Herr talman! Åsa Eriksson har frågat mig om jag kommer att agera för att det införs en möjlighet för jaktlag att få ersättning för kostnader för utebliven jakt, exempelvis under svinpestrestriktioner.

Afrikansk svinpest konstaterades för första gången någonsin i Sverige 2023. Tack vare snabba och effektiva insatser, inte minst av jägare, kunde Sverige friförklaras från smittan efter ett år, vilket är rekordkort tid i ett internationellt perspektiv.

Regler för hur smittsamma djursjukdomar ska övervakas och bekämpas finns bland annat i epizootilagen (1999:657). Det finns även EU-bestämmelser på djurhälsoområdet som innebär skyldigheter för Statens jordbruksverk att besluta om åtgärder och restriktioner för att bekämpa allvarliga djursjukdomar som till exempel afrikansk svinpest.

Det kan vara åtgärder såsom avlivning och sanering på de drabbade djuranläggningarna samt restriktioner i närområdet inklusive jaktförbud och avspärrning av skogsområden om smittan även drabbar vilda djur. Det kan innebära konsekvenser för de företag och privatpersoner som berörs, och därför finns också bestämmelser om ersättning i epizootilagen.

I syfte att ge djurägare incitament att anmäla misstänkta sjukdomsfall samt följa myndigheters råd vid bekämpning betalar staten till exempel ut ersättning till djurägare för kostnader som uppkommit på grund av beslut från Jordbruksverket. Den som anser sig ha drabbats av kostnader eller förluster till följd av Jordbruksverkets beslut har möjlighet att ansöka om ersättning. Jordbruksverket ska pröva ersättningsanspråken, och den som är missnöjd med Jordbruksverkets beslut har också möjlighet att överklaga besluten till förvaltningsdomstol.

Enligt Jordbruksverkets beslut, som inte har ändrats av förvaltningsdomstol i de fall som överklagats, har bedömningen gjorts att inget av de jaktlag eller andra aktörer som har ansökt om ersättning för kostnader eller förluster kopplade till utebliven jakt i samband med restriktionerna vid det aktuella svinpestutbrottet har haft rätt till ersättning enligt epizootilagen.

Sverige har lång erfarenhet av förebyggande arbete med djurhälsa och smittskydd, som är grunden för att förhindra uppkomst och spridning av sjukdomar mellan djur och människor. Under senare år har också stort arbete lagts ned på beredskapen att snabbt kunna bekämpa ett utbrott. Jägarkåren har bjudits in till seminarier och övningar i att bekämpa afrikansk svinpest tillsammans med berörda myndigheter och djurorganisationer.

Vid dessa tillfällen har det tydligt framkommit att jägarna har en avgörande roll i bekämpandet av vildsvin som sprider smitta. Det har även framgått att annan aktivitet i skogen kommer att behöva begränsas en period för att hindra smittspridning, så för jägarkåren har den stoppade jakten inte kommit som en överraskning.

Jag är glad över att jägarna var redo och snabbt kunde bidra vid bekämpandet av smittan under utbrottet av afrikansk svinpest. Det var något som de bland annat fick mycket beröm för i dåvarande Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps utvärdering av den aktörsgemensamma hanteringen av utbrottet.

Herr talman! Jag blir lite beklämd av det sätt som ledamoten beskriver situationen på, och jag tycker att ledamoten spär på en oro och målar upp en bild som inte stämmer. Ledamoten blandar och ger när det gäller ersättningen. Menar ledamoten att de jägare som de facto var ute och arbetade inte fick någon ersättning över huvud taget, att de inte fick betalt för det arbete de utförde? Det tror jag inte. Ledamoten pratar om detta i samma andetag som hon pratar om jaktarrenden, och jag tycker att det är lite väl fräckt och målar upp en bild som faktiskt inte stämmer.

Min bild är att de jägare som var ute och aktivt arbetade under restriktionstiden fick den ersättning vi pratade om. Det säger jag också i den artikel som ledamoten hänvisar till. Men om man inte klarar av att ersätta jägarna för det arbete de gör ska vi titta på det.

Epizootilagen är ganska tydlig med att den som är direkt drabbad har rätt till ersättning. I många fall tolkas det som att man äger något – att man behöver avliva ett djur, att man inte får bruka sin mark eller att ens skörd inte kan tas om hand. Vi hade också ganska komplicerade diskussioner om vem som skulle söka ersättning för beställda skogsmaskiner som inte fick användas. Var det ägaren till skogsmaskinen eller markägaren? Allt detta är snårig juridik och något som Jordbruksverket har ansvar att bedöma och som domstolar ytterst prövar.

I de fall med jaktarrenden som jag har sett har det inte hänvisats till något av det som ledamoten pratar om här i kammaren. En fråga tillbaka är därför: Har ledamoten läst de underlag som finns från Jordbruksverket om varför det enligt epizootilagen inte har funnits skäl att betala ut ersättning?

Herr talman! Jag vill också fråga om ledamoten i sina samtal med jaktlagen har uppmanat något av dem att överklaga beslutet så att det prövas. Eller har hon bara sett en politisk möjlighet att ge en bild av att regeringen är sämre än vad den de facto är? Det må vara hänt, men det skulle vara intressant att veta. Det är ju genom ett överklagande vi får prövat om Jordbruksverkets bedömning var rätt.

Jag har också läst artiklar i Svensk Jakt, och i dem har man varit ganska tydlig med att du ska ha en diskussion med den du arrenderar jaktmarken av. Man har också uppmanat markägare att söka ersättning. Det har också beskrivits hur avtalen ska vara utformade för att man ska få ersättning enligt epizootilagen.

Jag tycker att det är lite ofint att blanda ihop dessa saker och få det att låta som att de jägare som var ute och letade vildsvinskadaver och avlivade vildsvin i det drabbade området inte skulle ha fått ersättning när de tog ledigt från arbetet, för det stämmer de facto inte.

Herr talman! Det är bra att det som sägs i kammaren spelas in. Ledamoten pratar om att man inte fick en krona för att ta ledigt från jobbet för att leta efter kadaver och avliva vildsvin. Men det är rent oärligt att stå i Sveriges riksdag och säga så. Vi kan ha hårda politiska debatter, men som riksdagsledamot har man ett ansvar att skilja på sanning och lögn – och detta är lögn. Det finns på band, så det är bara att lyssna om man gick ifrån talmanuset. Jag tror inte att det bara är jag som uppfattar att Åsa Eriksson står i riksdagens talarstol och säger att de inte fick betalt när de tog ledigt från arbetet och gjorde en central och viktig samhällsinsats. Men det är inte sant, för det fick de.

Jag negligerar inte problemen, och jag tycker synd om de jägare som hamnar i juridiskt trassel och hårklyveri kring vem som är direkt och indirekt berörd. Men det ligger inte på mig att sätta mig över rättsprocesser i detta land.

Jag anser att epizootilagen är ganska tydlig. Den som är direkt drabbad och har lidit ekonomisk skada av ett beslut som är fattat av staten har enligt epizootilagen rätt till ersättning. Det är Jordbruksverket som hanterar dessa ärenden, och är man inte nöjd med verkets beslut har man alla möjligheter att överklaga det.

Jag upprepar min fråga: Hur många av de oroade jägarna har Åsa Eriksson uppmanat att överpröva det beslut de inte är nöjda med? Eller har ledamoten bara riktat kängan mot regeringen för att plocka billiga politiska poäng?

Herr talman! Landsbygdsministern kan läsa – jag ser vad interpellationen handlar om. Det jag reagerade starkt emot var när interpellanten i det talade ordet tog upp jägare som är ute och gör stora insatser men som inte får betalt för det. Det finns som sagt på inspelningen.

Jag beklagar att jägare inte har kunnat utnyttja jaktarrende som de har betalat för, att de inte har fått ersättning och att de inte har kunnat göra upp med dem som de arrenderat mark av och betalat till. Det hade varit en fungerande process.

Jag har försökt sätta mig in i fallen för att få en bakgrund. I de olika beslut som fattats ser man argumentationen och varför verket har ansett att jägare inte är berättigade till ersättning enligt epizootilagen. Men, återigen: Om man inte är nöjd med beslutet bör man få det prövat av högre instans. Det har man all möjlighet till om man inte är nöjd.

Jag har mycket tydligt berömt jägarnas insatser i Sverige och Europa. När andra länder drabbats av den här hemska djursjukdomen har de vänt sig till Sverige för att fråga hur vi kunde agera så snabbt som vi gjorde. Mitt svar har alltid varit att det beror på att vi har en oerhört dedikerad jägarkår som ställde upp utan att tveka och utan att veta om de skulle få ersättning för det arbete de utförde. De tog semester eller ledigt från sitt arbete och förlorade inkomst utan att de i agerandets stund hade någon given garanti.

Därför var det viktigt för mig att konstatera i artikeln att vi måste lösa det här, så att ingen behöver lida ekonomisk skada när de är ute i skogen och letar efter vildsvin som dött av svinpest.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.