berörda myndigheter och djurorganisationer.

Vid dessa tillfällen har det tydligt framkommit att jägarna har en avgörande roll i bekämpandet av vildsvin som sprider smitta. Det har även framgått att annan aktivitet i skogen kommer att behöva begränsas en period för att hindra smittspridning, så för jägarkåren har den stoppade jakten inte kommit som en överraskning.

Jag är glad över att jägarna var redo och snabbt kunde bidra vid bekämpandet av smittan under utbrottet av afrikansk svinpest. Det var något som de bland annat fick mycket beröm för i dåvarande Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps utvärdering av den aktörsgemensamma hanteringen av utbrottet.

Herr talman! Skogsindustrin är en av Sveriges mest exportintensiva basnäringar. Den är en strategisk sektor för omställningen. Den bidrar med jobb och regional utveckling och levererar biobaserade råvaror som ersätter fossila material. När industrin utsätts för påfrestningar påverkas hela värdekedjan, från skogsägaren till leverantören och till landsbygdens ekonomi.

Regeringens inriktning är väldigt tydlig. Vi ska stärka konkurrenskraften och skapa långsiktiga förutsättningar för skogsindustrin. I budgetpropositionen för 2026 prioriteras satsningar som förenklar ekonomisk tillväxt med klimatmålen. Vi investerar i forskning och innovation inom bioekonomin, vi stärker exportstrategin och vi förstärker insatser för grön finansiering och investeringsstöd. Dessa åtgärder gör det möjligt för industrin att ställa om och samtidigt behålla sin konkurrenskraft.

Skogsindustrin är central för att nå de mål vi har satt upp och för att bygga en cirkulär bioekonomi. Regeringen prioriterar en konkurrenskraftig och innovativ industri som kan driva svensk ekonomisk tillväxt samtidigt som omställningen påskyndas.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag tror att vi alla i den här kammaren är överens om att skogsindustrin är en av Sveriges mest strategiska näringar och en motor för jobb, exportintäkter och verklig klimatnytta. Men jag kan inte låta bli att konstatera att under lång tid – under de två förutvarande mandatperioderna – sattes mycket av detta på spel av Socialdemokraterna, trots deras stolta brukstraditioner. Jag tror att de genuint värnar om den basnäring som skogsbruket de facto är men att de prioriterade att sitta i regering – tillsammans med Miljöpartiet, som driver en helt annan skogspolitik än Socialdemokraterna och Kristdemokraterna.

En ideologiskt driven politik har lett till ökade restriktioner och rättsosäkerhet och till att brukandet i sig misstänkliggörs och äganderätten urholkas. Resultatet av de långvariga förändringar som skett med socialdemokratins goda minne är osäker råvarutillgång, minskade investeringar och varsel hos stora skogsindustriella aktörer. Det försöker vi göra upp med, men förändringar på det skogspolitiska området tar tid.

Vi har relativt nyligen fått skogsutredningens slutbetänkande. Vi har presenterat ett förslag på hur skogsägare ska få rätt till ersättning – vilket är fullt rimligt – om artskyddet tränger ut den tänkta markanvändningen. Det fanns inga tendenser till sådana initiativ tidigare. Allt detta gör vi för att värna en oerhört viktig och central näring i vårt land.

Herr talman! Ett aktivt skogsbruk med hög tillväxt är över huvud taget inget problem i Sverige. Under de senaste 100 åren, när vi har haft ett aktivt brukande, har mängden trä i de svenska skogarna fördubblats. Vi har klarat av det som väldigt få i Europa har klarat. Vi har klarat att bruka vår skog, och vi har klarat att ta ansvar. Men ideologiskt drivna politiska reformer har lett till brutalt stor osäkerhet. Det är det som regeringen gör upp med.

Ska vi klara klimatomställningen, stärka konkurrenskraften och säkra jobben i hela landet i den här branschen krävs en politik som står upp för skogsägare och industri, inte en politik som offrar dem för makten på ett socialdemokratiskt och miljöpartistiskt ideologiskt altare.

Herr talman! Jag delar uppfattningen att skogsindustrin befinner sig i ett utsatt läge. Vi ser med oro på de omfattande sparprogram och varsel som aviserats under hösten. När produktionen minskar med omkring 4 procent, vilket är mer än för övrig industri, får det konsekvenser för regional sysselsättning och för företag som är beroende av skogssektorn.

Skogsnäringen är en av Sveriges mest exportintensiva basnäringar med ett förädlingsvärde på 133 miljarder kronor, motsvarande knappt 3 procent av bnp och nära 9 procent av Sveriges export. För skogsnäringen är multiplikatoreffekten betydande eftersom varje krona i direkt värde genererar ytterligare 1,3 kronor i andra branscher.

För att stärka svensk konkurrenskraft och samtidigt nå våra klimatåtaganden har regeringen satsat betydande resurser på forskning och innovation inom bioekonomi för att utveckla klimatsmarta material och nya produkter. Därutöver har regeringen förstärkt exportstrategin genom uppdrag till Kommerskollegium och Business Sweden, vilket syftar till att hjälpa svenska sågverk och massaindustrier att nå fler internationella marknader.

Vi är medvetna om att branschen lyfter fram behovet av bättre råvarutillgång och effektivare transporter. Dessa frågor hanteras bland annat inom ramen för beredningen av de skogspolitiska förslagen och den bredare industripolitiken, där infrastruktur är en prioriterad del. Även artskyddsfrågorna, som interpellanten nämnde, ingår i detta arbete för att undanröja onödiga hinder för ett aktivt skogsbruk.

Inom klimat- och industripolitiken har regeringen förstärkt insatser för grön finansiering och investeringsstöd. Det skapar förutsättningar för industrin att utveckla lösningar som bidrar till den fossilfria omställningen och att samtidigt behålla sin konkurrenskraft. Ett aktivt skogsbruk med hög tillväxt är avgörande för att man ska kunna ersätta fossila material i byggsektorn, energisektorn och kemikalieindustrin. På så sätt är och kan skogsindustrin fortsatt vara en viktig drivkraft i klimatomställningen.

Herr talman! Vi kommer som sagt att göra mycket för att se till att det här ska underlättas. Jag hade i går ett mycket gott samtal med representanter för både branschen och Skogsstyrelsen. Vi kan konstatera att det har kommit in runt 200 eller fler anmälningar om undantag. Jag vet att 125 av dem redan har beviljats, och man prioriterar undantag från avverkningsanmälan.

En halv hektar kan låta lite, men delar av den här stormens konsekvenser finns i områden som inte är större än en halv hektar, ungefär motsvarande en fotbollsplan, och där behövs alltså ingenting. Skogsstyrelsens uppmaning till markägare var också att om man vet med sig att man inte kommer att komma till området inom sex veckor så kan man vänta lite med anmälan, för då kan Skogsstyrelsen prioritera det som är mer bråttom.

Vi för alltså en god dialog, och regeringen kommer inom kort att återkomma med hur vi går vidare.

Herr talman! Ja, man blir beklämd när man ser de här situationerna, särskilt när hundar är i dåligt skick. Inte sällan finns det på andra sidan en lurad köpare som tror att man gör en god gärning när man tar hand om en hund som inte har haft det bra och som ska få det mycket bättre här i Sverige.

Detta är ett stort problem och ett stort lidande. Som ledamoten säger finns det också betydande risker för att man för in sjukdomar som vi har lyckats bli av med här i Sverige på djursidan.

Lagstiftningen finns. Det är inte tillåtet att göra så här. Sedan gäller det att vi följer upp det. Det har varit diskussioner om veterinärers ansvar om de kan konstatera att det är en hund som är insmugglad och så vidare. Det förs alltså diskussioner. Men i grunden gäller det att se till att den lag vi har, som förbjuder sådant här, faktiskt efterlevs.

Herr talman! Min bild är att det sker en del. Vi har som sagt en lång rad olika projekt och aktiviteter, och det finns statliga medel för det här ändamålet – inte minst för att värna ålen, som ju utgör ett sargat bestånd.

Där kan man konstatera att Sverige har gjort oerhört mycket. Hela västkustsidan har vi totalt stängt för fiske, och vi har hård begränsning på den östra sidan. Sverige driver också på mycket aktivt för att vi ska ta hand om alla ålens livsstadier på EU-nivå. Just nu regleras bara den del då ålen de facto lever i havet. Vid varje tillfälle jag får ger jag en känga åt dem som tycker att det är helt okej att fiska upp ålyngel, alltså glasålar. Det är ett mycket stort problem för ålen.

Men självklart behöver vi också se till att vi har vattenvägar framöver.

Herr talman! Vi kan konstatera att det har diskuterats betydligt mer den senaste tiden. Det har framkommit från branschen att en del av bristen på vissa nötköttsprodukter beror på att slakterier under tider av många röda dagar inte har samma produktionstakt.

Detta förringar inte grundproblemet. Grundproblemet i Sverige, anledningen till att vi har denna situation, är att det finns för få kossor. Vi behöver fler kossor i Sverige för att mätta våra magar.

Det finns en lång rad åtgärder som regeringen har vidtagit för att få till detta. Just riktat mot nötköttsproduktionen har vi aviserat att vi i kommande CAP-struktur vill se ett särskilt djurvälfärdsstöd till dikoproduktionen. Något som har varit efterlängtat från nötköttsproducenter har varit virtuella stängsel, som nu är tillåtna från den 1 januari.

Herr talman! Regeringen har satt igång ett arbete i syfte att underlätta jakt på skarv. Vi ser hur dagens population går alldeles för hårt åt fiskbestånden, och vi ser också hur den fullständigt förstör skärgårdsmiljöer med mera.

Därför har vi gett en lång rad uppdrag på området, bland annat till Naturvårdsverket, om att underlätta för jakt och skydd av fisk och förslag på effektiva åtgärder. Dessa mottogs i slutet av förra året. Vi driver också på i EU, vilket är centralt i sammanhanget, för att få till en ändring av fågeldirektivet.

Ledamoten tar upp populationsmål, och det är inget jag utesluter. Regeringen överväger löpande ytterligare insatser för att begränsa skarvpopulationerna. Det behövs verkligen. Senast i årets regleringsbrev gav vi uppdrag till länsstyrelserna att samordna sig i skarvförvaltningsplaner för Mälaren och Hjälmaren.

Herr talman! Enligt fårbönderna själva är just rovdjursfrågan, vargfrågan, en av de viktigaste anledningarna till att de som de facto har lagt ned har gjort det.

Jag har sagt det i kammaren förut och säger det gärna igen: Jag har svårt att få ihop varför ett land med så gynnsamma förutsättningar för att hålla just får ska importera uppemot 80 procent av det lammkött vi äter från andra sidan jorden. För mig finns det ingen logik i det. Det är klart att vi måste se till att ändra det. Det är en av anledningarna till att jag och regeringen står för den rovdjurspolitik som vi gör.

Nu ska vi i första läget analysera den här domen, och sedan får vi återkomma.

På livsmedelsproduktionssidan i övrigt finns det en lång rad åtgärder. En sak som inte på något sätt är avgörande men som dragits i långbänk länge är att vi sedan den 1 januari kan få till mer naturbetesmarker och förhoppningsvis mer djur i vår svenska natur genom att tillåta virtuella stängsel för nötkreatur och får.

Herr talman! Vi har alltså att rätta oss efter domstolar i det här landet. Jag kan höra, dela och känna frustrationen, men något annat system tror jag inte att någon egentligen vill ha.

Nu har vi den här situationen. Det är tydligt vad regeringen och en majoritet i denna kammare vill. Jag drog i ett tidigare svar vad regeringen har gjort, sådant som många inför denna mandatperiod sa var omöjligt. Det kommer aldrig att gå att ändra något art- och habitatdirektiv på EU-nivå, hette det. Det gick visst. Nu har vi också tillfört de medel som behövs.

Jag måste analysera den här domen för att utröna vad som återstår. Jag kan helt ärligt säga: Min bedömning när vi hade vidtagit alla de här åtgärderna och när budgeten hade gått igenom – det hade den inte när förvaltningsrätten tog sitt beslut – var att vi skulle få till denna vargjakt i år, som i ett första steg skulle ta ned vargstammen till 270 individer.

Herr talman! Pengarna kommer för att Naturvårdsverket, statens expertmyndighet i de här frågorna, konstaterade att man behöver vidta olika åtgärder om man ska dra sig nedåt, mot nivån 170. Det behövs för att säkerställa att vargstammen helt enkelt finns kvar, och det vill vi ju alla. Vi ska också leva upp till våra EU-rättsliga åtaganden.

Regeringen har därför lagt in stora summor för att vi ska kunna ha en ännu bättre förvaltning än vi har i dag. När det gäller vad som sker för pengarna nu får vi återkomma.

Herr talman! Jag är helt enig med Elin Nilsson om att vi behöver få till en bättre förvaltning. Här har regeringen gjort en hel del. Vi har sett till att få Bernkonventionen ändrad, vilket var en förutsättning för att vi skulle kunna ändra art- och habitatdirektivet och klassa ned skyddsstatusen för varg.

Därefter har regeringen sett till att vi har ett sänkt referensvärde som har rapporterats in till EU. Vi har lagt hundratals miljoner kronor i kommande statsbudget för att vi ska kunna ha en mindre vargstam.

Det är uppenbart att vi behöver göra ännu mer, men regeringens vargpolitik ligger fast. Målet med årets vargjakt var att vi skulle ned inom det intervall som den här kammaren har beslutat om, mellan 170 och 270. Ett första steg var 270, och det var också vad länsstyrelserna hade beslutat.

Bläcket har knappt torkat på domen. Jag har inte hunnit sätta mig in i vad skälen är, men jag lovar att vi kommer att göra det och återkomma.

Herr talman! Det är förfärliga konsekvenser som stormen har dragit med sig. Det är 10 miljoner kubikmeter som ligger i skogen.

Allt det som kanske din farfar eller morfar, eller mormor eller farmor, någon gång i tiden planterade för att du skulle kunna avverka och ha som trygghet på ålderns höst blir omkullkastat. Jag känner oerhört stor delaktighet med alla de människor som är drabbade.

Därför kallade jag så sent som i går till mig Skogsstyrelsen, Mellanskog – som är en skogsförening där många medlemmar är drabbade, Skogsentreprenörerna, Sveaskog och LRF Skogsägarna för att få höra en diskussion och bidra till en diskussion om vad vi kan göra för att underlätta så mycket som möjligt.

Fru talman! Isak From har frågat finansministern om hon har gjort någon analys av hur nedgången i svensk skogsindustri påverkar svensk ekonomi och om hon i så fall kan redogöra för den analysen. Isak From har vidare frågat finansministern om hon överväger att vidta några åtgärder inom sitt ansvarsområde för att stödja skogsindustrin och i så fall vilka.

Fru talman! Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Jag delar oron över den svenska skogsindustrins utsatta läge. Skogsindustrin är en av Sveriges mest exportintensiva basnäringar och har stor betydelse för sysselsättning, regional utveckling och den gröna omställningen. När industrin utsätts för stora påfrestningar får det följder för både företagen, deras leverantörer och landsbygdens ekonomi.

Regeringen har tagit del av analyser från Konjunkturinstitutet och Tillväxtanalys som visar att industriproduktionen inom skogssektorn har minskat med cirka 4 procent det senaste året. Även om effekten på Sveriges bnp är begränsad kan den regionala påverkan vara betydande, särskilt för kommuner där skogssektorn står för en betydande del av sysselsättningen.

Skogsindustrin har under senare år påverkats av svagare efterfrågan, stigande råvarupriser, ökad internationell konkurrens, amerikanska tullar samt en starkare krona. Dessa faktorer har sammantaget medfört att flera företag inom branschen under förra året aviserade varsel.

Sedan regeringen tillträdde har inriktningen varit att stärka konkurrenskraften och skapa långsiktiga förutsättningar för skogsindustrin. Som en del av detta arbete bereds nu förslagen från 2024 års skogspolitiska utredning, som redovisade sitt slutbetänkande i augusti 2025 (SOU 2025:93). Utredningens analyser och förslag ger underlag för hur vi kan utveckla skogspolitiken så att klimatnytta, biologisk mångfald och konkurrenskraft stärks samtidigt som äganderätten värnas. Det är ett viktigt steg för att säkerställa långsiktiga och stabila villkor för skogsbruket och industrin.

Mot bakgrund av ett osäkert världsläge med ökade handelshinder och tullar finns ett tydligt behov av att stärka svensk konkurrenskraft och samtidigt nå våra klimatåtaganden. Därför satsas betydande resurser på forskning och innovation inom bioekonomi för att utveckla klimatsmarta material och nya produkter.

Regeringen prioriterar att det svenska skogsbruket inte begränsas utan fullt ut kan bidra till att uppnå klimatmålen samt bidra till jobb och tillväxt i hela landet. Inriktningen för fortsatt arbete är att främja ett långsiktigt hållbart aktivt svenskt skogsbruk och en växande cirkulär bioekonomi med konkurrenskraftiga näringar.

Herr talman! Svaret blir liknande det som gavs förut. Det vi har gjort initialt är att vi från svensk sida har lyft frågan på ett rådsmöte. Det är fler europeiska länder som delar denna oro.

När det gäller handelsgödsel- eller konstgödselfrågan generellt sett är det klart att det råder ett exceptionellt läge, där vi i Europa och stora delar av världen tidigare har importerat vår handelsgödsel från länder som vi kanske helst inte vill importera handelsgödsel från nu – Belarus och Ryssland.

Om man får vara lite visionär skulle jag allra helst vilja se att vi här i Sverige producerade mer av de här insatsvarorna som vi behöver. Vi har väldigt goda förutsättningar för det. Då gäller det också att vi får möjlighet att ta fram de grundämnen som vi behöver för att göra det.

Vi följer frågan noggrant och jobbar på i många olika spår för att stärka lönsamheten och minimera kostnaderna för det svenska jordbruket.

Frågestunden var härmed avslutad.

Herr talman! Det här beror på att vi först i år hade möjlighet att anmäla ett nytt referensvärde och kunde ta tag i det här. Det sker ju i fem- eller sexårscykler, och nu fanns möjligheten att göra skillnad på riktigt. Detta liksom att vi har lyckats ändra Bernkonventionen och art- och habitatdirektivet gör att vi nu kan gå fram med ett offensivt förslag om att vi vid kommande licensjakt tillsammans med skyddsjakt ska komma ned till 270, som är den övre delen av det intervall som riksdagen har angett i sitt tillkännagivande till regeringen.

I regeringens ståndpunkt påpekar vi att det ändå är centralt för oss att vi också ska kunna säkerställa en skyddsjakt så att vi kan ta bort de individer som får smak för får, kvigor eller vad det nu kan vara. Det är anledningen till att det har blivit som det har blivit.