Peter Kullgren

Herr talman! Det stämmer att regeringen vill verkställa det som den här kammaren har beslutat ett otal gånger, det vill säga att vi ska ha en vargpopulation som är mellan 170 och 270 vargar. Det stämmer också att vi har rapporterat 170 vargar som referensvärde.

Vi fick alldeles nyligen ett brev från kommissionen, som vill ha förklaringar. Frågan bereds just nu, och självklart kommer vi att svara på brevet. Vad svaret landar i exakt återstår att se.

Vi har också från våra expertmyndigheter tydligt fått höra vad som behöver ske för att vi ska kunna ta stegen för att få fram en mindre vargstam i Sverige. Regeringen har också varit tydlig med att i ett första steg under kommande vinters vargjakt nå fram till 270 vargar. Hur vi sedan ska komma under den siffran har vi mycket tydligt fått veta från expertmyndigheterna, det vill säga vilka mått och steg som behöver vidtas för att gå under nivån och närma oss 170.

Herr talman! Först och främst betackar jag mig för att vi i regeringen får oss åsikter tillskrivna som vi inte har. Vi har tagit emot en utredning, och precis som ledamoten vet bereds den nu i Regeringskansliet. Innan det är färdigt kan vi varken säga bu eller bä till de förslag som utredningen har.

Syftet med utredningen är att vi ska få bättre veterinärtäckning. Vi ska möjliggöra för privata aktörer att få del av eventuell jourersättning så att de ska kunna ta ett större ansvar. Detta vill många privata veterinärer göra.

Att däremot säga att staten ska ta fullt ansvar skulle innebära ett enormt stort åtagande. Jag har inte heller sett några som helst konkreta förslag eller budgetmedel från Socialdemokraterna om detta.

Låt oss gå igenom utredningen ordentligt. Syftet med utredningen är glasklart: Det ska bli bättre, inte sämre.

(Applåder)

Herr talman! Elin Nilsson behöver inte be om ursäkt för att hon råkade säga ”statsministern” – för vem vet vad som sker i framtiden?

Jag bor också i ett varglän, i Värmland, och jag är medveten om dels den polarisering, dels det stigma som ofta uppstår kring varg. Jag har inget till övers för tjuvjakt, utan man ska följa lagen till punkt och pricka. Men det är klart att beslut måste vara proportionerliga, och det är just det som länsstyrelserna nu ska se över. Jag väljer därför att avvakta tills de har gjort sitt arbete.

Herr talman! Jag har följt den diskussion som har förts både om tilldelningen av antal vargar som får fällas under den kommande jakten och om gps-spårning av jägarna.

Jag bjöd in de länsstyrelser som var aktuella till ett möte, primärt för att diskutera frågan och för att jag skulle få mer kunskap. Nu har samtliga länsstyrelser meddelat att de inte kommer att gå vidare med detta eftersom frågan behöver utredas ytterligare. Deras egna ord är att man funderar över professionaliteten i beslutet.

Jag avser att avvakta vad man kommer fram till i vidare utredning och helt enkelt se var det landar.

Herr talman! Det finns mycket att säga om Ices rådgivning. Jag är den första att skriva under på att vi behöver uppdatera detta så att det blir tydligare och så att vi slipper hålla på och diskutera vad som egentligen gäller. Allra helst skulle jag vilja ha headline advice från Ices som faktiskt tar hänsyn till helheten. Det är också någonting som vi driver – allt för att svaga bestånd ska kunna återhämta sig.

Vi kommer självklart att fortsätta sätta ett högt tryck på kommissionen för att det vi fick in i detta beslut också ska bli verklighet.

Herr talman! Vi såg till exempel till att det står i beslutet att vi ska ta fram en återhämtningsplan. Det var ett svenskt initiativ som vi drev på.

Vi ville ha lägre kvoter. Det var därför vi röstade nej. Men för andra förhandlingsomgången i rad har vi utifrån gällande regelverk landat på historiska nivåer utifrån Ices headline advice.

Förra året landade vi för båda bestånden av sill och strömming på den lägsta punkten i havsforskningsrådets rådgivning. I år landade kvoterna under rekommendationen för central sill och på rekommendationen för bottnisk sill. Förhandlingsmässigt är det ändå framgångar mot hur den tidigare regeringen hade lyckats med förhandlingarna, när kvoterna var betydligt högre.

Hade den förra regeringen lyckats lika bra som vi och landat på de lägsta nivåerna kanske vi inte hade haft en sådan allvarlig situation som vi nu har.

Herr talman! Det görs redan. Vi prioriterar det småskaliga fisket först. Det får alltid sina kvoter först och så mycket som man vill ha. Problemet för de småskaliga kustfiskarna har varit att det inte har spelat någon roll hur stora kvoter de har fått, för det har inte funnits någon fisk.

Det är på grund av långtida överfiske, alldeles för slapp förvaltning av säl och skarv som har kommit in alldeles för nära skärgården och även fortsättningsvis stora miljöproblem i Östersjön. Alla de delarna fokuserar regeringen på genom arbetet i EU och genom arbetet med vår havsmiljöproposition.

Herr talman! Utvecklingen är oroande inom hela jordbrukssektorn, och det har varit så under lång tid. För vissa produktionsgrenar har det sett ljusare ut en tid. På spannmålssidan har det varit ett allvarligt läge tidigare år, primärt på grund av dåliga skördar. Nu har vi ett skörderesultat betydligt över femårsgenomsnittet. Men tyvärr har vi ett världsmarknadspris som ställer till det. Det hade varit bra för landets spannmålsbönder om de hade fått ett rejält tillskott i kassan nu.

Svaret på frågan är att allt det regeringen gör på jordbrukssidan syftar till att öka lönsamheten. Det gäller både regelförenklingarna och de budgetsatsningar vi gjort. Men i grunden handlar det om att marknaderna måste fungera. På spannmålssidan är Sverige självförsörjande. Därför är det oerhört viktigt med ökad export av våra svenska spannmålsprodukter för att kunna upprätthålla produktion och lönsamhet.

Herr talman! Älgförvaltningen berör många, givetvis jägare och dem som äger skog och jord men också människor som värnar naturen och viltet i vårt land. Regeringens mål är tydligt. Vi vill ha en älgförvaltning som är rättvis, långsiktig och lokalt förankrad. Därför tror jag att vi ska bygga vidare på det som fungerar när det gäller finansiering och praktisk förvaltning men att vi också ska våga förändra där det behövs, som sagt gärna med så stor förankring och acceptans som möjligt.

Regeringen värnar jägarens roll, viltet och den balans som gör att både skogen och älgen kan fortsätta vara en del av det svenska landskapet i generationer framåt.

Jag tackar för en intressant och angelägen interpellation och debatt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag ber om ursäkt, Mikael Larsson, för att jag inte svarade på din fråga när du på ett gentilt sätt ställde den igen. Vad används pengarna till? Jag har inget exakt svar, men även jag har hört att jägare har en oro för att pengar de betalar in används till perifera saker. Jag förutsätter att sådant granskas i den ordinarie revisionen av verksamheterna och att pengar avsedda för ett ändamål också går till det. Men givetvis har vi hela tiden ett ansvar att säkerställa att så är fallet.

Det är stort fokus på älgen. I förvaltningen ska man bland annat ta hänsyn till skogsskador. Vi kan konstatera att älgstammens storlek har minskat radikalt medan betesskadorna inte har minskat på samma sätt. Det är uppenbart att vi behöver se på förvaltningen mer flerartsinriktat. Vad är det som påverkar de olika faktorer som nämndes, alltifrån trafikskador, jordbruksskador, skador på skog och vilttryck?

För väldigt många jägare i vårt avlånga land är älgen inte längre det primära eller ens det sekundära viltet, utan den typen av jakt är något man bara är med om någon gång, om man har tur. Så har utvecklingen sett ut under lång tid.

För regeringen är det viktigt att fortsätta att arbeta för en förvaltning som gör att Sverige även fortsättningsvis har en älgstam av hög kvalitet.

De utredningar vi har tillsatt och som vi nu börjar få tillbaka har tillkommit för att vi ser ett problem och förstår att något måste göras. Men jag kan här i dag tyvärr inte utlova något om hur det exakt kommer att bli. Det har dock kommit intressanta förslag på bordet, och det kan vara dags att gå från ett system som även finansieringsmässigt är fokuserat på just älg till ett system med ett bredare perspektiv.

Hur landar vi detta så att det får acceptans och blir enkelt att hantera i vardagen för alla dessa människor? Jag tror att vi uppnår det genom att ha en nära och god dialog, och vi har fått in många kloka inspel i remissomgången. Jag ser nu fram emot att värdera dessa inspel och även att vi fram tills vi fattar eventuella beslut har en god dialog med dem det berör innan vi sjösätter något slags nytt system.

Herr talman! Jag är medveten om att fällavgifterna varierar ganska kraftigt mellan länen. Sedan 2012 har som sagt målet varit att älgförvaltningen ska vara självfinansierad. Det innebär i praktiken att intäkter från fällavgifter och registrering av mark inom älgjaktsområden ska balansera de kostnader som uppstår i förvaltningen. Det är ett system som bygger på lokal förankring och ansvarstagande och även syftar till att skapa balans mellan kostnader och intäkter inom älgförvaltningen. Det har till stora delar fungerat väl.

Att fällavgifterna i dag skiljer sig mellan län beror bland annat på skillnaderna i älgtillgång i länen. I län med begränsad älgstam krävs en högre avgift för att systemet ska vara självfinansierat med nuvarande modell. Men Jaktlagstiftningsutredningen har i sitt betänkande lämnat förslag kring finansieringen av förvaltningen. Vi har redan tagit flera steg för att se över hur framtidens jakt- och viltförvaltning ska finansieras. Utredningen har sagt i sitt delbetänkande att fällavgifterna ska avskaffas. Man föreslår att flerartsförvaltningen för klövvilt finansieras via en höjning med 90 kronor på det statliga jaktkortet, den så kallade viltvårdsavgiften.

Detta är en ganska komplex fråga. Förändringar i finansieringen påverkar såväl jägare som markägare och myndigheter. De måste, om de ska genomföras, göras på ett sätt som är genomtänkt och förankrat i verkligheten. Av den anledningen behöver delbetänkandet beredas ordentligt innan regeringen tar slutgiltig ställning i frågan. Därför kan jag inte vara tydlig med vart det här kommer att ta vägen.

Jag vill också understryka hur viktig jägarkåren är för hela vår viltförvaltning och mycket annat. De bidrar på många sätt till en kunskapsbaserad förvaltning. Vi har goda förutsättningar för att långsiktigt fortsätta att värna om vårt vilt och den svenska jakten.

Jag vet att många jägare vill se en tydlig koppling mellan vad man betalar in och vad man faktiskt får tillbaka. Det tycker jag är helt rimligt. Därför är det viktigt att vi ser till att varje krona används på ett sätt som stärker jakten, naturvården och det lokala engagemanget.

Syftet med älgförvaltningen är att skapa en älgstam av hög kvalitet som är i balans med de betesresurser som finns och som tar hänsyn till viktiga allmänintressen som till exempel rovdjursförekomst, trafiksäkerhet, jordbruk, skador på skog och inverkan på den biologiska mångfalden.

Herr talman! Mikael Larsson har frågat mig om jag anser att dagens fällavgifter för älg är för höga och om jag och regeringen avser att se över dagens modell för finansiering av älgförvaltningen och komma med ett förslag på en ny modell.

År 2012 infördes ett system med älgförvaltningsområden och att älgförvaltningen ska vara adaptiv. Det innebär att älgförvaltningen ska vara lokalt förankrad och anpassas efter nya eller ändrade förhållanden, till exempel rovdjursförekomst eller skador på skog. Förvaltningen bör styra mot de mål som fastslogs i propositionen En ny älgförvaltning (prop. 2009/10:239).

När det gäller finansiering bedömdes det att länsstyrelsens kostnader för att upprätthålla älgskötselområden och registrera licensområden skulle finansieras genom fällavgifter för samtliga fällda älgar. Fällavgiften borde enligt propositionen fastställas av länsstyrelsen utifrån kostnaderna för en ekosystembaserad adaptiv förvaltning av älgen.

Jag är medveten om att fällavgifterna varierar mellan länen. Naturvårdsverket har i en skrivelse till regeringen lämnat ett alternativt förslag på finansiering, så kallad områdesfinansiering, och regeringen har gett den pågående Jaktlagstiftningsutredningen (dir. 2024:11) i uppdrag att utreda de rättsliga förutsättningarna för en sådan finansiering.

Jaktlagstiftningsutredningen överlämnade i april 2025 delbetänkandet Vissa förändringar av jaktlagstiftningen (SOU 2025:32), som har remitterats.

I delbetänkandet föreslår utredningen att i stället för en områdesavgift bör en flerartsförvaltning av klövvilt finansieras genom höjd viltvårdsavgift samt att fällavgifterna på älg avskaffas.

Jaktlagstiftningsutredningens delbetänkande bereds just nu inom Regeringskansliet tillsammans med de inkomna remissynpunkterna.

Herr talman! Jag tar frågan om handläggningstider på största allvar. Regeringen har också vidtagit åtgärder för att komma åt problemen genom de uppdrag och ökade förvaltningsanslag till Jordbruksverket som jag har redovisat. Men någon extrem quickfix finns inte. Vi har ett regelverk i botten. Handläggningen behöver vara rättssäker, och de nya strukturer och arbetssätt som implementeras måste leda till en långsiktigt hållbar förändring. Det arbetet kommer jag nogsamt att följa. Jag avser även att fortsätta den dialog som vi har med företrädare för Leader och andra branschorganisationer i arbetet med den gemensamma landsbygds- och jordbrukspolitiken.

Slutligen vill jag betona att regeringens position är tydlig i förhandlingarna om jordbrukspolitiken efter 2027: Den ska leda till ökad lönsamhet, konkurrenskraft och förenkling. Möjligheterna att anpassa till nationella och regionala förutsättningar är viktiga för regeringen i arbetet med den kommande jordbrukspolitiken. Detaljregler ska vara begränsade till det som är nödvändigt för ett så effektivt genomförande som möjligt.

Den nya politiken ska helt enkelt vara enklare att följa för stödmottagarna och enklare att implementera och administrera för berörda myndigheter. Jag ser fram emot att se resultatet av de förhandlingar som nu pågår.

Jag vill rikta ett tack till Mikael Larsson för engagemanget i frågorna vad gäller landsbygdsutveckling och våra svenska landsbygder i stort. Tack för en bra interpellation!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! En mycket viktig del av mitt uppdrag är dialog med dem som berörs ytterst, mitt i verkligheten, inte sällan branschföreträdare som Leader i det här fallet. Det är viktigt för att skapa förankring och underlätta för genomförandet av en effektiv politik.

Under det gångna året har vi bland annat haft tre sakråd om EU:s gemensamma jordbrukspolitik, dit även företrädare för Leader har varit inbjudna, och vi planerar för ytterligare ett i början av nästa år. Både min tidigare och min nuvarande statssekreterare har som sagt deltagit vid Leaders nationella träffar för att vi ska lära oss mer om det arbete som görs och förstå utmaningar och behov som organisationen ser.

Handläggare i Regeringskansliet som arbetar med frågorna har naturligtvis också etablerat och har återkommande kontakter med företrädare för Leader. Det är därifrån vi hämtar vår primära grund för kunskap för att se behoven och hur vi kan ändra saker och ting för att det ska bli bättre.

Regeringen anser att det är av hög prioritet och helt nödvändigt att Sverige har en ändamålsenlig och effektiv förvaltning av den gemensamma jordbrukspolitiken, en förvaltning som lever upp till de krav som ställs för hanteringen av EU-medel och som bidrar till att uppfylla de politiska målen på nationell nivå och EU-nivå.

Utöver att korta handläggningstider har en inriktning för regeringen varit att de finansiella korrigeringarna ska minska till att vara i nivå med de mest framstående länderna i EU. Den administrativa bördan ska också minska för stödmottagare, vilket kan bidra till stärkt konkurrenskraft för lantbruket och även öka legitimiteten för systemet. För att effektivisera och samtidigt minska risken för att det blir fel driver vi aktivt frågan om förenklingar i förhandlingarna om den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2027.

Herr talman! Det är svårt att inte gå in på detaljer och teknikaliteter när det kommer till frågan om handläggning av just EU-stöd. Men det är just vikten av att vara noggrann med detaljerna i handläggningen som gör att det också tar tid.

Leadermetoden innebär projektstöd. Och det är primärt i handläggningen av projekt- och investeringsstöd som det finns problem med de långa handläggningstiderna, eftersom regelverket är betydligt mer omfattande.

Jordbruksverket har under det senaste året jobbat med att effektivisera handläggningen enligt de uppdrag som regeringen har gett det. Man har vidtagit åtgärder. Jordbruksverket bistår numera Leaderkontoren med att vid behov komplettera och justera ansökningar. Man har även startat en ny insatsenhet för handläggningsstöd. Den har inte varit på plats jättelänge men sedan mitten av augusti.

Myndigheten har fortlöpande hållit oss informerade om utfallet. Det har hittills varit positivt, och det har varit ett bättre resultat än vad Jordbruksverket självt prognostiserat.

Men om man kastar pengar på ett problem och det visar sig att det inte löser sig är det klart att jag inte bara kommer att titta på det. Då får vi se till att hitta andra sätt att komma framåt.

Det är också en ny programperiod inom den nationella jordbrukspolitiken som är under förhandlande. En svensk position – jag vet att vi brett i Sveriges riksdag delar synen på detta, och det gäller inte minst kristdemokrater och centerpartister – är att vi måste göra det enklare. De pengar vi skickar in och som kommer tillbaka ska naturligtvis arbeta på mest effektiva sätt. Vi vill ha en ökad flexibilitet när det gäller både jordbruksstöd och andra stöd. Framför allt vill vi att vi ska få styra mer efter eget huvud.

Det handlar om att ha kontroll men inte en kontroll som begränsar. Det ska vara en kontroll som är effektiv utan att vara hindrande för det man vill uppnå inom hela insatserna för den gemensamma jordbrukspolitiken.

Herr talman! Mikael Larsson har frågat mig om jag anser att Jordbruksverkets handläggningstider för utbetalning av Leaderstöd är rimliga och om jag avser att ta några initiativ för att korta handläggningstiderna. Mikael Larsson har även frågat mig om jag avser att fördjupa diskussionerna med Leaderorganisationen för att kunna ta del av deras erfarenheter av Jordbruksverkets handläggning.

Låt mig inledningsvis konstatera att jag delar bilden att hanteringen av stöd som finansieras genom den gemensamma jordbrukspolitiken måste bli mer effektiv, särskilt vad gäller handläggningen av projekt- och investeringsstöd. Jag delar också bilden att Leader är ett projektstöd som kan bidra till lokal utveckling på de svenska landsbygderna. Att få ned handläggningstiderna och genomföra faktiska förenklingar för stödmottagarna är en fråga som regeringen prioriterar högt. För att möjliggöra detta har regeringen gett Jordbruksverket ett uppdrag och, som Mikael Larsson själv nämner, också tagit initiativ till att Jordbruksverkets förvaltningsanslag förstärkts.

Jag försöker alltid att ha en god dialog med branschföreträdare och berörda parter i arbetet med den gemensamma jordbrukspolitiken. När min statssekreterare Daniel Liljeberg besökte den nationella Leaderträffen på Gotland i oktober samtalade han med företrädare för Leader lokalt och nationellt. Vi avser att fortsätta samtalen med Leader i denna och andra frågor.

Regeringens övergripande inställning är att regelbördan inom jordbrukspolitiken ska minska, och jag anser att det behövs ytterligare förenklingar i kommande reform av den gemensamma jordbrukspolitiken om politiken ska bli enklare och nå en högre måluppfyllelse.

Min förhoppning är att de förändringar som har vidtagits kommer att leda till faktiska förenklingar och kortare handläggningstider.

Fru talman! Det här är en mycket viktig och bred fråga. Allt kanske inte faller under landsbygdsministerns paraply, men skogsindustripolitiken och skogspolitiken ligger definitivt hos mig.

Jag vill ändå börja i det bredare perspektivet. Vi är, och har varit ett tag, i en lågkonjunktur. Vi har i tidigare debatter hört att det påverkar byggandet. Regeringen gör stora insatser för att med hjälp av finanspolitiken försöka vända konjunkturutvecklingen. Det är absolut mest centralt för sågverken och skogsindustrin att vi går från lågkonjunktur till bättre konjunktur.

I övrigt har jag nämnt att vi ser över skogspolitiken. Vi ser till att det finns tillgång till råvara. Det är en annan viktig del i att vända det hela.

Jag förstår också, och uppskattar, jämförelsen; till synes små numerärer på små orter får ett helt annat genomslag om man översätter dem till den stora stadens perspektiv.

Frågestunden var härmed avslutad.

Fru talman! Nu har Sofia Skönnbrink ingen möjlighet att svara, men retoriskt vill jag göra poängen: Vad är Sofia Skönnbrinks förslag? Ska staten gå in och betala veterinärkostnader för katter och hundar i Sverige? Jag har inte sett något sådant förslag från någon.

Konkurrensverkets uppdrag har kommit halvvägs, och vi tänker fokusera på verkets rapport och se vad vi kan göra utifrån prisbilden. Jag är medveten om att veterinärmarknaden dras med utmaningar, inte minst kopplade till prisbilden.

Uppdraget har, som sagt, kommit till halvtid, och Regeringskansliet har i en uppdragsdialog med verket fått en redovisning av hur arbetet genomförs. Jag ser fram emot att få uppdraget redovisat senast den 1 mars nästa år.